Metrobloggen

”Det moraliska livet är menat att ge en viss karaktär och en viss typ av känslor, handlingar och det tillsammans med ett excellent intellektuellt liv..

.. Given that adult human life involves choice, we must choose correctly if we are to realize our essential potential and become what we essentially are. And we may, of course, choose incorrectly, thereby failing to actualize those potentialities and instead actualizing others. The study of ethics is to assist us in making the right choices and thereby in actualizing the potentialities that will make us the distinctive creatures we are.”

-Aristoteles

Och för Aristoteles betyder detta att etik hjälper oss att göra de val som frigör vår självmedvetenhet som rationella varelser. Och märket för självmedvetenhet är lycka: personen som har aktualiserat sin essentiella potential är en lycklig person, menar Aristoteles.

Allt hämtat från Western Ethics, Arrington (1997) sid. 90.

Jag tänkte i följande text yttra mig om vad fundamentalism är utifrån att precis ha läst sociologen Anthony Giddens göra just det samma.

Fundamentalism handlar i korta ord INTE om vad människor tror på, utan om varför de tror på det och hur de rättfärdigar det.

Fundamentalism är ett ytterst kontroversiellt begrepp, eftersom att många av dem som kallas fundamentalister knappast skulle hålla med om att dem är det.
Giddens definierar begreppet fundamentalism som "belägrad tradition", då det inte är vad fundamentalisten tror på som avgör ifall denna är fundamentalist utan- precis som tradition i mer generell bemärkelse- om varför de tror på det och på vilket sätt de rättfärdigar det.

Fundamentalism handlar inte i första hand om mer traditionella kulturers motstånd mot västerländskt inflytande eller om ett avfärdande av västvärldens dekadens. Fundamentalism kan utvecklas i alla slags kulturer.

Den har ingen plats för tvetydigheter och mångfald i fråga om tolkning eller identitet- den avvisar dialogen i en värld där både fred och överlevnad är beroende av just dialog.

Och det är oerhört paradoxalt att fundamentalismen inte har plats för mångfald i form av tolkning då det alltid är någon som tolkat/ tolkar.

Fundamentalismen är inte baserad på rationellt förnuft utan istället på traditioner som försvaras och rättfärdigas i form av "belägring" i abstrakt mening, just som Giddens säger.

Fundamentalism handlar i korta ord INTE om vad människor tror på, utan om varför de tror på det och hur de rättfärdigar det.

Jag snubblade precis över ett gammalt pm i djuretik, och började läsa igenom vad jag hade skrivit. Som tur är så fick jag, då det nu är 5-6 år sedan jag skrev pm:et, en del nya tankar kring det hela.

Pm:et behandlar boken Djur är inte människor som är skriven av Ingemar Nordin, där han kritiskt granskar veganismen som bla. Peter Singer och Tom Regan är förespråkare av.

Nordins teoretiska ram skulle kunna sägas vara en antropocentrisk och humanistisk etik.

Följande så menar Nordin kort och gott att det är människan som skapat moralen, och det kanske pga. att vi ska kunna överleva tillsammans som art.

”Det är vi, de moraliska agenterna, människorna, som riktar in vår bedömning och tilldelar oss själva och andra varelser och föremål värde, kanske ett egenvärde. Utan oss, ingen moral, inget ont eller gott, inget rätt eller orätt, Det är vi – inte djuren, växterna eller stenarna – som exempelvis pekar på ett stycke vildmark och säger att det är gott eller, vilket var vanligare förr, ont. Det är vi – inte djuren, växterna eller stenarna – som pekar på lejonflockens dödande av antilopen och säger att det är grymt. Det är vi – inte djuren, växterna eller stenarna – som pekar på slaveri, tortyr och mord av andra människor och säger att det är orätt.” -Nordin, 1997 s. 46-47

Det finns några saker jag vill påpeka kring dessa antaganden. För det första så framhålls evolutionära anledningar ofta som något slags förklarande egenvärde i sig, vilket det inte är. Såhär: "Jamen det är så därför att artens fortlevnad ska säkras.."

Men vad är det för anledning egentligen? Vad är det för egenvärde och syfte med en arts fortlevnad? Jag menar att det inte stannar där.

Det finns ett ytterligare Ja men varför då, att ställa.

Sedan så vill jag ge ett annat synsätt på moralens existens i vår värld.

Nordin menar att det är vi människor som har skapat moralen. Nordin lägger upp sina resonemang med människans potential till ett moraliskt förnuft som en grundläggande faktor för det kollektivt jämställda värdet av en människa. Han anser att alla människor är lika värda och det på grund av den i arten liggande potentialen till rationalitet och förmågan till moraliska överväganden. Han kritiserar det Tom Regan hävdar att det är egenskapen att vara ett livssubjekt som ger moraliska rättigheter. Han belyser det faktum att det är människan som gett en verklighet åt moralen och att vi som moraliska agenter skulle vara skyldiga djuren, som då är moraliska patienter moraliska rätigheter av den anledning att de är livssubjekt, inte stämmer.

Vad Nordin vill belysa i citatet ovan, är att det moraliska förnuftet och den moraliska förmågan, är en förutsättning för moral över huvud taget. Han spelar på människans vetskap om sin egen förmåga till moraliska överväganden som en avgörande faktor för vårat högre moraliska värde. Det är endast vi som har påvisat förmåga till moraliska överväganden och därmed kan endast vi, tillmäta andra ting och varelser ett värde.

Den tanke som jag fick.. är att det kanske inte riktigt förhåller sig så.

En fundamental skillnad mellan människan och djuret är medvetandet. Djur är medvetna varelser, medan människor är varelser som är medvetna om att de är medvetna varelser.

Och det är pga. vårat "högre" medvetande som vi har någon slags moral att förhålla oss gentemot i våran verklighet. Djuret har ingen moral att förhålla sig gentemot i sin verklighet, precis som Nordin beskriver. Men människan har det.

Men att vi själva skulle ha skapat moralen är bara någonting som Nordin plötsligt antar utan att överväga andra möjliga alternativ. Han ser på verkligheten, och lägger märke till att moralen är en mänsklig företeelse på denna planet, och drar den slutsatsen att det är vi som har hittat på den. Och det av evolutionär anledning.

MEN.. tänk om det är så att vi, istället för att ha skapat moralen, på grund av vår "högre" medvetenhet än djuren ser moralen i verkligheten och därav har den att förhålla oss till.

Djur är endast medvetna. De är inte medvetna OM att de är medvetna. Om moralitet inte existerar i deras verklighet pga. att de inte är tillräckligt medvetna. Och den existerar i vår pga att vi är MER medvetna. Vad är det då som säger att VI kan göra anspråk på att ha SKAPAT den själva, och att vi bara kan modifiera den efter eget tycke? Tänk om den moraliska aspekten av verkligheten är något vi ser och är medvetna om för att den faktiskt existerar, och att vi ser det pga. vår medvetenhet.

I så fall skulle det finnas ett objektivt rätt och fel i vår värld, och utanför vår värld enligt vad som kan vara rimligt för oss att anta. (Jag skriver "vara rimligt för oss att anta" därför att en ytterligare högre medvetenhet än den vi har, kanske skulle se något mer.)

Men likväl som att djuren INTE behöver vara moraliska för att de bara kan förhålla sig gentemot SIN verklighet vilken inte innefattar någon moral, så måste människan i och med sin medvetenhet vara moralisk av samma anledning med skillnaden att vi faktiskt befinner oss i en verklighet där moral existerar. (Detta gäller givetvis endast människor som är moraliskt medvetna.)

Sedan om det är en skyldighet att vara moraliskt god, är en fråga som kan diskuteras. Ont och gott kan diskuteras.

Jag tror att det finns positivt respektive negativt, och att gott och ont har med det att göra. I vår bedömning av vad som verkligen är gott respektive ont spelar ofta avsikt, och resultat in. I grund och botten så är det dock fortfarande positiva eller negativa handlingar, tankar eller resultat.
Sen om man blandar dessa och mäter dem tillsammans (ifall det nu är möjligt) så kan man kanske göra en bedömning om en handling var mest god eller mest ond. Eller så kanske handlingen bedöms som ond redan vid innehavandet av 30% ont? Jaja... det är också någonting man kan gå in på och filosofera över, men det är inget jag ämnar göra just nu.

Poängen är.. iaf. att det kanske faktiskt finns en moralisk aspekt av verkligheten, och att vi ser den tack vare vår högre medvetenhet om verkligheten och därför kan förhålla oss gentemot den.

