Metrobloggen

Om ni undrar varför det inte hänt något här på hela dagen så beror det på att spökskrivaren och jag har kommit fram till att det är dags att byta bloggportal. Det är alldeles för mycket strul med metrobloggen. Tyvärr får jag nog säga, för jag har ju bloggat här i drygt sju månader. Men tålamodet räcker inte hur långt som helst hos spökskrivaren. Bloggen finns kvar här tillsvidare, måste komma på något bra sätt att spara den, det är ju min dagbok! Hoppas ni följer med till min nya blogg, http://finamatilda.blogspot.com/

Det finns en klicklänk längst ner i högermarginalen.

Jag håller ofta med bara en hand nu. Måste ju hålla kanin i handen, så han inte kommer bort. Jag har börjat släppa taget också, och står något ögonblick.

Det började snöa. Det snöade och snöade, och helt plötsligt var det massa snö här.

I natt vaknade jag vid tretiden igen. Dock somnade jag om efter en stund och vaknade igen vid sex. Då fick jag välling och sedan låg vi kvar i sängen. Eller rättare sagt, mamma låg kvar, jag kröp och klättrade omkring. Jag är ganska bar på att ta mig ner från sängen också. I början kröp jag framlänges ner men nu backar jag nerför (mamma har tagit bort benen på sängen). Vid halv åtta tyckte mamma det var dags att gå upp, men då somnade jag om. Mamma fick gå upp själv och äta frukost, det har hon inte gjort sedan innan jag föddes! Sedan vaknade jag igen vid åtta. Små powernaps, det är min melodi just nu.

Den här suddiga bilden är den man ser mest av fina klänningen jag fick av gammelmoster. Mörkblå med ett sidenband med små ljusblå blommor på.

Familjens hund Atlas väntar på en kaka.

Deras gran står så grön och grann i stugan. Men barrade mycket!

Mammas kusin, som fyllde nio, fick det här kasinospelet. Ebba tyckte det var väldigt intressant. Jag vill vara bank, jag vill vara bank, sa hon.

Vilgot tyckte det var roligt att hänga uppochner.

.

Nu är vi hemma från kalaset. Tyvärr blev det inga vidare bra bilder, de har så mörkt i sitt hus, och mamma har inte tillräckligt bra kamera. Dessutom verkar det inte funka att lägga upp bilder på metrobloggen just nu. Moster kallat metrobloggen för skitbloggen! I morgon blir det förhoppningsvis någon bild.

Klockan tre vaknade jag i natt. Det var för tidigt tyckte mamma. Efter välling somnade jag som tur var om vid fyratiden och sov till åtta. Åtta är en mer lagom gå-upp-tid, även om mamma gärna hade legat kvar ännu längre. I eftermiddag ska jag på kalas så om ni tittar in senare i kväll har kanske spökskrivaren lagt in några kalasbilder.

Nu är det 2009! Avgav ni några löften? Jag lever redan mitt liv så bra, äter nyttigt, röker inte, och rör på mig all min vakna tid. Framförallt så lever jag i nuet. För er som inte kom på något att lova inför det nya året kommer här några tänkvärda ord. De är skrivna av en gammal amerikansk tant, Nadine Stair.

Om jag fick leva om mitt liv igen
Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle slappna av och ta det lugnt.
Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.
Jag skulle ta färre saker på allvar.
Jag skulle ta fler chanser.
Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle äta mer glass och mindre bönor.

Jag kanske skulle ha fler verkliga problem, men färre inbillade.
För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt timme efter timme, dag efter dag. Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om igen, skulle jag ha fler. Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag.

Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ta med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.
Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag resa med mindre packning.

Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten. Jag skulle dansa mer och  åka fler karuseller.
Jag skulle plocka fler tusenskönor.

