Metrobloggen

Visst, jag veta att bloggen är död, men jag måste bara posta detta!

För ett tag sedan så skrev jag ett inlägg om fjortisar. Ni hittar det här.

Idag fick jag följande kommentar på detta inlägg. I rest my case:

Vem troru att du ä?

Jag tycker att ALLA!!!! Överdriver när de beskriver fjortisar! Visst är vissa helt körda i huvudet men inte alla fattru väll? Och när ni lixom: Ska klä ut mig till fjortis vad ska jag ha? Jätte små kläder ellert jätte stora!
Asså har aldrig nu haft kortbyxor? Har aldrig ni haft en stor munktröja? Det är nästan samma sak! Alla är människor bara att fjortisar vågar mer än alla andra som går omkring i vanlig t-shirt och jeans hela tiden. Vissa i stora äcklitga jeans för att inte visa hur stora (Eller små) ben ni har. Visst skriver väll vissa fjortisar lite annorlunda? Men vafan vem har sagt att ni ska läsa det? Fjortisar gillar att sminka hela fejset jue! Kul att ni bah komemr och säger att det är as fult! Precis som om vi skulle komma fram till er och säga: Uääh! Du sminkar dig som en bebis! Gaga! Nääe tror inbte det! Och eftersom det är NI andra som inte verkar se allt ur vår synvinkel tycker att vi är jätte taskiga osv.. Men det är delvis erat fel juh! Vi får stilen ner trampad hela j*vla FUCKING TIDEN! Så om ni har en hjärna kan ni väll hålla det där för er själv inte beskriva oss som om vi var några jävla djur som lever i flock och har lika liten gärna som en struts?!!

Hoppas ni fattar nått nu! Bara för att vi är annorlunda tycker jag inte att ni ska jävlas hela tin!

Men det hade ni kanske redan listat ut.

Den bevaras nu endast i historiskt syfte eller tills jag kommer på bättre tankar.

För en månad sedan så dog min älskade morfar och i förra veckan så begravdes han mycket värdigt iklädd sin uniform i en kista draperad med svenska fanan. Naturligtvis så var det en sorglig tid, men samtidigt en mycket bra begravning.

Idag kom nästa slag. Min farmor gick bort kl 11.40, 88 år gammal. Visserligen  var hon gammal och låg på hem, men hon var min lilla farmor. Hon som brydde sig så mycket om andra och alltid ställde upp när man behövde hjälp. Hon var min extramamma och jag kommer sakna henne enormt mycket. Lika mycket som jag saknar min älskade farfar, han som ofta besöker mig i mina drömmar med sitt breda leedne och busiga ögon.

En sak kan jag konstatera efter den tid som varit. Döden är inget jag kommer kunna vänja mig vid...

Igår inhandlade jag bland mycket annat en musmatta. När jag kom hem och prövade den så visade sig det var skräp av värsta sorten. Nämligen sånt skräp som inte fungerar. Min optiska mus vägrade bestämt att funka med den nya musmattan och därför slog jag in den så gott jag kunde i originalförpackningen och begav mig tillbaks till Mediamarkt för att byta. När jag gick till disken som var uppmärkt med "Byten och återköp" så förklarar tjejen i kassan att innan hon kunde byta den så måste den in på service...
Det är ju för tusan en msumatta! förklarade jag för ärkebimbon i kassan. Jaha, sade hon snorkigt. Då får du väl gå upp till datoravdelningen så kanske dom kan laga den...
Som tur var så var tjejen på datoravdelningen inte lika pantad utan där fick jag byta utan krångel.

Så nu har jag en förbannat ful, men väl fungerande musmatta.

Ni måste ursäkta mig, men jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt. För ett litet tag sedan så hämtade jag det sista av tvätten som hängde kvar i tvättstugan. Eftersom lampan i vårt trapphus tydligen fått för sig att sluta fungera så var det rätt mörkt. Därför märkte jag inte att jag tappade ett plagg. Ett litet tag efter att jag kommit hem så ringde det på dörren. Jag hade redan lagt mig framför TV:n och tittade på allsvenska kvalet, så öppnade Bea. Där ute stod en granne med ett par av hennes söta trosor i handen. Han frågade med ett brett flin om det var hennes och hon kunde med lätt rodnande kinder bekräfta att det var dom. Så fort hon stängt dörren så rusade hon in till mig och hon tänkte förmodligen ge mig en utskällning, men hon kom av sig när hon fann mig dubbelvikt av skratt i sängen. Det var ju trots allt inte pinsamt för mig. 

Stannar till på jobbet och knackar ner ett kort blogginlägg. Om någon undrar varför jag är på jobbet så beror det på att jag behövde kunduppgifter för att få igång mitt nya bredband hemma. Klyftigt nog så mailar dom uppgifterna... Hur fasen skall man få dom om man inte har internet kan man undra.

