Metrobloggen

I år har SVT verkligen ett bra namn på julens tv-kalender. Två avsnitt har visats och det är inte kul. Iaf inte för mig och inte för den 2,5-åring som sitter bredvid. Anders och Måns är roliga i radio och de var faktiskt ganska roliga i sitt tv-program som gick för ett tag sen. Men snälla, låt julkalendern vara i fortsättningen. Antagligen kommer de flesta barn och vuxna som följer serien att hjärntvättas så mycket att vi på julaftons morgon snyftar lite lätt när sista avsnittet visats. Blä, det är tråkigt. Reprisera Tomtemaskinen eller Jul i Kapernaum eller nån av de andra som gått. Dock inte den om Maria och barnet, stillbilder och korvstoppning om hur religiösa vi ska vara.

Det regnar dessutom här i Skåne, den östra delen vill säga. Den sydöstra delen, precis på snudd till Österlen. Mer precist behövs inte. Den andra december och regn. 5,0 grader "varmt" visar termometern. En stackars blöt mygga klättrar på utsidan av fönstret. En mygga!!! Jag vill för f*n inte ha några j*kla myggor i december. Möjligtvis om jag befann mig i de varmare delarna av världen. Myggor och geggamoja och en massa annat MÖG!

Här sitter jag vid datorn framför fönstret och tittar ut på vårt nya tillskott. Hon är faktisk stiligare än sist jag såg henne. Jag som lovat mig själv att inte beblanda mig med den sorten. Nåja, vi kommer säkert mycket bra överrens.

         /Mar

Enligt tradition har återigen min mammas syskon med respektive och deras barn samlats och ätit ål.

Det har skålats och druckit jägermeister, det har skålats och druckit skåne, det har skålats och druckits hemmagjord malört, det har skålats och det har sjungits!!

I år förgylldes det redan överfulla sånghäftet med ytterligare en snapsvisa. Den går så här!

Fransoserna

Mel. Små Grodorna

Fransoserna, Fransoserna 

Har köpt vår favorit

Fransoserna, Fransoserna

Va fan vet dom om sprit?

Konjak ak ak, Konjak ak ak, Konjak ak ak ak ak

Konjak ak ak, Konjak ak ak, Konjak ak ak ak ak

Den va väl bra?! Vi Skåningar gillar den i alla fall.... =)

Imorgon är det två månader till julafton.

*dashing trough the snow, Rudolph the rednosed raindeer, I'm dreaming of a white christmas, driving home for christmas, come - they told me parampampampam, joy to the world, so this is X-mas, here to stay is the bludebird...*

Kanel, nejlika, apelsin, datumljus, advent, lutfisk, stjärngossar, nissar, juleskum, julebrygd, chokladkalender, glögg, pepparkakor, risgröt, tomtar, glitter, granar, clementiner, lussekatter, värme, närvaro, mystik, romantik och ren kärlek. Från min sida...

Idag är det ingen speciell dag. Jo, det är det nog. Det har varit en bra dag, en dag värd att le åt imorgon.

....blandar saft med vodka?

....ringer sig själv när man vet att man pratar i telefon?

....jobbar som tolk och översätter lite som man själv tycker?

....fiskar med en seg råtta som bete?

....vill jobba som tolk men har svårt för språk?

...vill jobba som läkare men svimmar när man ser blod?

...älskar pannkakor men är allergisk mot ägg och mjöl och mjölk?

...inte vet vad man ska skriva?

...blir biten av en orm som saknar tänder?

...blir jagad av en rosa helikopter?

...avslutar varje telefonsamtal med: "May the force be with you"?

...börjar varje dag med att gissa vad klockan är och om man har fel måste man somna om igen?

...skickar ut inbjudningskort till en jättestor fest och undertecknar med sin grannes namn?

...skyller klimathotet på Tommy Nilsson och hans förbannade "Öppna din dörr"?

...aldrig ser någon i ögonen utan bara tittar på deras panna?

...inte kommer på något att skriva?

...bara slutar nu...?

//Ane

Ja, då gjorde jag det igen. Jag torrkokade kastrull nr 3...

Same procedure as every morning så ska frukostgröten göras och kastrullen med vatten sätts på spisplattan. Vad som händer sen kan jag inte svara på. Det är precis som att i det ögonblick då kastrullen sätts på plattan så öppnas en dörr...och jag kan förstås inte motstå att gå in. In till ett vakum där omvärlden blir oviktig. Min assistent "undermedvetna" sorterar snällt bort alla de "tråkiga måste göras"sakerna så jag kan glida runt ostört i vakumet. Jag stannar där ett tag, ibland en kort stund så jag hinner ut i köket för att hälla gryn i kastrullen, ibland finns det större utbud av lockelser i vakumet och då stannar jag längre. Idag stannade jag längre...

