Metrobloggen

Åh ett litet postavi dök precis ner i brevlådan som meddelar att jag har ett paket att hämta :) Paket är alltid roligt att få, fast denna gången så är innehållet inte till mig utan till min kusin som är 3månader gammal. Han ska faktiskt döpas nu den 21 februari och jag hade jätte gärna velat komma på dopet men för Elisabeths skull så kommer vi "nog" att avstå.

Vi båda anser att en bilfärd på över 2timmar är lite väl långt för hennes del att åka, och vi har inte direkt möjlighet att pausa heller för dopet är så pass tidigt. Det blir en heldag som kommer att läggas och visst det är egentligen värt det. Men hon är inte så gammal heller (3veckor). Jag är så fruktansvärt kluven i frågan så jag vet inte.

Jag vill så gärna att även han ska komma på hennes dop. *Beslutsångerst*

Första dagen som jag och Elisabeth är hemma själva utan någon pappa Johan. Än så länge går det bara bra. Just nu så sover vår dotter och det är inte så konstigt eftersom hon var vaken hela dagen igår fram till klockan 23.00 och somnade sedan därefter bara för att jag gick och lade mig. Vid 06.30 imorse vaknade hon och det var att byta blöja och ge henne lite mat. Därefter somnade hon om och sover än

Idag är det tänkt att vi ska gå ner till centrum och äta lunch med pappa Johan, vi ska även inom apoteket och till banken för att öppna ett sparkapitalkonto till Elisabeth. Därefter blir det att traska hem och vad vi ska göra sen vet jag inte, men det blir nog en massa mys skulle jag tro ♥ Vi kommer även få snabb besök på eftermiddagen och sen kommer även några vänner och hälsa på oss ikväll. En underbar dag med andra ord!

Här är jag och magen nu 10dagar efter förlossningen. 2kg kvar av graviditetskilorna.

Det som inte fick hända har just hänt och jag känner mig knäckt.

Vår externa hårddisk gick sönder igår när jag satt och vaggade Elisabeth till sömns och av misstag stötte till hårddisken så den for i golvet. Där försvann 2år med bilder (år 2008 och år 2009). Bilder på Busen när han var liten, bilderna på Nellie, bröllopsbilderna och graviditetsbilderna Ingen backup!

Det mest betydelsefulla bara försvann.

Min man vet inte om det går att komma åt någon information ifrån hårddisken och försöka rädda bilderna. Jag som hade tänkt framkalla en del bilder ifrån dessa 2åren (har inte framkallat någonting).

Fy tusan vad surt det känns

Premiärbadet idag var inte direkt uppskattande för Elisabeth, det var gallskrik. Inte så konstigt egentligen för hon var extremt trött men vägrade sova. Och ännu så har hon inte velat sova (trots att hon vaknade 09.00 imorse). Det blir nog en väldigt lugn natt kan jag tänka mig för hennes del. Premiärtur med vagnen har även gjorts och det gick fint fint.

Det är skönt nu med att vi har börjat komma in i rytmen där saker och ting börjar gå på mer automatik och det börjar också bli lättare att urskilja vad de olika skriken betyder, vad hon vill :)

Tur att min man har varit hemma dessa dagar och gett all stöd som behövdes. Kommer kännas tomt nu när han börjar jobba imorgon, jag älskar verkligen sambolivet!

Ska försöka få klart en del virkarbete som skall skickas iväg. Känns som jag ligger efter något extremt mycket, vilket får mig att må dåligt för jag vill verkligen att personerna ska få sina saker. Samtidigt är det som folk säger att man lever i en "bubbla" den första tiden och att den tid man väl få för sig själv går åt att vila, eller pyssla om sig själv. All tid går åt barnet och dagarna bara rusa iväg. 

