Metrobloggen

...och hans katter:

Jag är ett ivrigt fan av det ljuvligt satiriske tecknaren Lindström, som har en pricksäker förmåga att hitta debatt/problem/händelser och göra bitsk bildhumor av dem... och i bakgrunden på dessa teckningar är då och då  en liten randig katt... Dem letar jag efter - har börjat spara på de där små katterna!

Nu skimrar en önskebild av Lindström som en hägring i min hjärna: Föreställ dig ett helt protesttåg av luggslitna hemlösa katter som bär plakat och banderoller (Jag i spetsen!) i tassarna med deviser som "Märk och kastrera din människa!" samt "Inga politiker i sandlådorna!" eller "Fri grädd-fil för fyrbenta!" *spinn*

Jag skulle vilja se många sådana teckningar på temat katter... (Särskilt som den senaste katt-bajs-nivån som tycks vara det enda av regeringens utredning om djurskyddslagarna som fastnat i medias och mänsklighetens uppfattningsförmåga? Att tidelag inte längre är förbjudet tycks ha fallit mellan stolarna.) Eftersom jag bara är en liten katt, så är det på den nivån jag klarar att försöka påverka världen. Humor och satir är bra sätt att lyfta fram budskap på... Och framför allt - man måste kunna skratta åt sig själv!

Så du Lindström - varför inte teckna lite katter med kattbudskap!? 

Det är mattes fasters hemliga recept jag nu avslöjar på härligt simmig plus sanslöst god och suveränt lättlagad kolasås som du kan ha till dagens dessert, t ex lite vaniljglass och päronhalvor! (Har du inte egna inkokta päronhalvor så fungerar de som finns på burk eller färska!)

Kolasåsen är lika lätt att göra i 2- eller 3-dubbel sats om man ska ha till många festgäster!

KOLASÅS 3-4 portioner

Lägg i en hög* kastrull: 
1,5 dl grädde 
0,5 dl mjölk 
0,75 dl strösocker 
1,4 dl mörk sirap  

Koka under omrörning på låg värme i 12 minuter

Kan koka häftigt så bevaka! Gå inte ifrån en enda minut!*
Minst 10 cm kant! Såsen bubblar upp snabbt om det blir för kraftig kokning. Den sjunker om du blåser på den...

Ta av plattan

Tillsätt:
1,2 msk smör
1 tsk vaniljsocker

Rör om så att smöret smälter och sockret blandar sig
Låt svalna i kylen en stund, då blir den simmig och tjock
Ät och njuuuuuuuuuuut!

Blir det något kvar i kastrullen så lovar jag att det försvinner av sig själv - kolasåsen är så god att det alltid är någon som vill skrapa ur de sista dropparna!

Spire Elias Gunnarssønn påstår lugnt och tryggt att alla hans katter har det helt gott och mår bra, varpå han häller ut en burk kattmat rätt ut på golvet. Från alla håll kommer katter i alla former och färger störtandeoch slukar maten... Det är en ren chock att se katthavet som böljar fram och tillbaka i videon från NRKs lokalTV!

Miljön för katterna är helt osannolik - det finns inga kattlådor utan golvet är täckt med drivor av tidningspapper, pappkartonger och kassar. Soffan är fullständigt sönderriven, och katterna springer runt i ett enda myller. Kattägaren påstår att han bedriver en forskning om "snökatter" (Alltså polydaktyla katter som vi kallar skeppskatter) och alltså bedriver en medveten avel för detta.

Mitt i allt elände verkar katterna ändå sociala, keliga och nyfikna. Inga rädda ögon syns, utan tvärtom kommer de kilande och puffar på tv-reportern. Katterna är förhållandevis vid bra hull och de flesta ser rena och fina ut - men somliga sägs vara under behandling för kattherpes (!) och "ska bli bra".
 
Men det går inte att se annat än tragik i detta, för även om denna norske kattägare verkligen intalar sig att hans katter har det bra, så är han så rädd att någon myndighet ska ta hans katter att han aldrig vågar bege sig hemifrån ens en enda dag. Han har nämligen fått klagomål - stanken i huset lär vara obeskrivlig - och inspektion har gjorts av djurskyddsmyndigheten Dyrevernsnemnda som ville att antalet katter skulle minskas till fem stycken. Men Gunnarssønn överklagade och har nu alltså fått rätt att ha kvar sextio katter!

Myndigheterna har svagare lagar än i Sverige att ingripa: "Dyrevernloven er veldig generell. Så lenge kattene ser ut til å ikke være vanskjøttet, kan vi ikke gripe inn." säger man.

Vilket för mig är helt obegripligt - vanskötseln är ju UPPENBAR! Enbart faran att katterna skadas kroniskt i luftvägar och ögon av ammoniak-ångorna från kisset som alla dessa katter måste avge är skäl nog... Jag har sett snuvkroniker bland katthemskatter som kommit från mycket mindre grupper än denna - och det är illa nog, de kan behöva livslång medicinering. Norge, Norge.... jag kan bara gråta! 

Bor du i Faluntrakten och kan öppna din dörr och ditt hjärta för en öronlös kattdam med hög spinnfaktor?

