Metrobloggen

Helt underbart mycket intressanta inlägg under rubriken :

Varför är det så?

Vi gräver tillsammans i tankeurnan och tar fram viktiga saker till ytan. Alla kommentarer är så värdefulla och välkomna!

Det bästa som finns när vi skall utvecklas vidare är att börja tänka till. Att stanna upp och tänka efter...kanske upptäcker vi att det vi tänkte från början fortfarande gäller eller...har vi kanske börjat ändra vår tanke?

Ofta hör jag att : så har jag alltid tänkt och så tänker jag alltid tänka...???

Jag själv tar mig ständigt rättigheten att förändra min tanke efter att ny kunskap kommer i min väg.

Ställ dig själv frågan...

Är du FÖR eller EMOT att ge din hund smärta? Kan du svara JA eller NEJ på frågan. Behöver du ge en förklaring eller är det enkelt att ge ett svar?

Då tänker jag på medveten smärta. Inte om du råkar trampa på din hunds tass eller om leken blir lite häftig.

I helgen är jag i Norrköping och kommer inte ha datorn med mig. När jag är tillbaka vid datorn så kommer jag att läsa igenom alla era kommentarer igen och fylla på med mina tankar...

Bilder från helgens föreläsning och träningspromenad kommer också att läggas ut...

Planera redan nu också att Tony Knight the International Dog Listener  (Jan Fennells son) kommer till Sverige och har föreläsning Annandag pingst (måndag 24 maj) mer info kommer...

Sverige får nya Dog Listener, det blir en ny Advanced course den 21,22,23 maj. Du som gått Foundation course har fått info separat.

Hunden är en helt fantastisk liten figur som får en hel värld att klia sig i huvet lite då och då...det har blivit mindre och mindre kli i huvet sedan kunskapen om Amichien Bonding landade hos mig och många andra hundvänner.

Tack alla läsare för att ni läser denna blogg och tack till er alla som delar med er av era tankar...

Om jag säger att en av mina vänner uppfostrar sina barn genom att kasta dem på marken och vända dem upp och ner när det inte LYDER...

Om jag säger att en av mina vänner rycker sitt barn i håret varje gång den inte vill LYDA...

Skulle du då tycka att något var fel...?

Om jag byter ut barnet mot en hund så blir inte reaktionerna lika starka...det kan t.o.m blir påhejande rop som säger BRAAAAA du är en så BRA hundägare.

Varför ser vi då inte att smärta är lika på alla levande varelser och att ingen kan vinna förtroende med smärta.

Ja, men det är ju en HUND säger många då...

Ja, och...?

Menas det då att hunden behöver smärta för att kunna leva i en bra relation med människan...eller?

Men...säger vissa, min hund ääääääälskar mig och jag kan göra vad som  helst och den vill ändå vara med mig.

Ja, har hunden något val???? kan den välja att flytta eller blir det som Stockholms syndromet?

Finns verkligen den djupa relationen om vi blandar in RYCK och annat obehag???? finns den eller tror vi att den finns för vi ser inte vad som igentligen pågår?

Jag ser skillnad...gör du?

Bonding med en värdefull Kenzo...För den som inte haft en hund som är stressat stel i sina muskler och ständigt varit på sin vakt så kanske detta är helt obetydligt men i vår vardag värdesätter vi alltid mjuka ögon och avslappnade muskler. Vi värdesätter att han litar på närheten som vi ger honom. Här ser vi min goa dotter Lina som umgås med Kenzo.

2009 blev ett mycket bra år för våra hundar...

För första gången någonsin hölls i  februari en Foundation course i Amichien Bonding här i vårt land och utbildare var ingen mindre än Jan Fennell the dog listener. Hon har hjälpt många hundar som mått dåligt genom att ha skapat en metod som gör det möjligt för människan att kommunicera med sina hundar.

I Sverige är Jan Fennell fortfarande ganska okänd men hennes böcker finns översatta i 24 olika språk och fler och fler vill ha boken på sitt språk.

Denna bok har blivit en storsäljare på Forma Publ.

Kurser i Amichien Bonding hålls i massa olika länder och när Jan Fennells son Tony Knight hade den andra Foundation course här i Sverige så var det hans första besök i vårt land.

Mor och son, Jan Fennell och Tony Knight.

2009 så var det en stor föreläsning med Jan Fennell 2 st Foundation course och en Advanced course där flera av de som gått grundkursen blev certifierade Dog Listeners...

Nya kurser är planerade runt om i världen och även Sverige är med detta år...Advanced course är prel planerad i maj (info kommer till alla som gått Foundation course) samt en föreläsning med Tony som kommer att ge så mycket tankar som hjälper dig i ditt hundägarskap.

Igår hade vi en återträff där deltagare som gått under året kunde fylla på med mer kunskap/ dela med sig från sitt hundägarskap och ställa sina egna frågor.

I köket var det massa positiv glädje...Brödet/bullarna smakade juvligt, stort tack till Gateau www.gateau.se. Ett tips, prova deras valnötsbröd - jag är beroende!

