Metrobloggen

Det är märkligt det här med känslor hur känslorna mellan två personer kan variera under årens lopp, från förälskelsen heta omfamningar till tröttheten och ledan. Mötte en gammal vän i dag, en tjej som jag var förtjust i när jag var i  tonåren. Men nu kan jag inte förstå vad jag såg hos henne då. Antar att mina förändrade känslor till viss del kan bero på hennes förändrade sätt emot mig. Då var vi bästa kompisar, vi åt, sov, gick i skolan ihop och umgicks med samma killar.

Antar att det var där nånstans som våra problem började, när hon flirtade med den kille jag var tillsammans med. Nu har jag ju förstått i efterhand att det blev aldrig dom heller, inte på det viset som det varit han och jag. Hon och jag "delade" mer än en pojkvän om jag tänker efter, det skulle vara intressant att prata med henne om det så här i efterhand för att höra hur hon uppfattade saker och ting på den tiden....

Hon var den första tjej som jag berättade för att jag var intresserad, hon sa bara att hon tyckte om mig som kompis. Vi kom ifrån varandra och nu kändes hon som en främling. Våra liv går vidare och vi kommer säkert att ses oftare nu än vi gjort de senaste 10 - 15 åren eftersom vi rör oss lite i samma kretsar igen.

Visst kan jag fundera ibland hur livet sett ut om jag och älsklingen hållit ihop från starten då på våren 1980 men det är ju våra erfarenheter av livet som gjort oss till dom vi är idag. Utan alla dessa erfarenheter så kanske vi inte skulle vara tillsammans nu.

gjorde en banner hit också bara för att det är så kul. Lämna järna nån sorts omdömme om hur det ser ut.

Historien som följer här nere är inte min det är en kompis till mig som bett mig att berätta hennes historia, eftersom hon inte har någon egen blogg men vill göra sin röst hörd. Om ni vill lämna kommentarer på hennes historia så kommer jag att skicka dem vidare dit de ska.

När jag var liten levde jag med min mamma och min syster som är några år äldre än mig. Jag var mycket ensam hemma eftersom min syster var borta mycket och umgicks med sina kompisar. När jag var 10 år så träfade min mamma en ny man, som förgrep sig på mig, det var en tung börda att bära för en 10 åring, jag visste ju inte om det var rätt eller fel.

Det pågick tills jag var 15 år han sade alltid "när du fyller 15 är det lagligt att ha sex". Jag förstod precis vad han menade så när jag fyllde 15 rymde jag hemifrån. Min mamma gick det inte att prata med, och hon insåg inte att hon höll på att förlora mig. Så att förklara övergreppen för min mamma gick inte och jag skämdes grymt över mig själv.

Jag hade träffat en kille som var äldre än mig han var 19 - 20 år, hade egen lägenhet, fast jobb och verkade vara en bra kille som kunde hjälpa mig, han visste mycket väl vad som pågick hemma. Men den killen var snäll i ungefär 6 veckor, sen en kväll tvingade han sig på mig fast jag inte ville, det kändes som om jag satt i samma situation igen, kände mig våldtagen. Jag kände mig så hjälplös, jag var ju bara 15 år och samma öde väntade mig hemma om jag återvände dit. Jag valde att stanna och lät honom förnedra mig tills jag kunde hitta en annan lösning.

Jag träffade en ny äldre kille en av min systers kompisar han gillade mig och vid det laget var jag så van att bli utnyttjad sexuellt så jag brydde mig inte. Han gjorde mig inte illa i alla fall, han var snäll och även om jag inte vågade säga nej, ville jag inte vara med om en våldtäkt igen så jag spelade hellre med än att han skulle tvinga mig.

