Metrobloggen

Min lillasyster och jag garvade oss lila i ansiktet åt många dåliga 80tals rullar i tonåren. Det är skönt att ha någon i sin närhet som man vet alltid har sämre humor än en själv (nuförtiden har jag visserligen två). Det här klippet var ett av de roligaste vi visste. Vi kunde spola fram o tillbaka på vår toppmatade VHS från 1981 och kolla om o om igen. Oklahoma-homa-homa. Oklahoma-homa-homa....!

Jag har en fetisch för lampor. Fråga mig inte vad den bottnar i för det har jag inte den blekaste aningen om. Jag vet bara att jag har lampor på alla ställen man kan ha lampor + flera stycken i källaren.

I helgen hittade vi bästa loppisen i Sverige. En gammal fabrik, med grejer i FYRA våningar. Jag var helt till mig. Lampor galore!!! Om inte Tompa hade lagt band på mig så hade jag säkert tjackat ett dussin nya (gamla) lampor men nu blev det istället en till mig, och en till lillasyster. 

I am the crazy lamp lady...

Som många andra så har jag en lite pinsam åkomma - jag älskar Mtv’s scriptade dokusåpa The Hills. Jag lapar i mig avsnitt efter avsnitt. Högstadieelever hånskrattar åt faktumet att deras lärares tjej kollar på en serie t.o.m. de tycker är lite pinig. Men jag kan inte hjälpa det. Ge mig ett The Hills marathon o jag e soffans slav. Det är så roligt, sjukt och B att man bara MÅSTE kolla.

Jag älskar ett annat program också, Chelsea Lately. Därför är detta introt så sjuuukt roligt!

Jag minns inte att det var så här. Var det verklgen så? Det var ett annat årtusende sist jag var gravid i vecka 10.

Gråter över allt möjligt. Bara idag har jag gråtit åt Talang, åt ett sms jag skrev till en kompis, åt sms:et han skickade tillbaka, åt att min kille sa att han älskar mig, åt att jag sa att jag älskar honom, och nu slutligen åt Heroes när en person där dog.

Kan knappt andas, är så uppsvullen i näsan nu.

Men känner mig lycklig. Och imorgon ska jag träffa massa fina vänner och fira att jag fyllt 33. 33, är extremt ojämnt, men jag gillar det. Fint nummer, treatrea. Finare än 22.

Å ångest. På jobbet får de inte veta att jag har en bulle i ugnen. Då passar det inte så bra att magen redan börjar få formen av en gravidmage.

Är det inte lite tidigt? Kanske beror det på att jag fått barn förut? Magmusklerna drar ju undan sig på något vis, och det kanske går snabbare andra gången. Idunno. Är överlag livrädd att bli stor som en val. Igen, hehe.

För flera år sedan var jag på en sån där riktigt stökig tillställning till julfest med jobbet tillsammans med ett hundratal andra firmor som julfestade och skrålade med till Di Leva och Shirley Clamps show på scenen.

I baren jobbade en bartender som jag för kvällen ansåg vara ganska charmig. Han tyckte detsamma om mig förstod jag en dag då plötsligt en kille från Seven Eleven kom inspringandes med en kaffe och en bulle. Häslade gjorde han från Lilltrollet. Jag tyckte att det var en ypperlig gest så jag tackade ja till dejt.

Och vi dejtade ett litet tag. Ganska omaka kändes vi. Han var så utrpräglad i sin bartenderstil. Vax, bränna och tatueringar. När det blev åka av blev jag förvisso imponerad av en ordentlig tvättbräda men det vägde inte upp till hur förskräckt jag blev när jag fann att  killen hade piercat sig i genetalierna. En pinne rakt genom ollonet. Huga! Och åkturen blev tafflig och stel. Inget vidare.

Minns faktiskt inte hur det blev så att vi inte hördes mer. Antar att vi båda insåg att vi inte var riktigt samma typ. Och när jag på Facebook såg att han blivit ihop med en silikonbrutta med sönderblekt hår kände jag någonstans att han hittat rätt tillslut.

