Metrobloggen

Min brors svar från advokaterna lyser med sin frånvaro. Min advokat lämnar nu in en stämningsansökan som tyvärr måste göras. Tänk om Bengt gått med på att låta min syster få huset, istället för att yrka det själv, så hade vi tom löst ut honom.

Ja, mycke vill ha mer! Han kunde nöjt sig med miljonerna han fick. Nu leder detta istället att min systers och min a kostnader ökar, vilket var Bengts avsikt och kanske förlorar han istället.

Vad han dessutom inte känner till är att en rättegång inklusive papper är offentlig. Vem som vill kan då läsa samtliga handlingar.

Min syster har fått sitta där ute helt insnöad då servitutvägen inte har skottats. Häromdagen körde färdtjänstbilen fast i snön som hörde till min brors ägor och taxin fick kalla på bärgningsbil. ,Mina föräldrar reglerade detta mycket noggrant i det sk. köpekontraktet men min bror sätter upp olika hinder för att min syster skall kunna köra där.

Hon kommer ju inte ut med sin bil och kan inte skotta pga sina rörelsehinder. Hon går ju faktiskt med kryckor. Ja det var nog en tuff jul, nyår och vinter för henne men det kom ut några vänner som hade handlat åt henne.

Ni som undrar varför inte jag kan ta mig dit då? Ja, dels får jag inte visa mig där och dessutom har jag ingen bil eller någon som kan köra mig och jag kan inte bära pga alltför dåliga armar. Så det är liksom kört!

Som ni förstått av mitt förra inlägg så har jag hamnat i en mycket märklig historia som jag inte vet hur jag skall ta mig ur. Jag har för första gången i mitt liv varit tvungen att skaffa mig advokat. Det handlar om en arvstvist där ett syskon fick köpa vår gård, som hade ett värde av 400-500.000:- 1981 för endast 75.000:- Dagens värde är mellan 3-5 miljoner. Det var inte heller tal om att lösa ut övriga syskon och allt skedde bakom min rygg på ett mycket olustigt sätt.

Gården ligger i Gräfsnäs, mellan Alingsås och Trollhättan, och består av 20 ha i huvudsak skog.

Det som finns kvar är då ett litet slitet boningshus med saluvärde på 400.000, där min syster bott i alla år men inte ägt huset.Mina föräldrar har också bott där, var för sig, och tillsammans med henne.

 Nu håller hon på att bli utstlängd av det  syskonet, som köpte gården, och där pågår avancerad mobbning och förföljese mot henne framförallt.

Min uppgift har därför blivit att hjälpa henne genom detta men det kommer att kosta skjortan för min del. Den sk gårdsägaren har ju sitt på det torra, om man får säga så, och kan ju ha råd att processa.

Någon överenskommelse har inte gått att erhålla, trots tillsatt skiftesman (som gårdägaren begärde trots att han kunde löst detta med mig och min syster) och det lär bli rättegång. Jag kommer som vanligt gå lottlös ur leken och det finns fortfarande skulder kvar från pappas begravning mm. Jag har alltid fått stå tillbaka för mina syskon. Min syster var sjuklig och var "besvärlig" så jag föddes för hennes skull. Sedan kom Sonen! Honom skulle jag också sköta om eftersom mina föräldrar hade en syn på kvinnor och män som hörde hemma på tidigt 1800-tal. Jag betraktades som den som skulle lösa alla problemen i den familjen och det har tagit många många år av mitt liv att resa mig ur och från förnedringen som barn.

Det finns inga möjligheter för mig att dra mig ur heller pga att jag anses som dödsbodelägare.

Ni som eventuellt vill följa detta i rätten kan kontakta mig så får ni aktnummer.

Jag orkar bara inte skriva och det är så synd för jag tyckte min skrivglädje var så nyttig och jag vet att många saknat den. Kanske  kommer jag igen.

Kramar till mina vänner från RutViola.

Du som kopierar avsnitt ur min blogg och skickar det helt anonymt,till min syster skall SLUTA OMEDELBART MED DET OCH BE OM URSÄKT.

Tanken var väl att min syster skulle tro att det var jag som sände det. Men vad Du inte visste var att jag inte befann mig i Sverige när Du poststämplade brevet. Att Du sedan lade på ett likadant brev till Dig själv, fast med min systers adress på (era brevlådor står precis intill varandra) var väl bara för att inte misstankarna skulle falla på Dig.

Men detta var lite klantigt gjort så det var inte svårt att räkna ut att det var Du som gjorde det. FÖRSÖK INTE MED DETTA FLER GÅNGER. Det Du håller på med just nu emot min syster är åtalbart och det är så otroligt fult gjort.

RutViola

Varje morgon kom sångkörern och vår Quenn uppför trapporna för att servera "en lille" var morgon. Jag vet inte, men jag tyckte min blev större och större för varje morgon.

I väntan på Godot????

Nää, det var de norska båtarna. Hur kan de få ihop tre båtar i samma förening? Anne-Lises båt. Queenbåten!

Mai-Brits

Anne-Britts båt

Trots att metrologerna förespråkat att det skulle ösregna just där vi var hade vi otroligt fint väder hela dagen. De tog oss på en flera timmars båttur runt Nidälven och ut i Nordsjön och det var fantastiskt att få se Norge från sjösidan. TACK

Det värsta jag sett av kulturförstörelse var de tre ynglingar som satt på ett tak och förstörde gamla tegelpannor. Kunde de inte samlat ihop dem och sålt dom eller skänkt bort dem. Det finns nog många i Norge som skulle velat haft dem att laga sina egna gamla tak med. Nää, detta måste Jordbären göra någonting åt.

Vi lade till på Mardö, Merdö eller något liknande. Fint var det i varje fall och vi hade en liten bit att vandra.

Två trötta gubbar vilar ut. Denna folkkonst har jag sett i Sollebrunn, Sveriges land, eller åtminstone något liknande.

Jordbären, våra underbara värdinnor hade köpt in mängder med färska räkor. Dee var helt ljuvliga och vi åt massor.

