Metrobloggen

Det här blir det sista inlägget som kommer att skrivas på den här bloggen. Det är dags att dra vidare nu och vare sig ni bestämmer er för att följa med och fortsätta läsa om mig och mitt liv så tycker jag att ni ska tänka på det här:

Lyckan kommer till den som skrattar!

Mitt nyårslöfte (bland andra) blir att vara mitt bästa jag. Jag tycker ni också ska lova er själva det. Skit i att det kan vara svårt, bortse från att du ibland vill gräva ner dig själv i jorden och aldrig komma till liv igen.  Var ert bästa jag. Tänk efter, men inte efter - när det redan är för sent. Var med dem som ni älskar och som älskar er lika mycket tillbaka. Låt ingen ta er energi, det är inte värt det.

Och framförallt: Skratta.

Från och med NU hittar ni mig HÄR.

BRUS.BLOGG.SE

Alla blev så glada för sina julklappar igår och även om det inte är dem som är viktigast på julen (för vår familj i alla fall) så hade alla lyckats pricka in värsta bra julklappsgrejerna till varandra.

Jag fick min efterlängtade epilator. No more rakblad, säger jag bara. Jag kommer säkert inte vara så happy när det blir dags att använda den men vad fan. Hellre plåga sig ett litet tag än att ständigt behöva utplåna vinterpälsen.

Och så fick jag en blender av min morbror. Damn! Jag hade inte önskat mig det, men det var verkligen välbehövligt. Nu ska jag bara komma på hur jag bäst fraktar hem den utan att den tar alltför mycket plats.

Fick dessutom film, sängkläder, fina prydnadsgrejer som passar perfekt in på stilen i vår lägenhet, doftljus och tvålar och annat smått och gott.

Tack alla!!!

Roligaste julklappen i år var den som Johan fick av mig och Mattias. En rullande väckarklocka som låter krig. När den sätter igång så hoppar den ner från nattduksbordet och rullar omkring och för ett jävla liv. Man måste alltså gå upp för att stänga av den...

Pappa fick en ny kontorsstol, en ficklampa som man vevar upp och alltså inte behöver batterier till, en "Kära Pappa"-bok och lite andra saker. Mamma fick bland annat pedikyr på en salong i närheten av hennes jobb, armband, sulor m.m.

Jag har världens bästa och sötaste mamma. Vem annars skulle ställa sig med borrmaskinen och sätta i några extra grenar i granen för att den är lite gles däruppe?

Pappa var smartass och sågade bort de tätaste grenarna längst ner, vilket gjorde mig pissförbannad eftersom vi faktiskt spenderade en massa tid på att hitta en fin gran. Efter att han varit fram med sågen såg det ut som granen fått ett akut fall av anorexia.

Jag blev förbannad och frustrerad och gick upp på mitt rum (I barndomshemmet får man faktiskt bete sig som en barnunge...). När jag kom ner igen efter att ha lugnat ner mig kommer mamma in med borrmaskinen.

Nu står vi här i äkta Pettson och Findus-stil och återskapar vår (före detta) fina gran.

Winter Wonderland. Idag har jag (och mamma) varit ut i skogen och sågat ner vår julgran. Lite mer julkänsla än att gå och köpa den på någon marknad. Och en plastgran kommer aldrig någonsin att komma in i vårt hus... Jag tänkte att vi skulle ta från grannens mark först, men vi kom på att vi helst slipper sura miner och ett eventuellt medverkande i Grannfejden så vi fick traska runt i våra egna sjumilaskogar istället.

Jag ser kanske inte ut som någon som skulle knata ut i närmsta skog och såga ner en gran, men fin i kanten kommer jag nog aldrig att bli.

Sofia skrev en kommentar på föregående inlägg och frågade om inte Twix är en kille.

Twix VAR en kille.

Tills jag såg honom föda ungar och drog slutsatsen att det kanske var en tjej ändå.

Den där födseln var ingen trevlig historia, förresten. Kommer inte ihåg om det var den gången jag konstaterade att Twix var en tjej, men det här är en av de vidrigaste saker jag varit med om. Jag låg och sov på soffan och Twix låg och sov på min mage... Och inte fan visste jag att hon kände sig så trygg hos mig att hon kände att hon kunde föda ungar PÅ mig.