Jag älskar att vara mamma åt vår dotter och varenda sekund jag får ta del i hennes liv är guldvärt! Jag är så lycklig lottad som har henne i mitt liv och en underbar man ♥

Här nedan följer en sammanfattning om min graviditet och förlossning. Det finns dagar då jag saknar att vara gravid och ha min vackra gravidmage tillbaka (istället för den magen jag har nu). Även fast min graviditet var otroligt jobbig med mycket smärta så var det verkligen värt ALLT. Jag kan inte sluta förundras över hur vacker vår dotter är. Hon är det bästa som har hänt mig/oss ♥

När fick du reda på att du var gravid? 26 maj 2009
Blev det en chock? Jag visste innerst inne att jag var gravid, jag blev lycklig över att se plusset.
Hur gammal var du? 20 (21 när hon föddes)
Hade du mycket halsbränna? Åh ja, speciellt sista tiden.
Var det någon favoriträtt som ändrades? Nej, hade för en gångs skull stor aptit och var inte alls kräsen som i vanliga fall.
Hade du mycket foglossning? Ja väldigt mycket mellan v20-v35.
Hade du sammandragningar? Hade en del sammandragningar i v28 och framåt.
Ditt sf mått som störst? Det var 34cm precis en vecka innan julafton.
Har du fått bristningar? Åh ja hela undermagen.
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Jag kände på mig att det var en flicka. Enligt myten om att testa med vigselring över magen visade det sig att vara en flicka. En slump kanske, men magkänslan stämde :)
Vad hoppades du på? Flicka! Fast jag hade varit lycklig oavsett vad det hade blivit.
Hade du mycket vätska i kroppen? Speciellt sista tiden och just när jag var gravid under sommaren.
Hur mycket gick du upp i vikt? Gick upp sammanlagt 13kg. Trodde faktiskt det skulle vara mer...
Hur ser du på graviditeten idag? Den var underbar trots att man hade jobbiga stunder. Finns absolut ingen bättre gåva än att ge liv!
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag hade faktiskt inga tankar på hur jag ville att förlossningen skulle se ut.
Gick du över tiden? Jag var i v42 (41+0) BF+8dagar.
Födde du för tidigt? Nej

♥

När började din förlossning? Förvärkar på onsdagen som övergick till riktiga värkar torsdagen.
Hur lång tid tog det? Från värkstart 20timmar och 42minuter. Från inskrivningen 4 timmar och 27minuter
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 4cm och livmodertappen var helt utplånad.
Vad tyckte du var jobbigast? Olidliga smärtan i ryggen...
Var du rädd för något? Att vårt barn inte skulle mår bra.
Grät du? Ja precis innan krystvärkarna och även efteråt när hon kom upp på bröstet.
Skrek du? Har nog aldrig skrikit så mycket som jag gjorde då.
Tog du nått smärtstillande? Sterilla kvaddar på övre livmodern, akupunktur i nedre delen av ryggen samt lustgas (50/50%)
Blev du sydd? Ja 3-4 stygn.
Dragen med sugklocka? Ja det var ett kritiskt läge när de såg att hon hade navelsträngen runt halsen och ctg maskinen visade att hon inte mådde bra.
Hur många var inne i förlossningsrummet? Har ingen koll så där direkt, enligt journalen var det 4-5stycken.
Hade du någon nära med dig? Pappa Johan
Hur stor var bebisen? 3095gram och 48cm lång
Blev det en pojke eller flicka? Det blev en flicka.
Vad fick den heta? Elisabeth Lilly
Hur ser du på förlossningen idag? Häftigaste upplevelsen jag har varit med om trots jobbiga stunder.
Var allting värt det? Absolut! Jag har fått världens finaste prinsessa ♥

Idag tappade sötnosen sin navelstump

Idag är vår dotter 1 vecka gammal. Kan knappt fatta att det har gått fort ändå. Man glömmer så lätt hur förlossningen var, hur jobbigt och hur man kämpade för att få ut henne. Dagarna är nu helt ljuvliga och jag älskar allt som hon gör. Speciellt när hon små le.

Vi hade en liten familjemys nu på morgonen (runt 10.30) och hon låg där och små log :) Hur söt som helst. Tanken är idag att vi ska ta premiärturen med vagnen ner till apoteket och köpa koksalt och panodil. Blir i alla fall en liten lagom runda för oss alla tre. Känns som jag behöver komma ut till friskluften lite...

