Metrobloggen

Idag läste jag om en ung tennistallang, en framtida stjärna.
Rolig med svenska stjärnor, oavsett sport, och jag gillar verkligen sport. Men, vilken bild får dessa unga stjärnor när underdåniga journalister ställer frågor som...

"du har ju hoppat av skolan för att satsa fullt ut på din tennis, och tränar sex pass om fyra timmar i veckan, hinner du med något socialt liv utanför tennisen alls?"

Skulle tro att de flesta som läser det har en minst lika omfattande vecka, utan att någon tårögd liten sportjournalist undrar hur vi hinner med vårt sociala liv...

Idag på skolan så skulle ovan namngivna unge man hoppa, och oj hur han hoppade. Han hoppade tydligen jättefint.

Däremot så landade han som en kratta, rena Gottröra.

Då blir det så här dumt. Men jag tror denna vrickning går över inom kort, den andra sonens vrickning är mer långsiktig  =0)

När man går på den finfina butilken Norins ost så sker det, de väger, skriver priset på den först inslagna ostbiten, sedan fyller de på med priset på nästa, nästa och så vidare till man shoppat klart.

Sist men inte minst summerar de priserna, på klassiskt vi, men siffror i minnet och hela faderullan, en njutning för ögat.

Den dag de börjar med streckkoder, laserläsare, eller ens maskinell våg som kastar ur sig opersonliga självhäftande prislappar, ja då lever vi i ett ännu tråkigare samhälle...

Besök gärna en sida för sybariter =0)

Idag erbjöd syltan en riktig rysare, kårar av ogillande passerade ryggen. Den rätt som ofelbart serverats var gång jag som politiker eller förälder besökt en skola och förärats mat, "korvstroganof med ris och slemmig fadd rödaktig sås".

Dock så fastnade ögat på dagens alternativ innan jag med kraft hann slå igen dörren, Potatis, löksås och stektfläsk!

Nu kamrater, bloggdeltagare, familj, vänner och annat löst folk pratar vi matkultur. En rätt som är så rätt att man nästan blir tårögd, och snart därefter mätt. En njutning, en glädje att få vara lönearbetare på en arbetsplats med sådanna prima syltor dörr i dörr.

När mättnaden lite blysamt avklingar så uppstår en saknad, man känner att det liksom suger i magen. Funderade på om jag var godissugen, om jag ville ha choklad, Turkisk peppar, flygande tefat med fånigt pulver innanför ett pappersskal eller rent av en Toblerone.

Men så slog det mig, med kraften av en snärtig frukommentar!

Jag har ju för böveln inte spisat någon semla i år! Vilket förfall, jag skäms, borde inte blotta mig så här.

Men nu jäklar ska det åtgärdas!

... ska man jubla åt. Så nu jublar vi för Bamselander som fyller hela 2 år, han har på ett år fördubblat sin ålder, kommer inte att ske igen.

Snart är han så stor så han kan börja dricka bärs med pappa och gubben. På själva puben har han kunnat gå länge, för att inte tala om den fjärde storstadsregionens uteserveringar. I somras spanade han in ett antal Bamsepumor, minns speciellt en läcker blondin på Mörners, men hon var nog lite för gammal, minst tre och ett halvt.

Nu visar det sig att Bamsemamman, och inte minst Bamsepappan är av osedvanligt klent virke, så dagens party fick ställas in, eller inte ställas in, skjutas på framtiden, när de gamla piggnat till.

Ett fyrfaldigt grävskopa för Bamsen!

Nu är det bara för alla parter att börja ladda...

P för tågåkande, skoterkörande och renköttstuggande.

Assar för fläskstekande, kaffekokande och wirrepimplande...

Jag tycker det ska bli kul jag med, men tror det är de två ovanstående som längtar mest.  =0)

...en sådan dag inleds med fördel med ett stillsamt uppvaknande, följt av en kopp svalt, nästan kallt kaffe. Jo, så vill jag ha det.

Sedan kan man börja tjata på sin fru, påstå att hon tydligen glömt att man har namnsdag och därför genast bör göra en smörgåstårta, kan komma att fungera någon dag, ge aldrig upp.

Därefter surfar man runt och kollar facebook, Corren, bloggen, expressen och aftonbladet, sportsidorna är givna, om inte Luleå har förlorat, för då är dom bara skit.

Frukost! det är prima, men får inte ta för lång tid, för man blir kall om fötterna, så pronto tillbaka under täcket.