Vi hade självklart vår duk med som Gro sydde på emellan räkorna.

Dags för uppbrott men magdansösen drog oss med på en liten tur till utsiktsplatsen där vi kunde se rakt över till Danmark. Om man hade goda ögon vill säga.

Mai-Brit sköter grillningen. De norske Jordbären hade med sig all mat och grillade allt och vi bara åt. Så duktiga de var på att grilla. En sak har jag aldrig ätit förut och det var grillat fläsk. Vanligt randigt välkryddat fläsk i grova skivor. Gud så gott!

Jag har en så himla bra bild på Gunilla Gurka, vår kassör, Undrar hur mycket hon fick in i kassan egentligen? Döm själva!

Karin som älskade Nidälvens visa. Den sjöng hon med oss på restaurangen och hela kvällen igenom. Tack!.

Gro som köpt lila födelsedagshatt dagen till ära. Eller rättare sagt morgondagen. Vi hurrade och sjöng för henne efter midnatt då hennes födelsedag inträffade.

Jag hade med den lila duken, som vi började sy på under NQT i vår broderiutställning. Nu skulle här sys röda hattar. Det är Eva som syr här. Gro fortsatte på Berits påbörjade hatt dagen efter.

Gud vad mat de har. Undrar om Quenn Carina Camelia orkar med detta?

Vi dukade i två rum, rakt igenom slottet.

Quenn Anne-Lise och Mai-Brit hade en sånggrupp (egentligen var det en dam till) som nog hette "de sjungande sjöjungfruerne". De skakade loss rejält vill jag lova och de borde egentligen få uppträda i fjärsyn.

Ni tror inte detta är sant men Anne-Berit var proffs på magdans. Det visade sig att flera av Jordbären dansade magdans och jag vill lova att det var fin gymnastik. Jag har aldrig sett magdans så här förut och blev helt fascinerad. Så duktig hon var!!!!!

Det var någonting med att bli medveten om att kroppen var delad i två delar. Bilden här nedan handlar om att skaka rejält på knäna så får man svaj på magen. Åtminstone fick anne-Berit det.

Nu var det dags för oss att få pröva på och vi tog på oss de vackra klingande maggördlarna som hon hade med till oss. Susanna får avsluta kvällens övningar också för sedan orkade ingen mer än sjunga för Gros födelsedag.

Vi vaknade med "en lille" i strupen för att senare intaga frukosten i det gröna. Vi har haft så himla fint väder alla dagarna och vi var mest utomhus. Sömasta var först till frukosten.Förmodligen hade hon dukat fram till oss alla. Jag var däremot alltid sist och klarade mig undan de flesta sysslor, som disk och liknande.

Ulla Dill köpte en sk möbiussjal som hon inte höll på att komma in i. Här leker hon elefant!

Omgivningarna runt detta Champagneslott i Utnäs var helt otroliga. Hur ordnade ni detta?

Tjärblommor

Slottet

Sömasta och Susanna i Badet var de som var hårdast med vattnet. I och ur ständigt, Här en bild från före doppet.

Sömasta hoppade i iförd hatt!

Ni skulle bara veta vilka ruskiga bilder jag har på badande damer i min kamera. De lämpar sig dock inte för denna blogg. Jag kan säga så mycket som så: alla hade inte baddräckten på!

Äntligen kom 11-kaffet. Dessutom var det 6 juni och Svenska flaggans dag.

Vi hade en lunchträff med de norske jordbären inne i Arendal på Sjöloftet och nu var det dags att sätta sig i bilarna igen. Det visade sig att hela byn var fylld med sjungande körer då de hade en slags körfestival. När vi kom drogs naturligtsvis allas blickar till oss och sångarna kom i otakt med sin körledare. Folk rusade fram och skulle ha reda på varför vi var så glada under hatten och vilka vi var osv. Detta är nog det roligast med hela ideén: att man sprider glädje och nyfikenhet och väcker lite nya tankar oss de vi möter på vår väg.

En bild från Arendal. Kanske skulle man lägga en liten semester där?

Vi hittade dessutom en hattbutik mitt i byn. Gissa om vi köpte???

Tygbutiken intill var stängd pga sjukdom. Annars hade nog Ulla Dill och jag förköpt oss.

Susanna mötte en god och glad grabb mitt i byn. Det var en arbetskamrat. Ja, det är väl klart att jobbar man på tåg så har man vänner över hela världen och inte bara i Alingsås.

Vi åt vår pizza under sång och glamm. Bilderna på våra norska vänner kommer lite senare i bloggen. Då ni! Vi hade så roligt med de norske damerna att vi nästan missade maten innan vi skulle guidas genom byn och besöka ett för mig mycket intressant museeum. Vem är det som somnat i sängen måntro? Hade inte hon mått bättre om hon åtminstone anslutit sig till de norske jordbären?

Är denna bild symbolen för det vi alla känner i röda hattar. Frihet, systerskap, vänskap och glädje?

När vi väl anlänt till Norge med hjälp av den lille båten stod där en mängd damer i lila kläder och röda hattar på ett ställe, Harebacken, för att möta oss. Tror ni bilarna höll på att köra omkull vid åsynen? De viftade med norska och en svensk flagga och var riktigt glada under hattarna. Det allra värsta med resan hit var den totala kaffebristen som uppstod pga att damerna i den första bilen (som vi skulle följa) inte drack kaffe och saknade förståelse för sådana behov. Eftersom vi i den sk andra bilen var kaffedrickare uppstod alla möjliga krämpor under resan pga abstinensen.

Astrid, den glada damen längst till vänster skulle föra oss till champagneslottet, där vi skulle bo. Matinköpen gjorde i en lokalbutik. Gunillorna och Ulla hanterade detta flott och billigt.

Den förste som mötte oss i Utnäs var detta lilla rara svinet.

MajBritt, Astrid och Anne-Lise hade gjort ett hejdundrande program åt oss varav MajBritt, denna kloka norska jäntan, hade sett till att kaffe och våfflor väntade oss vid ankomsten. Så gott!!!! Jag drack flera koppar och sedan blev jag människa igen. MajBritt är längst fram till vänster.

