Metrobloggen

Jag är som en duracellkanin just nu, totalt upptagen med utställning, jobb och annat. Privatliv existerar knappt. Idag var varenda minut noggrant planerad med utställningskatalog, pm-utskick och momsredovisning. men då fick jag ett sms från Louise som har Roys tjej Donna. Hon hade fortfarande inte fått några valpar trots att tempen var nere i torsdags. Dom hade beslutat sig för att åka in och kolla upp henne på djursjukhuset i Helsingborg men jag kollade med Torkel om inte han kunde komma in till kliniken och göra ultraljud på henne istället. Väntetiderna på djursjukhuset är inte ett dugg kul =(

Tänkte svara på frågan om varför jag flyttar "hem" igen till min gamla blogg. Visst, den här är bättre vad gäller att ladda upp bilder. Den är färgglad och trevlig. Men jag har så många bra minnen och vibbar med den andra bloggen och det har jag inte här på samma sätt. Jag saknar min gamla blogg, jag saknar kommentarerna i högerkanten och den stora läsarkrets jag hade. Så jag flyttar och hoppas att ni flyttar med mig. Den går också att prenumerera på så att ni får mail om nya inlägg. Har skrivit ett par nya nu så in och kika med er =)

http://www.blizzmajazz.se

Jag tänkte försöka flytta tillbaks till min gamla blogg på http://www.blizzmajazz.se Jag kommer nog att skriva inlägg här också men tänkte försöka skriva mer där så följ med mig dit =)

Roys flickvän Donna var på ultraljud idag och jag hoppades sååå mycket. Det hade blivit dom första Blizzmajazzvalpisarna som någonsin fötts. De tikar jag har avlat på har jag ju inte fött upp själv och någon hane har inte gått i avel igen. Men tyvärr så var där inga valpar =(

Roy som liten valpis

April, april =)))) Dom såg minst nio!!!!!!!!!!!!!! =)))) Jag är jätteglad just nu, jag satt här och skrattade och flamsade så Estrella kom glad i hågen och undrade vad som var på G, hon viftade på svansen och jag tog hennes huvud i mina händer och berättade att hon skulle få barnbarn. Hennes svans slutade tvärt att vifta och munnen snörpte till haha =) Hon tycker väl att hon har nog med de barn hon har fött till världen.

Hoppas nu att allt går väl, tänk det är ju lite historiskt idag - de första valparna efter en Blizzmajazzhund är nu sedda på ett ultraljud. Tänk så många tokiga små mini-Roysar där ligger som bara väntar på att få komma ut och busa och väsnas och hitta på hyss!

Så nu är det dags för Roy att ta sig i kragen, bli vuxen och raka sig och skaffa ett jobb så att han kan försörja alla sina ungar. Vi har redan börjat diskutera alternativ. Diskare är något han själv sätter högt. Jag tycker att han borde bli talpedagog (pga sina röstresurser) eller konduktör (pga sitt stora intresse för tåg).

Vissa perioder i livet har jag ett behov av att skriva i mängder. Av att ösa ur den där källan av tankar och känslor som flyter runt inom mig. Sen andra perioder har jag inte tillräckligt många stunder över att blogga på och prioriterar inte det heller. Så är det just nu. Samtidigt saknar jag givetvis att skriva och berätta vad som händer här hemma. Jag ska försöka skärpa mig. Kanske kan jag ta en viss dag i veckan till att skriva... Men det är samtidigt en fråga om enkelhet. Jag bloggar bara från min bärbara och den är just nu lite bråkig så det känns alltid lite halvjobbigt att starta upp den.

Men visst händer det fortfarande saker här hemma =) Lilla, snälla, rara Dimma som är den enda i flocken som är duktig på att vara lös och som inte jagar alltför mycket kan nu fetglömma att hon får vara lös!

Japp, jag skriver det igen. FETGLÖMMA! Det var en helt vanlig vacker dag i Norrvidinge. Hundarna vaknade och var lite kissiga så jag släppte ut dom och kröp ner i sängen igen. Det var en tidig morgon och jag trodde som vanligt att hundarna skulle kissa, sen vilja komma in och sova någon timme till. Precis som vanligt.

Men det kunde jag FETGLÖMMA!

Jag hann bara dra täcket halvvägs över mig när jag hörde Dimmas jaktskall. Jaha, vad hade dom nu sett tro. Jag pallrade mig upp och ut och såg att hundarna stod vid stängslet in mot grannen och skällde och for fram och tillbaks som galningar.

Jag har ett stängsel mot grannen, sen kommer det buskar och så har grannen ett stängsel. I buskarna, mellan båda stängseln fanns en stackars fasan som också rusade fram och tillbaks så gott han kunde mellan buskarna. Jag försökte fånga in åtminstone en hund men dom var hala som ålar och helt plötsligt utbildade cirkusartister. Roy hävde sig över staketet och trillade ner i mellanpartiet samtidigt som Dimma klämde sin inte så magra kropp under stängslet och hamnade på samma ställe. Det jag var mest orolig för var att Estrella skulle rymma så jag hade fokus på henne samtidigt som jag såg Roys och Dimmas desperata försök att kräla runt bland buskarna.

