Metrobloggen

.. jag älskar dig så fruktansvärt mycket.
This life ain't worth living without you <3

Tack älskling, för att du är den du är.
och du att du älskar mig för den jag är <3 

Åh herre gud! ._<

Vad är det för fel med mänsligheten idag? Varför stöttar folk anorexi? Varför prova olika dieter som t.ex. "Hilton-dieten" som innebär att man inte får äta NÅGONTING på fem dagar och sen den sjätte dagen får du äta vad du vill, och så fortsätter det så. 

Kan inte någon förstå att magsäcken kommer krympa successivt hela tiden och tillslut kommer man inte kunna äta någonting den sjätte dagen då man får äta. Ibland chockar mänsligheten mig och hur en del tänker. Varför är det så svårt att inse att "Zero size" inte alltid är så snyggt. INGEN av mina vänner är "Zero size" men dom är så vackra ändå. De är de vackraste människor jag mött. Inte p.g.a hur dom ser ut utan på, utan hur det ser ut innui. Hur dom behandlar mig och är mot mig. Det är de som gör dom vackra. 

Till alla mina vänner, vad nöjda med hur ni ser ut och hur ni är. Jag älskar er, kvittar hur ni ser ut bara ni inte förändrar hur ni ser ut på insidan <3

Nemo, du får mig alltid att känna mig vacker. Det kvittar hur jag ser ut, eller hur jag mår. Du får mig alltid att känna mig vacker och behövd. Älskad. Jag älskar när du säger att jag är vacker med enbart dina ögon. Din lycka är min, min lycka är din <3

Kan inte sova.

Jisses, klockan är snart halv fem och jag kan inte sova. Funderar på att sno en cigg av Nemo, sätta mig och röka lite. Usch, jag har ont i magen och bara hostar ._< Not fun at all!

I morgon (eller senare idag.. Lördag i alla fall) ska jag och Kiwi till borås för att se UP! En av hennes kompisars band. Det ska faktiskt blir askul! Längesen jag gjorde något med bara Kiwi, saknar henne <3

Saknar Nemo också, även då hade ligger i rummet brevid och sover. Min <3

Jag får ösa i mih te innan jag åker i morgon, annars blir det inte kul för mig på spelnigen. Snorig och hostig, ja det uppskattas nog. ._<

Jaja, jag ska försöka sova igen. Jag ska väl försöka uppdatera mig snart. Efter i morgon tror jag, fast jag är inte hemma förens kl 3 på natten. Oh well, good night <3

I lay all my love on you <3

Du är min!

Jag vet inte vad som händer. 
Varför det händer,
eller om det ska hända egentligen.

Jag älskar dig mamma, men det här går inte längre. 
Jag gör illa dig, du gör illa mig.
Vi är som vatten och eld, vi kan inte vara tillsammans en längre tid.
Livet är orättvisst mot oss bägge, låt oss inte göra det värre. 

Jag älskar dig, men jag orkar inte mer. 
Hoppas du förstår mig och låter mig gå när jag säger att jag inte vill mer, <3

What if I told you,
life is a lie
That everything you felt,
Was not true
Would you even try
Would you even try to be you?

"Man missar inte Håkan"

Nä, det gör man banne mig inte!
Därför hoppas jag att jag och Freja ska se honom minst tre gånger innan mitten av Mars månad. Han kommer ju till ställen som ligger i närheten av oss nu! ÄNTLIGEN!

Vi ska så tälta utanför!

Freja & Josefine, våra äventyr kommer aldrig att ta slut. 
Jag saknar dig ska du veta! <3

Hm, jag är inte trött men jag är full av ångest. Det kanske är därför jag inte kan sova. Det har hänt så mycket idag, fast ändå ingenting. 
Freja fyllde år, grattis my little sweet potato-pie!

kill me, i cried and love said no.
fuck love

Jag vet inte vad jag ska skriva..
Jag är trött hela tiden nu för tiden, det kvittar hur mycket eller hur lite jag sover. Jag är skittrött ändå! Jag försover mig ofta också, och missar lektioner.. Inte alls bra, Josefine, inte alls bra.

