Metrobloggen

Ok nu har min chef ringt till mig och sagt att jag inte behöver komma till jobbet i helgen. Det är dåligt med kunder just nu och dom är nog många som arbetar i dagsläget. Vet inte riktigt varför men jag känner på mig att jag blivit om prioriterad. Alltså min slutsats är att jag typ fått sparken. Han sa att han hör av sig till veckan, men det är ju bra! Visst är det lite taskig tajming med julen nalkas och min son fyller år snart, det hade varit lite lugnare om jag vetat att det ekonomiska löste sig men nej nej! det är dåligt med kunder...just nu! Och visst kommer jag till tanken att det är jag själv som klantat till det med att inte visat tillräckligt med intresse för jobbet, för hur det än är så kan man alltid göra bättre i från sig. Sen vill jag tillägga att jag är såå less på alla goda råd och uppmaningar. Ok jag ska vara tacksam att det finns de som bryr sig om mig, men varför alla dessa beskrivningar om hur jag ska göra för att lyckas med saker och ting? är jag helt förståndshandikappad och saknar totalt egen uppfattning på vad som är rätt och fel? Nä nu har jag nog misstolkat deras goda avsikter och är egentligen arg på mig själv, så är det. Men i bland vill man bara ha en kram, inte höra sånt man själv redan sagt i sitt eget huvud. Jag kan tänka själv, jag har omdöme nog att skilja på rätt och fel och jag ser när jag gör ett felsteg! Och framförallt  don`t rub it in. Men som jag ser på saken har man bra vänner så är dessa sådana som ger en kritik när man valt fel och berömmer en när man valt rätt. Ha ha tror jag stänger av telefonen ett tag, och sätter upp en opåverkad strategisk plan på framtiden. Men skit också, jag är arbetslös igen! Tillbaka till att stiga upp, titta ut genom fönstret och sucka, sätta på kaffet och ta en cigg, thats it! intressantare än så blir det inte. Eller så går jag ut på en promenad!...tänker.....tänker igen....suck....ok då.

En skiva jag rekomenderar som Alison Krauss medverkar i är: Raising Sand med Alison Krauss och Robert Plant.

I dag ska jag skriva en arbetsansökan. Kan erkänna att det inte är det lättaste, det kanske är lättare när man är utan press men sätter rätt stora krav på mig själv när det gäller sådant. Så nu sitter jag med fingrarna på tangenterna och stirrar på ett blankt Word dokument. Öhh..tänkte börja ungefär så här.. -Hej jag heter..nä, Hej mitt namn är..nä, Jag heter..nä, Vill ha ett jobb hos er..nä, Söker detta arbete hos er..nä, Är 27 år gammal och arbetslös..det stämde bättre. Som sagt det är svårt att veta var man ska börja, vad man som är viktigast att få fram , hur man ska argumentera för sin sak men ändå poängtera att det för deras skull jag söker jobbet. Ha ha, där kom mitt rätta jag fram, min attityd: Dom ska vara tacksamma att de får en sådan förträfflig chans att få anställa en sådan förträffligt bra person som mig, vilket tillskott till deras arbetslag! Now we talking..med den inställningen borde det inte vara svårt att hacka ner lite fakta till en arbetssökan. Men när allt kommer kring så vet jag ändå inte vad jag ska säga, hur och vad. Så önska mig lycka till i dag för det behöver jag.

P

Hello gott folk! Har äntligen positiv energi att utstråla med. Efter att ha haft en massa dagar i rad av vilsenhet och vad man kallar depression så kommer äntligen solen! Går nu från att känna meningslöshet till den nya dagen, till att sjunga små truddellutter för mig själv. Kommer på mig själv med att skratta i min ensamhet och faktiskt se positivt på att laga mat åt mig själv och tillbringa dagen som eremit. Är inte detta bra så säg? Den skeptiska sidan kikar fram och då frågar jag: Undrar hur länge detta håller? Men slår bort tanken och tar tillvara på den stund av glädje jag fått skänkt. Senare i kväll ska jag ta en promenad in till stan (jag hatar att gå) och köpa mig lite godis och en cola. Vilken plan! ligga i soffan, snaska godis och bara vara. Livet är bara för underbart!