Jag vaknade av att det pep på min mage, ser upp och ser en blodig, slemmig klump som piper. Nice uppvaknande... Eller hur?

Twix, "mannen" i mitt liv.

Min katt är så jävla rolig och förbannat störd.

Som nyss. Hon sätter sig framför matskålen och sitter helt tyst. Eftersom det inte var så länge sen hon fick påfyllning av maten så kläcker jag ur mig kommentaren:

- Vad fan! Sitter katten och ber bordsbön eller?

Det gjorde hon inte. Maten var nämligen slut. Men istället för att bete sig som en normal katt som jamar och fjäskar för matte så leker hon prinsessa. Hade hon kunnat knäppt med fingrarna/tassarna hade hon helt säkert gjort det. Men eftersom hon uppenbarligen är hungrig så fyller jag på mat i den ena skålen. Vanligtvis brukar hon kasta sig över maten, men hon sitter fortfarande bara där med matskålen framför sig. Och så sneglar hon på matskålen bredvid, den vi har i hennes mjölk i. Den skålen är nämligen också tom.

Jag fyller på med mjölk i skålen och först Då börjar den där snobbiga katten äta sin mat.

Dessutom tycker hon numera att hon har en given plats vid matbordet. Hon intar Alltid en av stolarna, och alltid är det stolen bredvid mig när jag är hemma eftersom hon vet att jag har dåligt samvete som lämnade henne kvar här på landet. Hon vet inom sig att hon kan spela på det... Tydligen.

Först börjar hon med att sitta och stirra på mig med sina stora läskiga gula ögon, tills jag upptäcker att hon faktiskt stirrar. Sen när hon ser att jag ser då går vi in på Fas Två av tigga-mat-av-matte-uppdraget. När jag skär upp mat, tar den på min gaffel och för den till min mun så lägger hon alltid upp sin tass på min arm för att säga "Hallå mamma! Jag finns här! Ge mig maaaaaaat!"

Hon äter allt dessutom, det är ännu roligare. Gurka, tomater, paprika. Men om det är lite ljummet måste jag blåsa på maten innan hon kan äta den.

Antar att hon sprungit in i en del väggar, den där Twix.

Vi brukar aldrig ha kristyr på våra pepparkakor, men i år(när jag såg att sånt faktiskt finns på tub nuförtiden) så ville jag ändra på den saken. Mamma tyckte det var en bra idé och pappas ögon tindrade av stolthet när han kom in i köket och jag satt där och dekorerade pepparkakorna. Han brukar bli sådär stolt och glad när man tar initiativ i köket... Sen såg de vad jag satt och skrev på pepparkakorna:

Okej, det är kanske inte så fint och perfekt, men vem fan bryr sig? Tur att mamma och pappa har humor och bara skrattade åt mig och mina idéer.

Tomten orkade helt enkelt inte mer. R.I.P Tomten!

Brunett & Blondin, men fan - Vi är så fin... You're my sunshine, Emma!!!

Hittade mina gamla dagböcker idag...

2002 till 2005.

Fy fan vilka humörsvängningar jag hade. Haha... Hur orkade jag med mig själv?

Började asgarva när jag såg att jag hade skrivit "***** verkar vara mycket mer seriös än alla andra killar!"

Jomenvisst. Otrogen. Omogen. Skitstövel.

Men jag antar att det är okej att vara naiv när man är 16 år och nyförälskad?

Mmmm...

Mammas pepparkakor.

Hemmalagad potatismos. MED klumpar. Inget pulverskit.

Och julkorv.

Apelsin med kryddnejlikor.

En mysig katt i mitt knä.

Winter wonderland utanför fönstret.

Lyckorus.

Glädje för mina vänners skull. Examen. Nya jobb. Framgång. Ni är så förbannat bra, jag hoppas att ni har den känslan i er hela tiden - för ni är verkligen det.

Vem orkar bry sig om en förkylning och en eventuell ögoninflammation då? Nej, just det. Inte jag i alla fall...

