Metrobloggen

*snyft*kan ni ursäkta att det skvätter våta tårar här på bloggen? *snyft* för att jag är så oerhört rörd när jag läst Nybrotidningens reportage om Katthemmet Kompis och Marithas fina ord som berör mig så...

I månadsskiftet september/oktober beräknas det nya katthemmet i två våningar med utrymme för cirka 40 katter stå klart. Dagarna efter branden pekade det mesta på att det var det sista kapitlet för hemmet i Svalehult.

Maritha berättar "Jag var så himla ledsen och trött. Jag kände direkt jag skulle inte orka en gång till, inte när man vet hur mycket jobb som krävs. Det var för jobbigt, inte minst beroende på alla katter vi inte hann rädda ur elden."

Men då hände det saker i HitteKattSverige - en insamling utan motstycke i svensk katthistoria kom till stånd. Och idag har den inbringat mer än 340 000 kr till att bidra till katthemmets återuppbyggnad. Dessutom har skänkts massor av material, kattmat, kattsaker och deeutom människor kommit från alla håll för att hjälpa till!

"Vi hade aldrig haft råd utan de här pengarna. Det engagemanget som de här människorna har visat är helt fantastiskt. De gjorde all skillnad för oss!" säger Maritha Fernström och torkar snabbt några tårar ur ögonen.

Under tiden vilar de katter som räddades ur branden lugnt i skuggan i rastgården på det provisoriska Katthemmet Kompis. De har ju full underhållning av byggarbetet!

Och vi väntar tillsammans med dem ivrigt på invigningsdagen!

*pukor och jamfanfarer* *flagg- och svansviftning* *tasshonnörer*

TULO

Och vår obestridliga kattjury har följande motivering:

Den här bilden av kattungen Tulo och lilla matte Tess, 5 år, visar gryningen på en kattkärlek som vara än idag! Det varsamma famntaget och den ömsinta blicken hos en liten matte som lyckligt bär sin kattunge - kan den annat än vinna människors hjärtan? Idag väntar Tess sitt eget barn, och jag vet att det barnet kommer att få lära sig samma kärlek till katter! *spinner*

STORT GRATTIS!

Maila din adress till bloggkatten@hotmail.com så kommer vinsten på posten!

Nu har jag och Nova klurat ut vilka som ska bli 2:a och 3:a och få prispaketen med fjäderbollarna! I den här KATTegorin vinner bilder som både fångat en unik och speciell situation - men som också rört oss speciellt genom att visa hur värdefull denna katt varit för sin människa. Det är:

SIMON
 
Och motiveringen lyder: Simon är fångad på bild av matte Liza när han på lyckliga kattungars vis slocknat efter en vild och lycklig lek. Kan livet vara bättre?!

EMIL OCH DANNY
Motivering: Emil och Danny vinner lika mycket för sin charmiga bild där båda busfröna har "strupgrepp" på varann, som för mattes kärleksfulla beskrivning. Vi föll litet extra för det goda handlingssättet i att låta den utadopterade kattungen få återvända hem när det nya hemmet inte fungerade.

Grattis! Maila din adress till bloggkatten@hotmail.com så kommer vinsten på posten!

Nu återstår bara att kora vinnaren och det kan jag lova inte är helt lätt bland alla fantastiska bidrag!

I onsdags åkte matte, Stora matte och husse för att hälsa på vännerna Klosterkatterna i Otterbäcken. Eftersom jag varit ute på krigsstigen fick jag stanna hemma och slicka mina sår och vila - men här kommer en liten rapport i alla fall!

I Klosterkatternas gemenskap ingår sju katter och två människor... Människorna som katterna äger heter Carina och Birgitta, ett par kattsjälar i tvåbent skepnad. Och på SkaparKattens uppdrag i mer än ett avseende öppnar de både hjärta och hem för dem som Hans Tass leder dit...

Regerar över hushållet gör rexen abbemissan Imma (Som av hänsyn inte besvärades med en massa fotograferande, hon är en skör liten dam) och till sin hjälp har hon säkerhetsrexen Conny (Ovan, han gillade att posera på bild så han ska få ett eget inlägg senare med fler fina bilder). Där bor också skyggisarna Assar och Sixten, som också lämnades ostörda - de behöver fortfarande få erövra sina trygga områden i huset utan att visas upp för främmande.