Här ser vi Liselott som tar sig ett snack med sin tonåring Abbe...Hur var det nu igen man skall uppföra sig när man är på kalas...Matte jag minns inte?

Här ser vi lite spridda skurar av hundvänner...från vänster Monica, Camilla , Lotta och Ida med sin Bosse.

Här har vi Annika och Björn med sin Hobbe som valt att hoppa in i hörnet...

Kattis, Barbro och Inger har slagit sig till ro i sofforna...

Här ser vi ett gäng som samlats vid försäljningsbordet...massa kul hundprylar att kika på och gott hundgodis som ger inspirationsglädje. Monica, Anna, Åsa och Miranda.

Här gör Susanne det mysigt med tända ljus.

Åsa , assisterad av hennes goa dotter Miranda skötte om produktbordet så bra så jag kunde mingla runt och prata HUND HUND HUND Kommunikation med alla som kom.

Kameran var framme en stund innan alla kom och sedan bara försvann tiden...men jag hann iallafall fota lite i starten...sen var det fullrulle med hundprat!

Vi var närmare 30 st och det var så  roligt att så många kunde komma. Vi hann bara börja och helt plötsligt var eftermiddagen slut.

Det finns så mycket kvar att prata om och det finns säkert många frågor som blev obesvarade. säkert många många härliga historier om hundlivet där hemma som vi inte han ta del av...så det får helt enkelt bli flera träffar.

För mig är det är så härligt att få dela denna fantastiska kunskap med så många andra...

Tack alla som kom och var med denna eftermiddag och jag ser fram emot att höra mer från er hur det går och vad som händer.

Men vad har det med ledarskap att göra...?

Jo, var vi än befinner oss så finns det något ledarskap över oss...nästa över alla - kanske finns det undantag????

När jag pratar om ledarskap för hundar så är det alltid ett gott ledarskap som ger hunden information om att jag har koll på läget och tar ansvaret över vad som sker.

Det är tysta signaler som förmedlas när det är nödvändigt - igentligen sker det hela tiden men det är när det krävs som hunden kollar upp vem som leder flocken och har du då tidigare gett signaler om att det är du så är det dig hunden kollar på.

Det är inte vi som hundens ägare som avgör när det sker...det är genom hunden du märker hur långt ni kommit i ledarskapet.

Förra  veckan var jag i Växjö och gjorde en konsultation...på vägen hem så sitter jag i flygplanet och hör en motor starta...och lägga av! Jag hör motorn starta igen...och lägger av igen. Ytterligare 2 gånger till sker detta och mina tankar börjar snurra...

Piloten som skall ta mig till Stockholm Arlanda kommunicerar med någon ute på markplanet...

Det finns ingen ström, eller sa han amper...något om att inte motorn inte orkar starta hör  jag  dem prata om.

Ganska snart kommer ett meddelande i högtalarna om att vi är försenade och kommer att starta vår resa till Stockholm så snart som möjligt...

"darr" ingen ström och en flygtur framför mig...

Min tidigare flygrädsla gör sig påmind och jag jobbar på med de verktyg som jag fått att klara av detta på ett bra sätt.

När kroppen går  in i rädsla så kan det framkalla panik om  man inte kan fly från situationen /platsen...

kanske känner ni igen det från hundar som är i  koppel! Flyktvägen är stängd och kroppen jobbar med FARA.

Nu hade jag som sagt lärt mig  att koppla av i denna situation och tänkte som så att:

Piloten vet vad han gör och kommer att ta mig till Stockholm på ett säkert sätt.

Vi kommer iväg och när vi väl skall landa så är det för dåligt väder.

Dimman gjorde att vi inte kunde landa så vi fick cirkulera en längre tid i luften....tankarna kommer igen.

Var det inte ett konstigt ljud från motorn...? är det inte lite väl länge vi behöver vara här i luften...? tänk om det blir något problem med strömmen eller annat...? vi hamnar också i några luftgropar som skakar om planet och piloten gör en manöver som det låter/känns som.

Igen, fick jag anledning att tänka på vad ett ledarskap betyder...

Hur mycket litar jag på dem som har mitt liv i sina händer?

Vad signalerar flygvärdinnan?

Eftersom jag som människa vet att jag inte kan göra något för tillfället så väljer jag att lita på att allt är ok....vilket det också var dvs vi landade efter mycket om och men. Tryggheten under mina fötter kändes extra bra.

Men när rädslan blir för stark - när en hund inte känner att vi som ägare är tillräckligt bra...då visar de det med sitt beteende.

Det kan t.ex vara extremt starka utfall mot andra hundar /människor eller annat...

Det kan vara att de stänger av helt och bara står och darrar...

Det kan vara att  de flyr från platsen om de får möjlighet...flyr i panik och är helt blockerade.

Ledarskap finns överallt och det är inget konstigt att våra hundars första fråga tilll oss när vi möter dem är vem är du och vem är jag.

