Metrobloggen

Dagarna rusar... det är så mycket kul som händer!

Det bästa som finns är att ha kontakt med er hundägare. Att få del av verklighetens hundägarskap. Våra sätt att leva med hund och våra tankar om vad som är rätt eller fel.

Det är ett fritt land vi lever i och oavsett vilken åsikt vi har så är det en rättighet att ha den.

Det som skrämmer mig är att det är så accepterat att använda våld mot sin hund...?

Där går ju gränsen för människans rättigheter, tycker ju jag iallafall.

Igår var jag på utställning och fick återigen se den misshandel som pågår helt öppet i vårt hundägarskap.

Hundar som kommit till platsen som flockledare och sedan desperat försöker att försvara sin flock när någon annan hund närmar sig. Som svar på sitt desperata jobb att försvara sin flock så får hunden istället ännu ett jobb att hantera...sin egen ägare, som anfaller och skäller, trycker ner, stirrar i ögon och låtsas morrar rakt in i hundens ansikte.

Under mina timmar på utställningen så kunde jag se att en och samma hund var i konflikt med sin ägare mer än 10-15 gånger...ja säkert 20 - 25. Mellan konflikterna så gullades det och hunden höjdes i sin status. Människor kom och gick och alla bekräftade hunden på hundens villkor. När fara hotade från annan flock (hund) så gjorde hunden det som den kan i sina instinkter...försvar!

Många många sådana historier kunde jag se. En annna historia var när 3 små hundar möter varandra, 2 från samma flock och en från en annan flock. De 2 anfaller den 3:e och den sätter svansen mellan benen och ser MYCKET bekymrad ut på ögonen. Den backar och gömmer sig bakom sin matte som drar fram hunden igen. De 2 andra anfaller och den 3:e backar. När den slutligen försvarar sig och gör ett utfall så tar matten dag i sin hund och korrigerar den. FY du får inte göra så...FY FY FY....

Den stackars hunden gömmer sig igen bakom sin matte och de andra 2 står kaxigt och stirrar ut den. Matten till de andra 2 klappar sina små hela tiden och berättar om någon utställning som de varit på.

INGEN SER VAD SOM PÅGÅR...

Jag önskar så att jag kunde gå fram och berätta för dem men jag vet vad som händer...det är inte önskvärt med den typen av råd om de inte bett om det själva. Jag får välja att vara tyst!

Förhoppningsvis så upptäcker de själva vad som sker...

Det är en mycket pressad hund på en plats där det är mycket stress med en matte som inte är att lita på.

Jag hade med mig Kenzo och träffade några av mina hundvänner. Vi stod lugnt och tittade på utställningen och våra hundar trivdes bra bredvid oss. Visst uppstår frågor...men svaren ger vi med trygghet och hunden kan koppla av igen.

Ha en underbar dag och gå aldrig på din egen hund, den behöver dig så mycket och den har ingen annan. Vi har ett stort ansvar vilket vi skall vårda ömt.

Mervi

För många år sedan såg jag något underbart i vår djurvärld. Denna bild  återkommer till mig ofta och jag tänker på hur det såg ut.

Jag var själv i starten i att "verkligen" vilja förstå hur våra hundar kommunicerar och hade fått lära mig att vi måste BESTÄMMA över vår hund...

att jag måste visa vem som BESTÄMMER... även om det innebär ett krig mellan oss. 

Sättet att visa det på var med mycket skrik och andra ryck och obehag. Blandat med joller och höga BRAAAAA rop när min hund lyckades göra något som passade MIG.

Efter många kurser så var jag så inne på att det måste vara på det sättet...jag måste  vara HÅRD och ALDRIG GE MIG.

Kriget måste ALLTID vinnas av mig.

Ja, det fanns stunder då jag kunde se andra hundägare som mesiga om de inte tog i ordentligt... jag tänkte: hur kan de låta hunden hålla på som den gör? Jag hade ju själv byggt upp en enorm stridsvilja för att få en "lydig" hund.

Jag visste inte bättre då! Min hund blev ett expriment i en förvirrad värld.

Det var många år sedan och inga av dessa tankar finns kvar. INGA!

Åter till den fantastiska bild som ständigt återkommer till mig.

Jag står och ser ut över en stor äng där en älgmamma kommer halvspringande och en bit efter kommer en liten älgkalv. Det fina i denna bild var den starka moderskärleken som fanns hos mamma älgen.  

Kalven kommer långt efter... den stannade till då och då för att nyfiket undersöka sin omgivning.

Mamman som var lite längre fram stannade till då  och då, vände huvet mot sin avkomma och bedömde avståndet. Var det för långt mellan så stannade hon längre där hon stod och när kalven närmade sig så fortsatte hon deras gemensamma resa.

Det var en mycket stolt mamma som var på vandring med sin kalv och man kunde se hur viktigt det var att kalven inte kommer för långt bort eller råkar illa upp på något sätt.

FÖRÄLDRASKAP - LEDARSKAP -ANSVARSKAP

...eller vad man vill kalla det för. Smärta och obehag finns inte i deras relation, det är jag helt säker på.

