Metrobloggen

Jag förstår inte varför.
Undrar hur du tänker.
Hur som helst kan jag bara gratulera. Du har fått som du ville?

Jag känner mig lurad, sviken. En obehaglig känsla.
Ifs gör det ingen större skillnad. Man kan skära i ett splittrat hjärta utan att tillfoga någon större, akut smärta. Eller så är jag van?

Hur som helst hoppas jag du är nöjd.
Jag kommer inte skriva nåt mer här.

Allt har sin tid. 
Jag är säker på att Din tid kommer.

Jag gråter varje dag. Ibland kommer det tårar....
Jag kunde väl aldrig tro att du skulle vara borta för alltid.
Du lever i mitt hjärta.
Snart ses vi igen.

David 1989 - 2007

Älskad - Saknad

Tänker tillbaka på året som gått och det är ínte mycket som dyker upp... Minnet är ju inte det bästa. Fick ett tips om B12. Kanske ska prova det. Kan ju inte bli sämre iaf, minnet alltså...

Hur som helst, det som dyker upp är naturligtvis Viktors olycka. Det känns fortfarande som att det hände ganska nyss. Fattar inte att det gått 3 månader. 3 månader idag faktiskt.
Men det har inte varit tre helt enkla månader, mycket med sjukhus, sjukgymnaster, fösäkringar och taxi att ordna. 
Tänk att det ordnar sig oftast trots allt.

Annars kommer jag ihåg att det var en skitsommar. Vi var inte på badet många timmar... 
Pausen tänker jag inte nämna. Jag kommer ihåg men nämner det inte vidare
Jobbet. Jag har ju bytt jobb. Det var jobbigt att säga upp mig. Jobbigt men nödvändigt. Jag hade utplånats om jag fortsatt där. Jag kan känna det nu. Även om det är konstigt och jobbigt med nytt jobb så hade jag inget val. Å dessutom blev förändringen nu minimal...
Dödsfall. Alltid nån som dör. I år var det Maggan. Helvetesjävlaskitcancer. Det är så fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Vill inte ens försöka föreställa mig hur B har det. Glad att han firade julafton med oss iaf.

Nu dök det upp nåt

Dada - För alltid i mitt hjärta

Bevisligen vet jag att det inte behövs nytt år för nya utmaningar men det låter ju bra!

Å nytt år blev det ju, vare sig jag (eller nån annan) vill eller inte. Hade en skittrevlig nyårsafton även om jag tycker att Flustret kunde ha ansträngt sig lite mer för att göra 12-slaget till nåt speciellt. Det hände INGET. Tur att vi hade varann...
Tack till Bror, M.H., Lill P och darling P för att ni gjorde årsskiftet så fint och bra. Kärlek till Er! Det var roligt, trevligt och jag gör gärna om det igen .

Hämtade Fia på nyårsdagen... Vi hade en mysig 1:a januari. Darling kom över på kvällen och gjorde det ännu lite mysigare...

I lördags var vi på bio och såg Alvin och gänget 2. Fia satt, för första gången nånsin, still och såg heeela filmen. Hon ville gå på toa men när jag sa att det är nog bara 20 minuter kvar så kunde hon hålla sig :-)
Filmen var helt ok och jag skrattade en del, främst under första halvan. Sen blev det lite mycket.. Uppföljaren kan sällan mäta sig med sin föregångare. Knappt den här gången heller.

Nu sitter jag på jobbet. Tråkigt. Har just inget att göra. I morgon är det halvdag och sen är jag ledig. Det ska bli skönt med några dagar hemma med barnen. Har jag tur får jag en skymt av tonåringen också.

Dada - För alltid i mitt hjärta.

Nån tror att jag inte vill prata med nån. Nån har ifs rätt men det är väl inte så mycket det att jag inte vill... det är mer så att jag inte har nåt att säga. 
Ingenting. Noll. Nada. Å det känns skönt. 
Jag känner mig fri.

1000 saker att tänka på.
Egentligen har jag inte 1000 saker att tänka på. Det bara känns så.
När jag väl kommer igång med julklapparna kommer det gå som en dans.

Dada - För alltid i mitt hjärta

Jag känner mig så dålig... har många besök här på bloggen fast jag inte skriver några nya inlägg alls...

VEM ÄR DU? Nyfiken i en strut. Både jag och du..?!
För jag tror att det är typ en som är mer intresserad än andra... fast jag bara tror det. Vem faaan vet, vem faaan kan vara säker på eller veta nåt som inte är fakta?

