Metrobloggen

Det har gått bra den här veckan också. Dom tre översta måtten hände det ingenting med jämnfört med förra söndagens mått. Men det viktigaste är att alla mått blir mindre och mindre. Jag misstänker att det snart går trögare och trögare, dom här kilona som jag blivit av med nu har jag inte haft så länge så det är väl därför det har gått lätt. Men jag hoppas att det ska fortsätta gå bra, men det allra viktigaste är att magen mår så mycket bättre. Det är som dag och natt.

Dom första måtten är från sön 3/1 på kvällen och de andra måtten är från i går morse utan någonting i magen.

• under byst;        88,1 cm /  83,2 cm   - 4,9 cm
• under revben;    90,9      /  83,3         - 7,6
• över navel;        106,5     / 101,5        - 5
• höft;                   107,7     / 102,8        - 4,9
• stuss;                 112,5    / 108,8         - 3,7
• vikt;                     77,8 kg/  71,6 kg    - 6,2 kg

ps, jag knäpper numera bältet ett hål längre in och det känns härligt

Det här skulle jag skrivit om i söndags. Det är ju dags för vecka 5 mätningar nu på söndag. Jag tycker det gick bra i söndags och jag är glad. Men nu känner jag mig svullen och har väldigt ont i magen. Tror det är magkatarr som har placerat sig i min mage. Första måtten är från 3/1 på kvällen och dom andra är från i söndags på morgonen utan något i magen. 4 veckor och 5,5 kg minus, det känns bra.

• byst;                    107,4 cm / 104,1 cm     - 3,3 cm
• under byst;          88,1       /  83,2            - 4,9
• arm;                       33,6       /  31,6            - 2
• under revben;     90,9       /  83,3            - 7,6
• över navel;         106,5      / 101,5           - 5
• höft;                    107,7      / 103,5           - 4,2
• stuss;                 112,5      / 109,6           - 2,9
• lår;                        63,3      /  61,9            - 1, 4
• ovanför knä;       41,1      /  40,4            - 0, 7
• vad;                      36,3     /  36                - 0,3
• vikt;                      77,8 kg/ 72,3 kg        - 5,5 kg

I går var jag på fest och det bjöds på mycket gott. Jag var duktig och intog inget som jag inte skulle äta, men vin och öl blev det. Problemet nu är att vi fick med oss massa goda hembakade bullar till Barna och dom ligger nu i frysen och suktar mig. Jag vill bara slita upp dörren och börja frossa i alla bullar, doppa dom i mjölk, strunt samma om dom är djupfrysta. Hjälp mig att motstå dom nu. Jag vill inte nu när jag varit så duktig och inte ätit något fel på fyra veckor.

Okej, nu bestämde jag mig (som vanligt hjälper det att blogga =)), det blir inget bullintag. Nu har jag skrivit det och då finns det svart på vitt och då kan jag inte fuska. Skööööööööööööönt!!! Vill inte göra något fel nu när det går så bra. Snart kommer inlägget om hur det gått för mig dom första fyra veckorna. Jag kan säga redan nu att det går åt rätt håll fortfarande.

Så känns det i alla fall. Några hekto till har jag nog minskat på söndag morgon när det är dags för den fjärde mätning/vägningen. Då kommer jag mäta fler ställen, kul att se om det blivit några förändringar. Maten går det jättebra med. Har inte fuskat en enda gång. Vatten till alla måltider, vatten i mellan måltiderna och för det mesta vatten på kvällen också. En och annan öl och några glas vin har jag druckit vid festliga tillfällen och ett sådant kommer på lördag då det är brakfest. Min ena bästis fyller jämt och det ska vi fira i många långa timmar. Men jag tror på minskning på vågen ändå. Vet till 100% att jag inte kommer fuska med maten i alla fall.

Jag fick en MP3 av Mannen i julklapp. Jag ska köpa ljudböcker till den och jag får bara lyssna på dom när jag promenerar, använder motionscykeln, ligger på spikmattan och/eller spikkudden. Det borde motivera mig att vilja höra mer och det är lika med att jag måste röra på mig mer. En bra plan tycker jag, tyvärr har jag inte köpt någon ljudbok än, men vilken dag som helst....