Desto gladare att visa upp sig var Majsan och Jenny! De såg till att få dessto mer uppmärksamhet och personifierar verkligen epitetet "Lyckliga katter!", sånt som man blir glad av. Med säkerhet känner man att dit kommer Assar och Sixten också att komma en vacker dag, i den kärlek som detta hem ger dem. Den sjunde katten då, undrar ni?

Jo, det är Ängelbrekt, den lilla änglakatten, som står i Klosterkapellets fönster och vakar över katter och människor... På hans ena vinge sitter en liten specialantenn som gör att han har direktkontakt med SkaparKatten. Det ni! Om det är någon som vet sitt uppdrag, så är det han!

Tack för en underbar dag hos er, säger matte, husse och Stora matte! Och håller med det som matte Carina skriver på Klosterkatternas blogg: "Det är som om kattmänniskor tillhör samma andliga familj, eller hur jag skall uttrycka det. Som om vi hör ihop med osynliga band och genast känner igen varandra när vi möts..." Mjau, katters magi är outgrundlig - men den öppnar all världens dörrar, portar och grindar, och förenar människors hjärtan. ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Idag ska jag sova lite extra länge och samtidigt klura ut vilka tre som ska få de återstående VinstPaketen i min fototävling!

I min egenKattliga pristävlingskommitté har Nova och jag nu haft omröstning och måste dela ut ytterligare ett par BonusPriser till för KATTegorin "Ögonblicksbild med Glimten i Ögat"!

Priserna är varsin Wikki-Goodie-Bag med bland annat ett 6-pack roliga RasselMöss! Nova och jag har redan provlekt en omgång sådana möss och hittat på en riktigt festlig "Kasta Möss från Balkongen"-gren som matte eller husse också kan delta i genom att gå ner till grannen under och snällt be att få hämta tillbaka våra möss från deras uteplats...

Och vinnare till dessa väl förtjänta Möss är:

ELOISE

Motivering: Den lilla Birmatjejen Eloise är en riktig tiger - och vi förstår att matte Kicki fick uppleva många härliga stunder med henne! Skickligt fångad ögonblicksbild!

ALVIN
Motivering: Också lilla Alvin visar redan från första dagen i nya hemmet vem som är cool! En så rolig bild som fångar ett oförglömligt ögonblick! Bra fotograferat av matte Nina!

Grattis! Maila din adress till bloggkatten@hotmail.com så kommer vinsten på posten! *svansdans*

BULAN!
Bulans vinst motiveras med: En rörande och ♥värmande historia om hur viktigt det kan vara att lyssna till sitt hjärta - och till sin kloka katt! Likaså att inte ge upp fastän hittekatten som kommit in i sista minuten verkar bortom räddning. Finns det liv så finns det hopp!

TUFF OCH BUFF!

Tuffs och Buffs vinst motiveras med: En otroligt vacker bild i så tragiskt dilemma - det svider i hjärtat att veta att dessa vackra små katter fortfarande går ute och är i stort behov av ett stödhem som kan ge dem och deras mamma Spökis den mänskliga kontakt som de behöver snarast!!! Läs mer här hos östgötakatterna!

Varsin gosig kattboll + en liten Wikki-goodie bag går till de som vi tyckte hade speciellt rörande berättelser kring sina bilder. Maila din adress till bloggkatten@hotmail.com så kommer vinsten på posten!

Matte och Nova och jag är överens om att fler priser ska utdelas i min kattungebildtävling!

De två mest gripande bildberättelserna ska belönas med varsin mjuk Nova-kattboll från Ikea!

...som matte tycker så mycket om heter vismut (eller bismuth) och ser ut så här:

Den skimrar i härligt blått, men det går knappt att fotografera så att det återges bra.  Detta som upplysning efter en diskussion om mineraler...

Jag är visserligen lite repig men har fått lite kattpencillin så att det inte ska bli infektioner eftersom det inte är säkert att mattarna hittat alla sår jag fick. Ni vet, det är ju inte lätt att försvara sig är man sitter fast i ett koppel dessutom... Som tur är tog min tjocka päls det värsta.

Hädanefter ska vi se upp för främmande katter utomhus! Men jag skyddar ju min lillasyster Nova och matte, så det så!

De åkte till Klosterkatterna och var borta hela dagen... Sen kom de hem och bara gick in med mattes saker och åkte igen - på Bio! Och kom hem vid midnatt... Jag hämnades med att kräkas på mattes nya gröna trasmatta!

