Metrobloggen

Jahapp. Jag är förmodligen korkad, men det funkar FAN inte att lägga upp bilden på magen. Ingen bild alls faktiskt. Nu har jag hållit på halva dagen med det där. Jag får be Humlan lägga ut den åt mej.

Igår hade vi en fantastisk påskafton hemma hos mormormorfar. God mat i mängder. Påskäggsmålning. Vi har som tradition att måla stygga påskägg åt varandra. Jag fick tex ett blogg/dator-ägg som mina barn målat. De hade målat sej själva skrikandes: "Mamma, det brinner!". Sedan var det jag som mumlade: "Jag har inte tid, jag sitter vid datorn". Hmpf. Men lite kul kanske.

Maten var som sagt lyckad, men det bästa var att det var så kul. Vi samlades i den nya släkt.konstellationen, men lite nya respektive och nya barn. Det var så härligt att se alla tillsammans. Känns som en ny start. Familjen lever vidare, lite utökad bara.

K lovade att köra, så jag fick vin och snapsar i både det ena och det andra benet. Hej å hå! Jag var så glad så. Men liiiiite trött när vi kom hem. Tyckte att det var en jättebra ide att vila lite i soffan, när vi kom hem. Somnade med näsan intryckt i nån jäkla kudde. Idag har jag hört rykten att de tog kort på mej, när jag snarkade. Vad är det för sätt? Blev sedemera stoppad i säng.

Vaknade till strålande sol. Alla barn försvann till olika ställen; kompisar, morbror och mormor & morfar behöll ett barn. K skjutsade hem sin dotter. Så vad kan jag göra? Jag har nu städat, druckit litervis med kaffe, det stabiliserar tillvaron lite. Stoppat i mej påskbordsrester - mums! Snyftat lite till nån jäkla prinsessfilm på TV. Sedan har jag ju ägnat en hel del tid att försöka lägga in en bild på bloggen också. Nu skiter jag i det! Sätter mej på altanen och suger i mej lite mer sol. /Tess

Jag missade några saker igår. Hade totalt datorhaveri igår. Det var ytterst nära att min lilla söta bärbra blev avbruten på mitten. Hur fan kan den funka klarnderfritt i torsdags och inte alls igår? Jag är mest ledsen över att jag missade äktenskapsbegravningen hos Grodis. Nu har jag läst hos henne och fick många tankar. Tycker att det är en klok tanke att avsluta och begrava. Hur ska man annars orka släppa och gå vidare? I min närhet har jag många som inte släpper taget utan står kvar i den gamla, ofta ruttna, relationen, med minst ett ben. De kan inte glädjas åt det nya livet, ensamma eller tillsammans med någon ny, för att den gamla skiten knackar dem på axlen varje dag! Så klart man kan sakna. Jag tror det bästa är att behålla de fina känslorna man hade, det goda relationen bar med sej, och gå vidare. Ibland bara med ett tungt steg i taget, för att sedan hoppsa fram vissa dagar!

Det andra jag inte kunde göra igår var att lägga ut magen. Nu har jag ett foto på den jäveln. Usch, det väckte en massa känslor i mej att blaffa ut magen på bloggen. Jag gillar inte min mage, kände jag. Den är för stor och degig och ivägen. Jag har iallafall bestämt mej för att vara modig och slänga ut bilden. Här kommer den:

35 min senare: Det GÅR inte att lägga in en bild... Haha, det är inte meningen att min mage ska bloggas. Nu lägger jag ut detta utan bild. Försöker om en liten stund igen att lägga ut bilden. Nu ska jag sätta mej en stund i solen, med mitt kaffe. /Tess

Hoppar in lite oinspirerat. Jobbat idag. Duktig! Ägnade mesta tiden av dagen åt att längta efter ikväll. Nu ska jag vara ledig i hela fyra dagar! Whee!

/Tess

PS: Häremd ges ett mag-löfte! Imorgon ska det bli av!

Jomenvisst. Kom hem från jobbet för en stund sedan. Ett kuligt arbetspass. Fan vilka härliga jobbarkompisar jag har! Vi skrattar ihop, vi stöttar varandra och skäller lite på varandra ibland. Själva jobbet är också ett privilegium i sej. Känner mej lyckligt lottad!