Som om inte detta var nog hade Astrid lyckats med att få blålila, rosa, blå och vita lupiner till att blomma till vår ära. Se så fint det stämmer med våra lila-röda kläder.

Utsikten!

Gurka hade tagit med sig det mesta från shop Magnolia (Margareta var bjuden på brölopp och kunde tyvärr inte vara med. Vi saknade Dig,)

Norska  Jordbären blev överlyckliga och handlade helt vilt. De har inte haft så stora möjligheter att köpa olika attiraljer. Alla oljepengarna omsattes i bling-bling och liknande.

Queen Carina Camelia behövde en stunds skönhetsvila före maten.

Gunilla Lilja hade lagat kasslergratäng som var himmla god.

För åh inte tala om kladdkakan. Mums!!!!!

Härefter inleddes den sanslösa pyjamasdansen. Det visade sig att såväl Gunilla som Ulla hade varsin lila sidenpyjamas, eller något liknande. En hade köpt sin på Macys i New York och den andra fått sin som julklapp, troligen inköpt på KappAhl eller HM. Det blev en himla karusell, fönsterglasen klirrade och golvtiljorna bågnade. Och detta var bara Fredagen. Hur skulle vi orka ända fram till Måndagskvällen???

Detta var en resa som var planerad sedan länge. Rhapsody in red skulle utbyta erfarenheter med den norska gruppen: Jordbären. Vi hade träffat dem i Strömstad en gång tidigare och vi önskade alla att vi skulle ses igen. Gunilla Lilja hämtade mig och Ulla Pors i Göteborg och tog oss raskt till Sömasta i Stenungsund. Där blev det kaffe med underbar jordgubbskaka hemma hos Sömasta.

Efter att ha tömt kaffekannan återvände livsandarna och vi var beredda att lasta in hattarna i Sömastas stora bil.

Det gick till slut och vi reste i rask fart till Strömstad. Där strålade vi samman med Gunilla Gurka, Queen Carina Camelia och Susanna i Badet. Vi var 7 hattar ifrån Sverige men hur skulle vi få plats i båten???

Min hatt fyllde ju hela livbåten. Hur skulle detta nu gå???

Heltäckande omgivningar, visades för första gången idag på Stadsmuseet. Utställarna är några grupper ur Rikstäckets Region Rätsidan (där även Kuberna ingår men som har separatutställning 21-24 maj.). Det är Västlapparna, Knallekviltarna, Lyckostarna och Lindlapparna.

I entréen möttes vi av Ninas underbara färger.

På denna utställning finns allt, utom dåliga saker. Allt är mycket välsytt, välquiltat, vackert, roligt och inspirerande. Men så har en del av dem också hållt på i över 15 år med att öva sig i lappandets ädla konst.

Här hittade jag direkt ett täcke i nyskapande stil. Håll till godo!

Att hänga på ett museum måste vara roligt och man får mycket mycket hjälp av de duktiga museetjänstemännen (eller vad det nu heter). Här nedan syns två underbara bilder.

Ett jättetäcke i traditionell Dubbel Weddingrings hade Kristin från Knallequiltarna gjort. Vilket arbete med framförallt quiltningen!.

Här är ett till!

Den här märkesprydda jackan hittade jag på en besökare. Känner ni igen märkena?

Bilderna som jag valt att lägga ut här, beror på att det var de som blev allra bäst i min kamera, som har en dålig fotograf, och att jag tycker de speglar mångfalden och bredden på denna utställning. Jag har bara angett namn på quiltarnas quiltare där jag kom ihåg det och jag vågar inte påstå att jag fick med något från alla grupper. Men ett hundratals quiltar blev det i varje fall på museet.

Stadsmuseet, N hamngatan 12. Öppet tisd-sön 10-17 men onsdag till 20.00 Utställningen pågår tom 16/8 men Ni som bara åker ner eller upp till Göteborg under NQT-dagarna MÅSTE se denna. Det är en riktig höjdarutställning och jag säger bara GRATTIS till kamraterna i Rikstäckets Region Rätsidan som lyckats så bra.

Eftersom Kuberna har egen utställning på Karl Gustavsgatan 15, öppet Tors-Sönd 10-18 under NQT 21-24 maj så visar jag en liten bild ur mina quiltar, som utgör ett litet prov. Vi ställer ut tillsammans med Knyppeldynan och Glädjebrodöserna och gör således en bred textil utställning bland alla quiltar som kommer att fylla stade,

Vi har många små billiga workshopspåsar, kaffeservering och damerna i rött och lila medverkar under lördagen.

Hur går det för gubben får ni reda på när ni kommer till Kuberna.  MEN MISSA INTE STADSMUSEET OCH REGION RÄTSIDAN.

Nu har vi precis flyttat vår broderiutställning till Trulsegårdens bibliotek. Där är bara öppet måndagar och onsdagar mellan 14 och 19 men å andra sidan står den där ända fram till 20 maj.

Workshops, i Luftbroderi blir det måndag den 27 april och vi är där redan kl. 16.00. En kostnad på 25:-

När vi är klara med Trulsegården så skall den förflyttas till Karl Gustavsgatan 15 i Göteborg. Där skall den visas tillsammans med Knyppeldynans, spetskompetens, och Kubernas, kuber och synvillor, i Vuxenskolans lokaler.

Detta kommert att ske under det stora evanemanget Nordisk Quilteträff, NQT 2009, som äger rum i Göteborg 21-24 maj.

Vi kommer att ha öppet hos Kuberna varje dag mellan 10-18 och alla grupper där, erbjuder billiga prova på och workshops.

Välkomna.

Vi, i The Red Hat Society, är snart världsberömda. Fört var det Allers, sedan Hemmets Journal, GP och nu Året Runt. Finns det fler tidningar, måntro???

Det är våran Queen Carina Camelia som jobbat för att få gruppens ideer kända i Sverige och det har hon gjort med stor glädje och många skratt. Denna dag skulle vi egentligen går på lunchteater på Stadsteatern, några hann fika innan fotograferingen eftersom inte alla skulle med på teatern. Men fotograferas skulle de!!!!