Det är ett moment 22. Lite som att förr när man laddade ner Winzip för att kunna packa upp zip-filer så kom programmet packat i just zip. Smart!

Nåväl. Eftar att igår ha inhandlat ett nytt hemmabiosystem så står följande på dagens inköpslista:

• HDMI-kabel
• HDMI-split
• Kabelskena
• Optisk ljudkabel
• Musmatta
• 2 x 3 meter nätverkskabel

Så nu bär det av till Mediamarkt. Som jag förövrigt har en story om. Den kommer senare!

Den heter påfågelspindel om någon undrar.

Efter en hel dags flyttande i söndags så tog jag och pappa en tripp till tippen för att slänga allt skräp vi röjt undan. Det handlade om gamla leksaker, cirka åtta(!) sopsäckar med allmänna sopor samt en skrivborshurts som gått sönder i flytten. Efter ett väl geomfört uppdrag så återvände jag hem med mycket gott samvete. På kvällen så stelnar plötligt Bea till och frågar:
– Slängde ni hurtsen?
– Ja, hurså? frågade jag.
– Min dagbok låg där i... svarade Bea kritvit i asniktet.

Med lätt panik så lovade jag at försöka åka tll tippen så snart dom öppnade på måndagmorgonen. Sagt och gjort, klockan åtta stod jag vid bommen till tippen och frågade en gubbe med orange overall om man får klättra i containrarna. Det fick man tydligen. På egen risk. Efter en del rotande så hittade jag hursten och med ett hulk-ryck så slet jag av översta lådan. Mycket riktigt, där låg min älsklings dagbok hel och ren.

Så mitt tips till er: Se till att ALLT är tömt innan ni åker till tippen. Är det inte tomt så kan ni tvingas rota bland all möjlig skit...

Kom igen nu fjortisar. Allvarlig talat! Tag av er gubbglasögonen. Det är inte snyggt. Tvärt om, ni ser ut som Ugglan Helge.

Till min stora förfäran så är dagen ungdomar precis lika viljelösa fåntrattar som jag befarat. Efter att ha beklagat mig över detta urfula mode för min kära sambo så berättade hon att det var Kissie som började. Och bara för att Kissie har sådana glasögon så blir det tydligen "rätt" att bära det och alla skall förlja denna skeheliga profet. Om Kissie eller Blondinbella sa att det var inne att äta bajs, tror ni alla fjortisbrudar skulle förla efter då? Bara för att Kissie säger något så är det inte okey... Skärp er!

Jag tror fan 3D-glasögonen på bion är snyggare...

Visserligen har bloggen varit nere ett tag och tro det eller ej, men jag har faktiskt saknat den! Det har hänt en del sen sist. Naturligtvis är vi hemma från Tukriet. Bilder från resan hittar ni här. Vi har flyttat. en kort summering om detta kommer snart.

Nu har jag laddat upp med massa ämnen att blogga om, så håll utkik!

Hit åker jag och min älskade Bea idag. En veckas all inclusive-lyx med SOL och bad och drinkar. Håll tummarna för att veckan ger mig mycket inspiration, för då kanske bloggen gör ett dödsryck om en vecka.

När jag nu loggade in på min blogg så hade jag fått följande kommentar av Mia:

Hej. jag blir uppriktigt arg på mig själv. var dag går jag in på din blogg och var dag blir jag arg för att jag inte slutar även fast jag vet att du förmodligen inte skrivit något nytt ändå. varför har man en blogg om man ändå inte har intresse nog att skriva i den. visst får jag skylla mig själv men ändå. Jag blir besviken som fan :(

Tack Mia för att du verkligen gillade det som var och jag ber om ursäkt för att den inte längre är det. Det kommer mest av att min egen frustration över andra bloggare har tagit överhanden. När blåsta bimbos som Bella och Strawberry eller uppmäksamhetshoror som Dolly och ett otal fitnessfreaks utan liv har över hundra tusen läsare i månaden bara genom att skriva dravel så dör inspirationen ut. Min tanke var från början att vara rolig, aktuell, nostalgisk och elak och det funkade bra. Trots att min blogg gillades av många så var mitt läsarantal inte i närheten av ovan nämnda dumskallar.

Så tyvärr så är det inte kul at skriva blogg för 50 unika läsare om dagen. Ta inte illa upp, för jag har tyckt att det varit roligt och ni har gett mig mycket tillbaks. Men tyvärr så får ni skylla min dåliga inspiration och uppgivenhet på Blondinbella. Den dagen någon kan garrantera att mina tankar når ut till betydligt fler, ja då lovar jag att vara rolig, aktuell och elak igen! Flera gånger om dagen!

