Metrobloggen

Jadå, det ska väl inte vara nån omöjlighet? Julen har satt sina spår. Stress och förkylningar och dåliga vanor som smugit sig tillbaka...dags att ta itu med allt detta.

Jag skulle precis trösta mig med en semla (vab med två barn) då det slog mig med förfärande klarhet: Var det inte nästan 10 veckor sen jag var hos VV? Jo, det var det nog. Kanske mer? HJÄLP! Nästa fråga: Var var vågen? Jag dammade av den, ställde mig ovanpå och upptäckte att jag korsat den magiska 60-gränsen. Nämen nu får det räcka, tänkte jag. Så nu kör jag propoints....

Nej, nu sjönk skutan. Alva har ont i magen och behöver stanna hemma och eftersom jag också har rejäla känningar så fick det bli jag som vabbade. Men jag tror inte på magsjuka utan gissar på rejäl magkatarr.

Sen ringde en kollega och trodde jag skulle vara med på ett rep som jag antecknat att jag INTE skulle vara med på, och så var det en låt som inte alls funkar vilket beror på att vi har olika versioner på noter, så det måste lösas. Och så trodde hon att jag skulle vara med på ytterligare ett rep som tillkommit senare. Jag sa direkt när datumet kom upp att jag inte kan, men tydligen har inte informationen gått vidare. Jag har slutredovisning på min kurs då nämligen. Och den kursuppgiften har jag öht inte ens TITTAT på än! Det slutade med att jag ändå lovade komma en timme, efter att mitt andra åtagande tagit slut, alternativt försöka smita ifrån det lite tidigare. (vilket jag tror går bra).

Det är kanske inte är jättekonstigt att vi får magkatarr? MEN nu när jag är hemma kan jag faktiskt kolla på den där låten lite extra och skriva en redovisningsuppgift. Inget ont som inte har något gott med sig.

Skjutsat, diskat, dammsugit, tvättat, kokar nu bönor....allt flyter på och jag hinner ändå med en promenad innan jobbat. Visst blir man förvånad!

Ikväll är det dags för första ridlektionen på över en månad. Undrar om jag kommer ihåg vad som är fram och bak på hästen?

Det är dags nu. Vardagsfällan har slagit igen efter en relativt lugn period med mycket tid för familjen, och nu känns det som jag sitter fast som i en rävsax. Varje gång jag börjar jobba igen ifrågasätter jag hur jag handskas med mitt liv och min tid. Ändå leder dessa frågor sällan till några stora förändringar. Det harvar på som vanligt, och snart har man vant sig igen.

Jag kan konstatera att jag är borta från familjen fyra av fem kvällar i veckan (och ungefär en fredagskväll samt lördag i månaden) Dessutom är det många helgrep fram till mitten av mars, då det tunnar ut lite.

Jobb 80% (tjänstledig 20) rätt mycket kvällstid.

Universitetsjobb ca 3 undervisningstimmar i veckan (kvällstid).

Sångcoach MINST tre timmars undervisning i veckan och ganska mycket helg-rep musikalrep) också kvällstid. Det här är roligt, även om det just nu känns ganska rörigt.

Kören: en fredagskväll i månaden (se ovan) och en lördag i månaden (dock inte kväll) samt en del extra-rep. Vissa av projekten är roliga men inte alla. Tyvärr kan man ju inte välja att vara med på vissa saker utan får ta helheten eller hoppa av. Ambivalent.

Företagskör, dagtid en timme i veckan, en bra tid, men splittrande eftersom det är en kontakt till och en annan arbetsgivare att hålla koll på.

Ridning: en kväll i veckan, tar ca 2 timmar tar det. Den är en oas.

Cellgrupp, som vi öht inte hinner med detta år.

Musikråd, mitt ständigt dåliga samvete, men egentligen inte så betungande. Jag är inte ensam om ansvaret, vilket känns skönt.

Lovsångsteam, ungefär var tredje helg. Vi är med båda två. Det vill vi prioritera. Vi är inte ledare utan "bara" med, vilket känns skönt.

Träningen på Livskraft som jag försöker hinna med. Det får dock bli mest på dagtid (barnens skoltid). Jag får byta ut roligare pass som jag inte hinner gå på mot lite tråkigare på möjliga tider. Och framåt våren kan jag springa i skogen.

Lite extralektioner med elever som frågar efter det. Detta har jag hittills strypt nästan helt, men nu har jag tagit mig an ett par förfrågningar.

Sen har vi förstås barnens och makens aktiviteter: maken tränar Powerstrike på onsdagar och det är i stort det enda han göra förutom jobbet.

Paulina tränar karate 1-2 ggr i veckan (Fredrik skjutsar då), spelar fiol på skolan och är med i fiolgrupp (jag skjutsar då). Det räcker för henne.

Julia gör ingenting särskilt på kvällarna just nu, skulle behöva en aktivitet.

Alva släpper ridningen from vt och går på Funky Kidz en gång i veckan istället, jag skjutsar henne oftast då. Det räcker för henne också tycker jag.

Vi vill gärna att barnen ska vara med i en kör men hittar inga tider som funkar.

Jaha, blev man klokare av det här? På nåt vis känner jag mig lugnare när jag spaltat upp en del av sakerna. Vad måste jag ta bort? Detta ska jag fundera över samtidigt som jag förbereder klart lektionerna och plockar fram alla noter.

Så är det. Idag blev det kyrkan från kl 9, sång, spel, mat, prat...i nämnd ordning. Kombinerat med skjutsande av dotter nummer två till kalas, och tillbaka igen. Väl hemma promenad. När vi kom hem från den hade ovan nämnda dotter tagit sin sovsäck och förkunnat för sin lillasyster att hon skulle sova över hos en kompis. Sen knallade hon över dit. Modern till denna kompis trodde att vi skickat henne och protesterade därför inte även om hon blev lite förvånad. Det hela löste sig dock och dottern FICK sova över. Men det hade varit bra om hon förankrat det lite bättre hos sina målsmän först!

Nu är det dags för disk och lektionsförberedelser. Jag sparar alltid det bästa till sist. Och så ska vi städa ut julen helt och hållet.

Är det fler som tycker att en skolvecka på en endaste dag känns helt ok? Man får liksom känna på det litegrann och så vips är det helg igen. Nu har vi visserligen smugit igång med fritids redan under lovet, eftersom jag jobbar för fler än en arbetsgivare och därför inte har lov riktigt som vanligt. Men skoldag är ändå skoldag. Det låter så präktigt på nåt vis. Och skolväskan, och gympapåsarna, och på måndag är det fiolen, håhå jaja....

Och så alla dessa aktiviteter. Jag som älskar mina ridlektioner och tjatat sida upp och sida ner här på bloggen om mina obefintliga framsteg i ridkonsten, känner plötsligt hur BESVÄRLIGT och KALLT det kommer att bli när jag på tisdag måste dra till ett stall efter en lång arbetsdag.

Jag måste ha blivit förslöad! NU ska jag (favorit i repris:) förbereda lektioner, vilket kommer att ta ansenlig tid, sen ska jag sticka emellan med ett Body Pump-pass och så är det förberedelser igen. För ikväll tänker jag ta helg. Imorgon är det repdag igen. men inte hela dagen, bara fyra timmar. Det klarar vi. Man måste härdas! Och detta sagt av en som i mångas ögon har ett riktigt lyxjobb.