Ta dig i så fall en titt på Missan här! "Helt klart är att hon är en kattflicka i sina bästa år med rena vita tänder och ett hjärta av guld" - Pia på Dalarnas Tidning berättar om henne och hennes räddare Bertil. Å, jag önskar så att jag kunde dela ut en KattHjälteMedalj till honom - han har låtit Missan bo i sin stuga i lugn och ro, och åkt dit varje dag och pysslat om henne! Och nu söker denna förtjusande katt ett nytt hem (För Bertil tycker att hon behöver sällskap av någon som är hemma lite mera) så kontakta Pia på telefon 023-195 35 eller mejla pia.persson@dt.se 

Precis bredvid vår port står ett stort skräpande träd, och vid dess fot är en liten plätt till rabatt. Förra året fick matte rätt hyfsad ordning på den lilla planteringen, med lite bidrag i form av plantor från vår hyresvärd. Men nu har snön som skottats ned från taket mosat det mesta, och idag har matte räddat vad som räddas kan efter att snöhögen smält bort. Hoppas att det kan bli fint igen lite längre fram i vår/sommar... Rabatten har idag fått nya kantstenar och allt skräp är bortstädat. Vårpirr i tassarna!

Så här såg det ut i juli när allt var nyplanterat:
Två risiga gamla lavendelplantor har ansats hyfsat, en klematis får klättra på trädet, några perenner som färgklickar och nya skott av vintergröna som kan få bli marktäckare sedan. Matte har gömt fullt av lökar i jorden och vad det blir av dem har vi ingen aning om, det blir en överraskning denna vår! Eder Vivalla Fluff Reporter lovar att bevaka och återkomma med rapport!

Det finns massor av olika sorters räknare, mätare eller tickers att plocka in på sin blogg från olika håll på nätet. Tickers som anger hur stor babyn i mattes mage är, och hur många dagar det är kvar till den föds hittar man på många kattbloggar... Räknare som räknar ned tills sommarlovet börjar, möter hur länge man bott i sitt nya hem, och många fler.

 
Min födelsedagsticker hittade jag på Pitapata, och så här gjorde jag för att få in den i min sidokolumn:

Jag klickade in på kattbilden ovan, och valde storlek på själva bakgrunden, så att bredden skulle passa in på sidokolumnen till min blogg. Till Metrokolumnen passar storleken "Mini Ticker" lagom. När man klickat in på sitt val av bakgrund, så finns det flera uppslag med olika "banderoller" att välja på:

Det är bara att anpassa till vad det nu är man ska mäta! Därefter går man till val av "pet", och även där kan du klicka i katter i massor av olika stil:

Små lekfulla, ståtliga röda   eller  ? 

Så kommer nästa del av utformningen, vad du vill "beräkna" - man kan räkna tid FRÅN något, TILL något eller helt enkelt ange en årligt återkommande händelse.

På just PitaPatas tickers går det tyvärr inte att ändra texten för år, månad, dag till svenska, men det kan jag överleva... Här kan du i alla fall skriva in det du vill ange, och högst upp anger du utgångsdatum som det ska räknas till eller från.

Nu får du en förhandsbild av din ticker, och det går givetvis att backa och ändra på den. Men är du nöjd, så hittar du rutan med hmtl-kod för din ticker lite längre ned:

Markera och kopiera din kod, öppna inställningsfönstret i din blogg och välj var du vill placera den... I en Metroblogg går man till "Inställningar"-fliken, väljer "Sidokolumn" och "Lägg till HTML" längst ned. Klicka i rutan vid HTML och klistra in din html-text.

OBS! Ta bort den lilla snutten text som är:

 
 för den gillar inte Metros kolumn att ta med. (Tickern fungerar ändå.)

Klicka på OK och sedan "Spara sidokolumn" så ska allt vara klart! Eftersom programinställningarna i olika bloggar skiljer en del, så kan jag tyvärr inte hjälpa dig med resten av jobbet om du har en annan bloggportal! Lycka till med din ticker!

Horribla högar med siffror hoppade upp i min hjärna i morse när jag vaknade. Jag hade drömt att jag fick en sardin för varje bloggkommentar och de låg i drivor från hallen ända in i sovrummet, och husse var jättearg, för de luktade inte gott...

När jag vid det här laget skrivit över 3 000 blogginlägg, och fått en eller ett par, ibland många fler, kommentarer per inlägg, så skulle det kunna röra sig om över 5 000 kommentarer! Det ni! Skulle bli en rejäl hög sardiner!!!

Puh, tur att det var en dröm...

En vanlig dag i Wikkis liv:

• Schasa upp människorna på morgonen och se till att de ger mig frukost

• Gå ut på balkongen fram och tillbaka 3-4 gånger

• Slå på datorn och kolla bloggen, skriva ett par inlägg och besvara kommentarer

• Power-nap

• Gå på lådan, tassa fina figurer i sanden

• Äta lunch

• Busa med Nova och leka tasskull

• Ligga i tornet och fundera ut nya blogginlägg

• Sova middag

• Granska klorna och putsa morrhåren, släppa lite pälsbollar

• Skriva ett blogginlägg, researcha och svara på mail

• Stretcha, kloa vardagsrumsmattan, jaga en rasselråtta

• Ta emot matte som kommer från jobbet

• Tigga mat

• Springa ut och in från balkongen 18 gånger 

• Tigga mat

• Busa med Nova

• Tigga mat, 5 turer till balkongen

• Gå på lådan

• Få matte att städa lådan

• Ta emot husse som kommer hem

• Tigga mat

• Äta lite grann

• Sova mellan matte och datorn

• Nattsudda och skriva blogginlägg och kommentarer

Jag har faktiskt summerat hur mycket jag skrivit i min blogg sedan starten den 14 oktober 2007, och det blev 3 218 publicerade blogginlägg, och 54 utkast. Så ingen kan väl direkt säga att jag ligger på latsidan alltför mycket?

Vad är tid i en katts sinne? Det finns de som säger att en katt inte förnimmer tid. Så om du t ex lämnar din katt hos kattvakt och är borta i en vecka eller tre veckor, så lär inte katten uppfatta skillnaden i väntetid. Om det stämmer eller inte - det förblir en hemlighet hos oss katter!