Helt plötsligt var Roy inne i trädgården igen och Dimma.. förlåt - DUM-Dimma - var inne hos grannen. Med fasanen i munnen =( Vem i tusan sa att leonberger inte har jaktlust? Jag är helt övertygad om att någon blandade in golden retriever i rasen en gång i tiden! Dimma sprang fram och tillbaks som en stolt tupp och retade gallfeber på de övriga hundarna. Tydligen hade hon flått den i mellanpartiet. Alla fjädrar var avplockade och låg där och själv stod Dimma och festade på den kala, döda fasanen när jag äntligen kom åt henne. Tarmar hängde ut och ja.. äckligt! =(

Snart kommer det att mailas ut massmail om mina hundars tortyrbehandlande av andra djur.. Listor som skrivs på, YouTube filmer filmade i smyg.

Snowie, som tydligen inte har alla hästar i örat, trodde att fasanen var där alla fjädrarna var och spenderade så gott som två dygn skällandes på fjädrarna. Min irritationsnivå var extremt hög av att höra allt skällande. För att uttrycka mig extremt milt.

Snowie har inte alla jordgubbar i näsan alltid. Här försöker hon gräva upp en blomma innan den ens är planterad i krukan.

Snowie ja... hon ser ut som en skabbräv som fäller som en galning. Hon har stora kala partier och det i kombination med hennes smalhet gör att hon kanske inte vinner något stort skönhetspris nu heller direkt. Dessutom är hon inne i en stor trotsålder. Har slutat komma på inkallning och vill överhuvudtaget inte kela eller något sådant. Det är väldigt jobbigt emellanåt, hon hade till och med slagsmål med Dimma! Svårt, svårt.

Estrella tar hand om mig som vanligt. Jag har mått riktigt dåligt hela helgen, igår var jag sängliggandes större delen av dagen och Estrella låg troget bredvid mig med huvudet på min mage. Jag gjorde en rotfyllning i fredags. Jag hade en infektion i roten så när bedövningen släppte stegrade smärtan. Fredag natt blev jobbig men jag skulle på styrelsemöte på lördagen så det var bara att pallra sig iväg. Jag stoppade så många tabletter i kroppen för att slippa smärtan. Jag som aldrig ser åt tabletter i vanliga fall ens. Men det hjälpte endast en ytterst kort stund och sen stegrade det igen. På väg hem från mötet var det fruktansvärt och lördagkväll var det plågsamt så ont jag hade =(

Jag räknade ut att jag hade mellan 40-50 smärtstillande tabletter i kroppen på ett dygn. Och inget hjälpte. Jag fick tag i antibiotika på lördagkvällen så söndagen blev lite lättare och smärtan avtog en del. Men jag var väldigt illamående och framåt eftermiddagen svullnade det upp i munnen.

Nu är jag så oerhört glad att få slippa lördagkvällens/nattens smärta. Även om antibiotikan är riktigt illa för min mage så är jag sååå glad att jag inte har ont på det viset längre.

Estrella är också en duktig vakthund. En av de här vackra vårvädersdagarna så började hon att vakta och skälla. Men hon tittade rakt upp i luften. Mycket märligt...

Men så såg jag den....

Estrella vaktar. Snowie fattar ingenting.

En luftballong! Som flög riktigt lågt över huset. Dutti Estrella - luftballongsvakthund certifierad!

Så vem har vi kvar att prata om då... Jo, Roysan! Roy har inte hittat på något bus, han är verkligen mammas goa gosse. Jag ställde ut honom på Malmöutställningen och var som vanligt orolig över två saker. Skulle han visa sina tänder? Skulle han ringla svansen mycket eller extremt mycket?

Han var heeeelt galen.. sen han parade så har han tydligen blivit kär i ALLA leonberger, hanar som tikar. De andra raserna struntade han i men just leonberger funkade med vilket kön som helst. Det var jobbigt att hålla honom, han var stark och jobbig som tusan.

När vi kom in i ringen så sprang vi ett varv och jag tittade för att se hur hemsk hans svans var. Jag blev helt förvånad när jag såg att den hängde spikrakt nedåt! Den var alltså inte ens höjd det lilla minsta! Äntligen visade han sin vackra, långa svans.

Tandvisningen gick galant, inga problem alls och när vi sprang igen så höll han svansen exakt lika tjusigt igen! Jag fattade ingenting. Jag har ju försökt lära honom att hålla svansen snyggt men han har inte lytt mig ett dugg. Men nu... vackrare svans har jag nog aldrig sett på någon hund i rörelse.

Kristina var snäll och tog foto på oss.