Hur har vi kommit så snett i vår hundvärld? Jag har varit i Eskilstuna på utställning idag (tyvärr inget cert med hem, men dock en trevlig dag med min Gizmo)

Helt lagligt och på öppen "gata" trycker vi ner våra hundar och skriker på dem med hysterisk röst. HELT OK för omgivningen????

Redan vid parkering såg jag hur en ägare krigade med sina stressade hundar som vill hoppa ur bilen. Hon tog tag i den ena och stirrade den i ögonen och smällde till på nosen då och då...ja vet, hon vet inte bättre, men förhoppningsvis kommer hon att göra det. Hennes hundar skall jobba för en vinstplats till henne....hundarna skiter rent ut sagt i om de vinner eller inte. De vet ju inte ens varför de är där.

Jag såg en hund som skulle prova en hundjacka på själva affärsgatan.

Hunden var inklämd mellan massor av människor och stressade hundar som passerade och ibland stannade upp.

När den lilla hunden försökte svara  tillbaka på  jobbiga signaler som andra hundar gav den så skrek ägaren till sin hund : SLUTA MED DET DÄR och samtidigt tog han tag i hundens huvud och tryckte ner den mot marken.

Sedan fortsatte ägaren att prova jackan som om inget hade hänt och hunden var mycket pressad på ögonen och svansen var under magen.

Skulle vi göra så mot ett barn så skulle vi kallas för psykopat!

När Gizmo och jag var på prommis nu i kväll så kom han lite efter för han skulle bajsa. Då tänkte jag igen på Älgen och hennes kalv. Jag väntade helt enkelt in Gizmo och sedan fortsatte vår prommis.

Han skuttar glatt  vid min sida och jag behöver inte kalla på honom. Det gör jag bara om något skulle hände, t.ex möte etc.

Det var allt för denna gång,  kom ihåg att hunden känner din energi...så vänlighet lönar sig!

Aj Aj Aj va  ont det gör...matte gör mig inte illa!

Är ute och går med Kenzo...numera har vi riktigt sköna prommisar och njuter av att vara tillsammans.

Han drar inte i kopplet och det finns inga kontrollerande kommandon som han måste fokusera på. Han kan helt enkelt njuta av att vara tillsammans med mig i skog och mark.

När vi kommer in i ert bostadsområde så möts vi av en hundägare med sin hund. Denna hund kastar sig omedelbart rakt ut i kopplet och ger oss en STARK varning....ett rejält utfall alltså! Hunden är en stor och kraftig och kan säkert lätt slita sig för att rusa fram till oss.

Vad som händer när hunden gör detta kraftiga utfall är att ägaren tar ett kraftigt tag i kopplet och svingar den i luften samtidigt som hon gör ett rejält ryck i halsen. Kopplet slår mot hundens rygg samtidigt som den får smärtan i halsen. Hunden kommer av sig för en sek...(inte så konstigt) men fortsätter sedan att varna oss för att komma närmare.

Denna hund har jättejobbigt med främmande flockar kan man tydligt se och behöver ett tryggt ledarskap. Vi som närmar oss hunden är ett hot men det värsta är att den som hunden bor hos är ett större HOT...aj aj för att skada sin vovve.

Adrelanin flödar i denna vovve och alla hundmöten kommer att vara stressande.

Amichien Bonding metoden lär dig att ge din hund trygga signaler när det väl gäller...aldrig våld, skrik eller smärta...ALDRIG!

Kenzo går bara lugnt vid min sida när detta händer och jag fick åter visa honom att jag sköter om FARA...

Gå gärna tillbaka i bloggen och läs om UTFALL...nya kommentarer har inkommit även fast det är länge sedan den skrevs så är det lika aktuellt.

Ha en underbart vänlig dag med din flock!

Mervi

Hundens kommunikation - det egna språket sprider sig i Sverige.

Nästa kurs februari 2011.... och om du ser din hunds mjuka ögon och gungande svans så vet du hur härligt det är att förstå den kommunikation som pågår.

www.janfennellthedoglistener.com gå in på kurser och sedan sök på Sweden Foundation course så finns det detalj information där.

Anmälningarna har redan börjat komma in, vi är fantastiska i Sverige som vill lära oss mer och mer...för att nå ett harmoniskt och stressfritt liv med våra hundar.

Är du intresserad, kontaka mig för mer information.

Hälsningar

Mervi

Jag har nyss kommit in från en kvällsprommis med Gizmo min pappis. Jag kan inte låta  bli att tänka på hur fantastiskt härligt det är med att leva med hund.

Bilden är från ett annat tillfälle - Goa Gizmo!

Ja, det var ju inte så när jag startade mitt hundägarskap, då handlade det mer om träning och problemlösning.

Lösningarna gjordes oftas utifrån hur människan tänker och inte hur hunden fungerar.

Nåväl...vi har en behaglig kväll här hemma, hundarna har fått mat och är så nöjda. Då och då väljer jag att ta ut en hund i taget för att det är lite extra mysigt att se hur den fungerar i vardagen.

Jag börjar med att med värme kalla på Gizmo...

- Gizmo kom...

Vips så kommer han direkt...

Jag fortsätter att ha kommunikation med honom, pratar människospråk men han är med på noterna...

- Ska vi gå ut en sväng...

