Metrobloggen

Min syster återvände hem idag efter att varit bortsprungen en hel helg. Jag blev lycklig. Att hon kom hem men även på grund ut av Alex. Alex som fråga hur det var fatt och omfamnade mig. Det var speciellt. Det verkar lösa sig men jag vet inte hur jag ska vara mot Alex men jag ska inte berätta för någon. Det ska bli min lilla hemlighet.

Min syster flydde mitt i natten efter bråket som jag starta... men allt som blev fel var pappas fel. Jag skrek, grät och spydde. Till slut lyssna ingen. Det bara slets och skrek. Nu har syster flytt... kommer hon tillbaka?

I lördags badade jag i ett badkar för första gången på 5 år. Jag har dushat annars. Konstig upplevelse som följdes av tur. Jag skulle nämligen köpa "Sims 2 Seasons" i julklapp till min bror och hade fått veta att det var rea. Men när jag skulle betala så sa de att de precis fått in samma spel, fast begagnat, i väldigt bra skick. Så i slutändan betalade jag ändast 149 kr. Vilken tur jag kan ha ibland.

Idag har varit en lycklig dag trotts mitt rosslande. För på tunnelbanan fick jag sälskap av Mr. Hots som talade väldigt öppet med mig. Dock var han ytterst glad i ansiktet medan han sa sacker som fick mitt hjärta (som jag inte har) att spricka. Med det leende han hade och den skämtsamma tonen trodde jag först han skoja... med det gjorde han inte.
Han berätta hur han skulle be SOS att bli satt på ungdomshem så att han kunde komma bort från sina föräldrar som inte tog hand om honom. Men han var grymt trevlig genom hela konversationen som varade en halvtimme och sedan log han mot mig 2 gånger när han passerade mig i skolan.

Han är så fin.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan barn i min framtid. Jag förstår inte folk som inte vill slösa pengar på barn. Men är det jag som tänker fel som inte skulle kunna leva utan barn?

Jag har för det andra "the hots" för nån som jag tänker kalla "Mr. Hot". Han är väldigt fin. Han lyssnar faktiskt på alla meningslösa saker jag säger och kommer ihåg dem. Men det kanske är jag som ser mer än vad som finns i leendet som han gav mig idag.

Jag älskar "Heroes". Jag har sett alla avsnitt som kommit ut. Tänk att ha speciella krafter. Det skulle vara det coolaste! Men jag är väl den jag är.

Idag har jag gjort ett 10 minuters tal om Shakespeare. Om jag ska vara ärlig så gillar jag till viss mån hans historier men inte alla uppgifter man får i skolan om honom. Jag tycker inte han är så speciell eller interesant. Men uppgiften gick rätt bra.

Alex gjorde den inte. Förvånar mig inte.

Jag ser tillbaka på minnen. Jag saknar de. Men bara för att jag och Alex inte längre är vänner så betyder det inte att jag inte uppskattar de fina stunder vi hade tillsammans. Allting var så fint... och anorlunda.

Jag var på fest för någon vecka sedan hos Viktor. Hans kille Andy var där, utklädd till doktor med ett riktigt periskop. Han lyssna på sitt eget och på Viktors hjärta och de hade romantiska konversationer. Sedan lånade jag det för att lyssna på mitt men jag kunde inte hitta det. Andy, som faktiskt håller på att utbilda sig till läkare, försöker hjälpa mig men blir förvånad att inte hitta något. Tillslut fann han ett otydligt hjärtslag som lät som om det vore långt borta.
"Har du blivit så sårad att du murat in ditt hjärta?" Frågade han med ett skratt. Jag skrattade med honom men kände ironin som rann ner min hals liksom jordgubbs champagnen.
Mitt hjärta är inmurat bakom stenar och block och ingen kan höra det bulta. För ensam sitter det djupt inne i sin mörka håla och slickar sina djupa köttsår.

Såg en föreställning idag. Cabaret. De bästa bitarna var när killarna sjöng och dansade. Då pumpade mitt blod.
Jag blev väldigt avundsjuk på nån som jag trodde flörta med Alex idag. Alex är min. Jag vill gärna tro det. Ingen annan ska få hen. Hen ska alltid ligga i mitt ljudlösa hjärta.

Igår var jag nära en bilolycka. Det var så nära. Inte den sortens nära när man direkt efteråt kanske skrattar till lite och skämtar om att det var nära ögat. Jag menar den sorten när bilar paniktutar för att försöka ge en sista chans att komma undan. Jag har spenderat denna dag med att tänka vad som kunde ha hänt. Jag har bilden av den vita volvon inbränd i näthinnan.

Nu skriver jag...
Lång tråkig dag idag. Inte ens Regin var riktigt kul! Men jag träffade min älskade Viktor och blev medlem på nån sida där jag "skrattflörtar". Skoj... Jag är beroende av miss bimbo.
Alex total ignorerar mig så mycket som möjligt utan att vara för tydlig.