Vem vet?
Inte du.
Vem vet?
Inte jag.
Vi vet ingenting nu.
Vi vet inget idag.

Hur som helst så är det tydligen inte helt lätt att hålla överenskommelser för somliga. Jag fascineras av somligas oförmåga. Jag förstår heller inte hur det kommer sig.
Är det bara minnet som sviker? Är det för att jävlas?

W H Y ! ? ?

Inte min sak att förstå. Skiter i vilket. Det går bra nu kompis, det går bra. Jag har gjort halva tiden. Lika mycket kvar. Det kommer också att gå bra. Det kommer att gå bra kompis.

Dada - För alltid i mitt hjärta

Nu är det dags igen... Jul. Jävla jul.

Så, till Er alla:

God jävla jul och ett gott nytt jävla år!

Tänk på att det ALLTID kan bli värre...

Jävla liv

Jävla död

Jävla helvete

Jävla idioter

Jag har tusen saker i huvudet. Tusen förvirrade tankar. Nu ska jag skriva typ det jag tänker. Kommer bli ett konstigt inlägg. Kanske. Tänk att jag alltid glömmer vad han som pratar i Halv åtta hos mig heter. Jag tänker alltid på Bert-Åke Varg. Och när jag tänker på honom tänker jag på Hedvig och hennes barack... bildtelefon. Vad i h-vete heter han?? Skog. Helge Skoog! Äntligen. Jag kommer på det varje gång på samma ställe. Baracken är i skogen *hehe* Fantastiskt hur hjärnan funkar. Eller inte. Det finns så många idioter. Jag tycker det är tråkigt. Observera att detta med idioter inte har något med varken Helge eller Bert-Åke att göra.. Jag bara tänker. Och skriver. I Bert filmen hade de mössor som det stod Jörgen på. Idiotiskt att komma att tänka på det. När jag tänker på Bert kommer jag att tänka på Lill-Babs. Hon och hennes män. Tänk så pinsamt när de radade upp dem i Här är ditt liv. Undrar om den serien kommer igen. Var ju inte så lyckat sist har jag förstått. Går så mycket skit på TV. Mammas Pojkar. Bobby och Naima. HUMOR! -Bobbi! Harr dy kyssat på henni? Bobbi! 