Hej där, det var ett tag sedan nu. Är bara inne en snabbis för att skriva om dagens mått och vikt. Första datumet är sön 3/1 på kvällen och andra datumet är från i morse på tom mage.

•  under byst;         88,1 cm /  83,6 cm   - 4,5 cm
• under revben;      90,9      /  84,3          - 6,6
• över ´navel;         106,5    / 100             - 6,5
• höft;                     107,7     / 104.8         - 2,9
• stuss;                   112,5    / 110,5          - 2
• vikt;                       77,8 kg /  73,1 kg    - 4,7 kg

Trodde inte på någon minskning den här veckan, har känts som att det inte har gått min väg, men det gjorde det. Känns skönt. Det känns så skönt att se dom här siffrorna redan nu, det har bara gått tre veckor och jag hoppas det inte blir stopp i nedgången än på ett tag, det får gärna fortsätta att rasa så här. 

Jag hoppas att ni har det bra och att vi ses snart.

Det har varit otroligt mycket tjafs på jobbet idag. Jag förstår inte vart folk får ork att bråka och tjafsa i från. Jag orkar inte. Jag vill inte ens orka. Men tyvärr hör jag hur dom går på och det maler och maler och det tär. Kroppen är helt slut. Huvudet värker och jag fryser. Jag mår även illa. Det känns som jag har 40 graders feber.

På ett sätt är jag är avundsjuk på alla som har energi att bråka och tjafsa. Jag vill också ha den energin, men jag vill träna med den och egna mig åt mig själv. Men om alla gnällare och skällare slutade upp att låta så skulle vi nog var många som orkade med mera i livet. Snälla, sluta gnäll och skäll. Ingen mår bra av det. Inte ens ni själva, inse det NU!!!

Allt känns toppen, mått och vikt har minskat. Men det jag känner mig mest stolt över är jag klarat av att motstå två uppdukade kaffebord. Det igår var väldigt svårt att motstå kan jag säga. Där fanns mina älsklingskakor och favoritmuffins. Även goda bullar och annat gott. Men jag tog ingenting. Men jag kan avslöja att när jag såg allt så började jag fundera om jag inte skulle ta och tillåta mig att äta några kakor och annat. Men som tur var gjorde jag inte det. Däremot hade värden och värdinnan köpt paprika åt mig som jag fick att äta när dom andra åt bullar och kakor. Det var riktigt snällt gjort av dom tycker jag. Tack.

Här kommer mina mått som jag hade den 3/1 första på kvällen efter ätit massa onyttigt. Det andra måttet är idag på morgonen på tom mage.

• under byst;                    88,1 cm /  84,1 cm      - 4 cm
• revben, det nedersta;   90.9      /  85,1             - 5,8
• över navel;                   106,5     / 103,7             - 2,8
• höft;                              107,7     / 105,7             - 2
• stuss;                            112,5    / 109,5              - 3
• vikt;                                77,8 kg/  73,8 kg         - 4 kg

Jag brukar gå ner mest upptill och stussen brukar dröja. Nu har jag antagligen gått ner 3 cm där pga att jag aldrig varit så stor där så det är väl "lätta" centimetrar att gå ner.

Mannen var sugen på allt möjligt när vi gick och handlade så vi köpte lite "julbords" mat. Jag åt lax, sill och en paprika. Ett glas vatten blev det till det. Nu fortsätter jag dricka vatten till Lets Dance. I morgon ska vi iväg på förmiddagen så vi tar det lugnt och slappar i soffan i kväll. Vad gör ni i kväll?

Visst ja, jag var faktiskt ute och gick långsamt i 20 minuter idag och jag låg på spikmatta och kudde i 20 minuter i morse. Bra jobbat av mig.

Jag hoppas det i alla fall. Jag tävlar bara mot mig själv och mitt mål är...

...jag har inte bestämt mig än... Inte mer än att jag ska gå ner i vikt ocj att dallret ska väck. Tror viktmålet ligger runt 62 kg och sist jag vägde mig (i söndags) vägde jag över 75 kilo så jag har lite att kämpa emot. Men det känns verkligen bra just nu. Jag fuskar ingenting. Jag äter enligt LCHF och dricker vatten. Okej, lite öl och vin har slunkit ner vid några tillfällen, men magen är mindre känner jag redan nu efter ca 10 dagar. Det saknas motion i och för sig. Men det kanske kommer. Nästa vägning är på söndag morgon och jag ser fram emot det, jag tror verkligen att jag gått ner i vikt och att mina mått har minskat.

