Metrobloggen

Hej hallå allihopa! Det var ett bra tag sedan vi sågs här då jag numera skriver mer på http://ingendag.blogspot.com

Men nu var det inte det jag ville tala om. Ni som ändå följer mig här ska veta att jag och familjen mår relativt bra efter helgens händelser som ni säkert hörde om igår på nyheterna och läste på löpsedlarna för aftonbladet och expressen om det hyreshus som sprängdes.

Som det stod var det inga personskador. Själv såg jag till att barnen fick komma till trygga mormor och morfar och min kille fick låna lite sovplats hos min underbara lillasyster. Igår eftermiddag kunde vi få komma hem igen. Det har vart oerhört tufft för min egen skull och det är självfallet så att man fortfarande går och funderar på vad som kunde ha hänt. Det kunde ha varit min lägenhet och allt såntdär. Är nu inne på det tredje dygnet med sammanlagt sex timmars sömn. Trött är jag men man kommer ändå inte riktigt till den ro som man skulle behöva.

Tilläggas ska kanske att vi inte bara bor i det huset det handlar om utan i just den porten. Typiskt! När jag vaknade av smällen så var min första tanke absolut inte att en bomb hade smällt utan snarare att en elefant ramlade ner för trapporna. Det kanske låter jättedumt men det är faktiskt någonting som är mer logiskt för mig än att någon skulle vilja smälla en bomb.

Mitt hjärta går även till de fem familjer som inte kommer få återvända hem på ett tag pga rasrisken och självfallet renoveringen. Hur det nu ser ut på våningen under vet jag inte ännu. Men jag hoppas innerligt att de jobbar till tusen för att de ska kunna få återvända snarast. Jag hoppas innerligt att de mår bra under omständigheterna. Och avslutar med att min familj hade verkligen tur denna gång...

Här kan ni läsa mer om bravaderna:

Aftonbladet
Expressen
SVT ABC
Tv4, nyhetskanalen.se

Läs inlägget på:

http://ingendag.blogspot.com/2009/04/syfestival.html

Ny flyttar jag till följande adress:

http://ingendag.blogspot.com

Hlöm nu inte att uppdatera era länkar!!!

Det tycker i alla fall jag. Mina barn plaskar i vattnet för glatta livet. Inte alltid i regnkläder eller overall. Men det får gå ändå, ett par extra tvättmaskiner är allt vad det kostar mig. Och ett par otroligt lyckliga små ansikten. Inte så farligt tycker jag i alla fall.

Här kommer lite bilder från helgens vattenplask (innan idag då snön vräker ner igen).

Håller mig inte hemma i huset så mycket, än mindre framför datorn, men jag hoppas ni har överseende med att inläggen kommer lite sporadiskt. Förutom att soffsittandet blivit så offantligt mycket mindre har det dessutom bytts ut mot träning just nu 6 dagar i veckan. Men nu ska jag försöka hitta en liten person här på metrobloggen så det blir inte så värst mycket mera text här heller.

Men bilden på mig och min älskade man kommer här!

Det är från den 14:e mars när min älskade skulle försöka sig på det svåra uppdraget att lära mig åka snowboard. Och han har ett underbart tålamod. Det är tur älskling att du inte tvingas övningsköra med mig också ;) Dessutom är det den första bilden på oss två tillsammans på hela vårt 1 år och X antal månader (orka räkna)...

Nåväl, nu lägger jag in lite räkningar istället...

Japp så har jag köpt en ny kamera tillslut.

Det blev en Nikon coolpix s220. Röd. Är rätt så nöjd med den och jag har redan hunnit fota min första snowboardåkning på 10 år (har aldrig kunnat men nu lyckades jag till och med åka liften). Fick också den första bilden på mig och älsklingen tillsammans! Jippi det tog bara lite över ett år... Hahaha! Men det var det helt klart värt!

Sedan har pojkarnas tidningsmedverkan kommit ut också som jag skrev i tidigare inlägget.

Och därmed fotoreportaget med mina älskade små killar som första tvillingpar!

Glöm inte kika!

Jag har kommit till insikt med en sak...