Men i gengäld ligger jag i Stora mattes knä och nattbloggar nu. Hon kliar så skönt på min nos! Mina morrhår spretar framåt som valrossmustacher av nöjdhet. Ska se hur många kommentarer jag orkar svara innan nosen åker ned på tassen och jag somnar!

Ibland behöver man lite grundlig hjärngymnastik för att hålla sin trinda lilla knopp igång! (Nä inga kommentarer om den trinda lilla kroppen tack, den är jag så väl medveten om ändå...)

Så jag försöker uppfinna olika bra-att-ha-blanketter!

Exempel:

• Efterlysningsformulär som kan vara en bra frågebas när man ska lämna en efterlysning av en försvunnen katt. Det är inte alltid lätt att tänka på allt men behöver beskriva för att ge en så fullständig bild som möjligt av missen som saknas...

• Upplysningsfolder om varför det är så viktigt med stöd till katthem.

• Adoptionskontrakt och adoptionsregler. Jag försöker hitta förbättringar på befintliga blanketter och då får man bra idéer genom att titta på hur olika katthems sådana ser ut..

• Fullständig Rekvisition av Dentabits och andra godsaker.

Nishant, en egyptisk mau, gör det dock på sitt alldeles egna sätt... Han har tagit ena änden av snöret i munnen och drar iväg med det när han får syn på snörets andra ända - och så är jakten i full gång!
(Om din katt också älskar snörlekar precis som Nishant - kom ihåg att ALDIG lämna katter och varken korta eller långa snören obevakade!!)

Finns på HittekatteriFokus och Kattforum...

Räck ut din tass och hjälp till! Sprid tanken om Lex Nisse!

Jag ville ju försvara mina mattar... Och gissa om det flög Wikkipäls - sedan tog det matte och Stora matte halva natten att kolla igenom all min päls efter skador - som jag ändå vägrade visa... jag morrskrek till ett i natt, och ingen fick sova! Här skulle minsann dumkatter fatta att man inte bråkar med en Wikki! Men jag är öm här och där, usch. (Mattes armar är mer repiga...)

Vilket innebär att jag INTE får följa med människorna till Klosterkatterna, som de ska åka och hälsa på idag. Jag får stanna hemma med vår husvakt, som just kommit. Hon är också snäll så jag kan säkert få Dentabits till tröst!

Jag har varit i slagsmål med en kisse när jag var ute på promenad.... nu har jag ont och är ledsen.

Förlåt matte att jag rev dig när du skulle kolla om jag fått sår. Förlåt!   ,,,=^:^=,,,

Kloka Kattson har hjälpt många katter på Södertälje katthem att blogga sig till nya egna mattar och hussar genom att hjälpa dem berätta sin många gånger tragiska historier. Och just nu, inför stundande valtider, kommer ett Extra Klokt förslag från Kattson och katterna Pelle och Trulsa:

Skriv insändare, till exempel så här:

För några veckor sedan kunde vi läsa om en kvinna som hade 191 katter som levde under i stort sett samma förhållanden. Vad händer då? Jo, Länsstyrelsen rycker ut, avlivar 173 av katterna. Endast 17 överlevande lämnas till ett djurhem. Vi undrar om detta var nödvändigt och riktigt. Vi menar att detta speglar den status katter har i vårt samhälle.

Vi är många som arbetar för att på olika sätt höja katters status till den nivå de är värda. Vi saknar det politiska parti som talar för oss. Nu är det snart val.

Vilket parti vill HÖJA KATTERS STATUS och ha våra röster?

Undertecknat /NN/ - en av Sveriges många kattbloggare."

...och så får vi texta några plakat typ på bilden och ta med ut på stan??! *blink buff*

Den här fina awarden har jag fått utav vännerna Lisen och Goliath!

Tack snälla - jag blev så lycklig av denna omtanke! *spinner*

...är en katt nyckeln till Livet....

Till skillnad från de hemlösa katter som jag gör allt för att hjälpa, så är sandkatterna (som jag berättat om här på bloggen förra sommaren) verkligen Riktiga Vildkatter! Så när de tre små sandkattungarna som nu tittar fram ur lyan på Parken Zoo i Eskilstuna ser allmänt övergivna ut, så är det skenet som bedrar ögat:

Tre ungar av den ovanliga arten har sett dagens ljus i en lya som mamma Ramella själv grävt.