"Är det inte kul att sitta modell, Mona Lisa?"

Jag får jämt höra det: "Åh är du sångpedagog? DET måste ju vara ett ROLIGT jobb!" Jag blir riktigt skuldmedveten, för jag tycker faktiskt inte alls att jag har så roligt jämt. Vem går omkring dagarna i ända och har roligt? En måndag i januari? MEN det är ibland rätt så stimulerande, utmanande och intressant och ibland är det också faktiskt...ok då, det ÄR ganska roligt! Men det är fortfarande ett jobb! ALLT mänskan tar sig för regelbundet blir vardag. Kanske rentav kungen och drottningen sitter på Nobelmiddagen och tänker så här: Pust, ännu en slitsam dag i arbetskläder. Vanligt folk skulle bara veta vilken taskig OB vi har! Och hur svårt det är att konversera med en atomfysiker på ena sidan och en litteraturprofessor på den andra."

VILKEN TUR att jag iallafall inte har DET jobbet! Tänk er själva hur det skulle blivit.

"Så intressant det där med svarta hål, berätta mer....(eller ännu hellre, kryp genast in i ett och försvinn!)"

God fortsättning och gott nytt decennium! 20 grader kallt idag. Och imorgon ska det bli ännu kallare. Det är en helt fantastisk vinter. Fast ett pucko körde på Fredriks bil idag och märkte det inte ens! Tvingade ut honom i diket och körde sen bara vidare. MORR! Bilen är inte riktigt kry.

Imorgon tar vi farväl av julen med ett litet trettondagsfirande, till vilket jag bakat två jättestora chokladtårtor. Barnen är mycket förtjusta. Bara glasyren innehåller ett HALVT kilo smör och 9 dl florsocker....ja ni förstår säkert att det är en riktig orgie vi pratar om här. Vi äter "österländsk" mat. Chokladtårtan är väl iofs inte särskilt österländsk men det är iaf silverkulor på den, så den passar in i temat "guld, rökelse och myrra". Slutligen får barnen gå på skattjakt. En liten glittrande present, för att tomrummet efter julen inte ska kännas så stort. Jag minns själv hur det var som barn. Det stora "deppet" inträdde varje julaftonskväll när man insåg att det nu var ett helt år till nästa jul. Det hjälpte inte ett dyft att mamma pratade om att det skulle komma en hel sommar mellan och en födelsedag och allt möjligt roligt. Julen var Kungen! Därför uppfann vi Trettondagspresenten. Ren terapi alltså. Ha det gott i kylan. Stanna inne!

Haha! Det här var ju roligt.

Ner i Vänern.

Och så en annan pöl.

Vad bra vi är!

Nu ska jag rida på Mynta.

Mamma håller i grimskaftet.

Men nu rider jag alldeles själv!

En stolt nummer 3002 innan start.

Hejarklacken, som hjälper till att värma upp.

...hinder på vägen...

Sjö i vägen...

sådärja...

snart i mål...

En trött tjej...

...blöt och trött...

..som precis kommit i mål! "Jag klarade det!"

I söndags kväll tog jag en promenad med en kompis och det började regna lite lätt i början av promenaden. Vi trodde nog det skulle ge sig efter ett tag men vi blev genomblöta. Blötare än jag var efter Tjurruset.

Idag regnar det också. På ett sätt är det lite skönt. Jag är inte särskilt sprudlande och glad just nu. Därför känns vädret som en bra depparkompis.

Jag ska förbereda mina lektioner för dagen, och förhoppningsvis morgondagens lektioner också. Sen ska jag ge mig iväg till jobbet. Efter det ska jag (tack vare snäll barnpassande man) köra igenom ett Body Pump-pass på kvällen.

Bilder på det kalvrusande barnet från lördagen kommer, Jag har bara inte hunnit sätta mig och ladda över. Gör det snart....

Nja, men jag har iallafall sprungit Tjurruset idag! Och dottern har sprungit Kalvruset. En lyckad dag med strålande sol.

...med Ålandsbåten i natt. Hittills har det gått fint att ta hand om de tre små tjejerna. Just nu tittar de på teve. Minstingen har varit på kalas, mellantjejen hos en kompis och stora tjejen med mig. I omgångar.

Lunch blev en pizza i kyrkan efter gudstjänsten. Inte nyttigt men enkelt. Kylskåpet har havererat så nu lever mjölken ett osäkert liv i stora kylväskor på altanen. Och nu ska jag (hurra hurra) förbereda lektioner för veckan som kommer. Men först ska jag hitta på något som vi kan äta. Förslag någon?

Ja, en helt vanlig lördag, inget särskilt med den alls. Vädret är sisådär och jag har iallafall pallrat mig iväg och styrketränat samt gått en sväng på stan och fyndat. De har en Rabalder-butik i stan har jag upptäckt, och deras kläder tycker jag är helt underbart sköna, men alltför dyra för mig i normalpris, men jag fyndade en randig top och en blågrå bolero till halva priset. Boleron ser du här till höger.

Idag är min födelsedag och barnen var rätt så uppspelta inför detta. De grattade med bricka på sängen, sjöng "Ja må hon leva", hade present och ett kort. Den obligatoriska morgontårtan (som kväljer mig kl 7 på morgonen) har vi äntligen lyckats byta ut mot frukostpannkakor. Med ljus i. Riktigt stiligt och festligt tyckte allihop, och faktiskt en betydligt vettigare frukost. Eftersom jag dagen till ära räknar points för att bli av med ett par irriterande extrakilon passade det extra bra.

Så här ser födelsedagsbarnet ut. =) Hur många år det blev den här gången? Om vi vänder på siffrorna blir det 34...

Ja, efter att ha läst inlägg på VV-forumet som går ut på att vi håller på att tappa greppet lite i sommartider har jag bestämt mig för att stötta både mig själv och andra på den knaggliga vägen genom att räkna lite points iallafall. Även om det är djävulskt tråkigt ibland, så är det ännu tråkigare att bli ofrivilligt rultig.

Here goes:

Mån: startvikt 57,1 kg

Räknade inte points.

Tis:
Frukost: Kokt ägg, kaffe med mjölk, gröt med nötfröblandning, mjölk och frusna tinade bär 6,5 P

MM: 1 torkad aprikos och tre pecannötter, frukt 1 P

L: Fullkornspasta, 2 msk parmesanost, salt, kokta haricots verts (ja, jag vet, det blev en konstig lunch, men det var ju innan jag visste att jag skulle redogöra för den) 5-5,5 P

MM: En Linessa glass 2 P

Totalt 15 P hittills. Det räcker till en enkel middag. Jag lägger mig en liten bit över viktminskningsnivå, men under jämnvikt.

Totalt hittills: 15 points

M: En modifierad version av Cowboypytt, slarvräknat blir det ungefär 5,5 P, äsch, jag räknar ordentligt istället 8+4+2+1+7=22 P totalt, delat på fyra portioner blir det....aha...5,5 P Jag börjar bli otäckt skicklig!

Kvällsfika: en macka, knappt 2,5 P

Totalt under dagen 23 P Ingen motion, vågade inte för foten.

