Metrobloggen

Startade den här bloggen i oktober 2008. Efter att jag fick reda på att min sambo varit otrogen mot mig. Jag fick många läsare och många kommentarer, folk som stöttade, folk som varit i samma situation, folk som var älskarinna/älskare åt någon annan.

Alla hjälpte mig att bearbeta allt som hänt. Jag var så tacksam, det gick inte en dag utan att jag skrev ner mina tankar i den här bloggen.

Nu, 15 månader senare glömmer jag bort den här bloggen. Det tar veckor innan jag inser att bloggen existerar, och igår när jag läste gudinnans blogg och såg att hon och M diskuterade mig i kommentarerna att jag aldrig skrev mer, så insåg jag att det är sanning.

Jag kan inte ha kvar den här bloggen. Bloggen påminner mig om vad som hänt, och nu tänker jag titta framåt. På fredag flyttar min pojkvän in till mig. Veckan därefter åker vi på semester. Jag har ingen kontakt med N, och så hoppas jag att det ska förbli. Han står för en fin tid i mitt liv, men även en kaotisk tid som förstörde en stor del av min tillit på andra människor.

Idag går jag till en kurator, jag slutade med det, men jag känner att jag inte riktigt är i mål än.

Jag vill tacka alla er underbara läsare! Och ni som är med om samma sak, hittar den här bloggen och vill höra av er. Maila mig!

Jag stöttar gärna er, för jag vet precis hur det känns.

Många många många kramar,

betrayed.metrobloggen@gmail.com

Jag har glömt bort bloggen. Och även om jag mått otroligt dåligt de senaste dagarna så blir det liksom fel att skriva här. För det här är otrohetsbloggen. Och det mår jag inte dåligt över, även om det indirekt bidrar till varför jag faktiskt mår dåligt...

Soppa Soppa soppa.

Jag har så svårt att lita på att någon faktiskt kan tycka om mig. För om nu N tyckte om mig, men ändå var otrogen, borde S vara otrogen när han säger att han tycker om mig.

Så går mina tankar, och därför har jag tagit upp att prata med någon igen. För att må bra.

Tillsvidare flyttar S hit här. Hos mig. Vakna varje morgon med honom är den bästa presenten man få.

Nu ska jag springa till gymmet. Jag ska svara på era kommentarer, jag lovar!

Vinnaren är:

N.

Vilken jävla stroppig idiot. Han kom in för han skulle fixa en sak (till sig själv) som jag tydligen hade. Han sa knappt hej. Sen satt han i 15 min knäpptyst. Sen gick han.

PINSAMT. 25 år och beter sig som en snorunge.

Nu kommer jag ihåg hur jag funkar i ett förhållande.

Jag blir livrädd att jag ska bli lämnad. Det var därför jag och N flyttade in tillsammans. För jag tänkte att om vi bor tillsammans är det svårare för honom att lämna mig.

Idag vaknade jag med en klump i magen, hade inte pratat med S på ett tag då jag är på resande fot. Fick ångest, tanken på att han skulle sluta tycka om mig fick panik.

Och än en gång kommer tanken att jag måste börja tycka om mig själv innan någon annan kan göra det.

Så det är mitt myårslöfte. Tycka om mig själv.

Saknar min S mycket. På måndag står han på flygplatsen och hämtar mig. Det jag tycker är mest romantiskt.. bli upphämtad på flygplatsen.

Gott nytt år!

Själv sitter jag i en lägenhet i centrala delarna i en huvudstad i central Europa.

Och tänker dricka champagne, rödtjut och mojitos till jag spricker.

För ett år sedan stod jag och bölade på ett dansgolv i NY med N runt min hals, och ville bara att 2009 skulle bli bättre.

Det slutade bra tillslut. Jag är utan N. Jag har en fin S där hemma.

Ni har varit underbara. Varje sekund.

TACK!!

