Metrobloggen

Det var ett tag sedan jag hade tid och ork att skriva. Jag är helt ärligt lite less på att aldrig ha tid och ork. Jag älskar att vara här och göra det jag gör. Jag älskar att få fokusera så. Jag ser fram emot resten av skolåret. Men jag känner också att det räcker sen.  För ett tag. Ingen heltidsdansutbildning nästa år. Även om jag ofta känner att men jo, jag vill ju, så vet jag att jag skulle bli knäpp! Jag måste få göra något annat också. Jag vill kunna ha några timmar över ibland. Några timmar då jag inte är helt slut och dum i huvudet av trötthet.

Men det är läskigt. För jag vet att det räcker med en mycket mycket kort tid utan träning innan ångesten sätter in. Så jag måste se til att lägga upp det bra för mig. Men jag tror att det ska kunna bli bra. Och spännande!

Imorgon är det första advent. Vi ska få göra Ivo Cramers Fader Vår på högmässan i Domkyrkan. Det känns väldigt högtidligt på något vis.

Igår kväll hade vi sovjetisk afton. Vi åt fyrarätters. Tre rätter bestod av rivna rotfrukter och grönsaker. Anuska (Astrid) hade målat porträtt av Lenin och Stalin och grannarna Ludmilla och Sasha höll ett vackert tal på ryska. Jag å Anuska hade mittbena:) Bilder kommer...

På torsdag ska jag redovisa ett pedagogarbete. Men det känns lugnt. Det är nästan lov. Kulturskymning blev jättebra! Och jag är en ator orsak till det och det känns jävligt bra. Vi var några stycken som verkligen slet. På kvällen blev det fest hos David och det var så himla kul. Annelie var här den helgen också. Allt var underbart!

Den här veckan har jag bara gått i skolan. På eftermiddagarna har jag umgåtts med folk, fikat, varit på stickcafé sådana saker. Otroligt skönt. Idag var planen att jobba med arbetet hela dagen. Det sket jag i:) Var hos J till klockan ett istället för att som alltid hetsa hem vid tio och då känna mig en timma försenad. Sen promenad och handling med Annie. Vi har köpt en adventsljusstake på loppis. Nu ska jag snart göra mat och vid sju kommer Karin och kanske någon mer hit för julbak.

Imorgon efter kyrkan är det skyltsöndag. Arbetet får lösa sig. Jag tänker inte stressa mer. Jag måste få ha ett liv ett tag känner jag.

Kram på er alla fina!

picasaweb.google.com/stefan.tunhem/MikadansVisby2Okt09

tack stefan!

www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx

Idag är det Visbydagen. Vi dansade Jennifers stycke "i sällskap av mig själv" i st Karins ruin på Stortorget. Stycket var en del av en dans och ljudinstallation som fanns mellan 13 och 1430. David Göran och Anton från Tonis improviserade live och så loopade vi altihop tre ggr. Jennifers stycke dansades till inspelad musik, Madrush av Philip Glass, och på det dikten "invitation" av Oriah Mountain Dreamer, och var delvis koreograferat delvis imrovisation.

När vi började arbeta med stycket fick alla dansare lyssna på musiken samt en dikt. Vi skulle ta fasta på något minne som kom upp och utifrån det en känsla. Utifrån den specifika känslan skapae vi sen varsitt solo. Solot var en del av stycket men känsla skulle vi behålla genom allt. Det var svårt för mig i början för det kom hundra minnen och känslor. Men jag hittade tillslut en gemensam nämnare i längtan. Men inte förrän på genrepet kändes det helt äkta. 

Idag var helt fantastiskt. Jag hittade något idag. Och jag kunde lämna något. Eller kanske inte lämna, men konvertera det. Det negativa blev possitivt. Förtvivlan blev hopp. Jag längtar efter mnnsikor och platser men allt som är viktigt, verkligen viktigt, det finns i mig.

Jag hittade en känsla som jag inte kan sätta ord på men det fanns rörelse. Jag har aldrig dansat som jag gjorde idag. Jag kände en ny medvetenhet i min rörelse. Jag kanske nosade på mitt eget språk?

Jag undrar nu, inte för första gången och knappast sista, är jag dansare nu? Jag inser att jag lite för ofta fortfarande ser mig som någon som försöker bli dansare. Men jag är en dansare, som hela tiden arbetar för att nå längre djupare. Det är det jobbet som gör mig till dansare, det är medvetenheten som gör det. Och tvivlet också kanske. Ja.