Jag vet inte om det bara är en slump (antagligen inte) men vissa TV-program blir ju sponsrade av produkter och företag. De lyckas pricka in ganska roliga och humoristiska sådana då och då.

Som den där gången då jag kollade på Lost...

"Programmet sponsras av Hitta.se...."

Jag höll på att dö av skrattkramperna.

Och igår när Blood Diamond gick på trean (?). För er som inte vet vad den handlar om så utspelar den sig i Sierra Leone där en sydafrikansk och en afrikansk fiskares vägar möts. En väldigt allvarlig och sevärd film som inte bjuder på många skratt, egentligen. Men så kommer det:

"Filmen sponsras av... Truly Black!"

Jag Älskar sån humor.

Bloggjävel. Du ger mig dåligt samvete när jag inte uppdaterar...

Jag har det bra. Hade världens myskväll med tjejerna igår. Vi körde presentleken. Den går ut på att alla tar med sig ett (eller flera) paket i var som ligger i potten. Därefter slår man tärningen tills potten är tömd. För att få ta ett paket krävs det att du slår en sexa.

När potten är tömd är det dags att öppna paketen. I våra låg det bland annat en diskborste, minispray, plåster, tandkräm och choklad, bodylotion, kroppsskrubb osv.

Det är nu det roliga börjar. Nu ska man ta paketen från varandra. Det enda sättet att göra det på är att man får en sexa. Dessutom går det på tid, alarmet sätts på ett visst antal minuter vilket innebär att stressfaktorn är hög.

Alla satt och hetsade för att någon var seg på att slå tärningen, några var så uppe i varv att de tog tärningen innan det var deras tur. En viss Linda slog tärningen så att den lyckades plumsa ner i hennes vattenglas. Det märks ganska fort vilka som är tävlingsinriktade men det är det som är så kul... Att man hetsar upp sig för en bodylotion, liksom? Hur ofta händer det?

Tack för en underbar kväll med många skratt, vänner!!! Förhoppningsvis kan jag komma hem i februari också för att åka med på examens/födelsedagsfirande-kryssning tillsammans med er. Ni är de finaste vännerna man kan önska sig!!!

Jag sprang mer runt i lyckorus än fyllerus igår kan jag säga. Åh, ett stort leende på mina läppar så fort någon av mina vänner klev in genom dörren...

TACK!!!! Ni gjorde min kväll till den bästa...

Nu ska jag sticka in till Uppsala för att spendera ännu mer tid med mina fina vänner. Det borde inte vara möjligt att vara så här lycklig.

Sen sist har jag:

- Varit i Stockholm, suttit i flera timmar och pratat med morbror och hans sambo, gosat med deras katt Silver och ätit god mat.

- Shoppat i Stockholm, gått i snöstorm, varit förvirrad på tunnelbanan och konstaterat ännu en gång att jag aldrig kommer bosätta mig där, någonsin.

- Tagit tåget till Gävle, bränt av några Blondie-kommentarer och spenderat massa tid med min älskade mamma.

- Mött upp Twinii (Emma) på tågstationen i Gävle, fikat, shoppat och pratat om allt möjligt.

- Gjort mig iordning för fest, druckit alldeles för mycket alkohol, blivit förvånad över de låga alkoholpriserna på krogen, blivit lite för full, åkt gratis taxi och spytt.

- Vaknat upp hemma hos Emma, sliten och trött, men ändå lycklig. Ätit mysfrukost, shoppat och sagt hejdå för den här gången.

- Åkt tåg till Uppsala, blivit upphämtad av lillebror på stationen, handlat ännu mer alkohol, träffat hans flickvän för första gången, ätit på MAX och åkt bil ut till skogen.

- Sovit tills jag känt mig utvilad. Det borde jag ha gjort för länge sen, då kanske förkylningen hade varit över vid det här laget. Men jag fortsätter snörvla och hosta och hoppas på det bästa.

Ikväll blir det fest. Igen. Och kanske bada badtunna om jag lyckas hitta någon undangömd bikini.

Dagens stora snackis här på mammas jobb är vem som blir Uppsalas nästa landshövding. Vem som får flytta in på slottet och bråka med fulla människor under sista april-firandet avslöjas nämligen imorgon.