"Sandkatterna är den enda katt som själv gräver sina lyor. Vi har låtit vår hona Ramella välja om hon vill föda ute eller inne, men för henne var valet klart. Hon grävde en egen lya utomhus och födde sina ungar där." Detta berättar djurparkschefen Helena Olsson.

Sandkatter är tuffa missar som lever av att äta sådant som giftiga ormar och skorpioner. För att de ska få jaga mat i djurparken kan man dock inte släppa ut sådana byten men tillfrädsställer ändå katternas jaktbehov genom att deras byte dras runt i hägnet med hjälp av en ombyggd radiostyrd bil!

Önskar att jag slapp skriva det här sorgliga...

..men idag har jag fått veta att det troligen inte alls gjordes någon ID-kontroll över huvud taget på de sammanlagt 173 katter som avlivades av Stockholms Länsstyrelses djurskyddsansvariga tjänstemän i Grödinge i början av juli.

De handlingar jag tagit del av i ärendet 282-7729-2010 innehåller dessutom inget som helst besiktningsprotokoll annat än för de 18 katter, 14 ungar och 4 vuxna, som fick leva. Jag trodde det fanns regler som säger att varje individ ska besiktas?!

Till min sorg får jag också informationen att en stor mängd förtvivlade ägare till i området saknade katter hört av sig och väntar svar från sagda Länsstyrelse.

Skönt att ha semester då??! *tårar av vrede*

1. Tetris

   

2. Dui

   

3. Slumpen

   

4. Pejst &Jansson

   

5. Tarzan

   

6. Findus

   

7. Simon

   

8. Twistie

   

9. Cilla

   

10. Eloise

    

11. Jippi

    

12. Smulan

    

13. Tuff & Buff

    

14. Will & Bellatrix

    

15. Puma

    

16. Våfflan/Vesslan

    

17. Felicia

    

18. Gizze & Pärlan

    

19. Emma

    

20. Busan

    

21. Zigge

    

22. Tulo

    

23. Sixten

    

24. Black Sam

    

25. Tore

    

26. Trollet

    

27. Will

    

28. Danny & Emil

    

29. Bulan

    

30. Alvin

     

     

    Nu ska jag och Nova begrunda dessa bilder, sova på besluten och i morgon eftermiddag koras vinnarna!    *svansdans* 

Ni är helt underbara som skickat in så många hjärtevärmande kattungebilder! Nu måste jag ta mig en grundlig titt på dem alla och fundera på vem är vinnaren...

Jag har i alla fall länge lovat att visa upp priserna, och här kommer de:

1a pris: Boken "Din katts beteende"
2a och 3e pris: Varsin fluffig lila fjäderboll
I vardera prispaketet följer också med ett blad söta kattdekaler och en unik helt hemmatassad Wikki-nyckelring (Som inte finns i fler exemplar!).

19-åriga Veronicas älskade svarta katt Murre blev 15 år...

Och rubriken gäller de ordagranna "stolpskott" till ungdomar som i torsdags från sin balkong i Rimbo i Norrtälje sköt stackars Murre i huvudet - det finns inte uttryck nog i min hjärna för all avsky! Dessa 17-åriga grabbar som på nära håll inomgårds skjöt ihjäl en av sina grannars kära husdjur med flera skott har förlorat all heder - det är enbart ynkligt och beklämmande. 

Vackra Murre låg i godan ro och solade på sin favorit-bänk, och familjen hade uppsikt över honom från sin balkong. När skotten hördes såg de hur Murre föll ihop... En granne kom till und-sättning och körde Veronicas mamma och Murre till djursjukhuset men han dog svårt blödande på vägen dit...

De ska straffas! Helt uppenbart har värmen kokat bort allt vett ur huvudet på dessa gärningsmän, och jag har bara ett enda tänkbart och kännbart straff för dem: De ska som gottgörelse under LÅNG tid ha full tjänstgöring på katthemmet i Norrtälje (Någon lön behövs inte!) så LÄNGE som tills de inser att katter är levande varelser som har rätt till sina liv, till skydd och vård och respekt... och detta också ända tills de fylls av sådan empati för katter att de inser vidden av sitt dåd och även förstår syftet med detta straff... och kan tacka katterna för sin insikt...

Då kan Murre och SkaparKatten där i sin KattHimmel känna att det är fullbordat.