På bilden ovan ligger katterna i Lillstugans mysiga bädd och vilar fridfullt. Det syns på filtar och täcke att de "bäddar om" en hel del på egen tass. Längst till vänster ligger vackra röda Jussi... Just idag har det gått exakt 77 dygn sedan den eldsvåda som ödelade katthemmet Kompis då han och flertalet katter tvingades fly för livet ut i snön.

Katter räknar inte dagar. Men om de gjorde det, så skulle Jussi och hans svartvita flickor räkna efter ett annat mått: De skulle räkna FRAMÅT! De skulle räkna dagarna som är, ända tills det nya återuppbyggda katthemmets portar slås upp!!!

Jag kommer att göra allt jag kan för att ha en kattreporter på plats då... Vill du också stödja återuppbyggnaden så är Kompis postgiro-konto: 35 74 82-9. Kom ihåg inget belopp är varken för litet eller för stort!

 
Den här hittade jag på Pitapata, där finns lite olika roliga att lägga upp! Men nu blir det ett experiment att se om den fungerar i Metrobloggen!

I Daily Mail läser jag om katten Missy, som är första katt i världen att få en konstgjord knäled inopererad, och funderar på hur fantastiskt mycket pengar EN kattägare kan vara villig att spendera på EN enda skadad kisse - medan somliga sedan inte tycks värdera sina djur alls?!!
Egentligen är det ett mirakel att Missy lever över huvud taget! Den åttaåriga katten hade varit borta i flera dagar och matte Louise Morris hade letat oavbrutet när hon hörde en svagt mjau från ett buskage. "I heard a tiny little cry coming from the bush and I knew she was calling me!"...

Men stackars Missy hade körts på av en bil och legat länge illa däran med ena bakbenet brutet på åtta ställen och knäleden helt söndervriden på det andra bakbenet. Louise tog Missy till veterinären Noel Fitzpatrick i Guildford, som inte fick många valmöjligheter - att amputera ett ben gick inte eftersom båda var svårt skadade: Det var avlivning eller att uppfinna en ny knäledsprotes!

Missys matte har en enorm veterinärräkning attt vänta, men tycker det är värt notan att ge sin katt samma grad av vård som en mänsklig patient skulle ha fått. På ena foten hade vävnad, skinn och senor dött, och benet legat blottat. Den sönderbrutna benpipan stagades med en mängd spikar, och lager för lager byggdes ny vävnad upp. 

Under tiden skapades också den nya unika gångjärnsliknande knäleden, special-byggd efter Missys mått av rostfritt stål. För Missys del handlade det ju om att få en protes som fungerade för att kunna gå, springa och hoppa: "Which cats do a lot of - a human patient with a knee replacement would probably walk and maybe even run but would rarely expect to jump."

Bara operationen att sätta fast den pyttelilla anordningen tog 2½ timme, men det var samtidigt en veterinärhistorisk milsten som pekar på lysande framtida möjligheter!

Tolv veckor av operationer och behandlingar senare kunde Missy äntligen komma hem och fira det lyckade resultatet med fest på favoritmaten kyckling! Hon ser riktigt nöjd ut!

Så här ska en KattLåda se ut! jamar Nova... Hittad på Karlsson’s.

Tack alla läsande kattvänner!

Nea har berättat om sin mattes gitarrövningar och jag tänkte: Du får väl börja spela gitarr själv, Nea? Boris här visar hur man kan göra:
Annars finns det ett helt ANNAT sätt att utnyttja en gitarrspelande matte/husse:

Brukar du också vara en sådan som inte går förbi, utan hejdar dig och räcker ut den där hjälpande handen? En sådan som hjälper grodor i säkerhet över vägen, bär kassar åt rullatorsfolket, eller skjutsar hem den sjuka arbetskamraten, när ingen annan har tid? Var stolt över det - det ger en extra dimension åt livet!

Stora matte är kronisk på sådant. När hon kom till jobbet tidigt i morse, satt en trast på marken vid porten. Den borde ha flugit undan men satt alldeles stilla och blinkade. Stora matte lyfte upp den och kollade ben, vingar och stjärt, några småfjädrar lossade men i övrigt verkade fågeln oskadad, bara förvirrad. Kanske hade den flugit in i någon glasruta. Den fick bli upplyft i skydd i en formklippt stammad hagtorn och där satt den alldeles stilla. Stora matte hämtade ett saftigt mosigt päron ur en fruktkorg på kontoret någon timme senare, och gick ned till trädet. Fågeln hade piggnat till och flyttade sig upp utom räckhåll, så hon satte fast päronet i halvor i några grenklykor. Och för en stund sedan, efter ytterligare en timme, kunde hon se från fönstret hur trasten satt och mumsade päron - och nu har den flugit iväg!

Om du gillar mig, bloggkatten Wikki, och min fina kompis Sippo, så kanske du har plats i ditt hjärta och hem för en egen svartviting?

HEMINGWAY finns på Gotlands katthem. Han beskrivs som ett storvuxet charmtroll med bestämda åsikter, född ca 2007, kanske lite rädd vid hastiga rörelser och behöver ett hem med tid och tålamod, det kommer belönas!

Kurt och Sinai är trygga med varann. Båda kommer från en jättekoloni med nästan 70 katter utanför Julita. När de kom till katthemmet var de ganska otrygga, men när personalen såg hur de sökte sig till varann så fick de flytta ihop och sedan dess är Sinai och Kurt oskiljaktiga!

Lill-Stina satt i en transportbur som dumpats utanför djurhemmet Tassebo. En lekfull dam, som dock inte är så förtjust i andra katter.

