Metrobloggen

Har haft en bättre dag idag. Mycket pyssel blir det på min avdeling nuförtiden; igår målade vi trolldegsdjuren och idag gjorde vi mitt i särklass hemskaste djur - spindel - av itudelade styropor-bollar, piprensare och svart filt. En del fick ett glittrande kors på ryggen och allihopa blev jättefina! Ska göra ett garn-nät i taket och hänga upp dem.

Imorgon är det Valentin-hjärtan på g. Och så stundande Mors dag som i Norge infaller på samma söndag. Klart mammorna ska ha nåt fint då!

Den är veckan är jag stundtals lite gnällfjärt, i alla fall när jag kommer hem om kvällarna. Tror det är ett sätt att bearbeta och låta alla intryck på "nya" jobbet smälta in. Nu när jag varit där ett tag börjar jag få klart för mig hur saker ligger till, vilka personligheter som finns runt mig på jobbet, vad jag tycker är bra därborta och vad jag anser kan bli bättre. Sen kan det vara uttryck för en släng av pms också

Tur att känslorna svänger i alla fall, för det tar energi och tänka negativt! Men man kan ju inte vara positiv till allt va.

Jag har idag haft en känsla av o-kontroll (eller vad man kan kalla det) över min situation. Jag vet på papper, vad jag förväntas göra. I praktiken, mitt i irret på barnehagen, känns det svårgreppbart då jag förväntas vara chef över de på min avdelning. (Hahaha tillåt mig förresten småle åt mig som chef!!)

Jag ska planera verksamheten. Jag ska hålla i den pedagogiska biten tillsammans med de andra pedagogiska ledarna. Det låter kanske enkelt. Men nu har jag upptäckt att de andra inte verkar ha samma syn som mig, t.ex. på barn med koncentrationssvårigheter och annat som jag ser som jätteviktigt. Trots att de har utbildning känns det ofta som vi är från olika planeter. Sen är det för dem jätteviktigt att skilja på outbildat och utbildat folk. Nästan så man inte ska respektera de utan utbildning ens. Jag är mot!

Svårt att övertyga dem om att det t.ex. kanske inte är helt lämpligt att släppa ut alla barn på en gång i kapprummet då de ska ut. En del barn, de med svårigheter av olika slag, blir stående och tittar, eller bråkande, springande. För de kommer helt av sig i det de skulle göra, klä på sig ytterkläderna, mitt i vimlet av 30 barn till i hallen där...

Väldigt trevligt att pedagogerna ofta sätter på musik eller en saga på cd, men inte när vi äter anser jag... pust! Jag blir matt av det. Ser också att en del barn blir det. Väldigt få som lyssnar på cd:n för övrigt. Det blir bara stimmigt och rörigt som fan. Ingen hör vad den andre säger. Inte heller vad som sägs på cd:n... Hade jag inte koncentrationssvårigheter innan så fick jag det nu!

Maten sen: barnen får smörgås, av märket Kneipp, varje dag, till lunch. Precis som när mamma var liten på 50-talet.. Men hallåå varm mat skulle barna behöva till lunch, inte en sketen smörgås!!

De ligger efter på en hel del punkter norrmännen hihi

Ojojj det är en utmaning som heter duga det här. Ibland, som förra veckan, känns det så himla bra. Norrmän är så glada och goa!

Men ibland, som idag, känns det ogreppbart och som om jag inte kommer klara av mitt jobb. Norrmän har inte nån koll...

Just nu känns det tung-rott. Som att veta att man i det närmaste måste börja från noll men att ändå inte veta var man ska börja. Men det är väl som tandvärk. Det går över. Dåligt självförtroende har jag ju i perioder och just då känner jag mig som en överkörd banan. Snart blir jag glad och pigg och orkar igen. Jag vet det.

Imorgon är en ny dag. Med virrivimsig barngrupp och sago-cd på högsta volym under tiden vi äter våra (jävla) smörgåsar med fiskepudding och ketchup på...