Har så mycket att hålla reda på. Ofta blir jag förvånad att jag faktiskt kommer ihåg så mycket. Fast detta är ingenting i jämförelse med vad förbannad jag blir när jag glömmer. Missade en tandläkartid för ett par veckor sen. Inte min egen men tonåringens. Han skulle få ta bort tandställningen. Som tur var fick vi han en ny tid bara några dagar senare och fakturan var bara på 100:-. Värre kan det vara. Jag vet många som har det värre. Hjulet snurrar men hamstern är död. Tänk va många såna det finns! Tur att jag är så jävla bra då. Som kommer ihåg saker. Kanske för att jag påminner mig heeeeela tiden.
Måste komma ihåg att tonåringen ska till sjukgymnasten på måndag, senare samma dag ska han klippa sig. Måste ordna skjuts. Måste kolla om taxin kan/får köra honom till mitt jobb i stället för hem eller till nån sjukvårdsinrättning. Om taxi inte får det sådär på rak arm (vilket jag tror att de kommer säga) måste jag kolla med försäkringsbolaget om det är ok eller inte. Om försäkringsbolaget säger att det är ok måste jag ringa taxi och säga det. Om försäkringsbolaget säger att det inte är ok måste jag fixa att han blir skjutsad på nåt annat sätt.
Jag måste komma ihåg att packa ner alla saker till Fia för veckan. Badgrejor, ridgrejor, gy-påse. Hon ska ha frukt och ombyteskläder. Läxorna måste vi gå igenom. Kanske ska försöka få tag på vaccinationsspruta också. Hon vill ju.
Nytt jobb den 1/12. Vad behöver jag tills dess? Inget. Hur kommer det att gå för dem på gamla jobbet? Jag tycker det känns jättejobbigt att lämna dem och jag undrar om jag kommer kunna släppa det. Hur fan ska det gå? Jag menar inte att jag är nåt fantastiskt underverk som de inte klarar sig utan. De har ju klarat sig bra förr... när jag varit borta. Vilket jag  varit en hel del de sista åren. Sjukskriven för att David är död. Han är död. Konstigt. Jag saknar honom. Jag älskar honom. Jag minns honom. Kommer ihåg känslan av att hålla hans hand. Jag undrar vad hans hjärta gör nu. Vem andas med hans lunga? Jag orkar inte gråta längre. Tänk om V också dött. Han hade änglavakt. Kanske David var där? Jag tror det. Jag tror att V också tror det.
Jag måste komma ihåg att kolla på tonåringens sår på benet. Läkaren såg bekymrad ut när han såg det... Ville vi skulle komma på återbesök snart. Jag sa att vi kan nog hålla koll själva. Då kom den obligatoriska frågan:
-Jobbar du inom sjukvården? (jag har fått den minst 4 gånger sen V:s olycka)
-Näe.. men jag har varit mamma väldigt länge. Jag känner ingen en infektion.
Nu är jag osäker. Tänk om jag glömmer kolla..? Å nu ska de ju åka till M. Då har jag inte ens möjlighet att kolla. Jag undrar om V hade svininfluensan. Han var ju duktigt sjuk. Jag vill inte vaccinera mig. Jag blir väl en av de 12 i landet som åker på en muterad jävla variant av skiten i vilket fall. Vaccinet funkar väl inte om viruset (eller vad det är) har muterat? Eller gör det det? Kanske ska ta sprutan iaf. Grejen är att jag får så jävla ont i armen. Vill inte det. Fia har ont i armen av nån jävla anledning. Visar sig väl att hon har hopparm till slut. Eller nåt. Typiskt. Eller? Finns det? Jag jobbar ju inte inom sjukvården. Jag är bara mamma... typ. Trött är jag. Och har mycket i huvudet. Skulle behöva byta sängkläder. Orkar inte. J & A har skaffat jättesöt katt. Jag vill också ha katt. Har sagt att det blir inga djur förrän jag blir sambo. Vi skulle ha coctailparty på lördag. Jag kan inte för vi ska till Globen på Stockholm Horse show. Jättekul men varför måste det vara just den helgen. Å varför kollade jag inte bättre vad det var jag betalade för. Showen håller på mellan 19 och 23! Fia ska med. Kuuuul... Not. Eller kanske. Vi får väl göra det bästa av det. Jag gillar Sean Banan. Ruuuuuumpa! Darlingen ringde just. Jag kan inte leva utan honom heller. Vi har tur, han och jag, som har varann. Jag tror verkligen att allt är löst och vid ytan nu. Han vet att jag vill veta allt och han har sjungit som en fågel. Jag gillar det. Vår kommunikation kommer att bli fantastisk framgent. Jag tycker inte om ordet "framgent". Tycker inte om att jag tänker så mycket på det. Har ännu inte sagt det.. tror jag, men jag tänker det ofta. Annoying. Robins. Kul som fan. Peter Wahlbeck var med idag och jag tycker, för typ första gången nånsin, att han var rolig. Jag skrattade. Han sa att han vände sig främst till de som haft framgång på börsen de sista åren med sin konst. Kul ju. Han kan. Kunde. En gång.  Nu är jag trött. Tonårigen är hos flickvännen. Fia sover.  Vi var på utvecklingssamtal i vekcan . Fröken tycker att Fia är så ordningssam. Det gör mig ledsen. Det är jobbigt att vara ordningssam på det viset som hon, och jag, är. Jag kunde inte säga det.. men jag tänker! Jag ska också gå och lägga mig. Hoppas jag slipper drömma lika konstigt som i natt. Det var rullstolar och fester där jag inte kände nån. Jag var tvungen att ta mig i rullstol genom en bassäng. Kom in på nåt j-la sjukhem och hittade inte ut. Så jävla jobbigt. Nu har jag svamlat bra jävla länge. Ska bli skönt att sova. Godnatt.

Dada - För alltid i mitt hjärta

Känns bra nu kompis, känns bra.

Skriver här så sällan så jag har inte en aning om vad det förra inlägget handlade om men PAUSEN är iaf över. Det är jag glad för.
Han kan inte leva utan mig .

Vi hade ju tänkt gå ut i lördags, lill P och jag (när P och jag fortfarande pausade, fast han både messat och ringt...). Hur som helst så satt vi hemma hos lill P och hade skitmysigt. Bara hon jag och katten.. å så ett par tonåringar som då och då dök upp för att hämta nåt livsnödvändigt som Cola eller Chips.

Vi drack rödvin med Cola och Zingo. Gott. Trodde inte det men det var helt ok. Eller mer än helt ok. Gott helt enkelt.

