Metrobloggen

Då var det nog dags att avsluta denna blogg. Känns som bloggandet här har fyllt sitt syfte nu och det är dags för mig att gå vidare, till nyare och mer personlig blogg för de närmaste. Otroligt Mycket händer i mitt liv nu som jag hinner inte alltid meddela vänner och bloggandet är ett praktiskt redskap att använda sig av för det syftet.

Jag är fortfarande i stadiet "uppsatskomplettering" och beräknar att jag senast ska vara klar med den till den 19 september, då jag reser till Sundsvall. Där ska jag gå på uppror för en kurs jag läser, Grafisk design - inriktning mot tidningsdesign, men även hälsa på lillasystern. Till min stora glädje kom jag in på en kurs som jag låg reserv på, men ville jättegärna läsa. Så jag tjöt så väggarna skakade efter telefonsamtalet när jag blev uppringd om intagningen!

Äntligen är det officiellt så jag kan meddela att vi har hittat en bostadsrätt centralt, ja, du läser rätt, vid Pildammarna i Malmö som vi kommer att flytta till i december. Mäklaren ska sätta ut vårt hus till försäljning nästa vecka. Barnen får nära till skolan och dagis och vi blir stadsbor igen.

Önskar alla som har läst mig under året allt gott och sköt om er!

Undrar ni något så får ni gärna maila mig på isabellajansson(at)yahoo(dot)se. Vi hörs ute i cyberspacen...kram!

Isabella

Jag bubblar av många känslor som jag inte vet i vilken ordning jag ska få de på pränt. Presentationen är vilket fall som helst över!

Jag känner mig otroligt nöjd med dagen och är så tacksam att jag fick världens bästa opponent! Jag känner inte personen ifråga sedan tidigare, men hon är helt fantasktiskt god! Jag har fått enormt bra respons på hur jag ska kunna förbättra min ("ofärdiga") uppsats, vilket jag ska göra omgående, så jag kan få ut mina poäng, för att i sin tur få csncash till den påbörjade terminen. Jag blir nästan rörd över hur mycket tid hon har lagt ner på att ge mig feedback. Hon har letat upp och rekommenderat andra uppsatser inom ämnet, skrivit personliga ord riktade till mig och jag är bara överväldigad! Tänk om vi alla kunde vara lika generösa mot varandra som denna egentligen främmande tjej har varit mot mig. Jag är djupt tacksam för den tiden hon har lagt ner på att ta sig an mitt arbete. Jag lovar mig själv att ge tillbaka till en utvald person på samma sätt som hon har varit mot mig, inom de närmaste dagarna. Jag undrar om hon finns på riktigt, det är som jag har träffat på en ängel!

Själva presentationen gick också bra. Jag var inte ens nervös när jag presenterade mitt arbete! Det har aldrig hänt förut. Var dock väldigt pirrig fram till en halvtimme innan jag skulle upp, sen blev jag kolugn. Jag vet inte vad som hände egentligen. Guds magiska hand kanske...

Så mycket tankar, stress, oro, hjärnspöken, sömnbrist, frustration, som har gått åt inför denna stora dag och  nu är presentationen över... och jag är lyckligar än jag var igår. Trots att jag är ganske lycklig person ändå...

Livet är bra underbart!

Känns som det var två veckor sist jag skrev någonting här, trots att det bara har gått fyra dagar. När dagarna passerar tänker jag ofta, detta ska jag skriva på bloggen, men när jag väl sitter vid datorn är allt som bortblåst. Ja, ja, i brist på annat kan jag gnälla på åldern...

Idag var killarnas första dag på förskolan efter sommarlovet. Äldste killen hade sin första dag på fritids idag och det gick kanonbra. Mellankillen grät dock länge och mycket när jag gick iväg för att tala med fritidsfröken. Stackarn, det kändes som en ny inskolning för hans del antar jag. De har inte varit i närheten av förskolan på drygt sex veckor, shit vad tiden har gått!

Nästa tisdag är det dags för första förskoleklassdagen för största killen. Till och med jag känner mig smått nervös, men förväntansfull. Hjälp, när har mitt barn hunnit bli så stort att han ska börja skolan?

Ibland önskar jag att man kunde frysa tiden och lägga den i kylen några år och ta ut den igen som en färskvara...

Nu är Sveriges så kallade Bloggdrottning tillbaka!

Det dröjde inte länge innan Linda Skugge började blogga igen. Jag trodde att hon skulle vara borta längre än så här. Denna gång är det Amelia som har lyckats övertala henne.