Kommer hem till en kärleksfull K som pysslar i köket. Han har mat klar till mej. Hur finemang är inte det? Fö får jag nästan orgasm av Håkan Hellström just nu. Kan inte få nog! Här kommer en ganska nyupptäckt kärlek:

/Tess

Dagen började med ett gott skratt. K och jag fick snabba oss ur sängen. Två av brorarna (en min och en hans) skulle komma och kolla Formel 1 på TV (jaja, jag fattar inte heller varför man ska kolla på små pluttbilar som zingar runt runt och plötsligt stannar och 25 st gubbar i hjälm kommer rusande och rycker och sliter och byter och grejar och så zoooom är de iväg igen). K stiger upp och klär sej snabbt. I detta:

Ehh... What? Jag skrattade på mej nästan. Han har dock flöjtat runt så hela dagen. Påstår att det är bekvämt. Kul för oss iaf. Sedan har vi grejat och fixat både ute och inne. Jag håller på att lära mej hur skönt det är att vara två. Två som hjälps åt och som gör saker tillsammans. Det har gjort mej så gott.

Nu ikväll har jag haft intressanta diskussioner med Humlis ang virkning. Jag lyckades efter en hel del svordommar och hårutryckning prestera detta:

Nu är det sovdax! /Tess

Jag förstod att den här dagen skulle komma. K och jag har tröskat igenom vintern tillsammans. Vi har frusit och värmt oss tillsammans. Älskat varandra i mörkret. Nu kommer solen och värmen och vad händer? Han hittar en annan. Jag vet att de har flera år bakom sej. De två har varit med om många saker tillsammans. Just nu har han sina händer på henne, jag vet det.

Han har just tvättat henne, nu håller han på och polerar kåpan tror jag. Jävla Bettan! Se hur han står på knä framför henne:

/Tess

Vid något obevakat ögonblick i vintras råkade jag anmäla mej som frivillig vuxen/förälder/ansvarig när 15-åringens klass planerade att ha disco för småknattarna på skolan. Jag var ju lagom frivillig på väg hem från jobbet igår, trött som ett as. Kom bara hem och konstaterade att vi var tvunga att åka till skolan ganska omgående.

På plats visade det sej att tonåringarna var i full fart: discolampor sattes upp, godis och grejor ordnades för försäljning. Kl 18 var det en lång ringlande kö av små 6- till 10-åringar utanför. Killar med fina skjortor och hårgelé. Flickor i avancerade frisyrer och klänning. Glitter lite överallt.

4 timmar senare var jag visserligen trött men glad i hjärtat. Att se alla småknattarna dansa, springa, skratta och njuta till musik var underbart! Men mest glad var jag att se hur de coola tonåringarna fixade med allt. De ordnade lekar och tävlingar. Fixade växel och mera chips till försäljningen. Men mest rörd blev jag av att se hur de tröstade nån ledsen liten knatte. Hur en 15-årig långstång till kille kastar upp en liten discotjej på ryggen och får henne att hisna av skratt, när han springer med henne på ryggen i full fart. Hur de nästanvuxna 15-åriga tjejerna lockar de små killarna att dansa. Min dotter som dansar och dansar med en liten tjej i famnen. Vid något tillfällle såg jag plösligt en hel hög med ungar på en av tjockmattorna (vi var i gymapsalen). Jag gick dit och tänkte styra upp lite. Får då se att allra underst ligger en av tonårskillarna. Det är honom de leker med...

Ja, det var en härlig kväll. Dock dansade jag inte. Hade lovat 10-åringen, som förstås var där, att inte göra det. Hon skulle nämligen bara döööö då. Så jag höll mej.

Väl hemma kändes det så lyxigt att komma hem till K. Vi gick och la oss så småningom. Tände lite ljus och satte på skön musik och tänkte ligga och prata. Det gjorde vi, ca 2 minuter ungefär. Sedan sov vi båda som grisar. Han snarkade förstås, det gör aaaaaaaaaldrig jag!

Upptäckte en låt som jag bara älskade direkt. Njut:

/Tess

Jag vet att det är lite fjantigt, men jag kan inte låta bli. På promenaden med lill-vovven stötte vi äntligen på dessa:

Tänk att man kan bli så hjärtevarm av dessa. Nu åker jag till jobbet, men tar med mej känslan. /Tess

Nu har jag suttit och skrattat högt här på morgonen. Läste hos Mockapocka om kategorisering av fisar, mycket roligt, följ länken! Jag skrev hos henne att jag tillhör de ytterst hämmade som aldrig fiser (!), Utom möjligtvis när jag är ensam hemma, på toa. Jag är övertygad om att det är vi som skrattar mest åt kiss&bajs&fis-grejor. Kom att tänka på några jobbigt situationer just när det gäller fisar.

