Metrobloggen

Det sägs att det är insidan som räknas. Då undrar jag varför jag den här listan ser ut som den gör (nån Facebook-applikations-grej som jag får på mailen ibland):

Sofie, these are the reasons why others would date you

1. cute (16 votes)
2. personality (3 votes)
3. hot (2 votes)
4. Gorgeous! (1 vote)
5. rich (1 vote)

Detta var ett av gårdagens diskussionsämnen på O'Learys här i Enköping.

Har funderat lite mer på det där idag. Att det viktiga är att ha självkännedom, att veta vad man är bra på och inte, och att jobba på att bli bättre på det som är viktigt. Och ha lite tålamod och ta en sak i taget.

Sen funderade jag på vad jag själv är bra resp. dålig på och kom fram till det här:

Bra

• Att kämpa för att uppnå något som jag vil
• Att uppskatta småsaker i livet
• Att våga prova nya saker
• Att komma med idéer och lösningar på saker och ting
• Att skriva, layouta och fixa och trixa ...helt enkelt sånt som jag gör i mitt jobb
• Musik
• Att ta saker på allvar när situationen kräver det
• Att få de jobb jag vill ha - skriver helt ok cv:n och blir jag sen kallad till intervju får jag ALLTID jobbet
• Språk. Läser snabbt, lär mig snabbt och stavar sjukt bra

Blir bättre

Saker som jag haft svårt för men blivit bättre på är:

• Hålla ordning och reda. Har utvecklat idiotsäkra system där jag alltid lägger saker på samma ställe, skriver upp det jag ska komma ihåg enligt vissa rutiner m.m. och det funkar faktiskt
• Ta hand om min hälsa. Det tog mig ungefär 20 år innan jag fattade att man faktiskt mår bättre av att äta bra mat, träna regelbundet och inte röka. När jag väl hade bestämt mig för att börja leva sundare har jag varit väldigt duktig och disciplinerad med det. Fuskar inte en enda gång med träningen och äter bra mat i nio fall av tio!
• Laga mat. Har aldrig riktigt gillat det eller varit bra på det. Men det måste ju göras så det är lika bra att bara göra det ibland. Har inte köpt en fryst färdigrätt på månader!
• Hålla koll på min ekonomi/räkningar/viktiga papper. Förr låg min post bara i en stor hög nånstans, nu händer det (titt som tätt) att jag betalar (de flesta) räkningar i tid. Skulle aldrig få för mig att göra en budget eller liknande för min egen ekonomi - kör helt enkelt bara på. Funkar rätt bra.

Dålig på

• Relationer. Jag anses som ganska social, pratsam och trevlig. Men jag har svårt för nära relationer och att verkligen lita på folk  och tro att någon vill stå mig nära. Det beror till stor del på ett antal saker som hänt i mitt liv och jag har nu börjat försöka jobba på att ändå komma över spärren och skaffa sunda, stabila relationer. Detta gäller både kärlek och vänskap.
• Att hålla mig borta från datorn. Ända sedan internet kom har jag ägnat alldeles för många timmar om dagen framför datorn. Ibland gör man vettiga saker, oftast inte, och jag önskar att jag kunde ändra på det. Men dagens samhälle gör det svårt.
• Att slänga gamla saker. Finns X antal förråd fulla med grejer som jag av nostalgiska skäl inte kan göra mig av med, men heller inte använder, utan plockar fram och tittar på någon gång om året och sen lägger tillbaka igen.
• Sova ordentligt. Går sällan och lägger mig i tid - finns alltid tusen saker man hellre vill göra just då.
• Att säga nej. Säger mycket hellre ja. Liksom, varför ska någon eller något hindra mig från att göra det jag vill? Tänker att det löser sig säkert. Vilket det inte alltid gör.

Det där var vad jag kom på nu rent spontant. Finns säkert tusen saker till på alla tre listorna. Ni som känner mig, verkar det stämma någorlunda...?

Sitter och snackar stridsvagnar på Fejjan-chatten... Har sjösatt båten i helgen... Ska till O'Learys o dricka öl imorrn... Solen skiner... Kan det bli mycket bättre??

Det känns som att de börjar titta på mig på ett lite annorlunda sätt på gymmet nu. Inte bara "åh kolla en tjej", utan "oj ska hon lyfta det där?".

Kanske inbillar jag mig bara :) Men det känns gött att tro att det är så, så då tänker jag tro det. Och jag börjar få riktigt snygga ådror på armarna nu!

För övrigt så börjar allt klarna om än långsamt. Jag vet ju, egentligen, vad jag vill, och med vem. Det är bara så himla tråkigt med avslut. Speciellt pissiga avslut. Fan. Vissa sår kommer aldrig försvinna.