Jag tror 2008 har varit mitt bästa år hittills. Ja, jag har ju inte så många år att välja på, 2007, året jag blev till, eller detta året som nu snart är till ända. Att bli till är stort, men jag har inte så många minnen av att plaska runt där inne i mörkret. 2008 var året då jag föddes. Jag var ett litet rött skrumpet russin, eller sumo som moster kallade mig, och nu är jag stora tjejen som kan både stå och sitta. Och krypa! 2009 kommer också bli ett spännande år. Då kommer jag börja gå, springa och prata. Hur kommer det låta?

På morgonrundan mötte vi en farbror som undrade vilken ras Wiggo var. Han tyckte han påminde om en Kromfohrländer på färgen och rumpan (!). Mamma vet inte riktigt vad hon ska svara. Han är ju en Jack Russel men oregistrerad. Förut var inte Jack Russel en registrerbar ras (hos svenska kennelklubben) men så under en viss tid kunde man mönstra in hundar och få dem "godkända". Men ägarna till Wiggos föräldrar mönstrade aldrig in sina "jack russels". Enligt SKK räknas alla oregistrerbara hundar som blandraser, men Wiggos föräldrar är ju båda "jack russels" (oregistrerade). Så Wiggo är blandning av två oregistrerade Jack Russels.

Mamma tycker nog att han påminner lite mer om en Parson Russel Terrier än en Jack Russel men det spelar inte så stor roll för han räknas ändå inte som rasren.

Mamma tror jag har kommit in i nästa fas nu. Jag kom ju precis ur förra! Men nu vill jag inte somna på kvällen. Mamma missade början på Anne på Grönkulla igår. Vaknar tidigt, klockan sex! Somnar inte på dagen, och inte i vagnen heller. I morse föll jag, på väg ut i köket, men var så trött att jag bara låg raklång på rygg och orkade inte resa mig. 

I går var vi en sväng och hälsade på gammelmormor. Gammelmorfar var på Aspö som vanligt, men dök upp precis när vi skulle gå. Här är en bild på deras söta gran.

Titta moster, nu har mamma lyckats skruva ihop gåvagnen rätt!

När vi kom hem var mamma trött och ville lägga sig på soffan och läsa sin spännande deckare som hon håller på med. Jag, som sovit större delen av rundan i vagnen, var piggelin och redo för action. Jag passade på att hälla ut Wiggos mat över golvet. Är det inte lättare för honom att äta så? Han slipper ju ta ner huvudet i skålen!

I dag provade vi en ny morgonrunda. Istället för att ta vänster vid stranden, och komma upp vid BTH, tog vi höger. Det var en runda med många fina utsiktsplatser, murgröna, kaprifol och ormbunkar.

Mamma älskar murgröna.

Långö, långt där borta.

Vi har varit i Bastasjö igen under sena eftermiddagen. Mormor skulle väga sig hos viktväktarna (och köpa viktväktargodis!) och jag, mamma och Wiggo åkte till moster. Hon och Ebba hade bakat en kladdkaka. Mormor hade gått ner 1 hekto så hon slöt snart upp och åt två bitar kladdkaka med grädde. Mamma tog också två bitar, den var tydligen så god att ingen ville dela med sig till mig.

Mamma tvättade hos mormor. Kommer ni ihåg att jag för länge sedan lovade att ni skulle få se en bild av mormors lilla tvättstuga? Det går tyvärr inte i dag för den var så stökig, och mormor ville absolut inte ha den på bloggen. Men här är istället en film där jag står hos mormor och pratar. Och faktiskt är lilla jag mycket sötare än mormors lilla tvättstuga.

Nu är vi hos mormor. Det var inte ens 2000 steg hit. För mamma alltså. För Wiggo var det nog minst det dubbla, han har så korta ben. För mig var det inte ett enda steg, jag åkte i vagnen.

Min nya pop-up leksak som jag fick i julklapp funkar som pall också!