Inatt slocknade både jag och Elisabeth efter att jag hade ammat liggandes i sängen vid 2 tiden. Nyligen steg jag upp och ännu sover hon. Underbart att hon tar igen sig lite med sömnen och att hon faktiskt lyckades somna brevid mig. Det var otroligt mysigt att vakna upp med henne så tätt intill sig sovandes så gott

Att vara hemma gör mig lite smått galen ändå. Vill så gärna komma ut, ta premiär turen med vagnen och sådant. Men vädret tillåter inte det ännu. Allt för mycket snö och så blåsigt. Vi som dessutom hade tänkt öppna ett sparkapitalkonto till Elisabeth.

Något som är helt sjukt är att jag endast har 2kg kvar av graviditetskilorna (gick upp totalt sett 13kg). Trodde aldrig att jag skulle rasa så mycket på nästan en vecka. Har alltid trott att det skulle ta lång tid för mig att gå ner. Jaja de andra kilorna som jag sedan vill gå ner får ta sin lilla tid. Det kommer trots allt att bli många fina turer med vagnen.

Det känns fortfarande lite märkligt att man äntligen har blivit mamma, som jag har längtat. Elisabeth har nu kommit in i rytm om att ha mat varannan timme. Vilket känns skönt för min del då brösten oftast blir spända. Amningen sitter klockrent direkt och det är hur skönt som helst. Elisabeths första biltur gjordes igår in till sjukhuset där vi var på efterkontroll. Fick  beröm av doktorn som vägde Elisabeth och frågade allmänt hur det gick med allt. Det enda jobbiga är att hon inte riktigt vill sova om nätterna men är nu väldigt lugn utav sig. Att turas om och sitta uppe med henne på natten fungerar bra medan den andra försöker sova. Men det tar sin tid innan hon hittar sin dagsrytm :)

Tänka sig idag är hon hela 5dagar gammal

En massa uppvaktning av släkten :)

Helt nyvaken tös med fotoblixt i ansiktet. Har precis skrivit ut denna bild på henne med fotopapper. Tanken är att sätta upp bilden på hennes rum Kan också meddela till våra släktingar att hon ligger ute på webbisarna med.

Jag nu 4dagar efter förlossningen, har redan tappat -7kg.

Köpte en söt dörrskylt till lillprinsessan med texten; Här sover en prinsessa!

Far och dotter

Mor och dotter

Fick en babymobil av morbror som nu är uppsatt ovanför skötbordet.

Av Elisabeths mormor, morfar, morbror och moster fick hon "Min första bok", en barnvagsskylt som jag skrev dit hennes namn samt en rosa pyjamas (likadan som den blåa jag visade upp häromdagen)

Hennes första kramdjur som vi köpte

Den här natten har inte alls varit roligt för varken mamma, pappa och Elisabeth. Vår lilla sessa hade väldigt svårt för att få ro till att sova och hon var sååå trött stackarn. Vi delade på skiftarbetet och lät den ena sova medan den andra försökte vagga henne tills sömns. Kollade blöjan, gav henne ett flertal mål under natten som hon var nöjd med. Lyckades små somna i famnen hela tiden men så fort vi skulle försöka lägga henne i sin egen säng eller vår så började hon skrika direkt. Vi kände oss verkligen maktlösa som inte kunde få henne på bra humör och att hon skulle kunna sova.

Men det var att bita igen och det testade även våra gränser väldigt bra både inför varandra men även att såhär kan faktiskt ett småbarnsföräldrar ha det. På det sättet är det positivt att få känna på den här tuffa utmaningen men å andra sidan så gör det ont i mammahjärtat att höra henne skrika.

Lyckades för en kvart sedan få henne att somna i vår säng så även min man ligger där brevid och sover. Han tog det största lasset i natt, medan han lät mig sova några timmar emellan måltiderna.

Däremot ska jag kasta ut den förbannade fåtöljen jag ammar i. Min rygg har tagit något djävulskt stryk likaså axlarna och nacken. Och ovanpå allt så även problem med höfterna så jag hade väldigt stora bekymmer att ta mig upp och gå.