Väldigt ärliga svar. Saker jag inte berättat helt under året för att folk hade kunnat veta att det var jag då saker hände under vissa specifika tidpunkter, nu är det lättare att skriva då det hänt någongång under året.

Enjoy!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Separerade. Klarade en universitets-tenta. Hade sex i ett tält.
2. Höll du några av dina nyårslöften? 
Mitt nyårlöfte var att bli en bättre flickvän (patetiskt) gentemot N. Och inte bli upprörd över småsaker. Jag måste säga att jag lyckats, fast mot S. Idag hade vi myskväll med trerätters när hans vänner ringde och frågade om han skulle med ut. Och istället för att tjura sa jag att det är klart han ska ut med dom, för jag vet att om mina vänner ringde och jag ville ut, så hade jag inte velat ha en tjurandes pojkvän, utan en förstående. Ta och ge, han kommer ju ändå till mig inatt och kryper ner under täcket. Världens bästa S.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?Ja! Tre stycken, en 40 åring, en 30 åring och en 23 åring.
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, min morbror
5. Vilka länder besökte du? 
USA, Grekland, Storbritanien, Tjeckien, Finland, Danmark,
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?En lite sundare livstil.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?25 Oktober när jag och S blev tillsammans. 21 Februari, när N och jag skilda vägar...
8. Vad var din största framgång 2009? 
Att jag började studera på universitet samtidigt som jag arbetar.
9. Största misstaget? Ett ONS som var extremt jävla korkat och inte alls särskilt genomtänkt.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? 
Nja, inget allvarligt, ramlade ner för en trappa, men det var allt
11. Bästa köpet? 
Min helt fantastiskt underbara lägenhet, och diskmaskinen jag satte in när jag renoverade köket.
12. Vad spenderade du mest pengar på? 
Lägenheten & resor
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Mina vänner som gjorde att jag överlevde seperationen från N, och kom ut som en starkare människa
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?TBEP - I gotta feeling, Keri Hilson - Knock you down
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare först, men sen gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Rest, om det nu är möjligt.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Överanalysera allt
18. Hur tillbringar du julen? Med min familj och med S familj,
19. Blev du kär i år? Verkligen.
20. Favoritprogram på TV? Desperate Housewives, Entourage, How I met your mother, Californication, som alla andra år..
21. Bästa boken du läste i år? Skynda att älska - Alex Schulman
22. Största musikaliska upptäckten? 
David Guetta, David Grey, Asha Ali.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
 En rosa mixer.
25. Något du önskade dig men inte fick? En present från N.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? 
N kom med frukost, sen fikade med min mamma, och sen åt middag med min pappa på kvällen.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Fler resor
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? 
Leggings och klänningar, all the way.
29. Vad fick dig att må bra? 
Min lägenhet. Vänner. S, familjen.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? 
Ha! David Beckham...eller George clooney
31. De bästa nya människorna du träffade? Tre arbetskollegor jag är väldigt tacksam att jag mött. Samt S såklart.

Nu åker jag utomlands. Ett gott nytt år alla finare läsare!

Första gången sedan långt före jul jag är ensam.

Som alla andra har man haft fullt med människor runt sig hela julen, och inte förrän nu har jag satt mig ner i soffan, och tårarna bara kommer.

För precis ett år sedan landade jag i NY med N. Inte så mycket N tänker jag på, men på livet jag hade då.

Nu sitter jag ensam i min (fantastiska) lägenhet. Men jag är ändå ensam. Och jag känner mig väldigt ensam.

S är fantastisk mot mig. Finns där alltid.

Men jag måste hitta mig själv i allt det här och det har jag inte gjort.

Måste andas.

På onsdag åker jag på långweekend (5 nätter), till en av Europas huvudstäder med mina finaste två vänner.

Då ska jag försöka andas lite!

Jag är självisk.

N ville komma över och fixa en datorpryl som är hans. Jag sköt upp det tills idag. Och nu skickade jag ett sms och sa att jag har fått förhinder.