Den eviga väntans tider....

Ewa har köpt ny hatt. Snygg!

Hattparaden...

Det är Året Runts fotograf som står i förgrunden och försöker instruera alla dessa damer. Han gick lite baklänges och snubblade naturligtsvis över ngånting som låg i vägen, och föll i gatan med ett brak.

Efter det visste han inte om kameran skulle fungera. Ja, vi får väl se när tidningen kommer ut.....

Runtomkring oss cirkulerade alla möjliga märkliga fordon. Vad sägs om denna bil, eller är det en bil?????

Knuttarna hade tvättat hojarna. Vi ville åka med dem och ansåg nog att hattarna skulle räcka som hjälmar. Får väl se om det blir någon tur längre fram....

Susanna blev i hatten, som Sömasta gjort åt henne. För att inte förleda andra i dryckesskap och dåligt leverna kan jag inte berätta vad Susanna i Badet och jag drack för något på Stadsteaterns veranda.

Till sist en mer officiell bild som togs med min kamera. Tänk vad roligt att vi väcker så mycket glädje var vi än dyker upp och många frågor.

Teaterspelet om Adam och Eva var både bra och välspelat. Många tankar om könsroller, fördomar och sådant. Lite kul var det att käka lunch samtidigt även om jag inte förstod varför det var oliver i lasagnen. Men jag begriper ju inte allt..... Kul var denna dagen i vart fall-

Jag trodde jag hade sett mycket vackert men detta slog alla rekord. Utställningen pågår tom 5 april 2009 och jag hoppas få se denna unga tjej betydligt fler gånger. Maria gick ut HDK för 2 år sedan och väver på en vävstol, som hennes far hjälpt henne konstruera, där man kan väva från 2 håll. Hon lägger in de ljuvligaste små trådar i skiftande romantiska färger. Dessutom använder hon mycket metalltråd, fibrer mm. och hon ljussätter detta med fiberoptik så att metalltrådarna skimrar för sig själva.

Just nu håller hon på med att tonsätta sina bilder????? Hon samarbetar med en tonsättare och jag blev åhörare till ett mycket intressant samtal mellan henne och en äldre musikprofet under mitt besök. Jag blev så fascinerad. Metoden gick ut på att hon fått lagt in pianotrådar i vävstolen som desssutom var kopplat till högtalare. Varje inslagen tråd skapade då ett särskilt ljus och med hjälp av fiberoptik ritas ljudet upp och ser då helt olika ut beroende på insalget och materialet hon använt.

Bilden nedan är en ljussatt. Det är mycket svårt att göra Marias bilder rättvisa men jag vill ändå försöka.

Jag blev så tagen av hennes bilder och tankar omkring ljud, ljus och bild att jag ringde upp min klarienettspelande dotter, som går på Musikhögskolan i Sthlm, för att be henne tonsätta mina broderier. Ja, vem vet????

Jag har fått lova att fota och lägga in dem i min blogg. Tack Maria. Jag hoppas Du stannar kvar i Göteborg ett tag till och jag önskar Dig all framtida lycka. Dina bilder har fastnat inom mig totalt.

Efter detta vandrade jag vidare till  Röhssak för att titta på KONSTSLÖJDSALONGEN 2009

Röhsska hade bland 500 sökande plockat ut 50 verk som skulle visa begreppet konstslöjd. Ja det var nog inte lätt för jag kunde bara hitta antingen konst eller slöjd.

Dessutom var det så otroligt svårt att få ihop katalogen med verkens placering att jag blev yr i huvudet. Det fanns visserligen en knepig karta som hjälp men kunde man inte haft nummer både på alsttren och i katalogen, så hade jag fixat det bättre.

Men varför gick man ut till en sådan stor målgrupp som Rikstäckets medlemmar bland annat.? Där fanns inte ett enda verk som påminde om lappteknik.Däremot var vävningen rikt representerad!  Jag vet ju att museerna och textila högskolor har en lite förlegad syn på detta med lappteknik, men vi får väl vänta på deras stora nordiska textila utställning som kommer nu i vår med 20 eller 25 nordiska textilare, på Röhsska och i samband med NQT 2009 här i Göteborg. Däribland min favoritlärare Bettina Andersen från Danmark.

Dessutom skall de visa upp sina alster som ligger gömda i museets skrymslen och vrår. Det ser jag faktiskt fram emot.Jag tror mig veta att där ligger många rara godbitar.

Jag kanske inte kunde ta till mig detta fullt ut efter att ha sett Maria Johanssons bilder. Jag brukar gilla allt Röhsska gjort på senare tid sedan Ted Hasselbom kom dit. Han har ju lyckats öppna upp museet på ett intressant sätt.

Jag kanske gillar nästa års konstslöjdsalong bättre. Vem vet????

RutViola

Här är alla hemma hos mig och vi skulle göra monotryck på tyg. Nästa gång skall vi brodera bilderna och kombinera med papper. Den här gången fick de inget kaffe förrän alla hade gjort sitt arbete och gissa om de blev glada när de äntligen fick sitt kaffe. Eva som just gjort en stor turne i Thailand, hade som vanligt mycket att berätta.

MÖNSTER I FÖNSTER visas nu på Kyrkbyns bibliotek, Hisingen, Göteborg. Åk till Eketrägatans hlpl och gå Eketrägatan ner till Kyrkbytorget. Där ligger ett underbart litet mysigt bibliotek. Vi har haft utställning här för några år sedan och vi trivs så himla bra på detta bibliotek och med personalen.

Måtte Gud bevara detta bibliotek från nedläggelse! Vem skulle annars göra det.

Utställningen står här fram till 20 april. Öppettider; måndag och torsdag: 11-19 samt tisdag och onsdag 11-16.

Vi har precis haft en workshop och kommer att ha en till Måndagen den 30 mars kl.17 -19- Kostnad 25:- alla välkomna och vi lär ut lite luftbroderi.

Här är en bild från workshopen.