- Gärna, ser det ut som han tänker  för han är med mig direkt...

Denna kväll struntar jag i kopplet för han är oftast lös och jag öppnar dörren...som vanligt så står han lugnt bakom mig för att vänta på att allt är ok och när jag börjar gå så kommer han efter.

Sedan går vi i mysig takt längs med gångvägar och gräsmattor. Det har regnat och det är ganska blött lite överallt men luften är skön.

Inte ett ord säger jag till Gizmo när vi går för han älskar att nosa runt och se vad som hänt sedan sist...mina ord skulle bara ge honom mera att tänka på och inte kunna njuta av prommisen fullt ut.

Han följer mig utan att jag behöver kolla...inte helt bakom men nära hela tiden. Då och då stannar han till för att nosa lite extra och när han märker att jag kommit långt fram så kommer han som ett spjut farande för att vara hyfsat nära igen.

Jag behöver aldrig kalla på honom...han följer mig av egen fri vilja!

Han sätter sig och bajsar och då stannar jag upp lite längre fram för att inte stressa honom...han kan lugnt bajsa klart och när han bajsat klart så rusar han fram till mig och går vid min sida när jag skall gå och och plocka upp efter honom.

När vår prommis fortsätter  utan ord så är vi  tillsammans i en djup bonding - vi tillhör samma flock.

Skulle fara hota skulle vi samarbeta och jag skulle ta största ansvaret dvs skydda honom från det som sker, t.ex ett hundmöte där vi inte känner flocken som kommer.

Det är en glad och pigg Gizmo som är med mig hela tiden och jag njuter verkligen av att han har sån bra kontakt med mig, utan att jag måste kräva något från honom.

Han blir 5 år i höst och jag känner mig så glad att jag aldrig ryckt i honom eller pressat honom för att han inte velat lyda... jag har aldrig stirrat i hans ögon eller på annat sätt visat frustration när han inte förstått vad jag menat.

Jag vill bara dela med mig av enkelheten i Amichien Bonding med förhoppning att kunna inspirera dig som läser att börja eller fortsätta med metoden. 

 Det är när grunden är på plats i hemmet som vi slipper ha problem ute i den större världen. De flesta jobbar med att träna på plats där problemen finns och når inte själva roten av det som behöver ändras.

Det är inte bara hunden som mår bra av att få rätt information... vi själva  blir så mycket mer trygga i vårt hundägarskap så de goda ringarna bara rulla på och blir fler och fler.

Trevlig kväll till er alla!

Mervi

Wow va det är inspirerande att läsa era inlägg... kommentarer från mig är ointressant för det som ni skriver talar för sig själv.

Otroligt mycket medvetenhet och tanke på hur våra hundar mår...super, helt enkelt!

Det har blivit lite dåligt uppdaterande i bloggen denna sommar. Anledningen är att uppbyggnaden av min nya butik tagit mycket energi. Det är med både tanke på miljö och hälsa som butiken sakta men säkert hittar sin rätta form.

Eftersom vi är olika personligheter med olika behov så är inte alltid ett sätt att leva det rätta. Så målet är att gå i rätt riktning...både för insidan och utsidan.

Det har också varit en hel del konsultationer som jag gjort och varje konsultation är så viktig och kräver då och då ett efterarbete som jag så gärna gör.

Detta tillsammans med massa annat som händer har bloggen blivit lidande av...hoppas ni som läser har tålamod och återkommer när jag gör uppdateringar...det är för er läsare som jag  skriver, för att ge tankar, inspiration osv...

Så, idag lördag kväll sitter jag på min baksida med 3 hundar...friska individer som förstår om Fara hotar. Fara kan vara att något okänt närmar sig deras revir område...

Jag och min flock bor i ett tätbebyggt villaområde men har förmånen att ha lite skog på vår baksida. Eftersom det finns hus runt oss så används denna skog även av andra lite då och då... inte så ofta så hundarna vänjer sig vid att det är ett området där människor passerar.

Därför är det så häftigt att små enkla saker gör livet så enkelt...

Idag satt jag på baksidan och tänkte...är det verkligen så enkelt?

Ja, det är det om du har fått dina hundar att förstå vem som leder flocken...om inte, ja då finns det ju anledning att förstå varför de inte ger upp.

Det som hände idag och som händer lite då och då är att plötsligt går någon mycket nära vår tomt i skogen...

Det närmar sig en människa mellan buskar och träd och skulle det inte vara så att jag visste att det var ok så skulle jag också känna oro för det som sker...

När denna människa närmar sig vår tomt (han skall inte till oss utan skall bara slänga lite ogräs rens etc i skogen så börjar mina hundar att spänna upp sig och små voffa lite...

Det ställer nu en stark fråga...är vår flock utsatt för fara?

Det jag gör är at luta mig lite framåt...spanar in mot skogen...dvs mot det som rör sig, tittar en stund och sedan tackar jag mina hundar för informationen. Faran är avblåst, jag bedömmer att det inte är något som kommer att skada flocken och mina underbara hundar accepterar mitt val...

Amichien bonding är anledningen till att de gör det...jag har redan inomhus informerat dem om vem som tar ansvaret och därmed så accepterar de mina beslut även när det är mer laddat.