Det känns tomt...

tomt...

tomt..

tomt...

Jag är så trött på kärleken!

Jag vet inte varför, jag är bara så himla trött på kärleken och allt vad den innebär! Ingen gott kommer ur kärlek, aldrig någonsin! Just då kanske men inte efteråt, då är det bara smärta och plågsamhet.

Jag vill bara vara lycklig. Själv eller med någon som vill ge mig den lyckan, det är strunt samma. Bara jag slipper kämpa för två personer för DET orkar inte jag just nu. *suck*

Ta mig till kärlek, ta mig till dans! 
Ta mig till nått som tar mig någonstans, <3

Vi hörs när vi hörs
Josefine Sundman

Black Stone Cherry var det bästa jag varit med om!

Just nu sitter jag hos Nemo och fick order om att börja blogga igen.. Så, nu sitter jag här och bloggar och Gud vet vad jag har att säga.

Jag var på black stone cherry igår! Den konserten jag har väntat på i så många månader och det mest otänkbara hände!

Vi åkte till Philles lägenhet på torsdagen, kom dock fram ungefär klockan tolv på natten. Snark! 
Vi lade oss för att sova för att vakna dagen efter med ett rus i magen! I alla fall hade jag det, de andra brydde sig inte lika mycket. 
Vi gick ut på stan och kollade omkring från kl14 ungefär. Kl 17 far jag iväg till Fryshuset för att sätta mig och köa till mitt favoritband, Black Stone Cherry! När jag kom dit satt deten kille där och tre st killar som kom ungefär samma tid som jag. 
"Chill" tänkte jag och satte mig. Oh helvete va kallt det var. Jag frös och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag bara längtade efter insläppet. 
Det tog sin tid men äntligen var jag inne! Jag ställde mig så lång fram som jag bara kunde, inte längst fram tyvärr men jag hamnade där tillslut.

Jag väntade med iver och bara bad att förbandet skulle sluta spela. Dom var helt ok, men man bara väntade på att BSC skulle inta scenen. 
När detäntligen var dags levde jag i ett lyckorus. Jag kunde inte tro att det var sant. Black Stone Cherry, livs levande bara nån meter ifrån mig! Helt underbart.

När konserten var slut gick vi till t-shirt ståndet, eftersom BSC tydligen skulle komma dit och signa olika saker till folk. Jag, Julle och Phille stod i kön och väntade på att det skulle bli våran tur och jag blev helt extas när jag stod framför Chris, Ben, Jon och John Fred! Jag visste inte vad jag skulle säga men trummisen i BSC, John Fred, är väldigt lätt att prata med. Det är han som sköter snacker liksom. 
Vi kom in på ämnet om varför vi inte kunde gå på deras konsert som var i morgon (idag den 22) och jag sa att det helt enkelt var så att det var 20 års gräns men jag upptäckte sen att man kunde förköpa biljetterna och vara 18. Men när jag väl upptäckte det var det redan slutsålt. Han tyckte att det var riktigt synd men vi stod och snackade med honom lite till.
Precis när vi hade börjat gå hörde vi att någon ropade på oss. Det var John Fred som sprang efter oss för att snacka med oss. 
"Shit shit shit shit shit!" Var väl min tanke ungefär men också undrade jag vad han ville. Och sen sa han det, det som jag aldrig trodde skulle hände. Han skulle kolla om han inte kunde fixa in oss på Sticky Fingers i GBG där dom skulle spela i morgon (idag 22). 
"HERREGUD! OMG! JAG KAN INTE FATTA DET! NYP MIG! SOVER JAG!" Var det jag tänkte när jag hörde vad han sa. 
Skulle han verkligen skriva upp oss på gästlistan??
Det verkar ju helt jävla galet sanslöst men vi blev helt till oss och sa tack. 
Dagen efter; vi gjorde ordning oss och satte oss på tåget. Vi visste att vi skulle ha 5 timmars tågresa ner till GBG från Stockholm. Roligt..
När vi väl var nere blev vi lite nervösa över om vi verkligen stod med på gästlistan eller inte. Vi hade i alla fall fått reda på att dom skulle ha en gästlista, frågan var bara om vi stod med. 
Vi väntade med iver när dörrvakten började släppa in. Phille sa att vi stod på gästlistan och när han sa "ja, det är ok. Det är bara att kliva in. Ni står på gästlistan" svimmade jag nästan. Jag kunde inte tro att det var sant, men det var det. 

