Metrobloggen

Ja mitt i allt som man kämpar med måste man ha roligt också?
Eller vad tror ni?
Jag och Ida var på Halloweenfirande och hade verkligen trevligt.
Ida var supersnygg i sin utklädnad och jag, ja jag var rätt nöjd med såren om än jag hade velat ha en mer realistisk ton på foundation.

Jag hittade detta välformulerade tips för bara några minuter sedan.
Ett bra tips måste jag säga:

"Hej alla medlidande...

Försök att ha tålamod att läsa allt. Det finns en poäng, i alla fall om du vill ha tips på hur JAG gjorde för att ta mig ur det hela...

För ett tag sedan gick jag in i väggen. Jag började känna av alla de vanliga symptomen för utbrändhet, men jag forstatte jobba, fast jag inte fick nått gjort och allt bara urartade i en ond cirkel. Jag var helt värdelös på jobbet. Jag var alltid trött, ända in i benmärgen. Jag kände apati och mitt beteende var allmänt destruktivt. Så fort jag kände mig stressad greps jag av panik. Jag nådde slut stadiet på en alltför vanlig sjukdom som ni alla känner igen, men vad som då för mig var en okänd sjukdom. Jag trodde jag bara var inne i en deprison som skulle gå över snart, men sen nådde jag en punkt då jag började bli orolig och pratade med en vän till familjen som är terpeut. Det var då jag först insåg att jag blivit utbränd, 23 år gammal.

Som tur var hade jag energi och stöd nog att orka göra en sista desperat ansträngning. Jag vågade säga upp mig! Jag sa upp mig med omedelbar verkan, utan att ha nått i beredskap, tack vare stöd från min familj, och jag lyckades övertala min chef att låta mig lämna jobbet efter bara en vecka.

De flesta upplever sin utbrändhet olika, och eftersom alla fall är olika så är också lösningarna olika. Alla lider olika mycket, och alla har det olika svårt. Det är bland annat det som också gör det så svårt att finna en universal lösning antar jag. Men vad jag vet är att det FINNS HOPP, och att du KAN komma tillbaka.

Vems är Felet? Det finns hopp! Du är inte svag, det är inte kört. Tufft, ja visst, men inte omöjligt. Jag gav mig själv skulden i början. Kände att jag var okapabel till att ha ett normalt, produktivt arbetsliv, men jag insåg snart att det var inte JAG(DU) som var svag, det var min artbetsgivare som gjorde fel. Som pressade mig for hårt, som inte lyssnade på mig och det är deras fel. Inte för att de tar något ansvar för det, men jag behöver inte längre känna mig som en svagare människa eller känna mig mindre kapabel än andra. Jag vet att JAG inte är den som är svag. Jag är ett offer för min arbetsgivares brist på förståelse. OK, Du kanske är utbränd av en annan anledning än jobbet. Men tänk på att det inte är du som nödvandigtvis är svag. Det är den situation som du befinner dig i som leder till ditt tillstånd.

Men man kan sluta vara ett offer. Om det gör ont, om du är utbränd, skyll inte på att du är svag. Om inget annat hjälper så ta bort roten till det onda!

Vila! Vila hjälper. Tillåt dig själv att göra bara det du orkar. Vi förväntas att orka med så mycket i dagens samhälle. Vi måste vara aktiva, engagerade. Men utbrändhet är inte bara psykiskt, det är också kroppen som säger "jag orkar inte längre". Låt kroppen vila. Om den är utvilad så kan den också hjälpa dig med resten. Ha inte dåligt samvete för att du inte gör nått. Du har ju gjort för mycket för länge, så varför inte göra för lite ett tag? Sov mycket. ät nyttigt. rör på dig, om än bara en promenad till den andra kiosken längre bort för att köpa tidningen. Sitt i parken istället för hemma. Titta på dålig TV och lättsmälta komedier på kvällarna. Men det bästa med att vara i parken på dagen är att man är bland folk. Det hjälper en att undvika isolering, och i sin tur, deprission. Skratta och le!. Det är väldigt svårt att vara deppad/arg/sur när man ler. prova själv... ;)

Tillåt dig själv att vila. Men var försiktig. Låt inte din vila gå över till apati, isolering och deprission. Möt någon kompis ibland, om så bara för en kort stund. Skriv ett brev eller skicka ett mail. Ring Mamma. Eller din bästis. Våga vila, men vägra deppa.

Det är inte det minsta synd om dig! Självömkan leder ingen vart. Ok, tyck synd om dig själv en dag. Men inte längre. Unna dig nått onyttigt. Men kom ihåg att det är inte synd om dig. Visst, det är orättvist, det är jobbigt, men det är inte kört. Tänk att det kunde vara värre om det hjälper. Det är ju inte ditt fel att det är som det är, eller hur? Glöm inte detta. Bli arg på din arbetsgivare istället, det kanske hjälper?