Inbjudan till ett möte.     O.M.D

Jag bryr mig inte om hur du tjänar ditt uppehälle. Jag vill veta vad du längtar efter och om du vågar drömma om att nå din längtans mål.

att jag hade tid och ork att skriva oftare och framförallt mer reflekterande.

att jag han med att lägga upp bilder. gärna en dagens bild. det skulle du tycka om va monster?

att dygnet hade fler timmar, arbetsveckor en dag till och helger en till.

att böcker film och musik var gratis. för pengar är jag inte så sugen på.

jag vill hoppa runt och skrika. vi har fått en ny kompis. bastian dök upp här, han hittade oss på couchsurfingsidan. han är en tysk kille runt 30 år som seglar runt i sin båt på somrarna och sen skriver böcker om det på vintern. ingen asflummig hippis. bara en fett chill snubbe. vi kan se hans båt från fönstret och vi har vat där och fikat. och imorgon, om vädret är okej ska vi ut med den!!!!

man kan couchsurfa hos honom när han är ute så jag vet vad jag ska göra i sommar!

livet äger! allt är så fint och bra! ikväll ska jag på bal med karin jocke å salza. och igår kväll sat jag med johannes ut vid södra hällarna och pratade och kramades i solnedgången och sen blev det mahjong, vin och vattenpipa (för vissa) hela kvällen hos karin.

här är sol som vanligt och jag var uppe klockan nio och sprang runt muren!

Har ni förstått det? Jag tror inte det för då hade ni varit här allihop. Jag bor på den finaste platsen i världen!

levande ljus, nag champa och annie som försöker lära sig spela durspel. kan en kväll bli bättre?

jag har skrivit ikapp mig själv ikväll. jag försöker skriva ner all bra improvisations- och kompsitionsövningar vi gör för snart står jag där utan skola och ska träna och skapa på egen hand. och kanske undervisa. men vi gör så mycket bra varje dag så jag hinner ju inte med.

mitt liv är fullt! visst är det lite tråkigt ibland att inte, som tonsiar, konstelever och vanligt folk kunna gå ut och ta en öl, eller åtminstone titta på andra som tar en öl, en vanlig onsdagskväll på creperiet, emn de är så värt det! jag har ju valt det här. och det är bra.

så här ser min höst ut.

skola mån- fre 9 - 16. helst vil jag vara i skolan kvart över åtta och värma upp med lite styrka och stretch. sen detsamma efetr skolan. gärna en timma. sen behöver jag laga massa mat eftersom jag måste äta hela tiden:)

3 okt. Kulturdagen. jag ska vara med i jennifers stycke / installation i st karins ruin. till detta ska jag, denna vecka, ha gjort en fras/ ett solo. Sen kommer vi repa en del inför det såkart!

Nästa vecka. Möte med danskonsulenten för jag vill arrangera workshop med Paula samt ta hit Amis föreställning.

21 nov. Tonis/Dansföreställning jag ska arrangera dvs se till att allt blir fixat och fungerar samt söka pengar. vi hade inspirationsmöte igår och det finns amssa bra idéer. jag ska koreografera ett stycke och antagligen dansa i några andra.

December. jag och Karin ska ordna en modevisning / föreställning av hennes kläder. efteråt ska vi sälja ch jag vill sticka upp grejer till det. det är också skyltsöndag och jag vill koreografera ngt till dess.

Jag skule vilja arrangera spelning med Dan Pappa och Henrik...

Häromdagen var jag lite trött och stressad. min dator var FULL! jag råkade slänga musikmappen. alltså ALL min musik. men, jag har inte hoppat från piren. jag tog det ändå ganska bra. men det vore jättefint om ni ville bränna skivor med fin musik och skicka till mig:) för jag har INGENTING! nästan iallfall.

jag har tagit en massa fina kort sen jag kom hit. vi har varit i skogen och hittat massa svamp. och spindlar. jag ska pixboxa så snart jag får tid....

men nu, kvällsmat och sova. det är lite för sent för mig nu. men allt är så mysigt. vill inte lägga mig.

Jag blir så trött. Psykvården i Sverige idag är katastrofal. Vilket problem du än har, här käka lite antidepressiva. Det kan vara bra att ta till i viss fall, i KOMBINATION med terapi, men med rätt terapi kan man komma så otroligt långt utan medecin. Medecinen tar enbart bort symptom. I bästa fall.

Jag är fast övertygad om att om kbt sattes in i rätt tid skulle så många människor slippa att ens gå in i en riktigt depression. Och vårdtiderna skulle förkortas även för de som är mer illa däran. När det för en gångs skull, ÄNTLIGEN kommer ett vettigt förslag, kan det inte få vara då? Skitfolk!

www.dn.se/nyheter/sverige/massiv-kritik-av-psykiatriforslag-1.948372

Idag var jag på Ica. I kön såg jag min ärkefiende. Eller ja, fiende iallafall. Det är en snubbe jag egentligen inte alls känner. Men för knappt ett år sedan, när jag var ny på ön, fick jag höra att han kallade mig både det ena och de andra och dessutom spred ut att jag hade diverse skumma åsikter. Det var jätteunderligt då vi träffats en enda gång tidigare och då knappt pratat med varandra. Jag försökte konfrontera honom en gång, log och var trevlig och sa att han verkade ha fått fel uppfattning om mig. Till ingen nytta.

