Metrobloggen

Ja, så är det. Vill bara säga hejdå till alla här som läst denna blogg. Men nu avstår jag från att uppdatera den mer. Orkar inte, vill inte, kan inte... Ja, jag struntar i det och hoppas att ni alla mår bra.

KRAM!

... bara nästan...

Sommaren är här och jag är borta. Ja, jag är inte hemma hos mig vill säga. Har senaste tiden befunnit mig lite varstans och datortillgången har varit knaper.. eller ja, ärligt talat har jag knappt velat röra en dator trots att jag haft tillgång. Inser att när jag släpper datorn blir jag genast mycket lugnare. Det finns liksom inga måsten länge.. jag MÅSTE inte läsa alla bloggar på min blogglista och jag MÅSTE inte uppdatera min egna blogg... jag MÅSTE inte ens kolla min mejl. Och jag måste erkänna att det är UNDERBART! Jag har med andra ord tagit semester från allt vad bloggande heter och jag måste erkänna att jag inte varit inne på en enda blogg på senaste 1,5 månaderna. Visst saknar jag att läsa era härliga bloggar ibland, men jag har efter min uppsats om bloggar tröttnat på bloggosfären och ägnat mig åt vänner och familj på närmare håll. Jag hoppas ni har överseende med det och inte hänger mig, eller aldrig kikar in här igen.
 När hösten kommer blir det förmodligen mer bloggande igen... men jag vill nischa mig lite mer och samla ihop tankar innan jag fortsätter blogga. Inte bara skriva någon slags dagboksblogg. Nej, ska det vara ska det vara på riktigt.

Snabb uppdatering av vad som hänt på sistone

• Jag avstod fotograferingen jag har chans till. Insåg att jag varken hade tid eller råd. Ja för fast att själva fotograferingen och styling var gratis hade jag behövt ta mig till min lägenhet (är hos mor och far ca 10 mil därifrån nu) och dessutom säkert velat köpa lite kort. Gav tiden till en kompis som hade en rolig dag, men det blev en dyr slutsumma på det hela meddelade hon mig.
• De senaste två veckorna har jag umgåtts konstant med pojkvännen. Helt underbart! Låter kanske konstigt, men trots att vi varit tillsammans i över fem år har vi inte umgåtts så länge utan avbrott någonsin tidigare. Blev semester både i Skåne, i min lägenhet och hos honom. Välbehövlig semester och underbart mysigt! Vill bli sambo nu!
• Idag började jag jobba på riktigt. Fått hoppa in flera dagar redan, men idag satte mitt arbetsschema igen (med lite extra inlagda timmar). Sju arbetsdagar denna veckan, 7.30-15.00 vanligtvis, men väl hemma blir det bakning och hjälp hemma då far min bygger garage. Inte en lugn stund här med andra ord.

Ja, vardagen är tillbaka och solen lika så. Synd bara att det inte kunde varit tvärtom.

Jo, en sak har jag glömt att skriva. Jag och pojkvännen har varit ute och sprungit ihop. Promenader tar vi ofta, men springturer är något nytt för mig. Tre gånger blev det under våra två veckors semester. Mellan 2 och 3,5 kilometer var nog sträckorna på (han sprang vidare men jag nöjde mig med detta). Och jag är
stolt att jag klarar det. För att springa ute i naturen med rötter, stenar och backar är en helt annan sak än att springa på ett löpband på gymmet (där 5km fungerar fint).

Hoppas ni har överseende med de få inlägg. Men jag hoppas att ni har roligare saker för er än att sitta inne framför datorn.

Ha en underbar sommar! I slutet av augusti kommer jag tillbaka om inte förr.
KRAM!

Ger ifrån mig ett litet livsbevis. Dock kommer det nog inte bli så mycket bloggande den närmaste tiden. Imorgon beger jag mig till mina föräldrar och sen bär det av till Österrike och fotbolls EM. Med andra ord har jag lite att stå  närmaste tiden och bloggen går inte i första hand. Nej, den är så gott som nerlagd redan känns det som. Men jag gillar att skriva något emellanåt.

Idag lämnades uppsatsen in i slutgiltigt format. Färdigtryckt och inbunden. Kändes riktigt skönt och en stor lättnad. Firade med att ligga på stranden i några timmar... det börjar synas på mina armar som svider lite redan.