Dels för att jag inte vill att S ska behöva träffa N.

Och dels för att det redan är så mycket tankar om julen för min del att jag inte orkar att N ska komma och spöka för mig.

Och förrsten så ska jag och S ha en myskväll med julgodisbak.

Bara en sådan sak. Så N får vänta till nästa år.

Det gäller att prioritera..

Säg den lycka som varar förevigt.

N hörde av sig igår. Ringde när jag och S stod med fåniga leende och klädde granen.

Lämnade ett mobilsvar om att jag skulle ringa honom.

Klumpen i magen. Att något hade hänt. Men han ville ha ha en sak som jag hade i min lägenhet. Så han kommer över i veckan och hämtar.

Undrar om det är sista gången vi ses?

Mådde dåligt igår. Hade kramp i magen, frossa, mådde illa.

S värmde magen, pussade, ville göra te, ville få mig bättre. Somnade till slut i hans armar.

Känslorna blir starkare för varje dag..

Bloggen finns inte i mina tankar varje dag längre.

Antagligen har det med att jag tänker på otroheten mer sällan, samtidigt som N försvinner från mina tankar mer och mer.

Ibland kan jag stanna upp och tänka att det inte var mitt liv jag levde för ett år sedan. Som om jag såg någon annan leva det hemska livet.

Hur jag försökte och kämpade.

Och hur jag nu står och inte behöver kämpa, utan allt kommer naturligt.

Underbar känsla.

Jag kommer ha den här bloggen som bollplank, och för att ha kontakt med alla underbart fina människor jag "lärt känna" under resans gång!

Hoppas ni får en trevlig helg!

Kramar

HELVETE JÄVLA SKIT.

Jag är på världens sämsta humör. ALLTING går emot mig idag.

Vill dra något gammalt över mig. Men sånt har jag självklart inte tid med.

Min december är full. Fram till julafton är det någonting inskrivit i min kalender varje dag. Så tiden till att sitta vid datorn är inte direkt enorm.
Ikväll är det julfest med jobb, något jag tycker är roligt, våra julfester brukar inte vara "sup och knulla med närmaste kollega". Något jag uppskattar endel.

Med S går det bra. Han är underbar. Finns där alltid. Ser till att jag mår bra. Tänk vad skönt att ha träffat någon som vet om mitt bagage. Ibland kan jag förklara varför jag känner som jag gör. Att mitt självförtroende är sargat för att N misshandlade mig psykiskt genom att vara otrogen. Jag känner inte att jag duger. Tankarna om att den som skulle älska mig mest, valde någon annan. Det är svårt att beskriva Men han försöker förstå. Och det betyder allt.

Den här bloggen blir nog såhär. Små inlägg då och då. Jag har lämnat själva otroheten bakom mig. Men visst finns det spår av otroheten i mig. Och den kommer alltid finnas. Som mitt självförtroende.

Vaknar med en klump i magen. Samma klump som jag hade när N var otrogen mot mig. Tycker det är hemskt att ångesten ska förfölja mig. Att jag inte kan få vara 100% lycklig.

Men jag tänker motarbeta den. Den ska inte få förstöra min dag.

Jag är glad att jag somnade kl. 24 igår. Fick mina timmar sömn. Andra natten utan S i sängen, imorgon blir det tredje...

På något sett saknar jag som mest första natten, sen får jag in i en rutin utan honom, läskigt, men jag tror det är för att skydda mig själv. Att kommer han och säger att han lämnar mig så är jag ändå förbered.

Undrar om hjärnan och hjärtat alltid kommer ha det sammarbetet.

Nu ska jag ut och shoppa, kanske blir jag gladare av det!

Kram!

Äntligen helg.

Jobbar undan det sista på jobb nu, och även om jag inte kommer få vila mycket det här helgen är det ändå skönt att ha tankarna på annat än jobb.

Ikväll ska jag på fest med vänner, i morgon en shoppingdag med syster, samt en middag på kvällen följt av utgång, för att sedan mysa med S på söndag.

