Metrobloggen

Idag fixar jag och donar jag som fan i lägenheten inför festen! Mycket kvar, lite tid, och en av mina få timmar råkade jag visst slänga bort framför spegeln för jag hittade en pormask... en till... och en... Jamen, ni vet hur det är med det där.

Här kan ni se lite fina bilder på min lägenhet "före". De skulle egentligen användas till inbjudan lite på kul, istället för denna.

Tror ni att jag kommer få det hela att se drägligt ut i alla fall? Åh jag får skämmas ikväll, aj!

Titta vilket fint litet rim Alabama skrivit om mig och psychos!

Det där är lustigt förresten. För bara ett och ett halvt år sedan på ett ungefär var min blogg väldigt befriad från galningar. Ibland undrar jag vad som hände som förändrade hela den saken. Jag brukar inte se mig som en provokativ person, direkt. Mina åsikter är väl otvivelaktigt vad man skulle kunna kalla för PK, något jag inte är annat än glad över, i övrigt. Folk som tjatar om att andra är så fasligt PK är ju i regel rätt... ja, egocentriska och konstiga, om man ska vara ärlig.

Men märkligt, ändå!

Om fem dagar får jag mens och den här gången verkar jag slippa PMS och istället drabbas hårt av insane matcravings. Jag kan inte få nog! Äter äter hela tiden och sedan blir jag helt knas när jag upptäcker att maten är slut. Så knas att jag nästan vill gråta!

Jag tycker att det är spännande när det blir såhär. För det första kan jag inte förstå hur maten överhuvudtaget kan få plats, för det andra förstår jag inte hur magen aldrig tycks bli full, för det tredje så undrar jag vad som händer med all extraenergi - Man är ju hungrig nästa dag igen trots att man ätit 3-4 normala dagsransorer!

Och bajset då? Det brukar inte just bli mer bajs heller. Helt klart mystiskt, det där.

Vad händer med premensmaten? Vet någon det? Blir den till mens kanske? Näe.

Ni vet det där inlägget om tungan? Jo, personen i fråga som skrev det SMS:ade följande till mig idag:

"Hej Hanna! Undrar lite över om du är upptagen med jobb och annat idag eller om det går bra att ringa dig? Tänkte mest kolla upp så att vi inte har någon ouppklarad "Beef" hängade och kanske även försöka "peppa" dig lite med tanke på ditt senaste blogginlägg. SMS:a "Ja det går bra att ringa eller "Neeej fan, du verkar vara för jävla dumdryg" om du hellre vill vara ifred. Sign: Din roligaste "hater". (telefonnummer)"

Jag svarar att han är knäpp, att jag inte känner honom, finner det obehagligt att han kontaktar mig och ska vara god att låta mig vara. Som svar får jag frågan om det i alla fall är okej att kommentera i bloggen. Jag ignorerar honom.

Nu, att överhuvudtaget SMS:a och vilja ringa för att "utreda" något och för att "prata" om ett inlägg jag skrivit om mitt år som tjugotreåring är ju helt jävla stört till att börja med. VARFÖR skulle jag vilja göra det? FREAK! Nej, jag vill inte prata med en främling som ska förklara för mig hur jag ska göra. Snälla någon, get a grip on that hybris!

Men! Sedan skriver han en aslång kommentar där han vill förklara för mig att det är viktigt, ja viktigt! Att jag tänker på att hans råd angående bland annat sticka ut tungan (som enligt honom ska få mig att se "efterbliven" ut och göra mig "oattraktiv" hos killar) och att prata om bajs är skadligt för min karriär! CHECK IT OUT!

"Hej igen, Hanna!

Den här kommentaren behöver du inte offentliggöra - den är mera tänkt som ett "private statement":

Ledsen att jag stör igen, men tänkte ändå försöka att avrunda vår "dialog" här i bloggkommentarsfälten på ett någorlunda bra sätt.

du skriver bl.a.:

"...problemet var att jag blivit någon jävla slags ’profil’" etc.

Att vara en "profil" är säkert inte alls roligt som du säger. Vissa av mina "angrepp"...

- jag gissar att du har uppfattat mycket av det jag har skrivit i mina kommentarer i din blogg under signaturen anonym som just angrepp fastän de inte har varit tänkta så -

...har också egentligen varit avsedda att få dig att reflektera lite över den rollen.

Det jag har försökt att säga i mina senare inlägg (och kanske även tidigare) är kanske snarare att du borde se på "HANNA FRIDÉN" mera som ett INARBETAT VARUMÄRKE som är väl värt att vårda snarare än att utgöra en slags belastning/fotboja. Jag menar då att det är ett väldigt starkt varumärke du har arbetat fram, dock inte helt utan fläckar, och att det gäller att vårda och polera detta försiktigt så att det om möjligt lyser ännu starkare. Jag har försökt att peka på några av fläckarna, inte för att de stör MIG så himla mycket egentligen, utan kanske mera för att jag är rädd för att de kan tänkas innebära att andra kanske ogillar dem och väljer att vända dem emot dig.