Stig-Helmer är en kelen kille i sin bästa ålder, född 2005. Han tycker verkligen om att gosa! Du kan träffa snyggingen på Djurhjälpens katthem i Vaxholm.

Simba är en charmig ungkatt född i maj förra året. Hans favoritställe är en kökslåda som jourhemsmatte måste lämna halv utdragen, så att Simba kan sova där... om han inte sover PÅ matte, förståss!

Maja, 9 månader, finns hos Katthjälpen i Malmö. Hon och hennes syster Alice skulle skjutas av kommunjägaren men Katthjälpen ingrep räddade mamman, alla syskonen och de andra katterna. Maja är en lekfull och klappvänlig liten dam, trots att hon är född ute. Hon längtar inte alls tillbaka till utelivet.

 Nå, vilken svartvit kisse har vunnit ditt hjärta?

Nu har jag hängt upp detta foto av min favorit Sippo - det blev inte över vattenfontänen som jag tänkte först, för där var ju sådana där väggplattor som man inte får sätta tavelspikar i... Så det fick hamna vid matskålen i sovrummet istället! *spinner*

Tack Sippos husse för att du tagit så fin bild!

Titta vad fiffigt snyggt man kan gömma sin allra privataste kattlåda!

 

Sanden stannar till större delen kvar inuti ytterlådan, det är diskret och fräscht, och minsann får också påfyllningspåsen/kartongen plats vid ena kanten!

Jag är riktigt beundrande hur praktiskt de norska skogkatterna Janssons och Pejsts (Ja , egentligen har de ju så där underbart vackra stamtavlenamn, men Jansson och Pejst är deras Riktiga Namn!) händiga människor ordnat smakfullt lådarrangemang. Nu har ni veckans pysseltips fixat, ni andra som blir inspirerade!

Tack för lånet av bilder från er sida, Bröderna Bus!

Apropå katter i bilar, så tipsar kommenterande Marie mig om Berlins och kanske Tysklands snabbaste katt:

Med tassen i bandage efter en brännskada från den heta motorn har katten trots allt klarat sig förunderligt bra, efter att ha suttit fast under huven på 24-årige Axels Volkswagen Golf - under en resa på 54 km mellan Marzahn och Königs Wusterhausen, i upp till 160 km/tim!!!

Ett ljudligt jamande fick föraren att upptäcka sin ofrivilliga passagerare. Räddningstjänsten fick hjälpa till med att bland annat lossa motorskyddet och framhjulet för att få fram den brunvita katten.

Jag hoppas den fick hjälp att tvätta bort oljan från munnen också!

Jaha, nu fick jag i alla fall upp en av texterna jag skrev igår... (Förlåt husse att jag frustrationsklöste lite först på tapeten i hörnet i sovrummet!) Jag fick helt enkelt kopiera hela texten plus bild och länkar i html och lyfta över till ett helt nytt inlägg, så gick det att publicera sedan, och skrota det gamla inlägget.

Dumma gamla blogg, men jag tycker om dig ändå!

Efter flera månaders konvalescens kan Melonie (Katten till höger) leka med kompisen Mojje och röra sig som en normal katt igen...

I mitten av januari fick matte Sofie i Ljungbyholm hem sin katt i ett förfärande skick: Flera tänder var utslagna och svansen så gott som avsliten... Veterinären konstaterade att det inte var en påkörningsskada utan resultat av en grym misshandel! Barometern berättar att Läckeby Djursjukhus bara gav en 50% prognos att Melonie skulle klara sig, och han fick stanna där för vård i flera veckor. Han kunde inte kissa själv, och svansen fick amputeras. Men nu är han glädjande nog äntligen återställd och hemma igen.

Det är förfärande och obegripligt hur någon kan göra så mot en katt?! Omfattningen av detta meningslösa våld mot katter och andra djur, som pågår dagligen runtom i vårt land, är skrämmande. När jag "googlar" på ämnet skulle jag kunna fylla bloggen dag ut och dag in med hemskheter i flera veckor. Katter som spikas fast i träd, katter som tänds eld på, katter som kastas ut på en snabbt trafikerad gata framför bilar som inte hinner stanna....

Kära SkaparKatt, vad är det för slags konstruktionsfel på mänskligheten?

Så fort jag försöker att publicera ett inlägg som varit utkast tidigare, så kommer detta meddelande:

Ja, minsann, jag har ju så mycket färdigskrivet som bara VILL synas, men det går inte alls... *suckar*

Bara för att husse är sjuk idag och måste pysslas om av oss katter, så höll jag inte koll som jag brukar... Mina inlägg som skulle ha kommit upp automatiskt under förmiddagen (Som jag gjorde i ordning i går kväll redan) har rymt! De är helt försvunna. Undrar om de också blivit sjuka? Doktor Katt får undersöka min blogg också!

Volvon hade extra klös under huven, skriver Aftonbladet, när mekanikern Milad Mohammadian på Nybergs Bil lyfte på huven till den blå V70:n flög något svart iväg och gömde sig! Det visade sig vara en uppskrämd kattunge, som Milad kunde fånga in och ta in på det mindre oljiga utrymmet i kontoret.
 
Först fick kattungen vara i en kartong, men sedan uppgraderades den till en bur med kattlåda. Den stora frågan är hur den hamnat under motorhuven. "Det enda möjliga vi kan komma på är att han klättrat in underifrån. Att det har varit kallt ute och sedan har han lagt sig där för att värma sig när motorn varit varm." säger mekanikerteamet.

Här kan ni höra intervjun om kattungens äventyr i spilloljehörnan och se fler bilder. Bilägaren från Habo äger ingen katt och vet inte hur den lilla kattungen kan ha hamnat i motorn. Det är mycket troligt att den kommer från samma område. Om ingen ägare dyker upp skall killarna be Djurens Vänner om hjälp. En sådan här sötnos blir nog adopterad i ett huj, gissar jag! (Å vad skönt att få skriva om något positivt i kväll!)

