Metrobloggen

Hon heter Sannie. Hon har rosa hår, liksom jag.

Och en sak till som hon har är besatthet av Hello Kitty, liiiixom jag.

När vi blir stora ska vi ha en längenhet i sthlm och vi ska ha en hk brödrost.

För vi är besatta av hello kitty. Hello kitty. Hello Kitty. Mmmmmmm<tre

Sannie är, och förblir, min bästa vän.

aj löv jo bäjbü

Nu ska vi sälja våra valpar :_:

snart iaf.

6500 är utgångspriset, vi har fem valpar, varav tre är tikar. : )

om du är intresserad, vänligen kontakta tulpanen92@hotmail.com :)

De blir kanske honom imorn i Halmstad.

Jag vet inte när det börjar, vem jag ska gå med eller ens vart i Halmstad det är...

Men de e.. spännande : o

JAG LÄNGTAR SOM SATAN I GAAAAATAN!!!!

7 OKTOBER<33333333

Såhära äre.

JAG SKA HA TRÖJAN SOM FAAAAAN : O

im in love with that hoodie!

Jag tycker folk kan ge mig pengar :_:

Jag gör vaaad sooom heeelst :_:'

snälla? *puppyeyes*

Jag är världes glad.

Dagen började med att mamma väckte mig. Hon sa att vi skulle in till stan och uträtta några ärenden. Jag somna om och hon väckte mig igen, och jag reste mig upp, drog upp persiennen och såg att de va sol ute (<3) och stängde förnstret. Jag tog på mig en somrig klänning och satte upp håret i en slarvig hästsvans. Jag gick ner till mamma och hon berättade att vi skulle till stranden senare, och att vi skulle aktivera mitt bankkort. Och köpa hårfärg. Jag borstar tänderna och under tiden jag gör det kommer posten. Mami går ut oh hämtar den och jag möter henne i dörren. "nånting till mig" frågade jag och hon gav mig, med leende på läpparna, ett brev där det stod "gymnasieintagningen stockholms län". Mamma bad mig öppna de FORT och så gjorde jag.

Jag förstod det inte från början, men efter ett tag.

Jesus Pannkaka.

Jag älskar mitt liv.

<3

I lol’d.

de va jävligt tjocka armar, och fett osminkad.

Men jag gillar bilden iaf : >

Idag blekte jag håret igen. Ser för jävligt ut, det blåa försvinner lixom aldrig. till och med det svarta är ljusrött medans det blåa är klarblått-.- Det ser ut som en brasa. Men livet är hårt.

Haha, jag skrattar åt mig själv, för när jag precis hade lagt i blekningen så virade jag en handuk runt, men jag tänkte "jag tar en plastpåse runt, det blir bättre effekt då". Så jag gjorde som nämnt och tog på mig den. Jag gick in i badrummet och tittade hur håret såg ut efter typ tio sekunder och jag kände att det blev lite varmt, men jag sket i det och gick ut i köket för att prata med mamma. Rätt som det var kändes det som att jag hade lagt huvudet i en stekpanna och jag fick panik. Jag drog av plastpåsen och sprang ut på altanen i underkläder. Håret var varmt kände jag.

Mamma tittade ut genom fönstret, och lol på kommande: Hon såg att det rykte från mitt hår :' D

Skrikande sprang hon ut och skrek "IDA DITT HÅR BRINNER!"

Men det blev bättre och jag tvättade aldrig ur det direkt. Men jag säger bara LMAO. HAHA. fyfan.

pusspådagen<3

Nu har jag äntligen börjat bleka mitt hår : )

Blekningen  från shock (stargazer) blekte riktigt mycket för att vara första gången : ) Fast en förpackning räckte tyvärr inte till hela håret, vilket är lite synd. Jag hade beställt blekningen via internet, så beställningen kom igår. 3 blekningar och en vit toning. Jag ska alldeles strax ta mig till stan för att köpa en vanlig blekning också, utifall att det blir cpstört nästa gång jag bleker det.

puss på alla som besöker min blogg, jag älskar er. Fast ni förökar er aldrig._. (sannie och jag vet varför) eheh, puss.

Nu så ska jag snart iväg till stan, för att träffa Sannie på ica. Vi hade tänkt att göra cupcakes idag : )

Bara för att vi äger hela Falkenberg allra redan, ska vi göra cupcakes som äger hela jorden ; ]

Idag fick jag skolfotona från utklädningsparaden. Jag var inte med då, men man får ju iallafall hem korterna ändå. Min klass verkade ha haft jättekul och jag kände inte ens igen min gamla klassföreståndare, Mimmi, som var utklädd till en gris. Jag tror faktiskt att jag börjar sakna klassen lite nu. Inte mycket, men pyttelite.

Jag har alltid tänkt att "gud va skönt att komma ifrån Söderskolan, jag har ju gått där i 11 år", men egentligen är de inte så skönt. Jag kommer aldrig mer att få plugga där. På något sätt känns det märkligt och olustigt. Nu är det dags att ändra på sig, byta skola för första gången, att flytta, att skaffa nya vänner, lämna de gamla, bli stor.

Det är meningen att man ska växa upp, ta ansvar, skaffa jobb... Men jag vill inte det. Jag vill att allting ska vara som det var förr. Jag vill vara 7 år igen.

Vänner, ni ska veta, att även om jag flyttar, så kommer ni finnas i mitt hjärta. Finnas längst in i mitt hjärta, där ingen kan få er att försvinna.

Jag älskar er. <3

Onödigt inlägg.

Men man måste ju testa : )