Så frågan är nog inte ifall djur har rättigheter, utan hur vi väljer att förhålla oss moraliskt gentemot djur. För uppenbarligen finns det flera moraliska sätt att förhålla sig gentemot dem, och alla är just moraliska.

Sen de som menar att man kan plåga djur, och som argumenterar för att det INTE skulle vara moraliskt förkastligt då djuren inte innefattas i någon slags moral, det är ungefär samma sak som att den anarkistiske aktivisten bryter mot lagen (som finns) för att han inte tycker att den borde finnas.

Nu menar ju som tur är Nordin inte att det är okay att plåga djur, vad jag har förstått. Nordin menar att det finns många andra ting och varelser i världen som kan tillmätas eller tyckas ha moraliska värden men att den moraliska egenskapen är ett egenvärde i sig. Och att det är VI som tillmäter ting i världen moraliska värden.

Men om den tanken jag presenterat skulle stämma så är inte detta fallet.

Ifall vi tack vare vår medvetenhet är medvetna om en moralisk aspekt av verkligheten, så kan det mycket väl vara så att moralen är någonting att upptäcka.. någonting som vi kan se mer av.. och att den INTE är någonting godtyckligt av oss skapat för att "överleva", utan istället en del av den verklighet vi befinner oss i och en ytterligare faktor som vi har att förhålla oss gentemot i vårat varande i den verklighet vi lever i.

Se till att du trivs i din tillvaro, dvs. din verklighet.

Jag har idag läst en del artiklar, om de konspirationsteorier som flödar på nätet, samt kommentarer på dessa. Dessa artiklar kan ni själva läsa här, här, och här.

En av artiklarna menar att det är kaos som föder konspirationsteorier, då människor vill ha ordning.

"Människor vill ha ordning och reda. Både i byrålådorna och i universum. Oordning och slump har aldrig stått högt i kurs, vi står inte riktigt ut med den. Om någon dödar statsminister Olof Palme bör det vara enligt en större plan, absolut inte frukten av någon slump. Och när Gud inte längre är den som styr upp allting blir det allt viktigare med mayafolkets gamla kalendrar eller hemliga militära eliter." -Dn

Hmm, undrar vad det finns för forskning som styrker dessa antaganden? Med dessa antaganden så är det kanske rimligt att tro att de människor som förespråkar konspirationsteorier vill ha mer ordning än andra? Eller är som artikeln menar att konspirationsteorin är en ordningsersättare för religionen, och "Guds ordning"? Men är vi mindre religiösa nu än för 20 år sedan?

Och är verkligen tro någonting som fyller ett behov av ordning så till den grad att människor tror på det orimliga? Eller är det de flesta tror på kanske fullt rimligt utifrån deras individuella erfarenheter, logik, och kunskap om världen? Jag skulle nog anta det senaste.

Jag tror inte att konspirationsteorier är någon slags ersättare, med ordningsfunktion, för det som fanatisk religion tidigare står för. Visst tycker vi människor om att förstå saker och att ha ordning till viss mån. Och vissa till den grad att de är beredda att sätta ordningen framför en rimlig sanning.

Men kan verkligen konspirationsteorierna ens ge ordning? För mig tycks det snarare röra till i grytan. Det finns ett otal konspirationsteorier åt en massa olika håll om i princip allt. Jag skulle inte säga att de skänker människor ordning.

Snarare så har en tidigare ordning frångåtts.

Och detta är pga. gemene mans tillgång till information. Orsaken till alla dessa konspirationsteorier är i grund och botten historiskt verkliga händelser liksom Tonkinbuktsintermezzot, JFK, och sänkningen av Lusitania.

Att beslut fattas av makthavarna färgat av ekonomiska maktintressen är någonting som det är naivt att inte räkna med. Och många av de anledningar som använts till politiska åtaganden, genom historiens gång, har visat sig vara skenbara anledningar med bakomliggande maktintressen som verklig orsak.
Precis på samma sätt har religion genom tiderna använts av makthavare som den ultimata krigsmotivationen gentemot befolkningen. Vad kan väl motivera människor mer till krig än att "vår tro" är hotad?

Tidigare så har ju inte gemene man alls haft tillgång till så mycket information som vi har nu i och med internet. Vem som helst kan snabbt få en övergripande bild över alla politiska skumraskaffärer som har genomsyrat historien. Tidigare har enskilda konspirationer och skandaler uppmärksammats en viss tid, tills det är något nytt i ropet som media lyfter fram och människor glömmer.. går vidare med sina liv.
Vi kan se historiska händelser liksom allt ifrån att USA startade Vietnamkriget med att "hitta på" att en amerikansk båt sänkts (tonkinincidenten) "Oops.. det var visst ett misstag" säger de efteråt när de redan startat kriget och gjort det de velat.

Tja, visst har regeringen utrymme att göra ett och annat misstag ibland, när det passar deras syften.. det glöms snabbt av allmänheten vars liv går vidare. Och det är politikerna medvetna om.. att de har råd meden och annan skandal med jämna mellanrum, och ett och annat "misstag". Snart är det något nytt som är aktuellt.

Tack vare nätet kan man se en samlad bild av hur makten har skötts genom historien.. och den är inte särskilt vacker.
Ekonomiska intressen är en oerhört stor del av den världspolitik som har förts och som förs

Ekonomi = makt. Och makt = vad vissa människor är beredda att döda och göra allt möjligt hemskt för.

Nej, konspirationsteorier är ett uttryck för den skepsis som har uppkommit gentemot "makten" i samband med den ökade informations och kommunikationstillgången vi internet.

En sak som jag dock ser nu är oerhört viktigt, för att motverka konspirationsfanatism och att människor tappar sig själva i denna djungel av möjliga sanningar, är en ordentlig utbildning av kritiskt tänkande och källkritik i utbildningsväsendet.

Att förmågan till att kunna bilda sig en egen vettig, rimlig uppfattning, lärs ut i skolan är nu kanske viktigare än nånsin?

Och det är nog så att det är det ökade utlärandet av just detta kritiska tänkande som bidragit till viss del till alla dessa konspirationsteorier, vilket nu ÄNNU mer leder till vikten av kunskapen om kritiskt tänkande och källkritik.

Vad kan vi rimligen tro på? är en någonting av oerhörd vikt för samhället att utbilda i.

Jag hoppas att så blir, och att denna fördomsfulla, avfärdande kritik av konspirationsteorier lämnas därhän likväl som den fanatiska tilltron till dessa, och även den naiva tilltron till maktens välmening som också kan tillskrivas fanatism.

“We are spiritual beings, having a physical experience.”

–Bob Proctor

Då har man gått och sett den spektakulära föreställningen Saltimbanco, av Cirque du Soleil! =)

Det är häftigt vad artisterna visar på för möjligheter i livet. Vad vi kan göra, och åstadkomma med oss själva. =)

Saltimbanco är den show, av Cirque du Soleil (en av världens största cirkusar) som har pågått under längst tid (över 15 år) så man skulle nästan kunna klassificera den som en klassiker. =)

Detta är lek, på hög nivå!

(Visas btw varje dag i Götet t.o.m. den 8:e! Gå och se!)

Att det är viktigt för vissa människor att vaccinera sig förstår de flesta av oss. Och då handlar de om de grupper som riskerar att dö, ifall de får en influensa. Men för resten av befolkningen då?

Givetvis är det även förödande för samhället ifall en stor del av befolkningen samtidigt insjuknar, vilket det finns en överhängande risk med då svininfluensan är såpass smittsam.

Därav en god orsak att massvaccinera befolkningen. EKONOMISKA

Idag lästa jag en artikel i Dn, där läkare säger att "nyttan överväger de små riskerna". Jo visst, men ur vilket perspektiv?

Ok, för landet ur ett ekonomiskt perspektiv förstår vi det. Det är ju inte bra för ett land om en stor mängd av befolkningen blir sjuka samtidigt.
Och för personer som kan dö av influensan överväger nog också nyttan riskerna.
MEN, frågan för många är om det för den normalfriska individen är lönt att ta vaccinet.
Då sätts nytta vs. risk i ett helt annat perspektiv.

Jag läste nyss här, att en genomgången influensa ger ett bättre immunförsvar inför kommande influensor längre fram, medan en årlig vaccinering kan försvaga immunförsvaret i längden och göra att man får en redig smäll senare då kroppen kanske inte alls kan hantera en influensa den annars skulle klarat, om man gått igenom några stycken.