I dag har vi varit på Börjes. Jag var vaken hela vägen upp i bilen och grät lite i mellanåt också. Fattar inte varför mamma ska sitta alldeles intill mig utan att ta upp mig! Det var trångt i bilen. Jag i Vilgots stol, Ebba i sin stol och så mamma (176), moster som körde (183) och mormor (178). Det är deras längd i parantes, vikten kan jag inte skriva ut. På Börjes träffade vi några barndomskompisar till mamma och moster som bodde granne med dem. Så fikade vi så klart. På Börjes är det väldigt billigt att fika. Vet ni hur mycket man får betala för en räksmörgås, en dammsugare och te? 35.50!!Tänk om det var så billigt överallt. Mamma älskar billigt och hatar överpriser. Hon tycker människor som tar överpriser borde få böta och kastas i en fånghåla där de kan sitta tills de begrundat sin prissättning. Jag sov en snutt i varhuhuset och sedan var jag vaken nästan hela vägen hem också. Vi körde inom Davaremåla och lämnade av en julklapp och jag somnade i Hasslörondellen (nästan hemma).

Mamma har som sagt börjat använda en stegräknare. I elva dagar har hon samlat information för att få reda på hur många steg hon tar. Som minst 8400 och som mest 12000 steg, med ett snitt på 10400 steg. Det är helt okej, speciellt om man betänker att genomsnittssvensken bara tar 5000-6000 steg om dagen (enligt Katarina Woxnerud, Gå ner i vikt med promenader). Men ska man öka förbränningen ska man lägga på 10% fler steg varje vecka. I stället för vår vanliga morgonpromenad, som är cirka 2000 steg, gick vi i dag till stranden och runt udden, drygt 3000 steg.

Nu ska vi snart åka iväg till Börjes, men när jag kommer hem ska jag berätta om mammas nya stegräknarliv.

Har ni ätit fispaj någon gång? Vi var i Bastasjö efter min eftermiddagstupplur och moster och Palle hade gjort paj. Mamma tyckte den var god, och tog om, men moster tyckte den smakade och luktade fis. Hon kunde inte ens äta den utan var tvungen att värma annan mat i micron. Palle hade lust att slänga alltihop, även det mamma hade på tallriken. Inte för att han tyckte den smakade fis, utan för att moster klagade på maten. Men han behärskade sig, mamma tog lite mer, och moster sa, usch, vilken fispaj!

Det var riktigt kallt ute i dag. Så varför är mina ögon så uppspärrade? Jag har precis vaknat och upptäckt något konstigt. Men vad? Se svaret under bilden.

Direkt efter morgonpromenaden åkte vi in till stan för att kolla på rean. Vi fick vänta jättelänge på bussen. Det är ju röd dag, och tydligen ska man inte åka med kollektivtrafiken då utan stanna hemma. Jag sov gott i vagnen tills bommarna gick ner och störde mig. I stan var det mycket folk men inte mycket till rea. Vi träffade gammelmoster Lotta som köpt en jättefin klänning till mig. Ni får se den om några dagar, när jag ska på mammas kusins kalas. Sedan kom moster och Vilgot, gammelmormor, en gammelmoster till och en av mammas kusiner. Sedan kom så klart även Palle och Ebba och vi gick och åt lunch på Åhléns.

Av Myntdrottningen fick mamma tips om ett test, för att se hur mycket bonde hon är. Mamma, som inte har sett ett enda avsnitt av bonde söker fru, fick sju av åtta rätt på testet.

Du är minsann av det rätta bondevirket! Du går helst i flanellskjorta och rabblar sädesslag i sömnen. Grattis!

Testet hittar du här www.tv4.se/1.628746/test_hur_mycket_bonde_ar_du

I vår familj varar inte julen ända till påska. Den varar inte ens till nyår. I morse när jag kom upp var den bortstädad. Mamma har varit uppe i natt och plockat undan allt utom stjärnan och ljusstakar. Hon har inte mycket tålamod för pynt.

Jag fick många fina leksaker i julklapp, och så en massa kläder också. I dag har jag tittat lite närmare på dem.

