Metrobloggen

Det känns som att denna blogg nu endast överlever med hjälp av respirator.

Jag menar, vad sjutton ska jag blogga om när ingenting händer i mitt liv? Det mest spännande som hänt mig den här veckan var när jag åt etiopisk mat med händerna med FS i måndags. Det var otroligt spännande. Förstår ni då vilken typ av liv jag har?

Nu sitter jag här med värkande armar. Men ytterligare ett steg närmare min resa. Både polio- och havrixsprutan är avklarad. Bara malaria och turistdiarré kvar då... Åh, va underbart det är att sitta och tänka på dessa spännande sjukdomar samtidigt som jag stirrar på min skärm som har en ny desktopbakgrund i sköldpaddans tecken :)

Vad har jag för jävla grannar egentligen? Nu är det någon som spelar den där Himlen runt hörnet jättehögt. Eeeh...

Nu sitter jag är och äter den där nya goda filmjölken med banan och lime. Man kan tycka att det låter något skumt men den är faktiskt prima.

Försöker känna efter om jag är bakis men det känns ganska ok faktiskt. Har mest träningevärk från gymmet igår.

Det var jävligt trevligt igår kväll. FS:s partner in crime hade joinat oss från Helsingborg. Och som vanligt när ett gäng med riktigt skarpa intellekt strålar samman så kom vi ju fram till en massa sanningar. :)

Men fan fan fan vad jag hade velat ha någon att hångla med. Men inte sjutton hittade jag någon som jag kunde tänka mig att byta saliv med ute igår. Trots att det kändes som halva jävla stan hängde på Stureplan i natt.

Måste påminna mig att inte gå ut löningshelgen. Det funkar faktiskt inte.

Varför känner jag mig deppig? Det är helg och om typ en månad ska jag till Costa Rica.

Jag tror att det är för att det börjar bli vår och jag skulle så gärna vilja vara kär i någon. Någon som är kär i mig också. Men när fan kommer det att inträffa?

Jippie! Jag tror jag klarade av jobb-puben utan att skämma ut mig igår. Jag drack inte alldeles på tok för mycket och jag gick hem innan kl 23.45. Och nu sitter jag på jobbet och mår hyfsat ok ändå.

Jag borde kanske inte gå på jobbpuben. Speciellt inte när jag känner ett extremt sug efter öl. Men jag har ju varit så duktig de senaste två månaderna. Kanske har jag lärt mig...?

Just typiskt. De billiga flybiljetterna var såklart slut. Så nu fick jag köpa en dyrare. Men jag orkar inte bry mig längre. Jaha, så jag får leva på vatten och bröd i en månad. Tur att vi får ost på jobbet om eftermiddagarna. Jag får hålla mig till det. Och torra knäckebröd.

Hm... Men tänk om jag kommer att tycka att det känns jätteensamt att resa själv. Och tänk om det bara är en massa crackrökande hippies på den där sköldpaddsstranden. Och tänk om det blir jättejobbigt för att jag inte kan nån spanska. Det känns inte som att Hola, una cerveza por favor kommer att räcka i sådär 16 dagar...

Äsch, det löser sig. Hoppas jag.

Nu har jag gjort det. Pengarna är på väg till sköldpaddskvinnan Tanja and there's no turning back! Bara kvar att köpa flygbiljett.

Åh, så spännande det känns!

Trevligt att det första jag ser när jag kommer in till kontoret är ett negativt mail från pappa. Han skriver att "jag om någon" borde fatta att volontärorganisationer bara försöker utnyttja folk som vill hjälpa.

Jaha. Kanske är det så. Men nu har jag iaf bestämt mig. Jag ska till Costa Rica och bo i en hydda på en strand. Så det så.

Måndag. Jobbigheter. Tjat.

Jag behöver en rolig katt!

Kom ihåg detta kids.

Jaha, nu har mina kära föräldrar startat en anti Costa Rica-kampanj. Jag får en massa mail om att jag faktiskt inte behöver åka så långt bort för att rädda världen. Varför inte dra till Lettland, typ.

Hm... Av någon anledning bleknar Lettland något i jämförelse med Costa Rica.

Men samtidigt är jag så trött på att alltid jobba i motvind.

Finns det någon regel som säger att föräldrar alltid ska vara oroliga och negativa? Det känns iaf som att min mamma lever efter en sådan regel.