Vill det sig nu riktigt illa ringer en bullersvåger ochä säger massa saker, fort och högt, men man förstår.

Sedan avslutas dagens inledning med att man i bloggen beskriver just den, dagens inledning. Varefter man övergår till att reprisera mycket av innehållet under den följande förmiddagen...

Det här mina nätvänner är Magnus...

...Magnus Samuelsson, Kindas starke man.

Ett par gånger besökte han gymmet i Rimforsa samtidigt som jag var där (och det ska tilläggas, var inte ofta). Det var inte så kul.

Nu är det viktigt att vara rak, Magnus är en trevlig prick, visar gärna hur man ska göra osv, så ingen skugga över honom, men självförtroendet växte inte när man tränade samtidigt.

Jag tycker det är kul att det gått så bra för honom, vi har liksom lyckats på olika arenor...  Jag fortsätter att träna, det är ok, för jag dansar nog fan sämre än honom....

Vi reder ut det här med plättar och pannkakor, detta gör ni genom att följa nedanstående facebook konversation, de som heter Tomas har alltid rätt!

Mer information finns här

Tomas undrar: Blodpudding eller/och småplättar? 18:19 - 16 kommentarer

Ulkira Sjöklev klockan 18:35 den 12 januari
Vad är det för skillnad på småplättar och plättar?

 Tomas Lindgren klockan 18:43 den 12 januari
Oj, känslig fråga, men enligt mig så är små plättar just små, stora plättar större, sånna som helt förkastligt understundom kallas pannkakor i okultiverade delar av landet...
Pannkaka gräddas i ugn, plättar tilllagas på spisen..

Ulkira Sjöklev  klockan 18:45 den 12 januari
Så du menar att småplättar=plättar, plättar=pannkakor och pannkaka=ugnspannkaka?! Näe...

 Tomas Lindgren klockan 18:47 den 12 januari
Näää, jag menar att allt som lagas till ovanpå spisen, små och stora är plättar, medan det som lagas till i ugn är pannkaka... och jag inte bara menar, det är så =0)

Gored Goresson klockan 18:51 den 12 januari
Men hallå! Pannkakssmet i en stor lagg OVANPÅ spisen måste väl i alla fall bli pannkaka!

Ulkira Sjöklev  klockan 18:52 den 12 januari
Ja precis! Tack! :-)

Tomas den norre klockan 18:53 den 12 januari
Det märks att Tomas tillhör kultureliten i plätt- och pannkaksriket.
Småplättar = små plättar (gjordes förr i världen i plättjärn)
Plättar = är stora plättar, görs bäst lagom stor stekpanna i gjutjärn.
Pannkakor = synonymt med ungspannkaka (gör med fördel att skära mindre bitar och stekas i stekpanna dagen efter.

 Tomas Lindgren klockan 18:54 den 12 januari
Här finns alla förutsättningar fören stor nätbaserad folkbildningskampanj.
Jag kan möjligen sträcka mig till att när en sörlänning försöker sig på att göra stora plättar, att det gärna blir pannkaka av det, men blir dom bra, då blir dom plättar, så är det =0)

Gored Goresson klockan 18:56 den 12 januari
Jag kan bara hänvisa till en verkligt auktoritativ källa. Enligt Sven Nordqvist i referensverket "Pannkakstårtan" är pannkakor något som görs ovanpå spisen - i en pannkakslagg...

 Tomas Lindgren klockan 18:57 den 12 januari
Nu pratar vi fiktion, sagor, hitte på?

Tomas den norre klockan 18:59 den 12 januari
Nu förstår jag hur Staffan kunde vara vilse i pannkakan...

Ulkira Sjöklev  klockan 19:01 den 12 januari
Så hur många plättar får man med en plättlagg då? Med er konstiga definition av plättar och pannkakor menar jag... ;)

 Tomas Lindgren klockan 19:02 den 12 januari
Äh, käre namne, se det så här, du har vänner som är openminded, vill dom kalla plättar för pannkakor, pizza för brysselkål, långfil för kärnmjölk, så låt dom.
Låt oss renläriga vara trygga i vår förvissning, och hoppas de skådar det kulinariska ljuset innan de lämnar det jordiska.

Tomas den norre klockan 19:05 den 12 januari
Ja, det är mångfalden(pannkaks- och plättsmeten) som berikar oss! ;~))

Gored Goresson klockan 19:09 den 12 januari
Se där en värdig avrundning av en intressant debatt :-)

 Tomas Lindgren klockan 19:11 den 12 januari
Håller med, men en dylik kulturdebatt berikar aftonen, ha det (plätt)gott!