Att redogöra för en dryg veckas upplevelser är svårt, men här är ett par bilder på ridkompisar iallafall, så ska jag sedan göra ett försök:

Söndag: Vi samlades och fick träffa varann och vår ridlärare. Berätta lite om vad vi gjort och vilka förväntningar vi hade. Till min stora glädje var ingen särskilt hoppglad utan de flesta var inne på sitsträning, precis som jag, så våra önskemål var ganska likartade. Det var ett härligt gäng även om vi hade väldigt olika erfarenheter. Jag hade t ex inte som Mårten (bakom busken till vänster) ridit i femton år.  Utifrån vår beskrivning valde ridlärare Sandra ut var sin häst åt oss som vi fick provrida följande dag. Efter middagen tog Sara (hästsvansen) och jag en joggingtur, och det var riktigt skönt att få röra på sig, efter bilresan. Kvällsfikat smakade också gott.

Nästa dag var det dags för provridning. Men först måste hästarna hämtas ur hagen. Vi som var nya fick leda dem till stallet av säkerhetsskäl, övriga red barbacka. Min häst Walia, var ganska ovillig att få på sig tränset men sen gick det bra. Hästarna funkade fint och inga byten behövdes, utom att min vanliga galoppfattning inte alls funkade på Walia. Här behövdes lösare tyglar och hårdare bentag. På eftermiddagen var det dressyrlektion. Efter kvällskäket red vi tillbaka hästarna till hagen, barbacka. Det var första gången för min del och lite nervöst, men det gick bra. Efter kvällsmaten blev det en ny joggingrunda. Mot slutet öste regnet ner. Plaskvåt!

För mig var det en nyhet att själv ta ansvar för min häst hela veckan. Min häst var på grinigt humör mot andra hästar (om hon varit människa hade vi sagt att hon haft PMS) så hon bråkade med hästen intill. Jag kände mig rätt betänksam att behöva kratsa hovar som flög omkring på jakt efter grannarna, så vi flyttade henne men då blev hon osams med nästa häst så till slut fick hon stå själv med en spilta som mellanrum. MYCKET bättre tyckte både hon och jag. Visserligen åkte jag på en liten minispark på armen för att jag velade med bakhoven, men efter det lärde jag mig min läxa och tog ett resolut tag, drog foten bakåt/uppåt och (viktigast av allt) höll kvar! Jag fick många tillfällen att träna under veckan, ca 4 ggr om dagen kratsades hovarna och ryktades hästarna. Dessutom skulle förstås spiltan mockas och hästarna få vatten och hö. Det var ganska trevligt att mäta upp hösilaget med hjälp av vågen. Men stressigt eftersom vi ofta red sist och alla skulle få mat samtidigt.

Tisdagen var en särskilt regnig dag. Jag red i regnkläder från hagen och märkte att det inte var särskilt halkigt utan funkade fint. Alltid lite nervöst att rida ute tycker jag, särskilt när man går förbi ett hus med en högtryckstvätt eller bankande hammare. Första kvällen åkte en tjej av två gånger bredvid Helveteshuset som jag numera kallar det. Mer om det senare. Klockan 10.30 hade vi lektion, och då regnade det INTE konstigt nog, precis innan hade det öst ner. Efter mockning och  fodring åkte vi några stycken till Sala för att inhandla förnödenheter (för en del var det lika med öl), sen samlades vi 14.30 och hade ny lektion (Markarbete) 15.15. På kvällen fick jag ta en annan häst till hagen, Roland. Han var snäll men taggig. Efteråt fick vi ett rejält pass med teori om hjälper. Mycket bra!

På onsdagens morgon var det visserligen inte regnigt men hästarna var desto lerigare, så det blev att gräva fram dem. Det var nu jag fick min hästspark på armen. Min första blessyr. Ridlektion kl 10.30 var uteritt och det var riktigt trevligt. Vi var några som ville prova att galoppera ute, men eftersom några inte alls ville det fick vi avstå. Min häst kände dock väl till området och visste att "nu kommer galoppsträckan" så jag fick mig några ofrivilliga galoppsprång innan hästen saktade av i beskedlig trav igen. Fast den här traven var ändå något annat än den motvilliga jag-travar-nästan-stillastående-så-hoppas-vi-att-hon-går-på-det som min häst brukade ägna sig åt på lektionerna. Solen sken hela tiden och det var härligt i skogen. På eftermiddagen var det dressyrlektion och vi ägnade oss åt en massa halvhalter och så en gnutta galopp. Sen var det hästpyssel igen, mat, barbacka till hagen, göra iordning morgonmålet. Sen smet jag iväg och tränade lite i smyg på mitt rum, åt kvällsfika och sprang sedan intervallträning 10*30 sekunder på min lilla knappt 5 kilometersrunda. Det funkade jättebra!

Torsdag: På förmiddagen var det hoppning över små hinder, först i trav och sen i galopp. Det gick skapligt. På eftermiddagen hade vi gymkhana, vilket faktiskt var riktigt bra balansträning. På kvällen fick vi lite teori om sitsen och efteråt skrev vi en ridlägerblues som skulle framföras på talangjakten nästa dag. Vi hade rätt roligt.

Fredag: På förmiddagen skulle det egentligen vara uteritt igen men vi tiggde och bad om en "riktigt" lektion och fick en barbackalektion i skritt (lite trav blev det också) med balansövningar som att sitta i damsadel och sånt. Jättenyttigt! På eftermiddagen hade vi dressyr, nästan uteslutande utan stigbyglar. En jättebra lektion då några av oss fick prova på att galoppera utan stigbyglar. Jag kände mig jättenöjd  efteråt och bestämde mig för att "play it safe" sista vändan och GÅ till hagen med hästen för säkerhets skull.

På morgonen hade hästen hoppat till vid ljudet av en pysande högtryckstvätt (eller något liknande) men när vi kom till Helveteshuset verkade allt vara lugnt, och jag visste ju dessutom att jag ledde hästen. Det stod en familj där med en barnvagn. Mannen filmade och de andra stod stilla, också lugnt, inga hästar reagerade på det. Precis när vi gick förbi gruppen med barnvagnen fick min häst spatt och reagerade. Jag höll fast och hästen lugnade sig, men då hade min fot redan blivit stämplad, och eftersom jag INTE skulle rida hade jag regnstövlar på mig. Så här blev resultatet:

  

Tånageln var helt loss på ena sidan och sprucken runt om. Jag slapp ta hästen till hagen, drog av stöveln och linkade hem i strumplästen med blödande fot. Stod minst tio minuter i rinnande vatten och lade sen benet högt. Eftersom blodet fortsatte att droppa ändå band jag försiktigt om det och tog ett par värktabletter. Min enda kvarvarande ridkompis Suzzie (övriga hade rest på eftermiddagen och kvällen) kom in och tröstade mig med en öl och vi satt och pratade en stund. Någon ridhusblues blev inte framförd, trots att det verkligen skulle passat bra; man var liksom inte på humör. Morgonen därefter hjälpte Suzzie mig med bagaget. Hyggligt! Jag tyckte oerhört synd om mig själv på natten och klämde själv en hel chipspåse för att bevisa det. Svårt att sova när det värker och man dessutom är lite orolig. Och grämer sig!