  

Att jag är lätt skidzo det kan inte undgått någon i min omgivning kanske att en del anser det är en del av min charm, men vissa anser att det är rent ut sagt för tråkigt. Fuck off! säger jag till dom för jag är den jag är och vad spelar det för roll hur man är så länge man är den man är? Jag misshandlar inte människor, skriker fula ord på bussen, näckar inte på offentliga platser och beter mig allmänt illa, jag är bara lite skum i bland. Och vad är detta för nåt tvångsmässigt behov av att behöva påpeka andras egentligheter? Kanske det är en viss rädsla för deras egna egentligheter? ah ah tror jag har nåt på spåret där. Är lite extra arg i dag för jag tycker att vi borde blivit lite mer utvecklade av alla år av svält, krig och elände denna värld bär på i det förgångna, men nej nej vi lär oss aldrig av våra misstag och det är ju skidzo om nånting. Visst har varenda människa rätt till sin åsikt och är det så att jag är ett riktigt problem för dessa "problem-upplysare" så undrar jag genast? Vad får dom att fortsätta vara omkring mig när jag trots allt är ett sånt störande moment? Vill ni ha space? ta eran space då! Nu är det inte så att jag är utsatt av någon massmobbning, men jag har lite i ryggsäcken som behöver komma fram. Det har funnits en tid av mitt liv där jag var nedkörd och inåtvänd, men de visste exakt varför jag mådde som jag gjorde och det gör inte saken bättre. Så i slutändan så önskar jag att de som var mean bastards halkar på sina egna bananskal i framtiden så kanske det inte var till förgäves att jag lät mig nedtryckas, då kanske dessa personer sprider budskapet av förståelse och respekt pga sina egna misstag. Vill tillägga att detta är en del av min utvecklings process där jag lämnar det förgångna bakom mig men det är inte så lätt i bland, man kan bli så arg när man måste bearbeta gamla oförrätter. Och sen en sak till protokollet, vor det så att jag omedvetet kliver någon jag bryr mig om eller någon annan för den delen på tårna, så ber jag genast om ursäkt om det var mitt misstag. Så detta handlar inte om att ingen får tala om för mig när jag gör fel, för tvärtom det vill jag gärna att ni gör, men det är skillnad på att säga åt och säga till. Det är vad jag hade på hjärtat nu denna strålande Torsdags morgon. Och sen givetvis..muzica!

Penis-atrapp! ville bara få ut den lilla gnutta frustration som jag bar på, men nu känns det mycket bättre nu när jag fått skriva ett könsord på bloggen ha ha(skitkul). Det var ett tag sen jag hade nåt på hjärtat och ville dela med mig av. Nu är det bättre tider! för nu finns det massor. Få se nu vars ska jag börja...i Måndags så var jag hemma och gjorde inte så mycket hmm jag gick mellan vattenkokaren och datorn i stort sett hela dagen och det var jätte spännande! nu ska jag inte föringa att jag ändå tappert försökte göra några Yoga-övningar men efter att en kota låste sig och jag upplevde nåt som man kallar smärta så gav jag upp ganska snabbt. Sen kom Tisdagen och den såg lika händelserik ut, men där gör jag ett hopp från datorn och vill härmed säga att jag gick ut på en promenad på morgonen (händer väldigt sällan) och först när jag kom hem så satte jag mig vid datorn. Och just ja! jag har varit på en sån där årlig hälsokontroll, vilket inte kanske gav mig så mycket för läkaren sa absolut ingenting om var jag låg i statistiken. Tycker att man kanske skulle få lite goda råd eller varningar,  men ingenting det var en tystlåten filur till doktor det där. Det enda jag vet är att nu är man tömd på 5 rör blod för att han skulle ta en massa prover och sitter nu här med en ilande åder på högerarmen, nice. Intressant att varenda sån där labbtant jag mött i mina dar får en sån där pervers min i ansiktet när jag tar fram min arm och utbrister jublande: Gud vad fina vener du har! wow liksom. Sen nästa ämne då: Julen. Nu är den snart här ångest ångest ångest! pengar pengar pengar! ok lite mysigt ska det bli med mammas köttbullar och glögg. Men vem fan kom på att man ska spendera upp sina surt fördärvade pengar på massa paket som ändå bara rivs upp läggs åt sidan och glöms bort? Nä det går inte att få mig på andra tankar nu det är försent allt är bara för taskigt! Suck å stön! kanske om jag går och gör i ordning en kopp te till mig själv kanske jag blir på lite bättre feeling. Ska testa det..och till sist..