Samtidigt måste jag säga att hon är en skön krydda i bloggosfären, hon rör om i grytan. Det är alltid ett smart drag att kommentera människor som är i hetluften, vilket hon gör här. Och här en motkommentar av den angripna.

Huvudet är tungt som efter en baksmälla, trots att jag inte fick tillfälle att fira något igår. Hoppas de som gjorde det hade roligt.

Blev väckt idag vid sextiden, där rök den planerade sovmorgonen...

Idag presenteras opponeringslistan. Ska bli intressant att se utfallet.

Mums, pajen var verkligen jättegod. Vi hann äta upp den innan den ens hunnit svalna. 

Nu äntligen är det Bolibumpa och jag ska lägga mig med barnen efter den. Jag tror att jag aldrig har längtat så mycket efter att få sova. Det här var rena tortyren, fy vad utslagen man blir av att få sova två timmar av 35!

Never more, sitta uppe ett dygn för en katastrofal uppsats skull! Bra jag får lida så här, så kanske jag lär mig en gång för alla!

Trasig människa jag är...

Knäckig rabarberpaj

Skär ca 500 g rabarber i 2 cm bitar, lägg dom i botten på en ugnsfast form.
Strö på ca 1 msk socker.
Smält 150 g smör, i en kastrull häll i ½ dl sirap och1 dl grädde.
Vispa ihop det och dra av kastrullen.
Blanda detta i en skål: 2 dl mjöl 2,2 dl havregryn1 tsk bakpulver 2 dl socker
Blanda det sedan tillsammans med det varma i kastrullen (fast kastrullen ska ej stå på plattan då)
Bred detta över rabarberna och grädda i ca 25-30 minuter i 175 graders ugn, eller tills ytan fått fin färg och känns lite “knäckig”.
Njut den ljummen med vaniljglass eller vaniljvisp.

Idag får jag verkligen jobba på att skaka av mig otillräcklighets känslan. Ibland känner jag mig så urbota dum. Total prestationsångest och ständig tidsbrist i allt jag gör. Att aldrig göra något bra ifrån sig och känna mig kass har blivit vardagsmat under studietiden.

Fan, vad jag skäms idag... Kan inte skaka av mig känslan...

Får laga till en rabarberpaj, så kanske den bedövar smärtan lite grann allafall. Förneka, förneka blir dagens melodi...

Klockan är snart fem på morgonen och det börjar smått ljusna. Jag inser nu hur omöjligt detta uppdrag egentligen var. Jag kan aldrig skriva en godtagbar uppsats med den tiden som jag hade kvar denna sista dag. Jag trodde det skulle gå, men nu när jag jobbar med de sista inläggen så inser jag hur värdelösa den är.  Jag bara fyller ut text och följer inte den akademiska mallen, samtidigt som det är de viktigaste bitarna i hela uppsatsen. Trist trist, men sant. Antar att jag har lärt mig massor av denna erfarenhet nu och att jag en gång för alla lär mig att göra saker i tid.

Shit vad jag kommer skämmas! Snälla, läs inte min uppsats. Den är ju liksom inte färdig! Suck...

För att inte tala om att minstingen vägrade sova mitt i natten och har suttit här med mig i snart två timmar.

That's life folks, that's life...

Shit!

Nu är det bara 12 timmar kvar till inlämningen av uppsatsen och som vanligt saknar jag alltid en dag extra för att bli fullständigt klar med min uppgift. Om något, så är det det jag har lärt mig mest av tre års pluggande, att det alltid fattas mig en enda dag extra. Sen skulle jag vara nöjd.

Men med tanke på hur mycket jag har producerat under en vecka så är det ett under, det må jag lova. Så nöjd borde jag vara att jag överhuvudtaget lämnar in uppsatsen imorgon.

Dead or alive...

Vad gör ni så här sent uppe alla människor?

Själv sitter jag och jobbar med mitt exjobb så ögonen går i kors. Jag känner mig aldrig så effektiv som när jag har stora deadlines, då brinner det i knutarna ordentligt! Det är då jag verkligen känner att jag lever och adrenalinet pumpar. Imorgon tror jag helt allvarligt att jag kommer få spendera natten på skolan. Några få timmars sömn på stinkande Norgerummet soffan och fyra liter Pepsi Max lär hålla mig vaken. Sen kommer jag skriva mig blå och lämna in uppsatsen en minut innan 11. Onsdag den 8 blir en stor minnesdag och sen kollapsar jag...