Vaccinet verkar dessutom inte förrän efter 3 veckor visar nya studier på, så man riskerar alltså att både vaccinera sig för att sen också få influensan. Det vaccin Sverige har köpt in är inte heller det bästa, då det innehåller squalen och tiomersal (innehåller kvicksilver), och det finns andra alternativ som bla. ges till militären i Tyskland, och det svenska vaccinet har dessutom rekommenderats å starka vägnar att INTE tas av gravida.

Men.. Sverige kan ju av ekonomiska skäl inte nu köpa in ett nytt och mindre farligt vacin, då det skulle vara alldeles för dyrt.

Ur kortsiktliga ekonomiska intressen är det bra att ta vaccinet. I det långa loppet kanske inte.

För individen är det antagligen bättre att genomlida influensan ifall man skulle få den, då den för det första kanske inte ens skyddar då den verkar så sent vilket är lagom till jul då vaccinering av allmänheten börjar i slutet av november, och svininfluensan är redan nu i full gång.

Sen så är squalen ett otestat ämne, som är förbjudet att ges till människor i USA.

Och i artikeln i Dn jämför de tiomersalets mängd kvicksilver med vad du får i dig av att äta en portion fisk, men GIVETVIS är det skillnad på att äta och injicera ett gift.

Nej, jag tänker INTE vaccinera mig då jag är frisk, ung och stark, och det uppenbarligen är av ekonomiska intressen de vill genomföra en massvaccination.

Vilket perspektiv som används är avgörande för debatten, och förespråkarna för vaccinering talar sällan ur allmänhetens individuella perspektiv.

En del menar att man bör vaccinera sig för andras säkerhet, dvs de som inte kan vaccinera sig. Men eftersom du bara smittar när du är sjuk av denna influense så skyddar du andra lika väl genom att vara hemma om du blir sjuk.

God kväll!

"It's the possibility of having a dream come true that makes life interesting. There is only one thing that makes a dream impossible to achieve: the fear of failure. But if you don't fear, you will not fail." -Paulo Coelho

Okay, för att kunna resonera kring ifall Gud finns så behöver vi alltid ha vissa utgångspunkter. Många av ateismens förespråkare liksom Richard Dawkins har utgångspunkten att om Gud skulle finnas så hänger det samman med den amerikanska kristna fanatismens Gud, eller syn på Gud vilket är en allsmäktig Gud som ger oss allt vi vill ha bara vi ber om det och som dessutom inspirerat till och indirekt skrivit Bibeln.

Ja den Guden och Gudssynen skulle jag vilja hålla med Dawkins om inte existerar.. det räcker att se på världen och äga ett ytterst litet uns av förnuft för att förstå det.

Om Gud finns, så stämmer det uppenbarligen INTE överens med denna fanatiskt kristna bild av Gud.

Men Dawkins grundar dock sitt resonemang på att motsätta sig just den fanatiska synen på en kristen Gud, och bemöter icke den teistiska filosofins argument särskilt väl.

Okay, både jag och Dawkins och majoriteten av världens teister är överens om att en viss Gud inte existerar. Men vilken Gud skulle möjligen kunna existera i sådana fall? Det säger Dawkins väldigt lite om, eller ingenting.. om sannolikheten för att det faktiskt finns en Gud.

Vilken Gud skulle vi rationellt och filosofiskt sett kunna tro på? Det finns en mängd Gudsbilder vi kan förkasta direkt.. vilket också är en hjälp för att skapa en förståelse och bild av en möjligt existerande Gud.

Denna möjligt existerande Gud går givetvis inte att "motbevisa" med hänvisning till Bibeln och vad som står skrivet där.

Låt oss säga att Gud finns, är god och att människan har givits en fri vilja.

Även om Gud har inspirerat Bibeln så har människor skrivit den, och eftersom människan alltid har sin fria vilja som för Gud är helig och oss given, så lär Bibeln logiskt sett ha färgats av dessa individers fria viljor likväl som den samtidigt delvis kan ha varit inspirerad av Gud.

Och om Gud är god och älskande så lär Bibeln definitivt ha färgats av individers fria vilja och begränsade uppfattningar då den på sina ställen proklamerar såväl att alla som förbannat sina föräldrar, de som begått äktenskapsbrott, och homosexuella bör straffas med döden.

Med människors fria vilja i vetskap, och att Gud är god, så pekar logiken på endast en rimlig sak. Bibeln är INTE skriven av Gud utan av människor vilka haft individuella intressen och uppfattningar. Men vissa delar kan samtidigt absolut ha varit inspirerade av Gud.

Att Bibeln motsäger sig själv på flera ställen motsäger inte att det existerar en Gud, dvs. någonting större än oss och som är av intelligens och som verkar på något sätt i världen.

Att det sistnämnda är fallet, kan vi faktiskt anta stämmer grundat på sannolikhetsberäknande kalkyler av världen och hur den ser ut, och hur livet fungerar som det gör, med alla dessa synkronistiska händelser och dylikt.

Att det faktiskt fungerar som det gör i livet talar i alla fall starkt emot att saker och ting sker av en helt blind slump och att det inte finns "någonting mer och större än oss själva".

Där i från har jag utgått och står någonstans, förundrande betraktande och undersökande av världen i såväl intellektet, som i mina egna erfarenheter samt vad vetenskapen hittills har visat oss om världen.

Gudsbegreppet har fått en för många negativ klang då det för många betyder någonting helt annat än vad jag talar om och som jag vill kalla Gud då jag inte finner något annat som är bättre att kalla det för.

Vad många menar är att tro på en existerande Gud är dock den som presenteras av fundamentalister, och även av ateister som paradoxalt nog också de blir ateister om det är den fundamentalistiska Gudsbilden de grundar sina resonemang på.

Många människor jag talat med om existensen i den bemärkelse jag nyss talat om, har ett FÖRAKT mot kristendomen och vill absolut inte säga att de tror på Gud, då de uppfattar det begreppet som att det innebär just det den fundamentalistiska kristendomen menar Gud innebär.
Det är av de flesta av oss betraktat som idiotiskt och naivt, och givetvis vill vi inte att andra ska tro att vi tror på "det", så vi väljer helt enkelt att säga att "Nej, klart jag inte tror på Gud! Dhaaa!!"

Men talar man vidare med människor så visar det sig att de flesta av oss har en tro, eller förnimmelse av att det finns någonting större än oss människor som är intelligent och faktiskt påverkar världen. "Det måste finnas nått. Men jag vill inte kalla det Gud, för det innebär för mig någonting som jag INTE tror på."

Detta blir i praktiken som att många av de som faktiskt tror på Gud, om än på ett mer logiskt och rationellt sätt, blivit berövade på begreppet Gud av en liten grupp fundamentalister, samt ateister som lyckats ladda begreppet med helt absurda och ologiska föreställningar.

Så vad ska vi, majoriteten av människor som tror på detta "högre" och intelligenta "större" säga? Resultatet att så många säger att de INTE tror på Gud, blir att de tror att det de faktiskt tror på är någonting som de bör hålla för sig själva och inte prata om öppet till andra. Och jag tror att många skulle bli förvånade över hur många som faktiskt tror på detta större, som vi skulle kunna kalla Gud  men väljer att inte kalla Gud för att... ja vad många laddar begreppet med för fördomar.. och vi vill ju inte någon av oss bli offer för förutfattade meningar. Vi vill ju bli förstådda.

Och hellre säger vi då mindre, och är sparsamma om att dela med oss av vår uppfattning och våra tankar, pga. rädslan att bli tillmätt saker som inte stämmer och utdömda.. få en stämpel på oss som inte stämmer överens med hur det faktiskt förhåller sig.

Men vad leder det till? Inte frihet att kunna stå för vad man faktiskt tror om världen och livet iaf. Till det finns bara en väg och det är att fler vågar prata om det och stå för vad de tror på och har för uppfattning om världen och livet. Då kan det även bli fler dialoger kring detta och vad jag tror ett mer upplyst samhälle med mindre fördomar. När man talar om saker som dessa, så delar vi också med oss och utbyter tankar och insikter och kan tillsammans komma längre, och utforska mer om verkligheten och dess beskaffenhet.

Jag tror på mer dialog, och fritt utbyte av tankar, erfarenheter, idéer och föreställningar. Och att vi i utbyte av dessa tillsammans kan skapa någonting bättre och mer korrekt, precis som utbyte av teknik gör.

Man skulle kunna säga att vi som inte vill kännas vid den fundamentala Gudsbilden, behöver återerövra Gudsbegreppet så att det i folks uppfattning blir okay att kunna kalla det de tror på för Gud utan att man tillskrivs en massa andra saker än att man just tror på Gud. Man säger ju ingenting OM den Gud man säger sig tro på förutom ATT man tror att det finns en Gud.