Fick ett litet oväntat men roligt telefonsamtal idag när jag satt och skrev ut uppsatsen. Det var från en modellstudio som skulle på tour och besöka min hemstad. De undrade därför om jag ville komma och ta kort, antingen själv eller med några vänner/pojkvän. Jag skulle få gratis fotografering och styling och ville jag sen ha några bilder fick jag betala för dem... men något köpttvång var det inte. Låter intressant, lite farligt, väldigt roligt och ja... jag bokade tid men har möjlighet att tacka nej än. Vet inte vad jag ska göra? En riktig spark i baken må det vara i allafall. Sista helgen i juni ska detta äga rum och jag börjar redan bli nervös. Ah! What to do? What to do?

Minns inte när jag senast åt nyttigt en hel vecka... eller en hel dag för den delen. Fy så dålig jag sköter mig för tillfället. Det enda som jag är okej med är träningen. +- 0 får man väl se det som då.... men jag vill ju gå ner. Dags för skärpning!

En snabbkur som start kanske? Några tips?

Tack för alla krya-på-dig- hälsningar och tillfrisknads-tips! Det lyckades! Jag mådde bättre på fredagsmorgonen så jag åkte med älsklingen till Göteborg. Ett beslut jag aldrig kommer ångra och vi fick en helg vi sent (om någonsin) kommer att glömma...

Väl i Göteborg efter tågresan gick vi till hotellet, som tur var fick vi tillgång till rummet direkt så vi kunde släppa av oss våra väskor innan vi begav oss till Slottskogen där två av mina vänner väntade. Tillsammans åt vi lunch i det gröna och hade trevligt. Jag och älsklingen begav oss sedan till Saltholmen för att därifrån ta en båt ut till en av de vackra öarna. Donö blev destinationen och vi låg på klipporna och bara slappade och myste i flera timmar. Tills det att vi letade upp öns pizzeria och köpte en pizza att dela på ute på några andra klippor. Lovley!

Utsikten från dagen på klipporna

Kvällens härliga utsikt då vi åt pizza... tyvärr hann inte solen gå ner innan vi var tvugna att gå till båten.

På lördagen startade vi dagen med en helt gudomlig frukost! Sist men inte minst åt vi wienerbröd som mättade finfint! Dagen spenderade vi i Haga-området och vi gick och gick och jag fick härliga skoskav. Låg i slottsskogen någon timme innan vi drog oss hemåt för att byta om, strax följt av att dra oss mot Linnéplatsen igen. Restaurang Pasta Haus fick sig ett besök av oss och vi var mycket nöjda och mätta när vi gick därifrån och begav oss till Rondo till "Lena & Orup". Kvällens show var riktigt kul och bra! Avslutade dagen med en promenad längst avenyn innan vi åter gick till hotellet... Gud så bra man sov i de där sängarn!

Såhär grönt och underbart var det över oss när vi låg i slottsskogen och åt lunch... ett päron och vatten

Kvällens skönaste snubbar... tre japaner som körde karaoke både i entrén och senare även på scean.

Söndagen gick i slapphetens tecken. Vi tog det enbart lugnt och njöt totalt! Glass i Haga, hamburgare vid näckrosdammen vid Universitetet... Ja bara mysigt! Och till sist skulle jag byta tåg och var tvungen att säga hejdå till älsklingen min. Hoppas på att vi snart snart kan ses igen och ha det lika underbart. För underbart är nog det minsta jag kan säga om denna helg.

Åter till plugget!

Tog förståss fler bilder men då vi är med på dem håller jag dem för mig själv ett litet tag till...

Vet inte vad jag ska ta mig till? Näsan rinner, halsen kliar och kroppen är helt öm. Pannan och nacken är varm och tempern har gått upp lite.. jag som vanligtvis ligger på typ 36.6 ligger nu på 38.1 = feber?

Sitter och grinar. Fy så trist det är att inte må helt bra! Och vi som skulle på romantisk helg i Göteborg! Älsklingen har bokat det sen flera månader tillbaka... hotell, åka till skärgården, gå ut och äta och se på "Lena och Orup". Jag vill! Jag vill! Jag vill! Sitter och grinar för att jag vill så mycket! Blir man piggare då tro?

Hur sjuk ska man vara för att INTE åka?

Kan man leva på tabletter under hela helgen tro?
Det underliga är att jag ena sekunden känner mig rätt pigg, men andra stunden mår jag skit!