Det var 11 hundar med i öppenklass men domaren gillade Roy så vi stod kvar med en hund till och slogs om förstaplatsen. Domaren sa att han valde mellan svans och rygg. Den andra hunden hade en sämre svans, Roy hade en sämre rygg. Till slut valde han bort ryggen så vi kom tvåa med ck.

I bästa hanhundsklass var svansen precis lika snygg och jag var överlycklig =) Han placerade sig femma i bästa hanhundsklass. Jättekul! Jag började iofs tänka på om han kanske hade skadat sin svans men så fort vi kom ut ur ringen och sprang bort mot min montr där jag sålde så lyfte han upp den och ringlade den igen haha....

Roys kritik: Härlig hane av rätt storlek. Maskulin. Välformat huvud. Passande ögonfärg. Härlig topline. Välformad bröstkorg. Välvinklad. Välgående. Päls ok.

Jag sålde som sagt också och det var jobbigt och slitsamt men också skojigt. Så här såg det ut:

Pappa ville vara med på bilden.

Men nu, mina vänner, måste jag sätta fart och jobba lite också! Tre dagar försvann i princip när jag hade ont och mådde illla så nu gäller det att sätta fart!

Och förresten - håll tummarna stenhårt den 1 april!!

Det har varit mycket att göra som vanligt och denna veckan är det ett mindre kaos. Det är stor hundutställning i Malmö Mässhallar i helgen - 5900 vovvar av olika raser finns på plats lördag och söndag och jag ska både ha monter och ställa ut. Jag är lite nervös att folk inte ska handla pga kris och strax innan lön. Men jag måste ta en chans och hoppas på att det funkar. Jag tänkte inte beställa in något extra utan ta det jag hade i lager men så gjorde ju en av mina leverantörer så fina kuddar och plånböcker och så har jag ju egna dekaler nu och...

Det slutade med 45 kuddar, hundratals dekaler och ett stort antal plånböcker = en STOR faktura. Så håll tummarna för mig i helgen! Det ska bli kul att ha med sig de nya sakerna, det är alltid kul när man ser hur glada folk blir och skåningarna är ju trevliga kunder =)

Idag ska det packas och prismärkas i rask takt liksom imorgon plus att det vanliga jobbet måste skötas och hundarna måste rastas och roas.  Men jag ville bara titta in och säga hej och visa er en skojig sak som jag snodde från Lenas blogg =)

I tisdags kom Roys tjej Donna igen och det blev en hängning ganska så snabbt. Han var mer intresserad nu och vi lät dom umgås lite efteråt.

Foto: Louise Olsson

Donna:

Men Roy är ju som alla andra män, han föredrar sin sport framför tjejer - tågjagning. Så när tåget kom så la han sig ner i smyg/jaktposition direkt. Det kom ett tåg även  när dom hängde ihop och jag riktigt kände hur hans kropp gärna ville springa efter tåget.

Donna kollade in bajset på fältet, det finns ju en del av det där...

Och sen busade hon klart också en del.

Igår parade vi igen för sista gången så nu hoppas vi på bebisar! Donna har en egen blogg här:

http://donnabonna.blogg.se/

Hallå alla monsterdiggare! Ska snart ta ett bad och sen ge mig iväg på superbillig massage i Kävlinge. Det är bra när dom har lärlingar, då blir det nästan gratis =) Jag bryr mig inte så mycket om dom knådar lite fel här och där. Men jag är faktiskt lite orolig över att det ska bli samma som sist. Jag har alltid tyckt om massage, det gör fruktansvärt ont men är också skönt givetvis. Men sist så bubblade allt under ytan upp och det var rent ut sagt obehagligt. Säkert nödvändigt, men ytterst obehagligt. Vi får se hur det går idag, jag ska göra en helkroppsmassage som sist.

Igår samlades Jessica, Kristina, Dan, Roy, Bo och jag på Elysée i Malmö för fonduekväll! Får göra tradition av det tror jag =) Det är ju så trevligt att umgås med människor även om dom är hopsatta utan att känna varandra innan eller utan att egentligen tro sig ha något gemensamt. Saken är den att man alltid har något gemensamt och igår visade det sig att Kristina & Dan kände ägaren i affären där Bo brukade jobba, Jessica kände igen både Bo och Roy och vice versa.

De flesta i gänget hade inte ätit fondue på 10-20 år! Och det bästa av allt - jag behövde inte ens låtsas att jag hade pengar =) Roy, Jessica och Kristoffer bjöd mig på maten! Och Kristina handlade två musmattor av mig så jag åkte hem med gratis fondue i magen och 260:- försäljning haha =)

Jag är ju egentligen en väldigt social person som mår bäst och får mest energi av att få umgås. Hela min uppväxt var fylld av människor, jag hade en telefonbok nästan lika tjock som bibeln. Nästan. Så när jag åkte hem igår så kände jag en liten öppning i min själ, en liten energifyllning. Jag är så kluven inombords nu för tiden.. suck... det är jobbigt, jobbigt. Men igår kväll så kände jag en frihet och okluvenhet en stund i varje fall.