När jag var 16 träffade jag en kille som jag älskade och han älskade mig, jag blev gravid mer eller mindre på en gång men han stannade hos mig och vi flyttade ihop. Vi hann få två barn på de fem år vi bodde tillssammans. Men i takt med att jag kände mig starkare och säkrare på mig själv så växte vi ifrån varandra. När jag var 21 ville jag att vi skulle vara särbo ett tag, jag hade ju aldrig hunnit vara ung och fri eftersom vi träffades och fick barn så tidigt. Under den tiden var han otrogen mot mig med en av mina bästa vänninor, så det tog slut mellan oss och jag blev ensam med barnen.

När jag insåg att nu var jag ju så fri jag någonsin kunde bli förutom barnen, så följde en tid när jag försökte leka tonåring och träffade nya killar dom helger barnen var hos sin pappa. Tyvärr hade jag väl otur några gånger och kände mig om inte våldtagen så i alla fall fruktansvärt utnytjad. Efter den här perioden så sökte jag hjälp med att bearbeta allt som hänt mig. Tyvärr fick jag ingen annan hjälp än lugnande och sömntabletter.

Det kunde jag inte finna mig i så jag tog steget och polis anmälde min mammas sambo tyvärr var jag lite försent ute, det var preskriberat. men jag kunde i alla fall sträcka på mig och känna att skulden var inte min längre. Det var han som gjort fel inte jag, jag var ju bara ett barn.

Som en följd av min uppväxt och min ungdomstid så har jag i dag jättesvårt att låta någon ta i mig på det "sexuella sättet". Skulle önska att jag fick somna i nåns famn och känna den trygghet som jag inte känt sen jag var 10 år. Den tryggheten är en hand på min axel som säger Karina allt kommer att bli bra. Att få ha någom bredvid sig när man ser på film, en som man är jämställd med. För några månader sedan träffade jag en man som var den sista som tagit i mig.......

Jag undrar ibland var du finns just nu, jag skulle behöva ha dig här. Tillsammans med dig var det aldrig några problem att fly undan vardagen och dess små grå problem. Vi lånade en bil och stack iväg ett tag eller stannade inne sov, älskade och åt tills vi kände oss mogna att möta omvärlden igen. En omvärld som tyvärr ofta såg oss med oblida ögon, och alltid hittade något att klaga på. Vi försökte verkligen båda två att vara som alla andra ibland. Men har man fått en stämpel på sig är det inte lätt.

Jag kommer ihåg hur glad du var när du  kom hem och talade om att du fått jobb. Efter ett tag talade du om att det försvann saker på jobbet och att dom anklagade dig. Det var ju bekvämt eftersom dom visste att du varit straffad tidigare. Men vi trodde aldrig att dom skulle vara så dumma att dom skulle avskeda dig, utan att undersöka om det verkligen var du som stulit eller om det var någon annan.

Eller tänk när jag började gymnasiet och verkligen ville gå i skolan. Jag tyckte faktiskt att det var roligt, ända tills dom i klassen kom på vem jag var ihop med. Då fick jag minnsan veta att jag levde, plötsligt dög ingenting, allt jag sa eller gjorde var fel i deras ögon. Mina kompisar, du och mina åsikter var fel. Till och med lärarna var lika inskränkta och överlägsna som mina klasskamrater. Jag stod ut med deras skitsnack i nästan en hel termin, sen hoppade jag av skolan och skaffade mig ett jobb istället.

Jag tjänade inte särskilt mycket men jag fick lite pengar i alla fall, vi fick nästan ett och ett halvt år tillsammans. Sen började du göra grövre saker, inbrott och så där. Du blev dömd till ett års arbete på en gård i Norrland. Efter det orkade du inte komma tillbaka till stan så du flyttade till din bror i Stockholm.

Jag har saknat dig mycket genom åren och vi har försökt att återuppta kontakten men det har blivit fel så ofta. Du var bitter på livet och försökte ofta när vi sågs att vara stor och stark, men jag såg bakom fasaden och det orkade du inte med. Jag påminnde kanske för mycket om en tid när vi var unga och sorglösa innan eländet började på allvar. Nu minns vi tyvärr oftare det som var jobbigt än det som var bra.