Irriterande? Oh ja!

Fan, fan, fan! Ja, så kan man uttrycka sig också...

Sitter och pluggar än och känner att halsen börjar klia. Är det nu man ska hoppa träningen imorgon? Jag vill och kan inte bli sjuk nu! Jag hinner inte! Jag ska till Göteborg i helgen och sen väntar en vecka med plugg dygnet runt... jag har helt enkelt inte tid att bli sjuk!

Imorgon blir det kurering med massa c-vitamin och te... hoppas det fungerar.

... jag är inte helt borta... jag vilar bara lite.

Jag insåg att en uppsats om bloggar och att blogga samtidigt inte riktigt går ihop. Att undersöka nästan trehundra blogginlägg har gjort mig ganska trött på bloggar. Jag drömmer bloggar, jag ägnar nästan all min vakna tid åt bloggar och att motivationen och lusten att skriva själv har helt plötsligt försvunnit.

Men jag känner att jag måste ge ett litet levnadstecken i allafall.

Veckans..

...lycka: var när jag tog mig ut på en springtur och faktiskt orkade springa hela biten (om än bara 2 km) utan att stanna. Jag kan om jag vill!

...framsteg: är att jag snart snart gjort klart hela undersökningsdelen med uppsatsen. Ska "bara" skriva ihop det nu också... och göra det svåraste av allt: diskussionen.

...mys: att vakna bredvid älsklingen i måndags (och ja, lördags o söndags) och senare på dagen träffa mamma och pappa (där jag varit tills idag).

...extra: fick 300kr från telia då jag klagade för att det tagit så lång tid med min trasiga mobil.

...vikt: låg när jag vägde mig senast på 68kg, alltså minus 2kg sen jag vägde mig förra måndag. Kan tanken göra att man går ner? För tränat mer eller ätit bättre har jag då inte gjort. Eller kan det vara så att mens gör att man går ner i vikt?

...helgplanering: plugg (ja, du läste rätt, plugg på helgen - that's my life), lugn fredagskväll, förmodligen till en vän imorgon kväll och en del träning ska jag försöka hinna med (inte haft tillgång till gymmet sen förra veckan nu).

Ta det lugnt och njut av helgen!

Just denna fråga ställde jag mig, och min kompis mig när vi tog en kvällsrunda runt sjön. Och ärligt talat vet jag inte. Vad är så viktigt så att jag ska blogga? Vad vill jag egentligen skriva? Vad vill jag ha sagt?

Tidigare, när jag hade min förra blogg, hade jag stora ambitioner och genomförde många dessutom. Skrev om tips och råd, idéer och pepping. Men hur ska jag nu kunna skriva om något sånt när jag knappt själv kan göra det för min egen skull?

Nej, det kanske är dags att avsluta kapitlet med "viktbloggande" och bara inse att jag är jag.

Är det såhär man avslutar bloggandet eller måste man göra det stegvis tro?

Nu har precis inslaget jag intervjuades för sänts på radion. Men jag slapp höra min röst. De klippte bort mig och pratade med vuxna vettiga människor istället. Känns rätt skönt faktiskt.

Sitter med en kopp kaffe framför mig nu och ska plugga fram till 6-tiden då jag ska träffa en kompis och ta en till promenad idag. Andra långpromenaden för dagen. Känns tipptopp!

Jag är på G!

Ja, hujamej! Cyklade till biblioteket med en stor bunt böcker för att lämna in då jag redan lånat om dem en gång för att jag inte orkat dit och nu för andra gången nått sista inlämningsdagen. Vid inlämningsautomaten stod en kille med en stor inspelningsgrej och mikrofon och spelade in hur det lät när böckerna lämnades in. När jag fått iväg alla mina böcker knackade han på rutan (för han stod på insidan) och frågade om jag hade tid några minuter... tja, det hade jag väl tänkte jag så jag nickade.

Han kom ut och började spela in vårt samtal. Ett kort samtal men jag hann nog säga "ööööh" och "hmmm" och småfnittran lite nervöst flera gånger. Ja, kort och gott: i eftermiddag ska det sändas på radion och jag vet inte om jag ens vågar mig på att lyssna. Kommer inte vara hemma förrän 4-tiden, så förhoppningsvis har det redan sänds då så jag slipper höra det... fast iförsig går det ju på nätet sen också. Oj! Vad har jag nu gjort?