Min helg kunde inte blitt bättre. Speciellt inte nu när jag sitter hos Nemo med Jalmar. 

Det är inte alla som kan säga att dom har blivit personligt inbjudna till en konsert av sitt favoritband. Det kan jag! 

Tack Chris, tack Ben, tack Jon och framför allt Tack John Fred som fixade in oss. Ni är guld!




Nä, nu ska jag gå och leka med Nemo och Jalmar.

Vi hörs när vi hörs!
Josefine Sundman

Håkan Hellström, NU har jag lyckats smälta din underbara konsert!

Här kommer min recension om Håkan Hellström konserten på Liseberg 26 september 2oo8 <3

Det är svårt att beskriva en känsla som är så underbar som den vi kände på konserten för en person som inte upplevde det vi upplevde. Att förklara magin som låg i luften eller karisman Håkan strålade ut som fick oss alla att glömma allt annat. De känslorna är svåra att förklara, men jag ska i alla fall försöka.

Vi anlände vid Liseberg klockan 11 på fredagsmorgonen för att försöka få en så bra plats som möjligt. Vi märkte då tyvärr att det redan bildats en kö, men eftersom det inte var en sådan jättelång kö var vi inte oroliga. Enisa, Freja och jag satte oss i kön med våra filtar, kortlekar och tre kassar med mat (som vi allvarligt trodde att vi skulle äta upp). Vi väntade i fyra timmar utanför Liseberg innan vi kunde komma in men vi underhöll oss med kortleksspelande, vindruveätande, skratt och prat och plötsligt var det dags för oss att släppas in. Alla reste sig upp och trängde sig fram, reglerna om vem som satt i kön gällde inte längre. Alla Håkan-fans, inklusive oss, trängde sig fram för att kunna komma först in i Liseberg! För att inte bära på något onödigt slängde vi all mat vi hade kvar.

När vi hade kommit in och betalat inträde sprang vi för allt vi var värda, för att få en så bra plats som möjligt. Vi lyckades komma längst fram vid kravallstaketet och alla sjönk ihop av utmattning men vi visste att vi hade fått bra platser. Nu var det bara fem timmar kvar tills vi skulle se Håkan. Det låter kanske som en lång tid men men den gick faktiskt ganska snabbt. Förutom den sista halvtimmen, då ville inte tiden stå på vår sida, men klockan blev tillslut 20.00 och hela publiken sjung och skrattade, och skrek.

När Håkan intog scenen, presenterad av Hurricane, ville inte tårarna sluta rinna och jag ville aldrig sluta skrika. Konserten var magisk från då Håkan tog första klivet in på scenen tills han tog det sista av scenen. Han öppnade upp med Tro och Tvivel, en av låtarna som kommer från hans nya skiva Försent för Edelweiss. Ingen kunde stå still och i första textraden ” -94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier till jag började med Tequila och blev trummis i en ny orkester”, var inte någons mun tyst. Jag måste säga att det var en riktigt bra öppning på en konsert. Håkan visade att han hade saknat Liseberg och han gav verkligen allt den här kvällen. Håkan var finklädd som alltid i sina mörkgråa, allt för korta byxor, med sin svarta kavaj och finskor. Han fortsatte med låten Magiskt men Tragiskt och efter det Jag Vet Inte Vem Jag Är Men Jag Vet Att Jag Är Din. Håkan sa att han hade saknat Liseberg och att han inte kunde hålla sig borta längre.