Alla flockdjur söker en ledare och om vi som hundens ägare inte tar jobbet så tar din hund tjänsten.

Ska hunden bo hos dig så plockar den information hela tiden när ni umgås och efter en tid så kan beteenden dyka upp som inte fanns hos hunden i början...

Vi har gett information till hunden att den är vår ledare och problem uppstår.

Ledarskap är som ett skällsord i dagens moderna samhälle och många skräms av tanken att leda sin hund...troligen beror det på att många tror att ledarskap betyder att vi skall dominera och kontrollera på ett hotfullt och aggressivt sätt, eller vad kan det bero på?

Hunden säger bara,  finns det inget ledarskap så tar jag det...

Vad tycker du? Berätta...

Det är så kul att träffa hundmänniskor som vill utvecklas i sitt hundägarskap. När jag och Lotta som bor i Norrköping började planera en föreläsning och träningspromenad i hennes trakter så visste vi inte alls om någon skulle vara intresserad.

Nu är det FULLBOKAT...t.o.m fler än vad vi hade tänkt från början kommer att delta på föreläsningen och träningspromenaden. Det ska bli jättekul att få träffa alla som kommer. Föreläsningen kommer att vara i nära kontakt med de som kommer och alla frågor samt tankar skall bollas...varför gör min hund så? och vad kan jag göra för att min hund ska sluta? Är min hund stressad eller är det bara en livlig vovve...? ja, dessa frågor och säkert många fler tar vi upp under tiden som jag ger nycklarna till hundens språk.

Träningspromenaden som är dagen efter, söndag är med fokus på trygghet för hunden. Hur använder vi de tysta signalerna osv...

Jag ser fram emot att träffa Lotta & crew i Norrköping och självklart alla som kommer dit...

Tänk om våra hundar visste hur mycket tid vi lägger på dem...:-)))

Vissa kommentar inlägg kräver så många svar så jag lägger upp dem här i huvudbloggen...

Kommentarinlägget kommer från Fanny och är skrivet under rubriken - Men, han ser ju inte glad ut.

mina tankar ser ni i rött

Stina
Jag tycker ditt senaste inlägg var mycket bra, speciellt det sista du skrev, nämligen att du inte tror att det finns en renodlad metod inom djurkommunikation samt frågan om det verkligen finns hundflockar som har perfekt harmoni.

Jag tror att en orsak till att många hundägare har problem med sina hundar är just för att de strävar för mycket efter att uppnå perfektion. Skulle det vara så så skulle jag rekommendera den hundägare att lära sig AB för det tar bort press och stress i vardagen samt ger en förståelse för hundens beteenden.

Om omgivningen säger åt en sådan hundägare att hundar MÅSTE gå fint i kopplet finns risken att denne inte vågar tänkar själv utan tränar sin hund att gå fint i kopplet bara för omgivningen sagt det. Det är förhoppningsvis inte någon som säger att någon MÅSTE göra något likaså att en hundägare gör  något för att omgivningen säger det..men det är ju bra att fundera på vad de betyder om hunden drar i kopplet och attt det inte är snällt mot hunden om den ständigt ska ha ledningen under promenaden. Det är bättre att hjälpa sin hund till en lugn koppelpromenad som är i relation med sin ägare. Inga halsar/nackar mår bra av att dra sig fram i koppel och allra viktigast,  det finns en anledning till att hunden drar...

Istället för att tänka efter hur viktigt det är för just mig som hundägare, jag kanske föredrar att ha hunden lös i skogen och därefter gå kortare koppelpromenader, och väljer att fokusera på lära hunden något annat. Om du som hundägare föredrar att ha din hund lös i skogen är ju  helt upp till dig och det liv du lever men om du har en dålig koppel relation så finns det anledning att fundera på varför...

Jag tror mera på att se sitt hundägarskap som enhet, där det finns bra delar och mindre bra delar. De mindre bra delarna behöver inte alltid bättras om man är nöjd med de delar som fungerar bra.

En  hundägare kanske tycker att den kan välja de delar som passar bra för människan - det kanske är bra eller dåligt  men den viktigaste frågan är, hur mår hunden i det som vi finner som ok?

Sällan frågar vi oss hur hunden ser på det...en acccepterad dålig del kan vara en  en mycket dålig del för hunden. vi har ett stort ansvar och då behöva bortse från våra egna behov.

När det gäller flockharmoni tror jag också att det finns en gräns för hur mycket man kan påverka den. De hundar man har nämligen inte själva valt varandra, och beroende på hur deras personligheter är så har de olika typer av känslor för varandra.

En självklar tanke är att vi gör det bästa möjliga för våra hundar...har vi konflikter i vår flock så är det vårt ansvar att skydda våra hundar oavsett om hundarna själva inte valt varandra..ingen vill ha bråk men med dåligt ledarskap så sker det ofta...