Mina böcker har kommit! Jag är så lycklig! Beställde böcker från Adlibris för några dagar sen och nu har dom anlänt, hämtade ut paketet i går och kånkade det upp till lägenheten. Det var så spännande, trots att jag redan visste vad som fanns där i så var det med entusiasm som jag öppnade kartongen. Tretton välskrivna böcker och några hundralappar fattigare så sitter jag  nu här och har en tillfredsställd min i ansiktet. Det är alla möjliga olika böcker, bl a en årskalender för 2009 (väl förberedd) som Paulo Coelho har skrivit med temat: glädje, sen en bok med utförlig information om Yoga med bilder på olika övningar, ha ha en annan jag också är rätt nöjd över det är: Koranen översatt på svenska, måste ha kunskap för att ha en åsikt inte sant? en bok om numerologi och en om hur man ställer sitt horoskop, och sen en annan som ska bli mig ett sant nöje att läsa: Första hjälpen i Svenska av Gösta Åberg, bläddrade i den hemma hos en kompis och den verkade skit rolig så den ville jag ha. Nu har Benne kommit hem han är taggad iför i kväll, han och hans polare ska ut och köra Trick or treat med mig i släptåg. Jag sa det till han att jag inte ville att dom skulle gå själv för att det finns trots allt (även om jag inte vill tänka på det) "fula gubbar" eller andra miffon och då ska inte små killar springa omkring själva i mörkret. Sen är det faktiskt så att på området dom ska vara på så bor det en hel del dit placerade psykfall och det är dagens sanning, inte att glömma att det bor bra folk där med, men man kan aldrig veta och det är en mors uppgift att beskydda sitt barn och det gör jag utan att tänka. Så nu var det sagt. Benne har suttit i köket nu medans jag har skrivit och gröpt ur en pumpa, och nu kommer han och frågar efter värme ljus, tror att han har nåt på gång;) Måste sluta nu för att nu verkar det vara dags för spöktimmarna.

Vaknade på fel sida i dag, var på svin dåligt humör, grinig och jävlig. Men sen så sov min baby över i natt och vi klev upp tillsammans, han fick mig på bättre humör med bara sin uppenbarelse. Kan inte ha det bättre än så här, har inte haft det bättre än så här. Måste tillägna en låt till dig:

Den kanske är lite oseriös det är ingen ballad hit direkt, men det var min absoluta favorit när den kom och får en skön känsla när jag hör den, precis som jag får í din närhet.

What a wonderful world! Knas att vissa dagar är som röven på en ko och vissa är ljuvliga. Men denna dag är en bra dag och det ska jag ta tillvara på för vem vet? i morgon kanske jag vaknar på fel sida och ser inget positivt med att kliva upp. Ska fara till min kära mor och hjälpa henne och syster att röja upp och sortera i förrådet senare i eftermiddag, det kanske inte är den trevligaste uppgift men vi brukar alltid ha roligt tillsammans så det slutar nog med att man far hem med ett varmare hjärta. Var och jobbade ett dubbelpass i går det kändes bra att trots min hosta och egentliga behov av vila for jag dit och gjorde mitt. Det är så lätt att känna efter och hitta alla möjliga orsaker till att inte behöva anstränga sig men icket lät jag det stoppa mig. Så nu är jag lite rikare och dessutom så känner jag mig stoltare över mig själv och det med en liten knuff i rätt riktning, knuff mot engagemang.