Om vi tror på Gud eller inte har inte med religion att göra, utan snarare om filosofi angående varandet. Det är en grund i sin syn och förståelse av världen att utgå i från, och som det i sin tur har byggts ett otal religioner utifrån.

Jag menar att den grundläggande frågan ifall Gud finns eller inte finns, är en icke-religiös fråga, och också bör vara icke-religiöst betraktad eftersom frågan i sig inte tillskriver sig någon särskild religion, utan snarare handlar om en uppfattning om varandet. 

Men för att undvika att behöva skriva i en evighet så undviker jag också gå in på att försöka definiera vad religion är.

Min poäng är att frågeställningen kring Guds existens inte är av religiös karaktär, utan snarare av filosofisk sådan. Den handlar om hur vi tror att verkligheten är beskaffad och det rymmer plats för både tro på Gud såväl som icke-tro på Gud.

Om Gud finns så hör hon inte till någon specifik religion, utan står utöver det.

Om Gud finns, så är religionen inte mer än mänskliga sätt att försöka beskriva och tolka upplevelsen som är av det gudomliga, hopblandat med maktintresserade människors intresse att använda detta på människor inflytelserika verktyg för sitt intresse att styra folket.

Om Gud inte finns, är religionen ett sätt att försöka hjälpa människor att leva ett gott liv, hopblandat med det maktintresse jag nyss beskriv ovan.

I bägge fallen är det första det positiva, och det andra det negativa.

Ja, enligt Antony Flew (filosof och världskänd som en av ateismens främste förespråkare) menar nu det! Tidigare i år slog tydligen denna bomb ned i filosofivärlden.. hur en av världens mest notoriske och friskt argumenterande ateister plötsligt ändrade sig??!

Vadan detta??! Ja detta är en man som gått dit rationella argument och befintlig forskning har lett honom.. och han hamnade slutligen i övertygelsen att det måste finnas en Gud.

Illusionen om Gud, är en mycket välläst och omtalad bok av den kände ateisten Richard Dawkins. Intressant är att Antony Flew, som inte alls uppmärksammats särskillt mycket i Sverige ger rätt saftig motargumentation gentemot Dawkins, i sin bok "There is a God - how the world’s most notorious atheist changed his mind", vilket är rätt kul. =)

Dock, så påpekar Flew att den Gud han nu tror finns inte är någon Gud som förespråkas i någon specifik religion, utan det handlar mer om en "intelligent skapare".

Följande text är hämtad i en artikel här:

Den intellektuelle Antony Flew leddes av sitt förstånd att inse att Gud existerar. Han säger: ”Jag måste erkänna att min resa till upptäckten av det gudomliga hittills har varit en förnuftets pilgrimsfärd. Jag har bara följt argumenten dit de har lett mig.”
I en intervju i Tothesource säger han:
”Med årens lopp har mer upptäckts om livets rikedom och intelligens, och därför verkar det mindre troligt att en kemisk soppa på ett magiskt sätt kunde ha framställt den genetiska koden. Jag insåg att skillnaden mellan liv och icke-liv var ontologisk och inte kemisk. Det som bäst bekräftade detta var när Richard Dawkins argumenterade i Illusionen om Gud, att livets ursprung kunde tillskrivas en lycklig slump. – Om det är det bästa argumentet man har, då är spelet över.”


Angående Richard Dawinks säger han: ”Jag vill tillägga att Dawkins är så pass selektiv att han är oärlig, när han citerar vetenskapsmännens åsikter om den vetenskapliga datans filosofiska implikationer.”
Vidare säger han: ”Jag tror att naturlagarnas, livets ursprung samt universum tydligt pekar på en intelligent källa. Bevisbördan ligger på dem som argumenterar motsatsen.”
Antony Flew säger att en av de avgörande faktorerna till hans omvändelse att tro på Gud var hans växande förståelse för att Einstein och andra erkända vetenskapsmän insåg att det måste finnas en Intelligens bakom det fysiska universums integrerade komplexitet.

Antony Flew, filosofiprofessor, enligt nyhetskanalen ABC ”världens mest kände ateist”, bekände tidigare i år att han blivit guds-troende och det som lett honom fram till detta är vetenskaplig forskning. ”Biologernas forskning i DNA har visat att intelligens måste vara inblandad.”

Läs också: Filosofisk Teologi där religionsfilosofen skriver om denna nyhet.

En annan intressant artikel kan du läsa här.

Jag störde mig alltid på den äldre generationen som under min tonårstid inte lät oss ungdomar ha mössa på oss inomhus, och av för mig helt oförståeliga skäl.. nämligen att det var ett "ytterplagg" och ansågs ohyffsat att ha på sig inomhus. "Jaha, men varför?" tänkte jag. Jag har aldrig gillat att rätta mig efter regler som inte tycks ha någon vettig anledning, och detta var uppenbarligen en sådan.

Mössa var ju inte alls ett ytterplagg.. och det var endast 40+ som tyckte det var ohyffsat.. Who cares??! Iaf inte vi tonåringar.. vi kunde inte bry oss mindre, och absolut inte rätta oss efter detta. Vår mössa hängde ju samman med våran identitet, vårt mode och blev tydligen även en del av vår revolt. Vår rätt att hävda vår frihet till att bestämma över vårt egna liv, även om det bara i sig handlade om en så banal sak som att få ha ett visst klädesplagg.
Men om det nu är så banalt så vem borde vara den tolleranta och större människan? Den vuxna eller tonåringen?

Denna fråga ställdes i chatten idag på Dn till Magdalena Ribbing (folkvettsexpert):

Peter Fjällbo: Hur är en ohyffsad tonåring för dig ? jag har en son som är 16 år gammal och han går i mössa hela dagarna, även vid matbordet. Är detta acceptabelt för dig ?

Magdalena Ribbing: Ohyfset sitter inte i mössan, den är en identitet för din 16-åring, en gruppsamhörighet eller något annat. Mössan används inte som för tidigare generation som ett ytterplagg, utan har blivit något annat. Om du berättar för din son att det anses ohövligt att ha mössa inomhus så kommer han att minnas det när han förstår att det är viktigt för honom att uppföra sig artigt. Och då åker mössan av.

Jag har tidigare skrivit om Karma, och hur jag tror att det fungerar på för sätt. Kortfattat så menade jag att Karma som någonting specifikt för sig inte finns, men att det som metafor är användbart för att visa på hur jag kan tänka mig att det fungerar med goda/ dåliga gärningar kopplat till bra/ dåliga händelser.

Och jag tror definitivt att det finns en koppling, men tror mer att det har att göra med vår egen förmåga att "ta emot" positivt i livet. Har du gjort saker du vet är goda så är du även mer benägen att öppna upp dig och låta bra saker hända dig i livet. Gör du saker du på djupet känner inte egentligen är gott, så kan du ha problem med det och liksom blockera dig för goda händelser undermedvetet.

Alltså.. jag menade att det är vi själva som avgör vad som händer oss beroende på vad vi känner att vi förtjänar och är öppna för.

Lär mitt förra inlägg om Karma här.

Jag är idag inte riktigt lika säker på att kopplingen mellan gärningar och vad som sedan händer, och dess positiva/ negativa karaktär, förhåller sig så personlighetscentrerat som jag i mitt förra inlägg menade.

Tänk om det är så att människors gemensamma känsla och uppfattning av vad som är gott verkligen är av betydelse. Jag tror inte att våra tankar och känslor är något som endast sker inom vår kropp , och att det inte påverkar saker utanför oss.

Denna uppfattning grundar jag dels på egen erfarenhet, men även på vetenskapliga studier och experiment jag läst om liksom Global Consciousness Project, som antyder att det kanske är så att vi människor på jorden tillsammans skapar ett slags medvetandefält över världen som påverkas av och som kan påverka fysiska skeenden.

Och om detta skulle stämma, så är tanken att vår gemensamma uppfattning om att gott förtjänar gott, och att ont förtjänar ont, långt borta.

Jag tror definitivt att vi påverkar mycket själva, precis som jag skrivit tidigare.. med hur benägna vi är att vara öppna för och känna vi är en del av något positivt och förtjänar det, spelar en stor roll för hur vårat liv formas och skapas i samband med del olika möjligheter, val och förutsättningar som hela tiden omger oss människor.

Men vad vi människor gemensamt har för uppfattning om vad som är gott respektive ont, sätter givetvis upp en mal för vad som faktiskt ÄR gott och ont på flera olika plan.