Igår smsade jag och S lite innan vi skulle lägga oss. Jag skrev att jag älskade tanken att vara i ett förhållande där båda var lika rädda att förlora den andra, att jag aldrig varit i ett sådant förhållande tidigare. För med N så älskade jag honom så mycket mer än han någonsin älskade mig. Det är hemskt att säga, men så var det. Något jag förträngt och insett nu efteråt. Och med mitt ex, han underbara killen där mina känslor bara försvann, jag tror (tyvärr) att han älskade mig mer än vad jag älskade honom.

Men nu. Nu är jag och S på samma nivå. Han visar så tydligt vad han känner för mig. Och jag visar tydligt vad han betyder för mig.

Svaret på smset jag skrev:

"Det är klart att jag är rädd att förlora dig, jag älskar ju dig".

Om jag somnade med ett leende?

.....ja

Jag och S planerar weekend i Göteborg. Jul på Liseberg, hotell och bara ta hand om varandra.

Mys mys mys...

Sen har jag bokat en 6 veckor lång resa i vår. Med mina vänner.

S känner sådär inför att jag ska vara borta sålänge.

Men tiden går snabbt, och man får inte glömma sina vänner, eller hur!?

Innan jag gick på bio igår köpte jag lite choklad, popcorn etc och satt på vardagsrumsbodet där hemma, med en lapp "hoppas du får en mysig filmkväll".

Han blev väldigt glad när han kom hem till mig när jag var på bio och hittade det.

Och det är kul att överraska. För han gör det med mig också.

Utan att behöva hinta, be eller tigga.

Ja, ni får helt enkelt stå ut med en nykärsblogg ett tag till...

Igår skulle jag och N haft årsdag.

Tror ni att jag

A) Var jätteledsen hela kvällen igår, och kände att jag förlorat mitt livs kärlek?

eller

B) Hade helt glömt bort det, och istället kom hem väldigt sent för att hitta finaste pojkvännen sovandes på soffan. Och man fick väcka honom med massor av pussar i nacken?

Rätt svar: B...

Det trodde väl ingen, i allafall inte jag, för ett år sedan..

Jag och S hade inte träffats sedan onsdagkväll, och sen skulle vi inte ses igen förrän lördag kväll.

Han var nyklippt, kom hem med en matkasse och lagade mat, samt ett blomsterarrengameng.

Sa jag att jag är kär?

Idag fick jag en tanke.

En konstig sådan.

Att kontakta K. För att få veta de sista detaljerna. Hur länge träffades dom egentligen? Och när slutade dom träffas?

Men spelar det någon roll? Jag vet att jag inte kan lita på N. Och jag "vet" att han antagligen ljugit för mig.

Men frågan är om jag mår bättre av svaren?

Eller om svaren spelar någon som helst roll?

Jag har ju världens finaste S nu. Men för att avsluta helt. Eller är det redan avslutat helt?

Fick en kommentar om att det är viktigt att jag visar uppskattning. Och det är allt jag gör.

Fick ett sms av S för några dagar sedan

"du får mig att känna mig som jag är världens bästa".

Skulle säga att det är ett kvitto på att jag lyckas visa min uppskattning.

Första natten utan honom på en vecka. Kallt, blåsigt, grått och trist.

Men tända ljus, laptop och mörker så tror jag att jag överlever.

Imorgon blir det sushilunch med syster, för att sedan dricka vin och äta tapas med tjejkompisar.

Underbar fredag.

Dagarna bara springer iväg från mig.

Hämtade mina sista saker hos N igår. Jag frågade om han hade blockat mig från msn och det hade han gjort.

Intressant. Samtidigt som jag var där ringde S och sa att han var hemma hos mig.

Fina fina S som finns där hela tiden, ger mig all uppmärksamhet jag vill ha och är underbar.

Ska sätta mig och svara på kommentarerna en kväll också, många tänkvärda svar som vanligt!