Tack alla för en jättetrevlig kväll och för mat och shopping =) Väl hemma så var jag glad att mötas av mina hundar och vi kelade och myste en bra stund. Det är en härlig känsla det också, att komma hem till så tacksamma hundar.

Men nu måste jag bada, sen iväg på massage och sen senare idag kommer Roys flickvän igen. Han har varit lite ledsen och undrat var hon håller hus så han kommer nog bli tokig. Minst.

Jag kan väl inte direkt påstå att jag är världens mest motiverade människa just nu. Det händer så gott som ingenting på beställningsfronten, folk håller stenhårt i sina pengar. Jag har massor med prishöjningar som måste göras men hur kul är det? Inget alls...

Känner mig alltid så.. jag vet inte... tung på morgnarna. Inte som att jag är trött och inte vill gå upp utan mer att jag inte känner för något. Jag vaknar liksom aldrig en morgon och känner att wow, vilken underbar dag det här ska bli eller oj vad gårdagen var bra. Utan det är mer en dämpning. Men så går dagen och jag börjar se fram emot saker igen.

Jag är nog inte helt fit for fight än men förstår inte varför det tar så lång tid. Jag vill bli av med de jobbiga känslorna i min kropp som ställer till det för mig. Vill bara få slappna av och få finnas i och leva livet precis som det ska levas. Men det sitter väl en liten gubbe inombords, han som styr alla spakarna så att armen rör på sig och så att det kommer ut trevliga och otrevliga ord ur min mun, och är helt förtvivlad nu. Han har ingen koll på vilken spak som går var eller vilken knapp det var man skulle trycka på för att gapa. Allt är en enda stor röra. Och det är lite så det känns, som att saker inte är på sin plats än, som att det krävs fler och längre reparationer inombords.

Men jag är inte ledsen eller arg längre, jag är ganska glad faktiskt. Det bara gnager inom mig och orsakar andra jobbiga känslor. Så oerhört svårt att förklara. Jo, jag kan iofs bli riktigt arg på mig själv för att jag inte har vetat bättre. Men samtidigt så hel-ångrar jag inget jag gör i livet, det finns ingen som helst nytta med det.

Idag regnar det och huset är faktiskt någorlunda städat. Så vi får se om jag kan lyckas vara konsekvens och torka varje lertass som vill sätta spår i mitt hus.

Men nu mina vänner, nu ska jag äta onyttig frukost så att jag klarar mig till ikväll. Vi är ett litet gäng som ska äta fondue på Elysée i Malmö! Ihopsamlade från Malmös alla hörn och utkanter och från lilla Norrvidinge =) Det ska bli gott, jag behöver få låtsas en kväll att jag har pengar.

Undras hur förvirrad man får lov att bli utan att det blir olagligt. Jag har ju inte supit bort några hjärnceller i mitt liv. Inte knarkat bort dom heller för den delen såvida inte passiv drogrök eller passiva alkoholångor räknas. Och nu är jag så förvirrad att jag inte minns vad jag skulle blogga om... Jo, just det! MAT.

Åkte ner till affären innan för att handla kakor till parningsbesökarna. Jag kanske kan tvinga i mig en eller två också, vi får se, inte helt omöjligt. I alla fall så stod jag där och tittade på köttdisken och funderade på om jag nog inte borde köpa någon mat så att jag hade till imorgon. Men så tittade jag och kände att jag verkligen inte var sugen på något av det som låg där. Inget annat heller för den delen.

Så jag tog mina kakor och gick till kassan och åkte hem. Här hemma kom jag på att jag var hungrig. Men jag har ju ingen mat! Hade inte en tanke på att köpa mat till idag heller. Så nu sitter jag här, hungrig som tusan men inte sugen på ett dugg. Kanske skulle öppna den där kakförpackningen ändå... ingen som märker det väl....

Sånt här mår man ju givetvis bra av =) Hittade detta på Svenska Leonbergerklubbensd websida precis.

Fototävlingen är avgjord och vi grattulerar våra fem vinnare. Självklart vill vi också tacka alla er andra för fina bidrag. De vinnande bilderna med kommentar av vår domare Eivor Rasehorn presenteras i kommande nummer av LB - Nytt.

1:a Inskickad av Jenny Bergdahl

2:a Inskickad av Jenny Bergdahl

3:a Inskickad av Sonja Carlsson

4:a Inskickad av Cristel Colussi

5:a Inskickad av Åsa Hemberg

2009-02-28

Det ska väl erkännas att jag har en liten oro för Snowie också.. Tycker att hon ser mager ut och hon får den fetaste maten. Visst, hon rör på sig mycket men det känns ändå som att något inte stämmer helt. Nu ska jag äta, sen bär det av!