Lill P:s drinkrecept:
1 del rödvin blandas med 1 del Coca Cola
Colan kan med fördel bytas ut mot Zingo för ett lite somrigare alternativ. Vill man ha ännu mer sommar föreslår vi is

Sen åkte jag taxi direkt hem... eftersom vi inte orkade gå ut. Så j-la skön kväll, tills dess. Taxiresan kunde ha slutat illa eftersom chauffören var totalt nattblind. Det var tur att jag inte var helt nykter...hade jag varit nykter hade jag klivit ur mitt i ödemarken. Får vem som helst bli taxichaffis!??
Jag bad honom stanna direkt när han svängde in i byn. Jag promenerade sista biten. Glad att vi inte åkte i diket.

PAUSEN ÄR ÖVER sen i söndags. Jag åkte dit.. även jag har ju en gräns...Vi pratade i telefon på natten.. länge och väl... Sen vaknade jag av ett mess, sen pratade vi lite i telefon och sen gav jag upp. The bottom was nådd.... Aj surrendered

Vill bara understryka att PAUSEN ÄR ÖVER! På riktigt. Just nu är han inte ett ex.

GLÖM DET! Glöm det NU! Glöm det sen också. Glöm allt för alltid. (Din dumma lilla tjockis)

Härliga tider. Nu.
Men... det kan alltid bli värre

Dada - För alltid i mitt hjärta

Kort paus är bättre än ingen paus eller är kort paus bättre än lång paus?
Han fick panik och jag är glad för det.

Tipset till tonåringarna är iaf:
Ta en paus!

Dada - För alltid i mitt hjärta

Finns det många som tycker att man kan ersätta barn eller personligheter med andra barn eller personligheter??

Mister du en står det tusen åter?? Idioter!

Egentligen vet jag bara två som resonerar så, båda är män. Stelbenta jävlar (över 40, har det betydelse?) som inte lyssnar på andra utan bestämmer sig för att det de tycker är sant och rätt.

Fan, jag är förbannad idag.
Jag vet anledningen. Det kommer att gå över. Jag är rädd att det VERKLIGEN kommer gå över.

Var det så du tänkte?

Ska iaf gå och nanna nu. I morgon rider Fia och jag ska vara där och titta

Dada - För alltid i mitt hjärta

...i ett stor boeingplan, jag har den äran, jag har den äran att explodera!

Vad är det för fel på folk?

  - - - - - - - - - -

Jag: I hope you know you are special

Han (står bredvid ett svin): Thank you!

Jag: I wasn't talking to you...

(Det gör sig bättre på engelska...)

Idag är första dagen på resten av mitt liv och nu ska jag ta tag i det och göra det JAG vill.
Frågan är bara vad i helvete JAG vill... men det ordnar sig säkert. Huvudsaken är att man inser att det alltid kan bli värre.

Dada - För alltid i mitt hjärta

Jag är så jävla godtrogen... Litar på folk. Tror på vad de säger. Jag har länge tänkt att det är en bra egenskap men nu börjar det ställa till problem för tydligen stämmer det att det som göms i snö kommer fram i tö. Allt har sin tid... å inget går att hålla hemligt för alltid.

Genom sig själv känner man andra. Så tänker jag. Inser att jag måste ändra på det.

Jag fattar inte hur nån kan göra så... å att säga att du inte visste..
Visst är jag godtrogen men även jag har gränser.

-Varsågod för den här tiden.... DIN DUMMA LILLA JÄVLA TJOCKIS!

Jag tror att svininfluensan med tillhörande vaccin är en konspiration.. Ju mer jag tänker på det desto mer sannolikt blir det. Jag vet inte om jag vågar vaccinera mig, vet heller inte om jag vågar låta bli.. Jobbigt.

Hämtade tonåringen idag. Han mår dåligt. Då vill man vara hos mamma (såklart! ) Jag är övertygad om att han har svininfluensan (ont i kroppen, feber, lätt hosta, ont i ögonen och lite ont i lungorna) och jag är lika säker på att han kommer överleva den.
Jag tror också att det är vad Fia haft... och hon är så gott som frisk nu. Jag känner mig säker på att jag kommer klara mig.. meeeen ändå tvekar jag. Ska jag gå och ta den där jävla sprutan med risk att få i mig både det ena och andra??
En gång i tiden trodde man ju att det var ok att ge Neurosedyn till gravida...

Jag vill inte ha vaccin!!!!?