Jag har många intressen och ett av dom det är all slags historia, spelar ingen roll om det är en dokumentär om antikens Grekland eller Hitlers uppgång och fall, för allt detta är enligt mig ändå värt vetande, inspirerande och lärorikt. Men av någon anledning har jag märkt att det framförallt är makabra personer i historian som jag finner mest intressant. Ett exempel är som nämnt Hitler, det var om han jag gjorde min första djupdykning och har givetvis sen dess uppmärksammat all information det finns om han och 1:a -2:a världskriget, sen om förintelsen som inte direkt inspirerar mig utan ger mig mer ett obehag vid bara tanken på det som inträffat men som också påminner mig om att den tiden inte är så långt borta som man tror. Beteendet som dessa grymma män och kvinnor hade återfinns i dagens moderna samhälle trots att vi påstås ha tagit lärdom av historian. Vad ska man säga? dom var inte mer än människor givetvis med förvriden syn på livet men fortfarande styrda av sina rädslor. Anser själv att jag har båda fötterna på jorden och en sund inställning till livet, jag kanske inte är helt perfekt men det vill jag heller inte vara. Trots detta finner jag personer som te.x Hitler intressanta, en anledning till det är det historiska arv han lämnat efter sig som är en berättelse från en svår tid med märken av extrema handlingar, man skulle kunna säga att det är en slags milstolpe i modern historia, vilket gör det hela ganska anmärkningsvärt. Och det är givetvis viktigt att lära sig något från den brutala mentalitet de bar, det som har hänt går inte att ändra på men vi kan förändra det som sker i nuet, och att sen vända på det hela och inte låta detta ske igen, inte låta oss själva känna rädsla för livet, andra människor och självförtryckas. För trots att det var människor som inte var av rätt "ras" som fick utstå mest smärta så är min slutsats att det var nazisterna som var de egentliga offren, de var offer under sig själva och sin egna rädsla.

...Och så nu över till nåt lite mer lättsmällt..brukar mingla omkring på YouTube och då dyker man på ett å annat kul längsmed. Har snubblat på en gammal pärla, minns ni den här hiten från 90-talet?

Äntligen har jag hittat det! Beethoven är vad jag saknat.

Hela veckan har jag tänkt sätta på musik, vilket jag gör alltid annars varje dag, året runt, men nu helt plötsligt har jag fått en blackout. Kommer inte på nån intressant musik what so ever? Konstigt tycker jag och vad kan detta bero på? Har jag helt enkelt blivit less? eller är det en sån där period nu igen? Vill ha svar nu! Saknar min musik men ids inte slå på nåt bara för att, då blir det hela intet sägande och missbrukar musik det gör jag inte. Pillrar mig i tårna och skriver vidare på denna meningsfulla frågeställning: Vad hände med musiken? Är less på nästan allt eller snarare uttråkad på nästan allt, men det gör inte saken bättre snarare tvärtom. Så vad ska man kicka igång rytmen med? Spontant tänker jag latino(rytm) men sen när diggade jag till Salsa musik? Simon and Garfunkel då? det går väl alltid hem, eller? Nationalteatern? det är alltid en hit, Bert-Görans eller kanske Carola? (det där kallas ironi) Ide torka utan dess like och på nåt så allvarligt som musik! Detta kan inte vara möjligt! Vad ska jag göra!? I ett desperat försök sätter jag snart på radion, för det går inte att göra en låtlista utan artister och några önskelåtar finns det ju inte, så snart säger jag hej till den kommersiella varianten av musikspelare. Hjälp mig!? Kom gärna med lite tips, har en dator fylld med 4000 album men ingen aning på vilken låt jag vill lyssna på.