Imorgon kommer jag inte undan morgonpromenaden. Nej, har bokat med en vän att ta en tur tillsammans. Skönt!

Dagen blev i allafall bra trots att jag inte tog någon morgonrunda. Maten var bra, nyttig fika med några vänner i solen, en stund plugg i solen (fick lite röd färg) och ett spinningpass.

Vägde mig på eftermiddagen idag. Inte för att det går att jämföra vikten efter en dag, och särskilt inte jämföra morgonvikt och eftermiddagsvikt. Men vågen var snällare idag i allafall. Sånt gör mig lycklig.

Hur kommer det sig att jag alltid är vaken såhär dags trots att jag innan tio ständigt är trött?

Är så himla trött nu så jag kommer med säkerhet somna fort när jag väl kommit i sängen.

Dagen har varit bra, en härlig start på en ny vecka. Frånsett att jag ställde mig på vågen i morses och insåg att jag nu ligger på 6 kg mer än vad jag gjorde förra våren. Fy så deprimerande! Har kort och gott kommit upp till stadiga 70kg igen. En vikt jag planerade att inte ha förrän det att jag en vacker dag i framtiden (ja, många år säkert) blir gravid. Nej, det håller inte det här!

Träning idag blev både långpromenad i morses samt ett body combat-pass på kvällen och maten idag har varit helt okej (den goda korvgrytan till lunch och tacosallad till kvällen) inget att klaga på idag alltså. Tror bestämt att jag ska börja morgondagen emd en promenad då också... var skönt att vakna till så på morgonen.

Imorgon eftermiddag får jag dessutom besök av en god vän och vi ska fika nyttigt ihop och hon lovade mig lite peppsnack. Jag hoppas att det blir en trevlig och nyttig stund.

Åter till skolarbetet några minuter. Sen blir det sängen.

Ögonen börjar flimmra och det blir svårt att läsa. Tröttheten kommer och pluggsuget är som borta. Några minuters vila genom ett kort blogginlägg är verkligen motiverat.

Jag började dagen och veckan med en morgonpromenad med en vän. Då vi båda håller på med D-uppsatser var det skönt att både vakna till och samtidigt få ventilera sig lite. Vi fortsatte hem till mig och åt frukost ihop. Efter att vi på varsitt håll pluggat i 2-3 timmar träffades vi åter hos mig (då hon glömt sin matlåda här) och åt lunch ihop. Döm om min förvåning när jag gjorde iordning en rätt nyttig korvgryta med bönor i, åt en liten portion och drack mitt vatten och blev mätt! Jättemätt faktiskt! Helt underbart bra mat! Tog bara en kvart max att slänga ihop och det var mättsamt. Dessutom blev det mycket mat kvar så jag kan stå mig hela veckan om jag så vill.

Maten gjorde jag med utgångspunkt från arlas recept på korv- och böngryta med lite modifiering. Stekt korv (valfri sort), lök och lite paprika stektes. Sen på med curry, chilipulver, (lite salt), tärnade tomater och lite tomatpuré. I detta hälldes sen majs samt en burk med blandade bönor. Avslutningsvis klickade jag i en stor matsked turkisk yoghurt (hade det öppnat så det blev det istället för creme fraichen, dock får man försöka undvika att det börjar koka då yoghurten blir smulig i så fall). Gott, smidigt och lätt! Jag åt det som det var utan någon smörgås eller eventuellt ris och det var mättsamt ändå.

Åter till boken jag läser... kaffe om en timme typ.

Bloggen ska förändras och förbättras. Nya tankar och nya idéer, nya mål och ny motivation. En omstart på alla plan. Nu sätter jag igång, nu är det dags att förändra, nu är idag och inte imorgon.

Vad vill jag nu då?
Jag är fortfarande ute efter att gå ner i vikt. Att nå den där målvikten jag drömmer om (i allafall nå 63kg, nu står jag på ca 68). Jag vill fortfarande förlova mig, men idag känner jag mig inte lika stressad som jag gjorde i höstas. Jag vill, när tiden känns rätt. Men främst vill jag må bra. Jag vill aldrig känna att jag får dåligt samvete för att jag inte tränar, eller för att jag åt en kaka. Och jag vill att alla andra ska må bra också.

