Metrobloggen

Jag har inte tagit ledigt från skrivandet i stort. Men med en av Magnus Ugglas färskare sånger surrande i huvudet glesar jag grovt och medvetet ut skrivandet på metrobloggen och ökar i stället tyckandet och rapporterandet på min lokala site, arbogasidan.

Om en höjdhoppare river eller en häckstjärna från Falun springer in i hindret, då förlorar idrottaren i en rättvis kamp.
Men när man är den bättre brottaren och ändå förlorar i ett så stort evenemang som OS, då är det stor skandal och än mer ökad risk att en gammal fin, klassisk idrott blir ”smalare” än den redan är.

Ordföranden i Svenska Brottningsförbundet, Jan Holmqvist, var med när brottningsskandalen drabbade Sveriges brottare Ara i Peking. Han berättar idag för arbogasidan om det som skett och vad som väntar.

På fredagskvällen gick jag i kyrkan för att höra på trubaduren Evert Ljusberg i detta för honom mindre vanliga sammanhang. Kyrkan var nästan fullsatt och Evert visade en hel del av bredden i sitt artisteri.

Vissa ingredienser i konserten hade jag gärna sluppit där i kyrkan, svordomarna till exempel, men finkänslighet är ju inte det man förknippar med denne sjungande och berättande person. Han skulle ju inte vara den han är om han inte vore sig själv.

Sammanfattar jag kvällen så är Evert Ljusberg en artist att respektera. Vad jag förstår lämnade alla kyrkan tacksamma över en dryg timme med sång och prat som berörde både hjärna och hjärta.

"Min" Linda, Linda Bengtzing, så stod hon där i kväll.... ja stod och stod.. står stilla gör hon ju sällan... men nu stod hon där och sjöng för kungafamiljen i SVT 1 och det var stolthet jag kände... över hennes professionalism... över den talang som funnits där hela tiden sedan jag spelade in första skivan med henne när hon var 13 år... och den andra något år senare.

i pris av mig för att hon vann den talangtävling där jag upptäckte henne. Den hette "Sommar på gång" / "Vem är Du"

Nästa platta jag släppte med Linda Bengtzing hette

Låt kärleken leva.

Och än lever min kärlek till talangen i Linda, en talang som fick blomma ut

i ett fint sammanhang i kväll,  då kronprinsessan Victoria firade 31-åsdag.

Äntligen semester,
suckar pensionärerna.

I tisdags kväll var vi bjudna till Wanda och Wendells hotel i Köping
och klockan blev halv tolv.
I onsdags kväll var konserten i Köping och det blev minst lika sent.
I början av kvällen var både Macke  och Fia, och Pixie 8 månader,
 där  (direkt från Roskilde).
På torsdag em satt amerikanarna fortfarande på vår altan. Men sedan bar det iväg till Arlanda och tre konserter i Portugal samt i Belgien nästa helg för Wanda Jackson, the first Lady of Rock and roll.

Och vi är kvar i Sverige. Så nu är det lugnt.  Så lugnt att jag känner för att låta bloggen ta sommarlov.

Men man vet aldrig. 

Så hände det också i år.

Varje gång Wanda Jackson lämnar oss här i Sverige så brukar hon ge mig en puss på munnen. Det har hänt många gånger sedan 1984, då jag ordnade den första av tio sverigeturnéer på raken med henne.

Men först i år, när hon hade åkt mot Arlanda i eftermiddags, så kom jag att tänka på kopplingen, och utbrast:

– Jag har kysst läppar som kysst Elvis!

Det är 41 år sedan Wanda och Elvis var fästmö och fästman, som vi kallade det i Sverige på den tiden. Men faktum kvarstår 2008 och vi är nog inte så många här på klotet som kan säga så där som jag sa nyss.

I varje fall blev det en lyckad konsert i går kväll.

Wanda Jackson & The High-Jacks, den 9 juli 2008, sommarens enda Sverigeframträdande av The First Lady of Rock and roll.

Keep on rockin' !

I kväll river hon loss, Wanda Jackson, rockens första kvinnliga världsstjärna, i sommarens enda Sverige-framträdande, på Ögir i Köping (där programmet året om dräller av svenska stjärnor men som nu också får en världsstjärna att presentera).

Kanske minns mina bloggläsare intervjuproblematiken vad gällde Wanda och den lokala reportern. Det blev till slut en live-intervju och en artikel som överträffade alla förväntningar.