Annars fungerar amningen jätte bra med Elisabeth, hon har perfekt sugteknik och få i sig mat utan några som helst problem. Idag ska vi in till BB igen för att gå på efterkontroll och kolla hennes vikt. PUK test och hörseltest har redan gjorts. :)

Nu ska jag ta tillfället i akt och ta det lite lugnt och äta frukost innan vi åker vid halv 1. 

1. Vad ska Elisabeth få för andranamn?

Svar; Elisabeth ska heta Lilly i andranamn och så kommer hon att få Johans efternamn. Både Eisabeth och Lilly heter min farmors fastrar och vi föll för båda namnen direkt.

2. Kommer Johan att vara barnledig någonting? Tycker ni att det är viktigt att dela lika?

Svar; Johan kommer att ta ut 10 pappadagarna som han har rätt till nu. Annars så kommer han att jobba mycket hemma, vilket känns skönt att han har den möjligheten ändå. Jag tror faktiskt det är upp till var och en om man tycker det är viktigt eller inte. För mig får han gärna ta ut pappadagar om han vill. 

3. Vad har du för planer/tankar/drömmar/önskningar om framtiden? Plugga? Jobba? Både realistiska mål, och drömmar.

Svar; Mina planer inför framtiden är att jag vill utbilda mig till förskollärare och ta examen. Jag känner att detta är verkligen något jag vill jobba med. En annan dröm/önskning är faktiskt att kunna lära mig programmering inom php och starta upp min egen webshop från grunden inom virkning och stickning. Finns även planer på att vilja starta eget, som hobby vid sidan om ett vanligt jobb. Men sen om det kommer bli verkligen vet man ju aldrig. Drömmar går ju ;) Nej det viktigaste är skolan och se till att jag får ett jobb därefter, allt annat får komma sen.

4. Rent spontant: Hur många barn önskar du och Johan er?

Svar; Från början ville jag ha 3-4barn men det ville inte Johan utan han kunde tänka sig 2barn. Idag kan jag faktiskt hålla med Johan om att också vilja ha 2barn kanske 3. Men det kommer inte bli än på några år.

5. Sugklocka? Jag har hört (vet egentligen inte) men att man spricker mycket när man måste använda det. Sprack du och hur många stygn fick du sys med? Kommer du göra om det igen? :) Grattis!!!

Svar; Sugklockan var tvunget att tas för att få ut lilla Elisabeth eftersom det var kritiskt i det ögonblicket. För mig var jag bara tacksam för denna hjälp på vägen för mina "vanliga" värkar började avta precis innan droppen sattes in. Vilket inte jag märkte.. Jag sprack lite under förlossningen och fick sy 3stygn. Så det var inte så farligt. Hade faktiskt förberett mig på värre. Jag vill gärna ha ett barn till längre fram så ja det kommer att göras om :)

6. Vilken var den bästa smärtlindringen?

Svar; Lustgasen var helt klart den bästa smärtlindringen just när jag hade det jobbigt innan krystvärkarna. Tror dock att jag drog in för mycket och det gjorde så att jag inte kunde använda lustgasen på krystvärkarna. Inget jag ångrar dock utan jag är stolt över att ha klarat den smärtan själv genom att kontrollera min andning och följa kroppens rytm.

7. Glömde ju fråga hur Busen reagerar på lilla prinsessan?

Svar; Johan tog med sig hem en body som Elisabeth hade haft på sig i lördags och det första Busen gjorde var att fräsa. Vi har sedan dess kommit in med lite klädesplagg och även låtit han få nosa på avstånd för att lära känna den nya familjemedlemen. Vi ska kastrera honom nu med (han tycker om att markera revir), så vi kan slippa all obehag och otrevliga överraskningar.