Är det verkligen så enkelt så att s.k hundträning enbart handlar om att luta sig framåt och ta kollen...JA så enkelt är det om du har grunden på plats.

Mina vovvar släppte direkt och lördagkvällen fortsatte i en skön avkopplanden stämning...

Hur ser du på det...har du någon egen erfarenhet, berätta!

Hej hej alla Mervis läsare!

Tog Mervis dator för att Gästblogga lite. Jag heter Therese  Jacobsson och har varit med på flera kurser och promenader hos Mervi, dessutom har jag hjälpt hundägare med att passa deras vovvar i trygga former när deras ägare roar sig på semester :) det var lite kort om mig.

Nu sitter jag här i butiken och latar mig medan Mervi springer runt i butiken och gör nytta :) tur att nån gör det iallafall.

Mervi har en grupp på Facebook som hon knappt ens vet lom själv men jag vet att hon har en och därför har jag nu bjudit in alla hennes facebook vänner dit, så är ni vän med Mervi på Facebook och fått inbjudan tycker jag ni ska acceptera för vem vet där kan det ju kanske hända lite skoj :)

Så nu har jag gjort min första gästbloggning kändes lite spännande vet ju att Mervi är duktig på att skriva och säkert tänker ut lite mer hur hon ska lägga upp det medans jag bara blajar på lite :)

Men jag tycker ni ska ta och ha det suuuuper bra och bara njuta av att ni får vara med era underbara vovvar, så syns vi kanske någon gång.

Tjing tjingeling.

Nu har jag besökt Tallin...mycket vacker stad med väldigt lite hundar??? kanske bor de mer ute på landet?

Att återvända efter en längre separation, dvs flera dagar kräver att man tänker på signalerna lite extra för att ge hundarna trygghet.

Det jag älskar med Amichien Bonding är att allt hamnar på plats så fort bara jag själv gör rätt...

I morse när jag förberedde mat åt hundarna så ropade jag på Kenzo och Gizmo...

Bara Gizmo kom och jag ropade på Kenzo igen...då hör jag min dotter svara från övervåningen...Mamma han sover, sluta ropa på honom!

Detta är så små saker men betyder så mycket...har du haft en hund som bevakat dig hela tiden och aldrig kunnat slappna av så vet du vad detta betyder.

Han har inte ansvar för mig och kan slappna av i andra delar av huset.

Självklart låter jag inte maten stå framme åt honom men jag gör en ny inkallning lite senare när han vaknat och känner sig redo för att umgås.

godnatt alla hundvänner!

Utan dåtid skulle inte nutid vara lika belönande. Därför brukar mina tankar alltid gå tillbaka i tiden när jag umgås med Kenzo eftersom vi ständigt är i en  utvecklingsprocess som går åt rätt håll.

Kenzo var GALEN i att bada...ja det  var inte så man kunde tolka det som roligt...mest en  stark trigger...en mani - ett måste!

Han tvekade inte att kasta sig mot mig och slita i mina kläder för att få mig att släppa honom så han fick rusa fritt iväg och göra vad han ville.

Han flåsade och gnällde...kravfyllda skall kom också från honom.

Han drog i kopplet något vansinnigt...han blev så stark av stresshormonerna. Dessutom var han helt blockerad och tog inte emot information på något sätt.

SLÄPP MIG JAG SKA BADA!

Hade han varit en hund som kunde vara lös så kanske jag aldrig hade tagit kampen med honom att kämpa med honom fram till vattnet. Nu kunde inte Kenzo vara lös alls...han flydde alltid när han fick en chans och kunde springa runt i timmar tills han utmattad återvände till oss.

Nu är jag glad att jag upptäckte alla dessa problem som fanns i vår relation...det gjorde att jag behövde fokusera på vad som skedde och få ner hans stress...

Nu när vi var iväg och badade...så märker jag hur det sakta men säkert har detta blivit bättre.

visst märkte jag av hans gamla stress en aning genom att han var lite extra på i kopplet och jag fick jobba med honom med tysta signaler som informerar om att han inte skall leda mig.

Både Husse och lillmatte var med och det gjorde honom också lite extra på...

Den stora skillnaden såg jag när vi kommit fram till badplatsen där han skulle få doppa sig...

Förr  skulle han inte klara att vara stilla utan vi for som trasor när han kämpade för att komma i vattnet.

Nu senast, satt han lugnt medan vi satte på en långlina på honom och när jag var klar så tog det någon sekund innan han förstod att det var ok att gå ner i vattnet.

Jag använder aldrig förbud i situationer utan mer att det är ok att doppa sig när man själv önskar.

Jag fick tid att njuta av den vackra miljön...förr tog Kenzo all uppmärksamhet...:-)

Åh va han älskar att simma...han kan vara i hur länge som helst...säkert lite frihetskänsla att få röra sig i det sköna vattnet. Någon badkruka är han inte...

Upp och i upp och i...så håller han på när han badar!

Ja, så här det såklart dags att rulla sig efter varje dopp också...inte kul när det är dags att gå till bilen...då får man ha koll så han inte hinner...

Att leka med Kenzo i vattnet förr var en otroligt stressande sak...han flög på oss och kastade sig emot och var allmänt respektlös. Nu visar han tydligt respekt till Lina när hon bjuder in honom till lek. Han är intresserad och fokuserad...inte stressad och blockerad som han var förr...