När jag sökte den här tjänsten i september var det inte den här tjänsten jag sökte. Liksom.

Jag ska förklara...

Det fanns ett ledigt jobb som assistent, vilket i Sverige kan jämföras med barnskötare/outbildad förskollärare, på en barnehage i Norge. Jag sökte tjänsten, fick förfrågan om jag ville komma på intervju och fick där reda på att de behövde en pedagogisk ledare, inte en assistent.

Jag blev förskräckt av detta besked och svarade säkert yrigt och helt "fel" på många av deras frågor på intervjun, eftersom jag inte ens visste att yrkesgruppen pedagogisk leder fanns, än mindre vad en sådan gör.

Trots allt detta så fick jag, som ni vet, efter någon vecka besked om att jag fick jobbet!

Så, här är jag nu. Jag är pedagogisk leder i en barnehage i Norge. Har fått lite, ganska dålig, information allteftersom, vad yrket innebär men har ännu inte blivit klar över det. Jag menar, yrkesgruppen finns ju inte ens här i Sverige!

Snacka om förvirringstillstånd..

Jag läste ett inlägg... och tyckte det var så vackert!

http://blogg.passagen.se/marcusbirro/entry/h%C3%A4lsningar_din_pappa

Någon som har svårt med begreppen ditt och mitt, har under de senaste åren stulit från andra människor,  till och med från sina föräldrar och även från sina egna syskon. Det har handlat om både pengar och dyrare saker.

Nu har tre av mina ägodelar varit försvunna sen i somras och  misstankarna har stärkts i takt med tiden...

Har kastat ur mig min besvikelse, ilska och sorg över att mina både pengamässigt och känslomässigt dyrbara smycken blivit stulna och antagligen vidaresålda av denna människa.. Har förtvivlat och hoppfullt letat, men blivit lika besviken varje gång.

Så idag hände det; vi hittade de gömda smyckena som jag aldrig trodde jag skulle få se igen och känslan var i det närmaste overklig!

Klart jag känner mig dum som dragit slutsatsen att denne Någon stulit från mig. Pinsamt, verkligen. Men enligt mig är det Denne som samlat ihop och byggt upp denna misstro så jag tycker egentligen inte det är konstigt det jag gjort. 

Jag funderar ändå på om jag är orättvist dömande eller om detta är en självklar misstro från min sida. En  misstro som kanske består i all evighet framöver. Egentligen borde kanske människan i fråga få en ny chans till förtroende men då riskerar man ju också att gå på en ordentlig nit igen och jag vet inte om jag varken vågar eller vill.

Undrar just hur fan gör man sånt här rätt.

...efter en sketbra vecka på jobbet!

Imorgon efter jobbet kör jag direkt hem (tar drygt 2 timmar om jag inte stannar och äter på BK..), fixa iordning mig lite och sen iväg till stan och möta upp för god mat och snack i übertrevligt sällskap. Efter det blir det eventuellt mellanlandning hos Sanna, innan upphämtning av Sambon som är ute på biljard (läs öl) med jobbet.

Längtar! 

Nu ska jag kliva ut i stugan min och sova i värmen av duntäcket tillsammans med Tonny............Godnatt!

Kreativt är dagens ord, ojjj vad vi pysslat på jobbet!! Hackebackeskogen är temat för februari och vi gjorde trolldegsdjur igår och hand- och fotavtrycks-älgar idag. Älgarna fick fina färger på sina luggar tillochmed och nu sitter de fint på den norska barnehagens trävägg och tittar storögt ner på barna när de leker!

Ikväll är jag själv här "hemma" för mor och far är i bygdens församlingshem på möte. Känns annorlunda, då de alltid annars är hemma och fixar mat och grejar så jag ska ha det bra hela tiden. Jag är som värsta lata ungkarlen just nu, som bara sitter och jäser i soffan efter jobbet haha

Det är faktiskt lite skönt att vara ensam, eftersom jag väldigt sällan är det här. Har duschat, sett på tv och pratat i telefon samt suttit här vid min dator såklart.