Morgonen därefter åkte jag därefter hem direkt efter frukost efter att ha tagit adjö av alla som var kvar och tackat så mycket för en nästan heltigenom perfekt vecka. Det gick fint att köra, eftersom jag har automatväxel och hästen haft den goda smaken att välja rätt fot när hon trampade, vänster alltså. Det hade väl iofs funkat att köra med vänster fot också, men kanske känts lite avigare ändå. Man får vara glad för det lilla. Det var roligt att träffa barnen igen och vi åkte sen ut till ön för kräftskiva. Där var bland annat en ortoped som var vänlig nog att titta på min tå och ge lite goda råd. Jag hade tydligen gjort alldeles rätt med foten. Nageln skulle inte tas bort, men skulle snart lossna av sig själv och jag fick räkna med att inte springa på någon månad. Men cykla borde snart gå bra.

Egentligen är det den 21:a för klockan har gått över tolv. Efter att ha nattat tre ungar har jag hamnat här, lite försenat och funderar på att plöja igenom att House-avsnitt, min favvo.

Jag har räknat points (fast på högre nivå, men bara för att få lite mer koll på var jag befinner mig) och det har gått bra. Slutade med en nattmacka alldeles nyss som var himmelskt god.

Lunch blev broccolisoppa med bröd till och efteråt åt vi pannkakor. Här kommer mitt grundrecept:

Pannkakor 4 port

2,5 dl mjöl ( tex 1,5 dl graham och 1 dl siktat dinkel eller vanligt vetemjöl), 5 dl lättmjölk, 1/2 tsk salt, 2 msk rårörssocker (eller vanligt socker) 2 msk flytande margarin, 3 ägg

Blana mjölet med hälften av mjölken och vispa så klumparna försvinnner. Blanda i resten och övriga ingredienser. Grädda i teflonpanna med lite flytande margarin på den första laggen. Servera med "vanliga" tillbehör som lönnsirap, socker, sylt ev grädde eller lite nyttigare med turkisk yoghurt och frysta tinade bär och kanske lite sötningsmedel på.

Hur gick det med islänningarna då? Jo tack, bra. Det var roligt att rida ut i skogen och tölt var en sällsam upplevelse. Vi red 2,5 timme och efteråt kände jag mig inte särskilt trött eller mör men dagen efter kom en rejäl träningsvärk iallafall så jag tränade antagligen muskler som jag inte brukar använda. Maken var glad över att få till en galopp och tyckte det var betydligt roligare att rida ut i skog och mark än hålla till i ett ridhus. Jag var lite fascinerad över dessa små smidiga starka hästar, som så lätt tog sig fram i ganska besvärlig terräng. En kvart efter att vi satt oss i bilen och var på väg hem kom ösregnet. Så vi hade tur med vädret också.

Visst såg jag grymt motiverad ut på den här bilden, på väg till gymmet i

Side? Det kanske inte syns så bra på den lilla bilden, och dessutom bakom glasögonen, men jag kan lova att där bakom döljer sig en supermotiverad på-gränsen-till-tränings-narkoman.

I tidningen I form kunde jag idag läsa att intervallträning är den mest effektiva formen av träning och kan öka din kondition med upp till 25 % på åtta veckor. Det finns två förslag på träningsupplägg i tidningen, ett som passar nybörjaren och ett för den tränade. Jag tror att jag ligger nånstans mittemellan dessa två, men jag tänker prova "värstingvarianten" så får vi se om och hur det går.

Jag har nu anmält mig själv och dottern till Tjurruset och Kalvruset. I Skärgårdsloppet vann jag ju en start och den utmaningen måste man ju bara anta, eller hur? Trodde inte ens tjejer fick delta. Ko-ruset? Eller vad blir det? Det lär bli lerigt i varje fall, och blött och kallt och eländigt. Som träning inför detta blir det Brunskogsloppet den 15 augusti. Ett litet lopp som råkar vara en mil och dessutom löper (rolig jag är va?) delvis i terräng. Ni ser att jag har en plan!

En eloge förresten till Liseberg! Vi åkte dit hela familjen igår och fick gratis ledsagarband och fri entré så att vi kunde följa med äldsta dottern på alla attraktioner hon ville åka. Om vi ville fick vi dessutom gå före i kön, något som vi valde att inte utnyttja hela tiden. Hon var överlycklig och tack vare detta gick alltsammans smidigt. Bara att rekommendera!

http://www.liseberg.se/sv/hem/Nojesparken/

Imorgon blir det något spännande: en ridtur på islandshästar. Jag ska få prova på tölt för första gången i mitt liv! Återkommer efter äventyret med rapport.

Vad nytt på matfronten, då? Inget alls mer än att jag går upp i vikt. Jag har ingen riktig plan just nu vad gäller detta. Det är vagt och flytande alltsammans. En sak jag börjat göra är att improvisera. Jag använder t ex essenser och halvfabrikat men kombinerar dem efter eget huvud. Det blir gott. Idag lagade jag en slags kycklinggryta med paprika, lök, tomat, bönor, kyckling förstås, spiskummin, vitlök, kanel, honung och lite balsamvinäger. Verkligen gott tillsammans med råris och sallad. Skickligt eller hur?

Och barnen plockade på eget bevåg en massa rabarber och började skära och skala, så det fick bli rabarberpaj med hemgjord vaniljsås till efterrätt. Inte direkt GI! Inte direkt nånting mer än en riktig sockerchock, men jag har iallafall lärt mig att vara försiktig. Apropå sockerchock vann vi en jätteask Schweizernöt på Liseberg med 2 kg choklad i. Just den sorten brukade vara min favorit. Jag provade en ruta och den smakade bara socker! Jag har tydligen ändrat smak, det känns både lite bittert och ganska skönt.

Helt ok väder för vara den här veckan. Vi tog en liten båttur. Och hämtade hem Julia. Och jag sprang en runda, dålig tid men noll inspiration, så det var bra att komma iväg överhuvudtaget.

Så här stiliga var vi på semestern förresten:

Idag har vi inte gjort något alls. Igår tog vi de två minsta till Leklandet och det slutade med gråt och tandagnisslan på akuten. Dottern gjorde en klassiker: landade med handleden på kanten av studsmattan, så nu är hon gipsad. Som tröst (eftersom alla andra aktiviteter då brann inne) tog jag med henne på bio. Vi såg Natt på museet 2. Vi passade också på att prova den hemgjorda glassen från Carli Choklad och så köpte jag med några chokladbitar därifrån.

http://www.carlichoklad.se

Så nu är det slut med simskolan för dotter nummer två, denna sommar. Minstingen får däremot fortsätta ett par veckor till. Senaste veckan var det väldigt kallt: 17-18 grader, men hon har varit ovanligt tapper. Så här stiliga var vi förresten efter Skärgårdsloppet, med våra välförtjänade medaljer. Jag vann dessutom en start i Tjurruset. Trodde det var bara för killar men icke.

Förresten här kommer ett bildbevis på att jag håller målvikt:

Inte officiellt men ändå. Vi har PIM. Jag håller på att svälla upp som en ballong. Och jag har haft ont i halsen så det har inte gått att träna sedan stadsloppet i lördags då jag sprang en mil på under timmen. SÅÅÅ nöjd, eftersom den stukade foten hindrat effektiv träning. Jag fick istället koncentrera mig på att inte göra illa värre och att samtidigt försöka behålla så mycket flås som möjligt var. Spinning blev räddningen. Gillar det inget vidare, men det var det som funkade bäst. Nu är jag helt försoffad. Och idag åt jag pizza! Bland annat.

Vi hade ridavslutning igår. Då slet vi inte heller ihjäl oss utan hade lite lekar och fika. Jag åt både bulle och kaka. Så fort jag inte tränar blir jag som förbytt.