Till och med när det tar lite tid för Lina att få ordning på pinnen hon skall kasta så har han tålamod och vänta...Lek är kul och leka får han göra mycket - men bara på rätt villkor!

Doppa er och era fyrbentingar om ni har vatten nära...sommaren är kort och underbar!

mervi

Oj va länge sedan jag uppdaterade bloggen...det har mest med att tiden går åt till så mycket praktiskt just nu.

Butiken som jag köpte i våras har tagit mycket energi. Bara bra energi, men dock tagit anspråk på de få timmar som ett dygn har.

Ibland är det så att, hur roligt det än är så får man prioritera. Bloggen är alltid kul för att ni som läser är delaktiga vilket jag uppskattar mycket.

Hur som helst så har butiken nu börjat att formas i rätt riktning... mycket kvarstår och det kommer det säkert alltid att göra, tack och lov. Vi blir liksom aldrig klara för då skulle de ju bli lite trist.

Rätt riktning, ja så kommer det att vara när du besöker min butik...

• Med tanke på miljön...alla små droppar räknar!
• Med tanke på innehåll, rena produkter, giftfritt, ekologist osv...Här gäller det både insidan med mat, godis etc och utsidan med schampon och andra produkter.
• Med tanke på bekvämlighet, Koppel och halsband, kvalitet och design, bra tillbehör för vardagens hund och katt ägarskap.
• Med tanke på glädje och inspiration...hur kan jag utvecklas på rätt sätt??? ibland med lite nya produkter som gör det lättare...en långlina eller en bra leksak för att träna leken på rätt sätt.

Inom kort kommer jag också att ha något unikt...Jan Fennell the Dog Listener kommer att lansera något för dig som har en hund som drar i kopplet. Inget våld, inget obehag bara kunskap med tillbehör. Snart i Sverige...

En storsäljare redan är : färskt fryst foder från Vom og hundemat, många hundägare kommer in och säger att de haft alleriger, klåda osv men efter de börjat ge denna mat så har det försvunnit. Magi?...nej, rätt grund...känner ni igen det från Amichien Bonding? Rätt grund öppnar upp dörrar för allt annat kul...

Jag har också många hund och kattägare som kommer in och köper torrfoder...

De torrfoder som finns i min butik är NOGA UTVALDA vilket också gör att våra djur mår bra...bort med onödiga tillsatser och massa skräp...RENA PRODUKTER!

GODIS massor av naturlig godis för både hund och katt...Att hålla i en strupe känns ju lite scary...men så ändrar jag tanken och ser det från hundens perspektiv och då är det ju värsta delikatessen...och vips så känns det ju riktigt gott, nästan så jag skulle kunna gnaga på den själv...:-)

Ja, lite info om vad som sker. Jag har massor av härliga saker att dela med mig till dig men behöver bara fokusera lite på andra ting just nu. Ha tålamod och skriv gärna en kommentar om hur du ser på det som jag skrivit om.

Vilken mat ger du till din hund?

Har du någon favorit när det gäller koppel, halsband etc

Har du hittat bra ekologiska produkter som du kan dela med dig av...

SKRIV och BERÄTTA

Sköna sommardagar till dig och din flock

Mervi

3 hela sidor om mig och Kenzo...i tidningen Hundliv som är ute nu.

Är du intresserad av att läsa artikeln och inte har nr i din närhet så har förlaget lovat att skicka några nummer till mig så jag kan skicka dem vidare.

Har du läst artikeln? skriv gärna en kommentar om vad du tycker. Saknar du tidningen så skriv en kommentar så skickar jag den till dig.

Trevlig kväll

Mervi

...så det känns extra kul att få ha Tony knight som gäst hemma hos mig. Även hans mamma Jan Fennell har varit hos oss och helt klart märks det på hundarna att dessa personer har något extra...

När jag pratar engelska så är det alltid med lite luckor och säkert med en hel del förvirring och misstag...

När jag pratar svenska så är jag mycket mer säker och det är sällan det sker förvirring ochh missförstånd...visst, det sker men det beror på att kommunikation är lite komplicerat...

När Tony Knight och Jan Fennell besöker mig så är det mina hundar som reagear extra tydligt...någon som kan deras språk har klivit in i deras liv.

Någon som signalerar trygghet och ledarskap! Någon som visar att trots flockens förändring så har de (hundarna) inget  ansvar.

Det var en mycket trevlig kväll vi hade i maj när Tony besökte mig och min familj.

Här ser vi Tony, Dog Listener Kim från borlänge och Dog Listener Marina från Kungsäter. Hundarna ligger lugnt vid sidan om när inget annat händer. Vi behöver aldrig ge dem kommandon, de vet när vi inte behöver dem.

Här ser vi Kenzo titta mot mig som har kameran i hand...

Sen bjöd Tony in Kenzo till lek och Kenzo var direkt med på noterna...leka är ju kul!

Okey...ska vi leka mer...Kenzo bara väntar på att leken skall fortsätta

Japp mera lek blir det...