Känner du igen katten? Kontakta i så fall Nybergs bil på
telefonnummer: 036-30 46 00.

När allt såg ljusnande ut för Skatten (Som jag berättat om i ett tidigare inlägg) hos KattHjälpen i Göteborg, tratten var bortplockad och han lekte och njöt av livet som allra bäst, och var på lyckad sjukgymnastik i torsdags, så kom ett bakslag: Det var något som inte stämde med Skattens kissande!

För alla er som vet hur lurigt och svårt det kan vara att märka att en katt har problem med kisseriet, så måste jag ge en eloge till Skattens jourhem, som var uppmärksamma och tog honom till Blå Stjärnan fast det var lördag. För han hade kristaller i urinen som var på väg att göra urinstopp - och en allvarlig luftrörskatarr som visade sig medans han var hos veterinären! Så Skatten fick ha kateter och stanna ett tag på djursjukhuset, berättar bloggen.

Som ni förstår, så slank det iväg en rejäl slant på sjukhusnotan igen. Så jag ska ta och tassa iväg en liten stödpeng till Skatten! En SkattSkatt som jag hemskt gärna erlägger!

Tre döda katter - ihjälskjutna - hittade en hundrastande kvinna i snön i en glänta i skogen utanför Riddersberg, Jönköping, i söndags. Chockad anmälde hon fyndet till polisen, som tog hand om katterna. Den helröda katten var sönderskjuten av hagel (På bilden ligger de inte kvar på den ursprungliga platsen) och patron-hylsor låg kvar intill, berättar hon på Kattforum, där det också finns fler bilder.
(VARNING! Bilderna är fruktansvärt sorgliga!

Polisen har konstaterat att katterna saknar märkning, berättar JönköpingsNytt. Att en licensierad jägare avlivar katter med skott är fullt lagligt, men det ska ske "djurvänligt" vilket det knappast kan ha varit i det här fallet, och vidare är det inte tillåtet att dumpa kropparna i skogen utan vidare. Några vidare uppgifter har man inte.

De stackars tre katterna ser välpälsade, vackra och välmående ut, och det är med sorg man konstaterar att någon inte unnade dem möjligheten att söka upp ett nytt hem istället?! *tårar på nosen*

Återigen slås jag av nöden i vårt kattSverige, där ett älskat husdjur inte har högre status eller högre värde än att detta ovärdiga slut drabbar tre vackra missar... Matte, matte, håll om mig och trösta mig!!! Hjärtat gör så ont i mitt bröst just nu....

OTÄCK BILD NEDAN!

Jag har legat vaken i natt och tänkt mycket på det där med Katthemmet Kompis bygglov. Och på allt som hänt sedan det brann ned den 1 januari. Till exempel bilden på skadade Jussi och hans brända tassar sitter fast i på min näthinna. Jussi är frisk igen, men hur mycket finns gömt i hans lilla kattsjäl? Det som hände Kompis har förändrat mig mer än jag förstår just nu. Säkert har det påverkat många många fler, väldigt mycket.

För länge sedan läste jag en bok om en sjuk man, som fick frågan om hur det var att klara livet med så mycket plågor och bekymmer. Han svarade "Det svåra är inte att leva med smärtan. Det svåra är att leva med den sorgens spindel som kramar ens hjärta." Känns bekant, eller hur?

För en månad sedan stod det på Kompis hemsida "Så fort snön försvinner berättar Maritha att hon ska gå igenom askan i det nerbrunna katthemmet för att se om det eventuellt finns några rester från några omkomna katter. De la ut presenningar över askan innan den värsta snön föll och Maritha har redan gått igenom en del av den utan att hitta någon katt." Tårarna fyllde mina ögon och droppade ned på tassarna. Det gjorde ont bara att läsa.

Hur ska det då inte kännas för henne, för Maritha och Sonny? Sot, aska och brända saker... Hur orkar man se framåt när brandlukten fastnar som ett klister i allting? När man bara behöver blunda för att se alltsammans igen? Hur svårt skall det inte kännas? (Jag läste förut också Monica Oswaldssons blogg från fältarbetet på Haiti. Och jag funderar. Hur svårt skall det inte kännas?) Hur tar man sig framåt? Jo, man Hoppas! Hoppas hoppas hoppas....

Så det ger en berusande glädjekänsla att få läsa att nästa vecka startar arbetet med brandplatsröjning och grundläggning! På katthemmets blogg skriver Jenny "Om allt går som planerat kommer vår sponsor Nybro Gräv & Schakt AB att påbörja röjningsarbetet i slutet av nästa vecka. Samma företag kommer även att gjuta plattan till huset. Detta är första steget mot ett nytt katthem. Ni följer väl med på resan?" Jag gillar det där lilla ordet SPONSOR, och Nybro Gräv & Schakt verkar kunna lite av varje:
 
Det inger förtroende. Och kanske - fortare än vi anar - växer något fint ur askan? 

...mina tassar håller 
ytterst varsamt om det Hoppet!

Nämligen Katthemmet Kompis BYGGNADSLOV till hus-stommen! Jag slår frivolter av lycka! Gick godkännandet av bygglovet till så här månntro:
 *fniss*

Jag hoppas att Husse kan vinna något på att tävla i hur man blandar ihop Läkerol-smaker?

Här är länk till hans tävlingsbidrag.

Först kommer det upp en grön sida som är tom, men vänta en liten stund så kommer det en röstningsruta!

*håller tassarna*

Sedan ska jag be Husse komponera en god slurk lagom sval kattmjölk åt oss...