8. Fick du tätare, starkare värkar? Var det därför ni åkte in.

Svar; Jag hade väldigt starka värkar i början som jag trodde var förvärkar (hade bara dagen innan), de övergick sedan under dagen till att bli allt tätare. Det var inget vi trodde skulle ske så snart efter ett besök hos förlossningen dagen innan. Men som man säger; Tredje gången gilt ;)

9. Var det för att vattnet gick?

Svar; Vattnet hade faktiskt gått lite (när jag misstänkte om vattenavgång) men inte tillräckligt för att det skulle synas på odlingen som togs. Däremot märkte jag under torsdagen att det var något som rann blandat med flytningar, men inget som jag la märke till. Hade förberett mig mer på att det skulle gå som en diskpropp avlossas.

10. När åkte ni in?

Svar; Vi åkte in kl: 19.15 och var framme kl: 20.00. Med andra ord hade vi väldigt nära till förlossningen - 2,5mil.

11. Gick allt bra?

Svar; Förlossningen gick kanon bra och jag är väldigt tacksam för all hjälp jag fick under tiden av både personal och av min man.

12. Hade du smärtlindring?

Svar; Jag använde sterila kvaddar, akupunktur och lustgas som smärtlindring - lustgasen var den som hjälpte mest.

13. Var förlossningen som du hade tänkt dig?

Svar; Jag hade siktat in mig på en lång förlossning och inte en kort rackare som vi fick nu. Men tack och lov för den korta. Annars så är jag väldigt nöjd med förlossningen, hade inte mycket tankar inför utan ville ta den som den kommer helt enkelt.

14. Tyckte det det var, trots smärtan, en fin upplevelse?

Svar; Det är faktiskt den bästa upplevelsen man får göra. Och resultatet är det finaste av dem alla. Livets gåva är helt underbart.

15. Hur tog din man det? Lugn? Nervös?

Svar; Min man var rätt nervös men kunde behålla sitt lugn samtidigt som han tyckte det var dryg väntan.

16. Hur går det nu med ljuva lilla prinsessan?

Svar; Allt fungerar väldigt bra med prinsessan. Vi hade förberett oss på sömnlösa nätter men istället sover hon 6timmar. Hon är hur lugn och harmonisk som helst och amningen fungerar än så länge bara bra.

17. Blev det någon virkad baby-mobil?

Svar; Nej inte som det ser ut i nuläget, men jag ska ändå prova på.

Mamma berättar;

Efter att vi hade kommit hem klockan 02.00 ifrån förlossningen för undersökning den 27-28/1 gick jag och lade mig i sängen direkt för jag var helt slutkörd. Vid 04.00 började värkarna åter komma igång och jag hade väldigt svårt för att sova, tror jag halvsov fram till klockan 08.00 på morgonen. Värkarna var regelbundna hela tiden men inte tillräckligt för att åka in. Förmiddagen gick och jag hade fortsatt ont och väldigt svårt för att göra någonting och samtidigt var jag så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen (tog Alvedon i hopp om att det skulle lindra smärtan men det fungerade inte). Försökte göra saker som jag i vanliga fall brukade göra men det gick helt enkelt inte. Johan gick hemifrån strax innan kl: 13.00 och jag passade faktiskt på att försöka vila. Någon vila blev det aldrig. Värkarna blev allt mer intensivare och fortsatt regelbundna men med kortare mellanrum. Jag tog både Alvedon, försökte duscha, värmekudden till hjälp för att lindra smärtan men inget hjälpte. Vilket gjorde mig helt galen, min rygg tog kål på mig av smärta.

Vid kl: 17.00 kom Johan hem och värkarna hade blivit så pass mycket jobbigare att jag nu låg och kved i sängen. Jag kunde inte ta mig upp utan förblev sängliggandes förutom när det behövdes gå på toaletten var 5:e minut. Ungefär vid den här tidpunkten kände jag även något rinna i trosorna som såg ut att vara flytningar men det var ytterst lite blod som kom ut. Jag fortsatte att knipa igen och mamma ringde mig en två timmar senare (kl:19.00) för att höra hur allt var med mig. Johan fick prata med henne för jag själv kunde inte prata mellan värkarna nu. Det kom 3värkar ovanpå varandra så jag hade ingen chans att vila mellan dessa. Värkarna kom också med 3minuters mellanrum. Vi ringde in till förlossningen för att rådfråga med dem hur vi skulle göra. Med tanken på att livmodern var omogen dagen innan hade de inte jätte stor lust att låta mig komma in, men jag fick helt enkelt avgöra själv hur jag ville göra. Med tanken på ryggsmärtorna jag hade och hur ont jag hade av värkarna så ville jag tills slut in.