Kan ni berätta för mig hur ett normalt förhållande ska vara.

Jag har ingen aning.

Hörs man varje dag?

Hur ofta träffas man?

Ringer man och säger godnatt innan man lägger sig?

Dela med er, för jag är helt lost, jag var ju sambo innan och då visste man att N skulle komma hem. Nu har jag tappat kontrollen, en kontroll jag kanske egentligen inte ska ha, men det är konstigt..

I alla nya förhållande tvivlar jag på om jag gjort. Jag kastar mig alltid in, och sen får jag kalla fötter. När jag och mitt ex blev tillsammans så höll vi på fram och tillbaka i 6 månader innan jag kunde ta ett beslut.

Med N så var vi vänner innan, och jag hade inte en tanke på att det skulle bli han och jag. Det fanns inte.

Med S är det lite samma sak. För jag hade intalat mig att det bara var lite fool around. Men när han sen började ifrågasätta vad vi sysslade med, och jag än en gång ville få kalla fötter och springa därifrån, så insåg jag att får inte jag honom, så kommer någon annan få honom.

Jag är nykär. Jag har inte fallit som en sten totalt och tror jag hittat min själsfrände. Jag vet inte om jag tillåter mig att falla som jag gjorde för N igen. För det är farligt. Att bli så totalt beroende av en annan människa. Att man måste ha personen bredvid för att kunna sova, för att kunna andas.

Kärlek är farligt mina vänner. Och nu tar jag det lugnt. Vi träffar några gånger i veckan. Jag ger inte upp mitt liv för honom, han ger inte upp sitt liv för mig. Och jag läser det jag själv skrivit och vill skrika att så ska det inte vara, man ska vara helt insnöade och inte få nog av varandra.

Men jag kan inte. Jag som tidigare grät varje dag, har snart inte gråtit på en månad. Ingenting biter på mig. Jag är känslokall. Jag tillåter mig själv inte falla.

Det jag däremot tillåter mig själv är att boka en romantisk weekend till mig och S och överraska honom med till hans födelsedag i dec.

För sånt gör jag fortfarande. Gör alla äckligt romantiska saker för honom, men skillnaden här är att han älskar att ge tillbaka.

Vi får se var det slutar.

Frågor på det?

Jag har stora problem med folk som kommer sent. Nu måste jag försöka andas lite, för jag har ett st pojkvän som är bäst i hela världen på det.

Det vänder mig i magen bara av tanken. Han skulle hämta mig kl. 16.15, sa imorse att det var jätteviktigt att jag var klar då för vi hade mycket att göra. Jag stressar hela dagen, kommer hem 16.10, hinner ta ut kyckling i frysen vi ska ha till ikväll.

Tar på mig ytterkläderna igen. Och väntar, och väntar, och väntar. Och där kopmmer ingen S.

Och det har fortfarande inte kommit någon S.

Ett litet sms, ett litet samtal. Jag är sen.

Eller just det. Det är lite svårt.

Andas andas andas. Han är i allafall inte otrogen ;)

Han kan bara inte hålla tiden, vilket 80% av min familj också har stora problem med, samt mina två bästa vänner, men där har jag lärt dom att höra av sig när dom är sena i allafall..

Oh well, nu är han här utanför så nu får jag snabba mig.

Trevlig kväll!

Jag är inte svartsjuk. Det är en fantastisk känsla. S ger mig så myckte uppmärksamhet att jag inte behöver fundera.

Däremot är tankarna ständiga på varför han tycker om mig? Om den personen som påstod att han älskade mig mest i världen valde att vara otrogen, varför skulle då min pojkvän vilja ha mig?

Jag har en oro inom mig, kanske han gör slut med mig snart? Och jag avskyr den tanken, för han är verkligen fantastisk. Och hans familj är fantastisk, ja, han presenterade mig för dom förra helgen. Och min familj avgudar S.

Nu ska jag bara intala mig att jag får behålla S.