Ingen vet när man får sina första barn vad som faktiskt väntar en. Inte allt negativt och definitivt inte det positiva.

Själv har jag ägnat åtskilliga timmar åt att försöka hitta vägledning genom den trotsperíod som barnen står mitt i och jag själv är i upplösningstillstånd inför. Hur kan det komma sig att det är så stor skillnad på när tvillingar genomgår denna period gentemot när "singel" barn gör det... Slutsatsen har nu blivit att jag kanske borde skriva en handbok i att vara tvillingförälder...

Ja, många av er vet ju att jag har barn, enäggstvillingar är de och pojkar. Just nu så är det trotstopp på dem där raseriutbrotten avlöser varandra. Har sökt mycket på nätet om detta och försökt hitta förslag på hur man ska kunna och orka hantera de här utbrotten. För det är svårt, oerhört svårt. Jag vill mena på att det är otroligt uttröttande att istället för att ha en liten med jämna utbrott ha två som alternerar utbrotten efterföljande varandra med att få dem samtidigt. Jag är utmattad i skrivande stund. Men den här dagen har i alla fall vart lite lättare än gårdagen och det är dags att börja klä på oss och gå ut i friska luften litegranna innan det barkar till skogs igen. Jag är dock väldigt fashinerad av avsaknaden av skriverier när det kommer till tvillingar och dessa faser eller ja, tvillingar över huvud taget. Då känns det verkligen som att det skulle vara värsta grejen att ha tvillingar, att det är så ovanligt att ingen har fått för sig att skriva om det...

Nu vet jag att det inte är riktigt så, men däremot kanske inte någon med tvillingbarn själv orkat med att skriva lite väglednignar om det. Kanske vore något att skriva en bok på, men jag anser mig inte kunna speciellt mycket om barn, trots att jag nu vart mamma i hela tre år. Skumt men sant... Nu gör de någonting i köket så det är bäst att avsluta, föra över pengar till kortet och slänga ut de små i snön en timme eller två... Kanske somnar de och jag får en liten stund tillövers...

Får vi hoppas att vi slipper, men som det ser ut nu så är den slut om ca en timme eller så. Barnen är hemma med mig fortfarande, har inte tagit igen sig helt och hållet efter sjukan och äter fortfarande dåligt, samtidigt som de dagarna i enda tjatar om ont i magen, vilket verkar lite oroväckande. Men vad gör man. De lär ändå inte hitta någonting om jag åker till doktrorerna på vårdcentral "Upp med en hand alla som fått licensen i flingpaketet".

Själv är jag definitivt inte 100% jag heller, långt ifrån. Men har inte så mycket val förutom att gå tillbaka till jobbet så snart jag bara får in barnen på dagis igen. Pengar uteblir och ekonomin kraschar annars.

Nu måste jag passa på att leta lite på det där med barnens trotsålder. Det börjar verkligen bli outhärdligt här hemma nu och idag har jag vart arg i princip hela dagen pga dessa småttingars raseriutbrott var 3:e minut. Det är oerhört uttröttande för psyket. Att vara helt och hållet pank är det också. Just nu är det mesta skit, men jag fick positivt svar på hjälpansökan till min gode vän T i frågan om han kunde hjälpa mig med mina små datorproblem. Plus att det är dags för att äta vår månatliga sushi också. Hoppas jag hittar lite pengar så jag kan göra det i slutet på veckan.

Nej, får titta på det där med barnen lite snabbt sen skynda ner i sängen. Världens bästa kille ligger redan och sover...

Tänk att jag har de tre finaste pojkarna på jorden i mitt liv. Berättar mer varför nästa gång...

Ja, idag så har jag vart hemma i en vecka. Eller i alla fall en arbetsvecka, och det börjar gå mig på nerverna att jag inte blir av med febern någon gång. Men aptiten börjar i alla fal komma tillbaka lite nu, även om man får se sig om i himelen efter smaklökarna fortfarande, så det är väl inte det mest spännande att försöka äta god mat. Lite synd är det, ska försöka hålla igång mig en liten aning, men problemet är när jag själv får feber så blir det ofta väldigt hög feber eftersom jagsjälv har en ganska hög kroppstemperatur så jag blir väldigt trött direkt... Men jag tänker i alla fall försöka få igång lille kroppssystemet eftersom imorgon är det alla hjärtans dag och vi hade egentligen tänkt oss att vi skulle äta på en indisk restaurang i älvsjö som mannen hade vart på och gillat väldigt mycket...