Måste säga att en senaste veckan inte varit någon höjdare. Hostat ut lungorna i allvarliga krampanfall. Kan det vara så att det är dags att sluta röka? Gått omkring som en zombie i lägenheten med en te kopp i handen. Konstigt det där att jag aldrig kan ta det lugnt även om jag har all tid på mig. Men nu verkar "förkylningen from hell" avta och snart är jag återställd.  Får hoppas att det inte kommer några fler baciller och att jag nu är immun mot dessa hemska terrorister. Vad ska man göra nu då? Det är faktiskt lite trist att vara hemma och inte göra nåt särskilt efter fem dagars likvaka i sängen. Fast det är nog säkrast att vila upp sig. Blir nog här med datorn.

http://www.aftonbladet.se/resa/asien/forenadearabemiraten/article3391492.ab

http://www.aftonbladet.se/resa/asien/forenadearabemiraten/article3390257.ab?service=galleryFlash

Har varit allmänt usel på att ta hand om min kropp sista tiden eftersom jag är en av tusentals svenskar som har dragit på sig en förkylning nu när frosten börjat lägga sig på marken på morgnarna och förvandlar naturen sakta till ett vinterlandskap. Puh!, det där var ett långt utlägg men den bistra sanningen är att nu går vi in i förändringens tid där läckra y-fronts kalsonger i ull tas fram ur garderoberna och Echinagard klunkas ner i full fart, det är bara att acceptera för moder natur kan vi inte råda över.

Var och arbetade i Lördags på restaurangen med att servera helg-gästerna som besökte oss. Som jag skrev i bloggen samma dag så var det inte någon höjdare att få fara till jobbet mitt i ett reinkarnations projekt i soffan. Det resulterade därför i att jag var på plats fullt ofokuserad och trött trots tappert försök till att skärpa mig bla när jag skulle gå ut med Friterade bananer med glass åt ett par kunder så spillde jag ett ton av den kladdiga sirapen på golvet  och höll dessutom på att halka ordentligt i pölen, som tur var lyckades jag undvika den pinsamma situationen men det måste varit underhållande att se en servitris halka omkring med efterrätten i högsta hugg. Såna där gånger önskar man att ingen ser på och bryr sig men så kul ska vi inte ha för givetvis stod det ett gäng med as snygga killar och tittade häpet på, typiskt.

Efter jobbet forsatte tempot med att vi gick ut på krogen en sväng. Jag föreslog att vi skulle gå på Olivers, för där brukar det mest vara medelålders folk och ganska lugnt, det skulle bli skönt att bara få sätta sig ner med en bärs i handen och surra skit. Det första vi möter när vi kommer dit var ett anabola offer som var i full fart med att tuppa upp sig och kasta ut någon full stackare. Ja det är härligt i bland. Nästa syn är en fullproppad lokal som var praktiskt taget omöjlig att ta sig in i och som var laddad med alla Jetsetare i stan! alltså det unga vackra folket. Allt jag ville ha var lite lugn och ro! och det fick man inte minsann. Så denna helg slutade med att jag vaknade upp på Söndan med en golf boll i halsen och rösten borta(förkyld), nice.

Ett litet tillägg:  Såg på 2:an i går på Vetenskapens värld som handlade om "Myrornas herre" Edward O. Wilson som är entomolog (insektsforskare). Han har forskat mycket i sociobiologi och likheten mellan människans och djurens beteende mönster. Han är även en av världens största förespråkare mot den globala uppvärmningen och har stort bidragit till allmän medvetenhet om människornas tragiska miljöförstöring som resulterar i att många av våra arter successivt utrotas. Rekommenderar de kunskaps törstade till att se reprisen på Lördag 16.20 på kanal 2