Mamma skruvade ihop min lära-gå-vagn, men vad är det jag ser där nere? Kan det vara....

Japp, PAPPER!!!

Jag tror jag gillar den gröna ringen bäst.

Sedan fick jag min första tågbana....

Men kartongen är nog roligast, den är ju av papper!

Morgonen började med att jag fick öppna paket i sängen, och sedan åkte vi till moster, Palle och kusinerna.

Där blev det först jullunch och jag kröp omkring och pillade på allt.

Så upptäckte jag tidningskorgen. Som ni förstår blev jag helt till mig, jag älskar papper!

Jag sov när tomten kom men julklappsutdelningen pågick fortfarande när jag vaknade.

Ebba undersöker en av Vilgots julklappar.

Efter julklapparna blev det kalkon till middag. Ingen äcklig julmat i vår familj. Men jag fick smaka lite av maten och det var så otäckt att jag rös i hela kroppen och klöktes. Mamma undrar om jag kanske skulle föredra sylta och grisfötter.

När vi kom hem igen packade mamma upp alla kassar och plockade i ordning i köket. Jag passade på att krypa in i skåpet under vasken. 

En väldigt mysig koja! Hoppas jag får leka här fler gånger.

Vi är på plats i Bastasjö. Jullunchen är äten. Nu börjar den långa väntan. På tomten och på middag. Men vet ni vad? Det snöar!

Hur många har havsutsikt från sitt bvc? Det har jag! Så här ser det ut när man tittar ut från väntrummet.

Prick tio var vi i stan och då var det redan fullt med folk. Mamma hade en kupong, halva priset på en vara, så det blev en body till mig. Sedan gick vi även till Åhléns där hon köpte bodyn som hon försökte stjäla för någon dag sedan. Nu ska vi snart bege oss till bvc.

När mamma diskade flaskor innan så passade jag som vanligt på att sticka ner fingrarna i den där skålen som står på golvet. I vanliga fall är den tom, men i dag var det massa intressanta kulor i den. Om ni visste var spännande det var!

I morgon är det bara en dag kvar till min första jul. Jag har fått tid på bvc för vägning och mätning. De jobbar tydligen nästan jämt. Sist vägde jag 7740 gram och var 69 cm lång. Det var två månaders sedan. Mamma hoppas jag kommit över åttakilosstrecket men tror inte jag är över nio kilo. Själv tror jag ingenting. Vad tror du?

Efter ett shoppingstopp skyndade vi vidare till gammelmormor där mamma fick lussekatt och jag tittade på granen. Tyvärr hade mamma inte kameran med sig, annars hade ni kunnat få se en bild på deras fina gran. De flesta paketen fick plats under vagnen när vi skulle hem men ett stort fick mamma ha i knät på bussen. En flicka tittade på det helt paralyserat till hennes mamma sa till henne att vända sig om. Det är tydligen fler än Ebba som är obsessed. Konstigt!

Staden var öppen idag, trots söndag, så vi åkte in. Den är i och för sig alltid öppen, men i dag var affärerna öppna. Mamma passade på att göra stöldpremiär. Hon är helt förvirrad och pinsam. På Åhléns hittade mamma en body till mig som hon funderat på länge och till slut bestämde sig för att köpa. Hon la den på vagnen. Sedan gick vi mot kassan. Då ringde gammelmoster. Hon hade julklappar att lämna, men eftersom vi inte var hemma skulle hon lämna av dem hos gammelmormor. Vi gick till hissen, åkte ner, kom ner till entrén och gick ut på gatan. Då fick mamma syn på bodyn! Den låg där på vagnen med galgen och allt. Obetald! Snabbt svängde mamma runt vagnen och körde in igen och hängde bodyn på tidningsstället i entrén. Som tur var verkade alla för upptagna av sin julshopping för att lägga märke till oss.