Det är nog inte för inte som han kallar sig "Alvin the Boss":

Matte Nina berättar: "Här kommer en bild på Alvin, juldagen 2009, första dagen i nya hemmet! Vild och busig som alla kattungar förstås. Här syns han med en försenad julklapp. Efter att ha boxat och brottas med den anföll han med alla sina sylvassa små tänder."

Hmmm... Om du Alvin har lika bra avbitartångsbett som jag, så gissar jag att du knipsade av den där spiralfjädern snart nog?!

Det finns fankattasstiska bilder på en mycket stilig Alvin som vuxen på hans blogg!

En underbar räddningshistoria följer bilden av katten Bulan:

Det här är en rörande berättelse med två jätteviktiga saker:

1. Lyssna på din katt! Det kan betyda skillnaden mellan liv eller död... I det här fallet var det kloka människor som lyssnade på sin Murres signaler om något utanför, vilket troligen räddade Bulans liv!

2. Ge inte upp! Även om det ser hopplöst ut! Bulans människor tog in honom fast han verkligen var riktigt eländig och efter massor av vård och bekymmer så kom den där stunden på bilden ovan: När han äntligen kunde lämna sin "karantän" och bli ett med familjen... Bulan ser fortfarande medtagen ut, men kan ni förstå vilket lyckligt ögonblick det var?

Här kommer hela historien från Bulans matte Jeanette: 
"Hejsan Wikki. Här kommer ett bidrag till, det är inte den festligaste kattungebilden, men för oss betyder den allt. Här kommer historien: Det var när det började bli minusgrader ute om nätterna 2007 som jag o min man var ute o gick vår vanliga runda, i en skogsdunge såg vi en liten katt, men eftersom det var mycket katter där vi bodde antog vi att den tillhörde någon, så gick några dagar. En dag var jag på jobb men min man var hemma, i hushållet fanns en hund och en katt (Murre). Murre börjar föra massor av liv i köksfönstret så min man går ner för att kollaom det var en fågel eller nått som gjorde honom upprörd. Därute i kylan sitter den lilla kattungen och jamar. Min man såg nu att det var en jätteliten kattunge och att det var samma som vi sett några dagar tidigare. Han gick ut och försökte fånga den, efter en timme av följa john så satt katten helt stilla och han kunde ta upp den i famnen. I samma veva hade jag kommit hem och tyckte det var konstigt att inte min man var hemma. Sen såg jag honom komma gående med något i famnen. Vi tog in kattungen på den lilla toaletten, såg hur sjuk den var och framförallt hur mager den var.Man behövde inte klappa den för att se att det var bara skinn o ben. Kattungen fick lite mat och vi kollade om den hade några "nötter", men det hade den ej så vi trodde det var en flicka så den fick namnet Bulina, den var så bulig att ta på ju. Vi ringde veterinären och beställde tid genast, stackaren såg så svag ut och hostade och nös hela tiden. Den kräktes oxå massa mask, så den fick vara kvar på toaletten för att inte smitta Murre. Veterinären konstaterade att det var en pojke (Inga "nötter" ännu, det var han för liten för), att han hade kattsnuva, att han var alldeles för mager och hade magen fullmed mask. Hon sa att han hade inte överlevt länge till utan vård. Nu var det självklart att Bulan (snabbt skifte av namn) skulle få vård och bli en del av familjen.

Denna bilden är så underbar för det är första bilden vi har på Bulan och den är tagen när han var smittofri med kattsnuvan och fick komma ut och vara med resten av familjen. Han ser fortfarande svag ut på bilden och det krävdes 3 behandlingar innan han slutade kräkas mask. Han blev rumsren fort och växte snabbt till sig. 

"Nötterna" kom och han blev som en pest och lät inte Murre få vara ifred, men efter kastrering så lugnade han ner sig och nu leker de jättefint och det är sällan det blir nått fräsande. Han är nu i november 3 år och väger 6 kilo. Vi älskar Bulan och han älskar oss, han ligger på en när vi tittar på tv, han ligger framför tangentbordet och han ligger vid fotändan i våra sängar när vi sover. 

Hälsningar Jeanette!"

Tack Bulan, Murre och Jeanette för att vi får dela denna härliga berättelse!! *rörd tår på nosen*

Skickar även med en bild där han är större och ligger brevid Murre som hjälpte till att rädda honom in i värmen och till ett bra liv.