Det har gått väldigt fort att utveckla det här vaccinet... vad vet nån om de långsiktiga biverkningarna?? Eller vem vet vad de långsiktiga biverkningarna är och vad kommer den/det att tjäna på det...?

Många funderingar en lördag...

Dada - För alltid i mitt hjärta

...meeeen hallen är så gott som klar.

JAG ÄR NÖJD! (som bonden Anders...)
Blev skitsnyggt. Nöjd, nöjd, nöjd *dansar runt ett varv i hallen*

SKÖNT! Fem veckors stök blev bra till slut. Har till och med fått upp ny väggkontakt och ny strömbrytare. Naaaajs!
Taklampan och brandvarnaren är på plats. Naaaajs!

Dörrfoder och lister fixade darling min rara kompis P igår. (J-la svårt det där med singelliv men vi gör väl ett nytt försök idag... Börja om från början, börja om på nytt... )

Tänk om livet var enkelt. Skulle vara lika skönt som att dansa i min snygga hall...

God natt världen. Tänk på att det kan alltid bli värre ...

Dada - För alltid i mitt hjärta

FÖRÄNDRING.

Det är ju på två vis det där som P skulle säga... Å han har ju en poäng. Förändring är bra samtidigt som jag är livrädd skraj.

Jag ska byta jobb. Finally. Äntligen. Äntligen har jag hittat nåt som jag vågar hoppa på... ska blir skoj samtidigt som jag skiter på mig när jag tänker på det...
Kanske jag köpt grisen i säcken..?
Det lär väl visa sig. Får förändra mer om det skulle visa sig vara obra. Börjar få upp värmen nu. Förändringsvärmen.

Singel.
Skönt. Läskigt. Tråkigt. Spännande. Tomt. Saknad.
Undar hur fan det ska gå... Känns ju som att jag gjort detta några gånger förut.. slut med P alltså.. eller att vi BESTÄMT oss. Får se hur det går denna gång. Jag är ifs duktigt less... men ändå.

Nu sitter jag här.
Båda barnen hemma. Den ena med benet i paket och den andra med 40 graders feber.. men vi har iaf varann .

Hallen är snart klar. Tapeten kom upp igår (tack raring). Målade det sista idag. I morgon fixar vi listerna... ska bli skönt att få hallen tillbaka.
Har dejt med P hos byggvaruleverantören (säger inte vilken för vi vill vara ifred ) i morgon. Börjar verkligen jättebra det här singellivet utan honom... [läs med ironi, jag är glad att det är som det är, att vi är vänner och att han hjälper mig]

Nu är jag så j-la trött. Å i morgon blir V av med tandställningen. Jag är glad för hans skull. Förändring....

Puss å kram världen. Hörs i framtiden

Dada - För alltid i mitt hjärta

Blixten slår inte ner två gånger på samma ställe... Näe, visst.
Å jag är undantaget som bekräftar nån jävla regel...

Ja, jag är förbannad. Varför jag?
Näe, det är inte synd om mig, jag kan hantera det men jag undrar fortfarande varför.

Å så kommer ju som bekant en olycka sällan ensam... så även denna gång.. Eller olycka och olycka. För mig är det just olycka och då menar jag inte-lycka. Förutom det vet jag inte riktigt vad jag känner i detta avseende.

Vad jag vill säga är att jag mår bra, barnen mår bra, vi kommer att bli både fysiskt och psykiskt återställda och det finns ingen anledning att tycka synd om oss. Det är inte synd om oss... vi har bara haft otur.

Det är nu det vänder....

Dada - För alltid i mitt hjärta

Kombination av saknad ork och lust gör att bloggen får vila lite. Men i morse såg jag nåt som jag bara MÅSTE skriva om.

Idiot! Hade jag sett var han tog vägen hade jag åkt efter och sagt vad jag tyckte med risk för att bli anmäld för både det ena och det andra.

Jag hade just lämnat Fia i skolan och gick ut till bilen som jag parkerat vid bussens ändhållplats (asså, där det är tänkt att man ska parkera), då kommer en "pappa" (tycker han är ovärdig att kalla sig pappa efter vad jag såg, därav "") på vägen. Nåja... KOM TILL SAK!

Där kom en "pappa" på sin stora, sportiga och säkert jättedyra motorcykel. Han hade ingen hjälm! Såg skitkonstigt ut. Skolans rektor som är ute på gården så gott som varje morgon gjorde också stora ögon.