Du skriver att du vill vara smart, föreläsa och sprida "det goda" och arbeta med "komplex-frågor" och liknande i din roll som människa och det tror jag visst att du kan och det tycker jag också att du skall göra om du känner att det är ett "kall".

En del av detta arbete kan du ju också uppenbarligen uträtta just i egenskap av att vara det redan inarbetade varumärket Hanna Fridén i bloggform och på publika träffar etc. Därigenom sitter du ju faktiskt i en guldsits som det är få förunnat att sitta i.

MEN, och här tycker jag att jag själv sitter lite grann i samma knipa, dock utan att ha något eget varumärke alls, tyvärr är det nog svårt att nå upp till de sista - låt oss säga 35 - 40 - procenten av kakan utan att ha någon slags utbildning att stå på. Personliga erfarenheter i all ära, men utan de rätta verktygen i form av sociologi-, psykologi- och andra studier så blir det kanske svårt att presentera de dära "lysande analyserna i en ständigt flytande ström" i offentlighetens ljus och i kritikernas ögon om man inte som det brukar heta "står på jättarnas axlar" d.v.s. tar vara på det arbete som andra redan har gjort istället för att uppfinna hjulet om och om igen. SEDAN är det naturligtvis inte fel att krydda anrättningen med sina egna erfarenhet efter bästa förmåga.

MEN nu menar jag alltså inte att du skall ge upp allting eftersom du kanske inte har den där utbildningen som behövs utan jag tycker att du bör se på det hela som att du har ett helt kök fullt med just kryddor och nu gäller det för dig att fundera ut vilken huvudrätt du skall välja att bjuda dina gäster på för att få kryddorna att komma till tals på bästa sätt. BAJS är dock enligt min mening inte någon bra krydda = kalla mig bajsfobiker om du vill, tungor är jag ärligt talat egentligen inte särskilt rädd för. ;-)

Av egen erfarenhet vet jag att ofta är det den mat som tar längst tid att laga som blir godast i slutändan, men även en enklare pastarätt kan vara väl så god för den som är hungrig.

Så... Inga tänkta/planerade Ika_i_rutan-skräm ifrån "din roligaste Hater" alltså utan bara idel "ädla"??? moralkakor fulla med bittermandel.

Puss

Anonym"

Anonym. Jag har ett råd till dig: Sök vård. Du är, jag upprepar, obehaglig och fullkomligt dum i huvudet.

Eller vads säger vi om hans "ärliga" och "välmenande" råd och hans sätt att inkräkta på mitt privatliv och lämna råd i form av att man inte bör visa tungan på bild för att man framstår som "efterbliven"? Att han vill RINGA UPP MIG och förklara detta för mig? Freak!

Här har vi en kille som behöver en jävla spark i ändan för att få lite kontakt med verkligheten.

Som en del av er säkert redan vet så har jag aldrig flugit i hela mitt liv. Inte för att jag är rädd för att flyga. Har inte just givit just det en tanke. Snarare för att det aldrig hänt sig. Jag kan inte påstå att jag är en resglad människa i allmänhet, eller snarare så finner jag själva resandet skräckinjagande. Något jag måste arbeta med, helt klart.

När min kille hörde om det blev han lika förvånad som alla andra. Tjugotre och har aldrig flugit! Märkligt!

Så vad tror ni att han skaffar för födelsedagspresent till mig? Nu tänker ni: "Åh, en resa! Så sött och fint!"

Nej. Mycket, mycket häftigare än så. Otroligt mycket mer.

JAG SKA FÅ LÄRA MIG ATT FLYGA FLYGPLAN SJÄLV!

Hur häftigt? På riktigt? Jag ska få flyga ett eget plan! Jag kunde inte riktigt fatta att det var sant när jag öppnade kuvertet och han förklarade. Jag ska flyga! Jag ska hålla i spakarna!

Det är den roligaste och mest genomtänkta present jag fått i hela mitt liv. Jag är extatisk!

Jag: Men jag vill också föreläsa om något ju och känna mig smart! Jag kan göra det för nästan inga pengar alls! Bara jag får vara le young genius som du typ!
Killen: Men du ÄR ju ett geni.
Jag: Jaha? Inom vadfan då, om man får fråga?
Killen: Inom väldigt mycket... Du är bara, vad ska man säga, skitsmart och imponerande i allmänhet.
Jag: Nej det duger inte! Jag vill föreläsa om något. Hallå! Något måste jag väl vara grym på enligt dig om du tycker att jag är ett geni? Hallå? Inom vaddå?

Tystnad.

Killen: Ja, alltså. Du kan ju föreläsa om BAJS. Det kan du väldigt mycket om. Föreläs om bajs!
Jag: Men i helvetet! VADFAN!

Damen med Sveriges mest kända tarmsystem börjar inse att det finns lite nackdelar inom hennes expertis. Serri, varför blev jag grym på allt som har med tarmar och SKIT att göra? Vad ska jag göra med all denna information? Jag vill inte vara bajsföreläsare!

