Metrobloggen

Rakt igenom.

Det finns något i detta som inte riktigt går att sätta fingret på. Gang Starr har alltid befunnit sig precis mitt emellan underground och mainstream. Guru gjorde ju dundersuccé med Jazzmatazz och Premier har ju producerat i stort sett alla men tillsammans har de alltid lyckats hålla sig halvframgångsrika.

Så här bra har inte Beck varit sedan Devil's Haircut. I och med denna skiva är hans kontrakt med Interscope slut och det ska bli kul att se om han väljer att försvinna in i indievärlden eller om han satsar på ett stort bolag igen. Hans rådgivare från scientologikyrkan lär säkert hjälpa honom med detta beslut.

Fem års väntan är över. Tricky hämnas på Portishead genom att fulsampla Roads ett par sekunder in i första singeln Council Estate. Ska bli sjukt spännande att lyssna igenom detta.

Enligt sägnen handlar den här låten om en epileptisk kvinna som Ian Curtis hjälpte skaffa ett arbete när han fortfarande jobbade på arbetsförmedlingen. 2007 filmdebuterade Anton Corbijn med årets höjdpunkt, Control, som verkligen alla borde se.

Ok, Air France är kanske inte världens fyndigaste bandnamn. Men musiken de tillverkar är lättsam och lättsmält men saknar för den sakens skull inte ett visst djup. Framtidsddisco...

Hur blev detta:



detta...

Nas är riktigt arg. Förvisso sparkar han in öppna dörrar med Fox News men det är ändå befriande på något sätt. Det trista är så klart att de som borde lyssna på detta tittar på Fox News istället.

Sådär, nu har vi precis sett the Love Guru och det enda jag egentligen tog med mig från filmen är dängan man fick vänta på till eftertexterna.

Klumpigt nog glömde jag att ställa undan babyoljan efter gårdagens bad vilket fick till konsekvens att jag vaknade av att Siri smorde mina fötter. De blev väldigt lena och babyoljepölen vid sängkanten torkade jag snabbt upp. Påhittig flicka.

Vart vände man sig om man var intresserad av att stapla muggar skitsnabbt 1985? Bibblan?

Phnom Penh 2005...

På  något sätt handlar detta om Frank Sinatra. 1968 skrev Bowie Even a Fool Learns to Love som var texten till en fransk låt som kom ut ett år tidigare som heter Comme d'habitude. Bowie lyckades aldrig få sin låt utgiven men Paul Anka hade större framgång med sin version My Way som sedan Frank Sinatra snappade upp, litegrann på samma sätt som han hade gjort med Beatles Something, och hade världens jävla dunderhit med. Life on Mars sägs vara Bowies sätt att parodiskt hantera My Way.

Bäst av allt gillar jag att videon är så avskalad och naken. Musiken får verkligen plats. Mest av allt undrar jag vem det är som ringer i slutsekunden.

Bob Dylan - the symbol of the 60s...

Tänk att helt plötsligt få möjligheten att intervjua en av världens mest intressanta människor och att efter lite drygt en minut ha slut på frågorna. Taktiken att stammande ställa samma fråga igen i hopp om ett annat svar fungerar ju dessutom skitbra.

Repeat!!! 

Stulet från peterripa.com

Helst inte.

Idag är Axel och hustrun borta på äventyr så det är bara jag och Siri hemma. Vi har hunnit med en lekplats, stadsparken, posten och ICA innan hon däckade. Nu sover hon gott kanske en halvtimme till sen blir det sagoläsning och pusslande. När det är så här soligt försöker jag undvika att vara för mycket ute med henne precis de varmaste timmarna. Jag är lite skeptisk till solskyddsfaktor och Siri är lite skeptisk till sin solhatt. Tricket är att sätta på den på henne när hon är helt inne i något annat. Då missar hon helt att hon har den på sig - ibland i flera timmar.

Tänk att få avsluta sin karriär på detta vis.

När absinthen förbjöds i Frankrike i början av 1900-talet skapades pastisen som i stora drag är absinth utan malört. Oftast dricker man det med en massa vatten men jag gillar bäst att smutta på en straight up.

Jag bor i en liten stuga med en liten asfalterad ocharmig innergård som fram tills för några år sedan helt överskuggades av ett stort fågelstinnt träd vars innevånare höll ordning på ett myrbestånd och ett bibo som sitter en tio-tolv meter över marken. 

Helt plötsligen fick vi en ny hyresvärd och som en kinesisk kejsare ville han göra en stor förändring för att markera sin makt så han valde att mörda vårt fina träd. Detta ledde till en rejäl myrinvasion de första två åren - något som avhjälptes av Anticimex på ett förhållandevis hårdhänt sätt - och en ett konstant flöde av irriterande jävla bin som dessutom redan har stuckit min stackars nyfikna dotter.

Det naturliga sättet att hantera en sådan situation är ju att ringa Anticimex och sedan bara vänta och titta på när de fixar biffen. Myrorna var ju inte något problem men bin är inte skadedjur informerar de glatt. Hundratals halvdöda stickande bin mitt framför mitt hus är inte skadande? Jag kommer med andra ord inte få någon hjälp från de vanliga kanalerna så därför vädjar jag till mina läsare... Hur tar man bort ett bibo inkilat i en tegelvägg tio meter ovan mark?

Knarkat!

Den här har jag inte sett på länge. Japansk entusiasm slår aldrig fel!

När jag var ung hade min far en närmast religiös inställning till avslappningsövningar och hans husgud Lars-Eric Uneståhl var en ständig källa till hån från hans cyniske son. Jag minns hur jag raljerade och det är just det minnet som gör det extra jobbigt att erkänna att jag entusiastiskt har påbörjat Folke P Sandahls trestegskurs i mental träning och jag är helt frälst. Jag har aldrig upplevt något liknande.