Har suttit och plöjt igenom metro`s webb tv så underhålld har jag inte varit på länge. Det fanns en massa intressanta inslag. Det video klippet som hamnar på topp fem var den där Tranor samlats  inför säsongens avresa. Måste varit mäktigt att titta på där direkt på plats. Sen  fanns det ett annat inslag där en örn försökte ta en trana men förgäves. Vilken otrolig värld vi lever i..lätt att glömma bort det i bland.

webbtv.na.se/player/play/64319

na.abcdn.net/abPlayer2/fs.html

När jag vaknade i dag var jag utvilad och befriad från stress. Tittade på klockan och såg att den var 12.30! Fy fan helt otroligt brukar aldrig kunna sova ut på helgerna eftersom man är van att kliva upp före fan varje dag, därför slås ögonen givetvis upp samma tid när man är ledig. Men detta var en trevlig Lördag tänkte jag och vad skönt att bara ligga kvar i sängen och mysa till ett gäng filmer. Ack så fel jag hade! Min chef ringer och undrar vars fan jag håller hus!? Jag skulle ju inte jobba förrän i morgon, svarade jag. Nej så var inte fallet han har sagt Lördag och så var det (förutom att han sa tidigare i veckan att det var på Söndag minst tre ggr) Så nu var det bara att komma annars visar jag inte intresse till att få arbeta där. Jaha det var bara att slita upp sig från ett ganska bekvämt läge och stressa i väg till tvättstugan och göra arbetskläderna klara. Så nu undrar jag än en gång: Är detta ännu ett av de prov jag måste ta för att visa att jag har rätt till lite lugn och ro!? Att ingenting i livet är gratis har jag förstått tidigt i mina år, för att få nåt måste man göra nåt. Far därför med ett på klistrat leende till jobbet och ställer in mig på ett pass av mat os, ömma axlar och otrevliga kunder. Men när jag kommer hem i kväll tar jag mig en kall öl och slänger mig i soffan för då har jag fan rätt till min belöning! Lite kvalitets tid är det enda jag ber om.

Surfade runt i nätdjungeln och dök på den här frågan: Vem är du om tio år?, självklart blev jag nyfiken och efter bara åtta enkla frågor fick jag mitt svar på framtiden, vad spännande!

Vem skriver frågorna och svaren där? Personen måste ha brist på fritid och skum fantasi, men har gett mig en intressant framtids prognos må jag säga. Det är skönt dessa svajiga tider att det finns internetsidor som Facebook och det är extra bra för dem som söker svaren på: Vem är jag? Tack! Facebook för att ni ger mig en mening när regnet faller ner och hjälper till att tillfredsställa min kreativa sida.

Det här fick jag som svar....

Död revolutionär

Du hade hade läst lite litteraturvetenskap och sedan utbildat dig till bibliotekarie, mest för att bli av med studieskulden. Du arbetade på ett skolbibliotek på landet. En kväll hittade du en tunn liten skrift du inte hade sett tidigare. Du undrade om den ens kom från ditt bibliotek, eller om någon lämnat den där. Skriftens namn var "I". Du läste den, motvilligt fascinerad. Författaren, tydligt inspirerad av Nietzsche, pläderade för den totala egoismen och den fria viljan som grund för all revolution. "Individen är skyldig att hävda sina behov, i alla stunder, som om det gällde livet, eftersom det gäller livet. Döden är bara en definitionsfråga" stod det bland annat. Även fast du ville kunde du inte släppa tankarna på boken. Du kände dig inte sedd på jobbet, inte uppskattad av skoleleverna, och du var tillsammans med en man som alltid kom för tidigt, år efter år. Du skaffade dig en hjärn-försäkring och började planera. Tidigt en måndagsmorgon kapade du en månraket och styrde den mor Eiffeltornet. Varför vet vi inte. Och nu är du död. Men det är som sagt mest en definitionsfråga.

”När du har tagit dig igenom svårigheter,

fäst dig inte vid de tunga stunderna

utan vid glädjen över att ha klarat ännu en

prövning i livet.