Idag var det långritt med Alva. Soligt och härligt. Det är mysigt att gå i skogen och leda en shettis. Nu på kvällen är maken iväg med jobbet och då hindras ev träning effektivt. Kanske lika bra, då frestas jag inte träna, innan jag är någorlunda frisk igen.

Vi har ätit kvällsmat, det blev råris med kyckling, grönsaker, vitlöks- och olivsmaksättare, ägg och räkor. Fantastiskt gott med lite sambal oelek och soja till. Jag står ut i fyra hörn. Hur ska detta sluta?

Sista dagen idag på mitt 1,5 års långa vikk, känns lite vemodigt faktiskt. Jag skulle egentligen följt md på grillkväll på kvällen vilket hade varit mycket trevligt. Men det blev ganska många timmars väntetid eftersom jag var klar med mina uppgifter, så jag bestämde mig för att nobba detta och istället åka hem.

Jag fick istället träffa barnen lite tidigare och köra ett pass Body Attack. Lite försiktigt med fötterna, men det gick bra.

Måste dela med mig av ett bra recept jag hittade i Lagalätt. Perfekt i picknickkorgen. Jag kombinerade den med mitt vanliga tsatiskirecept och tandoorimarinerad fläskfilé, men egentligen är det tänkt till kyckling. Det går förresten utmärkt att använda marinaden till kycklingfilé också, och även till laxfilé.

Bulgursallad 4 port 4 P/port

8 dl kokt fullkornsbulgur (från frysen)

1 msk olivolja

1 tsk sambal oelek

2 msk tomatpuré

1 tsk salt

svartpeppar

1/2 tsk oregano

1 ask ruccola

1 ask körsbärstomater

saft av 1/2 citron

1/2 dl pumpakärnor

Blanda puré, olja och kryddor. Blanda med bulgur. Dela tomaterna. Blanda bulgurröra med tomater, ruccola, frön och droppa över citron.

_____________________________________________________

Tsatziki

turkisk yoghurt

1/2 gurka, riven, urkramad

1 pressad vitlöksklyfta

salt och svartpeppar

Blanda. Byt ev ut gurkan mot morot.

______________________________________________________

Tandoorimarinad till t ex fläskfilé

1 msk paprikapulver

1 msk malen spiskummin

svartpeppar och 1 tsk salt

1 hackad vitlöksklyfta

lite röd karamellfärg

rapsolja

Blanda, marinera en kort stund och stek eller grilla köttet.

Kören sjöng, min lilla tjejkör. De skötte sig riktigt bra. Och det var manskör och blåsorkester och mycket annat denna nationaldag. Det var mitt sista jobb förutom en del lektioner på måndag,  innan utvärderingsdagar, avslutningsluncher och grillkvällar börjar avlösa varandra. Inte särskilt slitsamt så här i slutet av terminen.

Och vädret var fint, några droppar regn men inte mer. SKÖNT! Och jag skötte mina points. Det blev en kesomacka till lunch, inhandlad på museet och intryckt på en kvart. Och sen quinnoa-pytt med lax, kalamataoliver, ruccola och kyckling. OCH (trumpetfanfar tack!) jag provade att promenera, vilket gjorde lite ont men inte så farligt. Efter ca halva sträckan började jag försiktigt, försiktigt att jogga (i promenadtempo nästan, livrädd för att trampa snett) och det gick fint! HAR INTE ONT! Jag trampade en aningens snett en gång och då kände jag det där välbekanta stramande onda, men sen gick det över. Så imorgon bitti kanske det blir en liten försiktig joggingtur, om vädret tillåter. Jag är jätteglad över det!  Det var en sån otrolig frihetskänsla att få lov att ta de där mjuka flytande stegen och känna att det bär. Helt underbart. Tänk att bli lycklig över att få lov att ta sig en morgonjogg. Jag måste ha blivit konstig.

En trist grej och en rolig. Ridlägret jag anmälde mig till blir inte av. Fick jag reda på NU! Sent att anmäla sig till något nytt. Men då ringde jag till alternativ två och det visade sig att de hade plats. Så jag anmälde mig på stående fot och betalade in anmälningsavgiften direkt. Det blev 700 kr dyrare, men å andra sidan får jag ytterligare två dagars läger så dyrare är det egentligen inte.

Jahapp. Det funkar verkligen. Inte är det Powerstrike precis, rolighetsfaktorn är försumbar, men det ger iaf kondis. Och det är inte tråkigare än att jogga på ett löpband, så det duger. För det gör inte ont. Och det gick bra att rida, faktiskt. Jag fick snällhästen Cassy (som inte är så snäll när man väl försöker få ner hennes envisa huvud på rätt ställe, det ville hon verkligen inte alls). Har ont i rumpan men inte ont i foten. Så allt är som det ska. Nästa tisdag är det grillkväll och därför får jag rida igen lektionen  i "avancerade gruppen", där de gudomliga som brukar tävla går....

Inte är det särskilt varmt idag men det är soligt iallafall. Jag ska prova att köra ett pass spinning med pulsklocka. Det ska bli spännande att se om foten tål det, för isf har jag ju hittat den perfekta konditionsträningen medan foten läker. Om inte får jag väl börja gå på händer eller nåt???

Alva får följa med. Hon är ovillig men mutas med lite trivsamheter efteråt. Jag ska göra några ärenden också, köpa barnstövlar, handla lite mat till kvällens grillfest, köpa en födelsedagspresent eftersom Alva ska på kalas på söndag, försöka få tag i en arrangör för att reda ut ett par frågetecken, diska, tvätta och snygga till lite här hemma. Hinner jag med hälften är jag glad.

Just det, räknar ju points. Lika bra att föra in dem: 
TORS: Frukost 4,5, MM 2

Det är verkligen nedräkningens tid. Jag har haft mina sista lektioner på ena jobbet, och jag som räknat dagarna fann plötsligt att jag var alldeles deppig för att det var slut och kände att jag skulle komma att sakna mina elever jättemycket! Har lite kvar på andra jobbet, och det är dit jag ska tillbaka i höst, på 80 %. Är tjänstledig 20 % därifrån under hösten. Tänkte vara mamma också.

I lördags hände något trist. Plötsligt började foten värka och svullna upp. Efter tio timmar på akuten konstaterades att det varken var brott eller blodpropp, ej heller ormbett (vem hade trott det) utan helt enkelt stukning.  Vila och kryckor rekommenderades, så jag fick hoppa runt ett par dagar. Och hur sur blev jag inte när jag insåg att detta betydde nada ridning, nada träning, nada allting.....plus problem med bilkörning, pianospelning (pedalen!)???

Började snart tröstäta chips men hejdade denna galenskap ganska snabbt. Idag har jag äntligen fått slänga kryckorna och börjat träna lite försiktigt. Fick tips om detta utmärkta fotledsstöd som jag köpte idag:

Vikten hoppade upp lite, så nu räknar jag points veckan ut. Det känns rätt ok.