Imorgon är det onsdag och halva veckan har gått. Personalmöte imorgon kväll, men jättesnart är det fredag igen och då ska jag ut och äta med Tjejorna från Universitetet. Vet ju hur görtrevligt och roligt det brukar bli så jag längtar som busen!!!

Sen vet jag att det finns en stackare som jobbar en extra långnatt inatt så jag skickar en tanke till Sanna. Jag lovar, det är morgon när som helst även om det inte känns så precis nu innan tiorasten!

Kram

Min före detta vän är plötslig ödmjuk och tillmötesgående i sina sms. Like I care.

Idiot.

En kille på jobbet berättade att han nog ska på konsert med norska gruppen A-ha. Tydligen deras sista, och jag fick nästan kramp! Jag vill också!! Hade varit oki om de kommit till Sverige, känns lite knöligt att fara till Oslo på konsert även fast det såklart är fullt möjligt.

Själv hade jag nästan glömt att de fanns så jag grävde fram dem på Spotify så nu har det varit A-ha i datorns högtalare i flera dagar! De gjorde mycket bra på sin tid och nu är vi inne på 80-talet igen. Jag tycker de fortfarande står sig bra för de hade nåt speciellt i sin musik, ett helskönt sound!

Och jag säger SHIT vad Morten Harket är snygg!! Sällan jag säger så om killar, är mycket kräsen där och noga med vad jag tycker om jag inte känner mannen i fråga och bara ska gå på utseendet. Men när jag snackar Morten Harket kan jag t.o.m. sträcka mig till ordet - sexig, jamen shit vicken kille!! 

Här en ung Morten Harket, han är lika snygg nu har jag sett. Han har vad jag kallar det!

Har nu beställt några skivor med A-ha. Jag är av den sorten som gillar köpta cd-skivor mer än hembrända, så jag tror cdon.com gillar mig! Och jag gillar Morten

Sova är ordet. Hinken bredvid sängen, fortfarande oanvänd. Det blev bara obehag och magont av det här. Jag hatar verkligen att spy! Jag tycker så himla synd om mig själv när de gångerna det händer, så jag är nöjd om magsjukan min inte blev värre än så här.  

Har inte mått speciellt dåligt idag, bara varit hemskt matt. Så jag har sovit, legat vaken i sängen, ätit lite, sovit igen och sett på dvd med Dottern. 

Vi såg The Neverending Story, den gamla fina 80-talsfilmen. Älskar den verkligen för den har en sensmoral jag gillar och så söta figurer med! Den är riktigt bra gjord för att vara så pass gammal och jag tycker den är roligare att se på än alla animerade filmer som är nuförtiden. Musiken gör en ju nostalgisk också, det gamla fina åttiotalet... 

Så ikväll har Sambon och jag sett på tv och jag har pimplat Cola. Nu är det snart natten igen och den tänkte jag tillbringa uppe i min egen säng om jag får tillåtelse av Sambon...synd om Han får smittan också, men det är nog redan för sent nu..

Godnatto!

Jag ville ju varken åka hit eller dit men åkte hit, och var glad att få umgås med Mina här hemma. Vad händer?

Jo, när jag kommer hem till Byhåla och går in i mataffären där så tar magsjukebakterien över min kropp och ger mig yrsel och en sån läskig känsla..och när jag kommer hem får jag lämna Let´s dance och soffan för sängen i datarummet. Där blir jag liggandes med hinken som närmaste vän, jag ulkar och magen kränger och gör ont. Dock behöver jag inte använda hinken, men jag ligger där fullt påklädd under två täcken och ett överkast, med av Dottern påträdda duntofflor på fötterna. Och fryser.

Jag låg kvar hela natten där. Jag som längtat efter att få sova brevid min Prins inatt. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Tror att det andra planerade "onda" uteblir nu i alla fall. Alltid något.