Det behövs aldrig tränas kontakt när signalerna är rätt...kontakten finns där hela tiden. Gizmo väntar nu på lagom avstånd att få leka...han kliver inte in i leken oinbjuden...

Nu är det dags för Gizmo att leka och han är genast med...

När Tony leker med Gizmo så ligger Kenzo vid sidan om och stör inte dem...det personliga spacet är viktigt och det respekteras när allt är under kontroll.

UNDERBAR LEK DÄR ALLA TRIVS...ALDRIG ETT NEJ ELLER FY ELLER ANNAT FÖRVIRRANDE - BARA TYDLIG KOMMUNIKATION MED ETT SPRÅK SOM VÅRA HUNDAR FÖRSTÅ...

Som matte njööööt jag av varje sekund som mina hundar roade sig...att se sina hundar må bra är det bästa vi som mattar och hussar kan vara med om...

Det finns inget bättre än att se en hund vara helt inne i något som den gillar. När något är nytt så kan de krävas lite vägledning och det är något som jag gärna ger mina hundar.

I filmerna kan du följa Loke när han får en Tacos låda med hundgott i...han ställer gärna frågan till oss om det finns en enklare väg att få i sig det goda. Han får vägledning så här i början och sedan får han sköta det själv....

Hej!

Lina heter jag och är dotter till Mervi. Idag tänkte jag gästblogga, när jag ändå hjälper till i butiken, rätt så lugnt faktiskt ;)

Men iaf, Idag när jag och mamma satt i bilen på väg till butiken, tittade jag snabbt ner mot golvet, där Gizmo sitter. Han ger mig en blick som ser ut att säga: Ta mig härifrån! Ögonen är helt uppspärrade och tungan hänger långt långt ut ur munnen.(Gizmo var stressad för att han har varit med om en incident då han och Kenzo satt i samma bur och Kenzo råkade trampa på honom. Han har därefter väldigt svårt att åka bil och han ör stressad även om han sitter fram med mig.) Jag var bara tvungen att säga till mamma att jag, för några år sen, aldrig skulle kunnat se om det var stress eller "det är varmt"-flåsning han just nu gjorde. Lyckligtvis kunde jag nu se att han var uppe i stress och att jag inte ska börja gulla och prata bebisspråk med honom, utan helt enkelt inte bry mig och låta honom vara.

Alltså, för några år sen, innan mamma började med metoden, skulle jag säkert börjat öppna fönster, sätta på AC:n och hoppas att han inte tycker det är för varmt, för det är exakt det jag skulle tro; han tycker det är varmt och då flåsar han.

Varför kan man inte se skillnaden på stress och värme-flåsning?

Tänk efter, när du vet att det är jäääättevarmt ute och du vet att din hund kommer börja flåsa, skulle du då se om din hund var i stress? Eller skulle du helt enkelt dra en egen slutsats; Värmen!?

Ta ett annat exempel, det är nu vinter och ni ska ut och gå. Hunden börjar flåsa hysteriskt. Skulle du nu tro på stress, eller skulle du tro att hunden tycker det är jobbigt att gå?

Självklart kan hunden tycka det är jobbigt, eller tycka det är varmt men den kan också vara stressad, bara det att vi är ovetande eller att vi inte vill se sanningen, vilket sedan drabbar vår hund negativt, och vi dras in i en ond cirkel, som vi själva skapat!

Min blogg ;)

Det är helt fantastiskt hur mycket härliga människor jag får äran att möta...

När jag fått äran att känna människan så kommer det extra bonus på köpet...jag får träffa deras hundar.

Maggie i Växjö är en av dem...hon är numer Certifierad Dog Listener och fortsätter att fördjupa sig för att kunna hjälpa andra hundägare till ett mer stressfritt och förtroendefullt liv med sin hund/ar.

Anledningen till att jag har fått glädjen att lära känna Maggie är 2 raringar som heter Alex och Musse...utan dem skulle vi troligen inte ha träffats...

En del "problem" fanns i vardagen och nu är det mesta löst pga rätt kommunikation.Trots lite förvirring och problem så har det hela tiden varit små kloka hundar som Maggie har glädjen att leva med.

Så, nu ska ni få njuta av lite Dogart...första länken är från en tidning där de varit med och under den andra länken så kan du klicka på filmen och se något heeeeeeeeeeeeeeeelt fantastiskt...Dogart när det är som bäst.

Njut av era vovvar alla härliga hundägare där ute....

http://www.dogart.se/sida1.html

http://www.dogart.se/sida3.html

Dog Listener Ida har utökat  sin flock....

En liten Gaia bor nu med henne och hennes vovvar Bosse och Olle.

GRATTIS IDA till din lilla guldklimp...ni passar så bra ihop!

Fotograf: therese J

Aj...svid...sår...ont...förhårdnader på mina händer...

Ja, så såg vardagen ut förr när jag bara skulle ut och njuta av en promenad med Kenzo, vilket inte var njutbart alls...varken för honom eller mig.

Att va i ett litet centrum var för honom som att få Torgskräck...han låg längst med kopplet och bra drooooooog mig. Kom någon för nära så kunde han flyga mot den...typ, håll dig unden mitt personliga space.

Därför njuter jag extra mycket när Kenzo och jag umgås tilllsammans.