Som gammal murvel blir man extra glad av en text som rejält sticker ut med sina kvaliteter. Så jag blev tvungen att maila nedanstående till reportern på Bbl/AT:

Hej Michael,

vad glad man blir att läsa en text av en kanonbra journalist!
Utrymmet för Wanda Jackson-artikeln var förstås också suveränt.
Men det som impar är texten. Extremt bra skrivet.

Jag är objektiv nog att göra detta omdöme oberoende av att
Du skrivit om en bekant till mig. Så jag kommer att njuta även
av övriga reportage som kommer upp i Bbl/AT framigenom
som är bajlajnade av Dig.

Tack för The Local Wanda Jackson Story.

 

Han lurade mig inte den här gången, Wendell Goodman. Wanda Jacksons man och manager. Tur att jag kan hans humor, viktigt eftersom han har precis samma tonläge när han skojar som när han menar allvar.

I morgon onsdag 9 juli kl 20 är konserten med Wanda Jackson, på Ögir i Köping och en hel del biljetter har sålts i förköp.

Och så typisket denne man!
Idag, tisdag 8 juli vid lunchtid, ringde Wendell:

– Hello my friend, We are still in Germany. Can we change the consert from Wednesday to Thursday.

Jag förklarde att jag är så musikalisk att jag hörde på telefonlinjebruset att samtalet ringdes från Sverige. Och naturligtivs.
Wanda Jackson och hennes man hade kommit på måndagen och ringde från vänner i Nyköping.
Just nu når de Västra Mälardalen och i morgon kväll blir det konsert, som planerats och affischerats, med Wanda Jackson rockens första kvinnliga världsstjärna.

Tänk när jag nyss började bli flintis och Wendell allvarligt gav mig ett råd om hur man löst problemet i USA. Kanske jag ska berätta det nån gång?

Hur det är att vara på festival med en 8 månaders flicka, det vet vi nu. Mamma Fia har skickat sista Roskilde-rapporten för i år.

Hon skriver bl.a. så här:

Ett underbart barn att ha med sig!

Nu är klockan 22 och vi är hemma, duschade, mätta och Pixie sover i sin egen säng. Känns skönt, konstigt och underbart.

Vi var och kollade på Slayer senare igår. Pixie somnade efter första låten! Och Slayer spelar inte dom stillsammaste vaggvisorna utan är precis tvärtom. Men hon somnade.
Pixie har varit ett underbart barn att ha med sig. Hon ska heja och vinka på alla som hon möter.

Mamma Fia

Läs hela rapporten och se fler bilder på min sajt.

Murvelgubben

Bruce Springsteen skulle nog vilja vara på Ögir i Köping på onsdag kväll den 9 juli, där Wanda Jackson sjunger till komp av The High-Jacks.

För The Boss älskar Wanda Jackson, rockens första kvinnliga världsstjärna. Det förstår du om du kollar på

www.youtube.com

När du skrivit in Wanda Jackson i sökrutan, välj gärna videon

"Wanda Jackson - The Sweet Lady with the Nasty Voice"  

eller den video där Bruce Springsteen pratar lite längre om sin kärlek till Wanda Jackson som artist.

Jag ser fram emot onsdagen.

Pixie gillar inte hörselskydden, visar det sig i söndagsrapporten från mamma Fia om hur det är att vara på festival med en 8 månaders flicka.

Bl.a. så här berättar Fia:

– Vi var och kollade på Judas Priest igår och det gick väl så där. Pixie ville inte ha hörselskydden på sig. Man var tvungen att distrahera henne hela tiden med nya saker men till slut gick det inte utan jag tog med henne hem till husbilen igen.

– Var nyss och kollade på Anti-Flag men jag tyckte dom mest lät som Green Day. Det är Slayer klockan 5 så dom ska vi nog försöka se. Om Pixie har en hörselskydds-gillar-dag idag.

– Imorgon blir det till och packa ihop och dra vidare hemåt. Äntligen. Ska bli underbart skönt att fa duscha, slappa och käka pizza.

Men jag ångrar inte att jag åkte på festival med Pixie, 8 månader.

Så långt mamma Fias söndagsrapport.

Hela berättelsen och fler bilder på min sajt.

Hade ju hoppats att Bo Senter, prästen som sjunger Elvis, skulle komma till konserten på Ögir i Köping på onsdag den 9 juli. Där skall ju Elvis – och Hubbas – hyllas av Wanda Jackson and the High-Jacks.

Men Bosse kommer inte, visar det sig av följande mail – som också har en liten rapport från drive-in-vigslarna i Västerås i helgen.