När jag tittade till igen så såg jag att anledningen till att han inte hade hjälm var att hans hade sitt barn (sin son, 4-5 år kanske) framför sig på motorcykeln. Barnet hade "pappas" hjälm.

FINNS DET INTE HJÄLMAR TILL ALLA FÅR NI VÄL FÖRIHELVETESJÄVLASKIT GÅ! IDI-IDI-IDIOT!

Jag blir så upprörd. Här försöker man få barnen att använda hjälm när de ska cykla. Det tjatas på mopedungdomarna att de alltid måste ha hjälm när de åker moped..... Även de som åker bakpå måste ha hjälm.
-Annars får ni gå....
Å så kommer det en sån där idiot. Han borde varken få ha barn eller körkort. Visst han körde sakta men det är av föga betydelse...
Förr eller senare springer jag på honom på byn. Då ska jag säga vad jag tycker. Direkt till honom.

Idag blev jag arg på riktigt.

Dada - För alltid i mitt hjärta

View from a bänk

View from a solstol

Nu har jag plockat ur diskmaskinen...

1.44 och jag kan inte sova... Bara skit på tv. Vad gör man?

Varning för barn!

Lunchen.

Mmmm. Rollo. Har fått ny telefon. Testar

Det händer så mycket och jag orkar inte skriva om det... Ska trotsa mina krafter och göra ett försök ändå.

Var med Fia på Ice Age 3 idag. Vi såg 3D versionen på svenska. Urfula glasögon men kul. Inte nån FANTASTISK film men fläckvis rolig med både barn- och vuxenskämt. Helt ok. Å hon satt still... nästan. Bara ett toabesök.
-Mamma! Jag MÅSTE tvätta händerna....
-Du får vänta till efter filmen.
-Jaha! *SUCK* får väl sitta här och vara kladdig då. Hur länge som helst. Och kissnödig. Jag FÅR ju inte gå på toa..
Vad gör man? Det är bara att resa sig och gå....

Sid vet hur jobbigt det är med barn

Pärlan gjorde fyra nya fel idag. Som tur var var målaren hemma och byggde våningssäng. Han pausade gärna i det för att kabla igång min Pärla. Fia och jag åkte till IKEA och mumsade korvlunch innan bion. Det var gott. Billigt och gott. Hon gillar den franska Hot Dogen (heter det så?). Jag testade pizzaslicen. Den funkar. För 7:- funkar den hur bra som helst...

Middagen avnjöts på SALT. Tonåringen gjorde stora ögon och beställde biff när han såg att oxfilé kostade 245:-. De borde titta mer på IKEAs prissättning på SALT.... Eller hitta en billigare kock?? Det var trevligt i vilket fall. Solen sken på oss och maten var utsökt.

P blev barnledig tidigare än väntat. Han spenderar kvällen på Flurran. Med "systrarna" antar jag.  Ytterligare kommentarer överflödiga. Allt har sin tid??

Dada - För alltid i mitt hjärta

Varför låter jag människor påverka mig när jag inte vill att de ska påverka mig? När jag bara vill skita i dem. Inte bry mig. Glömma att de finns. Varför går inte det?? Varför kan jag inte låta bli att lägga energi på sånt som jag inte vill lägga energi på? Varför irriterar små dumma jävla idioter mig hela tiden så ofta?
VARFÖR??

Varför nu?

Ni som säger att det finns en mening med allt.... förklara gärna.
Tack på förhand.

Jag har målat grinden. Ena sidan. Nu regnar det. Fan!
"Måla inte om det är risk för regn inom tre timmar efter slutförande".
Mmm... visst! Japp... eller  hur... 
Om jag säger att först minskade nivån i burken men innan jag var klar så började den öka...  hajar ni då?? Det började naturligtvis regna INNAN jag var klar...
Typiskt min tur.
Grinden såg målad ut redan när jag tvättat den. Borde kanske ha nöjt mig med det... Nu rinner färgen av i vilket fall.  Hur som helst så räknar jag med att vi kommer kunna hänga upp den i morgon. Med eller utan färg...

Annars har det varit en ok dag. Har fortfarande lite nackspärr/ont i skulderbladet men jag är iaf inte lika handikappad som igår. Kunde köra bil idag... och prata i telefon. Samtidigt!

Bilen ja... trodde ju batteriet var helt slut. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Går som en klocka. Startar precis när jag vill... Morrar inte lika illa sen jag fyllde på en liter olja.
Min Pärla

Telefonen däremot är en sorglig historia. Har inte hört nåt. Saknar min telefon...