//Mara

"Hela mitt inre fylls av en...lääängtan."

Ryggen värker, varför? Det kan inte bero på att jag sitter som en mätarlarv i berg- och dalbaneläge, det fattar väl vem som helst.

Tungan är full av en vit gojsig hinna som smakar - vitlök. Handen petade helt utan kontroll in en 10-12 stycken av de härligt marinerade små lökarna. Nu sitter jag här och leker Buffy, inga vampyrer vågar sig in i vårt hus denna natt. De som gör det kommer välkomnas av en kyss, dödskyssen. Sen vet jag inte om det beror på vitlök eller vanlig nattandedräkt. Oavsett vilket kan det vara skönt att veta att vi klarar oss.

Dagens gråt kom för en stund sen. Slösurfandet på familjesajten fick mig in i en tråd, "Mina små änglar". Det undermedvetna sa mig direkt att jag visste vad innehållet skulle handla om. De små, rara barnen ifrån Arboga, vars liv släcktes på ett sätt som ingen ska få lämna jordelivet, deras mamma skriver om vardagen som änglamamma. Dagens ämne var det brev hon skrivit till mörderskan. Ett brev som berör och skapar ett omvälvande kaos i varje vettig människa. Tyvärr vet ingen hur detta brev kommer att beröra den kalla, hjärtlösa och hatade "sak" som berövade en familj på det vackraste. Det nya livet blev inte långvarigt. Kort, intensivt och vackert... Det skulle blivit långt, jublande och underbart. Varför, vem ger dig rätten att ta en annan människas liv? Barnens mamma väljer att inte hata, det gör inget, vi är så många andra som kan hata åt henne.

Man vill blogga...men man vet inte om vad...

Så man skiter i det....

Hej då!

Fy tusan för kaviarmacka och juice. Det är som saft och vaniljglass. Tacka vet jag rostad maka med sirap på. Mumla!

Just nu är det rätt så segt, hockey på tvi och inget annat händer. Tofs är det väl tur att inget ”händer”. Bättre med lugna gatan. Eller lugna vägen på landet, bäst att vara korrekt.

Imorgon är det dags, barnfri helg inleds någon gång efter klockan 18. Då bär det av ut i skogen till det söta röda huset. Inte förrän på söndag är det dags att styra kosan hem. Vi (jag och mannen) ska få vara vuxna, så som vi var innan 2006. Säga vad vi vill, hur högt vi vill och hur länge vi vill. Jag är ingen nattuggla så ”länge” för mig är till 00:30 ungefär. Www, sent av? Nå, inte speciellt men jag ska åtminstone passa på att sova länge de båda örnarna. Göra precis vad jag vill – så mycket man gör i ett äktenskap, utan att bli rättad av den andre. Det ska bli roligt.

(Men jag måste erkänna att det snörper lite i mammahjärtat att vara utan huliganen så länge.) Nog för att han kan vara "a pin in te äss" då och då, han är ju trots allt det viktigaste i mitt liv.

Hela det här inlägget är skrivet korrekt men rättat med en annan bloggsidas stavningskontroll. Jätteskoj att ta det första dåliga alternativet istället för det rätta.

Det är något av det värsta man kan blanda i munnen.

Den salta kaviarn med den söt/sura juicen...

Det blir som en väldigt farlig kemiskreaktion i munnen.

Eller tandkräm och juice...bläää.

Tänk att du precis har borstat tänderna och sen måste dricka. Du tänker dej inte för utan tar ett glas juice, för det är ju gott... Men så blir det en sån där äcklig kemisk reaktion i munnen. Bläärk.

Men för all del...det finns ju helt otippade kombinationer som funkar förvånansvärt bra.

T.ex. mildost (sån där mjukost utan smak, på tub) och sylt.

Det är fantastiskt gott.... Det visste du inte va?

Eller rabarberpaj med pistagenötter...

Eller varför inte kolasås och grädde på pannkakor...Mumma!!

Jooo så att eehh....

Jag tänkte ju bara....dela med mej...asså så!

Okej! Hejdå!   //ANE

Det var en natt för inte så länge sen, jag låg i sängen och funderade. Sängen är ett väldigt bra ställe att fundera i, endast den som ligger bredvid dig stör.