Heeelt seg i bollen idag, det håller inte, måste skärpa till mig! Idag ska vi försöka para igen och sen vänta tills på tisdag. Ska ge hundarna mat och sen tror jag att jag ska lasta in Snowie och Dimma och åka till Ribban. Roy får sitt roliga sen och Estrella har haft sitt roliga där så det räcker och blir över. Är inte pigg nog att ha koll på hela högen heller för den delen. Men vi får se, först en onyttig frukost till mig i magen!

Har ni sett Dimmas matvanor förresten? Det är hon som står för det största matkontot just nu, här är senaste matshoppingen till henne:

Morötter i olika färger, juiceapelsiner, körsbärstomtater och vanliga morötter.

Jag har ju inte berättat när jag vägde dom sist förresten! Nu var detta nog en drömvåg antagligen men min mamma påstår att Dimma vari vägd där innan. Estrella vägde fullt normalt - 52 kilo - vilket betyder att hon gått ner en del och nu inte är tjock längre. Snowie hade dock tyvärr också gått ner till 47 kilo från 49. Roy hade också gått ner från 65 till 62 och Dimma... minns ni vad hon vägde? Just det 68 fucking kilo!Nu visade vågen på 62 =)

Tror jag ska väga mig själv på den där vågen också! Men nu måste jag sätta fart om vi ska hinna med allt!

Fick svar från masaien igår! Så här ser han ut förresten:

Han heter Andrew men har nog ett annat afrikanskt namn, ska kolla med honom. Han verkade väldigt stolt över sig själv, att han hade tagit sig från vaktjobbet på campen till att nu studera på Kenyas största wildlife universitet. Han var väldigt glad att äntligen få svar från mig, hade varit inne på Bamses Bollar och tyckte att jag hade fina saker och undrade hur företaget gick.

Och ja, sen önskade han att gud skulle blessa mig och sen var det slut. Men skojigt som tusan ju! Min polare masaien =)

Roy var en jätteduktig gosse idag. Han fick träffa en leonbergertjej som heter Donna och som luktade lite gott. Det var en tik han skulle para och jag var faktiskt lite orolig att det skulle gå som med Hope, många dagars försök till ingen nytta. Vi möttes på en mack och gick ut på ett gräsområde med hundarna. Roy snusade henne i baken, tvättade henne och klev sen på, juckade ett par gånger och satt fast. Tiken skrek lite och ja sen var en hängning ett faktum. Han lyfte själv sitt ben och ställde sig ända mot ända. Där satt jag som ett stort frågetecken nästan, kändes typ som att jag inte ens behövt vara där =) I 12 minuter hängde dom ihop. Vilken duktig kille!

Nu ligger han här med mig i soffan och drömmer om sin tjej som han ska träffa imorgon kväll igen eller på måndag.

Jenny har också varit duktig idag. Jag har grovstädat huset så det känns som ett litet ok som har släppt från mina axlar. Mitt hem är lite som mitt sinne. Stökigt sinne - stökigt hem. Mår jag inte helt ok så kan man se det på hemmet. Men nu var det mest stökigt för att jag inte hunnit ta tag i det på ett bra tag. Men idag fick jag lite ordning i alla fall. Hann inte dammtorka eller plocka undan överallt men det är beboligt i varje fall =)

Och när Jenny har varit duktig och städat så är det också ok för Jenny att ha besök. Så den tvåbenta Roy kom ikväll med mat och gott humör. Hundarna är som ett gäng lantlollor som aldrig haft folk på besök. Alla ska kela och snacka på samma gång. Men dom lugnade ner sig så småningom.

Det är uselt med jobb nu, trodde att det bara skulle bli bättre och bättre men finanskris och valutakurser gör att det bara blir sämre och sämre. Jobbigt, jobbigt.

I torsdags var jag värdinna på filmen Milk på Filmstaden i Malmö. Det är den enda gången som filmen kommer att visas i Malmö, det blir bara Lund sen. Det är alltid trevligt att träffa allt folk som kommer, människor är ju rent generellt roliga och trevliga att möta för första eller åttonde gången. Filmen kändes viktig och manus och skådespeleri var bra men den funkar lika bra att se hemma på dvd.

I övrigt händer inte mycket just nu. Det är jobb och hundar som vanligt. Ont om tid som vanligt. Funderingar som vanligt. Trött som vanligt. Man kan ju nästan luras att tro att jag är en helt vanlig människa =)

Haha, hade glömt att jag döpte förra inlägget till Stress, stress, tänkte nämligen döpa detta till det också =) Jag lovar att försöka bättra mig med skrivandet snart, jag måste bara som vanligt försöka komma ifatt. Valutakurserna ställer till det rejält som sagt. Idag ska jag till Malmö och vara värdinna på en förhandsvisning på Filmstaden. Måste vara där redan klockan fem och innan dess ska hundar rastas och jobb skötas och mat intas =) Så det blir ingen direkt blogg nu heller. Stress, stress...

