Metrobloggen

Under årets rosa bandet galan samlades över 47 miljoner kroner in till kampanjen.

Men än är inte månaden slut, ni kan fortfarande skänka pengar till rosa bandet kampanjen!

Oktober närmar sig sitt slut, men än är det inte för sent att lämna ett bidrag! Det finns flera sätt på vilket du kan göra detta, vilket vi nämnt flera gånger tidigare. Så scrolla ner lite och se hur just Du kan hjälpa till!

Ni missade väl inte Rosa Bandet-galan igår? Vad tyckte ni?

Ikväll är det dags för årets rosa bandet gala. Den arrangeras i år i Malmö och visas som vanligt på TV3 mellan 20-22.

Glöm inte att titta!

Snart börjar den rosa månaden närma sig sitt slut, men än kan ni skänka pengar och bidra på andra sätt till kampanjen.

Du kan rosa shopping på ICA, Coop, Apoteket och även andra affärer

Du kan köpa ett rosa band på ICA, Apoteket, Lindex och Pressbyrån

Du kan skänka en slant till vår insamling!

Du kan gå in på www.gemedgeisha.nu

Bröstcancerföreningens riksorganisation eller BRO som det förkortas arbetar med bröstcancerfrågor i samhället, de är även en organisation som kan vara med och stödja och hjälpa cancersjuka och deras anhöriga. För er som kanske märkt finsn det två rosa band, ett är mer ceriserosa och det är det bandet BRO säljer.

Mer information hittar ni här!

Läs mer här!

Denna helgen är det nämligen i Göteborg dags för 24 timmar spinning.

Mer om det hittar du här!

Nu har det snart gått ännu en rosa månad, så skynda er att ge ert bidrag antignen genom att köpa rosa produkter, rosa bandet eller skänka till insamlingen. Vår hittar du här!

Mors dag 2005 blev verkligen mors dag. Mamma lämnade oss och fick äntligen sin sista vila. Mamma hade alltid sagt att hon inte ville dö själv. Detta delvis för när mamma jobbade på avdelning på sjukhuset hade hon många gånger stannat kvar när någon skulle dö, för hon ansåg att ingen ska dö själv. Därför är jag så glad att jag, mina systrar, pappa och min moster var där. Vi satt alla där inne och samtidigt som mamma tog sitt sista andetag kom det in en konstig blåst i rummet. Efter att mamma dog regnade det i flera dagar. Jag vet att prästen mamma valt sa att det var änglarna som gråter, vilket jag inte förstod för de hade fått en riktig ängel upp till himlen nu.

Man tänker nu att det värsta måste vara över, men det var det inte än… Jag minns att jag gick upp tidigt på måndagen för att meddela min lärare om vad som hänt och att jag inte kom till skolan, jag minns med att jag fortfarande var chockad och inte kunde förstå själv vad som hänt. Men en sak hade jag tagit med mig av vad mamma sa, många tror att den som gråter visar sig svag, men den som vågar gråta visar sig vara stark. Och tårar fanns det många.

Mammas begravning minns jag helt ärligt inte mycket från, bara att många av mammas familj och vänner var där. Kyrkan var smyckad i alla fina sorgebuketter och hela begravningen blev som mamma ville. Bättre kunde det inte bli så klart. Vi vet att hennes sista stund verkligen blev som hon ville. Mamma hade själv varit med och bestämt mycket till sin begravning. Att se alla människor där för att säga hejdå var otroligt rörande.  Det var först nu jag verkligen förstod att min mamma var borta för alltid, innan hade det känts som att hon låg kvar inne på sjukhuset. Något jag själv är så stolt över att jag kom på var ju att mammas sista färd kunde vara på motorcykeln. Mamma hade valt att bli kremerad och jag vet inte varför men hennes urna lämnades i Finja Kyrka men hon hade valt att bli begravd på kyrkogården i Hässleholm. Jag kom då på att pappa kunde köra mammas urna från Finja in till kyrkogården i Hässleholm, vilket även mamma tyckte var en bra idé. Mamma fick en sista färd på motorcykeln innan det var dags att sänka ner hennes urna i marken.