Detta löv, som Eva gjort, är ett bra exempel på luftbroderi.

Vi visar också Lappteknik med broderi i Lolas broderi nedan

Lola har också gjort följande broderi och hade jättemycket jobb med den. Men så underbar!!!!!

Britt-Marie har gjort ett broderi med hjälp av smälta plastpåsar. Det kan man inte tro!!!!

Vem trodde man kunde kombinera knyppling och broderi då? Jo Anna-Greta som knypplar så pinnarna ryker och måste hitta på en användning för sina alster. Hennes bild är på översta raden och längst till höger. Kan ni se att det är knypplat.

Ett gemensamt projekt blev kommande fönster. Alla fick välja en påse med givna linjer och visst givet material. Och allt blev så olika.

Ja, mycket mera finns att se på plats- Glädjebrodöserna kommer att visa denna utställning i samband med Nordisk Quilteträff i Göteborg 21-24 maj i vår. Vi visar den tillsammans med KNYPPELDYNAN och KUBERNA, en lapptekniksgrupp, på Karl Gustavsgatan 15 i Vuxenskolans lokaler.

Vi vill visa dessa tre konstarter tillsammans och att man också kan kombinera allt i oändlighet: lappteknik med broderi, lappteknik och knyppling, knyppling och broderi och alltihopa i samma projekt. Det blir 3 olika utställningar men ändå med  lappteknik som en gemensam nämnare vid detta tillfälle. Självklart finns där mängder av enskilda knypplerier, broderier och lapperier att beskåda. Det kommer att bli en sevärd utställning i Göteborg.

Varma hälsningar från RutViola

Rhapsody in Red hade fått biljetter till en repetion av "I väntan på Godot" Samtidigt skulle en journalist från Hemmets Jpurnal komma och intervjua Quenn, Vice Quen, First Lady och kassören inför ett reportage.

Gruppen har blivit nerringd efter förra reportaget i GP och minst 80 nya anmälningar har inkommit till vår Queen. Hoppas nu att de nya kan bilda nya chapters i Göteborg med omnejd, så vi blir riktigt många.

Att sprida GLÄDJE kan aldrig vara fel! Att dricka kaffe och dylika våtvaror i foajen, i väntan på Godot, kan aldrig vara fel!

Våra frusna ledare fick stå i flera timmar i kylan uppe på trappan till Konstmuseet, och frysa medan de blev plåtade.

Undras om de blev förkylda?

Jag förstår inte vilka skolor fotografer går i. Är det månne mer gymnastik än foto? Man skulle väl kunna tro detta av följande bild, som togs precis innan han föll ner rätt över damerna. Då tappade jag min kamera, men detta är i vart fall sekunden innan fallet.

Det visade sig att fotografen skulle ta alla damer med Poseidon i bakgrunden. Jag fick naturligtsvis bara med halva....  För säkerhetsskull vill jag bara klargöra att det inte fanns några bomber i den röda väskan i förgrunden.

Är denna bild uppifrån eller nerifrån? Ja det beror väl på vem som betraktar.....

Skärmarna som fotografen hade med sig, bara blåste omkull. Jag ställde mig och höll i dem men så kom två rara ungdomar och ville hjälpa till. Så gulligt av dem. Kanske blir åtminstone tjejen en vacker dag en röda hattare....

Nu åter till Godot. Skådespelarna Sven Wollter och Ingvar Viklander gjorde ett lysande skådespel. Det var väl lite trögt i 1;a akten  och Wollters röst var i svagaste laget. Tänk, jag som trodde han var en riktig kraftkarl.

Inte kom Godot någon gång men vi skrattade mycket under föreställningen. Inte vet jag vad de väntade på. Livet eller döden? Eller att någon annan skall fixa tillvaron för en? Tänker man så skulle inte rhapsody in red ha funnits. Tack Queen Carina Camelia och ni andra. Jag hoppas ju också att alla nya intresserade inte väntar på att det skall fixas och donas för dem, utan att några tar initiativet och grejar nya grupper.

Vi pausfikade (?) och funderade vidare på livets gåtor.

Idag for maken och jag till Alingsås med tåget. Ja, vi har inget annat sätt att färdas på än med kollektivtrafiken. Vi gillar ju detta dessutom. Torghandlen var i full gång men vi kilade in på Ljungblads konditori i Alingsås. Ett anrikt konditori som är värt flera besök. Det fanns en mellanperiod där de försökte ta bort kakorna och istället servera mera nyttiga maträtter. Det gick väl inte i Alingsås!!!!

Vi har en liten böjelse, min man och jag, vi älskar Wienersemlor och har nog prövat de flesta som finns. I Göteborg bakas de mest på Ahlströmers konditori men efter denna vi provåt i dag, så kan Ahlströmer "slänga sin semla i väggen".

Jag har aldrig ätit en semla med så frasigt "skal" som denna. Tom grädden smakade bra och fyllningen var fin. Detta måste vara årets 10-poängare, helt klart.

På nästa bild kan ni se fraset!!!!!!

Ljungblads Konditori   Någon eadress har inte gått att hitta.
Lilla Torget 3
Tel: 0322-63 45 40

Som om detta inte var nog så visade det sig att man kunde gå på stickcafee där också!!!

Nu bar det iväg till Korpens Lustgård för att titta på Textilbildarnas utställning. Ja, den var inte så liten. Mycket fina och välbroderade alster och visst hittade jag en del för mig okända och kända brodöser.

Här kommer ett litet urval.Första bilden har broderats av Ann Carlberg.

Minsann hade inte Zedenka Kalisky gjort "tre ekar" och hennes bilder fascinerar oavsett om det är lappteknik eller broderi eller alltihop. Njut!

Louse Karlsson med tankar i gult ser väldigt spännande ut.

Och så mina två absoluta favoritbrodöser. Först Irene Hörnberg.

Sedan Kerstin Larsson.

Trodde ni det räckte med detta? Nää, vi gick in på Alingsås museeum också och kollade saker från förr i tiden. Alingsås Keramiks grejer som jag suttit och ristat t.ex. Det ni!!!!!