Så fort jag ska göra något som inte passar in i den lilla Svensson-anpassade fyrkantiga lådan som vi svenskar ofta lever i så börjar hon noja.

Nu berättade jag att jag tänker ta semester och dra till Costa Rica. Själv. För att ta hand om sköldpaddor. Trots att det är dyrt. Och trots att det finns läskigt kryp där.

Min mamma tyckte idén var sådär bra. Varför blir jag förvånad? Och varför bryr jag mig alls?

Mycket trevlig helg, trots bristen på sex. ;)

Schysst AW-krogrunda på Söder i fredags. Var på väg att bli ganska så berusad men stillade mig och åkte hem innan det där klockslaget då vagnen förvandlas till en pumpa. Kanske bra att FS blev lite dålig efter glassdrinkarna på Vampire Lounge och fick med mig hem från sunkhak nr två.

Och igår gav jag match-dejtandet en ny chans. Och jag måste säga att match känns bra mycket bättre än det där jävla spräj. Killen jag träffade igår var en trevlig amerikan (well, aren’t they all?) som bott i Philly så vi hade ju massor att prata om. Vi hade det hur soft som helst och eftersom killen såg lite sådär helylle och rar ut så väcktes min bita-i-halsen-instinkt faktiskt lite till liv. Bara lite, men ändå. Jag skulle nog kunna tänka mig att träffa honom igen. Trots att han var en republican och trots att amerikaner faktiskt sällan vet hur man ska klä sig.

Så idag var det dags för att åka skidor för första gången på en evighet. Jag och SL var hurtiga och tog bussen till Kungsberget supertidigt och hade en toppendag. Värsta solskenet och inga liftköer. Ok, stället är väl inte så imponerande i sig och det var rätt mosigt i backarna efter ett par timmar i plusgrader men dagen var hur trevlig som helst ändå.

Nu sitter jag i soffan och är trött i hela kroppen. Det sliter på en att vara ute i friska luften hela dagen. Dags för lite te helt enkelt!

Jaha, jag hade ju tänkt leda in min blogg på sköldpaddor och stickning och sådant där trevligt och mysigt och oförargligt.

Men... folk verkar fortfarande bara vilja kommentera mina "vulgära sex-inlägg".

Så... jag tolkar det som att alla ni som är kritiska ändå faktiskt vill läsa om sex och sånt.

Ok då. Jag är inte den som är den. Senaste uppdateringen på sexfronten: nada. Jag hoppas på helgen... kanske. ;)

Puss på er alla sura.

Och jag är lite lycklig faktiskt. Det verkar som att jag kan få åka till ett varmt land och ta hand om sköldpaddor ändå. Precis det jag behöver.

Jag tar en tillfällig paus från mitt (ganska nödtorftiga) sexliv som det nu fokuserats på ett par dagar för att berätta att jag återupptagit min karriär som stickare!

Åh, att sticka på ett mysigt litet café med omatchande stolar och handgjorda keramikmuggar är fint för min själ.

Hm, ser att någon anser att jag "fläker ut" mitt sexliv här.

Och då vill jag bara än en gång påpeka att jag aldrig tagit upp en enda detalj om mitt sexliv. Utöver att konstatera att jag har ett sexliv så har jag aldrig någonsin gått in på detaljer om hur exakt mitt sexliv ser ut.

Är detta att fläka ut?

Om det nu är så att ni som läser blir så otroligt förnärmade av att läsa ordet sex - sluta läs då!

Punkt slut.

Om man läst min blogg de senaste dagarna kan man lätt få intrycket att mitt liv mest handlar om sex och orgasmer.

Jag kan nästan se mig själv liggandes på en divan av sammet, inlindad i ett lakan och omgiven av ett harem med inoljade män som matar mig med vindruvor.

Tyvärr stämmer denna bild väldigt lite in på min verklighet. I själva verket sitter jag mest framför en dator som genererar dålig hy och musarm om dagarna.

Oh how I wish my life was more glamorous. Tills dess att det blir det ska jag gå och ta mig en kopp te i automaten. Om jag har riktig tur kanske de fått in nån ny spännande tesort i stil med English breakfast.

Förresten, jag skulle bara vilja tillägga att jag minsann inte har sex med vem som helst. Tvärtom, jag är väldigt kräsen.