I viket fall har han brutit foten. Och idag såg jag honom där i könpå Ica. Han såg sjukt ynklig ut. Jag fann det hela lite festligt, blev faktiskt riktigt uppspelt. På vägen hem sa jag till Annie att nu blir jag väl överkörd av en bil när jag går och gottar mig så åt andras olycka. Det blev jag inte. Men jag gick hem, hackade lök och hackade även bort halva pekfingernageln. Var det ngt slags straff frågade jag mig. Annie påpekade att jag kunde ju faktiskt hackat mig i fingret, det hade varit värre. Så inte straff då, men kanske ett varnandets finger? Tag dig i akt, sa det.

jag sitter i köket på hamnplan 4, mitt hem i år. jag har just kommit in från en väldigt regnig promenad. här inne är det varmt gult och doftar nybakta bullar, allt till ackompanjemang av trollflöjten och astrids ljuva stämma.

imorgon har jag gått i skolan i två veckor och varit tillbaka på ön i tre. ön, visby, hemma. häromdagen sa pappa att jag aldrig kommer flytta tillbaka till göteborg. det tror jag absolut att jag kommer att göra. men just nu är ön hemma. och jag har svårt att tänka att jag skulle flytta härifrån i maj. det vill jag inte!

jag skrev till en vän idag och försökte sätta ord på vad det är jag gör här och varför. min lärare pratade också om det på mitt samtal. varför dansar du? varför måste du dansa?

nästan varje dag i skolan tänker jag minst en gång att det här borde verkligen alla få göra. men det är svårt att hitta ord som förklarar varför. det är helt underbart att få komma till skolan och jobba, jobba så hårt att det inte går mer, och sen fortsätta.  de är fantastiska, de där ögonblicken då jag känner att jag hittar helt rätt i min kropp. men mest är det att tillsammans med andra plötsligt vara i de där mellanrummen där man är i exakt samma NU. när det helt plötsligt uppstår något. energi. och något mer. det är då jag vet vad som är viktigt. det är då allt annat försvinner. de är de mellanrummen som göra att jag överlever. lever!

hemma.

www.metro.se/2009/05/26/49141/konstelev-bjod-sina-besokare-pa-dodsd/index.xml

Jag antar att en vettig reaktion på det här är typ; Fy satan vad vidrigt och sjukt gjort. Men....jag känner mig inte det minsta upprörd. Tycker rentav det är rätt kul.

Är jag sjuk? Eller för insnöad? Eller är det faktiskt rätt festligt? Flär tyckte det. Det är inte bara jag:)

Om någon dött hade jag nog kanske inte tyckt det var så kul. Fast jag vet inte. Risken finna, hemska tanke. Men om Karl Edvin valt något inte så dödsriskigt. Typ hashbrownies? Problemet är väl då att effekten kommit när folket lämnat utställningen och då tappas väl poängen lite. Vad kunde han använt istället?

Jag tycker iaf det är mycket bra att projektet av skolan kommer bedömmas konstnärligt. Annat en fjant Konstfack som inte ens tål att deras elever filmar ett brott. På Metro föreslår en läsare konstnärligt körkort. HUH!!!!!

ikväll har jag och vice direktörn klättrat i två av stans ruiner. efter att ha klättrat mellan galler, uppför trappor, en planka och en vägg kom vi ut på taket av st Lars (tror jag). där, i fönstren och på stenen växte det massa ruccola:) det luktar äckligt, men sambosarna tycker om så jag plockade hem lite åt dom. de har vart å såelat fotboll och intog nyss en elitidrottarmiddag bestående av pommes och olika fetter på golvet i mitt rum. sen stretchade dom lite. finisar. jag kommer sakna dom i sommar!

vi har heldagar i skolan denna veckan. det är helt fantastiskt, jag kan helt plötsligt massa saker. vill inte ha lov nu! och idag var adele thompson från STOMP här, sjukt kul! hon kommer imorgon med:)

livett leker!

bilder från ruiner på jonas bilddagbok. gå in på 26e maj i kalendern till vänster:)

ulv.bilddagboken.se/p/guestbook.html#0

idag blev en sån där magisk dag. det kunde jag inte ana när jag vaknade. jag var seg i huvudet eftersom jag inte kommit hem förrän vid fyra på morgonen det såg lite molningt ut ute. jag tänkte att jag kanske skulle spendera dagen lite lojt i almedalen med L och andra, vilket säkert hade varit trevligt, men allt kändes sådär lite segt. hungrig men inte sugen på något,. alla kläder känns fel på kroppen. seg, opepp.

men så  kom L på att vi skulle cykla någonstans istället så vi svängde förbi ica för proviant och gav oss sedan iväg mot högklint. efetr bara ett par minuter var i ute ur visby och cyklade omkring på grusvägar i vackert kargt gotlandslandskap. och baaam så var all trötthet och all annan skit helt borta. solen sken och allt kändes nytt.