Men då är inte mamma på jobbet. Då springer vi runt i huvudstaden och shoppar innan jag tar tåget till Gävle för att vara med Twinii. På kvällen blir det kanske utgång. Jennifer har examensfest så jag känner att jag borde gå dit en sväng för att fira lite. Mina vänner är så duktiga!!!

Snart tar Sofia examen också, om hennes lärare kan skärpa till sig lite och se till arbetet istället för det personliga. Lärare som har favoriter och hackkycklingar är det värsta som finns!!! Och hur kan man Inte tycka om någon som Sofia. Det är helt sinnessjukt.

Vem bryr sig? Jag har åkt på en förkylnig som aldrig vill gå över och som garanterat inte kommer att göra det om jag inte är hemma och vilar upp mig.

Grejen är bara den att jag inte har tid. Jag har inte tid att vara sjuk på min semester för jag måste ta vara på den här tiden, jag måste planera allt in i minsta detalj. Jag vill hinna träffa alla och vara med så många som möjligt. Hela tiden. Festen på lördag och den på Juldan kommer att underlätta rejält - då är ju ändå de flesta samlade på ett och samma ställe.

Nu ska jag duscha. Knappt det finns det tid till. Well, det finns tid men inte varmvatten. Så är det här på landet. Jag kom på en ny teknik igår. Jag satt mig helt enkelt ner i badkaret istället för att huka mig under trappen. Har jag sagt att mina föräldrar bor i världens mest opraktiska hus? Det är lite det som är charmen också. Men charmigt med nada varmvatten? Nja. Tror inte det.

Ni får stå ut med dålig uppdatering. Jag lovar - det blir bättre efter nyår. Då byter jag ju place också. Till BRUS.BLOGG.SE.

Men tills dess får bloggen hamna i skymundan. Jag är väldigt upptagen med att leva livet och vara med de människor jag älskar mest av alla!

När jag pratade med pappa för några dagar sen...

- Vet du vad som händer på fredag, Sara?

- Neej...?

- Det är det islamiska nyåret!!!

- (brister ut i asgarv)  Vaaaarför vet du sånt?

- Det är klart jag vet det. Jag har varit och köpt turban också...

- Du är störd, pappa. SÅ, SÅ störd.

Jag brukar alltid önska mig snö till present och julklapp, det gör så otroligt mycket för mitt humör även om det också innebär att det blir svinkallt ute.

Men idag när vi satt i bilkö inne i Uppsala centrum började flingorna helt plötsligt singla ner. Och ju längre ut på landet vi kom, desto mer snö var det.

Tack Tomten, eller Väderguden... Vem det nu var som fixade så att min önskan gick i uppfyllning idag!!!

Ni anar inte hur skönt det är att vara hemma i sitt barndomshem efter en otroligt lång dag. Klockan fyra imorse klev jag upp. Packade det sista och beställde en taxi. Som körde fel. Och fel igen. Och fel igen. Jag började bli stressad över att missa flyget, men när taxichauffören väl kom och hittade mig så slapp jag betala för resan, dessutom fick vi leka biljakt klockan fem på morgonen för att jaga ikapp bussen.

Busschaffisen var världens grinigaste och körde som en idiot. När jag kom till Flesland så utgjorde mina två feta resväskor, mitt lilla handbagage och min handväska ett litet problem för lilla mig. Just där och då hade jag önskat mig några fler händer. Eller bagagevagnar där man inte behöver mynt, som dessutom opraktiskt nog stod många meter från där alla klev av bussen.

Flyget från Oslo blev försenat, vilket innebar att min kära lillebror fick en p-bot på nästan 1000 kr. Till slut tog vi oss till Uppsala för att luncha med finaste mamma.

Efter det blev det lite roadtrip. Gränby. Och Thuns. Vi fyndade lite och letade julklappar... När vi kände att vi fått nog åkte vi ut hit... Till skogen. Och så fick jag äntligen avnjuta ett glas med julmust och det vita knäckebrödet från Roslagsbröd som är så hårt att man nästan knäcker tänderna på det.

