Metrobloggen

Halvtidssjukskriven i en månad till att börja med.

Så. Bloggen har fortfarande dödsryckningar emellanåt. Det här är ett sådant.

Sitter på arbetet och känner mig irriterad. Irriterad för att jag gör någon annans jobb. Irriterad för att jag är så ivrig att vara till lags att jag tar på mig idiotiska arbetsuppgifter som inte är mina. Som inte blivit utförda de senaste 9 åren. Varför i hela fridens namn ska jag sitta, höggravid, och göra någon annans arbete? Är det inte nu någon annan ska erbjuda sig att underlätta för mig?

Jag försöker se till att få mitt dagliga behov av uppmärksamhet och uppmuntran och beröm genom att istället gå in på "Mitt Tradera" och läsa mina tre positiva omdömmen om och om igen. Jag kanske är dålig på att säga nej, men jag är bra på att köpa saker via Tradera. Är det något att hänga i julgranen? Värdigt en statusuppdatering på Facebook rentutav?

Jag är så less.

Vi har en igelkott-unge i tvättstugan. :)

Jycken bollade med den igårkväll, och då den låg kvar på samma plats imorse tog vi in den. Eller: Jag tog in den. Efter mycket övertalning. Nu vilar den sig i en kartong med handdukar och gräs och löv. Den har fått mat (köttbullar och kattmat) och vatten. Den låg på sidan ganska länge och verkade inte kunna röra sig. Men sedan vi vänt den rätt verkar den må prima och vandrar runt i den lilla lådan. Så till kvällen får nog Spike flytta ut igen... Men den är SÅ söt.

Det är möjligt att bloggeriet (på metrobloggen) är förbi för Fru Fillidutts del. Det har varit en ära och ett privilegium att lära känna er alla.

Lever och har hälsan. Isolerar mig lite från omvärlden. Är så galet trött.

Bebis i magen verka växa iaf. Snart halvvägs i graviditeten och dax för ultraljud nästa vecka.

Slut på den ljuvliga ledigheten. Åter till jobbet imorgon. Har inte lust.

Hit a new low på jobbet då jag bröt ihop och bölade inför en av assistenterna. Jag är så slut. Helt orkeslös. Sover så fort jag kommer hem. Är jag hemma och käkar lunch sover jag istället för att äta. Det är som om jag inte kan få nog med sömn hur mycket jag än sover.

Att idioterna på jobbet inte har något bättre för sig än att klaga på att jag inte gör allt de vill att jag ska göra blev för mycket till sist. Men jag som inte ens gråter inför mina vänner (oftast) kände mig klart obekväm där jag satt och bölade.

Så, nu pendlar jag mellan att skriva min avskedsansökan eller bita ihop och låtsas som ingenting.

Idag på lunchen fick jag syn på en liten, liten bebis som jag inte kunde slita ögonen ifrån. Den kan väl ha varit runt halvåret max, och hade så galet mycket hår att jag först trodde att det var en lurvig mössa av något slag. Men se det var det inte. Bebisen var toksöt - såg precis ut som en MonChiChi. :)

Upprensning av inlägg pågår inför mitt avslutande av den här bloggen.

Jag tenderar att vara en smula frånvarande här på bloggen. Men jag finns. Smyger runt i kulisserna och läser inlägg. Har bara inte haft några egna att skriva. Har inget speciellt att dela med mig av nu heller, men man vill ju inte glömmas bort. ;)

Alla hjärtans dag igår. Fick tre stora, röda rosor av Kära maken strax efter midnatt. Han är så himla bra! :) Sedan förlöpte dagen med kinamat, melodifestivalen, telefonprat med mamma, en shoppingtur...

Jo, det kan jag ju berätta förresten. Det är ju ganska Filliduttigt. Eller Filliduktigt.

Igår när jag var halvvägs in till stan inser jag att jag bara har bh på mig. Ja, och så jackan utanpå det då, förstås. Men det var i vilket fall inte vad jag hade planerat att gå omkring i, ute på stan. Som tur är hittade jag en gammal huvtröja, som hunden brukar få sitta på för att inte håra ner bilen. Så den drog jag på mig på en parkeringsplats. Helt vansinnigt!

Jag ringde Kära maken för att berätta för honom, och han skrattade gott (och lite förväntansfullt) och tyckte att jag var porrig. Som om jag gått ut på krogen utan trosor eller något. Nu var ju inte denna klädsel speciellt planerad, utan det berodde helt enkelt på att jag dragit på mig jackan över bhn, när jag skulle ut och hämta in posten (som vi inte hämtat på flera dagar). Och sedan kom jag ungefär i samma veva på att jag skulle in till stan och införskaffa Kära makens Alla hjärtans dag-present. Så då satte jag mig helt sonika i bilen och körde iväg.