Det bästa med hela konserten var att Håkan fick varje enskild person att känna sig speciell. Han är den mest jordnära artisten jag har sett och han förstår verkligen att vi fans är anledningen till att han får göra det han vill göra. Därför värnar han om oss och ser till att vi aldrig kommer känna så som vi gör för honom för någon annan. När Håkan, Hurricane och hela bandet började spela Minnen av Aprilhimlen blev hela publiken tyst. Alla stod och gungade fram och tillbaka. Hela publiken lyssnade och njöt av Håkans toner. Det var vid det tillfället då jag tror att alla kände hur magin låg i luften.

När Känn ingen sorg för mig Göteborg drog i gång visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Alla som befann sig på Liseberg blev som galna och började sjunga med för fulla halsar. Alla hoppade omkring, man glömde allt annat och bara tänkte på hur magiskt och bra allting var.

Höjdpunken på hela konserten var när Håkan körde Vi två 17 år, som till hörde en av extranumren. Det var bara Håkan och en gitarr tillsammans med hans ljuva toner som sjungs ut över ett stumt Liseberg. Alla stod hela tysta eller sjöng med fram tills att Håkans band började sjunga woho, sjung hela publiken med. De som hört låten vi två 17 år vet vad jag menar. Som jag sa, det är svårt att förklara hur bra Håkan Hellström var på Liseberg den 26 september. Man måste helt enkelt uppleva honom själv för att förstå vad vi blir så lyckliga av.

Konserten varade i 1 timma och 45 minuter. Den tiden kan möjligt vara den bästa tiden jag har upplevt i mitt 18 år långa liv. Tack Hurricane! Tack bandet! Tack Liseberg! Men framförallt: Tack Håkan Hellström! Vi ses nog snart igen.

Josefine Sundman

Jag är hellre ensam, än lycklig med någon annan.

Just nu mår jag som jag mår. Jag mår okey, men det är långt i från bra. jag nuddar inte ens ordet "bra" för tillfället. 
Det här skulle ju inte bli svårt, eller jobbigt men det blev det. Fanfanfan, det skulle inte bli så här. Inte så här jobbigt. 

I'v lost all hope of finding happiness again. 
It's not easy to admit, but I did it.

Ha det bra, så hörs vi när vi hörs!
Josefine Sundman

EN TIMMA OCH 45 MIN AV REN LYCKA!

And I’m home from Göteborg, men jag hade gärna stannat flera timmar till bara Håkan hade spelat. Bara hans röst hade fortsatt sätta toner till Hurricanes musik. Helt underbart, helt fucking jävla sjukt underbart.
Det var så värt de nio timmarna vi var tvugna att vänta med varandra. Men vi hade inte en enda tråkig stund vi tre, som snabbt utökades till sex personer. Felix, Jonna och Elin joinade oss längst fram.
Det kvittade hur många som mosade på oss, vi hade platserna längst fram och tänkte inte släppa dem. Vi hade Håkan Hellström 2 meter ifrån oss.
Jag bröt ihop och kunde inte sluta gråta när de första tonerna från Gårdakvarna och skiten drog igång. Allt bara släppte och jag tillät mig att gråta, för allt som har hänt, ordentligt denna gången.
"Livet förändras vart jag än gåroch det kommer kanske inte alltid va vi två, bara sålänge det finns stjärnor över oss så, bara så länge våra hjärtan klarar av å slå!"*Vi grät inte av sorhet, vi grät av lycka. Och vi kommer gråta av lycka så många mer gånger. 
Freja, Enisa, Felix, Jonna och Elin Tack för en sjukt underbar kväll! 
Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv.

Ha det så bra, så hörs vi när vi hörs!
Josefine Sundman

Om några timmar är det vi tre och musiken!

Jag är vaken, det är Freja med. Snart avgår bussen till Falköping där tåget går till Göteborg. Vi får vänta i några timmar, men det är strunt samma för vi var ju varandra.
Lyckan kommer då han står på scen och vi hoppas på att kunna stå längst fram. Håkan, våran kära Håkan.. Ikväll är du våran.

Ha det bra, så hörs vi när vi hörs!
Josefine Sundman

En tatuering som kliar, men livet leker!