JAG VILL HA SÖNDAG MORGON NU!!!!!!

Den här första veckan har jag fuskat lite grann med snacks två ggr och godis en gång. Det har blivit en del öl och vin också. Jag har varit på några bjudningar och blivit utbjuden. I går var det stor fest också.

Men nu är det slut på godis och snack intag. Jag har inte druckit en enda droppe mjölk, jag som hällde i mig mjölk förut. Inga mackor har ätits. Jag har ätit bra och druckit vatten och det har visat sig på måtten och vågen. Jag är så glad.

Motionen har varit lika med noll och det inte bra, men jag har legat och slappat på spikmattan ett par gånger den här veckan.

Första måtten är från förra söndagen på kvällen och dom andra måtten är i från morse utan någonting i magen.

• under byst;         88,1 cm  /  84,3 cm    - 3,8 cm
• under revben;     90,9       /  87,5           - 3,4
• över navel;         106,5     / 105              - 1,5
• höft;                    107,7     / 106,2           - 1,5
• stuss;                 112,5     / 110,8            - 1,7
• vikt;                     77,8 kg /  74,7 kg       - 3,1 kg

Än en gång har jag lyckats att lura mig själv genom att avlsuta så illa som möjligt så siffrorna ska bli bättre fort. Men det gör inget, det känns bra ändå. Nu ska jag fylla på vattenglaset igen. Är jättetörstig på vatten hela tiden och hoppas så förbli. Vatten är bra.

... gå vägen. Jag har skrivit om mina nyårslöften (har ni missat det så finns dom HÄR) och jag ska ändra på en hel del saker för att nå från daller till fast. Den här veckan har inte varit den bästa. Det har varit några bjudningar, både hemma hos kompisar och ute på restaurang. Jag har ätit perfekt varje dag, men....

... en dag så kunde jag inte motstå godiset (det blev nog 20 st), sen kunde jag inte låta bli chipsen och ostbågarna heller (det blev flera nävar). En annan dag köpte jag hem!!!!!!!!!!!!!!!! en stor påse chips och frossade i mig alla. Men nu är det slut med det.

Eftersom det har varit en del tillställningar så har jag faktiskt druckit flera öl och vin. Inget bra. Varken öl eller vin är bra, någonsin, men jag godkänner ändå att jag får dricka lite. Vadå, jag kan ju inte avstå från allt och jag gör bedömningen att det är bättre att dricka lite öl och/eller vin än att jag fastnar i godis/snack träsket igen för då vet jag inte hur fort det kommer gå innan jag passerar 80 kilos sträcket och efter det så är det helt plötsligt 85, 90 osv.

Visst, jag vet, det behöver inte hända men jag vågar och vill inte testa. Jag ser ju hur min kropp har förändrats på någon månad när jag godkände (under "kontrollerade" förhållanden) att jag fick äta lite godis och snacks.

Hur som helst, ett par öl eller vin kommer rinna genom strupen. Får hålla mig till torra viner för det är väl bättre än söta i alla fall.

Det jag också vill säga är att trots mina "misstag" så känns det faktiskt som om "midjan" har minskat. Men det får vi inte svar förens på söndag morgon när jag ska mäta och väga mig nästa gång. Jag håller tummen.

Känns som det var länge sedan jag var här inne. Har väl bara haft tid att äta fel och bygga på dallret. Men nu ska jag ändra på det och den bästa hjälpen vet jag att jag hittar här hos er. Jag ska åter igen skriva om mina mått och vikt, som för tillfället är dom största jag haft...

Jag ska berätta om mina intag är fel. Allt ska vara svart på vitt, det har hjälpt mig förr och det ska hjälpa mig igen. Nu ska jag nå mina mål som jag har i sidkolumnen. I dag är jag stark. Jag ska klara det. Ingen stress ska förstöra för mig. Jag vet att jag är stark. Jag är även bäst och snyggast ;-).