I går var vi i en massa affärer och så hann vi med en runda till Bastasjö också där vi lämnade av kolan, julklappar och åt lunch. Palle och moster blir arga när man pratar om julen och tomten. Ebba är tydligen obsessed. Det måste vara jobbigt för dem att ha ett barn som tycker allt är så roligt och spännande. Sånt får ju inte uppmuntras!

I går somnade jag innan nio, kors i taket! Mamma passade på att göra kola som blev himla god. Ja, jag kan ju inte smaka för jag har inga tänder ännu men enligt mamma blev den jättebra. Sedan sappade hon mellan kanalerna och hamnade mitt i Mitt Afrika, en av hennes favoritfilmer. En dag ska vi åka till Kenya på safari säger hon. Jag måste bara växa till mig lite först.

Innan kvällens bad kröp jag runt och luftade rumpan samtidigt som jag passade på att kissa i rondellen och på stranden. Jag kissade bara en gång, men vägen går ända ner till stranden. Ett tips om ni kommer och hälsar på är att inte sätta sig under ett av parasollen!

Det börjar lukta jul i huset. Hyacinten mamma fick på sin namnsdag har slagit ut. Men den beter sig lite lustigt. Verkar vilja komma ner på golvet. Vill den leka med mig kanske?

Jag somnade inte alls tidigt i går, det blev ganska sent. I stället fick jag titta på Nytt läge med mamma i soffan. Såg ni det pippigula golvet? Det tyckte mamma var häftigt. Hon har bestämt att vi ska ha ett sånt i vår framtida, stora, ljusa hall.

Mamma har bytt till jullakan, och till slut somnade jag. Det är jag som är Älskling!

Åtta månader blir jag i dag, hurra, hurra för mig! Här står jag och bankar i bordet.

Både i går och i natt har jag haft lite feber. Vi var på apoteket i dag och köpte med alvedon. Sedan var vi på Åhlens där vi träffade Matthijs med mamma, Ellenova med mamma, och en mamma från babyrytmiken, dock utan barn. Sedan var så klart Vilgot och moster där också. Senare träffade vi även Emma Trolla och hennes mamma. Det blev lunch på Caspian, där brukade mamma ofta köpa lunch innan jag föddes men tyvärr är det inte världens mest barnvänliga ställe, med trappan utanför. Mammas favorit är pasta chicken romana, men idag var pastan lite slibbig och blöt. Kanske överkokt. En tur till bibblan hann vi också med för mamma hade fått nys om en ny bok som hon bara måste läsa. Dessutom är hon snart klar med Anknytning i praktiken. Den hon lånade i dag heter Kärlekens roll; Hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna.

Kärlekens roll är en inträngande populärvetenskaplig skildring av vad de senaste rönen inom neuromedicin, psykologi, psykoanalys och biokemi betyder för vår förståelse av hur spädbarn formas och utvecklas.
   Den nya forskning Sue Gerhardt tar upp visar att spädbarnets hjärna utvecklas och formas beroende på hur det sociala samspelet mellan spädbarnet och dess vårdgivare ser ut. En god interaktion bidrar till att utveckla den sociala hjärnan (prefrontala cortex), vilket i sin tur möjliggör för det uppväxande barnet att utvecklas känslomässigt. En bristfällig interaktion å andra sidan kan bidra till att individen senare får problem med anorexi, drogmissbruk, personlighetsstörningar, depressioner eller ett antisocialt beteende.
   Sue Gerhardt är psykoterapeut med psyko-dynamisk inriktning och en av grundarna av Oxford Parent Infant Project, ett pionjärprojekt som erbjuder psykoterapi för spädbarnsföräldrar.