Tro det eller ej. Säger jag, Måndagshataren. Helgen var lyckad, trots en massa jobb. För det var trevligt jobb. Som dessutom gick bra. Alltid en bonus. Och idag har jag haft en lugn på gränsen till seg dag. Och igår hann jag förbereda veckans alla lektioner, vilket flyt! Jag ska bara uppdatera mig lite och plocka fram noterna varje dag. Men det tar inte så grymt mycket tid. Grovjobbet är gjort. Imorgon är det dels Dagisavslutning för Alva, dels ridlektion. Trevligt. Ikväll ska jag baka bröd och plocka fram lektionsmaterial. Klockan börjar bli mycket men jag är inte särskilt trött och det är ljust ute. Låter jag ovanligt positiv? Det måste vara något fel.

http://www.metro.se/2009/05/22/46438/har-har-du-maten-som-inte-ger-gaser/

Citerat ur artikeln:

• Dryga ut köttet med ­rot­frukter.
• Ersätt nötköttet med vilt, lamm eller fågel.
• Riv morötter i ­köttfärs­såsen.
• Välj råvaror med lång hållbarhet.
• Veckoplanera.
• Våga testa.

Källa: www.fotoakuten.se

Morötter är kungen av klimatsmarta grönsaker. säger Victor Theander som tillsammans med Kicki Theander driver företaget Middagsfrid, som erbjuder avlastning för familjer.

Vilken tur för oss! Vi är storförbrukare av morötter dels för att det är billigt, nyttigt, har lång hållbarhet och dessutom smakar bra. Det är hela familjen ense om. Inte visste jag att jag var klimatsmart samtidigt, jag försöker ju bara äta sund och gott samtidigt som jag håller lite i plånboken. Isf går ju lamm och vilt bort iofs, även om jag tycker det är mycket gott. Men fågel, mycket grönsaker, gärna inhemska, lever vi på. Och så veckoplanerar jag. Knepet att blanda morötter i köttfärssåsen har jag använt sen urminnes tider. Kruxet är att jag inte vet om det är något annat fel jag gör samtidigt som jag är klimatsmart efter just de här tipsen. Nåt som är oerhört klimat-osmart och förstör alltihop, kanske? Ni får väl syna mina recept och avgöra.

Idag är en ledig dag och jag är lite småhängig av någon anledning. Fick in ett spinningpass på förmiddagen och så har vi handlat en studsmatta till barnen som ska sättas upp. Självklart med skyddsnät och stränga order att vara få som hoppar samtidigt och då ganska lätta barn. Funderar på att skaffa handledsskydd till barnen också. Minstingen är på födelsedagskalas. Får ta och öva lite inför helgens konserter. Lunch blev McDonalds-burgare. Min kära bönburgare. God.

Jag har gjort något vågat. Anmält mig själv till ett vuxenridläger på fyra dagar i sommar. Ljög och skrev att jag ridit i 2 år (det beror ju på vad man menar med att ha ridit i två år, det har jag ju men förra året minst sagt sporadiskt) Får väl träna lite extra innan dess. Jag har ju faktiskt kört dubbla pass ett antal veckor nu under våren, plus att jag skaffat mig en del stallvana genom att alltid följa med som ledare åt Alva när hon rider på shettisarna.  Och sen är jag ju som jag är: hittar jag ett nytt projekt så blir jag lite manisk ett tag och skaffar mig massor av info om det, som jag stöter och blöter. Man lär sig en del genom att vara sån.

Imorgon blir det ridning och powerstrike och på kvällen är vi bortbjudna. Dagen efter är det jobbdag. Jag åker vid 8 och är hemma tidigast 20. Men det känns rätt ok, trevliga arbetsuppgifter. På söndag är det sång igen. Jag sjunger oftast gratis nuförtiden. Men men...man får se det som en ära.

En skön dag. Visserligen till priset av ett skavsår på knäet, men vad gör det när man fått en häst som Juvel att gå på tygeln?

Imorgon blir det konsert i Åmål. Håll tummarna att halsen inte börjat bråka. =)

Vilken folkfest! Massor av människor i alla storlekar som var ute ikväll och motionerade. Det är verkligen så här motionstillställningar ska vara tycker jag. Banan var trevlig och lättlöpt och jag fick flyt i stegen. Det landade på 28,24 min, vilket jag är fullt nöjd med. Och bäst av allt: inget regn!

Jag har gjort det! Jag har sprängt en magisk gräns och sprungit en mil, drygt! Kanske rentav 1,4 mil om man kan lita på hitta.se

Det tog mig 1 timme och 30 minuter, 33 om vi ska vara petiga....så vi snackar slowmotion-tempo men iallafall!!!

Jag har anmält mig till Karlstads Stadslopp och var bara tvungen att prova om det var möjligt. Samtidigt tog jag reda på att min "vanliga" runda är drygt 7,5 km. Bra att veta.

Denna vecka har varit ansökningsvecka på jobbet. Jag har suttit jury hela veckan. Det låter inte vidare ansträngande att sitta en hel dag och lyssna på sångare och intrumentalister, men man spetsar öronen till max och blir duktigt trött i huvudet. Dessutom försöker man ju vara så rättvis man bara kan och våndas över en del beslut. Men det har gått bra.

Idag är jag ledig och bjuder mig själv på en ridlektion (den billigare varianten)  och ikväll ska Fredrik och jag köra Power Strike tillsammans.

Vi kan ha infört en ny tradition. Jag hoppas på det! Eftersom vi har ganska små barn tillhör tårtfrukost på födelsedagar nödvändigheterna i livet. Och jag avskyr verkligen tårta på morgonen,  min man är inte heller förtjust.

Men idag bjöd vi Fredrik på pannkaksfrukost och jag sa att jag också ville ha det på min födelsedag istället för tårta, som man i stället kan ta senare på dagen eller kvällen. "För då får jag ju både ock." Det var tydligen ett säljande budskap. Nästan alla barnen gick på det och bestämde på stående fot att från och med nu ska födelsedagsfrukostar bestå av pannkakor! Hoppas det beslutet håller i sig när deras födelsedagar närmar sig på riktigt. Här är iallafall receptet:

___________________________________________________________

Pannkakor med dinkel 4 port 5 P/port

1,5 dl siktat dinkel

1,5 dl grov dinkel

1 tsk bikarbonat

2 krm kanel

1 krm salt

2 tsk rårörsocker

1 msk rapsolja

2 ägg

3 dl lättmjölk

Tillbehör:

250 g frysta tinade bär (eller färska)

2 dl turkisk yoghurt 3,5 %

ev lite florsocker att sikta över

Blanda de torra ingredienserna. Vispa ihop med ägg , mjölk och olja till en slät smet. Grädda små pannkakor (ca 12 st) och servera med tillbehören. Det kan behövas lite flytande margarin till första laggen, men steker man i teflon räcker det.

Pratat ut, och det känns mycket mycket bättre!

Väcktes kl 5 av två tindrande ungar som viskade: Vi ska gratta pappa. Åh nej, vi som kommit överens om att vänta till nästa morgon, eftersom det aldrig är så skoj att äta tårta kl 6 och sen stressa iväg. Detta gjorde barnen mycket besvikna. Ungefär som att flytta på julafton till en annan dag. "Han fyller ju år IDAG!" sa Alva och såg ut som om världsordningen rubbats. Vi enades om en kompromiss, att ta tårtätandet ikväll, eftersom han ju faktiskt fortfarande fyller år då men det gör han ju definitivt inte imorgon bitti. Och kanske ändå fira med present och vanlig frukost morgonen efter. Även om det ju var helt fel dag.