Jag har precis fått några födelsedagspresenter. En bok med noveller av Jonas Karlsson. Skådespelaren, ni vet? En svart kofta. Och presentkort på MakeUpStore. Jippi!!! Gissa vem som ska handla upp det imorgon?

Nu ska vi äta trerätters. Makaroner. Korv. Och Ketchup. Haha.

Det gör ont att veta att en av mina bröder antagligen har det ganska svårt just nu, fast på samma gång så tänker jag att det kanske är för bådas bästa.

Det spelar ingen roll om min födelsedag blev bortglömd igår. Det finns så mycket viktigare saker än ett Grattis. Det finns saker som gör så mycket ondare än att bli bortglömd. Jag vet det mesta om krossade hjärtan. Men jag vet ingenting om hur du känner det just nu, bror...

Ibland räcker det inte med att man älskar någon. Ibland måste man ge mer än bara sitt hjärta till någon annan.

Jag hoppas att ni båda har det bra. Om inte just nu, så snart...

Det är nu jag ska strunta i att några av mina närmaste inte hört av sig överhuvudtaget och se på allt det bra med den här dagen.

Som att jag suttit på Sandsli med några av mina favorittjejer och druckit bubblor och skrattat och pratat om livet. Att jag fått världens finaste presenter (ännu flera!). Att livet är så sjukt bra just nu att ni inte ens kan ana.

Fick ett kortetui - ni vet, ett sånt man har bankkort, ID och sånt i - med gravyr på. "Glad i deg Brus" från Lizza. Hårpynt och halsband dessutom. Men åh, vad jag älskar de där personliga presenterna... Tack, hjärtat!!!

Jag fick dessutom min parfym av tjejerna. Versace, i finaste presentasken någonsin! Både parfym och body lotion. Min flaska är dessutom slut snart så det passade verkligen perfekt!

Tack för ikväll! Tack Lizza, Tolla, Kissa och Erita. Tack Jeanethe och Silja... Tack alla andra för att ni finns i mitt liv. Det är ni som gör det värt allt!

Men åh. Jag blir inte bara bortskämd med kärlek av min fina älskling. Alla andra också. Sjukt många telefonsamtal, riktigt många sms, en massa meddelanden på Facebook, ett bildmms från Jon på "mina" kids och så hade han spelat in när de sjöng Happy Birthday till mig. Blir alldeles rörd av all omtanke...

Det gör att jag känner mig lite, lite friskare.

Jippi. 23 år är en meningslös ålder, men mitt liv känns allt annat än meningslöst. Idag firar jag hur glad jag är för att jag kommit så här långt och är sjukt nöjd över livet jag lever nu.

Ska inte låta förkylningen stoppa mig idag.

Det är nämligen ganska mycket som ska hinnas med. Städa klart i andra lägenheten, städa lite i den här, packa, tvätta och slå in lite paket. Sen: Fira min födelsedag...

Min älskade man väckte mig med sång i morse och gav mig ett väl igentejpat paket. En Volumaster!!! Wiie... Den ska användas flitigt. Öppnade det och somnade om.

Men nu vid frukosten kom han med ännu ett paket.

En Dator!!!!!!!!! Jag blev så glad att jag kände hur ögonen började fyllas med tårar. Han skämmer bort mig... He really does.

12 timmars arbetsdag. Med feber och ond hals.

I rest my case and say no more.

Imorgon kör vi samma sak igen. 12 timmars jobb och sen är jag ledig resten av helgen. LYCKA!

Vi ligger och kollar på Flickan som lekte med elden.

Schysst pappa, liksom...

Springer och ordnar så folk blir mördade. Skjuter sin dotter och säger åt hennes halvbror att gräva ner henne. Så kan man ju inte hålla på?

Visst, att vara tvungen att springa ute i kohagen i en halvmeters koskit för att fösa djur är ingen dröm det heller...

Men man ska vara glad för det man har. Min pappa är ingen gammal avdankad spion från Ryssland som manipulerar och skadar människor. Han är en bonde som kan vara sur och grinig ibland. Men sådan far, sådan dotter. De dåliga sidor min pappa har, har jag själv. Jag tror det är de egenskaper man själv besitter som man stör sig mest på hos andra.