Det bästa med Alingsås är att museeum är gratis, allt ligger inom räckhåll men där är svårt att använda sina kontokort i butikerna. Då skakar Alingsåsarna på huvudet och undrar vad dettta är. Det är klart att man kan ju också tycka det är lite charmigt precis som att Ljungblads saknar epostadress. Det går bara i Alingsås.

Allt detta på en helt vanlig Lördag.

Vi var ett gäng hemliga brodöser som kände lust att göra ett luftbroderi ute i Guds fria natur. Sagt och gjort. Gummistövlar på, eftersom vädret var dåligt och i den traditionsenliga svampkorgen lade vi mängder av garn. Nu skulle här broderas.Vilken lycka att få göra detta. Platsen är hemlig men broderiet finns fortfarande kvar.

Lördagen den 10 januari 2009 samlades vi, ett stort gäng, på hotell Radisson i Göteborg för att inta våran frukost. GP skulle komma dit och fotografera och det hela blev ett stort äventyr minsann.

Jag kom försent, hade missat bussen, men vad gör väl det. Här är ett gäng som väntade på mig: Kolla in den fina bilden i bakgrunden!

The Queen Carina höll tal och GPfotografen anlände. Journalisten var sjuk och reportaget har inte publicerats ännu, men kanske imorgon?

GPfotografen hann jag plåta, innan han föll i kanalen.

Eftersom han föll i fick jag ta kort själv. Eller rättare sagt, Gullan tog den med min kamera.

Efter denna frukost ville Gullan dra iväg till en massa museeum. Vi var  fem eller sex damer som drog iväg både till Rööhska och Konstmuseet.

På vägen dit mötte vi Gullans son, som skulle ut och demonstrera mot kriget mellan Palestina och Israel.

På vägen upp till konstmuseet höll vi på att hamna i en demonstration mot FRA-lagen och på vägen ut från museet hamnade vi således mitt uppe i demonstrationen mot kriget. Vi kunde inte ta oss igenom utan fick följa med strömmen nedåt Brunnsparken. Där kom vi loss och Susanna kunde få ta sitt tåg till Alingsås och allt var frid och fröjd igen.

Jag har fångat en gosse, som jag fotat tidigare också. Jag förstår inte hur han bär sig åt med frisyren. Kunde det vara någonting för oss i Rhapsody in Red, måntro?

Ja det var en hård dag vill jag lova.

LÄDERLAPPEN PÅ OPERAN

Irene hade ordnat biljetter åt oss på en generalrepetion av Läderlappen på Operan. Vi var nog 20 pers och det var en mycket njutbar föreställning. Detta ägde rum onsdagen den 4 februari någon gång på förmiddagen.

Tack Irene!!!!!!!

Vad vore nu livet utan alla dess röda hattar? Det enda syftet är att ha roligt!!!! Hur många grupper har ett sådant syfte?

Röda hatt hälsningar från RutViola

Idag har vi, GLÄDJEBRODÖSERNA, hängt upp vår nya utställning på Lundby bibliotek i Göteborg.

http://www.goteborg.se/wps/portal/hisingensbibliotek

Öppettider: Månd-tors  10-19  Fre 10-17 Lörd 11-15

Den pågår här fram till 27 febr.. Därefter skall den ut på turné den vidare på turnén.

Vi kommer att ha WORKSHOPS I LUFTBRODERI på Lundby bibliotekTorsdagen den 12:e februari  mellan 17-19. Kostnad 25 kr.

Här kommer ett litet axplock ur våra bilder som inte ger utställningen rättvisa. Först en bild på när vi packat hyrsläpet fullt. Ser väl inte så mycket ut för världen, men ni skulle bara veta hur mycket det är!

Nu har Leif fått bekymmer!

Här kommer ett litet foto från utställningshallen. Ni borde komma och titta på våran montering. Den är jättehäftig!!!!!

Jag visar inte mera nu, för det är bättre att få se den i verkligheten.

Välkomna önskar Glädjebrodöserna med RutViola

Mina läsare och vänner.

Jag blev tvungen att göra ett längre uppehåll och var tom tveksam till att fortsätta mitt bloggeri. Jag har dock bestämt mig för att komma igen.

Jag blev i höstas utsatt för en rejäl "häxjakt" med mängder av skitsnack och allt jag gjorde var fel. Detta var i samband med planeringen av de lokala arrangemangen av Nordisk Quilteträff 2009, /NQT 2009) som äger rum i Göteborg och allt jag gjorde var plötsligt fel. Detta kom efter en artikel jag skrivit om "min" lapptäcksgrupp Kuberna, i Rikstäckets tidning. www.kuberna.se

 och hur svårt det var i Göteborg att starta nya grupper. Det blev en riktigt hätsk kampanj och det var första gången på mycket länge som jag bara inte klarade allt skitprat och anklagelser.

Till detta kom då, att pappa var döende i en svår blodsjukdom och han kastades fram och tillbaka mellan olika sjukhus, korttidsboende, eget boende och sjukhus och sjukhus. Och ibland bara man glömde av att meddela mig var han fans och jag var aldrig säker på om han levde eller var död.

I efterförloppet skrev jag en annorlunda minnesteckning över honom

och som också blev publicerad i AlingsåsTidningen i något ändrad form.

Men jag vill också föra den vidare till mina läsare och TACK för allt stöd under tiden.

EN SKOGENS KONUNG HAR ABDIKERAT,

fällt ner hornen, säkrat gevären, sagt upp sin tjänst som vakt mot en svunnen tid, vridit om låset i porten till min släkt och kastat alla bojor.

Min far, Folke Nyman, 92 år, Grävsnäs, avled den 23:e december 2008.  Pappa var en människa som i hela sitt liv längtade efter att få vara fri och obunden. I unga år ville han bosätta sig hos indianerna. När dåtidens zigenare kom till byn, var han den ende som erbjöd dem sin åker att tälta på. Jag var livrädd men lärde känna dem lite försiktigt och såg att de var människor, även om de levde annorlunda och visst fanns där ett par tjusiga killar också. Under senare år var det samernas liv som lockade mest. Jag tror att han såg dessa folks frihet som det alltigenom hägrande medan jag blev mer intresserad av människorna och deras kulturer och har kanske inte samma romantiska synsätt som Pappa hade.