efter en stunds terrängcykling tvingades vi ut på asfalt. vi åkte förbi ett litet område fullt med byggsatshus i ljusa pastellfärjer och stora mycket välklippta gräsmattor. alla hade varsin sån där stor studsmatta. det var lite overkligt. som kulisser till en film typ. men så kan man ju bo......

när vi kom fram till högklint var där fullt av andra människor. såklart. det är lustigt, jag har bara bott här några månader men jag har redan vant mig vid ödsligheten. och blir jätteirriterad nu när det helt plöstligt är människor överallt. vi dissade utsiktsplatsen ganska snabbt och försökte hitta en väg ner till stranden. jag ville bada. efter kanske fem 90 graders stup (klev?!) hittade vi en ganska säker väg. det gick barn framför oss:)

även på stranden fanns det männsikor men det är en lång strand:) jag badade och det var inte ens obehagligt. det var helt fantastiskt skönt. L var avundsjuk och ville också vara naken men är en tönt och påstår att det är kallt i vattnet.

det blev iallafall några väldigt fina timmar i gassande sol. himlen var blå blå blå, havet lät som det ska låta, stenarna var släta och allt var vackert. när vi cyklade hem luktade det sommar överallt.

det blev en sån där dag som jag vill skriva ner varenda liten detalj om  och ha hundra tusen foton från. men jag har lärt mig nu att känslan av sådana dagar ändå inte kan sparas i ord eller bild. dom finns bevarade i min kropp; i dofter, ljud, färger, stämningar....allting samlas i en liten boll av varmt ljus. bollen bor i mitt hjärta och kan aldrig glömmas. våra kroppars minne är högst pålitligt. det gör mig lugn.

ikväll är det en vecka sedan vi körde sista föreställningen med Vårdans. jag tror att jag igår eftermidag började förstå att jag faktisgt kan koppla av lite nu. jag var själv någon timma för första gången på väldigt länge kändes det som. jag tog en filt och la mig under ett rosa träd. hade tänkt skriva lite men var alldeles för trött, så istället lyssnade jag på min ipod och grät en skvätt. det var skönt.

vid halv åtta var det dags för dagens andra och festivalens fjärde Ljudvågor konsert. Norrbotten NEO ingen. i fredags tyckte jag nog inte de gjorde verken rättvisa men nu spelade de riktigt bra. jag börjar få svårt att hålla isär alla verk nu men det är fortfarande jättekul. alla är så fantastiskt duktiga! senare på kvällen var det också en liten electro ackustisk konsert med tre stycken. ett nedsläckt Roxy, fina väner tätt intill och spännande musik. festivalpuben är Creperiet och där var vi till stängning. det var himla trevligt. tonsättare, fd tonsättare, falunelever, NEOmusiker och vänner. ikväll avslutas Ljudvågor med konsert med Gotlandmusiken i Domkyrkan. sen blir det fest på Tonis och Backstabbers, Tonis eget partyband, ska spela!!!

Jag är fortfarande helt extremt trött. vi hade gästlärare i veckan, vi har gästlärare nästa vecka och vi har gästlärare tredje och sista veckan. i eftermiddag kommer Lina hit. mamma åkte i torsdags.skoan slutar den 29e maj. då pker jag till uppsala. tillbaka den 1a juni, med lillasyster.....

det är söndag förmiddag och jag sitter i min säng med datorn i knäet. min kropp värker överallt och jag är så trött. jag var i studion igår och försöktee skapa, men inget kom. sedan repade vi med jennifer. i fredags var jag i fenix danssal i 1 timma och 40 minuter. satte ungerfär tio sekunder. det går framåt absolut, men så långsamt. jag behöver så mycket tid när jag gör sånt här. och den finns inte. jag försöker hålla paniken borta, för den kommer inte hjälpa, men va fan! nästa måndag ska allt vara satt och mina dansare ska kunna det!

jag borde alltså gå till studion idag med. men det är egentligen repförbud på söndagarna. vi ska ha en vilodag. och jag behöver verkligen vila. min kropp är starkare nu än för en vecka sen. jag känner mig inte alls lika sliten. men den behöver ju återhämtning för det. och min nacke är ett skämt!

det har gått bra på träningen i veckan iallafall. det är kul. nu känner jag inte bara att jag jobbar stenhårt utan att det faktiskt ger resultat igen! kajsa hade två riktigt härliga modernklasser i veckan. hon är så bra. vet alltid precis vad vi behöver. jag har äntligen försttt hur man ska stå på händer för att kunna stå där. nu är det bara att öva. och jag har lärt mig stå på huvudet på riktigt!

vi fick uppgifter av kajsa nu under vårdanstiden.

1. ta hand om oss.      det gör jag. jag unnade mig ett bad den dagen hon sa det, fast jag inte hade tid:) och jag tar mig små pauser/beläningar osv då och då.