Sedan finns det säkert olika typer av definitioner av hur en harmonisk flock ska agera. Vissa kan tycka att i en sådan flock ska alla hundar respektera varandra mat och ben, medan hundägare som har hundar som kan försöka ta av de andras mat och ben tycker att den flocken är harmonisk ändå. Vi som människor kan aldrig säga vad hundarnna skall göra , om de skall respektera varandra eller inte...men vi ska skydda dem om det är konflikter..

Det var en hel del svar på Fannys inlägg och i rött mina svar som förklarar hur jag som  Dog Listener ser på situationer. som vanligt så betyder det inte att du ska tycka lika...

Skriv vad du tycker...

Kommentarinlägg som jag väljer att svara här för svaret skulle bli så långt...Tack Stina för dina tankar och här kommer min syn på det...

Mervi:
Nej jag förstår att läget kan ändras och att kameran säger en sak just i det ögonblicket :)
Det finns mycket att bli påverkad av på en utställning, människa eller hund.
Skulle någon fota mig så såg man nog många olika miner under dagen..... hahahahaha

- samma här...kan bli hur fel/rätt som helst...men dock verkligheten just då...:-))

Ja men ändock så framhäver du nu att ni andvänder träning, vilket inte gjordes då jag benämde träning. Vi har tidigare pratat om att träna under stress etc...detta är ett stort ämne och AB utgår ifrån att du först har ledarskapet på plats i hemmet och sedan är det lättare att lära /trygga upp din hund i situationer som den inte förstår/är van vid. Att jag inte tränar mina hundar har jag aldrig sagt men jag väljer när jag gör det och hur/varför...Jag tränar aldrig en rädd hund för det som den är rädd för innan den litar på mig - då kan jag utsätta den för den ev. rädslan om det är nödvändigt.

 Utan det framhölls bara om ett gott ledarskap och att man inte behöver träna hundarna med AB tekniken.Om man har ett gott ledarskap så betyder det inte att hunden KAN /FÖRSTÅR allt...det är min uppgift att lära den. Alltså träna min hund. AB tekniken är ett språk / kommunikation inte träning i direkt bemärkselse. Trots detta kan du ju i rätt situationer träna din hund att bli tryggare om du har en bas att gå vidare på...dvs att hunden litar på dig.

Förstår jag med att med ett tryggt ledarskap går allt så mycket smidigare samt att kemin stämmer, men man kan inte utesluta att även ni tränar hundar i olika miljöer och inlärningar för att få hunden att förstå när den gör rätt eller fel. Kommunicera så att båda parter förstår. Du skriver "även ni" det handlar inte om vi och dom - det handlar om att hundägare har fått förståelse för en kommunikation som fungerar och ger hunden bra signaler...AB är vänligt - det är inget krig som skall vinnas. Bara förståelsen för hur hundens kommunikation fungerar. Självklart tränar vi/jag...på olika sätt - vissa tävlar i Elit andra myser i soffan...och sedan finns det 1000 andra som gör på sitt sätt. Vad som finns gemensamt är förståelsen för hunden språk.

Även om du har valt att ta med din hund till en ny miljö(utställning mm) så borde den vara så trygg att du inte behöver träna den i det då du redan förebygg det med att hunden vet sin ställning i flocken. Jag tränar inte att hunden skall vara på platsen - jag är självklart medveten om hur min hund reagerar på en okänd plats. Däremot så tränar jag min hund i vad som skall ske...momenten...hur han skall visas etc...AB har inget med att göra...finns inget i hundarna naturliga värld där utställning sker.

Vet den det hemma så borde den veta det även borta enligt AB. Då behövs ingen träning i miljön i sig, kanske mer i att lära sig den nya pose’n. Vad ska den veta enligt AB - att den skall visas på ett bord, att den skall stå/ gå på ett visst sätt??? Om min hund har lärt sig hemma vad orden jag säger betyder och vant sig vid att jag förändrar hans position då och då så är det ett bättre grund för att han skall lyssna på mig när vi är på plats...trots detta kan saker störa en hund...andra hundar som signalerar aggressiviet eller stress både hos människor och hundar och massa annat. Min uppgift är att vara så tydlig som möjligt och hjälpa honom till vad som förväntas. Även om du alltid har kunnat t.ex gångertabellen utantill så kanske du inte kan den lika bra om du är under stress...även om du är trygg hemma så kanske du påverkas av stress på annan plats...

Ja att leva med hund är en livsstil. Det har visats ett forskarprogram om hur hunden har fördelar i att få oss att förstå dem och dra nytta av vårat sammarbete. Tvärtemot vargen. Trotts att de vuxit upp i samma miljöer och haft samma interaktioner med människor så föredrog vargen att lösa saker på egenhand och tog inte hjälp av människan så som hunden gör för att lösa problem som uppstår. Hunden har ju avlats under en hel del år...hunden väljer att fråga människan medan vargen inte gör det...signalerna är den samma...språket är den samma - Beteendet är inte lika...