Jag upphör aldrig förvånas över allt otroligt som kan hända oss katter!!!

Det var i torsdags som en kraftig tromb drog in över Huljen väster om Sundsvall. Lea 8 år (Till höger) stod och tittade ut genom fönstret på hur familjens plastmöbler for all världens väg, och fick till sin förtvivlan se hur familjens katt, svarte Friese som stod uppe på en sten, även han fångades av den starka stormvinden och blåste iväg!!! Över ett 30tal träd knäcktes på några sekunder, det blev en stor förödelse, inga människor skadades, men Friese var borta.

På fredagen började ett omfattande röjningsarbete, och konstaterades att också en del hustak farit illa.

Gladast var dock Lea vars älskade Friese kom tillbaka helt oskadad!

Undrar just vad han tyckte om att flyga? *blink*

Förlåt uttrycket men....

Alltså jag mår illa så att morrhåren darrar av oro för den lilla katt som suttit instängd i denna papplåda... Någon dumpade lådan - med en eller flera katter i - ute vid vägen utanför Djurskyddets katthem på Fredriksberg i Oskarshamn. När personalen där hittade den nattfuktiga tomma lådan i fredags morse 23/7 vid sjutiden hade katten/katterna klöst sig ut genom papp och silvertejp i lådan och var försvunna. Kvar stod bara en rosa kattoa och två små matskålar... Hur kan man göra nåt så urbota korkat? Vanlig kartong håller ju ingen katt inne?!

Hoppas att personen som gjort detta har Riktigt Dåligt Samvete nu - och hoppas också att missen kan lockas fram av de andra katterna när de är ute i sina rastgårdar vid katthemmet?! *lockar ksss ksss ksss*

Undrar om någon bryr sig om att titta på listan Top100 här på Metrobloggen?

 

*fniss* - en katt bland alla de pimpinetta bruttorna???!

Stress...

Ni anar inte vilken enorm mängd kattsaker det finns att skriva om just nu! Om hemska saker och om roliga saker som händer katter, om sådant som gör att man tar glädjeskutt och sånt som får svansen att sloka... Plus att så klart ha en avrundning på min kattfototävling som t o m bara just idag också - vad tycker ni, ska vi ha en omröstning några dagar eller ska jag egentassigt kora vinnaren???

Min statistikräknare ser ut så här också, så det är väl bäst att jag försöker att komma ifatt med kommentarssvaren!!??? Puh...

Hurra vad många som vill vara med och tävla! *svansdans*

Här är ett charmigt par som ställer upp som ekipage nr 28:

Missarna heter Emil och Danny. Matte Sofia skriver: "Hej! Här kommer vårt bidrag till Sommartävlingen. Det är två av mina älsklingar, Emil och Danny. De är syskon och på bilden är de ca 11 veckor. Drygt en vecka efter att bilden togs flyttade Emil till ett eget hem och Danny stannade hos mig tillsammans med brorsan Robin. Ett och ett halvt år senare kunde Emil inte bo kvar i sitt hem, så han kom tillbaka. Så brorsorna blev återförenade och de är fortfarande ena riktiga bus- och kelkompisar. De är idag tre år gamla.  
Tack för en jättefin blogg som verkligen står på katternas sida!
Mvh Sofia Karlsson och kissarna Emil, Danny, Robin, Mimmi, Musse och Rasmus"

Mjau men jag skymtar en misse till i bakgrunden, en svart, kan det vara Robin?! Och vet ni, något som jag gillar alldeles extra med denna berättelse?! Jo att katternas matte hade dörren öppen för Emil så att han fick komma tillbaka, när han inte kunde bo kvar i sitt första egna hem. Det är Sofia tilldelad en extra KattGuldStjärna för!

Mitt hjärtas stjärna Sippo och hans kloka husse - och Snuffe har nog hjälpt till lite på ett hörn... - har skrivit en så bra sak, att jag helt enkelt måste återge den 100% ord för ord... Om "Lex Nisse" - en lysande idé som varje katthem och varje djurskyddsorganisation skulle KRÄVA att bli Lag!