I allafall en längre stund för jag har bokat resa till oss i födelsedagspresent till honom, vi får se om han blir glad!

är numera godkända och svarade på!

Jag har inte gråtit sedan den 15 oktober. När jag och N var ute och käkade var det nära, jag insåg att jag hade varit med en man som är så kall, jag blev rädd för mig själv.

Jag är väldigt känslomässig, det vet ni som följt min blogg, hur många youtube-filmer jag haft som dagens gråt. Dom berör mig, men de får inte mig att gråta.

Jag blir livrädd att jag ska sluta som N. En kall människa som förtränger varje känsla.

Jag får väl sätta mig och se PS I love you så borde det här rätta till sig, och gör det inte det så blir jag rädd.

Middagen med N var bra. Bra från det perspektivet att jag insåg vad för en sorts man han faktiskt är.

Han kunde inte bry sig mindre om mig. Och det gjorde inte ont. Jag fick det bekräftat. Jag vill inte ha N. Och han vill inte ha mig.

På bara några veckor har mitt liv förändrats. Jag sa att ingen av killarna jag dejtade var pojkvänsmaterial.

Och nu står jag här. Med pojkvän. Som förvånar mig varje sekund. När han inte gör som N blir jag förvånad. När han hela tiden berättar hur bra jag är. Hur fin jag är. Hur mycket han tycker om mig.

Middagen i fredags var ett test, för att se om känslorna fanns, eller om det var något påhitt från min sida. Jag har en tendens att försköna verkligheten som ni säkert vet. När jag läste igenom den här bloggen så insåg jag hur N behandlat mig. Och så vill jag inte bli behandlad.

Fina S vet om allt som har hänt.  När jag berättade så fick han tom se en bild på K från hennes facebook. Och det kändes inget mer än lättnad. Och när jag såg S min när han såg henne så såg jag i hans tankar att han tänkte "vad fan tänkte N".. Vilket också var skönt.

Jag säger inte att det här är föralltid. För sånt vet man inte. Men just nu är jag glad och lycklig. Han är mysig. Och ser till mitt bästa mest hela tiden.

Så jag hoppas att ni kan stå ut med en nykär Lisa ett tag..

Inatt kom K och hälsade på i drömmarnas land. Jag undrar varför.

Kan det bero på att jag ska ut och käka med N imorgon?

För det ska jag. Vi ska träffas för första gången på... ehm.. kanske en månad? Jag kan inte minnas när vi senast träffades.

Jag försöker komma ihåg senast vi träffades ensamma. Kan inte heller komma på det. Augusti kanske?

Tiden springer iväg.

Nu lämnar jag fantastiska Sthlm.

Har haft en underbar vecka här.

En av höjdpunkterna var att träffa M. Hade väldigt mycket att prata om. Konstigt att träffa en läsare sådär, men väldigt givande!

Skriver mer i vecka för nu måste jag skynda!

Jag älskar Sthlm. Har alltid gjort.

Nu kommer jag inte från någon liten håla, utan bor också i en storstad, men Sthlm är något speciellt.

Och ikväll ska jag träffa M. M som kommenterar och kommenterar och kommenterar.. och mailar och mailar...

Konstigt att man kan mötas såhär, men vi har nog endel att prata om över en drink.

Än en gång stressar jag. Den här helgen har flygit iväg i raketform, och jag har inte fått de sömntimmar jag hade behövt.

Idag drar jag iväg till huvudstaden. En intensiv vecka såklart. Alla dagar och kvällar planerade i minsta detalj, precis som jag vill ha det..

Nu ska det bara packas lite. Sen åker jag.

Tar såklart laptopen med mig, ni behöver inte vara oroliga.

Skulle inte överleva utan min söta syster som förstår när jag är nere.

Det här fick jag på mail precis.

Satt och skrattade för mig själv :)

Idag har varit en helvetesdag.

Jag har gråtit, gråtit, gråtit.