Så vid 20.00 kom vi in till sjukhuset och på väg upp till 3 våningen med hiss där förlossningen låg, gick mitt vatten. Det var verkligen perfekt timing! Johan gick och letade upp en barnmorska medan jag försökte andas igenom värkarna som steg gradvis allt eftersom. Vi fick gå in i en undersökningsrum där jag först fick en ctg på kopplad och därefter undersökte de om livmodern var mogen – jag var öppen 5cm och skrevs direkt in på förlossningen 20.15. Det var svårt att tro att jag faktiskt var så mycket öppen, vi hade förberett oss för att komma hem igen (tredje gången) och hade därför inte väskorna med oss, men efter några telefonsamtal så fick vi väskorna.

Runt klockan 21.20 bad jag om att få något smärtstillande och tro det eller ej men det blev sterila kvaddar på övre delen av livmodern. Barnmorskan ville även sätta i ryggen men där sa jag stopp. Det gjorde sjukt ont att få 3st sprutor och jag tyckte det räckte mer än väl. Efter en stund mildrades smärtan något på just den punkten men det var fortfarande väldigt tufft och smärtsamt ändå. Halsbränna fick jag mitt i allt så jag fick även något äckligt som botade (har ingen aning om vad det var jag fick). Lustgas kopplades in runt kl: 22.00 och blev min bästa vän ett bra tag framöver Akupunktur togs även för ryggsmärtorna.Trots att lustgasen var inkopplad försökte jag även att andas igenom varannan värk utan lustgas. Vid den här tidpunkten märkte jag även hur slutkörd hela kroppen var och hur hungrig. Under hela dagen hade jag inte kunnat få ner någon mat överhuvudtaget utan bara lite jordgubbskräm med mjölk (knappt det), det kändes. Jag blev också undersökt på nytt och var nu öppen 6cm.

Jag vet inte riktigt exakt när det var men mellan 23.00-23.30 fick vi byta till ett annat trevligare rum än den vi var i innan. De hade en cd-spelare som var igångsatt för lite musik ifrån radion. Nu har jag inte längre koll på tiden längre eftersom lustgasen hade tagit i överhand och jag var otroligt snurrig i huvudet, var borta till och från, sen hade jag en sådan fruktansvärd illamående att jag beslutade mig för här och nu att inte använda lustgas något mer utan enbart andas igenom värkarna. Jag är väldigt stolt över hur jag lyckades kontrollera värkarna genom vanlig andningsövning, vilket jag också fick beröm för av alla som jobbade där den natten. Nästa gång jag blev undersökt var jag öppen 7-8 cm och värkarna blev allt tätare och låg ovanpå varandra fortfarande (3st i rak utan någon som helst vilopaus emellan).

Förberedelserna gjordes nu av personalen (2st läkare och 3st barnmorskor) och det kände som de var fler. Jag fick hela tiden ligga på sidan för det trivdes bebisen bäst med (vilket inte jag gjorde). Krystvärkarna började komma lite innan kl: 00.20. Precis innan jag fick ligga på rygg så kom krystvärkar samtidigt som jag faktiskt spydde och därefter blev jag undersökt på nytt. De kunde se att jag var öppen 9cm och även lite utav barnets huvud. Navelsträngen var runt halsen och det visade även på ctg att det började bli lite kritiskt. Vi fick information om hur det stod till med vårt barn och jag hade ca 5min på mig som max att få ut barnet genom krystvärkarna (längre ville de inte vänta), sedan skulle de sätta igång värkarna så jag kunde öppna upp till hela 10cm och att barnet skulle tas ut med en sugklocka.

Dropp sattes som sagt in och krystvärkarna var olidliga (men det var att lyssna på kroppen), jag andas verkligen igenom krystvärkarna utan någon som helst smärtlindring.