Semilånghårig höglandskopojke... visst är han cool!??! *spinner*

Matte träffade dessa lurviga skönheter vid Suttarboda, där de gör en insats som betande naturvårdare! Där fanns en alldeles nyfödd kalv också, inte många timmar gammal:

Och de nya lammen, knappt dagsgamla, var så mjuka och gosiga:

Tänk att det kan vara så gott att snutta på allt? *kattleende*

Undrar om de vill ha en stall/lagårdskatt där i Suttarboda??! Hmmm...

En Chippendalebyrå - senaste modellen! Här bakom döljer sig kisses hemligaste ställe:

Toalådan UnderCover, enligt senaste modell från KittySaks, men missen ser inte så nöjd ut... och det tror jag det, hur många av er vill ha klaustrofobiskt mörker på toastället? Dessa toaskynken finns även i modellen BeachBoySurfarBuss:

 Samt en bambuhydda a la Hawaii:
 Men stackars fotomodellkatten. Undrar hur många gånger de stoppade in honom i toalådan, och han fick kliva ut till en massa fotoblixtar? *buffar tröstande*

I drygt tio års tid har 80-årige Helge i Ystad matat några hemlösa katter på sin tomt på Buntmakaregatan. De har fått en kattlucka till garaget för att kunna komma undan kyla och vinterväder. Där är det bäddat med dynor och ett litet element håller dräglig temperatur åt dem.

Men nu har matningen lett till klagomål från grannarna, skriver Ystads Allehanda, och Helge har fått besök från kommunen, bl a av kommunjägaren. Kommunen i sin tur har kontaktat Länsstyrelsen som skickade ut ett par inspektörer i tisdags för misstanke om vanvård.

Länsstyrelsen noterade smuts i garaget, lukt i området, tar upp frågan om veterinärvård och tycker att kattmatandet ska upphöra. Helge finner det märkligt - han vill inte lämna sina skyddslingar att hungra, han har ju matat dem tre gånger per dag!  "Jag har funderat på det, men det blir ju inte bra. Har man vant dem vid att bli utfodrade, kan man inte bara sluta med det utan vidare." säger han. Egentligen anser han att kattbesökarna lever ett bra liv. "De lever ett fritt liv utan att jag egentligen påverkar. Skyddsjägaren och djurskyddsinspektörerna menar att jag inte gör katterna någon tjänst genom att mata dem. Det kan man ju se på olika sätt. De får ett liv, och livet är ju härligt. Nu är det snart vår och då trivs de, precis som vi människor." 

Och det här är alltid dilemmat för den som matar en hemlösa katt - har du börjar utfodra den regelbundet är det att anse som att du tagit ägaransvar fullt ut för djuret. Att det inte är Helges fel att det går tiotals vilda katter svältande i området tas ingen hänsyn till. Att de övriga grannarna, till skillnad från Helge, negligerar och nonchalerar de stackars katterna reflekterar man inte heller över. Visst är det absurt?

Enligt kommunjägaren Ingemar Ohlsson (I en annan artikel) avlivas fler än 100 katter årligen i Ystadstrakten. Om inte folk slängde ut sina sommarkatter och inte godhjärtade personer som Helge ingrep, skulle läget vara annorlunda, säger han med ett krasst konstaterande: "Hade folk slutat mata katterna, hade problemet löst sig av sig själv."

Ett tiotal grannar har alltså skrivit under ett protestbrev om "Helges" katter och skickat till kommunen. Ingen av dem verkar ha kommit på idén att själv hjälpa en hemlös kisse... Hur kan man vara så hjärtlös? Och skyddsjägaren tycker de kan svälta eller frysa ihjäl. Hur kan man vara så hjärtlös? Hur kan man vara så hjärtlös? Hur kan man vara så hjärtlös?

Det finns inget svar på min fråga, och mina tassar blir våta av tårar... Men tack, Helge, för din osjälviska tioåriga goda gärning!

Röda vinteräpplen lockar hungriga trädgårdsgäster hos Stora matte... Grannkatten Tusse som hälsar på undrar just vad det är för karavan som kommer genom trädgården, och det blir full trängsel runt fågelmatskorgen när fyra rådjur ska ned med nosarna i samma grop i snön och tugga i sig de eftertraktade godsakerna:

Rådjuren festar på vällagrade äpplen av sorten Kim, som är tämligen oätliga när Stora matte skördar dem sent på hösten, men som får en underbar smak (både för människor och rådjur och koltrastar) när de legat till sig i kattboden i +5 grader hela vintern tills nu.

Storbocken tuggar äppelhalvor så att det står härliga till, och rågetterna tar varsina äpplen i munnen och kilar iväg en bit bort där de kan få äta i fred utan att knuffas. Lillbocken är så ivrig att han lägger sig på knä bland äppelbitarna och mumsar.

 
Den konstiga gallerburen är en uppochnedvänd f d frysboxkorg som fåglarnas talgbollar hänger i, så att inte nötskrikor och skator ska dra iväg med dem... Småfåglarna får ha dem i fred på detta sätt!

Världen är full av festliga kattprylar och den här katt-kokongen från One Form Design i skiktlimmad kartong, användbar både som kryp-in och klösbräda, är förvisso cool men alltså 400 $ - ? Tacka vet jag en alldeles vanlig pizzakartong! Kinkigare än så är jag inte!

Söta Pralin, en f d katthemskatt förlänger pälsen i livfull lek - det är sådant som vi vill se mycket och ofta, det är bättre än lördagsgodis till och med!

Nu är den här bilden med i tävlingen "Citatjakten" - så lämna ditt bidrag! Din utmaning är att komma på vilket citat som passar bäst in på den humoristiska bilden, det kan vara vad som helst: En egen kommentar, ett känt citat, ett ordspråk.. - tävlingen avlutas på fredag!