När du har blivit frisk,

tänk inte på lidandet du tvingas genomgå

utan på Guds välsignelse när han lät dig läkas.

Behåll i ditt minne resten av livet de bra saker

som kom av de svåra.

De är ännu ett bevis på din förmåga,

och de kommer att fylla dig med självförtroende

inför nästa hinder.”

Ur Handbok för ljusets krigare

Fraggel-mania

Alfons och odjuret gav mig seriösa rädslor för att titta under sängen

Those were the days Professor Baltazar

Mina storebröder hade alla gubbarna som jag givetvis inte fick röra, men när dom ont anande var jag där och lekte med dem.

"Det verkade bara krångligt"

LONDON. Clara Meadmore,105, är Storbritanniens äldsta oskuld.

När hon firade sin födelsedag berättade hon om varför hon levt i celibat:

-Det verkade bara krångligt.

Den pensionerade sekreteraren kommer i håg när Titanic sjönk och när första världskriget bröt ut. men hon har aldrig haft en pojkvän och hittade aldrig någon att gifta sig med.

-Jag är inte homosexuell, bara inte intresserad av sex, säger hon.

Hon är stolt över sitt livsval:

-Jag bestämde mig när jag var 12 och höll mig till det.

----------------------------------------------------------------------

Nu har jag blivit motbevisad om att skön sex förlänger livet! Läser om gamla krutgumman Clara som låtit bli att ha sex hela sitt liv. Blir imponerad av en kvinna som hon, att hon hela vägen stått för sitt beslut om att inte ha sexuellt umgänge under sin livstid.

Det är ganska svårt kan jag tänka mig att se kärlekspar omkring som gifter sig och bildar familj , för vi har det i våran instinkt att fortplanta oss och nånstans måste det ha känts som att sista pusselbiten saknats, eller? Det kan bara Clara svara på, fast samtidigt om hon aldrig satt på startknappen och rullat i gång motorn så kanske inte kroppen gnisslat efter smörjning så att säga. Längsmed vägen måste hon ha undrat om hon verkligen gjort rätt val, eller?

Samtidigt var det andra tider när hon var ung och man talade inte om sex lika öppet som man gör i dag. Dock var det så på den tiden att det fanns inga alternativ för kvinnor, dom skulle gifta sig och föda ut så många barn dom bara hann med, det fanns som ingen annan mening. Ett annat alternativ fanns det och det var att viga sig till gud. men som jag ser det utifrån denna tid jag lever i nu så var det inte så mycket till valmöjligheter.

Måste ändå säga att Claras sköna inställning till det hela är ju underbar: -Det verkade krångligt. Och så rätt hon har haft för det är en massa uppstressande faktorer kring själva kärleksakten både med det praktiska som förberedelser med att vara fin för sin partner och inte för att tala om alla tankar vi hinner plöja igenom innan vi faktiskt kan göra det i ren handling. Sen att finna en kompanjon i sex är inte det lättaste om man är ute efter en meningsfull kontakt med någon, att dra på sig utmanande underkläder och lite läppstift och sedan ställa sig vid baren och vänta på att bli uppraggad är inget problem för det finns oftast någon som nappar på betet, men frågan är då: Får man verkligen uppleva den sköna tillfredsställelsen som sex kan ge? eller blir det bara ett spel man ger sig in i där det ingen av utmanarna vinner? Hursom helst kommer det en ny dag och nya behov igen och en viss saknad efter något. Så jag tror att Claras inställning inte är så dum varför stressa upp sig över smågrejer?

Men jag som har testat och förstått charmen med hela grejen tänker stå fast vid att den ingår i min livsstil, däremot ska jag fundera över hur mycket plats i min vardag den egentligen ska få ta ? Mindre sex och mindre stress..hm ialf mindre stress.