Norrland låg honom varmt om hjärtat och för tre år sedan körde han bil själv dit upp och hem igen. Många var emot hans resa, men han visste att gjorde han det inte skulle han kanske inte kunna göra det fler gånger. En rejäl bonus utföll då en sonson bosatte sig uppe i norr och nu började Pappa  åka tåg dit upp. Detta gjorde han i samband med sina födelsedagar från 90-årsdagen och framåt och han reste helt ensam. Detta har imponerat starkt på mig, då han inte åkt tåg sedan 50-talet.

Pappas åsikter om sin egen ålder var att han var evigt ung. Varje år som jag eller mina syskon fyllde år konstaterade han att: "Åh höörrsss, nu är jag snart yngst av er allihop" Då tyckte jag han var löjlig men idag sitter jag själv med samma känsla, att barnen blir äldre än vad man själv är. För några somrar sedan började hans "ryggbekymmer" och han var arg över att han inte kunde stå och klyva ved ute i fyra timmar, utan att få besvär. Jag förslog att han skulle kanske nöja sig med två timmar men det gick ju inte för då skulle inte arbetet bli färdigt. Man bör också veta att han alltid arbetade med högt tempo.

Han var djupt upprörd över att han inte skulle få leva längre, för det hade han tänkt. Nu tog hans svåra blodsjukdom livet av honom tidigare än vad han räknat med.

Min far hade en humor som ibland tog sig alltför drastiska uttryck. Hur kul var det egentligen att få en spann vatten över sig, när dörren öppnades och spannen föll ner? Hur många besökare har inte fått en stöt från det elektriska stängsel som de fick hålla i? Det fanns alltid något djur på gården som var lite ilsket, för det tyckte Pappa var skojigt. När jag var två år, hade vi en bagge som knuffade omkull mig och skulle sätta hornen i mig. Mamma räddade dock livet på mig, Pappa fick en skopa ovett och baggen gick en säker död till mötes.

Andra egenheter han försökte lära ut bestod i att tvätta fötterna i nyfallen snö. Det tyckte han var härligt men jag tyckte nog bättre om att tvätta dem i daggen istället. Då blev han som ett litet barn igen.

När jag satt med honom under sista veckan tänkte jag på alla de tillfällen vi traskade ut i ett vintrigt landskap för att välja ut vår julgran. Vi var inte överens om vilken gran vi skulle ta. Han ville ha en gles och grovbarrig och jag föredrog de täta och finbarriga. Det var Pappa som vann men jag har behållit min åsikt även om jag numera fått övergå till plastgran (av hänsyn till allergier)

Han har visat mig hur man fäller träd och att man inte fick göra fel där och jag har varit med i skogen och planterat nya små granar. I övrigt ansåg han inte ( med sitt mycket patriarkaliska synsätt) att skogen var till för döttrar, utom för att plocka små bär.

Under sin sista vecka poängterade han mycket noga för de nya skogsägarna att: "Ta inte ner skogen!"

Jag vet hur mossa, nysågade träd och hur hela skogen doftar Jag vet hur riktig mylla känns i händerna och jag hade svårt för trädgårdshandskar en lång period, när jag blev med trädgård. "Lite skit under naglarna" fick man inte vara rädd för och det var också hårt kroppsarbete som han värderade högst. Dessutom skulle man arbeta mycket fort och det märkte vi av varje gång det var dags för  höhässjningen. Då gick det undan minsann. Det är klart att när kaffepannan bars ner, inlindad i en filt, och vi fick dricka saft och äta våra smörgåsar kompenserades väl detta och konstigt nog tyckte jag om att hässja hö. Jag vet hur ett tröskverk låter och jag minns hur svart man blev i näsan av allt dammet.

Jag minns när färskpotatisen var färdig och då sprang Pappa in med de nyupptagna knölarna för att Mamma skulle få ner dem snabbt i den kokande grytan. Jag har aldrig fått samma smak och känsla som det var i nypotatisen i Grävsnäs.

Det svåraste för mig och mina barn, var att han under en tjugoårsperiod valde att arbeta och bo på en annan gård. Då bara han försvann, utan någon förklaring och det har gjort mycket ont. Han återtog dock kontakten och vi har haft många långa telefonsamtal under de sista 15 åren och framförallt sedan han fick bosätta sig hemma igen för 7 år sedan. När min mamma var på Bjärkegården fanns också Doris där, som visste allt om folk i Grävsnäs. Hon förklarade för mig att: ”Folke har alltid gått sina egna vägar” och så var det säkert och jag förstod lite bättre.

Jag tycker om ljudet från motorsågen och kanske var det så att han var extra lycklig då. Jag vet hur morkullor låter och hur de flyger för jag har varit med på jakt och jag minns hur en rekyl känns i axeln men jag var inte lämpad för att bli jägare. Det var förbehållet männen.

 Men jag saknar skogen, jag saknar jorden och jag saknar de vackraste blomsterbuketter jag plockat någonsin där ute i Grävsnäs. Inget annat landskap har en sådan varierande blomsterprakt som Västergötland. Under de sista somrarna vandrade Pappa och jag sakta fram mot Solbackeåkern, Ibland med käpp och ibland utan. Vi hann prata en hel del under dessa promenader men i somras kom vi inte dit. Då var Pappa alltför medtagen av sin sjukdom.

Det har varit intressant att få ta del av hans tankar och åsikter och han besatt många stora kunskaper som är få förunnat att få insikt i och jag är tacksam för att jag fick följa honom sista veckan.

Hur man i Alingsås kommun hanterar sjukvård och bistånd för döende människor fick jag på köpet insyn i men det återkommer jag till.

RutViola Nilsson

Alla mina goa läsare. Jag måste göra ett litet uppehåll pga personliga bekymmer. Jag återkommer dock efter nyår.