Att komma ut och ”tillbaka till verkligheten” var mycket svårt. En del kunde ignorera en bara för dem inte visste vad dem skulle säga till mig. De tänkte nog inte på att det gjorde allt mycket värre. Bättre att kanske säga något som låter fel, för jag förstå att mina vänner inte riktigt visste vad de skulle säga för tack och lov hade inte de behövt gå igenom det jag gjorde. Jag hade inte gått i tusen bitar, bara ett hej hade räckt. Skolan var först otroligt nervös att komma tillbaka till. Min lärare hade berättat för klassen så att jag själv skulle slippa och jag är så tacksam för vilken omtanke min klass visade, tack för ert stöd, det betydde allt för mig.

Ni vet inte men jag har under mina år haft problem med mitt temperament. Redan innan mamma blev sjuk och oftast kunde jag hålla mycket ilska inom mig som bara sen kom ut för en liten sak. Efter att mamma dog var jag mycket arg och kunde inte förstå varför detta var tvunget att hända. Därför tackar jag speciellt mina systrar och pappa och alla andra som stod ut med mina raseriutbrott. Men jag var 17 och visste inte riktigt hur min mamma kunde lämna mig så här tidigt för det fanns så mycket kvar i livet som hon skulle vara med vid. Att ha min moster betydde och betyder än idag så himla mycket för om det är något vet jag att jag alltid kan prata med henne och hon är alltid så underbar som ringer när man är sjuk. Tack.

Efter att någon som står en nära dör, kommer det året där man ska göra allt för första gången utan personen. Födelsedagar gick ju, självklart hade jag velat ha att mamma gjorde en tårta till mig på min 18-årsdag och sen kom julen. Julen var nog den tiden som blev svårast för oss alla. Den högtid då familjen är viktigast, jag kan även tänka att det inte var lätt för pappa. Tidigare var det mamma som fixade alla julklappar och allt annat som ska göras. Men vi alla fyra gjorde vad vi kunde och vår första jul var över. Året efter min mamma dött tog jag även studenten och jag hade så mycket önskat att det skulle va min mamma som skulle iväg och titta på balklänningar och kunna få se sin yngsta dotter ta studenten. Tack pappa för du följde med och stod ut med allt mitt velande om klänning och återigen min moster som alltid finns här för mig och mina systrar. Ja och min familj kom fram till att vi hade i alla fall tur att vi har kvar varandra, ingen blev lämnad ensam. Det fanns de som efter tsunamin 2004 förlorade hela sin familj och blev ensam kvar. Det slapp vi, vi fyra hade ändå varandra och efter mammas död kändes det som vi systrar verkligen kom varandra närmre och jag är så tacksam att jag har er två.

Denna händelse är det värsta jag varit med om och hoppas ingen annan någonsin ska behöva gå igenom det, minst mina egna framtida barn. Dock har denna händelse gjort mig så stark och idag finns det inte mycket som kan få mig att känna mig svag. Jag har alla mina underbara minnen med mamma kvar och hoppas en dag få berätta för mina barn om deras mormor och få dem att känna att de träffat henne. Dock har min tro på att alla föds för att genomföra något viktigt med livet och när de gjort det är det tid att lämna jorden. Jag har aldrig träffat någon person som var mer omtänksam än min mamma och hoppas verkligen jag blir som hon när jag blir stor och själv mamma. För bättre mamma än henne hade jag inte kunnat be om. Hon tog hand om mig i 17 och sedan blev det min tur att på det bästa sätt ta hand om henne. Min mamma blev bara 47 år gammal, något jag inte kan förstå hur en person som är så ung ska behöva dö. Det fanns så mycket kvar för min mamma att se och vara med om. Få se alla sina döttrar gifta sig, får träffa sina barnbarn och tillbringa fler år till med sin make. Något som hjälpt otroligt mycket är att min mamma skrev en bok under tiden hon var sjuk för oss att läsa när hon var borta. Att kunna idag läsa hur mamma kände och vad hon tänkte känns så oerhört skönt. Att läsa att mamma visste att jag skulle klara mig igenom detta betyder oerhört mycket och jag hoppas jag verkligen gjort henne stolt över mig.

Jag vill avsluta denna del med att säga att jag är lyckligt lottad som har världens bästa ängel vakande över mig resten av mitt liv, min älskade mamma.

Carolina

Nu kan du stödja Rosa Bandet genom att bjuda på auktioner på tradera. I samarbete med Rix FM har de nu Rosa Auktioner. Läs mer på tradera.se.