Varje gång jag fyller år tänker jag på föregående år. Vad jag lyckats med. Vilka mål jag levt upp till, vilka jag failat.

2009 var det rövigaste jävla skitåret ever under min tid som vuxen. Nu har jag inte varit vuxen så länge, men ändå! Jag var sanslöst deppad, ska ni veta. Jag var så trött på mitt liv, vad jag jobbade med, kände mig sjukt oduglig och onödig att det inte var klokt. Det här MÄRKTES. Jag tappade kontakt med majoriteten av mina vänner för att jag inte orkade och för att jag skämdes och allt. Problemet var väl egentligen, i stort, den här bloggen.

Jag älskar er läsare. Jag har VÄRLDENS bästa läsare. Några freaks, javisst! Men de är ju för all del underhållande, och i försvinnande liten mängd jämfört med hur många BRA människor det är som skriver fina, kloka och roliga saker.

Så det var inte det som var problemet. Det vill jag göra tydligt! Nej, problemet var att jag blivit någon jävla slags "profil" och jag hatade det. HATADE DET. Uppmärksamhet är kul, klart det är. Fint och bekräftande. Men om du är en profil så får du inte jobba på riktigt för då vill folk bara ha dig som profil. Jag gick på skitmånga arbetsintervjuver hos olika tidningar. Angående tjänster som reporter och redaktör.

Men varje jävla gång var det samma sak: "Vi vill ha din blogg också, vi vill att du profilerar blahblahblah".

Och jag ville bara spy. Jaha. Ni vill inte ha mig för min kompetens. Ni tror kanske inte ens att jag har någon! Ni vill ha mig för mitt namn.

Och det fick mig att må dåligt. Jättejättedåligt, faktiskt. Jag hade inte förstått tidigare att det kunde bli så. Jag hade bara ridit på den trevliga vågen av bekräftelse, gått på kul fester och haft kul utan att inse att det hela faktiskt innebar en hel del konsekvenser. Så jag började jobba hårt på att ändra det där, men det kändes som ett helt hopplöst projekt, ska ni veta. Jag reducerade mängden bilder i bloggen till typ inget, jag slutade vara så privat, skrev mer om andra saker, sket i att uppdatera lika ofta - Jag dödade hela min bloggtrafik. Jag ville inte vara bloggare längre. Eller, inte en stor bloggare i alla fall. Jag ville vara en person med en mindre blogg där jag kan skriva och göra saker som jag tycker är kul, men som inte skulle bli det som definierade MIG och mitt YRKE.

Ett tag kändes det så hopplöst att jag på allvar funderade på att sluta blogga och helt och hållet sluta med allt som hade med media att göra. Men det kändes inte heller sådär jättebra. Jag älskar att skriva, och jag tycker faktiskt att jag gör vissa saker som är viktiga, och jag vill kunna nå ut till folk som har problem med ätstörningar, komplex, ångest och så vidare. Det är väldigt väldigt viktigt för mig, och därför kunde jag inte bara överge bloggen. Jag skulle må så dåligt över att bara försvinna och inte kunna göra något. Det är det viktigaste som finns för mig, som människa, att kunna ge något till folk som mår dåligt. Hos alla som mår dåligt så ser jag väl en bit av mig själv, och jag... Jag känner verkligen. För ont i magen, blir ledsen och jag vill att det där onda ska försvinna. Jag vill inte att någon ska behöva känna så alls, och jag tänker inte sluta dra mitt strå till stacken  - Och jag vill helst göra MYCKET, mycket mer än idag också.

Så det var svårt. Så jävla svårt! Jag hatade min situation så oändligt mycket, men samtidigt kunde jag inte klara av tanken på att dra mig ur heller.

Men jag är inte missnöjd! För ALLT har ändrats helt plötsligt. Allt! Det bara gick SCHHWOING så lönade det sig med allt det där jobbet. Det som jag trodde inte hade gett någon effekt. Det fungerade! Det gjorde det!

Så jag är faktiskt nöjd med det gångna året. Jag är skitnöjd. Det trodde jag inte alls att jag skulle bli! Men hur kan jag inte vara glad?

1. Jag har börjat teckna mina serier och ett förlag jag gillar mycket har visat intresse. Kul!
2. Jag frilansar som illustratör igen, fantastiskt!
3. Jag jobbar som reporter för Sveriges radio (bara ett vikariat, men wtf!)
4. Jag har flyttat och bor i en mysig liten lägenhet som jag trivs i.
5. Jag festar INTE ALLS så mycket längre, bra!
6. Jag gör asroliga frilansgrejer hela tiden!
7. Jag har världens finaste kille.

Jag kan inte vara missnöjd. Inte alls! Så, trots hela aspissiga 2009 så är jag faktiskt mer nöjd och har mindre ångest över min födelsedag än vad jag haft på flera år. Det är helt otroligt att det kunde gå så snabbt.