Nån gång i tonåren så hade jag dejt med en snygging. Vi hamnade hemma hos mej. Efter god mat och en video (ja, det var då man hyrde movie-box, minns ni?) så blev det väl lite kel och erhm, annat. Minns att jag låg i soffan, i hans famn oh var så där skönt avslappnad. Lite väl avslappnad kanske... Då kom den, en riktigt brakare. Den måste ha legat i bakhåll och bara väntat på att kroppen skulle slappna av. Det var absolut ingen fis man kunde avsvära sej på något sätt! Fan vad han skrattade... Jag försökte gömma mej, men det är inte så lätt när man ligger naken i famnen på nån.  Den spirande kärlekshistorien rann ut i sanden. Det var säkert bara för att jag släppte mej!

Ett annat hiskeligt fisminne var när jag och lillebror var på besök hos mycket gammal släkting, när vi var barn, kanske 10 och 12 år. Damen ifråga var säkert 90-nånting. Jag vet inte, men mycket verkar vara slappt i den åldern. Hon ville absolut visa familjen sina grönsaksland, eller vad fan det nu var. I allafall fick vi följa henne på en liten liten gång runt i trädgården. När hon hade böjt sej ner ett par gånger så började det. Ett dovt, långsamt fisljud som inte slutade. En lätt tonstegring för varje steg hon tog. Jag gick närmast. När jag insåg vad det var som lät slet jag tag i lillebror och puttade fram honom, så han fick gå närmast. Vi hörde inte ett ord av vad hon sa, utan var närmast chokade över vad vi hörde. Vilken produktion! Damen ifråga märkte absolut ingenting! Hon babblade glatt vidare om sina rabarber! Längst bak gick föräldrarna och skrattde så de nästan dog... Vi brukar fortf skratta åt denna historia.

Jag har fler fisiga historier. Som jag skrev i början så är jag säker på att det är vi hämmade som skrattar mest åt sånt här...

/Tess

Läste ett lite kul uppdrag inne hos Humlan. Så kan man se sin framtid. Bildgoogla på ditt födelsedatum och månad. Vad blev resultatet då?? Jo:

 En fet katt på rygg??? Va? Fast... Kanske blir trevligt att tillbringa framtiden så?

Nu ska jag ta ett tag inne., för sedan ska jag vår-fixa på min altan Slänga bort div döda grejor, sopa, sätta ut penseérna jag köpte igår. WEEHOO, våren är kommen! Yesss! /Tess

... för jag borde verkligen sova. Har haft en skön kväll med blandade göromål och K och jag har skrattat och pratat-pratat ikväll. Han är underbar den mannen. Nu ska jag krypa ner med honom. Han har valt en CD vi ska lyssna på när vi somnar. Natti! /Tess

Usch, hur kan man bli så trött? Jävla sommartidsomläggning. Jag försov mej i morse. Jag kan skylla på flera saker: Sommartiden (jag gillar vintertiden bäst), jobbade sent sent igårkväll (jobb-elände) och total förvirring imorse vid uppvakandent. Jag hade nämligen glömt att ställa om tiden på min mobil. När väckarklockan väckte mej (rätt tid) så tänkte jag stiga upp. Kollade mobilen (fel tid) och tänkte genast: Wow, jag har ju en timme till på mej. Somnade genast om. Vaknade en timme senare och det tog mej ganska lång tid att få rätsida på hjärna/klockor/sommartid... Insåg till slut att jag var helt ur fas. Helvete! Skakade på K som mumlade osammanhängande och sedan glatt snarkade vidare med fladdrande läppar! Kastade mej ur sängen och gjorde mej iordning på 3 min (kändes det som iaf). Snabbpussade K och drog till jobbet på två däck. Väl på plats fick jag utstå skratt och spe halva dagen. Hmpf... Sen åkte jag hem från jobbet och - wheey - kom hem till nöjda barn och glad K, som höll på att laga mat. Helt ofattbart härligt!

Fö hade jag lönesamtal på jobbet idag. Fick veta att jag faktiskt är prioriterad och kommer att få lite påökt. Känns mycket mycket bra. Jag tycker om mitt jobb och det känns härligt att vara uppskattad!

Nu sitter jag här vid köksbordet och småpratar med K som grejar med mera mat. En kopp kaffe bredvid mej. Nyss kom en glad tonåring hem, trevligt. Livet på en pinne, typ. /Tess

PS: Imorgon blir säkert ännu bättre! DS

PS 2: På begäran nytt slut på inlägget! DS

...nej visst ja, vi har ju blivit sambo nu. Det där med giftermål sköter ju Humlan och Jetingen om så fint. Jag ser verkligen fram emot deras bröllop. Blir man bjuden på bröllop måste man ju bjuda igen, eller hur K?