Här är gårkvällens mått efter massa onödiga intag (under alldeles för lång tid). Jag hoppas på att ett värdelöst slut på året gör att jag minskar fortare eftersom mycket av dallret är nytt. Visst jag vet, jag lurar mig själv, men siffrorna brukar se bra ut snabbt (efter ett dåligt slut) och det är väl så lättlurad jag är...

• byst;               107.4 cm
• under byst;     88.1
• arm;                  33.6
• revben;            90.9
• navel;             106,5
• höft;               107,7
• stuss;            112,5
• lår;                  63.3
• ovanför knä; 41.1
• vad;                36.3
• vikt;                77,8 kg
• längd;            167,5 cm

Så ser det ut just nu och det är verkligen dom största måtten och den största vikten jag någonsin haft. Men nu ska det bli ändring. Det borde vara lätt att slåss mot dom här måtten, många av centimetrarna och kilona är inte mer än ett halvår gamla. Jag kommer klara  det, eller hur? Jaaaaaaaaaaaa, det är klart jag gör. Just nu är jag stark och så ska det fortsätta vara. Jag ska vinna den här gången. Dallret ska försvinna och stressen har gjort sitt. Stressen, du är aldrig mer välkommen, stick i från mig och återvänd aldrig, punkt slut.

Som jag skrev i inlägget under så fick jag ett mail om världens sju underverk och jag tycker att dom som stod där är riktigt bra.

1. Att vi kan se
2. Att vi kan höra
3. Att vi kan känna
4. Att vi kan bry oss
5. Att vi kan acceptera 
6. Att vi kan förlåta
7. Att vi kan älska

Nu blev det en egen påhittad lista eftersom min mail för ovanlighetens skull *allt för ofta* krånglar så jag inte kunde läsa mailet eftersom det är error på det. Grrrrrr. Men jag tycker nog att mina sju underverk (någon är nog stulen från mailet) är bra. Finns nog fler bra underverk.

...vilka är dom? Eller du kanske har några egna underverk? Vilka är dom i sådana fall? Fick ett mail idag om riktigt bra underverk. Jag håller med om dom, men det vore kul att höra vad ni tycker.

Det är fortfarande mycket tjafs och gnäll på mitt jobb, men jag mår bättre än i söndags (läs inlägg nedan). Jag var starkare än jag trodde, men jag har varit nära att börja gråta vid flera tillfällen på jobbet. Jag förstår inte varför det alltid ska tjafsas i tid och otid. Inse att vi alla är olika. Och om du insett det så utnyttja inte det genom att såra andra. Inse bara att vi alla är olika och acceptera det, gör det bästa av det. Allt blir så mycket lättare om vi är snälla mot varandra. Vi kan inte älska alla, men vi kan acceptera varandra och låta alla vara sig själva. Alla kan inte vara likadana, som tur är, eller? Sluta tjafsa om allt och inget, ni vet inte hur alla ska vara för alla tycker olika. Inse det så blir det lättare för er och framför allt alla som är i er närhet, vare sig det gäller jobb, fritid och familj. Visst har jag rätt?

Det har hänt mycket trist på mitt jobb. Det är tjafs och gnäll dagarna i ända. Man blir anklagad för något man varken sagt eller gjort och det är inte bara jag som blir utsatt. Det är otroligt jobbigt för mig och dom andra. Jag har spänt mig mycket pga det här och idag var det som all luft gick ur mig. Vi var bjudna på kalas idag och jag fattade inte hur jag skulle orka ta mig igenom det. Ingen ork eller lust. Morgonen började med att jag låg i sängen mer eller mindre apatisk. Tankarna snurrade runt fortare än en centrifug. Tårarna kom. Efter två timmar gick jag upp. Började fixa här hemma. Sen var det dags att gå in i duschen för att åka på kalas efteråt. Då kom det änn mer tankar. Tårarna bara rann och rann. Tankarn attackerade mig. Ville inte visa Mannen att jag grät så jag torkade tårarna och gick för att hänga tvätt. Mannen gick in i duschen och då släpte jag lös tårarna, dom forsade ner för kinderna, det gick inte att hindra. Sen fick jag svårt att få luft, jag fick dra djupa andetag för att få lite luft. Sträcka på mig för att öppna upp. Så jäkla jobbigt. Då ringer telefonen och hur lätt var det att samla sig för att svara, men det gick. Strax efter var Mannen klar och vi gick till kalaset. Ingen där märkte något och just nu känns det lite bättre faktiskt.