Men idag på jobbet stod han plötsligt i dörröppningen med ett brett leende. Lutade sig lite lätt mot dörrkarmen. Hade solglajjor, massa vax, och var allmänt stekig på svenneviset. Han hade flyttat in i närheten och tyckte jag skulle höra av mig om jag ville bli uppskriven på listan på den nya syltan han jobbar på. Han var glad och det var kul att se honom.

Efter att han kramat mig hejdå hängde hans fräscha doft kvar på mig ett långt tag. Men jag undrade ändå, hur fasen kunde han och jag ge varandra en chans? Jag blev charmad av hans fina kaffe/bulle-knep, visst, men vad såg han i mig? Jag har minituttar. Och inte har jag någon svanktatuering heller. Men så kom jag på det. Det hela hängde på en jeansröv. Kanske de svennigaste paret jag faktiskt haft. Falsk marknadsföring.

Igår var den årliga Guldäggsgalan, som jag numera officiellt döpt om till Silverägget... Japp, jag fick inget Guld i år heller. Två nomineringar inget guld. Men jag e inte bitter... Närå. Bara tredje silvret i rad....

Men det var en rolig kväll ändå. Vi hängde med snubben som skriver bloggen Stuff White People like. Det visade sig att han ju, sjukt nog, e fd college roommate med min kära Sambos polare. Small world.

Sen uppträdde även en helt fantastisk tjej, Asha Ali. Om ni inte har hört talas om henne, ladda ner eller Spotifaja genast!!!

Dessutom är silver det nya guld, eller hur??!

Joråsåatte... att det är en liten bebis i magen får ingen på jobbet få reda på än på ett tag. Så därför tänkte jag skriva här för att hålla er tre lovely ladies uppdaterade. DOCK måste det ske under löjligt säkra förhållanden, pseudonymerna är nya, och ni får inte kommentera ens enligt era Dontbelievethehypepseudonymer. Så hemligt är det.

Vi kan leka att vi är tjejkompisarna i "Lace - Who of you bitches is my mother". Yes?

Put you up to date: Papa don't preach, I'm keeping my baby. Vi funderade mest för och nackdelar... främst D.I.N.K eller bäbis... D.I.N.K eller bäbis... sen bestämde vi oss för att KÖRA. All in.

Nu håller vi på flytta ihop, mysigt! Till helgen tänkte jag försöka få till en slutgiltig flytt av allt... blir nog några vändor till soprummet också. Och sen flyttstäda så att Hampus och Hampa kan flytta in i gamla lägenheten.

Babypapan, som ni vet haft sina nojjor, verkar liksom ha släppt det mesta av det. Som att det här blev ett avgörande "äsch, nu slutar jag larva mig". Sweet är vad han är. Verkar väldigt glad över var livet är på väg, tvärtom mot vad man kunde befara.

Nästa tisdag bär det av för inskrivning på Mama mia. Då kommer det nog kännas lite verkligare. Men jag känner redan ett litet sprattel(!), och jag tror inte att det är inbillning, fast det är hemskt tidigt.

En annan sak som verkligen inte är inbillning är mina meloner. Ja jävlar vad de har växt!!! Ska ta och köpa några osexiga Sloggi-bh:ar som tål att växas i, utan byglar och elastiska. Ont som fasiken gör de också. Annars mår jag prima. Men rädd att gå upp en si så där 30kg. Jag är smärtsamt hungrig hela tiden.

Hur allt känns? Spännande, skrämmande, roligt, läskigt om vartannat.

Vad det pratas om dom vart man går i stan! Och jag vill också ha. Kollegan har talat sig varm och som alltid så lyssnar jag på henne. Men så har jag googlat lite på den också och det har bara gjort mig ännu mer sugen.