Se mer av Josefin Johnssons snygga kattfoton här på PixBox!

Men ibland blir jag så besviken... och det är när någon lovar något men det sedan inte blir av. Vilket inte spelar så stor roll när det gäller mig själv, för jag har det bra och har också tillräckligt för att dela med mig av, vilket jag gör. 

Ibland lovar någon att fixa eller skänka saker som ska vidare till katthem eller säljas till förmån får katter i nöd. Och så glömmer de bort det.

Samtidigt tycker jag att det är alldeles pinsamt att påminna... "Du lovade att..." - det verkar ju så sniket! Eller är jag för finkänslig? Så det är ju lika mycket mitt eget fel.

Ska jag göra en kom-i-håg-lista kanske i fortsättningen? Med lite kryssrutor som kan bockas av när jag skött "min del av avtalet"? För lite ansvar ligger ju på mig också?

Faktum är att det som gnager mig mest är bloggen som lovade mig en intervju med en äkta lagårdskatt, och jag skickade fint ställda frågor, men fick aldrig något svar...

Guldsmeden Sarah Mineur i Gävle har skapat ett unikt silversmycke som nu säljs till förmån för katthem! För varje såld SilverTass går 100 kr till ett utvalt katthem, ja ni kan nog gissa vilket??!

Silverhänget är handgjort i 925 silver, 20 mm i diameter och väger 5 gram. Klicka på länken ovan så kommer du till beställningsformulär!

<--- Här är Sarah och hennes katter Luke på axeln och Leia i famnen!

Passerar du Gävle så har Sarah sin guldsmedsateljé i en charmig liten lokal med snedtak på övervåningen på Berggrenska Gården, Kyrkogatan 14.

Kanske fler hantverkare kan katt-inspireras av henne?!

Maukie är en spinnande katt-widget som följer din muspekare med blicken och spinner förtjust om du prickar Maukies mage med den... 

Men jag kommer inte på hur man ska kunna lägga upp Maukie på en metroblogg, och sedan har man ju läst om widgets som kattnappar bloggar?!  Usch, det är inget vidare om man inte kan lita på en söt katt? Är du bättre på tassTeknik?

Virkbeskrivning på de här sötnosarna finns att beställa på Etsy! Visst är de skönt häftiga???

Nästan lika fina som amigurumin som Cicci virkade till mig... =^:^=

Men nu vill jag nog ut på en promenad, matte??! Solen lyser!

Här kommer en liten sagostund på engelska, en gammal folksaga - enjoy!

There once lived a king and queen who longed for a baby daughter. Finally, just as they were giving up hope, the queen bore a girl child and the king and queen were the happiest people on earth. Only one thing marred their contentment. A gypsy witch had read the queen’s fortune in return for some food from the royal kitchen and she had predicted that the child would be a girl. The gypsy had given the queen a dire warning and in anger the king had driven the old crone from his land. The old woman’s warning weighed heavily on their hearts.

The old witch had said: "You will bear a daughter and she will be strong and healthy. However, she will fall dead if she ever gives her hand in marriage to a prince. Heed my advice. Find three pure white cats, with not a single white hair upon them, and let them grow up with your child. Give the cats balls of two types to play with - balls of gold and balls of linen thread. If they ignore the gold and play with the linen, all will be well, but should they ignore the linen and choose the gold, beware!"

The king sent out a royal decree and his subjects offered him cats and kittens of all types - tabby cats, ginger tomcats, tortoiseshell mother cats still nursing their kittens; he was offered black kittens, grey kittens and ginger kittens. All of these he sent away again, being only interested in three pure cats. After years of searching, three white cats without a single white hair were duly found and though they came from different places, they became good friends. The three cats loved their young mistress and she adored them. As the months turned into years, the linen balls continued to be the only toys the cats chose to play with. The gold balls lay dusty and forgotten.

When the princess grew old enough to learn how to spin the cats were happy as she was. They leaped at the wheel as it turned and at the thread as the princess spun it, behaving like kittens. She begged her playful cats to leave things alone but they ignored her and continued to play gaily. The queen was so happy that the cats played only with the linen balls and never with the gold balls that she simply laughed at their antics and frolics.

At sixteen years old, the princess was very beautiful. Princes from neighbouring kingdoms and further afield asked her hand in marriage, but she remained indifferent to them all. She was content to live with her three beloved cats. One day, however, a prince arrived who was good and charming, wise and handsome, kind and virtuous and the princess fell deeply in love with him. Though he brought her gifts and visited often, he never once asked for her hand in marriage. One day she could bear it no longer and she confessed her love for him. Delighted and surprise, he expressed his own love for her.

The three white cats were in the tower room playing with the linen balls, but no sooner had the prince and princess professed their love for each other, than the cats seemed to notice the gold balls for the first time ever and began to play with them. In horror, servants reported the dire news to the king and queen. However, it wasn’t the princess who was struck down but the prince. He became gravely ill and nothing the physicians did could ease or cure whatever malady had struck him down.

In desperation the princess sought the gypsy who had made the prophecy about the cats and balls. The gypsy witch told her that there was only one way to save the prince. The princess must spin ten thousand skeins of pure white linen thread before midwinter’s day. It was an impossible task - only 27 days remained before midwinter’s day. No hand but hers could spin the thread and if she span but one skein too few, or one too many, the prince would die at midwinter. The princess rushed to her spinning wheel and worked steadily day after day, but after only a few days she knew she could never spin ten thousand skeins. She burst into tears and her three cats sat by her feet to comfort and console her.