Jag är nog en människa som behöver någon form av passion i livet för att må bra. I och för sig är nog många människor så men att det ter sig på olika sätt. Jag vill påverkas känslomässigt, jag vill få inspiration till att skriva, känna att jag lever. Givetvis nöjer jag mig med att bara låta livet gå sin gilla gång också men ja.. svårt att förklara fullt ut. Det är därför jag får sådana idéer som att köra bil till Afrika =)

Idag ser jag hur solen skiner genom persiennerna och det kryper i kroppen på mig. Jag vet att jag måste komma på ett effektivt sätt att rasta hundarna idag. Nu har jag nämligen fått betydligt mer jobb igen i och med att euron, dollarn och pundet har gått upp så pass mycket. Jag har ca 30000 artiklar i mitt sortiment och som det är nu går jag back om ngn beställer pga valutakurserna. Så jag måste ändra priser. Vissa varor blir så löjligt dyra men jag har inget val. Och att ändra priser på så många produkter tar extremt lång tid. Det känns som att jag slåss mot klockan helt enkelt.

Men nu ska jag ta och klä på mig (man har den förmånen att jobba hemma, behövs bara mjukiskläder =)) och åka iväg med hundarna. Tror vi åker till Center Syd, kan skicka iväg ett paket där och gå med hundarna och passa på att väga Dimma i djuraffären. Kanske äta en bakad potatis och sen skynda hem igen!

Läste att någon hade kommenterat med att Dimma skulle få sitta i karantän om hon följde med till Afrika. Den tanken har slagit mig också, får kolla det. Passet gäller kanske bara inom EU. Jaja, vi får se, riskerar givetvis inte att sätta lilla Dimma i karantän.

Jag fick min tavla idag. Jag kände på mig att den skulle komma idag och så blev det. Den är inte stor, ungefär som ett A4 papper, men såååå fin. Färgerna är helt rätt, något man inte ser på fotona. Men i verkligheten är det deras färger, deras uttryck och mina vovvar. Jag saknar dom och idag har det varit mer än en tanke på dom som har passerat genom huvudet. Men ska inte skriva mer om det nu, vill inte bli ledsen igen.

Jag har haft Afrika i tankarna idag också och när jag stod i köket och dammtorkade någon stackars krukväxt så slog det mig att jag ju inte hade svarat på mailet från masaien! Jag fick ett mail från en av masaierna som jag pratade med i Kenya. Jag blev så glad över att få det, skrev om det på bloggen men hann inte svara den dagen eller nästa och sen gick tiden.

Jag fick mailet den 27 juni förra året. =) Ja, där ser ni hur snabbt tiden springer iväg i min värld och hur svårt det är att hinna med allt jag vill hinna med. Men nu har jag svarat och jag hoppas, hoppas verkligen att han får mailet och svarar tillbaks!

Jag började städa köket idag, har varit usel på att städa på sistone men jag får bara dåligt samvete när jag städar och vet att jag måste/borde jobba. Men jag är trött på att se adventsljusstakar och annan röra runt omkring mig.

Hur är det med alla er då? Vad pysslar ni med idag?

När jag satt i väntrummet hos tandläkaren och bläddrade i alla resetidningar för ett par år sedan, så föll mina ögon på en artikel om en bilresa till Afrika. Det var ett gäng som samlades i Norge, köpte varsin begagnad fyrhjulsdriven bil och sen körde till Afrika. Det tog 30 dagar och dom passerade områden där det fanns minfält, bilar gick sönder och ja, det var ett rejält äventyr. Väl framme i Afrika så auktionerades bilen ut, pengarna skänktes till en förening där nere och sen flög resenärerna hem.

Artikeln gick raka vägen genom mina tjocka hud och fettlager in i hjärtat. Vilken drömresa! Det är min nya dröm som jag ska förverkliga. Det är ingen fråga om OM utan NÄR. En del av mig hade dock velat göra resan med en av mina hundar, Dimma. Men då hade vi givetvis inte auktionerat ut bilen och flugit hem utan då hade det blivit en äventyrsresa som Dimma och jag hade gjort. Tänk så spännande! Hade jag haft pengar hade jag inte tvekat en enda sekund utan åkt direkt.

Om man skulle göra auktions-bilvarianten så hade det kanske gått att få ett företag att sponsra med bil, det är ju trots allt ett välgörande ändamål och hade varit för en god sak. Jag har ingen aning, vet bara att det kliar i mig av att få göra en sådan resa. Tänk upplevelserna, de goda och dåliga. Tänk erfarenheterna och passionen.

Nu kom jag på en ny idé. Det finns ju leonbergerägare över hela världen, tänk vad kul att lasta in Dimma och köra till Afrika och hälsa på andra leonbergervovvar i alla delar av världen på vägen för att till sist hälsa på de som bor i Afrika. Vet att Tone har valpköpare där =)

Den här resan vill jag göra och framför allt skriva om - vem vill vara med och sponsra? =) Ska in på guide michellin och ta fram en vägbeskrivning Norrvidinge - Afrika!