Hitta en passion! Mitt problem är att mitt jobb är min hobby. Datorer. Sen blev jag utbränd. Det jag gillar att göra mest, det enda jag jag är riktigt bra på blir helt plöstligt det som skadar mig mest. Data är fortfarande min hobby, men jag hade ingen passion för det längre. Vad göra? Jag försokte hitta nått annat att göra. Hitta på ett sätt att tända passionen igen. Få igång motivationen. Spelar ingen roll hur, för när du väl lyckats tända den en gång är det lättare att föra over den till andra områden. Det som skrämde mig mest i min utbrändhet var min brist på passion, brist på lust och intresse. Inget kändes kul. Hade inte lust att göra något. Men jag hade turen att ha en vän som är bildhuggare. Jag frågade honom om jag kunde få komma till hans verkstad och snickra lite och prova lite bildhuggeri, och det fick jag. Så jag började skapa saker i trä istället for med ettor och nollor. Det mesta jag gjorde var ärligt talat skräp, men det spelade inte någon roll. Det viktiga var att jag tyckte det var kul att göra det. Jag gjorde nått. Nått som var kreativt, nått som var helt annorlunda från det jag gjort tidigare. Från att jobba med hjärnan jobbade jag nu med händerna. Det fick mig att vila och slappna av mentalt. Att hitta nått att göra som inte river upp de sår som fanns var en bra terapi. För mig i alla fall. Jag insåg att jag forfarande kan, det var bara lusten och orken som var borta. Efter ett tag började jag sitta framför datorn. Bara göra löjliga saker. Bara sånt som var kul. Surfa lite. Spela spel. Sakta har jag nu börjat inse att jag kan ha kul med datorn. Den är inte längre farlig, negativ. Jag har en mer positiv inställning till den nu. Jag förknippar den med nått postitivt igen.

Se inte mig som en besserwisser, för det är jag inte. Detta är heller ingen ingen tävling i lidande. Jag är ingen "Oprah" psykolog. Min situation kanske var lindrigae än vad din är, men vad spelar det för roll? Jag kanske ändå kan ge dig ett tips. Jag vill bara visa de som sitter i min "gammla" båt hur jag gjorde för att navigera rätt igen, dela med mig av vad jag lärde mig under tiden. Och jag vet nu, att det hade varit lättare för mig då om jag hade kunnat läsa detta när det var som jobbigast. Det finns hopp...

Jag är ingen expert på utbrändhet. Allt jag vet är bara att jag har varit/är utbränd. Jag talar bara baserat på det jag varit med om, utan hänsyn till fakta, så ta inte mina ord på blodigt allvar. Och jag vet bara att detta funkade för mig. Men kanske nån liten mening i all denna text väcker nått inom dig, vad vet jag. Jag skriver detta inte bara för att hjälpa andra. Jag hjälper mig själv också. Att dela med sig av det man varit med om till andra som har det lika jobbigt, andra som förstår vad jag menar, är det jag saknat mest. Ingen jag känner är utbränd, så jag kände mig väldigt ensam. Men så hittade jag denna sida på nätet, och insåg att jag inte var nån svag sjuk liten stackare. Jag insåg att det finns hopp och att det finns andra! Och jag tänker inte låta en o-omtänksam argetsgivare förstöra resten av mitt liv!

Våga vara sjuk, våga vara utbränd. Men ge INTE upp hoppet. Om det är jobbigt, gråt. Om du är deppad, le. även ett falskt leende hjälper. Le i tre minuter och se... Om du tycker synd om dig själv, sluta. Måla, sy, sticka, bygg ett växthus, vad vet jag, men gör något. Inte det som brände ut dig utan nått helt annorlunda. nått nytt. Alla kanske inte kan göra en komplett miljö förändring, men försök ändra på det du kan. Om du inte känner någon med egen snickar verkstad som jag gjorde, så finns det massvis med studie cirklar runt hela sverige där du kan få snickra eller vad det må vara som du gillar att göra. Om du som jag jobbar med hjärnan, gör nått med händera.

Det som hjälpte mig mest var att jag lyckades ta tillbaka kontrollen igen. Det är inte lätt, jag vet vad du menar. Jag kanske skulle sagt det samma om jag läst detta, men det går. Jag har gjort det. Andra har gjort det. Du kan göra det!  Byt hobby. Ta bort det som orsakar problemet, men ersatt det med nått som skapar gladje. Och ge inte upp. "

Jag vet itne vem författaren är men det var hur bra som helst.
Våga luta dig mot andra och våga stå för att du just nu inte har de  energin som krävs.

Jag fick ett trevligt telefonsamtal nyss när jag var ute.
En dröm kan komma att bli verklighet.
Längtar redan. Är det inte vackert.
Men finns inget som är snyggare än henne här



Ps. Känner ni igen bilderna?

Vår låt

Jag tror han tänker - "Jag har tappat min bästa vän... kan du hjälpa mig? Finns du där? Om du ser och hör mig...jag älskar dig."

En kärlek så stor att den kan färga varje hav klarblått men så sann att den finns i varje litet andetag.

Är livet slut?

När mörkret ligger där framför mig, jag har slutit mina ögon för natten.
jag njuter av stillheten som råder runt mig.
jag tittar bredvid mig och ser den största skatt som jag har fått till låns.
Hon är allt man kan önska sig.
När natten är svår och problemen hopar sig så hittar jag min styrka där, där genom henne.
Den vackra och snygga varelsen som ligger intill och slumrar sött.
Inspirationen ger hon mig, i allt som ligger framför mig, hon är min styrka.
Jag har de senaste ett och ett halvt år mött på många hinder i min väg, men hon är den som fått mig att stå upp och kämpa.
När mitt hjärta börjar slå på sista versen så är det ändå hon som står där och lyfter mig genom sin blotta existens.
Jag älskar henne.
Min oro finns ändå där.
Rädd att förlora henne.
Rädd att inte vara henne värdig.
Rädd att aldrig vakna upp och se hennes snygga leende, hennes underbara ögon.

Jag viskar ömt de orden
det vackraste jag vet
du är mitt allt på jorden
och dig ska älska i evighet.

Gillar ni horoskop?
Det gör jag nämligen och dagens horoskop var bra tycker jag.

Läs här

Jag blir så ledsen...

1.Vill du

2. Kampsport

3. Vi går bara förbi

4. Skrattfest

5. Så snygg

Kolla gärna in dem ;)