Allt är inte perfekt ännu och jag måste bli bättre på att styra upp mer jobb, men å andra sidan... Om ALLT skulle vara perfekt så skulle jag ju bli uttråkad, om jag känner mig själv rätt, så det är väl bara bra. Och något att jobba med under det kommande året också!

Tack för alla grattis, hörni! Ni är så söta. Jag har fått en miljard fina grattis här, på Facebook och på Twitter. Ni är så fina! Tack, underbara ni! Jag är så rörd att jag nästan bubblar över!

En sak bara.

På Twitter skriver asmånga av mina followers följande:

"Va? BARA TJUOGFYRA?? Jag trodde du var mycket äldre!!!"

Vad betyder det? Är jag sjukt sliten eller? Det kan ju inte handla om att jag är mogen, i alla fall, med tanke på hur mycket kiss och bajssnack det är här! HAHA.

Hahahaha. Roligaste hatern!

"@ Hanna Fridén skrev 17 mars 2010 klockan 11:16: "Va? Jag fattar inte?"

Svar: Jo, men typ det som händer 0.10 och 0.29 i det här klippet -

http://www.youtube.com/watch?v=UguuRdsJsZY

- och som ser ut att hända på bilden ovan.

Imponerar kanske på unga fjortisar som håller dig för idol vad du än tar dig för och som tycker att du är "the Rebel of all Times" men funkar kanske mer som Ika i rutans "lilla skrämmet" på någorlunda vuxna killar. Risken finns kanske att du lyckas nöta bort den mest tålmodiga pojkvän med detta tungpruttande om du inte är försiktig med det. Fast för all del, jag kan ju ha helt och hållet fel. Men synd vore det väl om jag hade rätt???"

- ANONYM

Kommentar på inlägget där jag berättar om mina bröstkomplex.

Hjälp mig här, jag är inte säker på att jag fattar det hela rätt.

1. Personen i fråga är sjukt provocerad av att jag visar tungan på blden i inlägget.
2. Så pass att denne letar upp en video från flera år tillbaks som han/hon hatar där jag också sträcker ut tungan.
3. Personen i fråga anser att det är "rebelliskt" och "stötande" när folk räcker ut tungan och något man gör för att... Ja, vaddå? Här är jag osäker.

Jag fattar inte riktigt, förutom att jag tycker att det är väldigt ROLIGT! Vad vill denna människa mena att jag vill hävda med tungan? Att det är ett hån? För det måste väl vara det som är saken, att han/hon sitter där och bara:

"HELVETE HON STRÄCKER UT TUNGAN ÅT MIG! FYFAN VAD TASKIGT!!!! NU JÄVLAR!!"

Ja? Eller va?

Den här vill jag gå och se! Agneta Wallin spelar Tintin och de jagar nätpirater. Kan ju inte vara annat än tokroligt, det. På Södra Teatern.

Ett litet födelsedagspresenttips eller eh så eller så.

Imorgon fyller jag år!

Det snygga omslaget har Annie Palmgren gjort!

Som jag nämnde tidigare var jag konferencier på bokrealesen för RESPEKT - En sexbok för killar av Inti Chavez Perez. Finns här.

Jag rekommenderar den verkligen. Den går igenom känslor såväl som praktiska ting. Hur man gör när man gillar någon, om sexuella relationer, respekt för sin omgivning och självförtroende. Allt som behövs! Det märks att Inti är van föreläsare i skolorna, jag menar till och med jag lärde mig lite nytt när jag läste den. HAHA!

Mycket bra bok, en bok som behövs. Det finns inte mycket för killar i det här området. Att den fyller ett hål var rätt uppenbart, då den fortfarande inte släppts i butik men redan är på toplistorna på boklistorna online tack vare så många förbeställningar! Sjukt bra!

Och så ska ni få lite bilder, såklart.

Inti och jag! Mangatecknet. Visste ni att vi träffades för första gången på Lava när jag var 13? Elva år sedan snart, sjukt!

Juni Järva och den fina svanen (namn?) uppträdde.

Han sjöng sånger om kärlek och visslade vackra melodier.

Hon ackompanjerade med sång, dragspel och piano! Skills!

Så himla fina.

Tjejerna från Indiegympa! De arrangerar gymnastik till indiemusik. Har varit sjukt sugen på att gå men har inte vågat riktigt. Nu borde jag våga. Dansgolv med spex utan alkohol, tänker jag!

Väldigt hedrande att få medverka i en så fin bokrealese. Vet inte om jag var så bra, men jag är stolt över att få vara med! TACK!

Ibland, eller ofta, skriver folk till mig och säger att de tycker att det är beundransvärt att jag inte verkar lida av några komplex. Att jag är skön och avslappnad med min kropp. Inte har ångest över valkar här och var och inte bryr mig det minsta lilla om jag har en bullig buk på bild och sånt.

Det stämmer. Jag har inte komplex över sånt längre. Eller, det kan väl hända lite då och då. Men inte just. Jag är överlag rätt nöjd med hur jag ser ut, en resa som tog en ordentlig tid. Jag hade ästörningar i sju år, ändå.