Hundar är mera lyhörda för oss människor och vårat signalspråk än vad vargen är. Väldigt intressant ! En liten tes i sitt sammanhang :O)

Hur som så tror jag att vi männsikor alltid kommer att vara oense i djurs kommunikation mer eller mindre, just för att det finns så många olika flockdynamiker som har sina olika variationer av vad som accepteras i just den flocken. Oavsett flockdynamik så är signalspråket det samma...dynamiken kan förändras men igen, språket är det samma. Att vara oense om något är bara om man själv väljer det...vad som är rätt för dig kanske inte är det för mig osv respekten för någon annans sätt är viktig så länge inte våld finns inblandat eller annan psykisk press.

 En flock kan styras med "hjärnhand" och mer aggressioner Hur menar du med järnhand - hur gör man då?. Det kanske behövs just i den flocken för att det är mer såna starka individer i den eller så splittras den till slut pga oense i flocken. Eller så har du en mjuk flock, kanse alldeles för mjuk där rangen och positionerna ändras titt som tätt och ett starkare ledarskap behövs där. Ja listan kan göras lång. En flock är ej heller beständig eller utan konflikter. I alla situationer som flera individer finns så är alltid risk för konflikten och den stora frågan är då...vad gör ledaren? konflikter kommer vi aldrig ifrån - men någon får ordning på det. Förhoppningsvis en god ledare!
Så vad är det människan inbillar sig ? Vem inbillar sig...?
Att skapa den perfekta flocken med enbart harmoni. Vad är perfekt...det är ju upp till var och en...men det finns något som är viktigt och det är att hunden som lever med människa skall känna sig trygg...där använder jag AB...perfekta  hundar ?- nej tack, komnadostyrda roboter mår inte bra. Mina hundar reagerar /agarer med friska signaler. Det är inte perfekta på någotvis tack och lov.

Finns det en sån verklighet hos flockdjur ?
Inbillad kanse?
Inte ens vi själva har det friktionsfritt.Ja vad vet vi??

Själv tror jag än så länge inte på någon renodlad metod inom djurkomunikation. Lätt att man blir "blind" och låser dörren. Jag föredrar att vara lite udda men öppen för det ouptäckta :)Nix hela lösningen finns inte och skulle någon hitta den så skulle den förändras efter ett tag igen...så är ju livet. Därmot så kan var och en hitta ett bra sätt att leva med sin hund och jag har valt AB därför att det är samma språk som hunden har. Det underlättar i vår vardag.

Mera kommentarsvar kommer...

Under andra dagens utställning så säger min dotter något viktigt...men mamma, han ser ju inte glad ut.

Det är så många delar som skall samspela när vi är aktiva på en hundutställning.

Det är lätt att börja tänka på priser och andra framgångar och glömma bort att samspelet är ändå nr 1. Allt annat måste ju ändå vara sekundärt. Min tanke är alltid samspel etc men ibland flyttas fokus lite snett...så där hopplöst mänskligt!

Ett gott samspel bygger ju på förtroende, tillit och glädje innan vi är på plats och är redo för att ställa ut vår vovve. Förjobbet ska ju redan vara gjort i hemmet. Även om det finns en god relation så kan ju även en vovve påverkas av resor, sinnestämningar och miljö.

På bilden nedan så ser vi Gizmo på My dog utställningen dag 2 och helt klart kan jag läsa av att han inte är på det mest pigga och allerta humöret som han brukar vara på.

 .

Öronen är låga och ögonen saknar intresse...det som ändå är positivt här är att han inte är stressad dvs inte flåsar...

Utsällningshelgen har ju startat  med en lååååååång resa i bil

 

7 timmar tog det att komma fram i mörker och halka...

...till en plats där Gizmo får möte en stooooooor flock hundarr...6 st Tibetanska terriers som nyfiket kikar på honom när vi anländer.

Marina som är Dog Listener vet precis hur vi skall göra och allt går hur bra som helst.

Självklart ställler Gizmo lite små frågor - Är jag i trygghet - hur tar du matte hand om detta?

Ser ser vi några tibbe filurer som sitter bakom grind för att inte behöva ta ansvar över det nya som hänt i deras lya.Självklart ställer även dessa frågor...varför denna förändring i vår lya?

2 utsällningar efter varandra och efter den första dagen så började tankar snurra...

Visar jag honom rätt - är det något som jag kan göra bättre?

En underbar kväll tillsammans med vänner gör att vi börjar prata intressant teknik. Vi pratar mycket om hur vi kan visa vår hund på allra bästa sätt så hans alla fördelar blir synliga.

Rätt hund kan ju visas fel t.ex genom att han går på ett sätt som gör att hans rörlelser inte blir rätt eller att han tittar upp för mycket på mig istället för att gå rakt fram så hans kropp blir synlig från rätt vinklar osv osv...

Här ställer Marina upp Alva som är ett utställningsproffs. Det gäller bland att få hundens ben att stå rätt och viktigast av allt, att få hunden trygg i denna situation där vi som människor ändrar och fixar med hunden i en miljö som kan vara jobbig. Alva blev champion 2009...:-)

Här ser vi Alva igen när vi är på utställningen...hon trivs av uppmärksamheten och är trygg i denna miljö...