Jag börjar undra om majoriteten som läser min blogg tillhör den kristna högern.

Läste just en ny kommentar där en person menade att sex och kärlek måste gå hand i hand. Ingen kärlek, inget sex.

Låter ju väldigt gammaldags. För att inte säga tråkigt. Men... Jag ska inte döma. Är det så du ser på det så fine by me.

Jag har dock ett antal frågor jag skulle vilja får svar på:

1. Vad händer med alla de som aldrig någonsin blir kära, ska de aldrig få ha sex?

2. Är onani fel om man har dålig självkänsla (typ inte älskar sig själv)? Eller det kanske är fel punkt slut?

3. Vad gör man när man varit tillsammans med nån i en evighet och man inte är kär längre, ska man sluta ha sex då?

4. Hur gör man i ett förhållande där den ena är kär, men den andra har slutat vara kär? Får den som är kär tvinga den som inte är kär att ha sex?

Jag har även tänkt på lillasyster och det mail jag fick igår. Jag fattar inte alls hur hon kan överväga att flytta ihop med sin pojkvän redan. De har ju nyss träffats! Visst kan de flytta isär igen om det inte funkar. Men varför ska alla stressa så?

Om min syster lever i typ 60 år till så spelar det väl ingen roll om hon får vänta på att flytta ihop i ytterligare ett år. 59 år av att plocka upp strumpor och strider om fjärrkontrollen räcker väl?

Igår tänkte jag på en sak... Vad sorgligt det är att vissa människor ska få sex och intimitet att verka så fult och smutsigt när det egentligen är en sån fin sak.

Det är när moralpoliserna springer runt med pekpinnen som folk känner att de inte vågar utforska sin sexualitet. Och det tycker jag är bra mycket sorgligare än att någon kanske råkar ha sex med "one too many".

Du lever bara en gång. Och det är du som ska ha huvudrollen i ditt eget liv. Låt inte någon annan komma och tala om för dig vad du ska tycka och känna.

Men herregud, vilken jävla debatt det blev!

Är sex verkligen så laddat? Fortfarande? Jag trodde faktiskt inte det.

Då är det väl dags för mig att säga vad jag tycker.

1. Jag bloggar om precis vad jag vill. Tycker du inte om att läsa om mina orgasmer eller mitt sexliv - läs inte då! Svårare än så är det inte.

2. Jag har aldrig någonsin beskrivit mina sexuella eskapader i detalj (inte för att jag dömer de som väljer att göra det). Allt jag skrivit är korta meningar innehållandes ord som sex och orgasm. Det är bara ord. Inga detaljer. Blir du upprörd över detta så måste det vara för att your own dirty mind får dig att tänka på saker som jag kanske aldrig någonsin avsett. It's all in your head. Tänk på det innan du dömer.

3. Varför skulle det vara mer fel att skriva om orgasmer än om annat? En orgasm är ju en trevlig sak, oavsett om man upplever den själv eller med någon annan. Är det inte värre med alla dessa ytliga bloggar som bara handlar om att man ska klä sig rätt eller banta tills man ser ut som ett litet benrangel?

4. Precis som någon annan sa - hade folk blivit så upprörda om jag varit kille? I don't think so.

5. Jag tycker inte att casual sex eller kk:s känns meningslöst eller tomt. Inte för mig. Jag vet inte hur det känns för andra. Känns det helt förkastligt - gör det inte! Jag rekommenderar ingen att göra saker de mår dåligt av. Jag vill ha samma respekt.

Kom ihåg att alla känner och tänker olika. Det finns inget rätt eller fel. Om jag känner för att ha en kk så tänker jag fan ha en också.

Så, det är vad jag tycker.

Såg att jag fått en kommentar om att man minsann kan få orgasm på egen hand, att man inte behöver nån kille för det.

Tack jag vet.

Men ibland är det roligare när man är två.

Simple as that. Just nu orkar jag inte skriva mer än så.

Jag är lite trött på den här bloggen. Eller är jag bara trött på mitt liv?

Idag känns det bättre. Förmodligen för att jag hade en riktigt bra kväll igår.

Först var jag och FS på bio och det var himla mysigt även om filmen var sådär. Jag visste knappt vilken film vi skulle se men den hette iaf We own the night och det var någon slags polisfilm. De höll på och sköt varann och sånt där. Och det är ju lite svårt för då vill jag bara typ blunda. Men det kunde jag inte för det sköts en sån herrans massa att då hade jag nog missat 30 procent av filmen, minst.