Men vad händer i morgon, kommer jag gripas av panik igen? Andningssvårigheter har jag aldrig haft förut och jag hoppas jag aldrig mer får det. Hur som helst måste jag hitta styrka att ta mig till jobbet vare sig jag vill gå dit eller inte.

Min magkänsla om att jag var stressad fast jag inte kände något (inte speciellt mycket i alla fall) verkar tyvärr stämma och om jag ska vara riktigt ärlig mot mig själv så har det nog pågått i några månader utan några speciella tecken. Det kan inte vara bra, stress utan tecken. Jag hoppas att jag var nere i en svacka och att det är bra nu.

Fy vad less jag blir på mig själv, jag hör ju själv hur jag pratar emot mig själv. Men jag är rädd för vad som ska hända och jag vet inte vart jag ska vända mig på jobbet, vem ska jag prata med. Jag vill inte tänka mer jag vill bara må bra, varför är  det så här? Jag trodde (inbillade) mig att jag hade stressen under ganska bra kontroll.

Jag hoppas vi ses snart igen. Jag ska klara det här på något sett och jag ska kika in här och lämna kommentarer till er, tills dess så ska ni ha det bäst.

Jag har valt konstiga vägar förr och nu har jag antagligen valt en konstig väg igen enligt vissa andra.

Jag tänker på är att jag aldrig åt frukost förut.  Jag var vaken i ca 3,5 timmar på jobbdagarna innan jag åt frukost och på helgen så kunde det gå dubbelt så många timmar innan jag åt något.

Jag kom på en egen lösning på "frukost-problemet" och det var att äta en banan till ett glas coca cola. Jag vet, ni tänker att jag är halvt galen, men det hjälpte...

... nu äter jag frukost varje morgon. Så min konstiga lösning var ändå bra.

Nu då? Som dom flesta av er vet så är jag titt som tätt inne i ett stressträsk. Jag går då upp i vikt eftersom stress för mig kräver kalorier och jag äter för att vara vaken och jag äter då fel kalorier/kolhydrater, så klart höll jag på att säga, men vem kan äta rätt när man är stressad. Ingen.

Sedan tre veckor tillbaks så har jag "insett" att jag måste acceptera mig själv och att jag måste ändra en sak i taget i lugn takt.

Jag började med att köpa ett nytt märke för min ansiktsrengöring (som visat sig vara en 10-poängare). Sen bestämde jag att jag MÅSTE köpa kläder i min storlek, jag kan inte leva kvar i min före detta storlek, även om det går...

....fast det är lite för tight och det är inte snyggt.

Men det konstiga i just den här lösningen är att jag har börjat äta godis, ostbågar och chips igen. Och hur kan det vara bra kan man ju undra.

Efter många år bestämde jag mig för att jag fick äta 10 godisar som jag snabbt ökade till 15 som blev 20. Efter det bestämde jag mig för att jag fick köpa en liten påse chips och/eller ostbågar. Men bara en gång i veckan.

Just nu har jag fuskat hur mycket som helst, men inte i större mängder utan mer var och varannan dag (mest var dag...).

Men på något sätt så mår jag bra. Jag känner inte så mycket stress. Och av någon mysko anledning så känner jag mig väldigt bra (fast jag tror verkligen jag är stressad just nu utan att känna något. Inte bra, jag vet).

Av någon anledning så tror jag att dom konstiga lösningarna har fått mig att vakna, att acceptera mig själv. Det känns som jag mår bättre (fast jag aldrig har haft mer daller på min kropp) och det bara känns som allt verkligen är bättre och det kommer jag leva på så långt det går.

Har ännu en konstig lösning hjälpt mig i rätt riktning? Det återstår att se...

Det är så klantigt gjort av mig, men igår när jag skulle krama Barn1 när h*n skulle iväg så tog jag ett steg för mycket och mina tår vek sig över Barn1;s skor. Det gjorde riktigt ont när det hände. Men sen gick det över. Men idag när jag gör vissa saker gör det väldigt ont. Som när jag körde bilen och kopplade, ajajaj. Men det var inget mot nyss när jag trampade med tårna på pedalen på papperskorgen, då var det AJAJAJAJAJ. Men det syns ingenting på tårna, så det går väl snart över.