Idag har jag båda barnen hemma. För närvarande väldigt upptagna med moraträsk, volym 3...

Frukostdags...

Läste ett inlägg idag på bloggen du vet inte. Där fröken sökte en unmaning. Kommenterade med ett förslag som jag själv har gjort. Här kommer en utförlig instruktion

1. Brainstorma allt som du skulle vilja göra eller alla saker du skulle vilja ha. Själv har jag gjort detta i form av en mindmap som sitter i min filofax och alltid följer med mig så att jag kan fylla på eller stryka när jag genomfört det.
2. Börja sätt tidsgränser för när saker och ting ska vara uppfyllt samt prislappar på de saker du vill ha för att få lite struktur och tidsuppfattning på hur lång tid sakerna kan ta att göra.
3. Prioritera, vilka saker vill du helst och precis just nu. T.ex du kanske vill köpa ett hus men du kanske behöver ha ett körkort först, eller så kasnke du vill ha både en digitalkamera och ny dator men då kanske du behöver datorn först så att du har någonstans att göra av bilderna från kameran sen ;)
4. Sedan är det bara att bärja styra kosan mot första målet på din lista!

Lycka till för tusan ;)

My beautiful babies!

Håll utkik i tidningen MAMA nummer 4 om ni vill se mer av dem. Utkommer i slutet av mars!

Leave a comment if you will ;)

Nu har jag bestämt mig. Ska börja skriva igen. Inte bara här kanske, det får bli när Göran är funktionell och när jag har tid för det hela. Men jag var på Claes Ohlsson och köpte mig en anteckningsbok igår för 29 kronor. Och den boken kommer följa mig så ofta som den får plats i väskan. För att anteckna allt.

Det första utkastet skriver man alltid från hjärtat. Så det blir lite osammanhängande, rörigt och vidare. Men man kommer också på en massa saker som man t.ex vill skriva i bloggen, skriva en novell eller scrappa i minnesboken som jag tänker lämna efter mig till mina efterlevande. Det kan väl kanske vara någonting...

Jag har hittat min kyrklåt jag vill ha när jag gifter mig. Skämtar inte men jag får gåshud, eller "hönsaskinn" som min kusin i skåne säger ;) Och nästan att jag börjar grina när jag hör den. Alltså, en låt jag vill ha på mitt bröllop. Häftigt! Som vissa kanske vet så hjälper jag en av mina systrar att planera sitt bröllop och vi försöker nu komma fram till en budget för vad allt kommer att gå på. Det är definitivt inte det lättaste så nu blir det till att surfa lite på det eftersom jag fortfarande inte kommer in i programmen jag behöver för att jobba, sitter och väntar på herr datageni ;)

Idag är det måndag och jag är tillbaka på SEB city... Plockar upp precis där jag lämnade det för några veckor sedan. Och har inte haft uppdrag sedan då så man skulle kunna säga att jag haft betald "semester" har vart jätteskönt att inte behöva ta den där 3 timmar om dagen restid. Men samtidigt är jag piggare idag än vad jag har vart...

Idag väntar lunch med syster, ett besök på panduro för andra systers brölloppsinbjudningar och så mer jobb. Sen får vi se om jag smiter förbi swahnströms en sväng också... Känns nästan så just nu, behöver en ny anteckningsbok så att jag kan börja klottra ner mina tankar, ideer och allt det andra som lyckas få plats i mitt huvud. Endel kommer ni kunna läsa om här, annat inte. Men det är mestadels det som endast är avsett för min egen avlastning eller min familjs kännedom. (dagbok)

Ett stoort grattis till her Fältish som idag fyller 27 årlingar! Yäy, nu blir du lika gammal som jag ett par månader ;) Puss och kram!

Morgondiskussion och visning av bilder på datorn för barnen. Svåger har även som mannen tatueringar över en arm som barnen lade märke till...