Efter jobbet (som kändes bra!) åkte jag direkt till gymmet, sprang 20 min på löpbandet och körde sen igenom mitt styrkeprogram. Det tog drygt en timme. Sen åkte jag och handlade, kom hem, åt kvällsmat med familjen och grannen Mats med barn, och så blev det då tårtdags. Jag har presenterat receptet förut, men det var länge sen, så vi tar det i repris. Denna gång tillsatte jag förresten lite Amarettolikör (någon matsked) i vaniljvispen, och det blev väldigt gott!

Snabblagad Pavlova

1 förpackning marängbottnar

1 burk kesella vanilj

1-2 skivade bananer

1 pkt vaniljvisp

1 pkt frysta halvtinade bär

Vispa vaniljvispen så hårt det går. (Tar en stund.) Lägg upp en marängbotten på fat och bred kesellan över, skiva över banan, lite  vispad vaniljvisp, ny botten. Vräk över resten av vispen och sen på med bär. Bör ätas ganska direkt. Ev. rester måste frysas.

Usch, man kan ju inte berätta vad som helst på en blogg. Bara några tankar:

Det man ÄR, är det man förmedlar, inte det man säger. Jag kan inte inge förtroende och förmedla trygghet om jag inte litar på min egen förmåga. Jag måste först ta hand om mig själv.

Men jag KANSKE också behöver träna på att driva igenom punkt ett innan jag går vidare och serverar punkt två. Struktur och en tydlig känsla för vad som är viktigast, kan jag behöva jobba med.

Man ska inte släppa in vad som helst i sitt hjärta. Det finns lögner som kan nästla sig in och skada en. Man har ansvar att skydda sig själv från det som är destruktivt.

Andra projicerar gärna det de inte vill ta ansvar för, på andra. Är man mottaglig för det, kan man få bära mycket som egentligen är andras ansvar. Det skapar en förlamande känsla av maktlöshet, eftersom det är saker man faktiskt inte kan förändra. Ta på dig din del, för den kan du göra något åt, men inte andras, för den kan bara de göra något åt. "Håll fred men andra, så långt det kommer an på er."

Räkna med att alla inte kommer att gilla dig eller det du gör. Det vore roligt om alla älskade en hela tiden, men det är inte realistiskt.

Ikväll hoppade vi över Alvas ridning och körde Power Strike tillsammans. Det var svettigt och skönt och jag fick ur mig rätt mycket aggressioner på den där säcken. Kändes sunt!

Ja, faktiskt, ni får skrapa upp smulorna efter mig. Fick en mental käftsmäll så jag trillade rakt ner i ett svart hål. Inga detaljer, så jag vet inte riktigt varför jag skriver det här överhuvudtaget.

Annars var väl dagen OK, en elevkonsert på kvällen som var lite improviserad, blev ändå väldigt lyckad. Hemma 21.30, dags att förbereda lektioner. Och det är ju lätt när humöret är i botten och självkänslan strax under fotknölarna. Lycka till!

Jag pratade med Fredrik, och han sa en massa bra saker, och när jag tänkte över det och bad över det, fick jag ett uttryck i huvudet som inte gick bort, nämligen det här: "ett gott verk" . Jag letade fram det, det står i Fil 1

"..Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också ska fullborda det...Det är som sig bär att jag tänker så om er alla. Jag har er ju i mitt hjärta....och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk..."

"Låt ingen se ner på dig.....utan var en förebild...i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet....ta vara på den nådegåva du har..tänk på detta, lev i detta, så att alla ser dina framsteg. Ge akt på dig själv och din undervisning. Stå fast vid detta, ty gör du det räddar du både dig själv och dem som lyssnar på dig."

Jag har inte blivit religiöst hjärntvättad. Men orden jag läste lyste plötsligt, de bara talade till mitt hjärta. Det har inte känts så på länge. Jag bara längtar efter renhet. Efter det som är sant. Att vara helt igenom sann.

I fredags blev det ridning, det gick inte särskilt bra. Sen lunchade vi tillsammans, eftersom F. kom hem tidigare. Slutligen var det dags för P:s Funky Kidz och min Power Strike. Det var skoj. Och så iväg till kvällsrep. Som funkade fint.

I lördags, körrep igen,  snabblunch med familjen, iväg med P till kalas efter att i panik ha inhandlat lämplig present, tillbaka till körrepet igen.....och så middag med familjen, äntligen lite avkoppling.  Fast hemma hade det hänt saker, äldsta dottern Julia hade rymt iväg in i skogen och maken var i upplösningstillstånd, men hon kom tillbaka självmant.

Idag, söndag, tog vi det lugnt. Jag drog iväg tidigt för att testa löparskorna och se om jag hade nån kondis inför Vårruset. Det hade jag. Tyvärr också tendens till löparknä, så jag får vara försiktig. Men det var riktigt skönt. Dryga 7 km på 52 minuter är inte precis turbotempo, men det var en bra start tycker jag. Sen handlade vi gräsfrön och lämnade in jackan till skinnstället för att den ska läggas ut. Jag har handlat den begagnad och hon som haft den måste ha antingen hypersmal midja eller inte använt ryggsköld för den sitter trångt i midjan, för trångt för mig iaf.

Jag passade också på att handla present till F som fyller år snart. Och då såg jag en rosa vårjacka som de sänkt priset på ganska drastiskt, från 1000 till 479. Precis lagom! Så det blev ett inköp. Så här ser den ut fast min är rosa.

Nu har jag skrivit veckomeny, storhandlat, stekt fem paket lax och tre paket kyckling i bitar och fryst in...tvättat en del....jag tycker jag har varit riktigt duktig så lektionsförberedelserna får vänta till imorgon bitti. Jag har två timmar på morgonen, förhoppningsvis räcker de till. Hade tänkt baka också, men det får bli i veckan nån gång.  Om jag hinner, annars får vi leva på köpebröd. Natti!

Japp, så kan man sammanfatta det. Helgen blir kör-rep hela tiden, vilket känns ganska tungt när man hårdkört hela veckan och kommer att göra likadant veckan därefter. Men det är åtminstone inget på söndag. Mer än lektionsförberedelserna förstås. Det vanliga gisslet. Är jag negativ eller är jag negativ? Men först ska vi ha lite skoj. Imorgon blir det ridning och Powerstrike.

Jag kämpar på med mina lektioner och mina points och min Powerstrike. Fick till ett skönt pass idag, och det kändes gött!

Pointsräknandet funkar, men jag är sugen på nåt mer nästan hela tiden, framför allt efter träning!

Ridlektionen gick väl sisådär. Den eländiga hästen visste precis vad han hade på ryggen och fattade konsekvent fel galopp i vänster varv. Plus hade en massa annat fuffens för sig. Men jag fick henne iallafall att trava i riktigt snygga volter till slut. Alltid något. Nästa vecka är det teori, och jag hittade inte något pass som verkade lockande OCH tiden funkade, så jag får stå över. Kanske ändå dags att unna sig en privatlektion.

Hur går det med vikten då? Jo tack, den knatade ju upp helt oväntat nästan två kilo, så jag räknar jämviktspoints denna vecka, fast utan att äta upp mina AP. Det gick hur fint som helst igår, men idag är jag jättesugen.....är dock ståndaktig!

En skön lat vecka har ersatts av måndagsångest. Men jag vet ju att det är övergående.