Han är med mig i butiken varje dag och vi jobbar tillsammans. Efter varje arbetsdag så går vi iväg tvärs över torget och hämtar trottoarprataren. Kenzo har en lina på sig men han utnyttjar den aldrig maximalt. Han går trevligt vid min sida och har ändå möjlighet att nosa runt och kissa av sig.

Här är vi på väg...tillsaammans!

Att släpa och bära på saker var inte tänkbart förr...nu går det hur bra som helst.

5 meters linan är toppen...den finns i butiken. Lagom frihet på platser där det kommer folk och hundar...

Dagens fotograf är Therese J som höll mig sällskap idag på eftermiddagen.

Finlands första Dog Listener Maarit får tillökning i sommar. Här ser vi hennes nya flockmedlem som äter sig mätt från mamman. Ännu är det inte mycket prickar på denna lilla  Dalmatin...men snart så...

Grattis Maarit...vi vill veta allt om din nya lilla valp. Rosa kommer att bli en fin stora syster nu när matte är utbildad Dog Listener.

Att leva med Kenzo har inte varit lätt...vi fick tränga oss ut genom dörren för att han inte skulle klämma sig mellan och sticka iväg på några timmars rymning...

Med tiden har det blivit bättre och vi har fått honom att inte sticka iväg med samma panik som tidigare...

Lappar som satt på vår dörr har tagits bort för länge sedan:

LÅS DÖRREN ELVIS RYMMER (ja han hette Elvis när han kom till oss)

Han kunde öppna dörrar och han lyckades alltid att på något sätt komma ut för att sedan springa runt i skogen några timmar i någon slags rus som var svårt att förklara...

Han fick en annan blick i ögonen...det var något främmande över honom.

Ikväll sitter vi och tittar på tv och småknattarna (Gizmo och Loke ) får gå ut och rasta sig. Jag öppnar bakdörren och låter den vara öppen. Kenzo är inte längre en rymmare och han trivs med den egna flocken men helt pålitlig kommer han säkert aldrig att bli.

Jag får annat att göra och lämnar vardagsrummet...glömmer helt bort att bakdörren är öppen och återvänder efter en långtid...

Vardagsrummet är tomt....Neeeeeej nu har han dragit iväg...jäklar, glömde helt bort dörren....?

Kollar tomten, ingen Kenzo där...spanar efter knattarna, ja de finns där och nosar och kissar av sig...

Jäklar, han har rymt nu igen, tänker jag!

Går in för att sätta på mig skor och gå ut och leta och på vägen till skorna så  ser jag 2 milda goa ögon titta på mig...

Kenzo har valt bort den öppna dörren och ligger i sin korg under trappan och vilar...

Han stannar hos sin flock av egen fri vilja...

Han har varit svår...men resultatet av vårt jobbet får vi hela tiden, han är en underbar hund som visar hur viktigt det är att prata samma språk som han som art...då är vi tillsammans i förtroende!

Det är något stort på gång...vår kronprinsessa skall gifta sig och från alla håll och kanter i världen så har människor kommit för att samlas till en och samma flock...

Aldrig förr har status och rangordning varit så tydligt... du möter det varje dag i din vardag men kanske inte tänker på det.

Vem har mer status än någon annan...i dagarna är det extra tydligt...just i kväll är det konsert i Stockholm för brudparet...

Vem skall sitta var...

Vilka är ögonen på...

Så många männsikor och ändå är det bara de med viss högre status som Tv kameran stannar till på...

Om och om igen pratas det om rangrullen...vem är vem och vilken roll har den...?

Känner ni igen det? Det finns runt oss även om vi oftast inte vill erkänna det.

Rangordning i:

Arbetslivet

familjelivet

vänskapslivet

osv osv...

Det är föränderligt i vår egen vardagen där statusen förändras på vägen mellan våra arbeten och hemmet... och andra sociala aktiviteter.

Aldrig förr är det så tydligt som när det är ett kungligt bröllop...då är alla vi andra lägre i status om vi skulle befinna oss i samma flock under samma tid.

Vem kommer till vem...?

Gårdagens invigning var så underbart kul och jag vill säga tack till er alla som kom...bara att ni tog er tid att besöka butiken gjorde mig så glad....dessutom fick jag massor av fina blommor som nu pryder mitt ena skyltfönster. Under några få timmar var det nästan 100 besökare i det lilla centrumet...tur att vi hade fint väder för det gjorde det hela till en fantastisk gårdsfest...

Blommor ger inspiration och det är också vad jag vill ge till alla hundägare och nu också för kattägare även om jag inte är så bra på just deras kommunikation. Snart kanske det finns en CatListener som kan hjälpa till för helt klart har katten en fantastiskt språk som jag inte alltid förstår.

Bilder från kvällen kommer inom kort...skall bara flirta lite med fotogaren och också under kvällen kassörskan Therese...

Trevlig kväll

mervi

VÄLKOMMEN PÅ INVIGNING AV HÄLSOBUTIKEN FÖR HUND OCH KATT

I morgon onsdag den 16 juni. Mellan klockar 16.00 och 20.00 firar vi med både lite tilltugg och dricka.