Gjorde en lite skojsig sammansättning av mannens väns 30 års kryssning i november också. Förmodligen bara för att jag hade tid och jag hade ingenting bättre för mig (förutom att jag borde ha sovit) klockan 01.30 på natta. Mycket var nog för att mannen är familjefri denna helg och därmed sover han inte hemma. Vilket i sin tur gör att jag inte uppskattar att gå och lägga mig i tid eftersom det är både kallt och väldigt ensamt i sängen. Sjukt egentligen vad det känns i hela hematmosfären när det är någon familjemedlem på vift...

http://www.scrapblog.com/viewer/viewer.aspx?sbid=1394273

Jaja, idag blir det lite tjejkväll, har ingen aning om hur många men jag tror att vi blir tre stycket eller kanske max två till. Skönt att ändå ha det lite privat om jag ska vara helt ärlig. Blir tapas, poker, mycket skitsnack och eventuellt lite film... Vi får se...

Föresten, min externhårddisk är kaputt i strömtillförseln, JIPPITJOHOO jävla skit alltså... Får prata med T om han kan kika på det åt mig...

Är så förbannat trött på att folk inte kan inse förändringar. Speciellt efter gårdagen då jag vart väldigt ledsen över inte en utan två saker som den där plumpa herr kusin kläcker ur sig...

Vägra inse att vi har levt ihop ett år och bokstavligt talat ett halvt av detta!!!

1. KUSIN! Här är min tjejkompis och visst är hon likt din KK?!?!?!Jag tycker i alla fall inte att det är för mycket begärt att efter över ett års förhållande slippa höra om primadonnor han har knullat tidigare. Uppskattar inte tanken att man försöker hitta en ny likadan till honom. Detta är helt säkert en överreaktion men jag tycker inte att det är trevligt att hela HELA tiden bli påmind om alla hans tidigare "erövringar". Speciellt inte när vi nu haft en relation i ett år och dessutom bott tillsammans i ett halvt sådant...
2. AAAH! De är ju helt jävla efterblivna (sagt om personalen på restaurangen vi var på igår, och det var väl inte det roligaste att höra när man är på ett ställe med kulturen från ens ena halva roots i alla fall...
3. Jag brukar kalla dem för mentala kalhyggen...En underbar svärmor om rakade ljusa män med tvivelaktiga "åsikter". Det lös verkligen upp kvällen. Hon är en helt fantastisk kvinna tycker jag...

Glöm för bövelen aldrig bort att underhålla din kärleksrelation, även när det är som jobbigast, när du är som tröttast och när du verkligen inte har någon som helst lust. Det är oerhört viktigt att känna sig jämlik sin partner och att behovet är lika stort från båda håll. Det är oftast denna obalans i en relation som skapar svartsjuka. Skäm bort din käresta med ord och handling, kärlek kan ingen få för mycket av.

Ibland måste man underhålla det mest självklara då det inte alltid framstår på samma sätt i någon annans ögon...

Mannen gick upp med mig och barnen för att säga ordentligt hejdå till dem innan han åkte iväg. Lämnade barnen på dagis och kom hem igen. Pussade sönder mannen (har inte vart ifrån varandra en hel helg sedan i augusti.) innan han åkte iväg. Gick upp till syster för frukost och sedan flöt det väl egentligen bara på i samma takt.

På kvällen bestämde jag och syster oss för att kika på lite film, det vart Beowulf, men vi hade missat att den var helt animerad (jaja, vi kan väl vara rätt så EB ibland), Under filmen hann mannen ringa hela tre gånger, först en gång. Sedan en gång till, då skrålandes "I just called to say I love you". Tredje gången tjippade han efter andan i telefonen, och när jag väl frågade varför han gjorde så, eller snarare "vad håller du på med???" Fick jag till svar att han inte fick någon luft för att han saknade mig. Ja, rätt så gulligt och faktiskt rätt lugnande när man är så svartsjuk av sig som jag är. Sen fick vi i alla fall titta klart på filmen...