Hej och godmorgon!

Onsdag idag. Sex timmars arbetspass föregås av en dejt med Lizza. Och sen ska jag fortsätta slå in alla julklappar. Det finns inte så mycket tid till det fram tills jag sätter mig på flyget till Sverige.

FEM DAGAR, hörrni!

Fem dagar tills jag förgyller (eller förpestar) era dagar där hemma i Sverige... :)

Idag var en av våra stamkunder in på Bianco. Hon beklagade sig för att hon inte visste att jag var på jobb för hon har nämligen köpt en present till mig, och till Birgitte, för att vi alltid ger henne så bra service.

Älskar gulliga kunder!!!

(Det kompenserar för de där fjortisarna som provade femton olika par skor när klockan var fem i nio och struntade i att ställa tillbaka allt på sin rätta plats igen.)

Jag sover som en prinsessa i den nya lägenheten... Trots att den är sjukt varm och gör att Thomas Inte kan sova...

Nu: Duscha och göra mig iordning. 
Sen: Städa i lägenheten. 
Sist: Jobba på Åsane Storsenter.

Det råder nån singel-epidemi på jobbet. Vet inte om det ligger en förbannelse över våra Bianco-babes för en efter en blir de singlar.

Blondinerna, alltså. Bara blondinerna.

Jag är faktiskt sjukt glad att jag gått över till 'the dark side'.

Det är helt sjukt vilket flyt jag och Thomas har med allt nu... Snart är allt ute ur gamla lägenheten. Min kära har tydligen träffat vår före detta hyresvärd idag och suttit i 1,5 timme och bara pratat. Tanken var att vi skulle köpa TV:n och TV-bänken av henne tills vi sparat ihop pengar till nytt. Men så Fick vi det.

Gratis tvättmaskin. Gratis TV. Gratis pallar till soffbordet. Mycket billigare säng/matbord + stolar osv. Hur bra är inte det då???!

En vecka och så är jag i Sverige. Det känns otroligt bra faktiskt.

Men först har jag en veckas jobb framför mig.

Idag: Bianco, Lagunen 15-21.

Imorgon: Bianco, Arken 12-21.

Onsdag: Bianco, Arken 15-21.

Torsdag: Bianco, Lagunen 10-21.

Fredag: Bianco, Lagunen 10-21.

Lördag: Happy Birthday to ME! Leeeeeedig. Jag ska ha sovmorgon, shoppa och packa innan det blir Sandsli på kvällen med tjejerna.

Söndag: Ledig igen. Sovmorgon, packa, städa i lägenheterna och så blir det julbak på Sandsli igen.

Måndag: Heeeeeeeeem till mamma, pappa och syskonen. Hem till livet på landet. Fixa en tårta och fira min födelsedag för andra gången. Efter det blir det två födelsedagsfiranden till.

Som sagt - December är min månad.

Gissa om jag hamnade i julstämning igår eller? När jag kom till Sandsli kryllade det redan av folk i köket, och det blev bara fler och fler. Sammanlagt var vi - om jag räknat rätt - 22 stycken, både vuxna och barn.

Vi bakade lussekatter, pepparkakor och pyntade dem.  Vi gjorde ett pepparkaksstall, med hästar, staket, och en Svarten (Lizzas häst, som ställdes in lite extra länge i ugnen för att få rätt nyans - haha). Vi gjorde krumkakor (typ, strutar) och rån som smakade knäck.

Nästa söndag ska vi baka julgodis. Mintkyssar, knäck... Och säkert en del andra saker.

Har ni börjat med julbaket?

- Älskling, vad ska vi äta ikväll?

- *Thomas rycker på axlarna*

- Ska jag köpa med mig nåt hem bara?

- Ja, det kan du göra... Kan du inte köpa nåt vi kan frysa ner, nu när vi faktiskt HAR en frys..? Glass eller vadfansomhelst.

Åh. Grymt bra kväll igår. Jag har verkligen de bästa jobbarkompisarna och chefen, Ever. Tack Marina för en god middag och en sjukt rolig kväll hemma hos dig!