Leverantörer på plats:

Vom og Hundemat

Jipotimas

Brit care

Ida Jedh Dog Listener informerar om sin Doggy Walking verksamhet

Monica Wadström Dog Listener informerar om hundmassage

Kattluckan, en organisation som hjälper katter i nöd finns på plats svarar på kattfrågor.

Min mamma har bakat och finns med oss under denna festkväll...Nybakat blir det...

Specialerbjuden under denna kväll till dig som kommer...

Jag hoppas få träffa många av er för att prata hund och katt!

Butiken finns i Roslags Näsby Centrum, Korsvägen 20 Täby

VÄLKOMMEN!

Det är skymning och en vargflock börjar bli hungriga...överlevnad!

Det är skymning och ett gäng ungdomar behöver pengar... överlevnad!

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

Någonstans finns det mat och vargarna börjar att söka sig åt det hållet...

Någonstans finns det pengar  och ungdomarna börjar att söka  sig åt det hållet...

Flocken är samlad,  en av individerna har extra goda kvaliteér och blir den som tar ledningen.

Ungdomarna har samlat ihop sig till en egen flock och oftast finns det någon i gänget som alla lyssnar lite extra på...

Vargflocken söker sig till platser där det finns stor risk att hitta sitt offer, något  ätbart...

Ungdomsgänget söker sig till platser där det finns gott om byten. Tunnelbanan i Stockholm blir ett bra ställe för deras jakt...

Behovet av mat driver vargflocken att gå vidare i sin plan...(Hade flocken varit mätt hade de inte slösat energi på jakt).

Behovet av pengar drivet ungdomarna att gå vidare...(hade vi varit ett land utan mat skulle mat varit målet även för detta gäng).

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

Nu spanas det aktivt... de väljer ut en individ, deras offer... deras middag!

Vargarna väljer ut en som är svag... någon som inte hänger med i flykten... någon som är lätt att fälla.

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

Nu spanas det aktivt... stora grupper av människor kommer ut ut tunnelbanan och den lilla gruppen av ungdomar väljer ut en som visar på svaghet... någon som är ensam och är lätt att fälla.

När det väl är dags att ta sitt byte så är det adrelanin som flödar och bara en sak som gäller...

Två helt olika arter, men samma jaktbeteende som pågår.

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

Instinkter styr oss även om vi alla  inte är rånare men en jakt pågår ständigt i vår vardag.

Människans intellektuella sinne har gjort att jakten har förändrats men det är fortfarande jakt... pengar, status, skönhet, mat (se bara vad som händer innan en storhelg... ALLA verkar ha samlats på samma ställe... Butiker där det finns mat.

När vi förstår våra egna instinkter som vi ibland inte vill kännas vid så förstår vi också hundarnas beteende...

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

Brukar du tänka att nu behöver jag träna min hund... planerar du in timmar för att specifikt träna hunden i vad den bör kunna?

När du fått kunskap om AB så slutar du att träna din hund  om det inte är så att det är kul träning för träniingens skull eller att du skalla träna inför en tävling eller dyl.

AB gör att du blir medveten och tänker i signaler varje dag...i början medvetet och sedan omedvetet.

Det behövs inga speciella träningskläder och redskap. Det enda som behövs är dig själv...i vilka kläder som helst.

I våras hade jag äran att få resa till Västervik och träffa Christel och hennes flock. Hon har en underbar schäfer som heter Scooby.

Det finns ett jobbigt problem i deras liv och det är hundmöten...för övrigt så fungerar allt bra.

Under konsultationen så öppnar jag upp ögonen för flocken som Scooby lever i...han är mycket älskat av sin familj men har tränat sin familj till att följa hans villkor. Omedvetet...av familjen! Detta har de förstått och därav min resa till dem.

Vi jobbar på i några timmar och sedan är det dags att möte den farliga världen - den världen där vi kan möta andra flockar på det egna reviret.

Nu ska ni få se en kort film om hur Christel jobbar med sin hund. Och från att ha varit tokstressad vid hundmöten så är Scooby nu bara flåsig och frågande. Det  starka utfallet uteblir för matte jobbar med rätt signaler och med ett starkt kroppspråk.

Det  är en gångväg alldeles nära oss och där kommer olika hundar gående under vårat träningspass. Aldrig förr har vi längtat efter hundmöten som nu...:-)

Det är första prommisen efter konsultationen och Scooby är inte van vid att matte tar ansvaret Scooby vill ha kontrollen...men han släpper då och då över till matte. Det finns massa olika personligheter hos våra hundar och det ska inte jämföras med andra.

Mitt syfte är att visa hur det kan se ut...och hur ägaren undviker den starka stressen som ett utfall ger. Det finns inga ord i träningen och matte bara informerar att hon leder prommisen.

Svansen är inte skyhög och mottagligheten hos Scooby är hyfsat stor, trots oro för hundmötet som sker nära honom. Du kan se hans fokus i filmen och höra hur han flåsar. Men när du jobba rätt med AB och sedan forsätter att göra grundjobbet bra utomhus så kommer din hund att lita på de flesta möten som sker. Igen, värt att nämnas, hundar släpper ansvaret olika fort...beroende på miljö, familj, personlighet, historia etc.

Oavsett vad så är detta rätt väg att komma vidare...