Hur?
Hur är alltid en svår fråga och svaret är att jag inte riktigt vet än. Tanken är i allafall att försöka förändra, variera och förbättra. Finna min väg, så som jag tidigare gjort, och fortsätta på vägen utan att bli liggande i eventuella diken. Motivation och peppning står högt på listan.

Och bloggen då?
Jag vill inte längre att bloggen ska bli någon form av gnällhåla utan istället ett ställe där jag kan dela med mig av mina framgångar, ja för framgångar ska det bli, och kanske tillsammans med eventuella läsare dela tips och erfarenheter. Fler idéer, recept, tankar och motivationshöjare hoppas jag på kunna kanta bloggen.

Låter tanken god?

Satt och funderade på nytt namn på bloggen och insåg att de namn jag kom på nästan lät som om jag tidigare varit deprimerad. Så vill jag ju inte framstå, det är ju inte ens sant.

Vilket förslag tycker ni är bäst? Eller har ni något annat förslag?

• Viljan att vara bara jag
• Livsglädje! - tillåtelsen att ständigt vara lycklig
• Vägen mot mitt bästa jag (tips av Anna)
• Lyckopiller
• Självkänsla! - nu når jag dit
• Vägen fram (från MD)
• Jag inte bara tränar - jag njuter också
• Förmågan att gå ner i vikt med ständig lycka

Tja... lite fjantiga förslag en del, men ni kanske kommer på något bättre?
Är någon intresserad av att fixa en ny design till bloggen till min omstart är ni välkomna ;-)

Kram!

Har funderat på namnet på min blogg nu ett tag.. "Vägen mot förlovningen och målvikten". Det känns inte så jättepassande numera eftersom förlovnings-snacket ligger på hyllan lite och jag har inte fler funderingar just nu. Har hittat att en annan tjej döpt sin blogg till typ "Vägen mot målvikten" så det kan jag ju inte ta nu. Ändra eller inte ändra? Det är frågan? En förändring av namnet och en ny sporre? Det kanske vore något?

När jag tidigare var inne på youtube och kikade när jag höll på att sjunga i min ensamhet kom jag fram till en låt jag vill kunna sjunga på mitt bröllop... Jag avslutar förlovningssnacket med videon till låten.

'

Så... vad ska man döpa om bloggen till?

Står och sjunger i min lilla lägenhet medan jag lagar maten. Att försöka nå de höga tonerna med en så stark röst som jag önskat är verkligen inte lätt och magen arbetar för fullt. Undra ifall man kan få träningsvärk efter att ha sjungt? Vill börja kör igen... har fan missat så mycket av det jag en gång kunde...

Men visst är låten jag sjunger på helt underbar... en dag, ja en dag ska jag kunna sjunga så! Eller ja... drömma går ju

Gabriellas Sång

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske jag hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv

[Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilson]

Gårdagens tjejkväll var lyckad. Så himla roligt att träffa de underbara tjejerna igen trots att vi inte går i samma klass för tillfället (längtar till hösten då vi ses varje dag igen!).

Dock fick Filifjonkan sig ett rejält slag i magen då de tittade på bilder sen tidigare fester. Fan så mycket smalare hon varit! Skämms när jag inser att armarna är flera cm tjockare och mage och hakan börjar få mer och mer synliga extravalkar. Det är inte klokt så man kan gå ner sig så fort!

Jag vet ju att jag kunnat, jag vet ju att jag kan... vad är det som hindrar mig från att nå dit jag vill? Vilja? Orka? Glädje? Motivation?

Ikväll ska jag ut och äta med ett annat tjejgäng (passa på när en av flickorna är i sverige) och i helgen blir det kalas.. med andra ord vet jag redan nu att jag minst två dagar till denna vecka inte kommer sköta mig tipptopp. Är det verkligen på tiden att sätta sig ner med blocket, pennan och mycket motivation och styra upp hur jag ska lyckas komma tillbaka till den form jag varit i? Kan inte bara någon annan göra det istället? Jag orkar inte...

Ge mig ett tränings-, mat- och motivationsschema för resten av våren så blir jag världens lyckligaste. Få mig i form!! Antar du utmaningen? ;-)

När ändå filifjonkan håller på att fuska med mat och äter vad hon vill passar hon på att ha tjejmys med några av sina närmaste vänner. Fyra glada (dock än så länge trötta tjejer - förhoppningsvis blir det ändring på det efter någon drink och ett par glas vin), god mat, smaskig dryck och lite spel står på schemat ikväll. Möjligvis en tur på dansgolvet också, men det återstår att se.