2. kreativitet. skriv tre a4 sidor varje morgon. bara skriva aldrig stoppa sig och inte läsa igenom. detta ska göra att man efetr ett tag släpper många blockeringar detta ville jag verkligen göra, men det har inte blivit av. men jag ska försöka denna veckan.

3. konstnärsträff. vi ska gå på en konstnärsträff i veckan. dvs att med bara oss själva som sällskap gå på en utställning, sitta på ett café och se svår ut, eller hyra en film från bibblan som ser lite arty ut:)  detta är bra för mig. för jag behöver lära mig att umgås med mig själv lite. förra söndagen sat jag faktisgt utanför fotogalleriet själv med en chai och läste danstisningen, njöt och drömde. men det var inte helt lätt. behovet av att dela härjade och jag messae citat till astrid....

igår var trots misslyckandet i studion en ganska bra dag. jag var på fotogalleriet, sen ute och lekte med jonas en sväng. jag var lite för trött för poi men jag tränade huvud- och handstående. vi gick och handlade och bestämde oss för att ha kreativitetskväll. jag hade ändå tänkt att gå hem och sätta mig vid karins maskin. jag vaktar hennes katter i helgen. så vi gjorde mat där och jag sydde ett par byxor:) anie låg bakfull i fönstret och sov. jonas åt mest nötter, men det var mysigt ändå kom han fram till. han pratade mycket om allt han ska sy. och klappade på sina tyger:)

kristoffer.nolgren.se/2009/04/vad-ar-lycka/

vad jag tänkte

visst är det tragiskt? jag tror att många många verkligen är säkra på att det är just det där livet de vill ha.en del blir gruvligt besvikna men en del blir nog också rätt nöjda.men jag är också säker på att alla dessa nöjda kunde vart lyckligare någon annanstans. jag tror nämligen inte vi är gjorda för att leva sådär. jag tror vi mår bara av att interagera, att uppleva och att skapa. inte av att äga eller konsumera och leva i konstruktioner som hämmar oss vilket jag är övertygad om att kärnfamiljskonstruktionen alltid gör.

men ibland önskar jag lite att jag var en sån där som fått det där och var nöjd. men det är väldigt sällan och går snabbt över. men det som får mig att önska då är väl det som gör att många väljer just den vägen. det är kanske inte alltid jättekul men du har ett hem och en tillhörighet. en identitet. du vet vad som förväntas av dig och av de andra. och du gör din plikt mot vårt heteronormativa konsumtionsälskande samhälle.

det mesta känns lite bättre nu. det visade sig att jag behövde besluta mig för att vara ledig. men bara beslutet räcker inte. jag var tvungen att få det okejat av en massa andra. sen kunde jag släppa lite. det är som att jag behöver andras godkännande, andra som säger att det är helt okej att jag tar några dagar, inte gör allt precis som jag planerat, för att jag inte ska känna mig lat och riktigt dålig. jag hade för egen del tänkt mig att jobba ett par timmar om dagen tis tom lör på lovet. bara jag. inge annan inblandad i det. ingen blir drabbad av om jag ändrar den planen förutom jag. och ändå gick jag omkring med världens sämsta samvete gentemot...ja jag vet inte, alla, för att jag inte klarade det. skämdes, som om jag gjort någon illa. det är absurt. och inte alls nyttigt. vad kommer allt ifrån?

jag tror också att det rullat på fort nu. många saker i mitt liv. inte bara dansen. utan annat. i mig. runt mig. med mig. med andra. det är mycket tankar och känslor. som direktörn säger "olike känslor för olike saker". jag måste nog tagga ner lite kanske. fast jag är osäker på hur. det är så svårt att veta många gånger vad som är vad. vad är kärnan?

jag pratar en del med en fin vän här. hon har problemet att hon inte vågar blotta något hon känner, något som är riktigt hon, för nästan någon. jag ger bort allt direkt istället. och sen är det tomt. och jag har inget kvar. det resulterar i åtminstone tre saker;

jag blir som sagt tom. ett stort hål i mig. det är som att jag tappat någonting.

jag blir alltid alltid så sårad. av allt. detta beror nästan aldrig på att den som sårar mig vill mig illa, är en dålig person eller dyl. det är nog bara så att ger man hela tiden allt åt alla är det omöjligt att inte bli det.

jag får världens prestationsångest. vad ska jag komma med nu liksom? jag blir extremt självmedveten på ett negativt sätt och jag kan då inte slappna av alls. föranalyserar och efteranalyserar precis allt!