Haaa, både andligt och fysiskt...

Midnatt har passerat och jag kommer på 40 minuter senare att jag faktiskt fyller år idag. Ha, komiskt, ännu ett år närmare döden eller vad...?

Tänk nu på alla offer som fick sätta livet till. Det har jag gjort varenda gång jag har fyllt år, (som om det inte finns roligare saker att tänka på under sin födelsedag). Kan du inte din historia vad som hände den 6 augusti?

Hiroshimabomben...

Deep:Edition skriver kort om inlägget som jag publicerade igår. Jag blir ännu mer nyfiken till anledningen varför människor bloggar just på Metrobloggen. Är det för att ni ska tjäna pengar eller för att ni anser att just Metrobloggen är ett bra bloggverktyg och att det inte finns ett bättre?

Min anledning till varför jag bloggar på Metrobloggen kan du läsa om här.

Skriv nu alla Metrobloggare till mig och ge mig svar på min fråga är ni gulliga!

Tjafset om det så kallade författarkriget fortsätter. Hildebrandt lägger sitt ord i debatten och det har även Skugge gjort. Det är egentligen inte så mycket att tjafsa om än att det snarare är ett bevis på avundsjuka. Vem som säljer mest och syns mest. Folket visar tydligt vem de gillar genom att köpa dessa författares böcker, sen kan man diskutera vad som är "finkultur" och vad som inte är det. Värst upplever jag Ranelids snack om hans "Ranelidska". Om den nu vore så populär så skulle den synas på försäljningslistorna eller?

Lägg ner gubbar, ni gör bara bort er! Tro inte att ni kommer att sälja mer genom att mobba deckardrottningarna, det är ju trots allt deras böcker som svenska folket slukar. Ha! Go girls!

Sedan Metro öppnade upp för nyregistrering av bloggar har det kommit till en hel massa nya bloggare. Jag har inga exakta siffror att tillgå, men reagera kan jag!

Tror verkligen alla dessa nyregistrerade att de kan bli  nya superbloggare à la Lassbo eller? Vissa är helt hysteriska med sina inlägg. Den ena försöker bräcka den andra i rubriksättning. Massproduktion av inlägg sker, men de flesta är på så låg nivå att jag vill verkligen dra härifrån snart. Inte för att jag anser mig vara någon superbloggare, men efter alla ställen jag har bloggat på för mitt projekts skull har jag insett var mina egna gränser går.

Den som gör den största affären i det hela är såklart Metro. Gratis reklam ger ju alltid sköna stålar. Ju fler bloggare desto svårare att hitta någon riktigt bra blogg och färre besök om man inte gör en massa kommentarer hos andra. Om man nu inte har gett sig in att få heltidsersättning av sin blogg.

Smart idé Metro, good luck...

Goodmoooorning alla trötta själar!

Själv mår jag förträffligt bra med tanken på att jag somnade vid ca halv fem imorse. Gick och lade mig vid tre, sen log jag och fortsatte med jobbet i huvudet tills jag somnade in. Nu har jag ätit en god frukost och planerar smått dagen.

Igår kunde jag såklart inte låta bli att köpa en ny kalender, då den förra fick en hel kopp cappuccino över sig. Har även fått hem Janouchs Sommarbarn och Skugges Blogg 2005-2007. Det känns lite konstigt att läsa en blogg i bokform som man har följt. Tjock som Bibeln är den också. Det är dock inte alla inläggen som finns med i boken. På vissa ställen är ganska många inlägg borttagna.

Så om ni har idétorka på vad ni ska göra till middag idag så hittade jag ett enkelt och snabbt recept på en köttfärslimpa från bloggboken. Varsågoda!

Blanda detta:

vitt bröd, naturell yoggi, vitlök, köttfärs, feta, körsbärstomater. 

Lägg geggan i en avlång sockerkaksform. En timme i 175 grader.

Ät med potatismos...

Nu sitter jag här med en stor kanna te och citronvatten. Kidsen har somnat och maken är väck. Jag har hela kvällen och halva natten att jobba med min uppsats. Fick svar från min handledare idag på frågorna jag hade, så nu är det bara att köra på. Shit, det är bara fyra hela dagar kvar nu innan inlämningen. Om jag inte räknar in nätterna såklart. Hur fasen ska jag hinna bli klar med en uppsats OCH en bok på fyra dagar? Hahhaa, jag är helt vansinnig, men jag jobbar som bäst under press. Nu hugger jag i här...