...konstigt, det var länge sedan jag tyckte det var kul att gå dit. Men jag har hittat på lite specialuppdrag till mig själv så det är väl det som lockar. Annars kan jag inte påstå att det finns allt för mycket på mitt jobb just nu som är kul. Tyvärr. Mycket tjafs om ingenting (enligt mig). Hur har ni det på jobbet? Trivs ni?

Varför skyller så många på åldern? Om någon har ont så säger dom andra att  "det" är åldern. Det kan omöjligt vara ålderns fel hela tiden. Det kan vara så att det saknas träning och det tror jag mer på.

Jag har varit riktigt duktig och lagat fyra matlådor till mig och två till Mannen. Nu tror jag inte att det betyder att jag kommer stå vid spisen varje dag och vara duktig, tyvärr. Men ett litet steg närmare mitt nya jag.

Jag älskar att sova men jag tror ändå att det kommer vara det svåraste steget, att lägga mig i tid och sova i sängen hela natten. Tragiskt egentligen eftersom jag är vuxen, vet vart sängen står och att jag behöver sova 8-8 1/2 timme per natt, men det blir så lite fritid kvar då... men för att må bättre så måste jag inse att det även är fritid att sova.

Nu sitter jag och nickar till i soffan för att jag är trött. Dags att tvätta ansiktet och borsta tänderna och sen krypa ner i sängen. Sov gott.

Jag vet att jag bör ändra på mitt sätt att leva för att jag ska kunna uppnå mina mål för 2010 (dom står i sidkolumnen). Det viktigaste och största steget är att jag bör börja bry mig själv. Jag ska behandla mig själv som jag behandlar min bästis. Jag ska försöka ta små steg i taget. På det här sättet kommer min stress ta mindre och mindre plats i mitt liv. Jag tycker att det är viktigt med mitt utseende. Det är inte så att jag är fåfäng utan jag vill sköta mig. Tvätta ansiktet varje morgon och kväll, raka benen, smörja in kroppen när jag duschat, klippa mig i tid osv. Det första steget jag tagit nu är att jag köpt en helt ny serie för ansiktsvård, jag har fått hjälp på varuhuset om vilken sort jag skulle välja för just min hud. Nu har jag använt det i ca 10 dagar och jag har skött mig, rengjort och smörjt in anskiktet varje morgon och kväll. Det känns så bra. Nästa steg blir nog att börja smörja in hela kroppen, åtminstonde efter dusch.

Jag är störst, bäst och vackrast =)

Jag blir faktiskt ledsen då. I  hela mitt liv har det funnits någon/några som klagar på vad jag äter. Jag har alltid varit kräsen i maten. Men det är inget jag har lidit av (jag äter helt enkelt det jag tycker är gott), men däremot är det andra som av någon konstig anledning lider av det. I skolan var det två tjejer som alltid var på mig och undrade om vi åt kött och pommes varje dag hemma eftersom jag var så kräsen. Jag svarade så klart ja. Men, jag blev faktiskt ledsen då dom sa så.

Det finns en i min närhet som tycker jag ska lära mig att äta mat som jag inte tycker om. Varför? Det går så bra som det är, det finns så mycket jag tycker är gott ändå, fast jag är kräsen. Och nu när jag äter LCHF så är det några som är på mig om det också. Låt mig äta LCHF, jag tycker det är gott, en fantastisk metod och min mage mår bra. Jag har hitintills inte ätit något jag inte gillar. Det är bl a några på jobbet som gnäller och ger pikar. Varför? Jag blir faktiskt ledsen då.

Men så har jag er vänner här på bloggen som förstår och hejjar på mig, vare sig ni äter LCHF eller inte. Tur att ni finns, för när ni kommenterar mina inlägg om min mage och LCHF så blir jag faktiskt glad.

Där har vi ett stort bekymmer för mig och en förklaring till varför jag inte lyckas äta enligt LCHF eller vettig mat överhuvudtaget. Det är lättare att äta mackor eller kex. Eller som förut när jag åt massa chips och ostbågar. JAG BEHÖVER EN KOCK eller en mamma som lagar mat åt mig.