Fick frågan om vad vi åt i helgen när vi var ute och firade vår 5-årsdag. Det blev en tre-rätters (eller ja, femrätters nästan..) på en thai-restaurang. Kycklinsspett med jordnöttsås till förrätt, huvudrätten bestod av en buffé där man själv plockade ihop sin tallrik som en kocken wokade (en liten tallrik med räkor, en med kött och en med kyckling blev det...) och avslutningsvis friterad banan med glass -klassiker!

Tänkte träna idag, men både tidsbrist och trötthet har gjort att jag hållt mig ifrån gymmet. Det här med att träna varannan dag är kanske något jag ska försöka ta fasta på... dock hade ju en promenad varit uppiggande. Nej, dusch och sedan ska jag bestämma vad jag ska ta på mig ikväll. Tips mottages tacksamt ;-)

Har ni saknat mig? Nej, jag tänkte väl det.

Helgen har jag spenderat mestandels i älsklingens famn, eller i allafall i närheten av den. Idag är det vår fem-årsdag men då vi inte kan ses idag firade vi under hela helgen. Helgen började i fredags vid halv sju när jag kom fram till staden där älsklingen min bor och han kom från jobbet. Vi började med att besöka badhuset där vi simmade, badade ångbastu och slappade i bubbelpolen. Bättre start på helgen får man leta efter! Sen blev det en delad pizza hemma samt film. Mysigt!

Lördagen kom med inte så vacker väder, men det passade perfekt för vår planering. Lång sovmorgon följt av en runda på stan. Då det bara duggregnade lite passade vi på att ta en långpromenad uppe på ett berg där man kan se hela stan (om det nu inte varit så dimmigt). Efter att vi bytt om och fixat iordning oss lite begav vi oss till en Thairestaurang där vi åt en mycket god tre-rätters och satt i över tre timmar och bara njöt av varandras sällskap.

Under söndagen var vädret betydligt mycket bättre och vi utnyttjade det till fullo. Två långpromenader samt grillning i skogen bredvid en sjö med killens familj samt mormor och morfar - en riktig familjeträff! Årets första kubb spelades och det kändes minst sagt som om våren var kommen.

Tyvärr så kom ju måndagen tillslut också och jag var tvungen att åka hem så småningom. En promenad hann vi dock med på morgonen innan frukost. Så ja, fast att jag hållt mig ifrån gymmet, gottat mig med god mat så har jag ändå rört på mig varje dag.

Idag blev det ett besök på gymmet dessutom. Först tjugo minuter på löpbandet följt av core i 45 minuter. Riktig core denna gången! Är lite trött på att många instuktörer tror att crunches är detsamma som core. Nu kändes det i de inre musklerna och jag är lite spänd inför morgondagen för att se om jag vaknar med träningsvärk.

Nu måste jag ringa till älsklingen och se om han kommit hem från jobbet. Ska väl i allafall få chans att säga grattis till honom idag även om vi inte kan ses... ja, grattis att han stått ut med mig i hela fem år nu. Det är en stor bragd! ;-)

Kram!

Nu känns allt mycket mycket bättre. Igår var verkligen en riktig svacka... hade gjort bäst i att bara gå och lägga mig när det kändes så. Att man alltid ska vara efterklok.

Idag var det emellanåt riktigt roligt på jobbet (vikariat veckan ut på ett gymnasium). Eleverna är verkligen störtsköna emellanåt och det är roligt när man kan skratta ihop.Sista lektionen busade eleverna med mig och jag funderar på ifall jag kan komma på något lätt att "ge tillbaka" med imorgonbitti när lektionen börjar. Bland annat skickade några grabbar en lapp mellan borden, som jag gick och tog ifrån dem. Lappen la jag på katedern under en bok, "jag läser sen.." sa jag och fortsatte hjälpa eleverna som behövde hjälp. När lektionen slutade sa några elever "ja... du får väl läsa lappen nu då". Döm om min förvåning när jag läser "Haha, vi snodde lappe" på den lapp jag fann. Himla ungar! ;-) Några tips på hur man ska ge igen?

Nej, mycket som inte hör hemma här. Men jag är på gott humör och vill dela med mig av det...jag tvingar ju er läsare att läsa när jag mår dåligt också då.