Helgen fö har varit jobba-jobba och en massa pussar och lite smyghångel. Jag känner mej lite som en fjortis. Vi smyghånglar lite sådär, när ingen ser. Jag har ännu inte riktigt fattat att K inte kommer att pysa hem och vara borta några dagar. Han kommer att sova med mej varje natt. Mums vad jag är glad över det! Nu är det sängen som gäller, jobbelijobb imorgon igen.

Kärleksgosiga Tess

Jag gillar att mina barn läser böcker. Det är något jag vill uppmuntra. När mellandottern ber vackert om att få del 3 av några himla vampyrböcker hon inte kunnat slita sej från den senste veckan, kan jag inte säga nej. Åkej, vi åker till Stora Köpcentret för att inhandla, ja just, bara en enda bok. Ehh... Väldigt många påsar blev det, bara för en enda bok. Ja just jag, ett par skor, några tröjor, en sjal, ett block, ett halsband och en ny fin almanacka till mej! Så kan det gå. Mysigt var det iaf! Nu är jag mest rastlös och väntar på att K ska komma hem....

/Tess

Idag är en speciell dag. Jag blev lite oförhappandes ledig idag. Alltid trevligt med en ledig dag som bara dyker upp så där.

Lönen seglar in på kontot idag. Jag känner mej rik någon dag eller två, dvs tills räkningarna är betalda, sen är det tillbaka till fattig igen!

Ikväll kommer K hit. Han brukar ju komma på fredagkvällarna. Men just idag är det annorlunda. Han åker inte hem igen. Han stannar. Vi har planerat det ett tag. Men det var inte förrän häromdagen som det sjönk in på riktigt. Att vi hittade varandra. Att vi älskar varandra. Att vi from nu kommer att tillbringa tillvaron i samma hus. Tillsammans.

Fö har jag drabbats av mega-virus i datorn. Just nu tjuvlånar jag dotterns lilla söta dator. Visade sej att jag skickade iväg konstiga länkar på msn. F'låt, det var inte meningen! Fö så beter sej datorn puckat. Segar sej och kopplar inte upp sej på nätet. Har brottats med diverse antivirusprogram i två dagar nu. Försöker febrilt att städa rent i datorn! Just nu surrar det ett nytt antivirusprogram i den. Men men, just idag retar det mej inte nämnvärt.

/Tess

Jag försöker skärpa mej och inte tänka på det. Jag lovar! Humlan och jag hade en intressant diskussion om relationer. Kärlek. Bla att jag ibland känner mej så sårbar i kärlek. Men att det också är bra att vara sårbar, det är ju då man upplever det verkliga! Hon utbrister plötsligt: "Men vi vill ju äta kolan utan papper. För att den smakar godare, vi tuggar den trots att tänderna kan trilla ut. Sörplar i oss av dess sötma. Men visst, någon kan komma fram och säga att det är bajs i den, eller gift. Vi kan trilla ner och dö, bara för att vi åt den. Men fan vad vi njöt"

Jag både skrattar och gråter åt våra konversationer. Jag lovade iaf Humlan att njuta av min kola och inte tänka på bajs alls! Tänk vilken lyllos jag är som har en Humla att diskutera bajskola med... /Tess

Idag är det umpapa. Jag är så glad. Jaja, jag vet att det snöat. Jag vet att våren inte kommit än. Jag vet att det är kallt och mörkt. Men det skiter jag i. /Tess

life goes oooon on, la la la la life goes on....

Haft en underbar helg m K. Ja, ett dygn blev det ju bara, men ändå. Barnen var ju försvunna (till sin pappa, se nedan...) så vi kunde gotta oss. Käka godis före maten. Skita i att titta på hela Robinson. Sitta uppe sent och dricka några öl. Vi tänkte stiga upp tidigt och få en massa uträttat. Men så blev det inte... Låg kvar i sängen och pratade, lyssnade på musik (K tog hit sin lyxus-CD-spelare och satte upp i sovrummet. Wohoo!!) och sånt . Så nån tidig uppstigning blev det inte. Nu ses vi inte på hela veckan. Suck. Jag vet att det kommer att bli jobbigt. Jag vet att jag kommer att längta som en galen gnu. Jag vet att jag kommer att få lite orolängtansontimagen. Å andra sidan så stannar han, nästa gång han kommer hit. Japp.

Nöjd-Tess

Min glada soliga dag höll på att bli lite förstörd. Lustigt, Humlan och jag har pratat så mycket om ilska de senaste dagarna. Jag hävdar att jag oftast är en fridsam kvinna. Som inte brusar upp i onödan. Jo hejsan...