Nästan två kilo har jag lyckats gå upp över påsken. Visst var det skickligt! Så jag får räkna points denna vecka. Kör på jämviktsnivå en vecka så får vi se om det räcker, eller om jag får dra åt svångremmen ytterligare.

Jag har motionerat flitigt under veckan och umgåtts med familjen. Vi var bland annat i Mariebergsskogen och tittade på alla djuren. Det har varit fint väder hela veckan.

Igår, efter ett duktigt step/styrka-pass, var det dags för veckans ridlektion. Dressyr stod på schemat och lektionen bestod mest av en massa byten mellan skritt och trav, vilket för mig  betydde att träna på att sitta ner i trav.

Jag fick Juvel tilldelad mig, och hade onda aningar, eftersom det var honom som maken sträckte ryggen på sist han provade att rida. Något som effektivt gjorde slut på hans redan ganska tveksamma ridambitioner. Jag klagade högljutt över detta. (och har en känsla av att jag genom att göra det bröt mot någon oskriven stallregel) Men han visade sig vara riktigt trevlig att rida. Mjuk och behaglig även fast han var stor och lite klumpig. Utom när vi skulle galoppera. Det var nämligen lögn att få upp honom i galopp mer än ett par steg i taget. Så jag kände mig som den värdelösa ryttare jag antagligen fortfarande är, även om jag på sista tiden börjat lida av obefogat självförtroende, och blev därför mäkta förvånad när jag iallafall fick beröm av ridfröken (som är 20 år yngre än mig, men hon är min fröken iallafall).

"Han gör INGET av sig själv, utom att äta." sa hon. "Så det gick riktigt bra!" "Jaha du", tänkte jag skeptiskt. "Hur går det isåfall när det går dåligt? Står man helt stilla då eller backar man?"

När jag skulle tränsa hästen gick det inte på mitt vanliga fuskvis (ingen har nånsin lärt mig hur man faktiskt gör, iallafall inte så jag fattat hur det ska vara). Då sa en av tjejerna i gruppen hur hon tyckte att man skulle göra, och det funkade. Jag tackade så mycket och fick då svaret: "Ja, när du gjorde som man SKA så kände han väl igen sig och fattade vad du menade." Stroppigt! Jag bestämde mig på stående fot för att bräcka den där trista människan en vacker dag. Det är rätt stor risk att det kommer att förbli en vacker dröm. Men jag tänker åtminstone sluta försöka charma henne, för hon förtjänar det inte. Jaja, nu har jag fått blodad tand och har anmält mig till husmodersridning på fredag.

Jag har aldrig trott på konstiga dieter, aldrig trott på "ät så mycket du vill, och gå ner i vikt"-frälsningsbudskapen. Jag är realistisk. Men jag hade ändå inte gått till botten med orsakerna till min övervikt. Förrän nu, under min, förhoppningsvis, sista viktresa.

För ganska precis ett år sedan började jag viktväkta igen, "tog tag i mitt liv" som man säger. Allt runtomkring var stressigt och jag mådde inte särskilt bra. Jag var konstant trött och kände mig missnöjd med mig själv och min prestationer. Tyckte att jag inte räckte till. Jag tänkte att om jag åtmnstone slipper bära omkring på 16 kilo extra, så kanske jag kommer på rätt köl så småningom.

Bara vetskapen att jag tagit tag i övervikten hjälpte mig att ta tag även i andra saker. Den sista juli seglade jag i mål efter en ganska problemfri viktresa (en platå råkade jag visserligen ut för, men jag var förberedd på det, så det kom inte som någon överraskning). MEN, jag ville att den här resan skulle vara annorlunda. Inte som alla andra resor som bara varit tillfälliga, inte skapat något varaktigt resultat. Jag ville lära mig att hålla vikten. Så jag frågade andra som lyckats hålla vikten hur de bar sig åt, jag jobbade mycket med mitt "tänk" och mina ovanor, jag var kort sagt inställd på att lära mig för livet istället för att se viktresan som ett undantag i mitt liv.

Nu har det gått ett år. Jag håller fortfarande målvikt. Det kändes som att cirkeln slöts när vi firade påsk igen. Det är därför jag gör en tillbakablick nu.

 Det var helt naturligt för mig nu att ta med festlig men vettig mat till påskbordet (det är smidigt med knytis), det var helt naturligt att inte äta sig proppmätt, utan lagom mätt, det var självklart att ta sig en promenad mellan lunchen och kaffet. Så många vanor som faktiskt har satt sig! När vi fick äta snabblunch på McDonalds var det självklart att göra nyttiga val. Jag funderade inte ens över dem, jo lite kanske, men de kändes så naturliga, och bäst av allt: inte alls som någon uppoffring, utan som det bästa valet. När vi stannade för att fika på hemvägen blev det glass till barnen. Då kände jag mig lite sur. "Varför ska jag alltid vara förnuftig? " Men jag insåg, och det nästan med lite saknad, att jag faktiskt inte ville ha den där glassen. Det blev två påsar med äppelklyftor istället och så en mörk (86%) chokladbit i bilen efteråt. Fet som skam, men ett bättre val. Mycket av det jag tror att jag velat ha, har bara varit vanor, eller en ersättning för det jag verkligen velat ha eller göra.

Jag insåg hur beroende jag blivit av att få motion regelbundet. Hur skönt jag tycker det är (särskilt efteråt, det ska erkännas, för det är inte alltid underbart skojigt medan man håller på) och hur bra jag mår. Jag insåg att jag inte varit småförkyld och sjuk på nästan ett år. Barnen har varit det, men inte jag.

Hela tiden har jag haft delmål med belöningar att kvittera ut, även efter viktminskningen. Det har varit viktigt att se målen framför sig. Belöningarna har nog inte varit så viktiga i sig, men de har gett bra signaler till mig, talat om för mig att jag är viktig, värd att må bra, unna mig goda saker i livet. Att jag tar hand om mig själv helt enkelt.

Nu vill jag hålla vikten till sommarlovet. Någon speciell belöning har jag inte tänkt ut. Det kanske inte är så nödvändigt längre,  bara man ser till att regelbundet ge sig själv sådant som man vill ha och behöver.

Besök hos syster/moster/träff med kusiner i Göteborg den 28/3. Mycket trevligt!

Innan dess dockteater bland annat med begåvade skådisen Anna-Runa Kax

De förväntansfulla syskonen laddar inför grattandet...

som blev väl mottaget. Hurra för Alva som fyllde sex år!

Apropå tårtor, här kommer recept på en av årets godaste påsktårtor:

150 gram mandel

150 gram hasselnötter

2 ägg

2 krm salt

2 dl socker

1 pkt milda vaniljvisp

150 gram vit choklad

1,5 msk amarettolikör

125 g fryst mango

2 passionsfrukter

Mixa nötter och mandel och mixa sedan med socker, ägg och salt. Bred ut på två plåtar (bakpåtspapper) t två rundlar som är 20 cm i diameter. Grädda i 20 min ca 200 grader ca 20 minuter. Låt kallna.

Vispa vanljvispen hårt och smält chokladen i microvågsugn. Låt chokladen svalna. Blanda vaniljvisp, choklad och likör. Bred över en botten, lägg på den andra och garnera med passionsfrukt och mango. Eftersom botten är hård kan det vara smart att göra två låga tårtor istället för en hög, alltså med bara en botten och fyllning ovanpå. Jättegod!!!