Jag tror idag att det även påverkar vad vi kallar "slumpen". Och att ifall du ger pengar till en tiggare, inte bara får en positiv uppfattning om dig själv att du gjort något gott och är god, och kanske därför är mer benägen att öppna upp för gott, utan ÄVEN att det faktiskt i sig är en handling som anses vara god av de flesta av oss även det kanske gör livet mer benäget att ge oss goda händelser tillbaka på sätt vi kanske inte anar.

Gott föder iaf gott, och hat föder mer hat. Det är ett faktum som de flesta av oss är medvetna om. Och det finns en mängd olika anledningar och mekanismer som har att göra med att det faktiskt är så, men poängen är att det faktiskt tycks förhålla sig så på oerhört många plan i våra liv.

Absolut så är vi som individer påverkade in på djupet av vad vi har sett och lärt oss av andra människor under vår uppväxt, är bra respektive dåligt i världen och livet. Det massan tycker och tänker spelar roll, på flera sätt, och påverkar även världen på oändligt många olika plan.

En god "anledning" färgar av sig i din handling på olika sätt om inte i stora förändringar så i en massa olika detaljer. Tänk er hur oändligt många olika sätt det finns att sjunga en ton falskt på, men bara ett som är rent och rätt. Ungefär så tänker jag mig att det förhåller sig med handlande i sig när det gäller gott och ont, respektive bra eller dåliga resultat.
Ha då även i beaktande att vad du tror är ett sämre resultat mycket väl i efterhand kan visa sig ha varit det absolut bästa som kunnat hända dig.

Det goda är det bästa, och är även det som bäddar för och leder till det bästa möjliga!

Tja, allt hänger samman och påverkas av allt annat. Och allt i detta liv och i denna värld är relativt och "beror så mycket på" alla de olika omständigheter som det befinner sig i relation till och under inverkan och påverkan av att man kan bli tokig av mindre, när man tänker på det och försöker hitta någon slags "rätt väg" eller bra sådan.

Vad jag ultimat alltid landar i är eftersom allt hela tiden beror så mycket på.. och vi ofta handlar med ett väldigt begränsat perspektiv av vad denna handling kan leda till, så ligger den egentliga stora betydelsen i ifall handlingen är positiv eller negativ, och även ifall anledningen till handlingen är positiv respektive negativ tycks spela en avgörande roll för ifall vi får positivt respektive negativt resultat tillbaka.

Positivt ger positivt, och negativt ger negativt enligt vad jag ser.

Och för att kunna avgöra vad som är positivt har vi vår magkänsla som ett gott verktyg. Vad vi "tänker" är bra, spelar ingen som helst roll.. utan det är vad vi KÄNNER är bra på djupet i oss själva.

Ha en bra dag! =) Och tack för att du tog dig tid att läsa. Hoppas att det gav någonting positivt!

Varför har vi så lätt för att göra saker vi VET inte är det bästa för oss?? Det är en rätt så bra fråga om jag får säga det själv, och jag tror att jag har ett rätt hyfsat svar med.

Att välja det bästa konstant är ansträngande och kan tyckas jobbigt för oss. Det är så enkelt att bara köra på, och välja det som läggs framför oss i livet.

Att hela tiden titta se efter de möjligheter som finns och sedan välja kan vara oerhört ansträngande, tidskrävande, ångestframkallande och göra en "vilsen" i vad man egentligen vill. Många resonerar som så, för att de inte orkar med detta.. att välj det första bästa som tycks ok.

Men är detta bra? I så fall skulle man vara den personen som kanske bara gick i sina föräldrars fotspår för att sen få ett rejält ångestladdat uppvaknande vid 40 för att man inte aktivt har valt vad man kunnat och tagit vara på de möjligheter man har haft. Det är väll just vad en 40 års kris är, eller??

Jag tror att svaret liksom i det mesta i detta paradoxala liv, är att hitta någon form av balans och ständig avvägning i detta. Det finns inget enkelt svar, samtidigt som det gör det. (Paradoxalt är just vad det är.)

Tillbaka till vanorna.. Det finns dåliga och det finns bra vanor. Och de dåliga tror jag härrör ur det jag nyss skrivit om.. vår vilja att hålla fast vid något fast för fasthållandets skull samtidigt som det är en demonstration för oss själva av vår frihet att välja vad vi vill i livet. Att vi har en fri vilja.

Detta är något vi valt att bara fortsätta med, UTAN att behöva välja det mest förnuftiga eller bästa för oss. Det är något vi bara kör på med för att vi väljer det och kanske gillar det. Och det kanske gör det till ett övervägande bra val ändå? Det kanske ger något tillbaka till oss som ändå ÄR värt något i vår balans som människor.. något vi kanske inte ser vid en första anblick.

"Hallå, varför röker du cigarr ibland för?? Det är ju inte bra! Det är bättre att inte röka alls, och kunna njuta av det."

"Jo visst.. bättre och jag skulle antagligen kunna förmå mig att också njuta av att INTE röka cigarr, men nu väljer jag det och det känns bra."

Det tycks vara något vi vill bevisa oss själva om, och påminna oss om. "Hej, jag är min egen herre och kan välja saker i mitt liv på egen hand." Och här kommer åter igen det paradoxala in i bilden att vi njuter av våran frihet att välja, genom att välja det som kanske inte är det bästa att välja (för det är jobbigt att hela tiden behöva välja något) och väljer följaktligen någonting som kanske inte är så bra för oss för att helga vår frihet att välja. =P Eller är det verkligen ett dåligt val?? Kanske påminner de där små "dåliga" valen oss om någonting viktigt, och upprättar någon slags balans i vår tillvaro? Kanske..

Ibland så blir jag rätt tokig på all denna motsägelsefullhet. Det tycks kunna vara på så oändligt många olika sätt.

Livets paradox! Livet ÄR en paradox i sin natur tycks det. Livet ÄR motsägelsefullt, och relativt i allt.. och över vår fattningsförmåga för allt är "beroende på" sin egen unika situation i väven av händelser och "beroenden på".

Svenskt näringsliv har beräknat att det "lönar sig" att jobba istället för att studera ett par år extra på högskolan. Detta står i en artikel på Dn.. Två extra studieår ger nämligen ca 500 000 kr mindre i livslön.

Vad som glädjer mig när jag läser denna artikel är de kommentarer som skrivits i anknytning till artikeln. =)

Jag känner inte att jag behöver skriva så mycket själv, utan nöjer mig med att citera några av dessa:

Och vad finns det för egenvärde i att ha en hög livslön???

Anders Eldh, 18:25, 29 september 2009. Anmäl

Undersökning för onödigt vetande? De flesta som pluggar gör det av två anledningar (utan någon inbördes ordning): A) Man är intresserad av något B) Man vill ha jobb som man inte får på den t.ex. gymnasiekompetens man har.
Att då säga att man "förlorar" på att plugga lite senare är rent löjligt. Många som pluggar gör det för att ens gymnasieutbildning är värdelös. Skall man då slita ut sig själv på ett nedvärderande städbolag och dö i förtid?
En omöjlig beräkning gjord av en mycket synisk människa.

Mannen, 18:22, 29 september 2009. Anmäl

Nej! Lägre livslön! NEEEEEEEEEJ! Jag har förspillt mitt liv på icke-materiella ting! AAAHHHH!

Rikard, 18:41, 29 september 2009. Anmäl

Okej. Men då struntar jag väl i de 3-4 öl eller fi

kapauser i veckan som denna halvmiljon skulle ge mig då.. Eller vänta, nej. Livslön? Har aldrig hört ordet. Livskvalité däremot...

Ehm, 18:40, 29 september 2009. Anmäl

Exakt, hela livslönsbabblet är en kvasifråga. Tar man ett sabbatsår kanske är det just det som behövs då i livet. Ingen samlar ju all sin lön i livet på hög och sitter som Joakim Von Anka i slutet av livet och tittar på vad man fått ihop??? Och att börja plugga sent kan vara en bra grej med, låt säga att man först är undersköterska i några år och sedan pluggar till jurist. De åren man sedan är jurist blir ju ändå välbetalda år där man kan njuta av en större ekonomisk frihet. Nej, Svensk Näringsliv, det där var inget vidare intressant...

Johan, 18:35, 29 september 2009.

Livslönsbabblet är väl föga förvånansvärt då hela västvärldens främsta nyckeltal för att mäta framgång tyvärr är pengar....:-(

Johan, 18:48, 29 september 2009. Anmäl

Det är dyrt att vara ledig på kvällen, natten, helgen, semestern....det påverkar livslönen direkt....den som har mest prylar när han dör vinner.

magnus larsson, 18:47, 29 september 2009. Anmäl

Fler individer med låg livslön, och därmed konsumtion, gör ju bara att planeten håller ett tag till.