Barnen vill vara hos sin pappa idag och imorgon. Vad bra, tänker jag. Att de vill åka dit av sej själva! Så börjar det krångliga. Tonårsdottern är expert på att göra allt komplicerat, ändra sina planer i sista stund, ta tillbaka det hon sagt, ångra sej osv. Efter flera telefonsamtal med pappan inser jag det jag inte fattat att jag glömde: Allt det där krångliga har hon ärvt av sin far. Suck. Det börjar brinna i min mage och jag morrar djupt. Att försöka få till något slags logisk och rimlig plan funkar inte. När jag känner att jag håller på att bli rasande ser jag på lill-dottern. Hon ser ledsen ut. Då lyckas jag svälja alla arga vrål. Knäpper ihop munnen och gör det jag INTE skulle göra. Bestämmer hur det ska vara, meddelar berörda parter (pappan och tonårsdottern) och får nu själv skjutsa barnen till honom.

Jag skjutsar barnen till och från alla aktiviteter under veckorna, eftersom de bor hos mej. Så klart. Han skjutsar aldrig under veckorna.

Nu har jag lite ont i magen för att jag kommer att vara arg på mej själv. För att jag gör något jag egentligen inte ville. Jag fortsätter att vara hans mamma. I magen hatar jag honom för det. Vill ju att barnen ska ha en relation med honom, vill att de ska må bra hos honom. 

Nåväl, lyckades avstyra vredesutbrott och ilska iallafall.

Bäst att lyssan lite mer på Bob Dylan, så jag blir lite glad till K äntligen kommer hit och pussar lite på mej. /Tess

Jag älskar dej bla för:

- Du gör mej stark.

-Du ofta får mej att skratta.

-Din omsorg om mej och våra resp barn.

-Hur stadigt du står på dina två fötter.

-Hur du får nästan allt att verka möjligt.

-Din klokhet. Hur du tar in det jag säger, funderar lite och sedan kommer med ett genomtänkt svar.

-Din öppenhet. Öppen för nya saker, öppen med förståelse för andra människor.

-Din integritet, som är stor, men inte skrämmande.

-Din styrka, som gör att jag känner en trygghet jag inte känt på länge länge.

-Hur du håller mej hårt hårt varje natt.

-Att du har den sexigaste telefonrösten som gör mej erhm,varm varje gång vi pratar.

Jag älskar dej K, av hela mitt hjärta! /Din Tess

Idag är det fredag. Vaknade bredvid en sovvarm K imorse. Jag är ledig i helgen. Jag ska lattja med mina nya arbetsuppgifter idag. Solen lyser redan vackert utanför fönstret. Kan det bli bättre? /Tess

Kan inte låta bli... Har snöat in totalt på Youtube. Gammal goding. Jag hade LP'n och nötte säkert ut den, så mycket lyssnade jag på den. I flickrummet. Jag hade en snygg vit stereo. Och lyssnade alltså på den här:

/Tess

Igår kväll, efter att barnen somnat (sent alltså, tonåringar går ju aldrig och lägger sej) fastnade K och jag på Youtube. Letade gamla låtar från tonåren. Pratade minnen. Vad mycket minnen musik triggar igång. Till slut tystnade vi och bara njöt av Stings röst. Kramades. Började stilla dansa här på köksgolvet. Kropp mot kropp förmedlades så många känslor. Nära. Långa kyssar och mjuka händer som strök över mej. Det var en fantastisk stund. Jag ler när jag tänker på det nu.

/Tess

Jag gillar att livet snurrar upp och ner. Aldrig är det egentligen samma. Jag är tacksam att det är så. Man åker ner, ner i avgrunden ibland. Men om man inte gjorde det så skulle man inte njuta av utsikten på toppen. Man skulle inte få den där hisnande sugkänslan i magen när man står där på toppen. Tänk att jag kom ända hit, känner jag då. Det har varit en helg fylld av goda samtal. Många känslor. En djup känsla av samförstånd och trygghet blev summan. Luften mellan K och mej är ännu mer fylld av näring och sprittande glädje. Jag är förundrad över att livet kan ge mej allt detta.

/Tess

Idag skiner solen. Satt på altenen en stund och gonade mej som en katt i solen. Jag tror att solen går rakt in i hjärtat och värmer ibland.

Barnene har åkt till sin pappa idag, så det är ganska tomt och tyst här. K och jag har pratat idag. Samtal och prat som har gått rakt in i hjärtat på mej. Nu är det lugnt och rofyllt i hjärtat.

Jag känner mej förundrad över kärleken. Vad den ställer till med, hur mycket den ger, hur ömtålig man blir. Hur ofattbart lycklig man kan bli av den.

Just idag vill jag skära ett litet hål i K och krypa in där. Tack för att du finns i mitt liv! Jag älskar dej!! /Tess