Christine & Trine.

Charlotte, Amalie och Katrin.

Jättefint dukat middagsbord och tolv sköna tjejer runt det!

Katrin, Charlotte och Tine.

Amalie.

Katrin och Christine

Trine.

Så sjukt bra bild, haha!

Tine.

Ulle

Nu sticker jag och mina (nya) skor iväg på Bianco-fest. Det är jobbigt att välja skor när man ska festa med sina kollegor. Det är svårt att inte välja likadana som någon annan.

PUSS på er bloggläsare, för att ni står ut och fortsätter klicka er in trots att jag blivit kass på att uppdatera!

Ni vet den där reklamen som ligger i sidokolumnen på Facebook..? Ibland kan den vara förbannat träffsäker.

Candy From Sweden. För svenskar som bor utomlands och saknar svenskt godis. Visst, det kostar en del - men när priserna på lösgodis här i Norge ligger på mellan 10-15 kr/hg så känns det inte som att det gör någonting. Norskt lösgodis suger - och det som är bra kommer från Sverige ;).

Thomas är inte så mycket för pynt och prydnadssaker. Jag, däremot... En riktig sucker. Jag tycker det är sånt som gör ett hem personligt.

Jag övertalade honom att ha adventsstakar i fönstret. Den där adventsstjärnan är det svårare med. Alla jag tycker är fina tycker inte han om. Och alla han tycker om tycker jag är tråkiga.

Igår smugglade jag in en liten tomte. Han är väl rädd för att jag kommer ta av helt och linda in hela lägenheten i prasselpapper. Men den här tomten var väl inte så farlig? Nisse heter han. Han är en sån där tomte som frågar efter de elaka barnen istället för de snälla.

Och här sitter jag ju. Hon där lite väl elaka, som försöker bli en snäll storesyster/dotter/flickvän till jul. Nisse kommer bli djupt besviken på mig när jag sitter där på julafton med tindrande ögon och ett stort leende.

Jag hoppas verkligen att våra nyblivna grannar inte är några Sex Maniacs som knullar som kaniner. Jag ser hellre att de är den typen som har sex en gång i året, eller för deras skull - en gång i månaden. MAX. Bara för att hålla gnistan uppe.

Inatt klockan fyra vaknade jag nämligen av att de hade sex. Högljutt sådant. Jag förstår varför orgasm kallas för "den lilla döden"...

För det lät verkligen som att hon skulle dö där på andra sidan väggen.

Det är skitkul att jobba när det är mycket folk i omlopp. Men kanske inte just precis när man har PMS och är trött och stressad över allt som borde hinnas med innan jag sticker till Sverige.

Ännu en sak till min önskelista:

KLÄDER!!! Jag vill ha nytt-nytt-nytt... Ge mig en ny garderob eller presentkort så jag åtminstone kan köpa det själv. Varma tröjor, en fin höst/vinterjacka, byxor, jeans, klänningar, kjolar. Åh, jag vill ha så mycket!

Vi har flyttat och har inget internet. Det är inkopplat, men det är några idioter som inte lyckas göra det rätt första gången så vi får helt enkelt vänta.

Dessutom har jag väl inte riktigt tid att blogga. Det enda jag gör är att jobba och sova, känns det som. Det känns egentligen rätt okej - speciellt när jag tänker på att det faktiskt bara är 10 dagar kvar tills jag tar flyget till Sverige.

Jag har precis varit på jobb i elva timmar. Det var spännande, nu har jag sjukt ont i benen och är tröttare än tröttast i huvudet.

Nu ska jag försöka flytta över resterande saker till den andra lägenheten, Thomas är ute i någon skog någonstans och kommer väl hem lagom tills jag är färdig.

Måste göra det nu också annars kommer det aldrig bli klart någon gång. Mr. Tidsoptimist och Fröken Otålig. Vilket jävla underbart par. På riktigt, alltså.

Jag borde verkligen bli duktigare på att blogga. Eller framförallt svara på era kommentarer...

Men orken finns inte där. Inte än. Det är lite mycket just nu och kroppen orkar inte riktigt med.