Här har vi Alva igen som kopplar av i sin egen bur...

Här har vi Azzar som skall ställas...

Mycket pälsvård är det....ja, väldigt mycke - men mysigt!

Marina är handler till Azzars som ägs av Nina.

Ja, det är mycket som händer på en utställning och  jag analyserar min egen roll efter denna helg...

Jag har missat något viktigt? Trots den trygga grunden som Gizmo lever i så behöver han ju självklart träning i det som sker. Detta har jag varit bra på tidigare dvs förberett honom för vad som komma skall. Nu blev jag så inspirerad av tekniken som vi pratade om kvälllen innan så jag började att testa det direkt dagen efter...???? har jag gett min hund en chans att förstå vad som förväntas??? NEJ, själv är jag lite nervös för det är så kort tid som man har på sig att  visa upp - vi är på främmande plats - vi bor inte i vårt eget hem och JAG BÖRJAR ATT FÖRÄNDRA MITT BETEENDE och tror att Gizmo skall vara med på det?

När vi kliver ut ringen så säger min dotter...

Mamma, han brukar ju tycket det är så kul - han ser inte glad ut!

 wow, vilken viktig information för mig.

Nu lägger jag fokus hemma på att träna med glädje och tydlighet för att göra det skoj för honom när han skall visa upp sig...så klart att han inte fattade något när inte jag gav honom en ärlig chans...fy på mig, men ett bra FY läroFY.

Så, till den viktigaste frågan....jag ställer den direkt till Gizmo som är huvudperson...vad tycket du om mitt beteende...så här svarade han:

blääääää gör inte om det...för då tänker inte jag bjuda tillbaka!

Vad tycker du - eller har du egen erfarenhet som du kan dela med dig...skriv gärna!

Nästa inlägg handlar om ström....

Nu harjag landat hemma så sent varje kväll så inga inlägg har kunnat skrivas...ha tålamod...det kommer massor med hundtankar som jag hoppas du har glädje av...

Finns det någon gemensam nämnare med det...

Dagarna bara rusar förbi och flera inlägg väntar på att få läsas av dig här i bloggen...

Både utställningstankar och ström ska jag skriva om så snart jag landar vid datorn igen. Idag blir det Stockholm hela dagen och om hjärnan är med mig så kommer inlägg till kvällen....

Må gott och njut av hundägarskapet

Mervi

Nya utställningstankar är på väg in här i bloggen...

Gör ett besök på nedan länk och klicka dig in på vänstersida där det står Hundcoach. Jag berättar om mitt jobb och på slutet visar jag lite träning med Kenzo. Lägg gärna märke till hur coola Kenzo och Gizmo är under inspelningen. Runt oss finns det många personer och stora kameror som rör sig som stora ögon som spanar på hundarna...

Gizmo är lite kul som rör sig lite i bakgrunden men väljer att lägga sig till rätta igen...inga kommandon behövs - det vet hur det skall uppföra sig, de trivs ju tillsammans med flocken...

Supertack till Therese som bjöd in mig till denna roliga aktivitet...

http://www.tabyenskilda.se/tes/tvnord.asp

Skriv gärna och säg vad du tycker när du sett filmen...

Det är tidig morgon centralt i Göteborg...vid Svenska mässan köar bilar medans tiden tickar i snabb fart.

Alla som skall parkera har som sikte sin egen utställningsring. Att hinna förbereda sin egen hund och göra den så fin som möjligt.

Bara att hitta en parkeringsplats kan vara en utmaning. Som tur är finns det reflexklädda parkeringsvakter som visar oss rätt så vi slipper leta mer än nödvändigt. Även om det är lite kaos överallt.

Utställningen öppnar först 9 men redan vid 7.30 så är det full aktivitet. Över  2000 hundar skall ställas denna dag.

Det är vagnar, burar, stolar, väskor, trimbord och sist men inte minst hundar som skall tas med in till värmen i utställningshallen.

Innan vi kommit till värmen så  skall en parkeringsbiljett införskaffas vilket betyder lååååååång kö.

Värkande fingrar i kylan tillsammans med stressen gör stämmningen laddad bland många  hundägare och smittar av sig på hundarna.

Att behöva dra en iskall stålbur på en gropig snöväg och samtidigt hålla några hundar som inte gör som ägaren vill skapar en och annan konflikt. Det är inte alltid  så vänliga ord mellan familjemedlemmarna heller...det är en laddad stämning i luften. 

Många verkar ha glömt att vi gör detta av egen fri vilja...att det är något som skall vara trevligt!

Prestation och krav har fått oss på sidospår. Även starka förväntningar kan få oss ur balans.

Jag är åskådare...även om jag också har burar, trimbord, väskor samt hund. Jag är nyfiken på hur det verkligen ser ut i vår verklighet. Jag tänker inte stressa även om det bubblar lite stresshormoner i min kropp. Dessa tar jag hand om innan någon annan får del av det...medvetenhet är nyckeln!