Imorgon är det fredag och jag vill inte hem. Inte så att jag inte längtar efter Mina därhemma för det gör jag. Det är bara det att...jag vill inte hem av en orsak. Och jag vill inte stanna här heller, av en annan orsak.

Jag vill inte vara nånstans alls i helgen. Inte vill jag dö eller nåt, nej inte alls så.. Vill bara vända och åka åt ett helt annat håll, bortilångtbortifrån och vänta ut tiden så det blir nästa helg. Helst jävligt snabbt!

Hoppas nästa vecka går lika fort som denna. Då ska det nog gå bra det här också...

Den här gången är det faktiskt bara att bita ihop och hålla ut!

Idag var det "akedag", =skid- och pulkaåkningsdag. Finns en backe i närheten och vi skulle grillat korv där idag..men.

Jag öppnade barnehagen halv sju. Då kom första samtalet från en kollega vars dotter spytt hela natten och att hon själv skulle till läkarn för sitt långvariga illamående så hon skulle komma lite senare. Kanske.

Så kom andra samtalet, från en arbetskompis som ramlat på trappan igår kväll. Vilket betydde sjukanmälan resten av veckan.

Sen nummer tre, en anställd kom helt tårögd och illamående. Stod och pratade med henne och ett barn när jag plötsligt ser att det rinner gult ur barnets mun...UUrrk sa det där. Och i hallen.

Hon som redan mådde illa torkade hallgolvet och in på toaletten emellanåt - UURRK sa hon också! Så hon gick hem.

Sen ännu en, en vikarie, var illamående och gick hem på förmiddagen.

Det blev till att stanna på gården och ha åkdag där. Gick så bra så! Vi grillade korv och hamburgare, drack varm choklad och hade jättemysigt! Norrmän är verkligen hurtiga myskorvar som gillar att vara ute!

Otroligt kaotisk början på dagen men uujj vad bra det blev till slut! Kände mig glad när jag åkte hem vid ett

Bläk för den där hemska spyochskitbacillen..! Nej tack den vill jag inte ha...

Nu ska jag sova och tänka på att det snart är helg igen!

en underbar liten snögube vi hittade på vår nyårspromenad!

Jag är verkligen knäpp och jag förstår inte varför jag fortsätter göra det om och om igen.

Vet ju att det ordnar sig och att det aldrig stämmer det jag går och tror. Har ju gjort det så många gånger förut. Inbillat mig och hittat på, oroat mig sjuk. Tårar inuti, ibland också utanpå.

Här går jag och får fysiskt ont i kroppen, ångestfyllt ont i själen för en sak som inte alls är sann, som jag själv hittat på men som jag till slut tror helt och fullt på. Har haft såna spänningar i rygg och nacke. Huvudvärk. Känts som om hjärtat slår snabbt emellanåt, men vet att det är ångesten som bankar i mitt bröst. Har inte kunnat sova, bara vänt mig runt i sängen hela nätterna. Tänkt och våndats.

Idag känns det bättre och den tunga stenen jag hade på ryggen har jag släppt ner på marken. Det var inte alls som jag trodde. Det går tydligen fortsatt framåt. Kan knappt tro att det är så bra, men det är det faktiskt. Det går bra för mig.

Det går bra för mig!

Det är för länge sedan dags att sluta inbilla mig saker och trycka ner mig själv så här!  

Dock handlar inte detta om den så kallade vännen. Denne är fortfarande inte min vän. Jag vet jag inte kan lita på denne mer och jag har förstått att allt var ett spel. Varför vet jag inte, bara att det är så det är. Efter alla dessa år jag trott, jag är så blåst. Så lurad.

Var elak mot mig men svik mig inte.

Jag trodde vi var vänner, att vi stod varandra nära. Trodde vi ställde upp för varandra. Att vi var öppna för våra olika åsikter tänkande. Har känt att vi befunnit oss på samma våglängd, haft samma grundvärderingar om viktiga saker.