jag känner att jag pga av detta fuckar upp så många relationer med så många männsikor. jag vet att det inte är en bra lösning alls, jag vet att ingen mår bra av att göra det och att tusentals männsikor kämpar hela livet för att kunna släppa in någon åtminstone lite grann...men ibland önskar jag verkligen att jag bara kunde lägga av att känna saker, att fästa mig vid någon, låsa in mitt hjärta och bara "ice ice "

och så samtidigt, jag tycker ju om att jag är som jag är. att jag har förmågan att ge av mig själv. jag är stolt över min lojalitet mot dem jag håller kärast. jag är glad att jag inte är blyg att ag vågar vara på och framåt. jag vet att jag vinner en hel massa på det. men så, ja att inte hålla sig inom de givna ramarna leder också till missförstånd, oönskad uppmärksamhet och ibland ilska eller avund. det vore bra att kunna välja lite mer medvetet än vad jag gör nu vad jag vill ge för intryck, när jag vil provocera. jag har kämpat med det här i hela mitt liv och jag har än så länge inte kommit fram till något vettigt. jag slits mellan att inte vilja missuppfattas och att inte vilja som jag tänker svika mig själv. dvs vara någon som inte är jag. vart går gränsen?

ibland undrar jag om det där ens ÄR jag, elelr bara en projiecering av en massa känslor. fast är det kanske det som är den man är?

det blev mycket frågor nu. någon som har någon idé? någon som känner igen sig, som kanske lyckats hitta någon trevlig medelväg?

nu har jag ju just vikt ut mig igen:) för hela världen typ...internet är farligt och härligt.

det blev inte bara en dag. det blev två. och idag känns inte heller helt bra.
jag vet att jag ofta får lite ångest efter att ha umgåtts med en eller flera personer väldigt intensivt. sen när det tar slut så...ja då kommer det krypande.lyckobaksmälla kallar jag det. det är mycket mer lömskt än vanlig baksmälla. den kommer dagen efter sen försvinner den. lyckobaksmällan däremot, den ligger och lurar. man kan tro att man faktiskt kommer slippa den, så var det den här gången. men istället slår den ner över en tio gånger kraftigare och stannar i flera dagar.

jag åt typ inget igår heller....på kvällen kom jonas och drog med mig ut och tränade. direktörn och fröken b följde med. det var mysigt. ett visst lugn infann sig. en liten liten stund.

jag insåg precis nu att det sjukaste är att jag har sådana enorma skuldkänslor för att jag blir deppig. dels för att jag då tex inte orkar göra allt jag borde, tex koreografera, men framförallt bara för att jag är nere. det är som att jag bara genom att inte vara glad sviker alla jag känner. det är ju helt sjukt men det är så jag känner. jag känner det som att jag gjort något riktigt elakt eller dåligt mot alla jag tycker om....

....har man aldrig en famn att sova i när man verkligen verkligen behöver det?

så många bra dagar. se kom dag. ångest ångset. började igår kväll. var kvar när jag vaknade. växte växte. inget hjälpte. gick och tränade. körde en stång. lite tå. lite piruetter. men det blev inget koreograferat idag heller. ute sol. men jag kände mig bara fel. ipod. spoten vid vattnet. hjälpte inte. vänner, hjälpte inte. finaste karin, hjälpte för stunden. men nu e jag hemma. borde sova. borde vara i studion klockan nio imorgon och skapa. borde har gjort hela mitt stycke klart på lördag. borde inte tänka så här. borde borde....ångesten river. jag vet att det går över. det är så sällan numera. men efter några timmar kommer ändå skräcken igen. så överväldigande. jag kommer fastna. jag kommer inte klara det. det har vart för mycket bra. nu ska det straffa sig.....

och jag vet ju vad jag ska göra för att det INTE ska bli såhär. gå och lägga mig i tid, äta ordentligt tex. och så göra jag inte det. elelr jo, en massa gånger gör jag ju det. men det går inte alltid. och då tänker jag att jag får skylla mig själv. och så blir det jag som vållat all ångesten och sätt till att jag misslyckats. mer ångest. mer borde. så svårt att lära sig göra rätt alltid. fast det var ju det det inte skulle handla om.....eller?

jag vet att det vart debatt om det här för två år sen typ men jag issade det då. nu sänds det i kanal fem och tacka fan för det! nour är fantastisk!!!

lördag. helg. lite andrum.

vi har börjat med vårdansarbetet. det kommer bli mycket men det är roligt. jag har haft två rep med mina fina dansare och jag har gjort en koreografisk tidsplan som faktisgt känns helt okej.

det har funnits massor av saker de senaste veckorna som jag har velat skriva om. men det har inte funnits någon tid. det stressar mig också för jag vill ju spara allt bra. all inspiration. alla upplevesler. tankar. all dans. men hur sparar man dans?

signifikanta andra

för ett tag sedan hade Kajsa teori med oss. hon pratade om signifikanta andra. alla har signifikanta andra. när i är små barn är det vår familj. sedan får vi fler. det är personer som vars värderingar vi värdesätter, på gott och ont. då vi tex står inför ett val tänker vi mycket på vad dessa personer anser. med tiden samlar man ofta på sig en del signifikanta andra som kanske inte är så bra för en själv av olika anledningar. vi fick i uppgift att rita en liten andra signifikantlåda med namnen på de vi trodde vi hade där. sedan fick vi fundera över om dessa verkligen skulle vara där. därefter ritade vi en ny låda med persner som vi känner gör oss gott att ha som signifikanta andra.