När filmen var slut drog vi till East. Man behöver mycket öl efter polisfilmer. Särskilt FS eftersom hon ju hade en liten thing för poliser tidigare och nu måste försöka komma ihåg att inte ha det längre. Eller rättare sagt att glömma av att hon en gång haft det.

Sen dök söta MS upp och vi hällde nog alla i oss en hel del öl faktiskt. Men jag åkte hem i bra tid eftersom jag faktiskt hade kvar lite ansvarsmedvetenhet i bakhuvudet och inte ville vara superbakis idag (varför vet jag inte, jag har ju ändå knappt lyckas göra någonting idag). Och så hade ju den lille KTH-killen (som jag nu ska börja kalla för J istället eftersom det känns som att han och jag känner varann rätt bra nu) hört av sig och undrade om vi skulle gå hem ihop. Och han är ju rar och sådär så han fick följa med mig hem. Är glad att han typ aldrig vill att jag ska åka hem till honom, jag känner mig så gammal när jag smiter ut ur studentkorridoren på förmiddagen.

Och vi har faktiskt ganska bra sex. Önskar kanske att han brydde sig om att träna något mer än han verkar göra (eh, korpfotboll en gång varannan vecka känns väl inte som någon träning?) men man kan ju inte få allt. Och han är ju mysigt att kramas med och han gav mig ju en trevlig orgasm så då får jag väl vara nöjd.

Ibland undrar jag vad livet egentligen handlar om. Ska det vara så här liksom?

Jag hade ju bestämt mig för att ge det här med internetdejtande en chans till och signade upp mig på Match. Och jag har väl fått kontakt med några som verkar rätt ok. Ingen som verkar vara värsta 100-poängaren visserligen, men ändå. Jag har ju bestämt mig för att jag inte ska döma ut folk sådär lätt som jag ibland gör. Man måste vara öppen för nya saker liksom.

Så igår efter jobbet gick jag och tog en öl med en Match-kille på det där Layer Cake Lounge. Hade egentligen velat gå till Pontus och tittat på deras fina tapeter med böcker på men det var alldeles för mycket folk. Så vi gick till LCL istället. Och det var väl ok. Och vi hade väl trevligt. Och han var väl trevlig. Välartad finanskille med hyfs och ambitioner. Men... nej. Inte ens ett pirr i maggropen.

Om jag inte var deppig innan den där dejten så blev jag det iaf efter. Det var nära att jag tänkte ge efter för gråten och bara lägga mig i en liten blöt hög hemma. Men jag ryckte upp mig och åkte tillbaka in till stan och träffade de två F:n på Söder.

Och trots att jag och FS båda ville bli fulla och glömma alla problem så tog vi bara en öl i Skybaren. Som plåster på såren fick vi ju se värsta fina utsikten över Stockholm. Och jag inser ju att den här stan är väldigt fin. Men vad gör det när man ibland känner sig ensammast i världen?

Jaha, så var det den där Alla hjärtans dag igen. Och jag har ju ingen dejt såklart. Eller ja, jag ska få fika med AT som är i stan. Men han har ju girlfriend så det kan ju inte räknas som en dejt precis.

Äsch. Jag tycker att Alla hjärtans dag är ett jävla trams ändå. Eller säger jag det bara för att jag inte har någon dejt?

Idag gjorde jag bort mig. För en person jag inte alls vill göra bort mig för.

Har ju försökt att ändå få lite respekt på det här bygget genom att vara så lite Stureplansbimbo som möjligt. Färgade håret brunt, gick runt i sneakers, vägrade låta småkillarna köra med mig... Ja, ni vet.

Men det finns en kille här som inte verkar respektera mig för fem öre. Vet inte vad jag gjort honom. Eller ja... det vet jag nog. Jag har vägrat att vara en söt och snäll liten blond sekreterare. Vissa killar klarar inte av sånt.

Så jag har väl kört lite hårt mot hårt med honom. Han ska fan inte få sätta sig på mig.