Lyssna på det här:

Shakti frisätter stora mängder endorfiner, må-bra och lycko- hormoner som ger kroppen återhämtning och vila. Ditt välbefinnande kommer att öka vid regelbunden användning, både fysiskt och mentalt.

Spikmattan ökar blodcirkulationen och syreupptagningen.

Används vid: stress, sömnbesvär, spänningar, ryggskott, ischias, migrän, depression, låg energi, träningsvärk mm.

Jag kan i stort sett skriva på alla de där åkommorna. Jag måste ha en spikmatta! Att jag inte har hajjat det förrän nu! Det blir inköp vid löning, återkommer med recension.

Förra veckan när jag var på Vapiano med Sue Ellen och vår vän M kom vi att tala om att uttala orden "Jag älskar dig". Jag för min del tycker det känns ungefär lika stort som att fria. Och hade alltså av naturliga skäl inte sagt dessa ord till Eastkillen. Sue Ellen och hennes Bandola sa det inte heller.

"Va?? Säger ni inte jag älskar dig? Varför då??" undrade M som redan efter två veckor med sin kille sagt "Du älskar mig" till sin kille och han hade svarat med ett "Ja.. jag gör nog det!" och sedan var det igång och sas "älskar dig" utan att det kändes pretto eller ultraläskigt.

Men så hände nåt i helgen. Jag var efter en ganska blöt natt på Max med Eastkillen och hans vänner. Jag och han höll som bäst på att beställa vår mat då han sa nåt om att hans vänner älskar honom.

"JAG älskar dig!" sa jag utan att jag ens han reflektera över det själv. Det bara kom. Och jag menade det.

"Jag älskar dig också" sa Eastkillen och sken som en sol. Han tyckte det kändes roligt att vi sagt dom stora orden. Och att vi menade dom. Han som jag visade sig tycka att det var stort att göra det.

Eastkillen sa att han skulle säga det i morrn igen, då han inte hade druckit öl, för att visa att han menade det på allvar. Och det gjorde han. Vi båda blev generade som tusan. Men vad bra det kändes!

Igår skulle jag träffa upp några väninnor för att gå ut och äta. Dom kom till mitt jobb och mötte upp. Både är jättegravida och ser härliga ut. Men nu stod dom här med ett Moraliskt Dilemma Grande.

Vad skulle du gjort? undrade dom.

I handen höll en av dem 2000 spänn. Pengarna hade hängt kvar i bankomaten när de skulle hämta ut stålars. De två gravida stod en stund och väntade på att någon skulle komma tillbaka efter sina 2000, men ingen kom. Så nu hade dom lite skamset tagit med sig pengarna därifrån. Och hade dåligt samvete.

Jag föreslog att de skulle öppna varsin fond till sina kommande bebisar. Uppbyggd på smutsiga pengar. Att gå till polisen med pengarna känns döfött. Rätta ägaren kommer antagligen inte få pengarna, och själv får man vad jag vet en tiondel i hittelön. Vart går resten? Polis-mazariner?

Det här var liksom lite för mycket pengar för att man med hyffsat gott samvete skulle kunna ta hand om dom. För mig är det den exakta summan av vad som finns kvar på kontot just idag. Alltså en avgörande summa. Vad skulle du ha gjort?

Det är mycket snack om Twitter just nu. Några roliga pajsare har snott .se domänen - klantigt av Twitter men väldigt roligt.

Kolla in www.twitter.se (lägg extra märke till disclaimern längst ner)

Den 1 mars ska jag påbörja en ny Bikram challenge - den ulitmata. Nämligen 30 day challenge. Bikram varje dag, i 30 dagar. Det ni.

Eastkillen jobbar på ett telecom-bolag och att där finns en hel del datanördar, ja det råder det ingen tvekan om.

