Metrobloggen

Jag älskade dig så innerligt 
vände ut och in på mig själv
för att räcka till.

Tillsammans
brände vi våra ljus 
i bägge ändar 
men ändå 
nådde vi inte fram 
till varandra.

Jag tror 
du älskade mig också 
men du förmådde inte 
tala om det svarta 
som förtärde dig, åt dig innifrån.

Till slut 
orkade vi inte 
kämpa längre
 med varandras fel och brister

Frågan är 
om kärleken tog slut 
eller byttes ut 
mot hat och tystnad.

Hör din röst i telefon
du är så långt ifrån
Men ändå så nära
vad jag älskar dig 
min kära

Även om jag inte alltid
verkar uppskatta 
att du finns hos mig 
så gör jag det. 

Utan dig 
tror jag inte 
att jag skulle orka. 

Jag kan känna 
att du finns hos mig 
vad jag än hittar på. 

Du dömmer inte 
för att jag tar på mig 
för mycket ibland, 
visst du suckar 
och talar om 
hur det gick då förut 
när det inte gick längre.
 
Men jag har förhoppningsvis 
blivit klokare med åren 
och har lärt mig säga nej nu.

2008

Oj då nu gjorde jag det igen , blev lite ivrig och skrev på fel ställe... Nåja jag får väl reparera skadan.

Upptäckte till min förstjusning att min lilla syster också har en blogg och skriver dikter. Kära syster yster vi är nog ganska lika ändå trots att det skiljer så många år och att vi aldrig bott ihop....

Kom på att man kan göra en banner till varje blogg, så här kommer en till diktsidan, som troligen aldrig kommer att visas på listan.

Minns 
med saknad
dina glittrande
busiga ögon, 
ditt sneda leende.

Vart tog du vägen 
var finns du nu?

Du unga 
oskuldsfulla flicka.

Du som trodde 
alla om gott.

Dig jag brukade
 se i spegeln 
i min barndom.

1995

Det rasslar
och snurrar
piper och viner
snart går vi runt 
som nån slags maskiner
med pacemaker
grisnjurar
dropp och kateter.

Hur kan det fungera
hur kan det va möjligt
hur långt kan vi tänja 
det som är livet
får alla välja
är det så givet.

Att människor
blir gamla
kan alla förstå
varför inte
låta oss få
ett värdigt
slut på livet.

1997

Jag ber dig
värm min frusna själ
med din varma röst
och dina mjuka ord.

Låt våra 
händer och munnar
ta oss med till
en annan plats
där vi finner 
ro och frid
för ett ögonblick.

Förlös mig 
från min ångest
och låt mig 
göra detsamma 
för dig.

ca 1996

Chimanna
förlåt min velighet
en del tokigheter
rår jag inte för
andra rusar jag
huvudstupa i.

Försöker ta mig
upp ur mörkret,
för jag vet att
där ute finns såna
varma, mjuka, ärliga
människor som du
även om det inte är många.

Du ringde mig
vi pratade och skrattade
plötsligt sprack min
molniga himmel upp
och solen tittade fram
och sken på mig igen.

Du är mitt ljus i mörkret.

1996

Om allting vore enkelt
så fanns det inget mål
att kämpa för.

Om livet levdes
spikrakt
utan krångel så
fanns det inget
att glädjas åt.

För visst är det så
att glädjen
när man lyckats
med något är större
om man fått kämpa lite.

20071216

Just nu
långt inne 
i min mage
kämpar
en liten räka
för sitt liv.

Hela jag påverkas
brösten spänner
jag mår illa.

Hur ska jag
kunna välja
vilken rätt 
har jag
att bestämma.

Om du skall födas
växa och bli stor
eller om du skall
skrapas ut
och kastas bort.

19960908

Du finns
hos mig,
fyller mig
med njutning
och kärlek.

Hoppas du
stannar nu,
och inte
låter mig 
försvinna igen.

Jag har sagt
aldrig mer
ska jag
binda mig
vid någon.

Plötsligt
 vill jag
inget annat
än att bli
bunden
av dig.
10/12 2007

Chimanna
lägger ditt namn
på min tunga
och smakar på det.

Säger det högt
för att höra 
hur det låter.

I mina ögon 
växer en bild fram
av en stolt och stark
amazonkvinna.

Det är den bilden
som gör mig trygg
hos dig.

Ser regnet 
som rinner nerför rutan
och tänker 
på dig min älskling.

Så har
tårarna runnit
nerför våra kinder
men efter regn 
kommer sol
och det är 
där vi är nu.

Just nu känns livet
som en 
sommardag i skogen
efter en regnskur.

Det doftar 
av tall
och ångar 
av livskraft.

Tack min älskade
för att du finns kvar.

Det regnar och är grått
så känner jag mig också
som en grå fet liten mus
som inte duger mycket till
min osäkerhet gör mig sårbar
var rädd om mig vännen
jag har blivit sårad och utnyttjad
och det har gjort mig rädd
rädd och känslig för stämningar

Kärlek, värme
hopp och förväntan
Längtan, saknad
trånad och glädje
väntan, vila
avslappning och mättnad
det och mycket mer
ger du mig

Jag vill ge 
dig detsamma
jag vill dela 
ditt nu
din morgondag
din ålderdom

Du tinar mina 
frusna känslor
I din famn 
smälter jag. 

Kan inte förklara
vad som händer
men det är bra
för oss båda.
Vi läker gamla sår
och växer oss
starka tillsammmans.

Vi gör saker
skapar nya minnen
för att kunna
glömma de gamla.

Önskar ibland att
jag vore man.

Då kunde jag 
älska dig stående
på en offentlig toalett.

Men vore jag man
skulle du nog inte vilja
älska med mig alls.

Lika självklart
som om du 
alltid varit här
kom du hit.

Kom du för
för att stanna
eller kommer du 
att gå snart.

Vill jag 
ha dig här
eller kommer jag 
att be dig gå.

Törs inte riktigt 
ställa mig 
den frågan.

Du tvivlar på att 
jag nånsin älskade dig
det gjorde jag
mer än du förstod.

Men varje gång 
du gjorde slut
varje lögn, varje svek
grävde stora fula 
hål i kärleken.

Tillslut fanns inget annat 
kvar av min kärlek 
och av mig än 
en smutsig trasig trasa

Den hjälper 
någon annan mig 
att laga och tvätta 
så gott det går.

När du 
ringer och pressar mig 
går revorna upp igen. 

Förstå och acceptera 
att jag helst
vill slippa se dig
ändå mindre 
träffa dig 
och prata med dig.

Låt oss vara ifred
och läka våra sår
i lugn och ro.

Så kanske vi
orkar vara
dina vänner
så småningom.

Ju längre bort 
du är min vän.

Ju mer 
saknar jag dig.

Ju närmare 
du kommer.

Ju mer vill jag att 
du ska gå igen.

Fryser och gråter
gråter och fryser
värm mig
trösta mig
med din varma röst
och din trygga famn
låt mig finna
ro i din hamn
och jag skall finnas
hos dig så länge du vill
och värma och trösta
när du behöver.

Ber om ursäkt, flyttar ett inlägg som hamnade fel, skulle vara på "mellan himmel och helvete"