Blev några bilder från helgen innan kameran dog. Bland annat en klassisk Paco-och-Sofie-bild samt en bild på Sebbe när han precis tagit årets första dopp... ofrivilligt och med kläderna på! :)

Ge mig kraft. Snälla någon, någonstans. Ge mig bara kraft att klara allt det här.

Måste bara publicera den här fina bilden som Linda gjort till mig :) Vi ska för övrigt åka till Italien tillsammans i sommar! Yippie :)

Fick hem ett brev idag som det stod "Militärt ärende" på, "Antagningsbesked till Utlandsstyrkan, Stabass Psyops." En dröm som slagit in! Eller snarare ett mål som jag kämpat för att nå, och nu nått. Älskar när det händer.

MEN. Det är bara att inse: Jag kommer inte kunna åka den här gången. Jag behövs helt enkelt för mycket på mitt jobb här hemma just nu :)

MEN vi skriver in i individualplaneringen att jag ska åka om nåt år eller två. Kanske lika bra på ett sätt, så hinner man ladda ordentligt.

MEN ändå. Det känns lite sorgligt, man har ändå haft det i tankarna ett tag o snackat en del med de andra på teamet... nu blir det bara grabbarna kvar... Ska ju gå kursen i sommar i alla fall, två veckor i Skåne blir det, bra inför framtiden! Kommer va riktigt knäckande att gå den o komma in i gemenskapen och allt... för att sen säga bye bye, ha så kul därnere!

MEN sånt är livet. Jag ser ljust på framtiden. Jag är i Försvarsmakten för att stanna, på ett eller annat sätt, och det finns många roliga saker att göra och prova framöver, både i Sverige och utomlands. Förr eller senare ska jag ju ändå bli Sveriges första kvinnliga ÖB! Så klart.

När allting känns så himla enkelt med en person, okomplicerat, smidigt, det bara flyter på... inget tjafs, inga tårar, inga jobbiga tankar... är det ett tecken på att man verkligen borde satsa, eller på att man helt enkelt inte har några riktiga känslor för personen...?

Här har de fått till det, grabbarna.

---------------------------------

I've been travelin
on this road to long
Just trying to find
my way back home
The old me
is dead and gone
dead and gone

I turn my head to the east
I dont see nobody by my side
I turn my head to the west
still nobody in sight
So I turn my head to the north,
swallow that pill
that they call pride
The old me is dead and gone,
the new me will be alright

Försöker vänja mig vid allt nytt: Mitt nya jobb. Att ha ett fast jobb överhuvudtaget. Nya kollegor. Ny stad, ny lägenhet, att bo mitt i centrum (det går iförsig väldigt snabbt att vänja sig vid och gilla, hehe). Ny hårfärg. Att vara singel. Nya tider i världen, finanskrisen påminner oss om att ingenting kan tas för givet. Nya vanor, försöker vara vuxen, i alla fall tillräckligt, försöker minimera antalet missade fakturor, att ha kylen full av möglig mat och att köpa nya underkläder för att jag glömt boka tvättid...

Det kommer gå bra. Det måste det. Det tar bara lite tid att vänja sig.

Och jag har nog aldrig varit vackrare.

På ett bra sätt...

Jobbar. (Foto: Toni Horila)

"Du där, ett steg åt vänster" Kul att få ge order till höga militärer :)

Folk läser vårat nyhetsblad.

Har fått en hel del beröm nu under övningen för det jobb jag gör. Av en hel del höjdare också. Finns inget bättre än när man lyckas imponera på nån högt uppsatt gubbe som från början inte trodde mycket om en. Men skills ger alltid respekt, har jag märkt :)

Säger inte att det jag gör är fantastiskt på nåt sätt. Men det duger. Och vafan, jag är ju rookie, jag har många år på mig att utvecklas ;) Har varit en riktigt utmaning att producera ett nyhetsbrev på engelska också, speciellt med alla krångliga militära termer som man inte har koll på. Men som tur är har den snälla engelskalärarinnan Ingrida som är med i övningen kommit o läst igenom nyhetsbrevet ibland o rättat till felen innan tryck!

Bland det mest intressanta har varit att intervjua officerare från t.ex de baltiska länderna och olika öststatsländer. De har ju en helt annan historia, vissa har varit med i Sovjets armé, de är verkligen tränade för krig. Så allt är så nytt för dem nu med internationella missioner, samarbete med civila organisationer och så vidare. Tänk vad världen utvecklas! Och det är bara att försöka hänga med.

Är så sjukt glad att jag har ett jobb med lite djup i. Orka vara modeskribent liksom. Berätta om vårens senaste strumptrender eller nåt. Suck!