Johan var helt toppen med sitt stöd. Jag hade inte bett om någon som helst hjälp utan ville klara allt på egen hand men han å andra sidan kände sig väldigt hjälplös och beslutade för att på eget initiativ stötta, hjälpa, massera, badda mig med kallt vatten både på ansiktet och brösten. Ja han var hur underbar som helst och jag uppskattade ALLT han gjorde för mig. Det måste ha varit tufft även för honom och han var även väldigt nervös men också ivrig för att se vårt barn. För nu var vi verkligen så nära.

Jag märkte inte av att droppen sattes in utan jag krystade på som bara den och försökte vila emellan värkarna men det var inte alls lätt med 3st på raken. Men tills slut så kände jag hur nära jag var och krystade på extra mycket för att ge järnet helt enkelt. Jag är verkligen tacksam för att sugklockan användes i det här läget för när hon kom ut 00.42 var jag totalt slutkörd att jag inte hade pallat med att krysta för hand om inte jag hade fått den här hjälpen.

Barnmorskorna undrade lite vad vi hade slagit vad om för kön och vi berättade att jag trodde flicka och Johan pojke (de hade hört oss under förlossningens gång att vi hade små tjabbat om det var flicka eller pojke). I alla fall så fick vi reda på att det var en flicka och de undrade hur mycket Johan nu hade förlorat För mycket var hans svar. Navelsträngen klipptes av ganska så snabbt efteråt (vilket Johan var tacksam för att slippa). Helt plötsligt fick jag ytterligare två par krystvärkar som jag instinktivt krystade på (Johan blev skräckslagen och trodde det var tvillingar vi skulle få) så Johan tittade ner och ut kom moderkakan, hel och fin. Hans min kommer jag aldrig glömma och det var också roligt att pika honom efteråt. Men ack så underbar och vacker hon var när hon kom upp på mitt bröst. KÄRLEK direkt!

Förlossningen tog alltså från inskrivning tills hon kom ut; 4timmar 27minuter.

Vår dotter Elisabeth Lilly kom till världen den 29/1- 2010 klockan 00.42 vägde 3095g och 48cm lång och det var värt ALLT jag har gått igenom nu.

Antar att ni har massor att fråga om när det gäller förlossningen och så vidare, så har ni frågor är ni välkomna att ställa dem

Nu ska jag ta och gosa med min lilla prinsessa.

Och det känns hur underbart som helst :) Kan inte slita blickarna ifrån vår helt underbara dotter. Jag är så otroligt lycklig och hon är verkligen det vackraste jag har sett. Helt otroligt vilken kärlek man kan känna till sitt barn genom första ögonkastet när hon läggs upp på bröstet.

Har smått påbörjar skriva förlossningsberättelsen. Skriver mer sen när det finns tid och ork.

Tackar så hjärtligt för all gratulationer.

Har sån hemlängtan efter min man. Får se vad doktorn säger imorgon.

En obeskrivlig kärlek!

Vår älskade dotter Elisabeth föddes 00.42 inatt. Hon vägde 3095g och var 48cm lång

Natten har varit så olidlig så det finns inga ord. Värkarna har fortsatt att hålla i sig med 3min mellanrum men ännu intensivare. Har haft otroligt svårt att gå på toaletten och samtidigt har jag bara velat spy (jobbig illamående).

Jag hoppas innerligt att det sätter igång nu det närmsta, kommande dygnen. Annars vet jag inte vad jag gör med en sån här smärta.  Brösten har läckt väldigt mycket nu inatt. Nu är jag verkligen less på att vara gravid. Vill bara få sista slutstationen gjord.

Denna body (köpt igår) och pyjamas med nalle motiv (köpt för någon vecka sedan) är till lill*n såklart. Fanns i färgerna vitt, blått och rosa på maxi och dessa är i storlek 50. Jag får se kläderna som att det är värt all smärta man får gå igenom...Bara drömma sig bort som livet att vara mamma.

Jag just nu...

Magen BF+3...