Men jag är inte fri från komplex. Jag har jättemycket komplex för mina bröst. Jag har väl alltid haft det, och det är väldigt tröttsamt att det aldrig vill gå över. Jag var tidigt utvecklad och fick bröst, hår och mens tidigare än alla andra. Jag växte som ett jävla bambuträd och gick från att vara en av de kortaste till en av de absolut längsta och starkaste - Mycket förändring! Och brösten, de jävla brösten, de fick på något vis blir fokus för allt det jobbiga när man förändras så otroligt mycket otroligt snabbt och känner sig konstig.

Jag tyckte inte om dem alls och jag vägrade acceptera att de fanns där. Jag fick BH:ar av min mamma och storasyster och blev så fly förbannad att det inte var klokt! JAG HAR INGA BRÖST! Skrek jag. JAG BEHÖVER INGEN SÅN HÄR SKIT! Sedan skämdes jag och slängde bort dem, för jag ville inte riktigt gå med på det. När jag tillslut fick gå med på att skaffa en för att det inte riktigt fungerade att springa och sånt utan så hade jag en C-kupa. Det var väl i fyran-femman, tror jag. Fyfan.

Jag hatade det! Jag band mina bröst med silvertejp och gasbinda, på riktigt! Det gjorde ont som fan och jag fick både blåmärken och skavsår. Jag hatade det så mycket att jag började transa till kille ett tag, för då skulle man slippa skiten. Jag hatade dem så mycket att jag vid ett tillfälle tog en kniv och började hacka och skära i ren frustration - DE SKULLE VÄCK! Men jag var inte så modig. Slö kniv och det gjorde ont, så om det finns något som helst ärr kvar av det hela så är det så minimalt att det inte syns ändå. Men känslan! Den kommer jag ihåg så väl.

Efter ett tag så accepterade jag väl ändå att de där fettklumparna fanns där. De fanns på min kropp, och det var bara att acceptera, och jag fick väl glädja mig åt att de var större än de flestas eller något. För att folk ville ha stora bröst. Men det var inte en skitstor tröst.

Sedan, när jag gick upp i vikt senare när jag var sjukskriven och fick medicin... Herregud. Herregud säger jag bara. Jag hade F-kupa. Seriöst! F-kupa. Försök att sova på mage med det, det går inte, ska ni veta. Kissies boobs var typ skitsmå i jämförelse. Hahaha. Fy satan vad jag hatade det.

Sedan blev jag frisk och avbröt min sjukskrivning. Jag tappade 30 kg på ett halvår. Samma vikt som jag fått av min medicinering. 30 kg. Ett halvår. Efter det gick jag ner mer sakta men säkert. Som mest tror jag att jag vägde 90, som minst vägde jag 43. Det är en hel människa, det. 47 kg mindre totalt. Vad tror ni hände då, på ett ungefär? Med huden?

Nå, jag såg väl ut som att jag var ungefär hundra år gammal på kroppen. Blåmärken överallt samt skorpig och rynkig hud. Jag hade så mycket överskottshud på min buk att jag kunde rulla ihop huden till en ordentlig jävla hudkorv och sedan låg den kvar så. Brösten ska vi inte ens tala om, för jag får ångestryck av det än idag.

Vilka komplex jag fick! Jag hörde av mig till så många hudspecialister angående det där att det inte var klokt. Kommer det dra sig tillbaka? Finns det något jag kan göra? NEJ. Sa alla. Alla sa bara NEJ. Det går inte, inte när du tappat så mycket vikt. Den drar inte ihop sig. Du måste operera!

Så jag hörde av mig till hur många kliniker som helst. Undrade hur de kunde göra. INGEN rekommenderade att man skulle ta bort överskottshud och göra ett lyft. Ingen! Alla sa att man skulle behöva lägga till något för att det skulle se bra ut. Silikon. Jag ville inte ha silikonbröst. Där hade jag gått runt hela livet och inte gillat att ens ha en C-kupa. Aldrig ägt en push up. Aldrig gillat urringat. Inget. SILIKON. På mig? Nehejnej, det kändes inte så troligt.

Så istället så var jag aldrig naken. Ingen fick se mina bröst. Jag hatade om folk ens fick se mig i BH. Jag tänkte bara bara hela tiden att de skulle se hur hemska och rynkiga mina bröst var. Jag brukade gråta över att alla skulle tycka att jag var så otroligt ful. Jag var så osäker med mig själv, och jag tog bilder av mig själv och mina bröst och gjorde gigantiska kollage där jag sprängde mig själv i luften. Sedan strimlade jag dem. Och grät igen. Det var ett evigt självplågeri.

Men huden drog sig faktiskt tillbaks. Steg för steg! Det som alla hudspecialister sagt var inte sant! De hade fel, och det blev faktiskt bättre! Att jag sedan gick upp i vikt hjälpte såklart också. Att gå upp i vikt kan ha varit det bästa jag har gjort. Brösten fylldes ut naturligt, och en dag stog jag framför spegeln och sa, för första gången i mitt liv:

"JÄVLAR! MINA TITS ÄR SÅ SJUKT JÄVLA NAJS ALLTSÅ!"