Idag var vi på rastplatsen i Staffanstorp. Jag hade inte ork att rasta alla hundarna så jag tog den lätta vägen, bus med andra hundar är ju alltid skoj. Det var dessutom lite snö som täckte marken så hundarna var pigga och glada.

Utom Estrella, den vanligtvis lata hunden. Nu var hon sitt vanliga jag och gick i sakta takt vid min sida. Vi hann dock inte gå långt förrän hon stannade och såg ledsen ut och så lyfte hon på sin tass. Jag antog att hon hade fått snöbollar som satt sig i pälsen men jag lyfte på tassen och där fanns absolut ingenting mer än lite pudersnö.

Men inte tusan skulle hon sätta ner sin tass inte. Det var ju kallt. Och så tramsade hon en bit med sina tassar. Det var alllllldeles för kallt för henne att gå på snön, tyckte hon.

Men att simma en timme i nollgradigt vatten är inte för kallt eller?

Estrella i sängen efter simturen. Tycker sååå synd om sig själv och påstod att hon minsann frös lite. Men med en fullt normal temp och med tanke på att hon låg helt utsträckt på kallt golv en liten stund senare så kan vi nog nu med all rätt kalla Estrella för en bedragare!

Jag hade tänkt att blogga direkt när jag kom hem från Ribban idag men jag var såååå trött och hela dagen har i princip gått åt till att sova/vila. Men nu tänkte jag berätta lite om dagen innan jag börjar med allt jobb som jag skulle ägnat mig åt idag.

Jo.... lastade in alla hundarna för ett besök på Ribban. Till och med Estrella skulle få hänga med. Förr lämnade jag henne med Stina när jag åkte iväg med de andra, hon kan ju inte vara lös bland fåglar direkt. Men nu finns inte Stina längre och det kändes taskigt att lämna Estrella ensam hemma så hon fick följa med. Jag var lite orolig att hon skulle jaga upp de andra hundarna när hon fick se fåglarna så att jag till slut skulle ha en hel flock galna, fågeljagande vovvar, omöjliga att fånga in...

Estrella fick två långa koppel på sig och hon visade direkt att hon skötte sig. Brydde sig inte om fåglarna och tyckte att det var kul att vara med. Det var mååååånga år sedan hon var med där med mig och dom andra.

Vi mötte Roy (den tvåbenta) så vi var ju dessutom två personer som hade koll på en eventuellt tokig Estrella, men hon var så lugn så så jag släppte kopplet på henne så hon kunde gå fram och hälsa på andra hundar lite lättare.

Men så fick hon syn på vattnet. Och innan alla tusentals poletter hade trillat ner och påmint mig om att Estrella + vatten + fåglar ALDRIG går väl så var hon och hela koppellängden en bit ut i vattnet.

De poletter som trillade ner försent var när vi fick fiska upp henne med en båtkrok i småbåtshamnen i Simrishamn. Hon var inte långt ut men hade rymt ut med ett flexikoppel snurrat runt bakbenet! Och båtarna höll på att köra över henne hela tiden. Ja, sen har vi ju gången när jag höll på att drunkna när hon simmade i Saxtorpssjöarna. En annan gång i Ållekulla fick jag vada ner i en sjö och hämta henne efter att ha tröttnat på att stå bredvid ett antal timmar. Med andra ord - Estrella har aldrig någonsin i sitt vuxna liv kommit på inkallning i vatten.

Det var en hel drös med fåglar i vattnet och Estrella simmade längre och längre ut för att till sist fokusera på tre svanar. Hon fick mycket publik från strandkanten, först log och skrattade folket bara lite men sen började oron att sprida sig. Mina andra hundar tittade utåt ibland och Snowie gav sig i efter Estrella men gav snabbt upp.

Efter ca en halvtimme ringde en snäll kvinna till Sjöräddningen som skulle ringa tillbaks igen. Då var Estrella långt ute, ca 300 meter och hon hade inga planer på att komma tillbaks. Det var svårt att se hur pass bra/dåligt hon simmade och med två koppel hängandes efter sig så fanns risken att hon kunde fastna någonstans.

Kom också ihåg att det var nästan nollgradigt vatten med is på sina ställen och att Estrella är en otroligt lat hund med dålig kondis. Hon är bara med mig hela tiden här hemma. Sover när jag jobbar, sover när jag sitter. Hon vill inte gå på promenad med ngn annan utan stannar hellre hemma med mig en hel dag utan att göra något. Hennes prioriteringar i livet är 1. Jenny, 2. Jenny & 3. Jenny. Förutom i vatten, då finns inte jag längre.

När Estrella var åtta veckor blev hon översvimmad av ett gäng newfoundlandshundar och hamnade under ytan en stund men poppade bara upp igen utan att vara ett dugg stressad eller rädd. Jag vet att hon är en extremt duktig simmerska men utan motivationen, utan den extrema jaktlusten hade hon drunknat för länge sedan. Å andra sidan hade hon inte varit på djupt vatten om hon inte hade haft den antagligen =) Men hon simmade på ren och skär motivation. Alla krämpor var borta, all lathet och dålig kondition märktes inte längre. Hon skulle ha en svan till middag om hon så skulle behöva simma till Danmark för att få tag i den.