Har också målat hörnet där vi bytte panel igår. Fast det gjorde jag långt innan regnet kom, typ direkt i morse. Där behövde jag inte sanera innan. Bara skruva ner stuprännan... vilket inte alls var så krångligt som jag trott... Nu är jag lite ledsen att jag inte gjorde det när jag målade huset förra sommaren. Stuprännan är svart med röda inslag . Å andra sidan finns det ingen som har en stupränna som ser ut som min. *nöjd*

Börjar på allvar längta efter vardag. Ska jobba tisdag, onsdag och torsdag nästa vecka. Skönt med mjukstart....

Tonåringarna sitter på rummet och väsnas. Kul med Xbox tydligen.  Det gör inget att de låter. Jag är glad att de vill vara hemma....

Nu ska jag styra in dottern i sin säng. Hon har somnat på soffan...

I morgon är en annan dag. Det kan alltid bli värre.

Dada - För alltid i mitt hjärta

Allt är väl
Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum
Jag är jag och du är du
Vadhelst vi var för varandra, det är vi fortfarande
Kalla mig vid mitt vanliga namn
Tala till mig på samma lättsamma sätt du alltid gjorde
Ändra inte ditt tonfall
Håll sorgen borta från din röst
Skratta som vi alltid gjorde åt vardagens små ting
Var med mig, le med mig, tänk på mig
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag
Låt det sägas naturligt
Utan ett spår av skugga
Livet betyder det samma
Ingenting har skett som förändrar det
Varför skulle jag inte vara närvarande bara för att jag inte syns?
Jag väntar på dig för en kort stund alldeles i närheten
Allt är väl

Fritt översatt från "All is well", Henry Scott

Dada - För alltid i mitt hjärta

P Bildoktor säger att vi behöver ett nytt batteri, Pärlan och jag.
Hon ville ju inte starta, min Pärla.... Typiskt. Här låter man bilen vila några dagar och när man vill åka så vägrar hon.

Vägran - 4 fel.

Fan. Men jag köper ett nytt...
-Kjöpe å kjöpe.. som Emils pappa skulle ha sagt...
-Näe, visst.. men vad faan gör man då?? Anton, vad gör man????

Hä bare o gö (?)

Jag har alltid sån tur den här tiden på året... Alltid nåt, från trasiga tv-apparater till dödsolyckor. *ironi*
(för er som inte fattar, alla andra ignorerar ordet mellan *-orna)

I år har jag mobilen på lagning och bilen behöver ett nytt batteri och kanske lite olja också... Det kunde vara värre.

Det kan alltid bli värre.

I morgon är det två år sen. 2007-07-20 kl. 20:11
Stackars den som upplever värre.

Dada - För alltid i mitt hjärta

Nu blev jag ledsen igen.
Jag saknar honom så det värker.

Jag fattar inte... as, as, as, as... osv.

Hur som helst är vi hemma från Göteborg. Göteborg är en fantastisk stad... jag vill åka dit igen. Själv. Ensam. Göra det JAG vill.

Ego, ego, ego, ego... Ego vet.

Har just startat första tvättmaskinen. Märker att jag haft abstinens. Tycker inte om att bo på hotell och få allt serverat... eller det gör jag men det är skönt att vara hemma och få fixa själv.

Det närmaste husligt jag kommit de sista dagarna var när jag torkade Tonåringens skor med hårtork häromdagen och igår när jag gjorde våfflor... ABSTINES!

Hans skor blev inte bara blöta utan de blev BLÖTA när vi var på High Chaparral. Det kom ett regnoväder som inte var av denna värld... Sååååå mycket vatten på en gång. Innan regnet var det skittrevligt. Vi har inte varit där tidigare...

David skulle ha älskat stället. Han är alltid med i våra hjärtan....men jag önskar han varit med live. Han hade gillat hela resan. Jag saknar honom.

Idag är det två år sen polisen ringde och väckte mig på morgonen. Jag minns det som igår.
Jag minns hela förmiddagen. Den var förjävlig.
Jag fattar fortfarande inte att det hänt.

Dada - För alltid i mitt hjärta

Nu är det bekräftat. Vi har hunnit äta lunch också.

Äntligen får jag åka till tippen

Jag har bokat hotell i Göteborg. Väntar bara på att det ska komma en bekräftelse på mailen.
DEN KOMMER JU FÖRIHELVETE ALDRIG?
Jag har annat för mig.... HATAR att vänta.
Hatar är ett starkt ord... tar tillbaka... Jag trivs inte med att vänta (och hela världen är rosaskimrande och fin...!?)