Igår fick jag se en sak i smyg när mostern var och pudrade näsan,
bamse hade kommit över ett hemligt dokument från sitt dagis.

De har haft det lite tungt den senaste tiden där på dagiset, så nu har de utarbetat en ny pedagogisk modell...

Bamse tror att det är jag som ryms i pusselbiten "kompis sol", men han skulle läsa vidare imorgon och höra av sig när han vet säkert...

Idag är det bra, känns fint, idag kanske man ska utropa som nyårsdag.
Låta det där nya livet ha som start dag?

Så till gåtan...

Bloggaren känner sig som ett otrött singularis exemplar av ovanstående, alltså är han... " xxxx xxx xx xxxxxxx"!

Första rätta gissning kommer att premieras...

Igår var vi i Norrköping, en stad som för mig oftast innebär arbete.

Gårdagens arbete bestod i att passa Bamsen medan hans föräldrar förlustade sig på staden.

Bamses föräldrar är nog lite trötta, för de hade som huvudkriterie att filmen de ville se skulle vara lång, så de fick sitta still länge.

Sedan var den visst väldigt bra också, så bra så att Bamsemamman glömde bort att andas i slutet, så korkat.

Nå, själva Bamsevaktandet avlöpte mycket väl, vi såg filmen "Bilar" tre gånger, åt Banan, pizza och så försökte Bamsemostern förgifta själva Bamsen genom att servera Bamsen ost på smörgåsen, kommer inte att glömmas...

De där föräldrarna var ute och spisade med, gick på en sylta med massa fin mat på menyn, tror ni de åt raggmunk? Nej då, än en gång visade de att deras omdömmen inte alltid är de bästa.

Ibland läser man om män som saknar hår, verkligen saknar hår.
Jag har inget på huvudet, men tro inte för en sekund att jag saknar det.

Igår fick min känsla en kick, för om man har hår på huvudet, och är lite småsnobbig, så kan man få se ut som min son här nedan...

Huuuu....

Idag har dotter och Linus blivit sambos, det är ju himla kul, tror det blir prima. Tillsammans med Linus föräldrar och bror har vi flyttat dom.

Den här dottern har de senaste tre åren flyttat fyra gånger, och så vitt jag vet så är det bara hon och jag som varit med alla gångerna.

Där hon flyttade ifrån idag, det var en fin TAK-lägenhet, belägen på 4, ja nästan 5e våningen, utan hiss.

Så när jag sluter ögonen nu, vad tror ni jag ser, jo trappor, bara trappor.

Det var 60 trappsteg upp, och lika många ner, plus en massa knatande på avsatserna, och varje gång bar man något på vägen ner, oftast en soffa, en säng eller en påse grillkol...

120 steg per omgång, gånger ca 20 turer, det innebär 4200 jäkla trappsteg, alla andra steg oräknade.

Nu ser ni till att hålla ihop, för nästa gång det ska flyttas, då jobbar jag, seriöst. (Ovanstående gäller svågrar, chefer, kungar och hovrättsråd, eller vem som helst egentligen).

Dagens rubrik i lokaltidningen måste vara..

"Misstänkt singelfylleri på Lambohovsleden"

Hur kan man vara så osocial att man ägnar sig åt singelfylleri, och vad ska kompisarna säga? Eller är det en ensamstående person som krökat till? I så fall, tur för honom eller henne, att det råder ett singelskap, annars vore bannor att förvänta.

Ska man nu dessutom ägna sig åt singelfylleri, varför inte hemma, utan på Lambohovsleden, i bil. Singelfylleristen har inte tänkt till, eller så är det...

...rubriksättarna på Corren som ägnat sig åt det motsatta, gruppfylleri....

www.corren.se/archive/2008/12/27/k1a325q47u8ix55.xml

Dagar som dessa, då kan jag droppa lite ord som jag lärt mig av de yngre medlemmarna i hushållet...

Mättnad, det är ju ett rätt vanligt tillstånd, ja vissa skulle säga att tillståndet är "default", samtidigt som det är väldigt "random" när hungerskänslorna infinner sig.

Men belåten och mätt, så kan man ägna sig åt att på ett ungt och vaket sätt bara "softa", ja jag vill påstå att jag är en av de som "äger" i denna konst.

Nu får det vara bra, ska "chilla" lite, och är det något jag inte vill se på tv, så säger man på blandspråk, "dags att replacea kanal"

Om jag ber någon av sönerna att kolla denna text, så vet jag vad svaret blir, "orka"... man är väl inte "emo" så det räcker.