Men det var en stolthet jag bara kunde ha för mig själv. Jag fick samma ångest så fort jag var med någon annan. Ville alltid dölja mig själv. Mådde så dåligt. Tänkte att jag kanske bara lurade mig själv. Jag blev helt besatt av att jämföra mina egna bröst med andras tjejer, och de som gick på samma gym som jag måste ju ha trott att jag var ett jävla freak som stirrade så mycket. Varje gång jag såg någon som jag tyckte hade fulare bröst än jag själv så jublade jag inombords, när jag såg någon som jag tyckte hade snyggare bröst så ville jag dö av skam för att jag kände mig så ful.

Och absolut ingen, ingen kille fick se mig naken. ALDRIG i livet.

Jag är inte ett dugg fri från komplex. Men vet ni vad? Det här håller på att bli bättre! Jag är fortfarande sjukt nojjig vad gäller mina bröst. Väldigt överdrivet nojigt. Men jag skriver om det, och det är ett väldigt gott tecken.

Och killen jag träffar har sett mina bröst plenty of times och det är väl första gången på... Det är för första gången sedan jag var 18. SEX ÅR SEDAN! Hur sjukt är inte det? Men det är ett gott tecken. Jag känner inte att jag är så konstig längre. Ibland gör jag det, ibland nojjar jag asmycket. Men det blir bättre.

Jag är inte fri från komplex. Jag har helt oresonliga komplex som jag jobbar med. Jag tänkte att jag ville prata om det, och att ni skulle veta det. Jag har kommit ur andra stora komplex i mitt liv och nu ska jag tamejfan helt och hållet bli av med det mest efterhängsna. Det ska också gå, allt annat gick, så det här ska OCKSÅ gå.

Ja!

SSU. Alltså. Snälla. Jag röstar inte blått, inte alls. Jag tycker att det är jobbigt när ni gör sånt här. Det är inte kul, det är inte smart, det är bara löjligt och skämmer ut Socialdemokraterna. Lägg ner.

Alla ungdomsförbund är väl mer eller mindre edgy då och då, visst.

MEN NI HÖR TILL PARTIET SOM JAG RÖSTAR PÅ, SÅ LÄGG AV! GÖR INTE SÅDÄR.

Det där är sånt som får folk att uppleva att politik är pissetrams och löjligt. Förutom det är det en typisk som där grej som citeras i år efter år för att framhålla hur oseriös en rörelse är. Vill vi det? Nej, det vill vi inte. Bara för att man kan göra något så måste man inte göra det, väldigt mycket kan man låta bli, och det vore fördelaktigt om man överväger hur reaktionerna kan bli på en "kul grej" innan man genomför den. Right? Bra. Skogstokroligt blir liksom inte alltid så kul i verkligheten.

Jag är väldigt dålig på både danska och norska. Alltså väldigt, väldigt dålig. Det är väl majoriteten av alla svenskar. Det verkar som att de flesta från Danmark och Norge förstår svenska, skriven som talad, utan det minsta lilla problem - Men vi förstår inte dem?

Jag har tänkt den här tanken i många år, men aldrig formulerat den i varken tal eller skrift. Men jag undrar...

Är svenskar helt enkelt rätt så dumma i huvudet jämförelsevis? Är vi lite sämre? Har lite sämre genetik kanske? Är vi lite väl inavlade?

Det måste ju vara så! Dessutom är ju Sverige fattigare än Danmark och Norge dessutom, så vitt jag förstått. Så vi måste väl vara lite mer puckade.

Buuuuhuhu!

Jag vet inte vem den här patetiska killen är. Jag vet att vi aldrig haft någon kontakt, och jag ser att han gjort en bild med mig där han berättar att han vill "knulla sönder mig". Jag är heller inte den enda, varje VECKA väljer han ut en bloggtjej som han vill knulla sönder.

Tycker han att det där är kul?

Gå gärna in och titta och kör en print screen för bevisning, TACK!

Jag hoppas han tycker att polisanmälan är kul, för det är exakt det han kommer få. Man kan förfan inte tro att det är okej att skriva att man ska "knulla sönder" folk. Det är ofredande, hot, sexuella trakasserier - Vet inte exakt vilken rubricering det blir, men lagligt är det inte.

Alla andra tjejer som han skrivit om är välkomna att anmäla tillsammans med mig. För närvarande försöker jag lista ut vem han är, tyvärr så har den lilla patetiska fegisen reggat sig via en asiatisk server vilket givetvis försvårar det hela. Men det är absolut inte omöjligt, and my web detectives are on the case as we speak!

Ronnie twittrade upp den här igår och jag tänkte att ja, ja, jag var ju livrädd för den där skiten när jag var liten! Men nu är jag vuxen. Ingen fara. Eller? Lite Ika i rutan, va? Kan inte alls vara farligt.