när jag skulle rita min första låda så kom först tre personer automatiskt. Pappa, Mats och Anton. vedervärdigt! ni är ju bra och så, men va fan! ut åkte ni iallfall, fast pappa du fick stanna lite:)
resten av namnen fick jag tänka mer på för att komma fram till vilka som faktisgt finns där i min lilla låda.

jag har nog kommit fram till att man behöver olika lådor för olika situationer. men jag vet också att jag tänker alldeles alldeles för mycket på vad andra människor, speciellt de jag tycker om, anser. jag vill hela tiden ha ett godkännande, hellst lite mer. så jag verkligen är säker. ush! deppigt ju....

mål och kreativitet

en annan teoriklass paratade vi om mål och kreativitet. vi fick sätta upp fem mål. sen läste kajsa en inspirerande text om mål och kreativitet och sen fick vi skriva om om vi ville. mina första mål handlade om den närmsta tiden och var inte så vidlyftiga. den andra listan blev roligare.

mina mål!

klättra "på riktigt"

resa runt på balkan

starta ngn form av scen, kompani eller dyl inom modern dans i göteborg

vandra

skriva ngt och få det utgivet

ett "riktigt" dansjobb

lära mig spela ett instrument och stå på enscen med det. helst se jävligt cool ut samtidigt. och sjunga.

leva på landet och vara självförsörjande

lära mig sy kläder

det som är mest upplyftande med den här listan är att det, när man tänker efter, inte är ett dugg omöjligt att jag kommer uppnå dom allihop!

att lära mig sy kläder tex har jag redan tagit ett steg emot. jag är med i kostymgruppen inför vårdans tillsammans med Karin som ju kan allt!:)

överhuvudtaget har jag bestämt mig för att försöka lära mig mer saker. bla fick jag ju för mig att jag ska lära mig poi. kanske inte med eld men med strumpa å boll:) jag är rädd för bollar och jag har dåligt tålamod. jag har extremt svårt för att lära mig något som jag inte är lite bra på från början och jag blir lätt väldigt väldigt arg....så jag var lite orolig när jag skulle pröva poi. men jag bestämde innan att jag inte skulle ge upp även om jag sög totalt. vilket jag var övertygad om att jag skulle göra.

jag sög inte! inte alls. och det var jätteroligt. och beroendeframkallande har det visat sig. när jag kom till stockholm helgen efter fick jag ett par egna av loffi så nu är det bara att öva öva öva. försöker hinna lite på luchen eller så varje dag.

jag vill lära mig allt allt allt allt allt! och helst NU!

mina fina poi!

stockholm

förrförra helgen var jag alltså i stockholm. jag och isak åkte dit för att gå på stödfesten för cyklopen. och träffa fint folk förstås! vi lämnade en vacker vårig ö på fredag eftermiddag. vi fick finfina platser och jag hann med att sy på banden på mina tåskor, ÄNTLIGEN. jag kom på att jag ju nästan aldrig åkt båten i dagsljus och vi gick ut en stund. det var sol och blått och våran älskade ö syntes fortfarande.

väl framme åkte jag ut till loffi i örnsberg och sen gick vi på governour andy. det var sådär. lite obehagligt faktisgt. och rundpingisen var inte heller som sist, folk var för fulla och följde intereglerna vilket irriterade vissa:) påvägen hem poiade vi lite när vi väntade på tunnelbanan. jag vågade fast jag inte kan. tyckte inte ens det var jobbigt. för er som inte vet innebär at inte kunna att konstant slå sig själv i huvudet vilket lätt känns förnedrande.

på lördagen åkte vi in till stan och träffade karin och hycken. jag köpte efterlängtade byxor, stora stora, och vi strosade runt lite. karin skulle tillbaka till ön och jag och loffi tänkte gå och äta innan cyklopen.  då kom jag på att jag kunde ringa lo. och hon höll precis på att laga mat med två kompisar så vi åkte ut till täby och blev bjudna på pasta:) och absint. vi använde det som listerinsubstitut och...ja det gjorde ont. och lo var så fin, såklart. å vad många jag har att sakna!

kvällen på cyklopen var helt underbar. jag stötte på cora där och jag fick dansa. massa massa massa!!!! det fanns någon efterfest också. jag var sugen men alldeles för trött. söndagen blev lat och mysig med bra film och onyttigheter. sen tog jag kvällsbåten hem med isak och ylva.

www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2558087.svd

Tröttsamt av Agenta Pleijel. Tycker jag.