Så här skriver Bo Senter:

Jag är fortfarande på resande fot och  har ingen möjlighet att komma till Köping den 9:e juli. Annars hade jag givetvis  dykt upp.

Var bara hemma en kort sväng vid Power Meet och sjöng Elvis för
vigselparen. En både härlig och helig stämning.

Varma hälsningar till er båda.
Bosse.
Susann hälsar.

En sån reunion det ser ut att bli vid konserten onsdagen den 9 juli med Wanda Jackson & The High-Jacks.
Inte nog med Charlie är på gång. Också två av USA-stjärnans tidigare turné-chaufförer kommer att dyka upp vid showen på Ögir i Köping på onsdag. Håkan och Peter, de två fina bröderna från Eskilstuna.

Wanda
Jackson

Det här ska bli kul, att få se minen på rockens första kvinnliga världsstjärna, Wanda Jackson, när hon nu får återse så många bekanta under sommarens enda framträdande i Sverige.

Hon kallar Sverige för sitt andra hemland,  som hon så kärleksfullt beskriver i sin egen låt "If I Could Take Sweden Home", som jag förresten tror går att ladda ner från tidningen Dagens musiksajt.

Pixie ville inte ha hörselskydd

– Igår var vi och kollade på Kings of Leon. Ett band jag aldrig hade hört talas om. Gick väl sådär. Pixie ville inte ha hörselskydden på sig och vi hade solen i ögonen hur vi än stod. Till slut gav vi upp och gick och kollade på andra grejer.

– Fick ett par solbrillor av Macke och fick äntligen käka min efterlängtade bakade potatis. Ända sen jag var på Roskilde för första gången så har jag längtat efter att prova den bakade potatisen men det har aldrig blivit av.

– Och jag undrar ur många fotoalbum, tidningar och hemsidor vi kommer att vara med på bild i. Jag skojar inte när jag säger att det hände iallafall tjugo gånger att folk fotade oss.

Så långt Fia, hela hennes rapport finns på min sajt. med färska bilder.

En hyllning till Elvis ska den ju bli, konserten på onsdag.

Wanda Jackson, en gång i tiden förlovad med Presley, kommer och sjunger. 

Just nu är hon och  framträder i Schweiz och nästa helg i Belgien.

I Sverige blev det en spelning däremellan, 9 juli på Ögir i Köping alltså.

Och just nu blev det spännande igen.

För en kvar tsen fick jag tag i Charlie, han som varit chaufför åt henne på många sverigeturnéer genom åren och även assisterat vid skivsigneringarna efter konserterna.

Han ska fundera. Kanske han kan ställa upp och assistera även vid Elviskvällen på onsdag.

Jag ber att han ska säga ja. Vilken glad överraskning det skall bli för Wanda Jackson och hennes man Wendell att ha Charlie där, som i gamla tider.

Konserten "En hyllning till Elvis och Hubbas" på Ögir i Köping onsdag den 9 juli – med Wanda Jackson & The High-Jacks – väntar jag mig ska bli en härlig show, en show att minnas.

Det riktiga med att ta med en 8 månaders baby till festivalen i Roskilde kan ifrågasättas, speciellt av oss äldre människor.
Men Pixie har hörselskydd och har dessutom inte varit på någon konsert än, utan hållit sig mest på campingen. Och på vanliga campingplatser finns det också bebisar.
Dessutom behöver man bara kolla på de här färska bilden på Pixie, så ser hon inte ut att lida särskilt mycket av sin tillvaro på den grymma festivalen.

Det har alltså kommit en tredje rapport från mamma Fia om hur det är att vara med 8 månader gamla Pixie på Roskilde Festival.
Hon är punktlig, Fia.

Hela rapporten - med fler bilder - har jag på min sajt men jag kan glänta lite på dörren dit genom att citera följande från Pixies mamma.

I moln - men Pixie klättrar

Idag gick solen i moln för första gången sen vi kom hit till Roskilde. Man blev lite förvånad över att det plötsligt blev mörkare men sen fattade man vad som hade hänt. Det hade kommit ett moln ivägen. Trodde att det skulle komma fler men det har bara varit ett moln på himlen på hela dagen.

Det har blivit två dopp i diskbaljan idag men det var lite för kallt vatten för Pixies smak så det var fort ner och fort upp som gällde. Men det blev välbehövd svalka.
Pixie är den som är renast av oss för vi har inte haft tid att leta på duscharna ännu.
Har inte blivit av att kolla på något band ännu men det kommer väl. Har varit på festivaler förut utan att ha sett ett enda band.
Hälsningar Fia

Ps. Pixie har lärt sig klättra upp för husbilsstegen så nu får man
passa henne med tre getögon. Ds.