Så kan det gå.

Veckan sedan kursdagarna i Stockholm har varit toppen. Ägnat mindre tid åt bloggen, men mer tid åt min man. Skulle vilja säga att jag befinner mig i någon typ av nyförälskelse just nu. Han är den bästaste i världen! <3

Just nu hundlediga, skjutsade Jycken till svärföräldrarna för en helg utan några "måste ut med hunden".

Tidigare idag gick vi skogsrundan. Jag, Jycken och de två katterna på släptåg. Lillkatten har inte gått hela sträckan förut, utan vi brukar få vända. Inte för att hon inte orkar, utan för att hon är envis och ska gå sin egen väg. Idag knallade hon dock på utan större problem, men plötsligt började hon jama högljutt och lämnade stigen och sprang in i skogen. Där satt hon och jamade tills jag hittade henne. "Bra att du kom. Kan du säga åt dem andra att vänta? Jag måste också kissa" förklarade hon för mig. Så slutade hon jama, grävde en liten grop och uträttade sina behov. Jag fnittrade lite åt henne, men berömde henne för att hon var duktig. Storkatten hörde detta och satte igång att jama han också, och när jag tittade åt hans håll började han göra en egen grop att kissa i. Jag höll på att vika mig dubbel av skratt. Storkatten brukar smyga sig iväg ljudlöst och uträtta sina behov. Han blir rakt förnärmad om man råkar få syn på honom. Men nu skulle han också vara duktig minsann. Så himla söta.

Ikväll har de slagits lite med grannkatten, men de gaddar iaf ihop sig så de är två mot en. You go, kitties!

Nu - slappa framför tvn med den vackraste människan i världen.

Åter efter en mycket bra kurs i Hufvudstaden. Tror det gick runt 800 kronor på tre dagar, all shopping, mat och snus inkluderad. Inte helt illa ändå. :)

Hur dum är jag egentligen? Hur kan jag ens komma på idéen om en fattig månad när jag ska vara i Stockholm tre dagar med jobbet nästa vecka? Stockholm. Affärer. Nöjen. Mat. Pengarna kommer ju bara flyga iväg. Hur dum är jag? Egentligen?

Nu vore det bra om jag fick massa peppande kommentarer här, men inte av typen "Du klarar det" utan mer av typen "Det finns fler månader att leva fattigt på". Dumma, dumma Dutt.

Jag mår mycket, mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra. Jag är faktiskt riktigt lycklig. Oväntat va?

Det är massa massa helg kvar, och jag har inga måsten alls. Inte för att det inte behöver städas och tvättas, utan för att jag faktiskt kan unna mig en helg av att göra ingenting. Jag behöver göra ingenting ibland.

Jag råkade gå förbi ett bokstånd med "Köp tre, betala för två" och nu har jag nio nya pocketböcker att läsa. Tur att jag hittade dit innan den här sparmånaden börjar.

An2n försöker få 5000 godkända sidvisningar. Titta gärna in och hjälp honom lite. Han var min blogg-guru när jag själv var en nervös, okunnig om än flitig bloggnybörjare. Så jag håller tummarna för honom. Själv har jag helt lagt ner försöket att få ihop några pengar på den här bloggen. Jag har fått vänner och bekanta istället och det är värt så mycket mer.

Nu är lasagnen klar. Muuums!

Haha, ställde mig på vågen imorse och insåg att jag gått ner 4 kilo sedan i måndags. Jag mår uppenbarligen bra av att må dåligt. Det kommer alldeles strax ordna till sig, men det var ändå roligt att väga under 60 igen.

Min 8-åriga lillasyster är en riktig dramaqueen. Jag har inte svarat på hennes senaste mail och i veckan ringde pappa för att fråga varför jag aldrig hör av mig längre. Då pratades vi vid för kanske tre veckor sedan, och har vanligtvis kontakt 1 gång per halvår.

Idag fick jag ett till mail från lillasyster:

"Äh, jag orkar inte skriva mer"

Snacka om att dissa sin storasyster. Suck. Dramaqueen. It runs in the family.

Jag kör fast med mina memoarer och det irriterar mig. Men jag är just nu inne i ett avsnitt som jag berättat om så många gånger att historien känns uttjatad och tråkig. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare, men jag tror att det bara är att skriva det här avsnittet och sedan gå vidare. Jag får väl gå tillbaka och "fixa till det" senare...

Eller också går jag och lägger mig och tar nya tag imorgon...

Vi var och hämtade hem mat från McDonalds idag, och jag passade på att tjuvlyssna lite på ett par ungdomar som satt där. De pratade om socialtjänsten.

"Om socialtjänsten tar dig för fylla igen om 2 år, när du är nitton, så kommer de även ta upp den här fyllan. Dem sparar allt!"