Sant är att en del argumenterar så som hon i artilkeln påstår. Lika sant är att minst lika många använder sig av samma logik fast tvärtom. Som anser att det en del judar utsattes för iom andravärldskriget och förintelsen ger alla judar, samt staten israel, rätt att begå brott mot andra männsikor. Precis som Sverige som stat under andra världskriget passivt såg på och lät fruktansvärda brott begås mot oskyldiga människor (judar, zigenare, kritiker = MÄNNISKOR!)  ser Sverige idag passivt på när vidriga handlingar begås, exempelvis i Gaza. Att låta matchen igår spelas är att tyst godkänna Israels politik. Det handlar inte om att straffa en enstaka tennisspelare som en del tycks tro, det handlar om att visa att vissa saker är oacceptabla.

"Nazismen ville utplåna alla judar ur mänskligheten och Förintelsen var en gigantisk industri för dödandet av judar. Gaza däremot var ett angreppskrig för att sätta stopp för raketer från Hamas mot civila israeler. Man kan uppröras av resultatet. Men att likställa det med Förintelsen?" skriver Pleijel i artikeln ovan.
 

Jag tycker det är upprörande att försöka förenkla det så. Att påstå att Gaza handlar om att Israel behöver försvara sig mot Hamas. Varför finns ens Hamas? Varför gör de som de gör? Det tycker jag Pleijel och likatänkande kan fundera en stund över.

Jag tycker det är intressant hur upprörda många människor är över de palestinksa självmordsbombningarna som sker. Det är människovidrigt, oacceptablet etc  etc. Jag kan inte stödja att någon dödar civila, vare sig palestinier, israeler eller någon annan. Vad jag har svårt att förstå är att någon kan uppröras så över dessa självmordsbombningar men inte över israels, och andra staters, agerande som faktisgt är det som föranlett dessa händelser. Att ta sitt get liv och samtidigt ta med sig så många civila och oskyldiga människor, kanske barn, in i döden som man bara kan måste vara den absolut sista förtvvlade utvägen någon människa väljer. Jag kan inte föreställa mig den enorma hopplöshet och värdelöshet dessa människor måste känna. Ändå är jag förvånad  över att, som situationen ser ut i och kring Palestina, inte fler självmordsbombningar sker.

Att hitta en lösning på konflikten i Israel Palestina är ingen lätt uppgift. Men så länge omvärlden tillåter staten Israel fortsätta med sin nuvarande politik så kan vi alla vara säkra på att fred inte kommer uppnås, att självmordsbombningarna kommer fortsätta, att terroristorganisationer med lätthet rekryterar nya medlemmar.....

För varje barn som skjuts ihjäl av israelsika soldater och för varje barn som dödas av självmordsbombare har vi alla ett ansvar. I synnerhet våra styrande politiker. Vi (svenskar, Sverige som stat, männisor världen över) kan fortsätta ägna oss åt att bråka om vilket "folk" som lidit mest i vår världs historia och vem det är värst att döda. Eller så kan vi börja se ALLA som människor med lika värde och agera därefter. Det är faktisgt inte svårare en så!

Heder åt alla som demonstrerade i Malmö igår!

...när allt bara är fint. en sådan dag har jag haft idag.

jag vaknade utsövd och till ett sms från natten som gjorde mig glad.
 låg och latade mig en stund och sen steg jag upp. la i en tvätt och diskade medan astrid duschade, sen åt vi frukost ihop. fil, musli och banan, honungsvatten, grahamsbulle (hembakt) med smör och god herrgårdsost. många skivor.

efter frukost städade jag upp lite i rummet. det var sol ute och jag och astrid begav oss iväg för att köpa present åt ett födelsedagsbarn vi känner. det var så fint ute att vi gick hem, dumpade kassar och tog kameran och gick ut.

det var helt underbart. sol sol och den värmde! nere vid vattnet satte sig astrid på en sten och jag lade mig på betongsluttningen. där kunde jag ha stannat hela dagen. vi fortsatte upp på utsidan av muren hela vägen runt och sen hem. många fina kort blev det, de kommer upp på pixboxen nu ikväll.

hemma igen var det dags för mat. och mer tvätt. sen hem till karin med jennifer. vi hade en lång mysig kväll med tåskor, kakor, fotofix , virkning och en massa katthår. vi sågs redan vid halv sex. skönt. kvällen blir så lång och ändå inte sen.

när jag gick hem, lite tung i bröstet, kände jag att jag inte als ville gå inomhus. så jag gick bara upp och slänge av mig kattmattan och hämtade min dam och så gick vi på kvällspromenad bort till väderkvarnarna. det var en sån skön kväll. jag hade inte ens jacka då. många tröjor bara.

hela dagen har varit fantastisk, på ett väldigt lugnt sätt. även vardagliga saker, som tvätt och disk har känts trevliga. jag har vårkänslor men jag är lugn. det känns väldigt annorlunda. kanske kallas det harmonisk?

jorden är full av små paradis och jag befinner mig mitt i ett av dom. både fysiskt och andligt. 

godnatt vackra värld och vackra människor!