Hälsningar från RutViola

Detta lilla fina museum ligger precis in till MOMA och visar upp lite av vad vi skulle kalla hembygdskultur eller hantverkstradition. Där fanns många saker som påminde om Dalamålningar, så världen är ganska liten.

De hade 4 gamla kviltar att visa upp. Jag såg dem alla plus allt annat förståss men det var ju fotoförbud.

Jag fotade dock detta och eftersom jag inte lyckades ta bort blixten fick jag en tillsägelse av vakten på ett ganska vänligt sätt. Jag bad självfallet om ursäkt (det gjorde jag på ganska många ställen) och lovade att inte upprepa det. Kanske skulle det varit intressant att prova amerikanska fängelse, men jag har hört att det kanske inte är så kul.

Detta är mycket mycket gammalt och jag tyckte faktiskt att det har en intressant färsättning för att vara så gammalt.

Den här butiken fick jag lägga ner lite möda på att leta efter. Ingen visste riktigt var den fanns men eftersom vi precis hade en diskussion på Quilt-o Lappteknikslistan, Yahoo (länk finns ute i vänsterkanten) så fick jag adressen där. Starkast pådrivare var Jette försåss och som längtar dit intensivt till båda dessa butiker.

På Internet är de sammanslagna men i verkligheten är det två olika lokaler. PURLPATCHWORK, med adress 147 Sulliva Street, New York, NY 10012.

Garnbutiken PURL ligger på samma street men har nummer 137.

www.purlsoho.com

Den här butiken är sorterad på hyllorna efter designers. Här går man in och vet vilken designer man är intresserad av och köper då tyger i samma kollektion. När jag var här kom det tex. in en tjej som var från Tyskland och frågade efter en speciell kollektion. De har internethandel och jag kan tänka mig att den är omfattande. Butiken är liten och lite trång men trevlig och spännande och jättego personal. I denna butik fanns också lite broderigarner.

Nu kommer en bild på Garnbutiken. Det är väl egentligen mest stickgarner och just de artiklarna är kanske tveksamt om de lönar sig att köpa i USA. De är överlag väldigt dyra där över, trots bra pris på dollarn. Men det var himla läckert och jag kände över sortimentet och visst kliade de i både fingrarna och plånboken men det blev inget köp. Kanske har jag ångrat mig litegrand!!!!!!

Lägg nu märke här på bilden det stora hålet!!!! Jag klarade mig från att ramla i. Bra gjort vaa!!!!

Och nu skall ni få se de sex bitar jag köpte. ½y av varje. Dessa låg på ca: 9.50 dollar per yard. Men där fanns mycket mycket dyrare tyger men som också var mycket mycket vackra. T.ex Liberty-tygerna som kostade 35 dollar per yard. Vad tror ni de skulle kosta i Sverige?

Nämnas bör att till dessa priser i NY tillkommer skatt med 8%.

Vi köpte ny resväska, slängde den gamla, och allt fick precis plats hem.

Tullen i USA hade naturligtsvis öppnat dem båda två, troligen för att jag hade två små smyckestänger och en rulle silvertråd med. Det måste ju ha sett skumt ut. Dessutom en sybåge av metall. Bomber och granater tänkte de men de plockade inte ut någonting. De lägger små snälla lappar i som bevis på att de tittat i väskorna.

The City Quilter som ligger på 133 West 25th Street, New York, NY 10001. www.cityquilter.com  var den första butiken jag hemsökte, eller hur man vill uttrycka det.

Jag hade haft meilkontakt med Dale i butiken under en tid, då jag anmält mig till en pärlkurs (se förra inlägget) Gissa om jag blev förvånad när det visade sig att han var en man.! Så kan det gå när man inte behärskar namnjukturen. Han var i varje fall jättetrevlig och det var fullt av expediter i butiken som hjälpte till med allt. Bilden visar bara en liten del av butiken. De hade också mixed mediagrejer och var som jag uppfattade det, en mycket nytänkande butik med ett enormt kursutbud.

Missa inte denna butik.

Här är tygerna sorterade efter färger och därför blev det ett springande för expediterna när Ulla skulle ha 15 bitar av samma design. Det fanns bara 14 som var jättesnygga.

Bunten längst till höger är nog Birgittas- Men nu kommer mina inköp från denna butik....

Här verkar som om jag haft med den bilden förut???? Ja så kan det gå.

Till slut skall jag visa mina New York tyger som var helt nyinkomna. de föll jag för och jag vet vad jag skall göra av dem.

Eftersom vi skulle vara ett par veckor i NY hade jag anmält mig till en kurs i pärlbroderi hos THE CITY QUILTER  www.cityquilter.com  Jag valde en kurs som jag trodde jag skulle klara av. Jag ville testa om jag skulle klara en engelsk kurs utan textremsan, om ni förstår vad jag menar. Pärlbroderi ihop med Quilt intresserar mig mycket och jag kan ju "språket" med pärlor och med quilt också förståss.

Jag hade mycket kontakt med Dale innan och vi ordnade betalningen och jag var förväntansfull inför detta.

Den första bilden här visar fröken som lär ut tekniken.

Bara för att ni skall tro att jag faktiskt var där så tyckte mina kamrater att fröken och jag skulle fotas tillsammans.

Vissa tyckte det var svårt......

Medan andra tyckte det var lättare.

Mitt broderi. Jag kan inte visa detaljer då min lärare har upphovsrätten på tekniken och att detta är en kurs som återkommer. Jag har stor respekt för copyrights.

Och nu kommer hela kursen. Vi var 5 elever och jag bemöttes med mycket kärlek och värme. Jag tror jag uppförde mig väl och störde inte med en massa frågor. Samtalen flöt fint och det var så roligt att få erfara att jag faktiskt klarade mig riktigt hyfsat.

Alla dessa bedyrade samstämmigt att jag i vart fall talade bättre engelska än vad de talade svenska!!!!!!

Det här kommer jag att göra om.

To my frends over there. I hope I can meet You all again and thankyou for the good classes. A Big Huge from RutViola in Sweden.