Nu är nästan hela familjen komplett, bara lillemannen som ska hämtas hem ikväll från min mamma. Till min stora förvåning sov jag som en stock inatt. Vaknade kl 10!!! på morgonen, vilket aldrig händer. Skönt att ha någon hemma som kan ta hand om barnen igen.

Nu jäklar måste jag jobba massor med uppsatsen idag. Har mycket kvar känner jag. Hoppas ni får en solig dag, för här är det bara grått och blåsigt!

Nu brinner det i knutarna!

Jag har anmält mig till presentationen av exjobbet i augusti, bara det är ett mirakel i sig som jag vågade göra. Jag känner mig inte ens halvfärdig, eller vet inte ens hur det ska kännas att vara halvfärdig med ett exjobb. Det är liksom antigen eller för mig. Färdig eller inte alls! Jag känner mig som det sistnämnda.

Nu har jag även skickat rapporten för en första koll till min handledare. Det är mycket som fattas i den, bl.a; hela inledningstycket, (inkluderat metod, syfte och allt det där ni vet), sen är analysen och diskussionen inte påbörjad, bara stolpar. Källförteckningen, vad är det liksom? Bilagorna hahaaaa....detta känns som ett spektakel, men jag ska banne mig vara färdig den 8 augusti, om så huset brinner ner! Huuaaaa...

Det är så underbart med människor som är easy going! Jag önskar jag kunde få mer av den egenskapen.

Idag blev min mellanbuse passad av världens bästa vänner. Det var en självklarhet för de att de skulle hjälpa till med passningen. Enda anledningen till att jag frågade just de var att de själva har erbjudit sig att göra det en gång i tiden. Nu är jag i en desperat situation och a woman gotta do what a woman gotta do. Jag är såå dålig på att be folk om hjälp angående saker jag borde (intalar jag mig själv) fixa på egen hand. Lovar bli bättre på det...

Jag önskar spendera mer tid med sådana människor. De är angels from above! Love you much!

Midnatt har passerat och till min stora lycka upptäckte jag att bokus säljer Sommarbarn för endast 49 kr idag. Skynda fynda!

Tror att det är precis en sån bok jag behöver just nu! Eller rättare sagt när mitt skrivande är över. Känner igen mig en hel del i handlingen, kanske till och med obehagligt för mycket.

Katerina, du är bara sååå bäst!

Shit, vilken genial idé jag har!

Den är så grym så jag kunde inte sova inatt. Tror att jag somnade vid fyratiden på morgonen. Bara jag fixar mitt exjobb till den 8 augusti så finns det en chans att jag kan förverkliga idén. Jag har dock bestämt mig att lämna in exjobbet oavsett hur färdigt det blir. Alltför mycket hänger på uppsatsen och jag vill inte sabba nästa termin för mig själv. Det får bli helt enkelt så att jag får stå och skämmas livet ur mig i en halvtimme vid exeminationen än att jag inte ska få göra det jag vill nästa termin.

Ibland är de skämmigaste stunderna i livet det som jag lär mig mest utav. Hoppas att ingen annan kommer än exeminatorn och min opponent, vem det nu blir...

Det roliga vad gäller min uppsats är att jag gillar ämnet skarpt och det är verkligen skitkul att jobba med det, NÄR jag nu får tid till det. Därmed min dubbelbottnade frustration!

Jag skulle aldrig fixa att skriva ett arbete som jag inte var intresserad av, det vet jag säkert allafall. (Något positivt måste jag ju säga mitt i allt gnällande...)

Varning för känsliga tittare!

Väldigt bra låt som jag har gillat länge, men aldrig sett i denna tappning.

Where are we heading?

I'm sinking!

Det verkar inte finnas någon slut på min kamp att få vara själv och skriva mitt jäkla exjobb. Igår lät jag mellankillen vara hemma med mig för att han var stökig hos mormor och bråkade med minstigen för mycket. Minstingen stannade kvar hos mormor. Idag skulle jag lämna mellankillen till mormor så jag skulle få jobba ifred. Då visar det sig att hon har otroligt ont i ryggen och jag vill ju så klart inte överbelasta henne ännu mer med busungen.

Nu sitter jag här och är skitförbannad över att jag inte kan få jobba ifred. Maken och äldste killen har jag skickat utomlands för skrivandet skull och så sitter jag här och får inget gjort ändå.

Fan vad arg jag blir! Idag är det redan den 29 juli och jag känner mig inte ens halvfärdig! Jäklans skit!