Henrik, 18:44, 29 september 2009.

För att kunna göra saker som anses vara sjukt svåra eller extraordinärt krävs det att vi själva inte bryr oss om vad andra anser det vara utan endast ser saken vi vill göra som en möjlighet vi bara gör.

Så säg inte att något är svårt. Det är endast svårt när vi inte kan det, och för att kunna det krävs det att vi INTE ser på det som svårt, eller nästintill ouppnåeligt.

Lyssna därför inte till vad andra säger är svårt.. eller ta det i varje fall inte till dig därför det begränsar dig och det är det sista iaf jag vill.

Livet är paradoxalt i sig, och här ser vi att det paradoxalt nog inte är andra som begränsar dig utan du själv som i så fall låter andra människors uppfattning färga din egna, omedvetet eller inte så är det vad vi gör i dessa fall.

Zlatan har nog inte lyssnat på alla tvivlare. För då skulle han knappast vara där han är idag. På toppen! På väg att bli bäst. Hur liten är inte den sannolikheten för en ung fotbollsintresserad kille i Malmö.. att bli bäst och spela som forward i Barcelona och göra mål i näst intill varje match??!

Lyssnar man på den sannolikheten så är det ingen idé att ens försöka.

Men det verkar inte som att han gjorde det. Och förresten till er alla som brukar sprida tvivel.. varför gör ni det då ni endast kanske får folk att inte satsa på det de vill (ifall de tar till sig vad ni säger)? Vad vinner ni på det??

Ingen lyckas om man inte lyckas tro på det först!

Så uppmuntra istället! =)

När vi behöver tag i och börja göra en viss sak men känner det här motståndet till att sätta igång liksom med en uppsats eller dylikt.. sätt då igång och gör något annat som behöver göras, med målet att strax ta tag i det ursprungliga i farten av görandet.

Det är nämligen så att görande föder lust till mer görande, och det blir ungefär som att ta sats inför ett hopp (eller den ursprungliga uppgiften) då vi drar igång och blir produktiva.

Kom bara ihåg att ta en paus och lugna ner dig ibland. Det måste vi vara medvetna om för att göra. Annars blir det lätt att vi fastnar i denna görandets karusell, likväl som vi kan fastna i icke-görandets tillstånd. '

Vi behöver balans i tillvaron, och tacka vet jag att det oftast räcker med lite medvetenhet om saker som dessa för att ha det också. En medvetenhet om vad som är bra, så att vi kan använda vår fria vilja. =)

Ha en bra dag!

Här är jag när jag sätter min allra första gainer full! Efterlängtad volt, och ett av målen för sommarens träning. =) Nailed it! =P

Det måste vara kärleken.. Kärleken och glädjen som är det enda riktiga att rikta in sig på. Därför att om vi väljer något annat så blir det inte bra. Riktar vi in oss på något annat så får vi kanske det och glömmer något annat. Men när vi riktar in oss på kärleken som huvudsak.. (vi fortsätter göra allt.. men vet att det inte är det viktigaste.) då har vi och får allt vi egentligen vill ha.. i alla spektrum så vi är nöjda.

Lev livet väl!

Åh.. alla dessa val.. fy vad jobbigt att hela tiden försöka luska ut vad som är bäst att välja när man heller aldrig är färdig.. och har lyckats välja rätt. För valen kommer alltid att fortsätta. Även att inte välja är ett val. En del tänker: Nej, jag avsäger mig ansvaret och DU får välja åt mig.
Det är bara en illusion, för där har personen ändå valt att låta någon annan välja åt en.

Jag är just precis nu mitt inne i en artikel i tidningen Amos, som handlar om existentialismen. Och för er som inte vet så handlar denna –ism om just detta som jag skrivit om ovan. Människan har en fri vilja, och väljer själv sitt liv och har även ett ansvar över sig själv och andra genom sina val. (Du kan ju faktiskt välja bra resp. dåliga saker.)

Jobbigt kan det tyckas.. skönt att slippa välja och få släppa ansvaret. Det är dock något av det farligaste vi som människor kan göra.. frånsäga oss själva ansvaret i någon slags illusion om att vi inte skulle ha det då. Det är vad som hände i Tyskland under nazismens frammarsch och varför så många, helt vanliga människor visade sig vara kapabla till de mest fruktansvärda brott och grymheter. Vadå? De följde ju bara order… och gjorde sitt jobb. Jo det blir ju så mycket enklare när man har intalat sig det. Människor har genom historien gjort de mest hemskaste illdåden på order av någon annan och då någon annan har sagts hålla ansvaret.

Jag tror att det nu har tydliggjorts att vi alla har ansvar genom våra fria val.. och att det många gånger kan tänkas vara skönt att släppa detta ansvar och även låta någon annan välja åt oss. (Vilket är oerhört ansvarslöst och även ibland livsfarligt då vi då gör saker vi annars inte skulle ha gjort.) Man kan säga att saken i sig att frånsäga sig sitt ansvar.. och låta någon annan välja.. egentligen bara är ett dåligt val och fruktansvärt ansvarslöst gjort.

Använd din fria vilja till att välja det bästa, och håll dig skärpt och klarsynt så att du kan göra de bästa valen.

Och en sak.. som hör ihop med detta att välja ”de bra valen” är självfallet: Vilka val är då de bästa?

För det första så är det viktigt att vi har klart för oss att vi faktiskt siktar på att välja det bästa. Det hjälper. På något sätt så uppfattar hjärnan detta och kommer att undermedvetet eller medvetet lyfta fram de saker du innerst inne ”vet”, tror eller känner är det bästa valet.

För det andra så tycks det vara så att bra val och att må bra, hänger ihop. Du fattar till exempel oftast de dåliga valen när du mår piss, är frustrerad eller arg. När du känner dig tillfreds, är glad och lugn så kan du se mer klart och helt enkelt fatta bättre beslut. För vi är många som upplevt att ilska och vredesmod förmörkar sinnet.. och så får man ångra sig efteråt. Det är som att välja mellan tre koppar i olika färger i ett mörkt rum.. när du i glädje och välmående gör det i ett ljust. Så se till att må bra så ofta du bara kan, då det dels är ett bättre och mer angenämt tillstånd att befinna sig i i livet, men även för att det leder till fler situationer där du kommer att må bra då det är vad bra beslut oftast leder till. I den bemärkelsen blir det verkligen tydligt att bra leder till bra, och att dåligt leder till mer dåligt.
Och få nu inte panik då du måste fatta ett val och kanske för tillfället inte mår så bra. (Det har jag fått många gånger.) Då finns det flera alternativ som hjälper. Antingen så väntar du, och gör något helt annat, som du känner för, och som får dig att må bra. Eller så hjälper det även ibland att komma ihåg att det inte spelar så stor roll vad vi väljer och gör utan att vad som betyder något faktiskt är att vi mår bra när vi lever. Då vi mår bra så gör vi med ofantligt mycket större sannolikhet det bästa av situationer, medan vi tvärtom absolut INTE gör det när vi inte mår bra. Och vi leds (av oss själva) även vidare mot val som får oss att må bra när vi ser till att må bra i nuet, och har siktet inställt på att välja det bästa och att må bra framöver med. =) Detta kan kallas att välja den bra vägen i livet, och det är faktiskt inte svårare än så.. det enda det kräver är egentligen att du använder din fria vilja och aktivt väljer. Och att du aktivt väljer dels hur du ska må, och därefter det du ser är det bästa utifrån ljuset av ditt välmående och lugn. Lugn hör till att må bra.. och då talar jag om ett lugn i själen, dvs i ditt inre. Du kan absolut vara sprallig och glad på samtidigt som lugn i ditt inre. Det lugnet i ditt inre säger samtidigt att känslorna bottnar och är äkta och inte endast något på din yta.

Lugn, avslappnad, välmående och positiv i ditt förhållningssätt och tankesätt bäddar för de bästa valen i ditt liv. I allas våra liv.

Tack!

=)

Jag skrev tidigare ett inlägg om synkronisiteter.

Här är en text skriven av Peter Russel, som stämmer väl överens med mina egna erfarenheter av livet.

How to be a Wizard

A wizard knows the laws of creation, and how to work with them.

A wizard allows synchronicity to manifest.

A wizard follows three basic principles.

The first principle is that of wholeness. The more rested I am, the more relaxed my mind and body, the more in touch I am with my self, the more free I feel, the easier my soul, the more whole I am. And the more whole I am, the more synchronicity seems to occur. Conversely, when I am out of balance, tired, stressed, frazzled, wrapped up in concern or in some other way off center, synchronicity does not manifest nearly so abundantly.