Vänner, alltså... Du ska aldrig berätta hela sanningen för dem - haha. Jag saknar faktiskt Linus en hel del och jag fick höra av hans flickvän i somras att han faktiskt läser min blogg då och då. Och att hon också gör det ibland.

Så HEJ Linus! Jag saknar dig...

Lizza ringde för en stund sen.

- Hej vännen...

- Hej. Sov du?

- Nejdå, jag är vaken.

- Ja. Du vet, jag har slutat kolla på klockan när jag ringer till folk. Hur mycket är den egentligen?

- Tio i ett..?

- VA? Shit...

Den där underbara måndagen jag pratade om i morse blev ännu bättre än jag förväntat mig!

Först fika tillsammans med Lizza och Cloé innan vi gick till Belle Amie för att se Lizza förvandlas till världens finaste brud. Sinnessjukt vacker var - och är - hon.

Ni trodde inte på allvar att jag skulle lägga ut bilder på den klänningen hon faktiskt ska gifta sig i? Skulle inte tro det. Men den här bilden är så otydlig, suddig och väldigt icke-avslöjande så det är okej...

Efter att jag suttit med gåshud och sett på när en av mina bästa vänner stod där och var världens finaste så var det dags för mig att gå till bussen och åka till jobbet. FY FAN VILKET FLYT, säger jag bara. Jag har fått sjukt mycket beröm från kunderna idag och de har tackat mig för bästa servicen och för de tips jag gett dem. Dessutom slog jag dagens budget med väldigt många tusen vilket fick det att kännas ännu bättre.

Älskling kom och hämtade mig på jobbet och sen blev det turbo-shopping på IKEA. Det är så förbannat skönt att gå där klockan halv tio på kvällen när det knappt är något folk i butiken. Allt går så mycket fortare och jag slipper bli irriterad. Kvällen har vi spenderat med att montera ihop soffan, bära in tvättmaskin och frys i lägenheten och fixa med småplock.. Teamwork säger jag bara. Jag och älskling är så sjukt bra ihop.

Godmorgon!

Jag har en grym dag framför mig. Grym på ett positivt sätt, alltså.

Först har jag en lugn och skön morgon att njuta av.

Sedan ska jag ta mig in till byn för att agera makeupartist åt Lizza. Sen: Jakten efter brudskor. Hennes brudklänning har nämligen anlänt till Belle Amie så hon ska dit och prova den idag, komplett outfit and all...

Jag hinner bara vara där i en timme, för sen ska jag till jobbet. Och är inte hemma förrän klockan tio ikväll.

(För övrigt saknar jag mitt långa mörka hår så sjukt mycket!!! 
Tomten, ge mig extensions i julklapp tack. 
Äkta hår ska det vara så att det håller sig fint länge..!)

Julpynt på nya bloggen, haha. Jag ser riktigt pissed off ut på stackars glada tomten. Klicka på bilden för att komma till mitt nya place.

Från och med Nu går det att gå in på min nya blogg. Den är långt ifrån färdigdesignad och tills första januari fungerar det som en VILL-HA-blogg som den krävande och otacksamma ungen jag är...

Fast om ni känner mig vet ni att det inte riktigt är så. Jag blir glad för minsta lilla present jag får. Det spelar ingen roll om det är ett par raggsockor, ett läppglans eller en teckning i mina paket - jag blir glad ändå. Otacksamma människor är bland det värsta jag vet, och jag förstår mig inte på dem som snörper på munnen och blir sura för att de inte får vad de önskat sig.

Förstår mig inte heller på de som går ut i affärerna och själva pekar ut det andra ska köpa till dem. Jag får se det ganska många gånger per dag på Bianco. Det är inte "Åh-mamma-titta-den-var-fin-jag-skulle-önska-att-jag-kunde-få-den-i-julklapp". Nejnej. De kommer in, pekar ut det de bara SKA ha, säger att det är en julklapp till sig själva, betalar med mannens Visa-kort eller låter mamma betala, och vill att jag ska packa in det dessutom. Hur kul är det att öppna paket om man redan vet vad som finns i dem?

So muck for Christmas spirit, suckers?!