Jag ska ju åka till mina kompisar på tippen. Det var längesen nu...

Bakluckan är full....

Väntar... väntar....väntar...väntar...väntar....

Tycker inte om!

...det gör inget. Jag klarar det.

Jobbigt va...?

*moaaahahahahaha*

Senare idag...

Tag chansen och ge din bästis en riktigt lång och hård bamsekram .

Jag tycker inte om myggor. Kan inte se varför de förtjänar att leva. De kan bilda förening med förfärliga fästingar.

Vidriga djur.

Med det sagt kan jag gå vidare....

Hatar när saker går sönder.
Plötsligt gick det inte att ladda batteriet i min telefon... min fiiina telefon.
Letade nästan ihjäl mig efter kvittot innan jag gav upp och tänkte att charm får ersätta papperslappen.
Det funkade (jag är fortfarande förvånad)

Min telefon är på garantireparation och jag har fått låna telefon nummer 30.

P tycker den är praktisk, fin och verkar bra.
Jag föreslog att vi skulle byta... men näe.. då blev det annat ljud i skällan...

Jag har stora problem att skicka sms. Bara stora och små boktsäver är svåra att få till. MMS - vad är det?

Hoppas de fixar min telefon fort. Snart. Genast.
Å andra sidan vet jag ju vilken tur jag har med sånt här. NOT! När det dessutom händer under semestertider...

JAG LÄNGTAR EFTER MIN TELEFON!!!

Kom hem efter SM äventyr och museiebesök och får till min fasa se en död igelkott på baksidan.

-Fan, fan, fan, faaaan... why me???
Sätter mig och tittar på den en stund... blir mycket förvånad när den vänder sig...
-Hmmm... den bara sov.

Tycker inte om igelkottar.
Igelkottar tycker inte om mig.
Vi är överens.

Lite pinsamt att erkänna men jag har inte varit där förrän idag.

Åker förbi hur ofta som helst men har inte tidigare varit in. Konstaterade snart att jag inte missat en himla massa men det är väl nåt som ska göras och nu är det gjort.

Idag har vi sett SM i Glimabrottning i Gamla Uppsala.

Det var nytt och annorlunda... coolt. Svenska mästare har korats.

Eftersom barnet blev grinigt åkte vi hem och hann inte se vem som vann den fria viktklassen (de var fyra som tävlade, tre av dem är med på bilden ovan).

Det är inte var dag man får se SM-tävlingar i Uppsala.

Har inte skrivit nåt på länge nu. Det beror inte på att mitt liv är helt händelselöst.. jag har bara inte orkat...eller egentligen har jag väl prioriterat annat bara.

David har fyllt 20 år.

Jag är inne på min första semestervecka. Egentligen skulle jag inte ha börjat min semester förrän nästa vecka... men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Nu är det som det är.

Planeringen av semestern är obefintlig. Kan inte förmå mig att planera. Tonåringen är inte alls intresserad av att göra nåt, what so ever... Han underlättar ju inte direkt... Fia är på ett helt annat plan. Full av goda ideer. De flesta inte helt lätta att genomföra.

En dag i taget tills vidare.

Dada - För alltid i mitt hjärta

det är så jävla orättvist...

Känns lite konstigt att fira nån som är död men 20 år är ju 20 år.
Kanske inte firar alls...eller så gör jag det.

Hon som höll i målarkursen firar sin döde sons alla födelsedagar. Dödsdagen bryr hon sig inte så mycket om...

Det är ju trevligare att fira födelsedag än att sörja dödsdag... så långt är jag med men jag är nog inte där än. Vet fan inte var, eller vad, jag är.
Det är konstigt. Allt känns konstigt.

Uppriktigt tror jag inte det blir nåt firande av födelsedag. Jag ska bara minnas. Minnas hans födelsedag och allt fint jag fick dela med honom i 18 år och knappt två veckor. De sista dagarna var ju rätt värdelösa men jag anar att de, trots allt fint, kommer att ta över.

Jag hatar det som har hänt! Fattar inte varför det drabbar mig. Först få barn som tonåring och sen rycks han bort precis när hans vuxna liv ska börja. Vad är meningen? Vad är meningen? Vad är meningen?

J A G   F A T T A R   I N T E ! ! ! ! ! ! ! !