Gizmo ska få den bästa informationen från mig...

dvs - det som händer runt oss har jag koll på så du kan koppla av.

Väl inne i hallen efter att ha fått åka i en trång hiss tillsammmans med andra hundar och människor så kommer man upp till en lång korridor där det är kö för att hundarna skall veterinärbesiktas och vacc intyg visas etc.

Skulle vi ta den mentala statusen som hundarna har i denna korridor och tolka det som i människovärlden  så skulle det låta som att vi var på en mentalsjukhus där det var ett extremt mycket problem.

Det görs starka ufall som varvas med arga ägare som skriker till sin hund helt öppet inför  alla människor

- MEN SLUTA DÅ FÖR FAN !

Det är många hundar som gnäller och ylar och varvar med hopplösa små hjälplösa skall...hunden signalerar att :

JAG ÄR INTE TRYGG - JAG ÄR OROLIG!

Svaren till dessa hundar är oftas ett snabbt ryck i kopplet för att avbryta beteendet för ett ögonblick. Samma hund fortsätter ganska snart igen efter att den hämtat andan.

Den synliga  misshandeln av en extremt stressad hund fortsätter.

Ögon stirrar och tungan hänger långt ut.  Munnen är mycket öppen på hunden.

Vissa hundar har svansen rakt upp för att signalera sin status samtidigt som ögonen lyser av oro.  

Som vanligt finns det också hundar som är mycket rutinerade/trygga och bara iaktar vad som sker.

Det värsta är ändå inte det hundar som låter mest även om det är panik det ger uttryck för. 

Det är de hundar som helt stängt av. Att se dessa ögon är så sorgligt...det är en tomhet och det finns inget som säger hur hunden mår. Hunden är i ett tillstånd där den signalerar

JAG FINNS INTE - JAG HÖRS INTE ...HOPPAS JAG KLARAR MIG UR  DETTA!

Vad som helst kan passera och hunden reagerar inte på något. Ägaren kan ha det godaste godiset framför nosen och hunden är helt ointresserad och när jag tittar på blicken så är det inget som händer.

Mycket sorgligt - hellre reaktion än helt stängd!

Hunden försöker överleva en mycket konstig/svår situation - fullt med andra flockar och dessutom massor av stresshormener i luften...dessa hundar mår mycket dåligt!

Cesar Milans tips att rycka i sin hund verkar ha gått hem hos hundutställare...det rycks hej vilt hela tiden.

Det är även mycket tjat på våra stackars hundar. Under hela helgen så var det ett inmatat mantra hos många...

tyst nu - men tyst sa jag - för för fasen lägg ner.

För att i nästa sekund varvas med gullegull min lilla goding och godismatande och vänner som kastar sig över hunden och bekräftar det med ett överdrivet tjattrande som gör de flesta hundar hyperaktiva.

Många hundar ryggade skrämt när hundvänner kom för att klappa hunden...och människor reagerade med :

OH NEJ va inte rädd - kom kom kom och så närmade sig människan hunden som ryggade ännu mera.

Varför inte läsa av hunden och låta den vara i fred...?

varför är det så viktigt för människan att nå fram till hunden och bli bekräftad??????

Jag tittar och försöker förstå vad som pågår...som vanligt  så gäller det inte alla men såååååå såååååå vanligt - mer vanligt än ovanligt.

Bredvid oss på utställningen fanns ett gäng pappisar som non stop skällde på sina ägare...Pappisar är skälliga sägs det! 

Inte min Gizmo om han inte har anledning, dvs vakt eller lek! Gizmo får aldrig höra ...men TYST DÅ...Han skäller om det är något och då om det är larm så tackar jag honom för informationen och tar över...är det lek så får de pågå så länge som leken pågår. Ni vet, den som är med i leken får leken tåla..:-)

Hur gick det då med min Gizmo...fin fint...han är super på att hänga med på äventyr. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig tjatar på honom. Jag säger aldrig TYST till honom. Om det finns anledning att han börjar morra mot någon hund som närmar sig honom så vänder jag honom om eller tackar för att han varnat att något närmar sig. När jag tackat honom så överlåter han ansvaret till mig.

Är det alltid kul med utställning för en vovve då?

Näe...men är man trygg så kan man vara med på vad som sker...slappa lite och glo på allt som händer runt omkring...många andra flockar...

Trots att vi har en trivsam utställning tillsammans så går det inte alltid som jag vill. Gizmo är ju helt ovetande om vad det handlar om...vadå Cert? jag är väl bra som jag är, eller??? nej, inte ens så tänker han.

Här är det dags för line up  och domaren skall göra en första bedömning om hundarna är tilllräckligt bra för att vara med i konkuransen...

Det är mycket koncentration på vad som händer och det gäller att vara med när domaren har ögonen på just min hund..det är bara sekunder man har på sig att visa Gizmo när domarens ögon vilar på honom.