Nu skall ni, mina kära bloggläsare få ta del av det första utkastet till min kommande roman. Är det någon som känner en förläggare så be denne ringa mig. Åsikter mottages mer än gärna.

Väckarklockan slet Gustav Lager ur hans oroliga sömn. Svetten hade fått lakanet att sno sig hårt runt kroppen och en känsla av klaustrofobi steg upp genom hans halvvakna medvetande. Instinktivt slet han av sig sin oönskade beklädnad och vände sig som den vänstra halvan av sängen för att väcka Lotta. Hennes säng stod tom, precis som den gjort de senaste fyra mornarna. Tanken på att hon var borta hade inte sjunkit in hos Gustav ännu. Lotta skulle ligga där på den vänstra sidan. Det hade hon ju alltid gjort. Men inte nu längre. Nu var det nya tider som väntade. Tider utan Lotta vid hans sida. Den Lotta som alltid kysste honom god natt. Den Lotta som alltid skrattade åt hans fräcka vitsar och som alltid såg till att han mådde bra. Den Lotta fanns inte längre. Hon hade ryckts ifrån honom för fyra dagar sedan för att aldrig mer återvända. Gustav hade varit där när hon dog. Han hade hållit henne i sina armar medan de väntade på den ambulans som aldrig tycktes komma. När Lotta hade slutit ögonen hade Gustav insett att det var slut. Hon hade lett emot honom när hon dog, men leendet dog med henne.

Igår så hade Bea ett av sina berömda, patenterade Blonde Moments. På tal om hysterin om all giftemål som ägde rum 090909 så undrade Bea hur lång tid det skulle ta innan vi gifte oss. Hon fällde följande, briljanta kommentar:

– Skall vi gifta oss 18/18 -18?

Har ni också råkat ut för hysterin? Eller jag kanske snarare skall fråga, har ni lyckats undgå hysterin? Jag talat så klart om svininfluensa och handsprit. Idag kom vår första försändelse från huvudkontoret. Diriktiv uppifrån som det så fint heter.

Men vad i helvete? Jag sitter ju bara och degar framför datorn. På sin höjd så får jag väl datavirus. Men man kanske kan använda spriten till att tvätta av skärmen? Nä, tvål och vatten räcker för mig. Sprit skall man dricka, inte slösa bort på sina händer. Skål!

Just nu sitter jag och knåpar ihop en ny video till bloggen. Den kommer att komma ut under dagen. Kul att en del verkade gilla min förra videoblogg. Om jag får bra respons så lär det fortsätta!

Visserligen vet jag redan att jag är världens lyckligaste man efter att jag träffat min underbara Bea. Till på köpet så har hon världens finaste kropp med perfekta kurvor. Hennes bröst är dom mest perfekta jag någonsin skådat, men det lär komma en dag då kanske både ålder, tyngdlagen och eventuellt amning har tagit ut sin rätt och då vill hon mer än gärna skaffa silikontuttar. Är jag en lycklig man eller jag en lycklig man?

Sushi stod på lunchmatsedeln idag. Bara det är ju ganska nyttigt har jag förstått. När ag stod och skulle betala så drack en av tjejerna bakom disken en dricka som heter Celsius. Det var fösta gången jag såg den och frågade henne om den var god. Det var den tydligen och till på köpet så skulle man tydligen bränna minst 100 kalorier om man drack en burk. Kruxet var bara att den kostade 25 spänn och det var inget jag ville lägga på lite dricka till maten. Då brister en av tjejerna ut:
– Ta en burk vettja! Som smakprov!

Sagt och gjort. Jag valde omsorgsfullt ut en burk Wild Berry och jag måste säga att den smakar som vilken light-läsk som helst. Men ca 3 gånger så dyr, så det vette fan om det blir fler burkar. Men gratis är gott, precis som sushin på Noble House alltid är. Och så blir man smal!

Det finns säkert mängder av människor som har än fler åsikter om detta fenomen. Just nu så går det en dokumentär om denna underliga kvinna på Kanal 5. För det första så förstår jag inte att hon orkar. All cred till henne för att hon håller ut. Men allvarlig talat...

Hon påstår att det inte var hennes val att skaffa så många barn. Nähä?! Vems var det då? Det kan ju knappast vara mannen i hennes liv... Som min kompis Fredrik en gång sade: VArt kommer alla idioter ifrån?

Näpp, nu är det snart dags för lite vettig TV, nämligen Top Gear på kanal 5. Don't miss!

Jag insåg just att jag är helt ensam på min arbetsplats... Min kollega är sjuk och hon har inte varit här sedan förra veckan. Men när jag gick ut i korridorerna så vart det helt tomt. Inte ens vår kontorsassistent är inne. Jag börjar undra om jag missat något...

alla kanske sitter på möte eller på nån restaurang och undrar vart jag håller hus. Jag måste nog ringa några samtal.