Vi fick tag i Sjöräddningen igen och dom sa att varken dom eller Räddningstjänsten räddar djur men sen fick hon ett samtal om att en båt skulle åka iväg från Lomma. Men jag fick bekosta det själv. Så hon tog mina adressuppgifter och sa att båten skulle köra snarast möjligt.

Snarast möjligt lät inte tillräckligt i mina öron, Estrella var nu en prick mellan tre svanar. Hon var så långt ut att det såg ut som att hon var parallellt med mitten av bron! Det var hon givetvis inte men ca 500 meter ut var hon. Som tur var fanns det rådiga människor på stranden, många var engagerade. Roy (den tvåbenta) och en okänd man kastade sig i det iskalla vattnet och började simma ut men vi hindrade dom, det var lönlöst att ens försöka, Estrella simmade bara längre och längre bort och det var på tok för kallt.

En annan kille sprang bort till Bo01 området och frågade om han fick filtar på Espressohouse till de som hade varit i vattnet och det fick han! Men folk stirrade surt på honom när han tog filtar, dom trodde väl att han stal alla antar jag =)

Men inte nog med detta, samma kille letade även upp en båtägare, knackade på hans dörr och bad om hjälp och ägaren sa ja! Båten var svårtstartad och vi stod kvar längre bort på stranden vid Ribban och bara väntade på att få höra en båtmotor starta. Det kändes som att det handlade om minuter faktiskt och ännu hade vi inte sett någon båt komma från Lommahållet heller.

På stranden med oss stod killens tjej (?) och uppdaterade mig via telefonen om den svårstartade båten och till slut så hörde vi äntligen ett båtljud och såg båten runda hörnet. Jag hade varit lugn som en filbunke men just då kröp det rejält i kroppen av ett uns av lycka. Det var helt orimligt att Estrella skulle klara mycket mer än den timme hon hade simmat i det kalla vattnet.

Båten närmade sig henne och vi såg att hon simmade bort en del från båten och att dom inte lyckades få tag i henne direkt. Men till slut så såg vi hur hon fångades in och hivades upp i båten och då brast det och ett par tårar rann. Folket på stranden blev också glada och klappade och jag fick en kram här och där.

Killen som hade fixat filtar och båt och hans tjej och polare var inte ens hundmänniskor, han var till och med allergisk! Men tyckte om djur. Jag sprang bort mot den lilla bron som leder till Bo01 men kom på att jag hade tre hundar till och för att inte orsaka ännu ett kaos bad jag Roy hämta koppel i bilen så att vi kunde koppla de andra innan jag gick dit. Estrella hade två koppel på sig men jag hade glömt att ta med mig ngt extra till de andra, det brukar inte behövas.

Så det gick en stund innan jag äntligen kunde springa ner till bryggan där Estrella var. Hon låg ner, insvept i filtar och skakade och hackade tänder. Den allergiska killen hade henne i sin famn =) Helt otroligt vad snälla och hjälpsamma alla var och ingen ville ha något för besväret (kontra då Sjöräddningen som säkert hade tagit en 30000 eller ngt). Jag är luspank men något vill man ju göra om man kan! Får fundera...

Estrella blev glad att se de andra hundarna men hon hade full koll på änderna i vattnet och hade lätt tagit en tur till. Jag fick tag i Torkel och frågade om hur man skulle göra nu när hon var nedkyld. Jag hade för mig att man inte skulle värma upp en massa och det stämde. En filt hemma och rumstemperatur plus att jag skulle kolla tempen.

Så vi rörde på oss ganska direkt, orolig att hon inte skulle kunna gå. Haha, hon hade precis samma flyt i rörelserna som vanligt och verkade inte ett dugg trött. Vi träffade folk på vägen som klappade henne och då skakade hon lite extra med sina tänder när hon fick sina sympatiklappningar =) I bilen skulle hon sitta hos mig i framsätet, tyckte hon.

Väl hemma så la hon sig i sängen och fick en stor filt över sig men hon var inte ett dugg nedkyld utan hade normaltemperatur. Hon har varit precis som vanligt, inte ens tröttare! En mycket märklig hund... Och en mycket envis hund, lite som sin matte. Jag är arg på motivationen men också glad att den hjälpte henne att överleva.

Tusen, tusen tack till alla som hjälpte till att få in Estrella. Kan inte ens tänka tanken på att jag skulle mist henne där ute. Att vara utan henne vid min sida varje dag när jag sitter och jobbar. Min alldeles egna lilla latmask.

Ibland behöver man inte blogga själv ens:

http://sydsvenskan.se/malmo/article413553/Dramatisk-svanjakt-brfor-hund-i-Oresund.html