JAG BLEV VETTSKRÄMD. AH!

Måste komma ihåg att inte titta igen om tjugo år, för då lär jag dö av en hjärtattack. En gång en mes, alltid en mes.

Jag kan inte släppa hur sjuk hela historian runt KTH-hotet är. Inte ännu. Jag menar, någon skrev en jävligt dum grej på 4chan, som det mesta på forumet. Inlägget hamnade snart för långt ner och raderades. Någon på Flashback ville dock jävlas lite i allmänhet och skrev om det för att "skrämmas lite" eller "skoja" med möjliga KTH-studenter på Flashback. Tidningarna snappar upp det. Det blir värsta grejen. Polisanmälningar åt höger och vänster. Internationella samarbeten. FBI.

Jag kan inte släppa det alls. Det är en sån... Ja, det är lite internethistoria, på sätt eller vis. Dagen trollet blev satt på plats och fick lite smisk. Dagen då verkligheten sa att internet inte riktigt är så mycket på låtsas som många vill tro.

Men snuffen och barnporren är ju tyvärr skitsamma. Där kan folk lattja vidare hur som helst. Jag vet inte, är det för att folk förmodar att folk som postar sån skit  tänker efter mer ordentligt och gömmer sin identitet? Men det gör de ju inte! Inte majoriteten. Jag skulle tro att de flesta är lika internetinkompetenta som gemene man.

Sedan stör jag mig otroligt mycket på folk som jiddrar om att det skulle vara ett hot mot yttrandefriheten att han blev gripen. Skärpning, för fan! Det är ingen yttrandefrihet att hota folk ostraffat. Tror man det så har man fattat saker och ting jävligt fel. Då får man väl skriva OBS SKÄMT OBS eller whattefuck. Vilka sabla gnällspikar, va?

Jag tänker bara leksaksbutik när jag ser Alliansens nya logga. Och inte i stil med BR-leksaker heller, nej! Jag tänker mig såna där leksaker som vuxna tycker är sååå fina och sååå härligt kitschiga och gärna placerar ut i hemmet men som kids tycker är pissetrista och undrar hur deras föräldrar kan vara så jävla boring och dumma i huvudet att de köpte den där skiten.

Exakt så. Exakt den känslan har jag. Länge sen sist!

Undrar om mina vänner som jobbar på Garbergs kommer göra slut med mig nu. Jeje.

Angående att de tog fast killen som skrivit dödshoten, spårat IP-nummer, samarbetat med FBI och allt sånt. Mer här.

1. Hur lyckades de fåt ut IP-numret från 4chan?
2. Varför använder de inte de här resurserna för att få fast alla jävlar som postar snuff (porr där folk, oftast kvinnor, våldtas och sedan dödas) samt barnpornografi?

Är det verkligen av större intresse att sätta fast en person som förmodligen skämtar? Obehagligt hot, visst ska han åka fast för det, men ändå. Våldtäkt, mord och barnpedofili känns är väl inte helt jävla onödigt att försöka motverka?

4chan är alltså ett forum på internet helt utan spärrar. Folk postar vad de vill och tempot är något extremt. Material på trådar raderas snabbt eftersom bara en begränsad mängd med inlägg i varje tråd får synas åt gången. Sidan laddas ungefär 10.000 gånger i sekunden. Mycket större än Flashback, alltså, och hundra resor värre.

Vet ni att jag går upp halv sex på morgonen nuförtiden för mitt jobb? Jo, så är det. Jag med min kroniskt dåliga dygnsrytm går upp svintidigt på morgonen!

Sjukt nog så tycker jag faktiskt inte att det är jobbigt. Märkligt, kanske. De senaste jobben jag haft på kontor har börjat vid niotiden, och då har jag sällan varit i tid. Har bara inte vaknat. Men det här är jag alltid tidig till och vaknar som en raket på morgonen!

Jag tror att jag kanske jobbar med något som jag tycker är kul på riktigt som inte känns dumt eller får mig att känna som att jag går i en meningslös dvala. Skönt. Mycket skönt.

Print screen av dödshotet här. Rippad länk från Flashbackanvändare.

Kom ihåg nu alla vänner som går på KTH om det fullkomliga skåpet på 4chan som sa att han ska skjuta ner alla på skolan idag. Jag vet inte. Gå runt med stora FAIL-signs och plåta så blir det jättesköj, men posta tamejfan inte skiten på 4chan sen, allt försvinner ju efter ett par minuter... TA FLASHBACK. Men jag gillar Aftonbladetlöpet. Bästa FAIL ever, do it!

Om det händer kommer jag i övrigt till helvetet på grund av det här skämtet, I guess.

Tror ni att det här rör sig om ett patetiskt troll som försöker framställa feminister i dålig dager eller att det rör sig om den, i ärlighetens namn, första manshataren jag någonsin haft nöjet att bevittna under alla mina år som feminist?