Fast vi ska börja från början och jag lånar hela Sippos text, för den är så VIKTIG, och den börjar med en liten berättelse:

"Katten Tasse hämtas från den äldre och något förvirrade människan N.N. som egentligen inte ville något illa, men helt plötsligt så hade han för många katter och de mådde inte alls bra. Tasse blev som alla sina vänner, räddade från misären av någon som kallades Länsstyrelsen.
-Äntligen kommer vi få ordentligt med mat och någonstans att gå på lådan, förklarade han för sina skräckslagna vänner. Han gick runt och tröstade sina medkatter och förklarade att det nu var slut på lidandet.
-Är det verkligen sant? frågade de andra.
Tasse försäkrade dem alla om att de skulle få nya hem hos snälla och hänsynsfulla människor.

Lite oroliga blev de dock, då de en efter en försvinner för att aldrig mer komma tillbaka. Tasse förklarar att det beror på att människorna omplacerat kissarna så de får egna trygga hem. För det var väl ändå så det var menat? Varför skulle man annars räddat dem? Själv väntar han på att hans matte ska komma och rädda honom. Tasse har nämligen en snygg tatuering i örat, som visar att han har en matte som saknar honom något så fruktansvärt.

Efter ett par dagar så var det Tasses tur att åka bort.
-Hej då mina vänner. jamade han glatt. Nu ska jag åka hem till matte. Lycka till allihop! jamade han som avsked.

Men Tasse fick aldrig komma hem. Hans öde var redan beseglat från det ögonblick människorna hade slagit sina klor i honom och hans vänner.

Uppe i Regnbågslandet springer nu flera nykomna katter omkring och busar. De har inte längre ont och de känner varken rädsla eller hunger. Men nere på jorden, bland de levande, gå någon omkring och sörjer sin älskade vän som försvunnit…

Jag tassade in på Wikki’s blogg och såg mig omkring lite. Ett inlägg som fick mig att börja darra på läppen, var inlägget om Nisse. Varför är människor så snabba att döma oss katter till döden? Vad har vi gjort för ont för att förtjäna dödsstraff och sedan hamna i glömska? Kommer någon ens att bry sig?

När det händer något inom det människor kallar vården, så ska det alltid göras ordentliga utredningar. Ibland så stiftas en ny lag, ofta uppkallad efter den person som for illa och startade utredningen.

Jag kräver att det görs samma sak för oss katter. Jag KRÄVER en Lex Nisse. En lag som säger att ansvariga människor ska ställas till svars för sitt dåliga sätt att hantera situationen. Ett krav på att vi katter ska behandlas som levande varelser och inte som en trasig leksak! *knuten tass*

Tillägg: Detta gäller självklart även de människor som tror de räddar katterna genom att trycka in hundratals i en lägenhet eller stuga, där de sedan får kattungar som sedan själva förökar sig… Det måste göras något åt det här! Vi behöver en djurpolis!

Nu måste jag gå min väg för att torka mina tårar." avslutar Sippo.

Den här texten har alltså kommit till därför att några personer på ett okontrollerat sätt hade samlat på sig en mängd katter som de inte kunde sköta på godtagbart sätt och inte hade tillstånd för. Det har också ryktats om att de hade plockat in katter lite hur som helst runtom i bygden fast katterna hade hem och ägare. Djurskyddspersonal från länsstyrelsen kom dit och avlivade i stort sett alla katter TROTS att många av dem var i sådan hälsa att de kunnat räddas av katthem och andra stödverksamheter, och många är nu alltså oroliga att ingen ID-kontroll heller skedde, så att just deras saknade MÄRKTA katt strök med i denna massavlivning. En av dessa mycket oroade människor är matten till katten Nisse, saknad i området.

Vi vet inte om Nisse fanns bland den otroliga mängd katter som dog i Grödinge. Jag har genom ombud ställt frågan till ansvariga på Länsstyrelsen om ID-kontroll gjordes på alla katter, och väntar på svar i veckan som kommer. Men Nisse får ändå ge namn åt det krav på regler och rutiner som jag vill ställa mig bakom!

Lex Nisse skulle helt enkelt kunna innebära:

Katter som omhändertas genom insats av myndighet (Socialtjänst, polis, länsstyrelsens djurskyddsinspektörer) eller liknande:

• får INTE omedelbart avlivas annat än i sådant fall att de är att bedöms så svårt skadade eller sjuka att de snabbt måste befrias från något som kan beskrivas som en påbörjad dödskamp.

• ska omgående på ett tryggt sätt flyttas till ren miljö där de kan få mat, vatten, en första vård/tillsyn och viloplatser.