Tada, då sitter man på jobbet men slutar om 10 min. Eller ja, jobb och jobb jag får ju helt enkelt inte göra så mycket. Jag sitter här. 
Jag ska in till stan och träffa Hanna, får se vad vi hittar på! Fika kanske, det är gott! 

Nu ska jag sticka, jag hann inte skriva så mycket. Freja ringde och ville prata om HÅKAN HELLSTRÖM! 
Ha det bra! 

hm, jag är sugen på Oboy!

ha det bra, så hörs vi när vi hörs.
Josefine Sundman

En tatuering i helgen skulle sitta fint!

"Åh nej, inte en blogg! Jag går på toa"
Exakt dom orden sa min älskade pojkvän när jah skulle börja skriva i min blogg. Jag har inte skrivit på ett tag nu. Inte riktigt varit i form för det, eller så har jag helt enkelt ingenting att skriva. Jag väntar på att tiden ska gå fort så det blir fredag för då blir det Freja, Enica, mackor, filtar, kortlekar, mys och HÅKAN HELLSTRÖM!

Annara hoppas jag att jag får en tatuering som sagt. Har inte fått tag i min bror än. Det är han som ska betala den..kanske får låna av mamma så länge. Väntat allt för länge på att tatuera mig. Nu ska det FAN bli av. 

Ha det så bra, så hörs vi när vi hörs:
Josefine Sundman

"Man missar inte Håkan!"

Halsfluss på gång?

Tro det eller ej men jag har faktiskt lyckats bli sjukare än vad jag var igår! Och jag som trodde att jag var på bättringsvägar. Åh, jag vill verkligen inte vara sjuk. Jag grät hysteriskt idag för att det gjorde så jävla ont att svälja så jag höll på att dö! Jag sitter nu och dricker varm choklad och hoppas att det blir bättre då. Jag hoppas det verkligen. Mamma säger att jag kanske börjar få halsfluss, jag har aldrig haft det och jag vill aldrig ha det heller. Jag har ju precis börjat min APU, jag vill inte missa en massa p.g.a en onödig sjukdom.

I alla fall så var jag med Hanna efter min APU och kollade på film tillsammans med Söt-Emil. Det var mitt första möte med honom och han var jättesöt och snäll! Hoppas på att jag lär känna honom lite bättre och får chansen att vara med honom mer.

Tatueringen i helgen blir kanske inte av nu p.g.a att jag är sjuk. Men jag hoppas på att tatueringen kommer existera på min kropp inom kort.

Ha det bra, så hörs vi när vi hörs!
Josefine Sundman

Day one.

Vaknade i morse och tänkte "ja, äntligen ska jag få prova på hur det är att arbeta i, ungefär, det riktiga livet." Okey, jag kanske inte tänke så länge men jag tänkte "ja, änt.." sen tryckte jag på znooz och somnade om. Nästa gång väckarklockan ringde fick jag försöka ta mig upp. Första dagen och allt, jag måste ju försöka se lite bra ut i alla fall. Jag fick upp kl 07.00, gick in i duschen och kände att det var skönt här. Jag kanske stod lite för länge eftersom jag fick skynda mig som fan sen. Ändå var tiden hyfsat snäll mot mig och sedan kl 07.50 ungefär kom mamma utspringandes och sa att hon och syster hade försovit sig. "Grääääjt", tänkte jag och visste att morgonen skulle bestå av stress. Sen är min syster bara 9 år men ändå så är hon den segaste människan jag har mött, i alla fall på morgonen. Det tog henne 5 min att klä på sig och till min förtvivlan 10 min att äta upp EN macka. Vi stressade fram och tillbaka men lyckades i alla fall komma iväg vid 08.15. Vi lämnade av Annika på skolan och körde till min APU-plats. Till min förvåning var ingen där, men dom kom 3 min efter jag hade kommit. Vi hälsade och vi gick in och jag kan säga att det ser rätt soft ut. 
Sen är jag glad att jag har någon som jag känner här också, så jag inte är helt själv. Killarna som jobbar på Umit verkar härliga, jag ska bara lära känna dom lite bättre. Johannes har redan ett försprång eftersom han redan känner två av dem. 