Men idag sket allt sig. Killen skickade en bild till mig som han ville att jag skulle frilägga. Jag lät honom vänta någon timme, bara för sakens skull. Sen frilade jag vad jag trodde var en slags karta över Afrika. Kollade liksom inte så noga. Fokuserade mer på det som skulle tas bort i bilden än på vad bilden verkligen föreställde. Så döpte jag om bilden till afrika.png och skickade tillbaka den till honom med en hälsning från Dr. Alban.

Stöööön.

Sekunden senare mailar killen tillbaka Det var Brasilien! Hälsning från Pelé.

Hur kan man vara så dum? När jag kollade på bilden igen ser jag ju till och med att Brasiliens flagga skymtar fram.

Allt hopp om respekt från the evil Piff är nog borta. Och det känns inte konstigt alls.

Jaha, jag trodde ju att jag skulle komma ut från frisören pånyttfödd som blondin. Blondes have more fun, och allt det där.

Men icke sa nicke. Frisören vågade inte kleta i mer av det där frätande kladdet så nu ser mitt hår mer beiget (hur fan stavas det?) ut än blont.

Känns inte som att jag kommer ha ett dugg roligt med beiget hår.

Är lite trött och lite tung i huvudet idag. Men jag kunde iaf sova.

Och när jag kollade myspace i morse hade min gamla amerikanska kärlek skrivit ett gulligt mail om att han saknade mig och att han ville komma och hälsa på.

Från värsta leendet till tårar på typ en minut.

Vilken jättefin födelsedag jag fick. Under dagen mailade fler av mina vänner och vissa ringde också. Jag bjuden på lunch på Kulturhuset av CL och SL och efter jobbet bjöd FS mig på middag på Hoummus. Så rara vänner jag har. Stockholm känns inte alltid så kallt.

Sen skulle vi ju absolut dricka drinkar på Vampire Lounge och jag anade alls inga ugglor i mossen. Men när vi kom dit var ju SL och CL där! Och sen kom FM också. Jag blev alldeles rörd. Surprisedrinkar på födelsedagen man egentligen ville glömma. Kan det bli bättre? Speciellt inte som Vampire Lounge har glassdrinkar to kill for.

Men det blev ändå en konstig födelsedag... Anledningen stavas K-i-l-l-a-r. Idioten mailade under dagen. Hur kom han ihåg min födelsedag kan man fråga sig?

Men än mer skumt är det att jag träffade min long time crush på Vampire! Hade ju så veliga känslor för honom när jag var sådär 20 bast och gick på folkhögskola in the middle of nowhere. Senast jag såg honom var Arvikafestivalen typ 2002. Men jag har alltid haft honom i bakhuvudet på något sätt. Och så dyker han upp som gubben i lådan i baren, på min födelsedag! Vi pratade lite och sa att vi skulle höras. Får väl se om han hör av sig. Tyckte dock inte att han var så snygg som jag en gång tyckte så det är nog ok om jag inte hör något...

Det skumma slutar dock inte där.

Loggade precis in på facebook. Och vem har plötsligt hört av sig efter typ mer än ett år av tystnad? Mitt ex.

I ett års tid har han inte svarat på ett enda mail eller sms. Efter det där knäppa mailet förra januari där han tyckte att jag bara ville ge honom dåligt samvete och att jag gjorde hans nya veromoda-flickvän orolig har jag hört nada. Men plötsligt hörde han av sig.

Och fastän jag kom hem med värsta leendet på läpparna fick jag en klump i magen... Jag vet inte varför. Saknar ju egentligen inte honom alls på det sättet. Men på något sätt var det som att han lyckades röra vid något som så få kan nå. Fortfarande.

Det känns konstigt nu. Och jag kan förmodligen inte sova i natt heller.

Jo men det känns faktiskt lite som om att någon bakat en kaka till mig men sen ätit upp den själv. Happy fucking birthday?

Idag fyller jag år. Det känns så konstigt. Vart har alla år tagit vägen liksom? Hur har jag hunnit bli så här gammal?

Som tur är så har min åldersångest avtagit de senaste åren. Men det känns ändå inte helt ok...

Kändes bra att IB fortfarande var hemma hos mig i morse när jag vaknade. Klart det känns skönare att slippa vara ensam när man vaknar och har blivit ett år äldre.

Och farfar har ringt. Och pappa och mamma har ringt. Lillasyster ringde också. Och så MA. FS mailade. Och tjejerna i mitt rum sjöng.

Så bortglömd är jag väl ändå inte precis... Ändå känns det så.