Du har kastat mig mellan hopp och förtvivlan mellan omåttlig kärlek och bottenlös skräck. Ena gången vi träffades kunde du tala om hur mycket du tyckte om mig, säga att jag skulle flytta till dig, helst på en gång. Nästa gång vi sågs var jag inte värd ett dugg. Du sade att jag använde fel taktik, skulle jag inte kunna prata gamla minnen med en gammal kompis. Förresten hade du väl lite underlig taktik själv. Först fick jag höra hur värdelös jag var i flera år. Jag dög att ligga med när lusten föll på, men däremellan fick jag smyga på tå, jag visste aldrig när det kunde smälla. Sen var du plötsligt snäll och kär och begärde att jag skulle kunna glömma allt det gamla och börja om från noll. När jag sen efter en tid med stridiga känslor började tro på dig och vi sågs igen. Då hadedu tänkt och kommit fram till att du bara tyckte om mig som kompis. Jag som varit så lycklig när jag åkt till dig.

Efter några dagar kunde vi inte ens prata med varandra som normala människor. Vi var tillbaka i gamla spår, jag skulle helst inte märkas men ändå finnas där när du ville ha mig, om du ville ha mig. Det hade nästan varit bättre om du hade skällt och bråkat än att du bara gick undan och teg. Jag önskar att du kunnat se mig i ögonen och sagt en gång för alla. Jag tycker inte om dig.

Men jag är rädd att när du hunnit glömma den här jobbiga tiden och varit ensam ett tag. Då börjar du längta efter en tjej igen, och du tror att du är kär i mig igen. Antagligen för att det är bekvämast så. Då ringer du till mig och vill försöka igen, för att du vet att jag tål det mesta och har svårt att stå emot dig. Jag min dumma djävel faller väl igen och tror att du bättrat dig. Men jag hoppas att det inte blir så, jag orkar inte bli framplockad, lekt med och kasserad igen.

Skrev det här nån gång i slutet på 80 talet, den killen har jag inte träffat sedan 1986 strax efter påsk. Tänker på honom ibland och var vi skulle varit i dag om vi fortsatt vårt destruktiva liv. Ska nog vara tacksam att han försvann.

Vaknar till och vet först inte var jag är, känner inte igen mig. Sträcker på min kropp och känner hur det spänner, ömmar och värker i hela kroppen. Ser mig omkring, det är mörkt omkring mig men jag kan urskilja konturerna av träd och stenar. Tittar ner och upptäcker att jag inte har några kläder på mig, jag borde frysa men det gör jag inte, inte heller känner jag mossan jag ligger på, underligt men ändå på något sätt fullständigt naturligt.

Sakta börjar minnet återvända. Jag minns hur Kjell kom hem från jobbet på fredagen och jag sa att jag skulle gå ut på kvällen med några arbetskompisar. Han blev först alldeles tyst och jag fortsatte med maten, när jag vände mig om mot spisen så att jag vände ryggen mot Kjell hörde jag hur han muttrade. Det ska jag nog sätta stopp för. Telefonen ringde och Kjell svarade, det är till dig sa han och nu såg jag vad som  komma skulle  för han såg väldigt sammanbiten ut. Det var min arbetskompis Sven som undrade vilken tid vi skulle ses på stan. Jag försökte låta normal och sa att jag kommer vid åtta.

När jag lagt på kom det första slaget, DJÄVLA HORA skrek Kjell, DU BARA LJUGER. DU SKULLE INTE ALLS UT MED NÅGRA ARBETSKAMRATER. DU SKULLE UT MED DEN DÄR FÖRBANNADE KVINNOTJUSAREN. Hela tiden slog han mig, först i ansiktet sen började han sparka och slå där han kom åt, besinningslöst. Jag försökte värja mig mot hans slag. Tänk på barnet bad jag och höll händerna för magen. Kjell bara hånskrattade och sa att det var inte säkert att det var hans barn i alla fall. DET VET JAG NOG HUR DU SPRUNGIT MED ANDRA KARLAR OCH SKYLLT PÅ ÖVERTID OCH KVÄLLSKURSER.