Det har visat sig vara ett falskspel från andra sidan. Öppenheten kom bara från mig. Från andra sidan har det kommit en sak ur munnen och en sak bakom min rygg. Jag har varit storsint och öppen i alla lägen.

Trodde jag hade en vän i Dig men jag hade så fel. Är så besviken på Dig.

Besvikelse är en av de värsta känslorna jag vet.

Igår eftermiddag var lika trist som resten av lördagen så jag satte mig och utnyttjade min planeringstid, som jag har 4 timmar varje vecka på jobbet. Tittade på nätet efter tips på pyssel och annat inför nästa månads tema Hackebackeskogen, samt påsk. Hittade en hel del som jag skrev ner och jag vill slå ett slag för sidan www.skapligtenkelt.se där det finns massor att hämta om man har med barn att göra på dagarna!

Så såg jag och Sambon på Sommaren med Göran som bara var en sådär bra film enligt mig. Lite kul då och då men. Sen blev det Robinson som varje lördag nuförtiden. Och chips. Och dip. Och krokig nacke i soffan. Jag har alltid haft en förmåga att sitta (ligga?) jävligt märkligt och min nacke skriker därför högt nuförtiden för den har fått nog av att jag sitter som en metmask i soffan. 

Men lördagen gick och nu blev det då söndag, av naturliga skäl. Ska en sväng till biblioteket snart för att lämna böcker och förhoppningsvis hitta nya. Idag ska jag söka efter böcker om Hackebackeskogen. Har inte kommit i kontakt med dessa sagor än så nu ska jag "plugga" lite inför februaritemat.

Happ! In i duschen!

Fånga dagen. Kan man inte säga att jag gör idag. Helgen är så kort och vad gör jag av den?

Sitter i nattlinne vid datorn till halv tolv. Betalar räkningar. Åker till Biltema och handlar snöspade till bilen, vindrutetorkare, pärm och pärmregister. Tvättar bilen, som blir så fasligt ren så jag undrar om jag fått ny bil sen. Den var tydligen silverfärgad , min bil.

Detta är att slösa bort dagen. Känner mig låg idag. Inte alls på humör. Vi har lagat och ätit pizza och det var gott. Nu sitter jag här igen. Väntar på att tv-helvetet ska underhålla mig. Halvsittandes på ryggen där bland soffkuddarna med Sambon. Chips och dip. Robinson... Tillåt mig småskratta. HAHAHA vicken kul lördag.

Jättemysigt att kramas med de fina smurfklädda blåa Postisarna i fredags! Märkligt att vara där en fredagkväll utan att jobba, men också sjukt gött att bara lämna stället efter bara ett par timmar! Det var absolut sista gången jag slog igen Postdörren bakom mig. Aldrig nånsin mer kommer jag tillbaka dit. Lite vemodigt trots allt, det ska erkännas...

I helgen såg vi Let´s Dance, Robinson och andra meningslösa men ganska lagom underhållande program. Vi åt gott och hade det bra, var ute och gick och jag gjorde nya försök med islyktor som jag satte på trappen med ljus i.

Nu har snart hela arbetsveckan gått och det är fredag imorgon. Vilket betyder hemresedag. Hade gärna varit ensam med Prinsen i helgen, men så får man väl inte säga när Hans son ska komma på besök...? Inget allvarligt med detta, hade bara varit skönt med ännu en sån go lugn helg tillsammans med bara Honom. Men nu blir det tillsammans med Chicago- och Counter Strike-spelande, med ficklampa kvällpromenerande och älgspanande pappa och son. Klart jag unnar dem tiden tillsammans, det går ju ganska lång tid mellan gångerna de ses. Kanske kan jag passa på att träffa nån kompis i helgen då. Vi får se vad det blir.