Det värsta/bästa med att vara stressad och gå och träna är att man tar i så inn i *! Både spinningen igår och Body Combaten idag var helt grymt tungt! Känner mig helt mör i hela kroppen efteråt... men åh så skönt att bli av med lite stresshormoner. Dock är man ju så trött så det är svårt att ha ork att plugga efteråt. Nej, åter till böckerna nu.

Ta hand om dig!

Hemma från "jobbet" på lunch (ja, det är ju faktiskt ett jobb trots att man "vara" vikarierar. Fast hur jobbigt är det egentligen att ha lektion med fyra skötsamma flickor som sitter och räknar i sina matteböcker?). Ska ägna en knapp timme till att plugga nu innan jag måste iväg igen till de två sista lektionerna för dagen.

Mår lite bättre idag, men det känns ändå segt att stressen ska få ta sån överhand. Att man är så handlingsförlamad ibland. Blir ingen vin- och spelkväll med tjejkompisarna idag som det var tänkt. Den ena tjejens mamma har tillat av en häst och ligger på sjukhus så hon måste hjälpa till att ta hand om hästar och sånt, dessutom antar jag att hon vill vara nära sin mamma. Stackare! Men det känns faktiskt rätt lugnande att det inte blir något ikväll, hur illa än orsaken nu är. Men det betyder att jag får några timmar till till pluggandet och att jag nog kan komma iväg på Body Combat ikväll.

Sitter dock och funderar på vad jag ska hitta på till älsklingen i helgen. Vi ska fira vår 5-årsdag och jag är tom med idéer. Funderar lite på att köpa något armband som matchar det halsbandet han fick i födelsedagspresent, eller kanske manchettknappar. Men det är så trist att bara köpa något som inte känns så genomtänkt. Vill ge honom något som visar hur mycket han betyder... inte bara något sådär! Blir väl förmodligen ingenting bara för det... Trist men vad gör man? Några förslag?

Nej, just ja... plugga var det...

Nej mina vänner jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag mår dåligt. Riktigt dåligt faktiskt. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag antar att det är stress alltihopa. Stress över skolan, stress över att jag lovat att jobba resten av veckan, stress inför helgen då jag och killen ska fira vår 5-årsdag (jag har noll koll på vad vi/jag ska göra... skulle vilja ge honom något speciellt men jag vet inte vad), stress inför frånvaron av viktnedgången och stress för att jag inte hinner träna så mycket som jag velat... och ja.. sen börjar ju lägenheten se ut som ett jäkla bombnedslag igen.

Jag vet att jag sätter kraven, som bidrar till stressen, på mig själv och flera av grejerna skulle jag kunna vänta med eller bara strunta i. Men jag vill så mycket. Jag vill prestera, jag vill visa att jag kan, jag vill kunna! Jag tröstar mig i mat, trots att jag vet att det bara blir värre av det. Jag vill krypa ner i sängen och gömma mig. Vill bara visa att jag kan... körde i allafall stenhårt på spinningen idag om det nu skulle vara till någon glädje.

Kan någon bara ge mig ett sorts livsschema? Elle ja, ett schema fram till sommaren i allafall. Ett schema där allt är inplanerat och jag bara måste följa det? Maten är planerat, träningen inlagd, uppsatsen är planerad (och gärna med lite punkter om vad som ska skrivas och vart det går att finna), det finns tid för umgänge och det finns framförallt tid för mig själv. Har jag inget inplanerat nästa vecka så åker jag förmodligen hem till mina föräldrar och gråter av mig lite... bara bli ompysslad och slippa alla andra måsten.

Och snälla ni som känner mig personligen ta inte upp detta med mig när vi ses... det var just därför jag inte ville att någon skulle känna till bloggen egentligen (helst skulle jag väl be er att sluta läsa bloggen, men det går ju inte riktigt). Jag vill inte behöva försvara vad jag känner. Det är såhär det känns och även om ni tycker att jag skulle känna si eller så, strunta i det eller det där, så är det fortfarande såhär jag känner.

Nej idag har jag verkligen inget positivt att skriva så jag låter bli. Ingen träning idag. Kroppen behövde vila, armarna är fruktansvärt trötta sen i lördags. Och här snackar jag om att jag ska träna massor och ändra min träning och det ena med det andra.... och så vilar jag istället. Jaja... så kan det vara. Dags att fixa sig för sängen.

Natti!