Det känns som jag slitits upp och står utanför mig själv.

Jag har tagit ett beslut som är så stort, så jag förstår inte det själv. Det är inte ens något jag vill skriva här, för det är bara jag fram tills idag som vetat. Inte någon som stått nära mig. Inte ens N.

Idag bröt jag ihop för en arbetskollega, som ett rop på hjälp, och han fanns där som en stor stöttepelare och pratade pratade pratade.

Nu ska jag bara samla energi till att ringa samtalet imorgon.

Sen börjar en jobbig väg tillbaka...

Tänk när dom slår ut helt... Och tänk vad lite blommor kan göra med mig..

Idag fick jag fjärrilar i magen.

Det knackade på dörren och utanför stod en mycket fin man med en stor bukett med mina favoritblommor, liljor.

Aldrig fått en sådan stor bukett blommor.

Sen kom han in och bakade muffins till mig.

Och nu sover han i min säng.

Nu finns alla kommentarer godkända!

Min kropp sa ifrån. Den orkade inte ha varje minut inbokat på saker. Så nu ligger och däckad i sängen, förskyld.

Fick avboka min after work ikväll, men man kan göra saker från sängen också. Tänkte kolla upp det här med utlandsarbete lite mer.

Blogga lite. Och svara på kommentarer!

Nästa vecka åker jag till huvudstaden.

Jag ska på lite utbildning, lite mingel, lite middagar, och vila upp mig kanske.

Nu ska jag sätta mig och svara på ett 30-tal kommentarer!

Anonym, jag har inte godkänt någon kommentar.

Det kommer... jag lovar, varenda en av er kommer få svar!

Brunch med vänner måste vara en av de bästa sakerna en regnig söndag..

När jag mår som bäst, havet, eller sveriges landslag. Eller vad säger du gudinnan? Nu kör vi!

Ljus och te. Och ruskväder utomhus. Precis som hösten ska vara.

Jag funderar och funderar.

Ny blogg? Offentlig Lisa? Anonym blogg med annan inriktning?

Jag behöver kunna skriva av mig. Men det kommer inte bli ältande om otrohet. Utan om mig.

Frågan är hur jag ska göra.

Tips mottages.

Och jag ignorerar er inte. Grejen är bara att jag jobbar mer än 40tim i veckan, samtidigt som jag ska plugga 20 tim i veckan. Samtidigt som jag ska hinna träna, träffa vänner och hitta mig själv.

Och på det har jag 17 helt underbart fina kommentarer som jag vill ha mycket tid att svara på.

Och på det får jag snart besök ...

Tusen tack för alla fina kommentarer, jag är tårögd.

Jag ska sätta mig när jag har tid och besvara varenda en!

Jag överlevde gårdagen. Mycket mat och mycket syster som var här och stöttade.

Och hollywoodfruar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta valde jag till slut.

Tack tack tack igen.

Jag återkommer.

5/10-09

Ett år. Det är inte klokt. För exakt ett år sedan låg jag i vår säng i vår lägenhet. Tittade på N och frågade för tredje gången "låg du med henne"? Han svarade nej för tredje gången. När jag omformulerade frågan och istället sa "Du låg med henne va?", så tittade han mig i ögonen och svarade "ja".

Det var början på den här resan. Resan som tagit ett år. Jag tror aldrig jag sprungit så snabbt från sängen, till min mobil, ringt min bästa vän och sagt "han har varit otrogen, kom och hämta mig nu".

Det tog inte många minuter innan hon var där. Jag packade min laptop, min väska och sen gick jag.

Ett år sedan hela världen rasade samman. Men också ett år sedan då jag bestämde mig att hur det än blev, även om jag och N skulle fortsätta, eller om vi skulle gå skilda vägar, så skulle bearbetningen ta ett år. Jag började skriva bloggen mindre än en vecka sedan jag fick reda på allt. Ni har varit ett otroligt stöd. Så många kommentarer jag fått från personer i samma sits. Så många tårar jag fällt framför datorn. Så många gånger jag har velat krama om er och tacka er.