Min geisha som jag håller på att göra kläderna till :)

Nu är vi hemma efter en del missförstånd med färdtjänsten som vi åkte med. 1½ timme väntade vi sammanlagt innan vi blev hämtade. Så drygt när man har så jäkla ont.

När vi kom in till förlossningen runt halv 10 fick vi gå in till en undersökningsal och en ctg sattes igång. De hittade först inte hjärtljudet på barnet utan h*n hade krupit så pass långt ner så det tog ett tag. Men hjärtljuden var jätte fina låg på strax över 140s. Mina förvärkar ansågs inte vara tillräckliga så de beslutade att vi skulle åka hem. Barnmorskan var väldigt svår att prata med och hon kunde inte alls sätta sig in i min situation. Jag bad ändå om en panodil för att "lindra" smärtan men det fick jag inte. 

En läkare kom också in för att skriva ut ett nytt recept för urinvägsinfektionen. Jag har väldigt svårt att kissa tar ca; 10min och det gör sjukt ont. De trodde att det var urinvägsinfektionen som orsakade förvärkarna. Jag var dock öppen 1-2cm men det kunde ta "flera" dagar innan det kunde sätta igång på allvar.

Så vid 11 var vi färdiga och fick själva ringa till färdtjänsten. Halv 1 ringde vi och frågade vad taxin var någonstans och då var den avbokad. De som arbetar på förlossningen skulle tydligen ringa till färdtjänsten själva (vilket de i sin tur hävdade att vi skulle göra) och sedan behövdes ett läkarintyg som jag inte ens fick från första början. Sen kunde de även vara snälla och ge mig en panodil och uppmuntade med att duscha i 30 min.

Kan säga som sådan att panodilen hjälper inte likaså alvedon. Duscha hjälper inte alls på samma sätt som ett bad. Så nu tänker jag faktiskt ta och sova bort smärtan.

Vad morgondagen har att erbjuda får vi se. Men kan verkligen inte förstå varför min man ska fara iväg till sin vän. Vem vet vad som händer...

Sitter just nu och klockar värkar som än så länge kommer mer tätare än vad det har gjort resten av veckan. Annars så håller jag på att skriva ner ett engelskt mönster till en tjej som ville ha på babymobilen i inlägget nedanför. Den är så tjusig :)

Återkommer om det händer något mer, än så länge är vi allafall hemma. Men nu har det åtminstone eller ja nästan slutat snöa. Innan var det helt galet så mycket snö det kom.

Spelar längden någon roll?

Denna fantastiska bok fick jag i julas av mina föräldrar. Det är väldigt många fina beskrivningar och det finns verkligen hur mycket som helst att göra till sitt barn.

Det jag fastnade mest för i den här boken var just att virka en babymobil och kunna ha över spjälsängen och skötbordet. Och virkningen i sig själv är inte svårt alls att göra (får prova på mina färdigheter genom att tolka engelska mönster).

Nej det som tar upp mina tankar är hur jag ska kunna sätta fast babymobilen i  både sängkanten och skötbordskanten. Vet ni hur jag ska kunna göra? Tips och hjälp är något som jag verkligen behöver. 

Känns inte så roligt att göra en babymobil (se bild nedan) som jag sedan inte kan sätta upp. Vad tror ni om iden annars?

Den mest envisaste bebis jag har varit med om. Och inte kommer den envisheten ifrån mig (även fast jag kan vara envis men inte såhär mycket) utan det kommer definitivt ifrån pappa Johan. Lika envist som pappa Johan tror stenhårt på att barnet kommer nu i januari.

Men det skulle faktiskt inte förvåna mig om den bestämmer sig för att titta ut idag eller imorgon eller helgen. Just när snökaoset ska komma in. För med vår "tur" brukar det alltid ske saker på inte lämpliga dagar.

Vilket fall som helst är jag jätte tacksam för alla kommentarer och stöttningar. Det värmer och jag tar till mig av varje ord. Det gör så att dagarna blir lättare att ta sig igenom. Samtidigt är det faktiskt rätt fascinerande över hur ett litet liv kan engagera så mycket människor, och kan ge så mycket spänning inför sin ankomst. Det är helt otroligt