"Det borde finnas bättre sätt för dem att stötta ungdomar på, än det här"

"Ja, men du vet... På socialtjänsten är de inte några kompetena psykologer. De jobbar bara där för pengarna."

Oh, vad jag skrattade. Nej, på socialtjänsten har dem inga kompetenta psykologer - de har kompetenta socionomer. Och lönen är inte speciellt bra, så jag har svårt att tro att någon jobbar där för pengarnas skull. Men jag börjar fundera på om jag ska tipsa Socialtjänsten att det kan vara läge att promota sig själva lite bättre... :D

Jag har varit på samtal hos min chef idag. Och bortsett från det vanliga:

"Du behöver arbeta lite med gränssättning, så du inte tar på dig för mycket"

och

"Det är viktigt att inte ta med sig jobbet hem"

sa han även att han var lite orolig för mig för att jag verkar ha rasat i vikt. Det var bland det roligaste jag har hört på länge. Den enda viktförändring som sker med Duttan är åt andra hållet - uppåt. Men jag blev glad i alla fall, även om chefen verkade en smula förlägen. Haha!

Just nu är jag fattig på riktigt. Har väl 88 kronor kvar eller så.

Men när lönen kommer, och jag egentligen är ganska rik, då ska jag leva fattigt. Vi ska leva fattigt både jag och Kära maken. Det är ett litet experiment. Ett nödvändigt sådant, men dock ett experiement. Vi ska se hur fattigt vi kan leva en månad. Så det blir budgetmat för hela slanten, utan att för den sakens skull behöva äta nudlar. Inget annat än mat och räkningar skall våra pengar gå till. Jo, snus förstås. Men inget godis, inga biobesök, inga kläder. Jag ska till och med låta bli att ringa eller smsa från min mobil den kommande månaden. Nu gör ju inte det någon skillnad förrän måndaden därpå, men i alla fall.

Jag ska hålla er uppdaterade om hur det går. :)

Herregud. Jag fick just ett arbetsärende. Via Facebook. Får jag inte vara ifred någonstans? Dem ringer på mobilen vid alla tider på dygnet, de ringer hem, de mailar... och de letar upp mig på Facebook.

Nu vågar jag inte logga in där mer idag. Jag är ju hemma och är sjuk för tusan. Leave me alone!

Storkatten fångade en skogsmus idag. Som han tog med sig in och släppte lös i sovrummet till Lillkattens stora förtjusning. Någon som var måttligt förtjust var Kära maken, som försökte sova.

lkkkk <- Hälsningar från Lillkatten.

I alla fall så blev det ett himla liv. Jag jagade Lillkatten, som jagade Skogsmussen - allt medan Kära maken muttrade och Storkatten nöjt satt och betraktade eländet. Jag kan svära på att han gjorde det med flit, och att han satt och fnittrade för sig själv.

Nu är Skogsmusen ute i tryggheten igen. Han var hemskt tacksam. Men katterna har fortfarande inte förlåtit mig, utan tittar på mig med avsky i blicken... :/

Känner mig väldigt amerikanskt tjejig just nu. Legat i sängen stora delar av dagen, i kära makens morgonrock (min har tagit ett dopp i badtunnan så den måste tvättas) och äter glass direkt ur paketet.

Det hade lika gärna kunnat vara tröst-mat, men egentligen är det för att jag blivit sjuk. Ont i halsen, snorig och sjutusan till huvudvärk.

Bra sak med dagen dock: Det är första gången jag är hungrig sedan helgen. Första gången jag inte känner mig konstant illamående av besvikelse.

"Jag väljer att inte göra så här mot mig själv."

Det är dem klokaste ord jag har hört på länge, och dem fastnade. Dem är mitt nya mantra. När jag ser tillbaka är det ganska många saker som skadat mig på ett eller annat sätt, men som jag fortsatt med. No more! Jag väljer att inte göra så här mot mig själv längre.

Jag har det kämpigt nu. Jag känner mig frustrerad, förbannad och sårad. Men jag ska ta itu med dem känslorna själv, tillsammans med min man. Jag har prioriterat om. Jag väljer att leva mitt eget liv, i min egna relation. Jag har gett upp andra relationer. Varit självisk. Och det känns förjävligt just nu, men ger mig förhoppningsvis sinnesfrid längre fram.

Jag har en känsla av att morgondagen kommer innehålla nya problem. Gör inte morgondagen alltid det? Men just nu, just ikväll skall jag glädjas åt allt jag har i mitt liv. Min man, mitt hus, min bästa vän (Hej Evil E) och mina djur. Jag ska gjädjas åt att jag växer som människa genom att ta svåra beslut. Jag ska glädjas.

Titta in här hos An2n och hjälp honom nå de magiska 5000.