Orkade inte hålla mig på benen längre utan föll ihop på köksgolvet då tog han i så mycket han orkade och sparkade mig i magen det blixtrade till och jag kände hur det rann mellan benen på mig, tordes inte titta. Försvann bort som i dimma och minns som  i ett töcken hur han släpade mig ut på gårdsplanen, skrikande FÅR INTE JAG DIG SKALL INGEN ANNAN FÅ DIG HELLER. Han släppte mig i en hög på gårdsplanen och gick mot ladan, efter en stund hörde jag hur han startade traktorn och backade ut den, såg hur den närmade sig. Sedan försvann allt i ett barmhärtigt mörker och jag vet inget mer förrän jag vaknar upp här i skogen.

Undrar hur mycket klockan är om mina vänner börjat sakna mig, har dom ringt hem och frågat efter mig. Vad har Kjell i så fall sagt. Reser mig försiktigt och förvånas över att det inte gör ont. Går försiktigt framåt genom skogen, ju längre jag går ju mer förvånad blir jag, känner inga stenar under mina bara fötter. Hur kan jag vara naken förresten det sista jag minns då hade jag kläder på mig, hur som helst, jag måste få tag på kläder kan ju inte visa mig för folk naken.

När jag gått en stund i skogen ser jag ljus skymta mellan träden och förstår att jag närmar mig ett hus, försiktigt går jag närmare., vill ju inte att nån ska se mig så här. När jag kommer fram ser jag att jag är hemma, det är mörkt i hela huset bara ytterbelysningen är tänd. Kjell sover nog eller är ute, allt är tyst och stilla. Bra då kan jag smyga in och hämta lite kläder. Går närmare, plötsligt överraskas jag av ett ljud från ladan, smyger närmare. kikar in och till min förvåning ser jag hur Kjell står i mörkret och tvättar traktorn. Smyger därifrån med riktning mot huset, på gårdsplanen en bit därifrån ser jag något som får mig att reagera en hög av något slag, går närmare och ser att det är en människa. Går ner på knä och ser efter ordentligt.

Ryggar tillbaka när jag inser vad det är jag ser. Nu förstår jag vad som hände, Kjell körde över mig med traktorn och det är min egen sargade kropp jag ser ligga där på marken. Jag är död.............

Hon förberedde sig noga innan hon gick hemifrån. Hon hade köpt kondomer i en automat, hon hade vitt vin och räkor med sig och sexiga underkläder. Hon visste ju så väl vad han tyckte om. Cykeln ställde hon utanför ett annat hus för att den inte skulle ses. När han kommer och öppnar smyger hon sig in i hans famn och säger smeksamt förföriskt.

-Hörde att din fru är bortrest så vi har hela helgen för oss själva.

Han ser glatt överraskad ut och säger välkommen och kysser henne. Hon blundar och låtsas att han är någon annan.

Hon rör sig hemtamt när hon plockar fram vinglas och dukar, det är inte första gången hon gör det. Hon ler vemodigt för sig själv vid minnet av den första gången, sen stelnar hon till för ett ögonblick när hon också minns vad det var som fick henne att fatta sitt beslut. Nej inte tänka på det nu, då kanske hon inte orkar genomföra det.

Dom sitter nära varandra och äter, han kysser henne ibland och hans händer vandrar på egna strövtåg på hennes kropp. När dom ätit reser dom sig som på en tyst signal och går in i duschen. Dom tvålar in varandra, hans händer smeker över hennes bröst över ryggen till ändan, han drar henne mot sig och trycker henne tätt intill så att hon känner vad han vill.
Hon försöker slappna av och njuta utan att tappa kontrollen över sig själv helt. Hon vet precis vad han tycker om, så hon glider ner på knä framför honom tvättar den lekfullt men noga och låter den glida in i munnen. Hon sneglar uppåt och ser honom luta sig mot väggen och himla med ögonen. Hon reser sig upp och säger. 
- Kom älskling i natt ska vi låta några av dina hetaste fantasier gå i uppfyllelse.