We cannot make synchronicities happen. It is in their very nature to occur "by coincidence". We cannot control or manipulate the world in order to create synchronicities -- their source is not of this world. Yet we can encourage their appearance; we can open ourselves to them. This we do by opening to ourselves, to our inner wholeness.

A wizard allows inner wholeness to be a priority. A wizard keeps rested, relaxed, centered and clear.

A second characteristic of synchronicities is that they tend to support our needs. They seem to bring us just what we need, at just the right time. It is as if the Universe has my best interests at heart, and arranges for their fulfillment in ways which I could never have dreamt of. It is, to quote a renowned Indian teacher, "the support of nature". We support nature by centering ourselves, and nature supports us back, providing the opportunities to fulfill our needs. This is what makes them so magical and remarkable -- such a coincidence.

To allow the support of nature into our lives we need to follow the second principle of wizardry -- intuition. This can be hard, because it is often difficult to know what is true intuition and what is just "stuff" seeping up from our unconscious. For me, following my intuition means following my feelings, not my thoughts.

A good example occured one afternoon, in May 1995. I was busy writing when suddenly I had the inclination to get up and go for a walk. At first I resisted -- I told myself I was meant to working. Then, when the feeling persisted, I got up and went for what I term a "random walk" -- I don't decide in advance where I am going; at each point where I have a choice, I make my choice there and then.

As I walked I noticed signs for an artist's open day. The third time I saw the sign I decided to follow it. Wandering around the studio, looking at some wonderful sculptures, I happened to notice a guy in another room, working away on a Macintosh. I wandered in and found he was developing a web server, and wanted to do very much the same things as myself. We found we had many other interests in common, and instantly became very good friends. He offered me a place for my own web site, and a few weeks later I had my first pages up and running.

That is an example of following my intution. If I had got on with what I thought I should be doing, we might never have met. Many things would have turned out differently, and you might not be reading this now.

It is as if cosmic choreography has already set up the coincidences. They are there waiting for us to discover them. We pick up the possibilities through some subtle mental attena, and notice them as some vague tickling of our attention -- an intuition.

And there is one more principle I have discovered. I can sit alone in my cottage in the middle of a forest, at peace in myself, centered and whole, and in touch with my intuition, yet here few coincidences occur. Significant coincidences nearly always seem to involve other people in some way. It is as if our interplay with others gives cosmic choreography greater opportunities to reach through to us.

Although we may not be able to make synchronicities happen, we can create environments that foster their occurrence. We can create an inner environment of wholeness and an openness to intention; and in our outer lives we can go and engage ourselves fully in the world, mix with the social field, go out and play. Play whatever game and role best fits our intuitions. Play it with our soul, fully. Play it in whatever way brings us inner wholeness, enjoyment and fulfillment -- there is, after all, no point in suffering while we play.

This is the third principle of wizardry -- a principle I call "zipping and zooming". Playing our part in the world, and allowing cosmic choreography to play its part.

These are the three principles of wizardry: Wholeness, Intuition, and Zipping and Zooming.

And if you need a mnemonic to remember them by, simply take their initial letters, W I Z -- a wizard wizzes.

källa: www.peterrussell.com/PassingThoughts/Wizardry.php

Varför ser samhället ut som det gör idag med konsumtion á la miljöproblem, utbrändhet, och tidigare bidragsfusk?

Jag citerar nedan från Göran Arhne mfl. Det sociala landskapet (2008)

Ett flertal studier sedan 1949 och framåt visar på att de flesta velat ta ut standardökningar i mer fritid istället för ökad inkomst. Många människor har tvingats arbeta för en materiell standard som de inte direkt efterfrågat. Flera undersökningar sedan åttiotalet visar att en majoritet av de heltidsanställda (gäller såväl kvinnor som män) skulle velat ha en kortare arbetstid.

Arbetet är viktigt för människor, men man vill inte arbeta för mycket. Vardagslivet ska inte domineras av lönearbete. -sid. 49-50

Det har även gjorts tester med 6 timmars arbetsdag på flera företag i landet för några år sedan som gav rejält positiva effekter. Personalen blev gladare, mer arbetseffektiva och antalet sjukskrivningar minskade.

Uttrycket att "Alla har rätt till heltidsarbete" är ett sätt att fastslå en norm i samhället. En norm som uppenbarligen inte stämmer överens med vad majoriteten egentligen vill.
Dock så tror folk då lätt att heltidsarbete ÄR vad de flesta vill, i brist på kunskap om dessa studier, och detta av ledande politiker proklamerande.

Så vad säger då detta?

1. En majoritet värdesätter fritid framför det materiella (fritid är trots allt vad vi oftast spenderar pengar på). Och vill arbeta mindre!

2. Människor tvingas arbeta mer än de vill, samt leds och uppmuntras till ökad konsumtion. (Det håller ju igång samhällets ekonomikarusell.. som förvissa kollapsade nyligen då det inte går att ständigt åka fortare och fortare och högre och högre.)

3. Det har visat sig vara mer lönsamt för flera företag med 6 timmars dag. Och ändå har det inte genomförts. Varför?

Varför blir det inte kortare arbetsdag om det är vad de flesta vill, och det samtidigt är positivt för klimatkrisen och miljöproblemen.. samt tycks vara lönsamt för företag och samhälle då sjukskrivningar minskar.

VARFÖR??

En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson. Han sörjde djupt en tragedi som inträffat familjen.
"Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt hjärta. En av dem är våldsam, hatisk och hämndlysten. Den andra är kärleksfull, förlåtande och medkännande."
Sonsonen frågade: "Vilken varg kommer att vinna, farfar?"
"Den jag matar."

För några år sedan så genomfördes det två studier som är ytterst intressant då den har att göra med den verklighet vi lever i, och dessutom pekar på något som helt strider emot den traditionellt materialistiska verkligheten som genomsyrat det västerländska samhället i ett par hundra år nu.

Den traditionella verklighetssynen är att det enda som finns är den fysiska verkligheten, för det är den vi kan väga, mäta och se verkligen finns. Den består av fysiska lagar som är kausala, dvs har ett samband av orsak och konsekvens.

Inom kvantfysiken så ställs denna gamla världsuppfattning helt på ända då elementarpartiklarna inte tycks veta om dessa lagar, och beter sig inför forskarnas ögon fullkomligt besynnerligt, då de bland annat beter sig olika i samma typ av experiment beroende på vem som utför experimentet, samt betraktar dem.

Jag kommer nu att citera från Jan Cederquists bok Slumpen är ingen Tillfällighet (2005), där han skrivit om två ytters intressanta studier;

"DNA- är någonting ytterst märkligt som forskarna än idag inte har förstått och helt fått kläm på, vad det är och hur det fungerar. The Hearth- Math Institute är en amerikansk forskningsintitution som har gjort omfattande studier av människans DNA. De har upptäckt att DNA- strängen bla. INTE är en rigid konstruktion utan ganska flexibel, och att den också påverkas av personens emotionella tillstånd.

När en människa är frustrerad, orolig, stressad eller arg så drar denne människans DNA- spiraler ihop sig och blir mer rigida, hårdare hopvridna. De stänger även av en del av sina koder, alltså kommunikationen med den omgivande cellen. Men när personen känner motsatsen som avslappning, kärlek, tacksamhet, och glädje då blir DNA- spiralerna också mer flexibla och avslappnade. De blir längre, mindre hårt tvinnade och startar upp hela registret av koder, sitt spektrum av inre kommunikation igen. Vi blir alltså mer öppna för att känna och uppfatta verkligheten, och kroppen fungerar bättre.

Dessa experiment följdes upp av studier på HIV- positiva människor och man upptäckte att positiva känslor liksom kärlek, glädje, tacksamhet och uppskattning dramatiskt ökade deras motståndskraft i immunförsvaret.

Detta är märkvärdigt nog, men andra forskare har även upptäckt att vårt DNA inte bara har en påverkan inuti kroppen.

Den ryske kvantbiologen Vladimir Poponin gjorde en märklig upptäckt under ett forskningsprojekt vid ryska vetenskapsakademien. Tillsammans med kollegan Peter Gariaev studerade han egenskaper hos mänskligt DNA.

Poponin använde en vakuumbehållare som han lyckats fylla med endast ljus. Och med hjälp av ett mycket sofistikerat instrument som kallas "laser photon correlation spectrometer" (LPCS) studerade man först ljuspartiklarnas, fotonernas distribution i vakuumbehållaren.
Som väntat var de helt slumpmässigt och kaotiskt utspridda i behållaren. Sedan infördes mänskliga DNA- molekyler för att studera dessas elektromagnetiska energifält.