Igår kväll när vi låg i soffan och kollade på tv så ringde det på Eastkillens mobil. Det var två av hans jobbarkompisar som  ville berätta att de skojat lite med honom. När de var ute på promenad hade de gått förbi "telestationen". För er som inte vet så är det en station där förbindelsen för internet hem till våra bosdtäder finns. En hel del sladdar. Och de som jobbar med telecombolag har access i form av nycklar och koder. Obehöriga äga ej tillträde.

Nåväl, nu ringer kollegorna för att berätta att dom på kul stängt av Eastkillens internet en stund.

"Stoppade porrsurfandet nån timme, höhöhö"

Kollegorna skrattar gott åt sitt lilla spratt. Även fast eastkillen inte märkt något av avbrottet. Jag skrattar gott åt kollegorna. Sicka nedrans meganördar! Hahahaha...

Igår kom jag på ett sorgligt jubileum. Nu har jag och Babypapa varit ifrån varandra exakt lika länge som vi var tillsammans. Half and half.

Och när jag ser tillbaka vet jag att det inte var guld och gröna skogar. Men våra problem känns så pytte och överkomliga. OM man bara hade haft: insikt, mognad, ork.

Ungefär exakt HÄR sattes spiken i kistan:

Jag var hög hela kvällen, ändå drack jag inte en droppe.

Nu har jag varit ensamstående i sex år, varannan vecka. Med tanke på hur mycket av min frustration i äktenskapet berodde på att jag kände att jag drog ett tyngre lass så känns det som att lasset att göra allt själv är ännu tyngre. Visst har kärlekar kommit och gått, men jag har inte släppt in dem och låtit de avlasta mig nämnvärt.

Förrän nu med O'boy. Det känns obeskrivligt lyxigt att dela på matlagning. Städning. Hämtning/lämning på skolan. Och det får mig verkligen att ifrågasätta vad fan jag klagade över när jag var tillsammans med Babypapa. Det hade kunnat bli bättre.

Han älskade mig från dag ett till dag tvåtusenochvaddetnublev. Det behövde jag aldrig tvivla på. Han fick mig att känna mig som snygg, sexig, vacker, smart och grym. Jämt.

Visst var han impulsiv och osmart med pengar. Men look at me now! Jag föredrar ju att vara med någon som kan vara impulsiv ibland och har dessutom fallit för en som är rätt dålig på att behålla pengar.

Klockan kan inte vridas tillbaka, och jag vill inte det heller. Det hade krävts insikter som jag helt enkelt inte hade då. Men jag skulle vilja säga förlåt. Till honom. För att jag var så barnslig och valde den lättaste vägen. För att jag valde spänning, hångel och fest istället för att kämpa. För att jag släppte honom så lättvindigt. Och aldrig sa förlåt. Jag kommer aldrig kunna säga det till honom, det har gått för lång tid. Men jag säger det nu.

Förlåt.

Elisabeth på 99 jordsnurr gillar också lammkött. Hon raggade upp sin 30 år yngre lammunge på busshållplatsen. Skönt att vara i gott sällskap.

Jag befinner mig i NYC. Idag är det Martin Luther King Day. Imorgon svärs Obama in som den 44e amerikanska presidenten. Martin Luther Kings dröm blir äntligen sann. Det är mayhem i media. Minst sagt.

Jag har suttit och jobbat med tvn på i snart femton timmar... Och har börjat undra hur många gånger olika reportrar i olika program på olika kanaler kan säga samma sak. De säger det inte ens på olika sätt. Zzzzzz.

Ska bli intressant att se de olika kanalernas "vinklingar" på cermonin imorgon. ABC stoltserar med att de kommer att visa flest timmar från DC av alla kanaler. Vad ska de fylla dem med?

Tänker på Sue Ellen och hennes jobb i somras, och att det typ inte finns några nya nyheter. Och även när det händer nått historiskt som detta, så speglas det på exakt samma sätt i alla kanaler.

Nu tror jag att det är dags för American Idol - men jag kan nog nästan garantera att de också kommer att dra minst en handfull av klyschor...