Dom torkar sig och hon säger åt honom att vänta i sovrummet. Hon sätter på sig kläderna hon hade med sig bh, höfthållare, strumpor och svarta pumps. Sen går hon till städskrubben och hämtar snöre. När hon kommer in i sovrummet har han dragit ner rullgardinen, bra. Han visslar uppskattande när han ser hennes kläder, hon beodrar honom att lägga sig ner sedan binder hon händer och fötter stadigt i sängen.

Hon tar fram massageoljan och börjar massera honom först överkroppen sedan nerifrån och uppåt, när hon kommir så långt som till insidan av låren stönar han redan högt och det rycker lockande i hans....
Hon ler ljuvt, tar fram kondomen och trär på sedan böjer hon sig ner och börjar suga, sakta ockh njutningsfullt, hon hjälper till med handen smeker honom över pungen och ner bakåt söker sig hennes finger hon tar lite massage olja och smörjer med sedan slinker fingret in, hon hör honom flämta till av överraskning.

Hon slutar suga och hämtar massageapparaten som han brukat leka med henne med. - Nu ska du få nåt bättre än ett finger, säger hon.
Han försöker protestera men hon säger bara.
-Nu är det jag som bestämmer och du har bara att ta emot.
Hon smörjer in staven med olja och stoppar dot den, sakta trycker hon på samtidigt som han inte kan göra annast än försöka slappnas av och ta emot. När den är inne böjer hon sig ner och börjar suga igen samtidigt som hon rör staven ut och in.

Hon känner hur upphetsad hon själv blir av leken så hon lämnar staven inne i honom och sätter sig på honom och börjar rida. Hon vill känna honom inne i sig en sista gång, hon rider först sakta sedan fortare och smeker sig själv över brösten. Så länge seadn hon hade en man att hon nästan glömt hur ljuvligt det kan vara. Hon känner att han kommer så hon stannar upp sin ritt och kniper om honom. Sedan lägger hon sig bredvid och leker färdigt med sig själv, det är inte första gången hon fått göra det tillsammans med honom.

Hon kikar på honom, nog ser han ganska larvig ut, bunden, med staven kvar inne, sovande med ett lyckligt leende på läpparna. Hon stiger upp plockar ihop sina saker, hon låter disken och räkskalen vara, klär på sig och när hon gått ut låser hon med den nyckel han en gång låtit göra åt henne.

Hon lägger nyckeln i kuvertet med brevet till hans hustru. Brevet där hon förklarar att de haft ett förhållande i flera år, men att det tog slut när han tvingade henne att göra abort på deras kärleksbarn. Hon lägger brevet i brevlådan och tänker för sig själv, undrar om han lever när frun kommer hem. Undrar vad hon kommer att säga om att hitta honom bunden med massagestaven mellan benen. Den sidan har hon nog aldrig sett hos honom.

Hon går ut till cykeln och trampar visslande hemåt i försommarnatten.

Ut på krogen bland en massa människor träffar några trevliga killar som jag skrattar och pratar med, förstår att i alla fall den ene är singel. Efter ett tag böjer jag mig fram och hör mig själv viska i hans öra, vill du följa med hem? Du behöver inte älska mig bara älska med mig, ge mig lite närhet och avslappning.

Han ler besvärat och avböjer artigt med att det är inte är hans stil att följa med nån hem första gången, sen går han och jag står ensam kvar och ser förvirrad ut. Trodde det skulle va enkelt att få napp på en kille.

Är den historien sann, vad tror ni?

1. När en kille har många olika tjejer anses han tuff.
    När en tjej har många killar, anses hon billig

2. Det är något han skryter med
    Det är något hon borde skämmas över

3. När en gift man har en älskarinna är det "normalt".
    När en gift kvinna har en älskare är det något fult.

4. Om en kille kommer ut som bisexuell fördubblar han sina chanser.
    Om en tjej kommer ut som bisexuell anses hon opålitlig av både män  och kvinnor.