"Hehhe, Pär Ström alltså, jag säger som ROKS sjöng på riksstämman 94

" I tio år vi kokat
nu är grytan färdig
nu gör vi upp med MAKTEN
nu gör vi upp med MÄN
POTENTATERNA skall brinna

HERRARNA skall försvinna
dom skall brinna i brasan"

Eller vänstersn rikdsdagsmotion 2001
"Jämställdhet måste handla om mer än att lyfta kvinnor eller ge kvinnor samma rättigheter som män. Det är dags att på allvar utmana mäns makt och privilegier."

Ner med herrarna!"

- Angående Pär Ström och hans extreme feministskräck.

"Och så finns det ju scum manifestet som nästan till punkt och pricka genomförts :) Väl värt att läsa! Pappor har inte längre några rättigheter som föräldrar, precis som Solanas föreslog och vi har skapat ett samhälle där tusentals män begår självmord varje år hehehe så snart har vi den där världen utan män. Nästan bara kvinnor känner att de här rätt och möjlighet att uppsöka vården också så allt verkar utfalla perfekt. Bara män dog i Sverige av svininfluensan, mycket för att de var ensamna och inte kunde ta sig till vården. Bara ca en tredjedel av de som har faktisk tillgång till vård är män, hehehe, mätt i att de faktiskt kommer dit och resursfördelning, dummerjönsarna."

- Om feministisk litteratur.

Jag vet inte, jag har sett så många typer tjata om dessa manshatande feminister, men trots mitt engagemang i de här frågorna sedan jag var mycket, mycket ung så har jag inte träffat på en endaste en. Aldrig någonsin!

Men med tanke på att "Jonna" dök upp i samma veva som man talade om Pär Ström och hans inbillning kring alla dessa massor av manshatande feminister och att "hon" aldrig förut skrivit här, eller någon annan med hennes värderingar, så verkar det inte vara något annat än ett ytterst lamt försökt att sprida lite fejkpropaganda.

Gud. Så patetiskt.

Typisk fejsbookgrej man inte ska klicka på. Det är bara fejkspam. Bara säger till, med tanke på hur flooded Facebook just blivit av den - Och jag inte ens vet vilka det är som jag ska ha kollat på mest. Så nä, klicka inte. SPAM VIRUS BLAHBLAH UNDVIK. Så.

Ikväll klockan 17:30 har Inti Chavez Perez bokrealese på Lava I Kulturhuset. Respekt - En sexbok för killar.

Läs mer här.

Det är en bok som handlar främst om killars relation till sex. En bok med svar på många frågor som killar inte vågar ställa och som det finns lite utrymme för i såväl skolundervisning som i media. Under killars sexuella utveckling så är det mycket porr, mycket förväntningar men lite känsla. Killar vet inte riktigt var de ska gå för att stilla sin osäkerhet och kommunicera ut sina egna känslomässiga svårigheter kring det hela. Detta är något som vädigt länge varit i princip reserverat för tjejer som sedan mycket ung ålder uppmuntras att tala ut om allt som kommer deras väg.

Det är en viktig bok som Inti har skrivit, och jag är väldigt hedrad över att få vara Konferencier under kvällen.

Jag och Inti träffades första gången när jag var 13 år gammal på just Lava. Att våra vägar skulle korsas senare i livet för att vi båda brinner för jämställdhetsfrågor och ungdomars sexuella utveckling visste vi inte då, och det är fantastiskt att få göra en sån här sak tillsammans med Inti.

Sedan är jag lite nervös också, för jag har inte varit Konferencier sedan mellanstadiet... Hahaha. Då var jag visserligen grym på det, så låt oss hoppas att det går bra ikväll!

Nå, två personer blev lite upprörda över min kalasinbjudan. Utifall att fler blivit det men inte skrivit något så tänkte jag ta det säkra före det osäkra.

Alltså. Sjukt onödigt att ta det personligt att jag klargör att det inte är en offentlig inbjudan. Det är på inget vis en diss eller någon dryg jävla hävdelse. Det är på inget vis ett inlägg som vill säga "Ahmen... Ja, HIIIT skulle ni ju såklart vilja komma men det fååår ni inte, haha!" som det verkade tolkas som.

Ärligt talat, varför välja att se det så? Varför tänka så, och sedan ödsla tid på att störa sig på något så otroligt onödigt? Klart att det inte är en diss att jag har ett litet kalas med några av mina polare och sedan vill visa upp min inbjudan för att skoja lite med Comic Sans och töntiga, "vipiga" inbjudningar.

Däremot så är det klart att det kan bli missförstånd om jag lägger upp bilden och inte säger att det inte är en inbjudan till alla. Jag menar, vafan, ligger det en festinbjudan UTAN bifogad förklaring så är det ju rätt självklart att det var ett event för alla! Så jätteonödigt, verkligen, att bli sur. Jag blir ledsen av det, ska sägas.

Sådärja. Majoriteten av det såg det ju självklart inte så, men för de som gjorde det. Tänk efter lite, och ta det inte som en diss.