Lördagen så var det dags att plocka fram partyhumöret då min vän L hade 25års fest. Jättetrevligt och mycket avklarades under kvällen som innebar bland annat följande: 1 gammal väl återfanns efter åratal av groll, En annan gammal väl träffades och kommenterade porriga nyckelben, jag kände mig som 20 igen. Innan barnen med det galna nattalivet. Drack nästan bara sprit under kvällen men blev ändå inte katastroffull utan kunde till och med gå hem utan att krypa, Saknade mannen så mycket att jag grät en skvätt till takidas curly sue, men det var nog också för att sådan musik ni vet de där rösterna som takidas sångare, 3 doors down och även han från the calling påverkar mig något så sjukt mycket. 

Lät bli att gå och lägga mig förens klockan 10 på söndagen då jag kom hem. Eller jag gick inte och la mig då heller men efter duschen och tandborstningen hemma så var det helt enkelt så att kroppen la av totalt och däckade i soffan, nästan fullare än vad jag var innan. Tacka gudarna för min underbara mamma som tog barnen så länge hon orkade. När de väl kom hem var de lika slita som jag fast av andra anledningar (som utebliven middagslur). Så vi däcka i soffan jag, min far och ungarna framför Moraträsk dvd'n.

Mannen kom hem runt 21.30 igårkväll, fick red delicious parfymen från DKNY. Mysigt.

Ledsen att inläggen inte kommit in. Flyttande av internetabonemang och flytt överhuvudtaget, influensa öroninflammation och stressmage har gjort att jag inte orkat ta tag i ungefär någonting.

Har idag vinkat av min söte man som ska till alperna med firmat. Men hans rygg är paj och han har vart hos kiropraktorn två gånger denna gångna vecka. Hoppas verkligen det släpper lite så att han nu kan åka lite bräda, jag vet ju hur han längtat.

Nu är det frukost och slutet på Cloverfield som väntar för det har jag inte lyckats få i mig ännu. Men förhoppningsvis blir det i alla fall jobb på måndag. Börjar bli lite enformigt att gå här hemma. Även om den här "vilan" har vart välbehövlig...

faller hela dominospelet ner...

Ja, helgen inleddes med en drink för mycket på afterworken. Som tur var så slog den inte förens jag kom hem och nattat barnen så jag var tvungen att gå och lägga mig på momangen för att inte trilla omkull...

Lördagen innebar inte så jättemycket, slit och släp med de smått rastlösa barnen, desperata försök till att packa saker till flytten. Och en man som hade innebandymatch och sedan förväntade sig lunch hemma utan att jag riktigt hade hunnit med att tänka på det. (jag och barn åt lunch vid 11 tiden medans han kom hem till 15). Så han var rätt så trött, sur och smågrinig. Men istället fick han grillad kycklingfile med coleslaw sallad och vitlökspotatispure till middag. Det var destu mer uppskattat.

Söndagen var flyttning av alla större möbler, kånkande släpande och armbågar som krockade i varenda handtag och dörrkarm jag kunde hitta.(CP-nerven är idag invalid).

Idag ska jag försöka jobba hemmifrån men kom in till jobbet för att hämta arbetet. Så snart sticker jag iväg till det "andra" skrivbordet. Väcker lillasyster och tar itu med lägenheterna. Detta är planen. Men ska även nu i eftermiddag försöka fota lägenheten lite så ni får se vad fint det blivit nu när allt är vitt. Det är också väldigt naket, men det blir bättre när allting kommer på plats. Soffan kommer imorgon!

Frallan kläckte ur sig skönaste kommentaren igår på väg till Hirshenkeller (Hash-källaren)/ After Worken. Scenario: Ung tjej kommer fram och stoppar oss uppe vid City terminalen...

Ung tjej - Hej, ursäkta men vet ni hur man kommer till Plattan? (Inte så svårt att förstå att hon menade Sergels Torg).

Frallan (på en millisekunds svarstid): -Vilken Jävla Platta?

Cedde och Jag: brister ut i as-garv och förklarar därefter för tjejen att det bara är att fortsätta på samma väg hon gick på så kommer hon rätt...