"If you only knew what was wrong I know you’d help me if you could," she said to the three silent white cats at her feet.

To her amazement, one of the three placed its front paws on her knee, stared into the princess’s face, opened its mouth and spoke to her: "We know what is needed and we know how to help you," it said. "Cats have no hands, only paws, so we can do the spinning for you and it will not break the terms of the prophecy. Now we must get to work for there is little time left."

And so it was that the three white cats began to spin, each at a wheel provided for it. Each spun rapidly and beautifully. All day the three wheels hummed and when they were silent as evening came the princess looked into the room to find her beloved cats sound asleep next to hundreds of skeins of thread. The days passed and the skeins increased in number. Each time a skein was finished, the prince’s health improved and the princess grew more hopeful. On midwinter’s eve ten thousand skeins were ready and the prince was almost well.

The gypsy was amazed and please at the cats’ work though she had been cheated of a life. She told the princess to be sure and show her gratitude to her faithful cats. The princess loved her cats well and wisely and she gave them all her glittering jewels, which they had always loved to play with. On her wedding day, they sat in places of honour on magnificent velvet cushions, each cat with a necklace of precious stones around its neck.

As the feast con-tinued, the three cats curled up conten-tedly on their cushions and - as cats are wont to do - fell asleep. From all three came loud, contented purring. This was the reward the cats had received for their work. Though no cat would ever again speak, all cats would purr like the whirr and hum of a spinning wheel. From that day to this cats have continued to purr whenever they feel contented.

Att skriva blogginlägg och titta på "Let's dance" samtidigt...

Har ett långt textavsnitt som aldrig vill bli klart, puh! Ibland blir även små Wikki-tassar trötta!

Kära kattvänner! Vad man än har för sig, så måste man se till att ha en snygg svansföring! Och då menar jag inte att man fysiskt MÅSTE ha svans och hålla den elegant.... Även om det här är ett bra exempel:
Vad jag menar är, att God Svansföring är en attityd mot eller snarare FÖR hela livet! Det är mera en form av "Bra uppförande i Alla Situationer" som jag menar... alltså de där självklara reglerna om hur en bra katt ska föra sig, för att göra ett gott intryck och bli uppskattad, både av medkatter och av människor.

God Svansföring betyder saker som:

• Även om man slåss, så sätter man inte klorna i ögonen på varann! (Sportsmanship, som människorna säger.)

• Dentabits fördelas rättvist.

• Bamse-devisen "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll" gäller också katter.

• Att stödja sitt Lokala KattHem! *buff buff*

• Vara Stolt över att vara Katt därför att katter har Värde!

• Följa Reglerna och inte fuska i KattPoker.

• Att vara ID-märkt och registrerad i Kattregistret hos SKK (Och SVERAK om man vill).

• Man låter små kattungar äta först ur skålen, man knuffar inte omkull gamla katter, och man kissar INTE i soffan.

• Om du har lånat något, lämna tillbaka det och tacka för lånet!

• Klättra inte högre i träden än att du kan klättra ned igen!

De flesta av dessa allmänt-kattvett-regler är sådana som man lärt sig redan som mycker liten kattunge. En del av dem fungerar lika bra för människor! (Som annars kan gå till biblioteket och låna en klok och underfundig bok av Robert Fulghum med titeln Allt jag behöver veta lärde jag mig på dagis)

Tipsa mig gärna om fler viktiga KattRegler!

Igår tassade de allra första katterna nyfiket och lite vaksamt ut i Kompis nya rastgård... man kan förstå att de är lite försiktiga, efter vad de varit med om!

Flintstone var modigast och först, sedan kom Sixten...

Jag får en känsla av att detta äventyr både var efterlängtat och upprepades många gånger, även om det fortfarande var kyligt utanför!

Vi klappar i tassarna för de duktiga hantverkarna som ställde i ordning rastgården så bra! *spinner belåtet* och NosPuss till Lotta som fotograferade!

Nu har historien bakom de två frusna kattungar som hittades i Söderhamn börjat få sin förklaring, enligt HelaHälsingland. Jag är arg så att hela pälsen står rakt ut!

Katterna blev igenkända och upphittaren kunde kontakta ägaren. "Det är min 17-åriga dotter som äger katterna, och det var hon som hade ordnat med avlivningen." förklarade 17-åringens mamma. Skälet var allergi och en jägare anlitades. Denne uppgav per sms att katterna hade avlivats med nackskott. Sedan fick familjen veta att katterna hade hittats i snön. "Hon fick otroligt dåligt samvete och kände sig medskyldig." säger mamman.

Redan här är det FEEEEEEEEEEEEEL så att det skriker om det!!! Om någon är ansvarig för att ordna sådana här saker, så är det väl trots allt denna 17-årings föräldrar??? Och först försöker man väl ordna NYA hem till katterna!! Därnäst säger tidningen att det är en UNG JÄGARE. Som inte klarat att skjuta de söta kattungarna... Nästa dunderfel! En totalt olämplig person anlitad -  hade han vapenlicens månne ens?! Han i sin tur kontaktade en annan jägare som inte kan namnges, och någonstans dessemellan hamnade kattkrakarna i snön och kylan. Och nu först tänker mamman ta sitt ansvar och polisanmäla den unge jägaren!?? Absurt. Det låter som "bara babbel" och undanflykter - hon borde polisanmäla sig själv!!! Medskyldig, det anser jag denna mamma vara i första hand - som förälder ansvarar man till 100% för sina barns handlingar... och i synnerhet i ett sådant här läge ska man väl INTE lassa skulden på sitt barn???! Fräääääääs!

Anna-Karin Häggblom som hittade kattungarna tänker i alla fall låta dem få stanna hos sig. Åtminstone någon som tänker rätt!