Stora gamla fina bilar speglar solstrålarna i Västmanland denna fredag.

Bild från ett mindre meet, i Arboga den 28 juni.

I Sveriges Radio Västmanland spelades på förmiddagen denna fredag den 4 juli, nationaldagen i USA, passande nog upp en rejäl rockabilly konsert med Per-Erik Jonsson, Nina Jedevin och th High-Jacks
– samma gäng som på onsdag den 9 juli – på Ögir i Köping – ska kompa Wanda Jackson från USA;

Wanda Jackson, rockens första kvinnliga världsstjärna, var en gång i tiden förlovad med Elvis – det var till Wanda Presley sjöng om "a ring around your neck".

Programmet i Köping på onsdag ska bli en hyllning till just Elvis, så många av hans hits får vi säkert höra där.

Det är märkligt men kul att den enda platta som Elvis Presley fick en grammis (Grammy Award) för var en svensk sång. "How Great Thou Art", O Store Gud, med texten skriven av Carl Boberg i Mönsterås (och melodin gjord av en kamrat till honom som inte ville ståta med sitt namn).

"O Store Gud, när vi den värld beskådar,
som Du har skapat med ditt allmaktsord.
Hur där Din visdom väver livets trådar
Och alla väsen mättas vid Ditt bord."

"När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn.
När jag hör regnets friska kalla skurar susa
och löftets båge glänser för min syn."

"När sommarvinden susar över fälten
och blomman doftar invid källans strand.
När trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens dunkla mörka rand."

Då brister själen ut i lovsångsljud,
O Store Gud, O Store Gud! 

Den andra Roskilde-rapporten från Fia kom denna eftermiddag.

Det är tröttande att vara på festival, tycker Pixie, 8 månader, som är på Roskilde för första gången, och pappa Macke, som är på sin 23:e (!) Roskilde Festival.

Mamma Fia berättar vidare, i rapport nummer två om hur det är att vara på festival med en baby:

– 50 grader, minst! Nej då, men det är säkert 25-30 grader och molnfritt här nere i Danmark.
– Hjärnan har stängt av sig, saltbristen och vattenbristen gör sig påmind och man känner att man inte kan klaga. För tänk om det hade varit som förra året! En av dom värsta regnfestivalerna i mannaminne.
– Det där med värmen är min största oro just nu. Jag häller i henne en massa vatten och går med paraply för att skydda henne så gott det går.
–Men jag ångrar ännu inte att jag åkte på festival med Pixie, 8 månader.

Fia berättar mer på min sajt.

Och den stora gamla jasminen utanför mitt köksfönster fasadbelyses av den svenska sommarsolen och blir därmed ännu vitare.

Här skriver jag om hur vinden sakta rör i jasminen denna vackara sommardag. Och så låter jag inte läsarna får dela upplevelsen!

Helst skulle jag vilja förmedla doften av jasminen. Men det är svårt med dagens tekniska blogglösning.

Det får räcka med en bild av en av grenarna, innan alla blommor lagt sig som ett täcke på marken runtomkring.

Gud va fint det är i Sverige ! Det en solig morgon i hela landet och när man ser den vackra naturen i stort, och de små geniala detaljerna i allt, då påminns jag än en gång om att det måste finnas en Skapare bakom det hela.

Alla vet att en cykel inte kan tillverka sig själv, hur skulle då något så enormt fint uträknat och konstruerat som våra djur och växter och vi själva ha kunnat komma till av oss själva. Och förresten, var det en Big Bang så måste ju nån ha sett till att det blev en Big Bang...

Så tänker jag medan det fläktar lite slött och lagom i björkarna och i jasminen och jag egentligen går och väntar på nästa rapport från festivalen i Roskilde, från Pixie, 8 månader. (Se min sajt!)

En omtänksam kommentar från BloggOraklet ger mig anledning att påpeka att Pixie, 8 månader, under konserterna på Roskilde Festival har rejäla hörselskydd.

Första gången jag såg sådana var på Lotta och Per  (Charta 77)  Granbergs telning under en konsert i solljus, där barnet kröp omkring i gräset, iklätt blott blöjor och - stora fina hörselskydd.

En härlig syn. Och just när jag skulle ta Bilden sa kameran att den hade slut på krut i sitt batteri.