Här är det dags för lite mer grundlig koll...domaren tittar i munnen och känner igenom honom. Finns det kulor på plats och hur är svansen osv osv...visst är det fantastiskt att våra hundar tillåter detta? tänk dig själv ha en okänd som skall kolla om dina intima delar är som de ska...och du har ingen aning om varför...;-)

När han känt igenom Gizmo så sätter han sig ner och ger information till sekreteraren som skriver vad han tycker om Gizmo...

Första dagens utställning gav kritiken som följer:

4 år bra storlek och proportioner bra huvud lite för bred i fronten , för markerad för min smak (detta brukar vi normalt få extra plus för men den personliga smaken kan förändra kritiken från gång till gång) Lite för hög svans (detta är också något som vi normalt får bästa kritiken för dvs mycket utmärkt svans)

Så med blandat tycke och smak hos domare och kanske inte så bra visad hund av mig så blev det en etta och sedan oplacerad.

Vi fick därmed tid till annat och besökte rastplatsen..hundar överallt som behöver göra sina behov.

Gizmo var nyfiken och nosade runt i sågspånen..massa härliga stubbar hade placerats överallt så det fanns någonstans att lyfta på benet...

Några hundar som var i frysläge kunde inte kissa alls...jag hörde hur ägaren försökte få sin hund att kissa...så gumman, kissa då -  här kan du kissa - så gör det nu...detta med en vänlig men lite desperat röst.

Alla vill ju att hunden skall må bra och inte kissa inne i ringen när det väl är dags att visa upp sin hund. När en av dessa hundar sätter sig till slut och kissar så blir det jubel och kvitter hos matte.

Vilken signal ger vi vår hund då?

Tja vi kör väl en skvätt till när det ändå finns en gran att göra det på...

Jag träffade också många människor som gav massa glädje och enerig...

Gizmo ska ev. paras och uppfödaren till tiken kom och vi planerade lite framtid...

Jag träffade Lokes uppfödare som ställde sina vovvar och det var kul att se hans syster och resten av flocken...

Jag träffade  en av mina bloggläsare som bor i Borås. Underbart kul att få prata vid en stund.

Här har ni bild på oss...Gizmo han spanar på Lokes syster som står vid sidan om...osyndlig i bild.

v

Kul att träffa dig Linni och vi hörs och ses på bloggen etc...

Best in Show denna lördag blev en mycket vacker Tibetansk terrier som rest med sin husse ändå från USA...

Hur ser jag på min egen roll under denna utställning skall jag skriva om lite mer...jag har massor att lära!

Har du en erfarenhet eller tycker du något om detta...skriv och dela med dig!

Ännu en utställning är avklarad...

Nu förbereder vi oss för en 2 dagars utställning på My Dog i Göteborg. Konkurransen är stor som vanligt men vi hoppas få hem det sista certet...

1. Lilla Enzo söker fortarande nytt hem. Han är inte en hund som kommer att flytta vart som helst utan behöver få ett boende på en lugn plats eller en plats där du som ägare inte utsätter honom för stressande hundmöten /människomöten innan han fått grundtryggheten. Utbildning i amichien bonding får du av mig samt support under hela ditt hundägarskap.

4 år , kastrerad hane

2. Bor du i Rotebro området i Sollentuna och vill promenera med en hund...Oskar söker en motionskompis. kontakta mig för mer information.

3. Vill du lära känna en hund och regelbundet vara hundvakt både längre och kortare tidigare, kontaka mig så berättar jag mer.

Olika hundar har olika behov så det bästa är att du berättar hur dina önskemål är så kommer vi fram till vilken hund som passar dig bäst.

Allt är av intresse om du har tid och tålamod för en hund...kanske har du egna tankar, kontakta mig så får vi pratas vid.

Trevlig kväll

Mervi

Läs om Malin som utbildade sig här i vårt Sverige i höstas till Dog Listener...Nu är det inte bara Aslan hon bygger trygghet med utan även för alla andra som vill lära sig Amichien Bonding.

http://www.blt.se/nyheter/karlshamn/malin-vill-hjalpa-andra-hundagare%281708729%29.gm

23 grader kallt nu på morgonen i Stockholms området Vallentuna. Kenzo krampar i tassarna när vi går ut...

Gizmo kan inte sitta stilla när han bajsar, det blir för kallt så han går hela tiden och när han väl bajsat klart så är det raka spåret in och där sätter han sig och bara skakar av skyla...

Här får Gizmo tina upp under en filt och ganska snart hördes snarkningar...

2 st gäster som sovit hos min dotter Lina...hmmmjag undrar var Lina fick plats eftersom kuddarna är upptagna. Hur är det nu med att ha ledarskapet över vovvarna...har hon sovit på golvet kanske? Kuddarna är ialla fall upptagna. 

Ja, inte ser det ut som att denna filur tänker flytta på sig...Lina puffar försiktigt på honom och...

Och han rullar bara mer på sidan...han är en riktig goding på 8 månader dvs i första tonåren.

Efter frukosten blev det dags för lite vila och så här vilar de 2 yngsta filurerna...