F.ö så var det riktigt trevligt med after worken, men alldeles för lite tid. Fast det var nog lika bra det för jag kom hem och nattade barnen, sen var sinnet helt klart färdigt för att sova av sig ruset. Haha... Undrar om Cedde hade trevligt med Mr Paj som var kvar...

Har skitont i tandjäveln. det måste betyda att jag håller på att bli j*vligt smart med tanke på vilken smärta den här visdomstanden skänker mig. Och nu har jag fått order från min man om att jag måste boka tid hos tandis... Jävla skit. Fast det är väl iofs bra att bli av med smärtan...

Idag ska jag försöka få lite ordning på resterande hemmet och se om vi kan packa ner mer i lådor och få ner till lägenheten. All målning verkar bli klar tills imorgon. Känns bra i alla fall. Sen är det bara ikea, tapeten till fondväggen och flyttningen kvar.

Stressen är ju total här på jobbet då allt arbete med planeringen inför nästa års tågtidtabell ligger i deadline idag. Så därav har det inte kommit några fyndiga inlägg de senaste dagarna utan det är jobb, jobb, lunch, jobb, hem hämta barnen och sen lite mera jobb...

Målaren var ut och grejade tillsammans med mannen igår så nu är allt grundat och klart, idag kommer andra lagret färg på så i helgen blir det nog lite inflyttning. Dessutom har ikea kampanj på precis de hyllvarianter som jag vill ha i barnens rum så det blir till att införskaffa lite sådana saker också nu, passa på när det är halva priset på dem ;) Ska försöka ta lite bilder så ni får se förändringen i lägenheten. Kul blir det i alla fall.

Idag väntar även After Work med franskan, Cedde, Paj-mannen och jag. Blir kul att få en liten stund i alla fall innan man ska hem. Min underbara mamsi ska mata mina mysbullar och mannen målar på därhemma :)

Nu; HARDSTYLE BABY på DI, samt en jäddra massa jobb!

Har precis avslutat ganska exakt två timmar i streck, knappandes siffror och letat tåg i arbetet nu... Ögonen blir snart fyrkantiga, sådär som mamma sa att de skulle bli om man satt för nära tv-apparaten när man var liten och tyckte att man skulle sitta inte mer än 30 centimeter ifrån för då såg man ju bäst (eller så ville man bara sitta framför de där småsyskonen som verkligen inte kunde sitta still och titta på Björnes magasin). Cedde sitter och tittar på någonting väldigt roligt på youtube. Det måste verkligen vara det roligaste hon sätt på hela veckan för hon skrattar så snart kommer hon väl kissa på sig. Senast hon skrattade sådär var nog förra veckan när jag visade "Achmed the dead terrorist" med Jeff Dunham. Leta upp honom på youtube ni för jag orkar inte nu, plus att jag snart ska avsluta datorn och bege mig hem till dagiset för att hämta smått och sen blir det extravagant falukorv i ugnen på italienskt vis (innebär dock inte att jag tänker faxa min falukorv till italien utan snarare att jag använder lite kryddor som kanske i min hjärna påminner om Italien, trots det faktum att jag faktiskt aldrig varit där). Nåja, morsning korsning. Vi ses imorgon igen

Ett uttryck som just nu snurrar i 380 km/h i min skalle, det är när "någon" har gjort en kopia av ett fordon och sedan döpt om detta till orginalfordonet kan man väl säga. Detta är ett fenomen som gör att systemet krashar, jag kallar därför denna person som gör det för självmordsbombare. Personen i fråga sabbar för sig själv (kan man ju säga att självmordsbombare också gör), han sabbar för alla andra (kan man definitivt påstå att en självmordsbombare gör), och han har verkligen ingen aning om konsekvenserna. Detta har resulterat i att allt det som ska vara klart den 14:e november måste göras om. Och det är det jag sitter och gör nu. Eller ja, jag vet inte helt säkert om det är därför men det har helt klart en viktig roll i arbetsprocessen och jag retar mig så pass mycket att jag lika väl skulle kunna slita datormusen ur handen på honom och SLÅ HONOM HÅRT I HUVUDET MED DEN!

Nu tänker jag gå hem. Och till dig som sitter och sabbar: DU kan va en parametermult!!! Så, nu är uttrycket myntat...