Finns det någon vettig människa som kan förklara för mig varför kvinnor som tar för sig av livet på samma självklara sätt som männen alltid gjort anses som sämre människor. Vem bestämmer vad som är moraliskt riktigt?

Troligen en man som känner sig hotad av starka kvinnor.

Ett tag kan jag tycka illa om dig till och med hata dig. Sen följer en tid när jag inte ens tänker på dig. Jag kan konstatera att du finns men inte mer. Plötsligt står du där som om ingenting hänt. Vi pratar, båda två något forcerat och jag ser att du håller händerna hårt knutna i jackfickorna för att inte avslöja dina känslor. Jag blir också nervös men kanske mera märkbart, jag fladdrar med händerna, stammar och hackar som en tonåring på sin första träff. Det är ungefär så jag känner när vi ses igen efter så lång tid.

Om jag var ute på stan och du körde upp bredvid mig, stannade och sa
 - Nu åker jag ut i livet, bort från stan, kanske ut i europa, ska du med?
Då skulle jag nog inte behöva många minuters betänketid, jag skulle nog säga att vi skulle åka förbi hemma hos mig så att jag fick hämta lite kläder och sånt. Sen skulle jag sätta mig i och för första gången på flera månader känna den där välbekanta känslan.

Man svävar mellan himmel och jord, mellan skratt och gråt. Man vet att det kan bli alldeles underbart och samtidigt fruktansvärt jobbigt och jag skulle om igen tro dig, om du sa att du tyckte om mig. För jag kommer nog aldrig att sluta drömma om dig och våra galna upptåg. Du kommer för alltid att vara mitt lufthål, min oas i ett ordnat och ordentligt liv.

Fast egentligen så vill jag inte mista det liv jag har nu med kärlekoch trygghet. Den man jag har nu kan något som du aldrig kunde. Han kan ta emot och uppskatta all den kärlek och ömhet jag ger.

Än idag kan jag tänka på den här killen ibland och undra vad han gör nu, men ta kontakt nej det gör jag inte, fast det gått drygt 20 år sedan vi sågs sist så vet jag inte om jag vågar.

Det är tidig morgon lite råkallt och fåglarna kvittrar glatt fast det är höst. Jag smyger försiktigt ur sängen, tittar förundrat på dig där du ligger och sover så tryggt. Tar tyst och försiktigt på mig skjortan och trosorna sedan tar jag med mig katten och går ut. Jag går runt hela bostadsområdet iklädd endast trosor och skjorta med katten hårt tryckt i min famn. Jag fylls med så många motstridiga känslor, på ett sätt känner jag mig lite imponerad ja nästan stolt över att du ville ha mig, samtidigt känner jag att vi kanske förstört nånting nu, du hörde till mina bästa vänner och jag hoppas att det kommer att förbli så.

Den känsla som gör mig mest förvånad är rädslan, rädslan att Janne ska bli annorlunda mot mig nu även om det var han som tyckte att vi skulle sova i samma säng och att han och Matilda skulle sova i den andra. När jag kommer in igen efter min tidiga morgon promenad har Matilda redan vaknat och håller på att göra frukost. Jag smyger in i mitt rum och tittar på dig, jag fylls av en ömhet som gör att jag nästan tror på en fortsättning för oss. Men Janne gjorde klart för mig i går innan han tussade ihop oss två, att det inte skulle bli mer än en natt.

Men jag kommer alltid att minnas dig, varje gång jag sätter på mig den skjortan eller går ut en tidig höstmorgon och känner kylan och hör fåglarna kommer den här natten och morgonen att dyka upp någonstans i mitt minne och jag fylls av den här vemodiga glädjen igen.

Det här skrev jag nån gång på 80 talet och det är sant vid rätt sorts väder så minns jag den där morgonen.