Här hade jag sett fram emot att gå på Landets jubileumsfest hela veckan. Och jag fick med IB på de tankebanorna så it was all good.

Men va fan hände? Hur kunde 6000 pers ha bestämt sig för att ta sig ut till förorten och gå på fest i en industrilokal?

Jag har aldrig sett en värre kö. Aldrig. Någonsin.

Seriöst. Efter en timme i kö hade vi iaf kommit in på sista raksträckan upp till ingången. Bara för att inse att man hamnat i värsta festivalkonsertshysterin. Och när man trodde att man nästan var framme så stängde de insläppet!

Vilket jävla fiasko.

Nu har jag och IB käkat popcorn efter nåt litet glas vin och en öl på Ljunggrens på Söder. Och då var det läggdags. Imorrn ska det shoppas.

Hejdå jobb. Nu är det helg.

Angående vernissagen på Moderna Museet igår så vill jag bara ställa frågan varför man bjuder in tre miljarder människor till en sån grej. Om tanken är att man ska se konsten är det kanske bra om man får utrymme att röra sig i själva lokalerna.

Men det var roligt att titta på lite kändisar. Som vanligt blev jag förvånad över hur små och smala alla famous people är. Värsta minisarna. Det ser man aldrig på TV.

Jag förstår mig inte på folk. Det sitter en sån jävla massa gamla gubbar på höga poster överallt men de klarar för fan inte ens av att korrläsa och hitta stavfel eller granska utskickslistor så att man kan undvika att skicka ut tioåriga placeringsförslag till folk som är 95 bast.

Vilken tur att jag bara drack två drinkar och ett glas champagne på vernissagen och Bindefelt-festen igår. Festen var tråkig och jag hade behövt minst det dubbla för att ha haft roligt. Men vilken jävla tur att jag höll mig i kragen. Hade aldrig orkat vara bakis idag.

Jag är inte så glad idag. Har en sån där blå dag. Köpte sushi på lunchen men inte blev jag gladare för det. Dessutom är sushin hemma vid mig mycket godare.

Känner mig som någon i Vuxna människor. Var just på möte och kom på mig själv med att sitta och tänka på sex när jag borde ha lyssnat ordentligt när utvecklarna beskrev problemen med nya inloggningssidan.

Nu lägger jag ner för dagen.

Samtidigt som jag är trött på att gnälla tycker jag på något sätt att det är lite skönt att klaga ibland. Jag är ingen sån där äppelkindad Pollyanna med ett ständigt leende på läpparna. Och det vill jag nog inte vara heller.

Så jag tror jag behåller den här bloggen ändå. Det känns som en bra ventil liksom. Och ibland är jag ju positiv.

Men... Nu har jag iaf startat en musikblogg också! Den kommer nog vara mycket mer positiv, även om jag gillar deppig musik.

Kolla in min nya blogg på www.metrobloggen.se/mymusic.

Jaha, jag läser att senaste numret av Café hyllar den lönnfete mannen. Mycket ädelt. Men när fan ska de hylla den lönnfeta kvinnan? Bruden som kryper om på omslaget ser ju inte ut att ha ett kilo för mycket någonstans.

Idag är jag irriterad. Kanske för att jag är sjukt trött. Eller kanske för att folk på tbanan stör mig så sjukt mycket.

Sluta att gapa i era jävla mobiler in public!

Hallå... hallå... hör du mig? Asså jag är på väg till jobbet... sitter på tuben... hallåå... hallåååååååååå...

Men lägg av för fan.

Idag var det dessutom en sjukt jobbig tioåring som satt och gnagde på ett äpple hela vägen över Söder. Det lät typ som att hon käkade frigolit.

Men ååååh, typiskt. Jag har ju redan sett de här avsnitten. Suck. Men det stod ju att det var säsongsstart! Hm, måste väl ha sett det när jag var i USA.

Jaha, jag får väl plugga lite mer då.

Åh, äntligen något bra på TV! Nip/Tuck börjar om typ tio minuter. Och eftersom jag faktiskt varit duktig och pluggat en hel del idag så får jag minsann se på det. En kopp vitt te till det och kvällen är räddad.

Den här låten sprang jag nyss på när jag surfade runt på last.fm (vilket för övrigt är förmodligen världens grymmaste musikcommunity).

Let's French. Grymt ju.