Jag låg och tänkte att jag är ett träd. Folk säger jämt att man ska stå med båda fötterna på marken - precis som träd (fast de rotar sig längre ner - inte så ytligt). Grenarna är våra känselspröt ut mot resten av världen. Det är de som tar smällarna, såvida någon psykopat får för sig att såga av stammen längst ner. Grenarna känner av vad som händer, är det oreda runt omkring kan det lätt bli oreda i grenarna också. Låt inte dina grenar växa för fort bara, de tunna bryts av mycket lättare än de grova. De grova är bra att hänga gungor i eller bygga kojor på. De tunna är kanske vackra där de svajar men de är inget att hålla fast i när det stormar.

Vilket träd är du? Mitt val faller antingen på en hederlig skånsk pil med korta, tunna och sega grenar - eller en stor bred bok med sin magnifika utstrålning.

Vissa personer kan inte ens välja träd utan gör det lätt för sig och blir parasiter istället. Parasiter som långsamt äter sig fram över sitt värdträd tills dess att det är täckt av någon annan. Vissa personer rotar sig inte ordentligt heller, då är det lätt att falla i en storm som plöjer sig fram genom landskapet.

Det är inte lätt att vara människa, speciellt inte om man ska vara ett träd på samma gång.

/Sa

Hjärnan vill ploppa ur huvudet en stund och lägga sig i sängen för att få lugn och ro. Fast det kanske är aningens svårt att känna lugn och ro när man klistrar fast i örngottet hela tiden. Örk, jag vet att det var lite "räligt". (Den där dörren (skrivs om den längre ner i inlägget) har glömts på vid gavel.)

Full-moonparty ikväll eller? Jag önskar faktiskt det. Partaja loss på någon kulle till new-ageplinkeliplonkande från feta högtalare. Känslan av frihet tillsammans med andra. Dröm vidare.

Jag drömmer mig vidare in i soffan, det är tisdag och DS-kväll. DS-kväll = skämmekväll. Dessa så fängslande karaktärer får mig att vilja bli ett med kudden så att jag inte behöver skämmas för deras skull. Men hallå, det är inte riktiga personer - de är skådespelare som gör sitt arbete utefter ett manus som någon störd person suttit och knåpat ihop. Störd som Stephen King eller Dean Koontz... Eller störd som vem som helst, vi har väl alla våra små avdelningar i hjärnan som vi helst inte vill visa upp för andra. Ibland glömmer jag bort att stänga dörren in dit och då kan det bli märkliga situationer. Timer är grejen!

/Sa

Hmm.... Kan det vara så att jag möjligtvis bloggar nu?

Jag vet inte...jag har ju aldrig varit här innan...

Men jag och Sandra...vänta...får jag skriva Sandra....vet inte...vi kallar henne Kristina...

Jag och Kristina och "Isabella"....(måste ju kolla med mina medbloggare att det är okej att namnge dom här, jag vet inte hur hemligt detta ska vara...)

I ALLA FAAALL....vi tre ska nu blogga tillsammans. Har Sa...eeh Kristina bestämt.

Och "Isabella" som då är blogg-oskuld ska alltså "göra det" för första gången här.... förhoppningsvis! Jag har ju bloggat tidigare på en annan sida...jag kommer nog att fortsätta blogga där oxå...vi får se.

Detta känns ju spännande. Tre galna töser från Skåne som ska låta hela cybervärlden ta del av deras mycket, mycket intressanta liv. Håll i er....det kommer att bli en spännande resa...

Hur vi "hänger ihopa" lär ni nog få reda på efter ett tag.... Bered er på att bli...ja va blir man egentligen chockad över 2008...? Ibland blir man förvånad att folk kan bli så himla chockade och ibland blir man förvånad över att dom knappt reagerar...

Sååå....in i cybervärlden nu tjejer! Let´s go and make history!

Ses, å sånt!

Kram Moster Skata (=Nettan)

Ålderkvinna som jag är, tar jag tillfället i akt att öppna för ordflödet. Efter en fredagskväll med skumpa, snaps, räkor, kräftor, tapenade och Piña Colada känns det väldigt angeläget att få ut de lösningar vi har på problemen. Vilka problem, kanske ni undrar nu? Tja, det finns alltid problem att lösa, problem att skapa för att lösa och problem som efter flera års försök fortfarande står kvar i kanten som frågetecken.

Det är här vi kommer in. Maranesa, världen behöver oss och vi den.

/Sa