...pratas det om ibland, det tror inte jag på, en del av den svenska traditionen att ha möjlighet att klättra, eller falla i seriesystemen.

Kan dock för dagen tänka mig att man låser elitserietabellen istället, en så där två månader, för att prova liksom...

Hej Luleå!

Idag ska jag begå min debut som mellandagsreasintressent, jag ska se om jag kan hitta ett par träningsbyxor. Jag har redan ett par, fast dom är egentligen inga träningsbyxor, utan ett par prassliga gamla badbyxor, utan resår eller snöre. det innebär att de blott hålls uppe av den mage som själva träningen har som mål att minska, vilket kan leda till framtida pinsamheter.

Redan nu ställer dom till det, man kan ju inte stila, dra in magen osv när man möter tjusiga damer (som frun) på gymmet, för då faller de omedelbart av, och försöket att stila faller lika platt som plagget i fråga.

Kanske köper jag också den där usb-skivspelaren som hustrun ville klappa till mig med på julafton, men som inte hann inhandlas...

.... nyss var luften lite kvav, tung och varm, som en kyrkogård...

Förlåt jag är naiiv, naiv naiv, men alltig är så enkelt...

Men du sa, du är ganska så....

Luften känns så fin, så ren, så fin...

Puss Fia fru....

Att ha levande ljus i granen är en oomkullrunkelig tradition i vårt hem.

Ger ett mycket trevligt och mysigt ljus i rummet, spänningsmomentet 
ska inte heller underskattas. Så samtidigt som vi skriver önskelistor, så kollar vi att hemförsäkringen är betald.

Udda föreberedelser, eller "ehuru traditioner brytes" är temat för den här julen. Traditionen säger att granen ska in kvällen före julafton (inköpt utanför ICA i Rimforsa 20 minuter innan de stänger).

Sonen tyckte att vi borde köpa tidigare för att få en fin gran, oj vad han har kort minne, för fem år sedan köpte vi redan klockan 4, inte hjälpte det.

I år har vi en tjusig stadsgran, som redan är på plats. Ingen stämning ändå. Men nu kanske, frun for likt en anfallsglad Lulehockeyforvard ut i köket, och om en stund ska jag smyga ut och sno första knäcken, medan hon duschar...inget skvaller...

Igår blev det sant, på riktigt, hustruns heroiska insatser gjorde att vi nu har var sin biljett till AC/DC konserten på Ullei, midsommardagen, wow!

Bilden här ovan visar när vi såg dem senast, tror jag...

I höstas, då var man driftkucku, men det var ok, serien såg ut som nedan, ochmånga hade kommentarer och ville prata hockey. Jag led och teg, men vek aldrig ner mig, lag byter man inte, så är det...

Sedan har "mitt" lag börjat klättringen, och när de spelade 11 macher utan förlust så var jag glad... Men de här Linköpings fantasterna vägrade delta "vilka leder elitserien", "vilka ligger först" var de ödmjuka svar man fick när man ville dela glädjen med dom...

Nu ser tabellen ut så här, och vi går mot jul, den kommer se ut så här länge, det känns bra...

Undra vilka svar och vilka glada tillrop man får imorgon?

Jag tycker trots allt att LHC har gjort en kanonsäsong så här långt, att ligga trea i elitserien, som köpelag och som klubb utan kultur och anor, det är bra det, riktigt bra.. Så så missunsam och liten som deras supportrar, det är inte vi, som vet vad hockeykultur är...

sov gott...   =0)

Blir det 21 juni, på Ullevi!

Då spelar inga mindre än....

Biljetterna släpper dom den 18 december 11.00...

Idag serverades denna rätt på Lagerbladet...

Kroppkaka, med skirat smör, och så hotade de med lingon, men jag undvek galant detta lönnmordsförsök.

Att äta kroppkaka, det är rätt ok, men samtidigt vet man ju hur nära kocken i fråga varit att få till något riktigt delikat. Om man lärde sig att inte komplicera tillvaron så förbaskat här nere i "södrasverige" så skulle det serveras mer...

...pitepalt. Titta noga på bilderna, nog ser man var storleken, styrkan och stoltheten hos anrättningen finns. Överst ser vi den lilla blyga, lätt parfymerade, på gränsen till fjolliga kroppkakan, och på den nedre bilden konstaterar vi hur den stolta Pitepalten i sin gyta dominerar hela spisen, köket, livet, så är det.