Senaste tiden har Aftonbladet tagit upp ämnet om sexförbrytare. Det är ett stort problem vi har runt oss i dag. De resurser som samhället hitintills lagt på att motverka dessa brott är inte tillräckliga. Vad kan vi göra för att dessa brott inte ska förekomma?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3495497.ab

http://blogg.aftonbladet.se/26609

Är det rätt att offentliggöra register över sexförbrytare?

Svar till Jan Helins fråga som han ställt på sin blogg: Gör jag rätt?

Funderade länge på frågan och efter många tankar om för och nackdelar kom jag fram till det enda och riktiga svaret: Vi har rätt att få veta vad vi kan försvara oss mot! Menar att om det finns en dömd sexförbrytare i närheten av ens bostadsområde, ska man då få vandra omkring i ovisshet och kanske en dag själv bli utsatt eller någon annan i ens omgivning?
Chansen är stor att dessa människor återfaller till sitt grundbeteende som är en slags trygghetszon för dem.
Och som uppenbarligen inte är en sund sådan för vårt samhälle, den sprider inget annat än sorg och förtvivlan och inte för att tala om vad den gör för de oskyldiga offren.
Trots återrehabilitering är dessa män/kvinnor hopplösa fall, för nu ska vi inte låta oss luras att det finns lyckliga slut på alla sorgligheter. Förmodligen saknar sådana förövare en normal grundmentalitet som de kan luta sig till efter behandlingen, för sanningen är att denna störning skurit ett djupt ärr i deras huvud och därför är dom kroniskt onda, om en person är med om en olycka och blir tvungen att amputera sitt ben inte fan växer det ut ett nytt! Nu talar jag framförallt om pedofiler, för sexförbrytare som te.x våldtäktsmän kan fortfarande ha en chans att botas från sin sjukdom.
Den moraliska frågan om att de har rätt att få en ny chans i samhället är totalt missriktad, utan vill hellre vända på frågan och ställa följande: Är det inte Vi som ska ha en chans i samhället? Visst att publicera deras namn och bild kan orsaka till att fler brott begås, där förbrytarna själva blir utsatta.
Här får man väga över, vilket av valen  är det mest brotts förebyggande?
Ska ännu ett till av våra barn löpa risken att bli skändat?

Helt wonderful jag har ett arbete! Började som arbetsmyra på en restaurang i Lördags och ska jobba extra där ett tag. Var på mitt andra pass i går och det gick problemfritt (förutom att en gaffel for i golvet och ekade i hela lokalen), det gick riktigt bra för att vara en nybörjare. Ok arbetade på restaurang för sju år sen, dock ett bra tag sen så man får lära sig på nytt igen. Nu har jag bara fått ett tillfälligt schema för den kommande veckan, men ska få fler tider framåt i tiden eftersom en av tjejerna ska sluta och då kommer det mera mera mera. Ha ha var tvungen att ta itu med det inte så rena köket och skrubbade upp lite, så nu skiner stället=) Arbetar för en god arbetsmiljö vill gärna inte erkänna att jag fjäskade för chefen sådant håller inte jag på med, fjäskar alltså. Sen att man har tur att få en trevlig chef som skämtar hela tiden är ju alltid ett plus. Tror att jag kommer att trivas där och lite mera arbetslivs erfarenhet på pappret är grymt och dessutom rehabilitering ut från "eremit-livet" man har haft i ett ÅR! Nu ska man inte gå händelsen i förväg men siktar mot en anställning med minst 75% arbetstid det vore inte dumt. Det kanske blir Kroatien nästa år trots allt=9

Vad är det frågan om? Vid senaste inlägget hände något märkligt vilket jag inte riktigt begriper, mina tidigare blogginlägg ändrades från normalstor textstorlek till att bli enorma bokstäver på sidan. Så nu kan den mest synskadade person läsa mina numera övertydliga blogginlägg. Vad har jag att säga om saken: ? Och till redaktionen vill jag säga: Uppdatera Metrobloggen för det är alldeles för mycket gorm med sidan.