När jag slutar, 16.30, så ska jag ta mig till polisstationen för att polisanmäla min stulna jacka. Min älskade skinnjacka blev stulen när vi hade maskerad vollyboll i arenan. Damn people who can't keep there fingers away. 
Varför stjäl man en skinnjacka? Va, det är ju helt onödigt. Du kan ju inte gå omkring med den eftersom den är riktigt unik och det fanns inte många exemplar. Dumdum. Jag börjar tappa tron på det svenska folket men jag ska försöka att inte dra alla över en kant. 
Sen ska jag titta förbi Jack och se vad han håller på med, kanske kan äta upp det sista av glassen han köpte i förrgår. Hehe, sneakysneaky.

Får se lite vart den här APU-platsen leder till. Har bara suttit framför en dator utan arbete i ca två timmar. Jaja, det blir säkert soft. Dom är ju inte jättestressade och ger en massa press, och det är ju alltid skönt att slippa det. 

Jaja, nu ska jag sluta tjata och fortsätta med mitt meningslösa surfande. 

Ha det bra, så hörs vi när vi hörs!
Josefine Sundman

I morgon är det första dagen för APU!

Lite närvös måste jag säga att jag är, men bara lite. Jag har ju Johannes med mig och honom känner jag ju. Det känns i alla fall bra, men han känner de som jobbar där också. Jag får försöka komma in i gänget.

Idag var Tom Hunter här på föreläsning om hans fotografier och hur han började och varför. Jag personligen tyckte att det var skitintressant. Han är en mycket bra fotograf och ni som inte sett hans fotografier borde gå in på googe.se och söka på Tom Hunter. Det som är bäst är att han inte anväder photoshop eller något sånt. Han hatar tydligen det. Ändå så är hans bildet väldigt färgstarka och vackra. Så, jag har fått lite av en ny favoritfotograf. + att han pratar brittisk engelska, det är sjukt underbart.

Jag sörjer fortfarande att gitarristen i Black Stone Cherry, Ben Wells, har flickvän. Oh, han som är så himla söt. Jag som är så kär i honom. Men, ändå jag har Jack och han är kär i mig så det är bättre. 
Nåja, jag kanske ska ta och ringa Jack, han sa att han skulle ringa vid 21, men nej. Hm, tänk på mig i morgon då jag ska på min första praktikdag.

Ha det bra, så hörs vi när vi hörs!
Josefine Sundman

Sing with me, sing for the year
sing for the laughter, sing for the tear
sing with me, if it's just for today
Maybe tomorrow, the good Lord will take you away

Dream On Dream On Dream On
Dream until your dreams come true
Dream On Dream On Dream On
Dream until your dream comes through
Dream On Dream On Dream On
Dream On Dream On
Dream On Dream On

Jag förstår inte, jag är sjuk men jag vill inte vara sjuk.

Missade en skoldag idag, det kändes inte bra eftersom jag läser så många kurser och har svårt att hinna med. Jag vet att om jag missar en lektion missar jag massor. Och nu har jag missat en hel skoldag. Jag vill spola tillbaka tiden till kl 06.00 i morse och pallrat mig upp till skolan. Jag hatar verkligen att vara sjuk och jag vill inte mera. Jag saknar faktiskt skolan, jag vet inte varför.. det är väl det att jag inte vill vara ensam. Ingen är hemma och det är tråkigt. Jag ska i alla fall försöka pallra mig i väg till fikat för jag kommer inte klara av att vara hemma hela dagen. Jag är en sån som inte kan stanna hemma en hel dag, men måste ut och göra någonting. 
Hm, det går inget bra på TV heller.. Våra bästa år, jisses. Skådespelarna suger i den serien. men det finns verkligen inget bättre att kolla på.

Men nu började jag lyssna på Pantera. Dom kan alltid liva upp stämningen, lite i alla fall.

Du håller mitt hjärta och varje gång jag gör något fel trycker du lite hårare för varje gång. Ändå så är det en spänning att göra fel, för att se hur lång tid det tar innan du gör sönder mitt hjärta totalt. Men jag avvaktar, för jag vet vilken oerhörd smärta som kommer uppstå om du gör sönder mitt hjärta. aj.