Sånt e livet.

(Och hur livet är i Roskilde går alltså att kolla på min sajt)

Jag gillade verkligen idén att kunna berätta på min sajt om hur det är att åka på festival med en 8 månaders baby.

Och nu har jag fått den första rapporten från Fia, att hon och Macke och lilla Pixie har ntt fram till festivalområdet.

Ett litet utdrag ur Fias mail:

– Vet inte vad Pixie tyckte om allt stim men hon var glad och babblade på som vanligt.
– Visst kom det fram många överförfriskade människor och skulle prata med henne men det är man ju van vid sen tidigare.
– Känner man sig lite ensam och behöver nån att tala med ska man sätta ett barn i sele på magen. Aldrig har jag fått tala med så många okända människor.

Läs resten av mamma Fias rapport och se fler bilder på min sajt.

Hur gick det då med telefonintervjun, som reportern i en annan del av Köping i går kväll svensk tid skulle göra med Wanda Jackson, USA.

Wendells mail talar för sig själv:

"Wanda went to all the trouble to get back home for the Swedish interview today at noon and then the reporter said that he wanted to sit down with her face to face, and wants to do it after we arrived.. Why in the       didn’t he say so a week ago!!!"

Det är intressant med show-biz!

Där ser man, sa Woody Herman. Det är alltid små vägbulor på livets stig.

Först skulle Reportern i Köping få ringa till Wanda Jackson i Oklahoma, USA, för en intervju kl 18 svensk tid måndag. Innan dess kom mail från Wendell (Wandas man och managerr) att det var dubbelbokat, BBC skulle ringa precis då, Jag kollade med Reportern och det var OK att ringa kl 18 idag tisdag istället.

Nu är det tisdag och i eftermiddags ringde Wendell och undrade om det inte skulle gå bra att ringa från Köping till Oklahoma kl 19 i stället för kl 18. Wanda hade nämligen vaknat med ryggskott och skulle till en kiropraktor.

Nu var det inte lika enkelt. Reportern i Köping skulle med sin kvinna till sitt nya hus och ville byta intervjudag... Men han var vänlig nog att ta mitt förslag om att ringa nu kl 19, om en halvtimme. Pust.

Varför nu detta ringande och mailande? Jo Wanda Jackson, rockens första kvinnliga världsstjärna, en gång fästmö tll Elvis Presley, skulle jobba i Schweiz första helgen i Juli (Varför inte på Roskilde?) och i Belgien helgen därpå. Så jag blev ombedd att ordna något i Sverige i veckan som kommer. Och det blev på Ögir i Köping, onsdag 9 juli kl 20, "A tribute to Elvis and Hubbas" med Wanda Jackson och med The High-Jacks, inklusive sångerskan Nina Jedevin och Sveriges Jerry Lee Lewis, dvs Per-Erik Jonsson på piano.

Meddelat för kännedom, just nu när Bbl/AT-intervjun snart ska bli av.

Premiär. Här skall det skrivas. Och jag börjar med en kommentar om gårdagskvällens tv-program (SVT2) om folk som blev väldigt gamla.

Teorierna var många och mer eller mindre tänkvärda. Men ingenting hörde jag om förekomsten av - eller bristen på - mineraler i kosten hos 100-åringarna. Men så hade producenten inte heller sökt upp dom som blir riktigt gamla. Som dricker vatten som innehåller de rätta mineralerna, exempelvis från smältande jöklar.

Jag citerar dr Joel Wallach:

Vi har inte mycket av metalliska mineraler i vår jord. Är detta viktigt? I de kulturer där människan lever till 130-140 år finns det några gemensamma nämnare. De lever i högt belägna bergsbyar, på över 3000-4500 meters höjd över havet. De har inget regn, ingen snö, ingen dagg, mycket torra platser och de får allt sitt dricksvatten och sin bevattning till växterna från något som kallas glaciärmjölk.

Glaciärerna mal sönder ett stenlager på ungefär 1 dm varje år och det finns mer än 60-72 mineraler på alla de här platserna. 

Vid Titicacasjön och i Tibet kallas det för glaciärmjölk. De har druckit det och vattnat med det i mer än 5000 år. De har ingen diabetes, inga hjärt- och kärlsjukdomar, inget högt blodtryck, ingen artrit eller osteoporos, ingen cancer, ingen gråstarr eller grönstarr, inga fosterskador, inga fängelser fulla med narkomaner, inga skatter, inga läkare. Ändå lever de tills de blir 140 år utan att vara sjuka.