Jag mår bättre nu. Mycket mycket mycket bättre. Jag har gått hos en kurator, jag har pratat av mig, jag har inte stängt inne en känsla. Och jag har gråtit. Gråtit mig till sömns, gråtit hela nätter, gråtit på jobb, gråtit hos vänner, gråtit i famnen på en främling, och jag tänker fortsätta gråta.

Detta året har jag lärt mig mer om mig själv än någonsin. Jag är en svartsjuk människa, jag gör allt för att inte vara det, och jag tror jag kommit en bit på vägen, för jag vill aldrig någonsin vara svartsjuk igen. Jag lägger inte skulden på Ns otrohet på mig. För det är han som har problem som ljugit och varit otrogen. Det spelar ingen roll om jag vore en snäll ja-sägande prinsessa, han hade fortfarande gjort det.

Jag har fått se världen det här året, jag har rest, skrattat med vänner, festat, ätit goda middagar, levt livet. Jag ångrar inte en sekund av vad jag gjort (nåja, kanske en sak), men att bara ångra en sak på 1 år, måste jag säga är ganska bra facit.

Min och Ns relation idag är inte helt bruten. Jag vet inte om det någonsin kommer bli det, men vi har inte alls mycket kontakt, och det kommer inte bli vi igen. Jag har dejtat killar efter N. Varit på middagar, bio, sovit över, haft sex, jag tänker inte sticka under stolen med det, för det är mitt liv. Och ibland har det känts konstigt att ha någon annans hand runt min midja, men ibland har det känts helt underbart.

Jag älskar mitt liv. Och att jag för ett år sedan kände att jag inte ville leva vidare gjorde mig rädd. Jag ska aldrig sätta mig i en situation igen, där jag är beroende av någon annan på det viset. Jag vill få uppleva galen kärlek igen, men jag tänker inte leva i ett förhållande där jag inte trivs, men inte våga göra slut för jag är rädd för ensamheten. För den här redan är ett kämpande för ensamheten.

Jag har svårt att vara ensam, min kalender är ständigt fullbokad, och sedan jag och N gjorde slut har det i princip funnits någon där för mig, i början var det N, för att sedan bytas till andra. Det har inte handlat om förhållande, utan mer närhet, och inte då bara på ett sexuellt plan, utan bara kramar och mys i soffan.

Det är det jag ska försöka bryta mig ifrån nu. Att klara mig ensam. För jag är stark. Jag har klarat av den än så länge största sorgen i mitt liv. Och står idag rakryggad. Visst så går man på nitar ibalnd, men i det stora hela så står jag rakryggad.

Och vänner, snälla, uppskatta er partner, va trogen och ärlig, för ärligheten varar alltid längst.

Och kom ihåg, gräset är inte grönare på andra sidan, och ärligheten kommer alltid fram.

Många många många många kramar till er fina läsare

xxx

Lisa

Ps. Vem av er har varit med från början? Har vi någon sån?

Lyssna och njut.

Jag har inte:

Klamydia

Gonorre

Syfilis

HIV

Hepatit

Kondylom

Mycoplasma

Herpes

Eller något annat sånt.

Känns helt underbart.

Och ni som inte har testat er på längre, gör det! Mycoplasma är något nytt, lika aggresivt som klamydia, smittar lika lätt, men man behöver inte anmäla de man haft sex med, och därför sprids det som bara den, samtidigt som ytterst få testar sig för den, för folk vet inte att den existerar.

Imorse kände jag mig stark. Tänkte hur jag ville göra med den här kvällen.

Och utan att tänka skickade jag iväg ett medelande till N, tapas och vin kl. 20?

Han svarade ja.

Kl 16 fick jag psykbryt.

Mailade: Förlåt jag kan inte.

Och sen var vi på noll igen.

Det är bara 24 timmar.

Det borde jag överleva.