Ha det så bra, så hörs vi när vi hörs!
Josefine Sundman

Host, slem och huvudvärk!

Urk, jag orkar inte bli sjuk en gång till. Jag var ju precis påväg att bli frisk. Det slog till i natt som en bomb och så bam, nu är jag sjuk igen. Och jag orkar inte, jag vill inte missa massa i skolan och jag vill inte missa träningarna. Missade den idag, jisses va hemskt det känns. Så, jag fick gå hem ifrån naturkunskapslektionen och lägga mig. Det var skönt men det blev inte bättre, men nu har i allafall huvudvärken gått bort även då Jack står och sjunger för full hals. Hehe. Vi ska snart åka hem och fixa en inloggning åt mig på våran nya dator som mamma fick igår. Den är jättebra och skit hightec, jag blev helt kär. Och den har jättebra ljud för att vara en bärbar dator. Spelade black stone cherrys nya skiva på datorn, det lät jättebra. Sen så har man inget lösenord när man ska logga in på datorn, man måste visa sitt fingeravtryck! Det är så jävla tufft. I alla fall så har vi en dator nu, våran förra krashade ju. Hejdå alla härliga minnen man fick ner på kort.

I alla fall så ska det blir skönt att komma hem, sova och sånt. + att jag har glass hemma, det är ännu godare.

Jaja, nu måste vi snart gå eftersom våran buss går snart. I morgon är det en ny dag och nya problem, men det löser vi.

Förästen så förstår jag dig inte, du säger att du inte vill ha mig i ditt liv men det verkar som om du vill det. Hur ska jag tolka allting? Jag saknar dig. Det vet du.

Ha det bra, så hörs vi när vi hörs.
Josefine Sundman

Sjungandet kan börja.

Tänkte bara skriva lite kort om vad som händer just nu. 
Just nu sitter jag hos Jack, vi har precis käkat och nu är det dags för mig att börja spela in de två första låtarna. Jag får väl göra mer låtar och försöka få ihop till en liten "skiva", eller en EP snarare!

Önska mig lycka till! 

Ha det bra, så hörs vi när vi hörs.
Josefine Sundman

En dag i göteborg är bra för själen!

Idag vaknade man upp och skulle iväg till Göteborg. Hade tänkt att gå till posten för att lämna mitt Odiumpaket men det var stängt, även fast det stod att det var öppet på lördagar. Jag kollade väl fel, som vanligt. I alla fall, väl nere i Göteborg hade regnet uppehållt vilket var skönt, då slapp jag bli mer blöt. Nere i gbg så handlade Linda för ca 2000 kr, bland annat ett par skor som var så jävla snygga fast dom hade 75979867967 spännen som hon var tvungen att knäppa varje gång hon skulle ta av dom eller ta på sig dom. Jobbigt, ja!

Sen åt vi på Kyoto idag! Mums, det var min första gång och jag vill tillbaka redan nu! Gott med sushi! älskar sushiiiii! Sen stoppade jag wasabi innanför näsan, det sved som fan och det höll i sig ett tag men hey, man måste ju testa någon gång. Dom som var med i göteborg idag var Isse, Bobba, Nemo, Hanna och Linda! Och jag då, men det fattade ni kanske?

Vi var på xplotion också! MASSA KÖRSBÄR! Älskar körsbär, black stone cherry för fan! Köpte nya skrivan idag också. Blev helt till mig ju! Så den införskaffades och jag tog oskulden på den i Philles bil på väg till macken. Jag köpte choklad med degistive i. Det är seriöst den godaste chokladen som finns!

Nu är jag hemma hos Phille med jack och Nemo. Vi kollade på Bride of Chucky, den var mer humoristisk än skräckinjagande! Men den slutade dåligt, se den inte för fan.

Nu ska vi väl hitta på någon vi fyra, btw, tatuering nästa vecka! Ojojoj!

Ha det så bra, så hörs vi när vi hörs.
Josefine Sundman