Det har varit en bra vecka på jobbet. Det går magsjuka och förkylning på barnehagen. Bara idag skickade vi hem två barn, en med vansinnigt lös mage och en som spydde handfatet fullt. Även en kollega fick gå hem och spy en skvätt på eftermiddagen... Själv är jag väldigt glad om jag slipper just den smittan. Jag har gärna jordens värsta långvariga förkylning, men magsjuka vill jag absolut inte ha!

Jag tycker jag reder mig bättre och bättre med språket därborta. Jag läser bl.a. för barnen varje dag. Emil i Lönneberga, Mamma Mu, Pingu - på Norska. Barna sitter kvar och lyssnar, och det måste väl betyda att de förstår vad jag läser?

Hejsålänge!

Så var det dags igen då, att misslyckas när jag väl får för mig att jag ska baka. Jag är sämstast på bakning och jag förstår inte grejen med att jag ska göra bröd hemma när det finns massor på Konsum. Inte ens kladdkakemuffins, som en enbent koögd apa kan baka, kan jag baka. Brände första plåten (fan det luktar bränt och är dimmigt här!), gjorde ett nytt försök och de smakar i alla fall choklad. Mina stackars (föredetta) arbetskamrater ska få avnjuta dem med grädde på toppen. Som tur är har en av mina goa där lovat ta med sig "nåt med mycke socker och fett i", på min begäran såklart, tills jag kommer. Ja jag säger ju att de är underbara, Postisarna mina 

Åka om en halvtimme. Ha de!

Ska hälsa på mitt gamla jobb ikväll. Har kollat att några av gulliplupparna jobbar så jag ska nog baka en kaka och ta med dit!

Ska lämna tillbaka mitt passerkort, min stämpel och, mina värsta fiender Posten-kläderna i mörkblått - finns ingen som passar så illa i de kläderna som jag, så det ska bli underbart att bli av med dem idag! 

Dessutom pysslar jag nu med lite andra busiga grejer som ska med...

Ja de som trodde att de här j*vla glada lapparna försvann för gott när jag slutade hade tydligen fel. Det är ju inte många som vet om att det är jag som satte upp dem där, bara två som jag berättat för.

Idag blir det alltså nya lappar i smyg uppsatta på anslagstavlorna där, för de gamla är säkerligen nedryckta för längelängesen!

Har du inget liv undrar ni, som kan sitta och måla såna här appselutinteallsnödvändiga, kanske lite småfåniga lappar med tusch och glitterlim...?

Nej jag har så tråkigt i min sjukskrivna vecka så jag måste ha något att göra...fast, ska jag vara riktigt ärlig nu, så har jag suttit och målat och klistrat i timmar inne på mitt rum så länge jag minns och det har inte gått över bara för jag nu enligt ålderns siffra ska betraktas som vuxen 

Och sen kan det ju hända att lapparna gör någon där inne lite gladare och då är det ju absolut värt det!

I morse vaknade jag av en jävla hosta och varje gång kändes som jag rev upp ett öppet sår i min hals, gjorde så ont. Till slut blev jag trött på mig själv, vilket jag antar att även min Sambo blev som skulle upp tidigt till jobbet, så jag gick upp och drack te med honung och åt peppar kakshjärtan till. Satte mig vid datorn och tittade runt.

Så, vid tretiden i morse satt jag och skickade efter en bikini på nätet. Snart är det sommar, eller? Denna gång blev det i alla fall en lila bikini med batik. Den vädjade om att komma hem till mig så, såklart den får. När klockan blev drygt fem gick jag och lade mig igen och då gick det bättre så jag fick sova en stund.

Annars är det en vansinnigt tråkig vecka. Är för sjuk för att åka nånstans, göra något hemma eller ens duscha. Men är för frisk för att ligga och sova hela dagen. Det enda nyttiga jag gör på dagarna nu är att laga mat, inklusive matlåda till Prinsen och det är mycket tacksamt, vilket är jätteroligt. Alltid kul att göra någon glad!