Då kom den första överraskningen. Det visade sig att ljusets partiklar, fotonerna, övergav sitt kaotiska tillstånd och organiserade sig i enlighet med DNA- molekylernas energifält. Den fysiska materien i DNA- partiklarna påverkade alltså den omgivande energistrukturen. Det stred mot alla vedertagna kunskaper, ända sedan Newtons dagar, men där fanns det likväl i forskarnas instrument. Och inte nog med det. Det var dags för nästa överraskning!

När forskarna tog bort DNA- materialet ur vakuumbehållaren behöll fotonerna sin organisation. Det "naturliga" hade varit att de återgick till sitt kaotiska tillstånd, eftersom det som hade påverkat dem nu inte fanns kvar. Men de betedde sig på ett sätt som man ännu inte kan förklara. De betedde sig som om DNA- molekylerna fortfarande fanns kvar i vakuumbehållaren.

Detta är ett fenomen som sysselsätter en del forskare idag och det kallas för "The DNA Phatnom Effect".

Det intressant med Poponins och Gariaevs forskning är att man nu har kunnat påvisa att människans DNA faktiskt påverkar energifält i sin omgivning, och att förändringen består. Men.. märkligheterna tar inte slut där.

Ett militärt forskningslaboratorium i USA gjorde också experiment med mänsklig DNA. De tog DNA från leukocyter (vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret) från en försöksperson. Leukocyterna placerades i ett instrument som kunde mäta elektromagnetiska förändringar hos DNA- molekylerna.

Försökspersonen som donerat materialet fick sedan sitta i ett annat rum och utsattes för olika emotionella stimuli. Bland annat videosekvenser med allt från obehagliga våldsscener till erotiska bilder. Han var samtidigt ihopkopplad till mätinstrument som läste av hans emotionella förändringar. Till exempel registrerade man galvaniskt hudmotstånd och hjärnvågor (EEG), som är ett ganska säkert sätt att mäta intensiteten i en persons emotionella tillstånd.

Man fick på så sätt en utskrift där en kurva exakt beskrev hur hans emotionella tillstånd varierade.

När man sedan jämförde med kruvan från apparaten som registrerade hans DNA i det andra rummet, visade det sig att kurvorna precis stämde överens. I exakt samma ögonblick som försökspersonen hade en emotionell reaktion, reagerade också hans DNA som var frånskilt hans kropp.

Man upprepade experimentet gång på gång med olika personer, och fick i varje försök samma resultat. Det finns alltså någon hittills okänd forma av kommunikation mellan en person och dennes DNA. Och den tycktes helt oberoende av tid och rum. För att testa den saken ytterligare, separerade man försökspersonerna och DNA-molekylerna med ända upp till sextio mil.
Resultatet blev det samma. DNA- reaktionen inträffade i exakt samma ögonblick som reaktionen hos försökspersonen sextio mil därifrån. Kommunikationen tog ingen tid alls. Den var definitivt helt oberoende av tid och rum.

Här har vi alltså två ganska färska forskningsrön som är vetenskapligt bekräftade, men som ännu inte har fått någon vetenskaplig förklaring;

1. Människans emotionella tillstånd påverkar hennes DNA.

2. Hennes DNA påverkar energistrukturen i omvärlden.
Men andra ord: Våra känslor påverkar vår omvärld. Troligen kommer det att visa sig, som en logisk konsekvens av denna nya forskning, att vi påverkar vår omvärld och vad som händer i våra liv, på flera plan och på flera sätt än vi hittills förstått.

Kanske ännu en bit i det synkronistiska pusslet." sid. 226-229

Vad som jag tycker är så anmärkningsvärt intressant och stort med dessa studier är att de pekar på att vi tycks leva i en helt annan verklighet än den traditionellt vedertagna. Dvs den verklighetsbild som förmedlas av skolan och institutionen i samhället. Den vi formar vårat samhälle och våra liv i enlighet med. Den materialistiska verklighetssynen där det enda verkliga är det fysiska. Den som säger att det inte är på något annat sätt än vi kan förklara.

Jag tror att vi kommer kunna förklara en mängd av saker som idag anses vara paranormalt och som är oförklarligt.. och det gör det inte mindre av ett mirakel. Att vi lever och att våra kroppar fungerar som de gör.. att jordens mekanismer ständigt hålls inom förutsättningarna för liv.. som enligt naturlagarna inte borde ske så smidigt, är ytterst märkligt.

Skulle det kunna vara som det är ifall allt bara skedde slumpmässigt? Jag tror inte det. Det är FÖR många saker som tyder på motsatsen.

Och dessa presenterade studier tyder på att den traditionella världsbilden kanske är påväg att överges liksom den gången jorden ansågs vara platt. Det finns uppenbarligen en hel del mer i denna märkliga värld än vad vi kan se och ta på.. vad vi kan mäta och väga.. än den fysiska verkligheten.

Hur ska vi forma våra liv och vårt samhälle, vår politik, på bästa sätt när vi vet att våra känslor påverkar vår hälsa och vår omvärld? Hur ska våran skola se ut, och vad är viktigt att lära våra unga människor med vetskapen om vikten av positivt tänkande för en god hälsa? Vi kan ju inte fortsätta som vi har gjort iaf. Vi kan omöjligt behålla det samhälle vi har utformat i enlighet med en gammal verklighetsuppfattning och världsbild.

Vi kommer att omforma hela vårt sätt att leva och vara på.. i enlighet med det vi nu kommer att veta om den verklighet vi befinner oss i.

Det är den enda rimliga vägen.

Och den vägen kommer även att hjälpa oss med att lyckas rädda oss själva och jorden som vi lever på. Om vi istället formar en värld utifrån insikten att våra känslor påverkar den fysiska verkligheten, och att det är av oerhörd vikt för vår egna hälsa att vi faktskt mår bra. Då kommer vi att faktiskt börja leva efter vad de studier som gjorts på lycka och välmående säger, vilket vi inte gör idag då samhället propagerar för att du blir lycklig av karriär och ifall du har råd att köpa den där bilen, villan och motorbåten.

Vi vet bättre! Och det spelar roll! Varför inte forma ett samhälle där vi siktar på att vi ska må så bra som möjligt och leva självuppfyllande liv, istället för det vi hållit på med de senaste hundra åren av arbete, självuppoffrande och konsumtionshets?

Vi tycks nu stå i vägskäl där mänskligheten har ett av de viktigaste besluten att fatta någonsin. Vilken väg ska vi gå? Det är vi tillsammans som skapar den värld vi lever i. Så hur vill vi ha den? Vi KAN INTE fortsätta som vi har gjort och levt! (Det leder mot undergång.)

Kanske kommer denna nya forskning, och det nya vi lär oss om vår verklighet att hjälpa oss bli medvetna om det som behövs.. och få oss att börja leva annorlunda.. skapa en bättre värld att leva i? =9

Läste precis i Dn att Argentina tillåter Marijuana för privat bruk. Argentinas högsta domstol har beslutat att det strider mot grundlagen att straffa människor som använder marijuana för privat bruk.

"Beslutet kom efter att fem unga män gripits med några enstaka marijuanacigaretter i fickorna, skriver BBC News.

Domstolen klargjorde att den inte förespråkar en legalisering av drogen, men konstaterade samtidigt att "varje vuxen människa är fri att bestämma över sitt liv utan att staten ingriper."

– Staten kan inte upprätta moral, säger Högsta domstolens ordförande Ricardo Lorenzetti." -Läs artikeln.

Och jag säger: HELT RÄTT! Staten kan inte upprätta moral. Och oavsett vad vi tycker om marijuanarökning, om det är bra eller dåligt, så väger var vuxen människas rätt att bestämma över sitt egna liv utan att staten lägger sig i, väldigt tungt som argument!

Poängen är just det citatet "varje vuxen människa är fri att bestämma över sitt liv utan att staten ingriper".

Detta är vad som inom disciplinen etik brukar benämnas som autonomitetcprincipen, vilket innebär just att var människa som är vuxen och som är kapabel till rationella beslut rimligen kan antas själv veta vad som ligger i deras egna bästa intresse, varför rätten att bestämma över sitt egna liv bör hållas högt!

Det är vad varje upplyst samhälle bör ha skrivet i sin grundlag. Förhoppningsvis tar fler länder efter detta. Vår fria vilja gällande oss själva är nämligen någonting som jag tror är heligt.

"Not even God messes with the free will. Then why should we?"