Det är välgörande att en så intressant och värdefull bok som denna nu finns på svenska och kan nå en bredare läsekrets. Den borde finnas tillgänglig för elevvårdande personal och i varje lärarrum och inte minst för personal på förskolan. Den berör i allra högsta grad hälso- och sjukvårdens personal och har en avgörande relevans för alla personalkategorier som inom psykiatrin och vid sociala enheter möter barn och ungdomar som far illa i livet. Men mest av allt önskar man att alla föräldrar på något sätt fick chansen att ta till sig den typ av information som finns i boken. Den kan leda till bättre möjligheter i livet för många små samhällsmedborgare! Ur förordet av Britta Blomberg, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, Ericastiftelse

Politiska implikationerna av Gerhardts bok är lika viktiga som de kommer att vara obehagliga för många. Det är svårt att läsa denna bok och känna sig tillfreds med de villkor under vilka många barn idag växer upp. Genom att använda sig av de nyaste rönen inom neurokemi gör Gerhardt en imponerande plädering för att känslomässiga erfarenheter, särskilt från tidig barndom, har mätbara effekter på hur vi utvecklas som människor. Hon skär rakt igenom den förvirring som normalt omger ämnet och lyckas förklara hur dagliga interaktioner mellan spädbarnet och dess huvudsakliga vårdgivare har direkt effekt på hur hjärnan utvecklas. Gerhardt är inte den första personen som säger detta, men forskningsresultaten inom området har sipprat ut mycket långsamt till allmänheten. Just därför att de är så politiskt känsliga, har forskarna varit motvilliga att torgföra sina resultat. Det finns en befriande kraft i Gerhardts bok, en villighet att sticka ut hakan och ta konsekvenserna. Kärlekens roll är oerhört viktig. Den borde vara obligatorisk läsning för alla föräldrar, lärare och politiker. Rebecca Abrams i The Guardian

Mamma tycker det låter som en himla spännande bok. Hon hoppas att jag ska somna tidigt i kväll så hon kan lägga sig i badet och läsa.

Visste ni att det finns ballerinastrumpor för vuxna? Det visste inte mamma, men hon fick ett par när hon fyllde år så hon ska kunna matcha mig och mina ballerina. Mamma har sina på sig i dag men tyvärr låg alla mina i tvätten. Jag har två par från H&M och numera även två par från Kappahl. Så här ser mammas ut;

I går hämtade vi ett paket. Det var två julklappar mamma beställt. En till henne själv, och en som vi ska ge bort. Mamma är väldigt nöjd, den är jättefin. Tänk den lyckliga som ska få den!

Jag står nästan på ett ben!

Det är så tomt på väggarna i tevehörnan att det ekar. Mamma har tänkt sätta upp något fint tyg. Hon skulle kunna tänka sig japanskt blommande körsbär eller stadsmotiv med hundar på gatan, i tecknat. Någon som vet var man kan hitta det?

I morse åkte vi in till stan eftersom vi var tvungna att gå till apoteket. Innan vi gick fick mamma ett sms från bibblan om en bok hon länge väntat på, Anknytning i praktiken.

I dag när vi skulle hoppa av bussen stängde chauffören dörrarna när mamma var emellan. Sedan öppnades de, och stängdes när mamma och handtaget på vagnen var ute men jag kvar på bussen. Sedan en gång till när jag var mitt i öppningen. Vid det laget hade mamma fått ett utbrott och börjat skrika på chauffören. Det är bra att han sitter längst fram och inte bak vid utgången för då hade han kanske inte levt nu. Det hade ju varit synd, i juletid och allt.

Kom ni ihåg min fina gråa kofta från H&M. Den har blivit återkallad. För den luddar. Så nu måste vi åka in till stan och lämna tillbaka den. Det är den här koftan som jag har på mig på bilden.

I kväll har jag, mamma, mormor och Ebba varit på luciashow på ridskolan. Mamma, som från sin uppväxt är van att spendera helgerna i iskalla ridhus och få en söndagsmiddag bestående av korv med bröd, tyckte kanske att jag skulle straffas och utsättas för samma behandling. Och stackars Ebba. Det kom inte ens någon tomte och mormor var inte tillräckligt snabbt framme för att fånga något godis åt henne i godisregnet. Mamma tror inte hon har varit på någon sämre tillställning i hela sitt liv, så förhoppningsvis slipper jag gå nästa år.