Snart kommer de andra hem och det fanns önskemål från Dottern om våfflor idag. Så det blir det i eftermiddag - gottgott!

Såååå nära jag köpte dessa häromdagen! Tyckte de var fulsnygga på nåt sätt...så mycket jag...och framförallt så mycket lila! Hade passat mig så bra... det var halva priset, men jag slet mig därifrån utan ändå. Hade de haft en litenliiiten klack hade de helt säkert åkt med mig hem! Jaja det får la gå ändådå...

De ettriga norska bacillerna biter hårt. Huga vad jag låg och frös natten som var! Jag hostade, harklade och gick upp och tittade i min onda hals med ficklampa. Rött är ordet. Och ont..

Jag som gav mig fan på att klara denna korta arbetsvecka med lilla förkylningen i kroppen och som därför åkte till mor och far igår kväll. Men i morse blev det alltså sjukanmälan och jag kan inte hjälpa att jag har dåligt samvete! Har ju bara jobbat där i en dryg månad.. Ja jag vet ju att det är vanligt att man blir sjuk när man börjar jobba på ny skola eller förskola, men ändååå. Tråkigt!

Bestämde mig för att åka hem igen i eftermiddag. Onödigt att ligga där borta och tro att jag ska bli feberfri, ontihalsenfri och snorfri inom två dagar. Lika bra att vara hemma resten av veckan och bli frisk istället. Vilken tur att jag åkte dit igår. Mycket bra gjort och nödvändigt, verkligen...

Så jag har nu suttit i soffan och sett Mästarnas mästare medan jag ätit för många After Eight. Nu hoppas jag få sova natten som kommer. Så otroligt jobbigt med halsont på natten så det slipper jag gärna.

På min förskola har vi ett tema varje månad och i januari är temat Is & vatten. Jag tänkte direkt på islyktor!

Provade att göra en på jobbet redan förra veckan . Det blev fiasko för jag trodde vattnet skulle frysa till is snabbt som busen när det var närmare 30 minus. Men när jag skulle välta ur fina islyktan ur hinken kom en fors med vatten, plus ett isflak som låg på ytan...så jag tyckte det var på sin plats att öva nu i helgen så vi kan göra såna med barnen till veckan.

Detta var alltså svårare än jag trodde, men med lite tankeverksamhet angående vattnets egenskaper när det fryser (vatten sväller när det blir till is, om någon mer än jag hade glömt det..?) och bättre planering så blev det till slut så här. Jag tycker de blev mysiga, även om de inte blev riktigt som jag tänkt men:)

Jag menar det! Det jag gjort den här dagen kan man inte tro är sant, för det har aldrig någonsin hänt förut.......................jag har nämligen TRÄNAT PÅ GYM idag!!! Igår kväll kom Prinsen med idén att vi skulle åka alla tre här till Friskies & Svettis i stan. Jag var skeptisk. Dottern var skeptisk. Jag var nervös. Kul att visa för hela världen att man inte tränat någonsin och är ny på alla maskiner och övningar som finns..?? Men vid tolvtiden for vi iväg och vad händer?

Jo, precis när vi blivit instruerade i crosstrainern av Sambon och när vi stått där i knappt 5 minuter, kommer en av mina goa på Posten. Såklart! Och vad jag önskade där och då att någon bara kunde ta bort mig! Han: Heej! Åh vad roligt att se dig! Brukar du träna här?? Jag, uppenbart obekväm och stressad: Ehhmmm..neej... Det var ju just det jag inte ville och just precis i första hand han jag inte ville träffa där - piiinsaaamt!!! Sen pratade vi och klart det var jättekul att prata med honom! Men inte när jag tränade första gången i hela mitt liv helst..

Sen dröjde det inte förrän nästa postis kom, med samma fråga som den första hahaha jaja! Roligt att träffa dem båda och jättejättekul var det idag - och jag var den första att föreslå att vi ska göra om det nästa lördag igen, så det ska vi