Metrobloggen

Någonstans lite längre upp i Sverige fanns det tidigt ett tillhåll för tjuvar, banditer och prostituerade. Verksamheten var som störst runt 1640-talet och det var även då manlig prostitution började ta sin form. Länge hade peruker och smink på män varit något som attraherade kvinnor liksom alla möjliga konstiga kläder. Mameluckor och sånt skit, eller vad det nu hette. Jag kan inte så mycket om klädhistoria som om ortsnamnshistoria. Men det är ju en helt annan historia.

I vilket fall som helst så var det 1643 som Jan den Store reste land och rike runt i jakt på lycka. Det ryktades om att han egentligen kom från något Öststatland men han påstod själv att han var svensk och att detta var hans riktiga namn. Han var en ärlig prick, med goda intentioner men med en extra dragning åt vackra, nakna kvinnor. Volangkjolar och korsetter och sånt var tidsödande, enligt hans sätt att se på saken och han spenderade stora delar av sitt liv att fundera på hur han på bästa sätt skulle kunna få träffa så många nakna, vackra kvinnor som möjligt.

Ryktet var vida känt gällande området i Sverige där det såldes sex och Jan den Store tyckte att det lät som en karriär helt i hans smak. Han var inte som alla andra och redan då på 1600-talet insåg man att det ibland lönade sig att vara udda till sätt eller utseende. Hans vänner körde med vitt smink och sånt men det hade aldrig roat Jan, han stod emot kompistrycket och var respekterad och hatad om vartannat just pga detta beteende. Men det är en helt annan historia.

Jan startade sin karriär med hopp i själen. Hans namn spreds snabbt och kvinnor började mycket riktigt fundera på att åka till honom för ett besök. Jan skrev på ett kontrakt hos den lokala hallicken, där han lovade att jobba åtminstone i ett år. Döm om hans förvåning när han plötsligt insåg att inga kvinnor dök upp. Inte tusan kunde man åka till en manlig prostituerad på 1600-talet om man var kvinna heller! Det borde han ju förstått!

Däremot - så dök traktens homosexuella män upp och det blev ett allmänt nöje att besöka Jan den Store för att s.k få "Stock" som man sa på den tiden. Att få stock blev senare ett myntat begrepp i sexuella kretsar. Men det är också en helt annan historia. Jans hallick som gick under namnet Torskil Holm vägrade att bryta Jans kontrakt innan året hade avlöpt. Jan blev hans bäst betalda prostituerade och därför döpte Torskil skjulet som Jan befann sig i till HolmStock. Detta lät ju dock helt knepigt och ändrades senare i folkmun till det mer trallvänliga ordet Stockholm. Det Stockholm som vi ser idag, påminner till föga om 1600-talets äventyr men ger oss ändå en tankeställare om hur det kan gå i livet. "Den som gapar efter mycke, får oftast ett helt annat stycke!"

Det var en gång för länge sedan (närmare bestämt år 1789) som en man vid namn Gregor Pilsner bodde ensam ute på landsbygden i södra Sverige. Gregor var glad singel. Han hade helt enkelt inget val utan levde ensam med sina kossor som betade på de vidsträckta åkrarna. Han bodde så långt söderut att inga andra människor ens orkade sätta sina små fötter där. Det var en bit att resa och folk reste hellre till kullar och berg på den tiden, troll-tittning var en stor attraktion mot slutet av 1700-talet.

I och med att Gregor bodde ensam så var det ej heller någon stor matvarukedja som ansåg det lönt att öppna upp en lokal marknad i hans närhet. Han fick helt enkelt leva på det som naturen gav honom och det som hans kära kossor kunde erbjuda. Gregor var väldigt uppfinningsrik, hans hjärna arbetade dygnet runt med att komma på aktiviteter som roade honom under hans ensamma dagar. Han gjorde givetvis vanliga uppgifter också, mjölkade kossorna, drack mjölken och funderade vidare över dagens sysslor.

Men så en dag blev han oförklarligt sjuk... Gregor hade aldrig någonsin varit sjuk men kom nu inte ens upp ur halmbädden. Han nös och hostade om varannat. Han jämrade sig högt och tydligt men ute i hagen jämrades det ännu högre... kossorna fick gå omjölkade! Efter fyra dygns sjukdom, stapplade Gregor sig äntligen ur bädden ut till sina kära kossor. Stackars kossorna låg ner, med sprängfyllda juver som stod rakt ut. Gregor drog och drog och ur spenarna kom det stelnad mjölk! Tro det eller ej, Gregor var faktiskt även mannen som kom på ordet för stelna - koagulera. Detta givetvis pga att kossorna (koa - skånskt slang för en kossa) låg ner i leran (gul lera - markerna var mycket gula i Skåne på den tiden) och att mjölken hade stelnat. Men det är ju en helt annan historia som inte hör hemma här.

Gregor hade genom att hosta och nysa, kommit på ett nytt användningsområde för mjölken - han kallade det för att YSTA, dvs få mjölken att stelna. Ysta var ett påhittat namn som kom från nYSa och hosTA. Detta kunde senare användas i osttillverkning men det var en annan snubbe som kom på det. Gregor blev dock vida känd för sina Ystametoder och folk vallfärdade till södra Skåne för att se processen och för att bidra med sina sjukdomar. Det blev allmänt känt som att man åkte till YSTAD. D:et kom till för att alla trodde att det hette så. Försök själv höra vad en skånsk bonde utan något socialt liv säger så får du se! Därav döptes orten som Gregor bodde på till Ystad i folkmun och senare var det även det namn som användes för gott för orten Ystad.

Ge gärna förslag på fler ortsnamn som ni vill veta historien bakom...

Tänk så många finfina orter det finns i Sverige! Många med konstiga namn, några med helt idiotiska namn och ett par med fullt normala namn. Men var kommer namnen från - egentligen? I denna splitternya blogg kommer ni att kunna läsa historien bakom olika ortsnamn, historier som ni aldrig hört förut helt enkelt endast för att historierna skapas just nu...

Vilket ortsnamn vill du veta historien bakom...?