• ska beredas individuell bedömning beträffande skick och hälsostatus i en trygg och neutral miljö under en längre tid. Det är INTE godtagbart att en person som inte katten känner och som inte känner katten ska avgöra dess status på en bedömning under några få minuters observation, utan besiktning skall göras dels när katten är mätt och utvilad, dels över en längre tid av regelbundna kontroller av personer som är vana att hantera oroliga rädda katter i kris, typ katthemspersonal. Skygghet är inte ett skäl att avliva katt.

• ALLA omhändertagna katters identitet ska ALLTID noga kontrolleras - dels beträffande förekomst av märkning med tatuering eller chip, dels vägas mot i området förekommande efterlysningar av försvunna katter hos polis och katthem, samt genom annonsering i lokal press under "Upphittat" eller liknande rubricering.

• ska ett samarbete utvecklas mellan djurskydd, polis och lokala katthjälpsorganisationer/katthem, så att alla utplaceringsbara katter ska beredas möjlighet till att få leva.

• att myndighetspersoner och av dem anlitade veterinärer som är för snabba att utdela dödsdomar till djur som kunnat räddas ska kunna "prickas". Avlivningar i all hast ska inte godtas som snabba problemlösningar!

Myndigheter som arbetar med DJURSKYDD ska arbeta för att SKYDDA, inte för att AVLIVA djur i de fall där människor hanterat djur illa...  De ska lägga större insatser på att snabbare kontrollera och åtgärda anmälda fall av vanvård, men även arbeta förebyggande på alla upptänkliga sätt för att höja framför allt katters status till minst samma nivå som hundars vad avser ägaransvar och skötsel.

Och jag håller med Sippo - det behövs någon sorts Djurpolis eller DjurOmbud som höjer rösten för även oss Katter!

Allt ovan är nu ett första kliv ut i tankarna om en Lex Nisse... Är du jurist eller bara bra på att formulera det man skulle behöva lägga in i en bra KattParagraf som stoppar det myndighetsmissbruk som jag tycker Länsstyrelsernas kattdödande är - hjälp oss! Kom med tankar och kommentarer!!! *höjd tass*

Oj oj jag fnissar så jag får hicka! Det har kommit en så underbar bild till från Camilla och vännerna Will och Beatrix:

Åh det är en så underbar bild! Man kan ju fundera på vad den där genomträngande blicken säger??! Matte skriver "Mjausan Wikki! Skulle gärna vilja bidra med ytterligare en bild, nu på Will innan han fick lov att flytta hem till oss (Han kom till oss när han var 13 veckor). Mjausiga hälsningar!" Will vad du är vacker! *blink*

Det sa plums och hur vet ingen, men på något sätt hamnade en liten kattunge i vattnet vid Dalbobron i Vänersborg.

Under pågående bilbingo nära bron i onsdags hörde Emma Karlsson en katt skrika förtvivlat. Hon och hennes moster sprang ned till vattnet och fick se en liten kattunge som kämpade för livet vid en av bropelarna. Modiga Emma ödslade ingen tid: "Det var bara att ta av sig kläderna och slänga sig i vattnet! Någon var tvungen att göra det. Jag kunde inte ha det på mitt samvete..."

Hur katten hamnade i vattnet var oklart, men den kunde knappast ha hoppat från bron själv. "Den kan inte ha kommit någon annanstans ifrån än uppe på bron och den har inte hoppat i själv. Tyvärr är det nog så att någon inte ville ha den här kissen..."  säger Emma Karlsson. Den räddade lilla missen ska få ett nytt hem hos hennes moster. Den lilla kattungen har fått namnet Hope.

Modiga Emma, jag spinner extra för dig!

Min FlatCat är med Nalle och Lasse på marknad. Och så har "jag" via Stora matte gjort lite reklam för katthem på Stockkumla skjutbana i Västerås mitt under pågående Korthålls-SM:

De vassa SkarpSkyttarna kan ju också vara kattvänner faktiskt!

...och man ska alltid göra positiv reklam - man vet aldrig när en stödhem eller en kattköpare uppenbarar sig!

I morgon 25/7 har ni på er också att skicka in bilder till min Sommartävling med kattungebilder!

Här kommer deltagare nr 26, Trollet:
...som verkar ha gjort sig ett eget Trollebo ibland växtligheten?

Matte Anneli berättar: "Hej, här kommer ett bidrag från Trollet, han hittades alldelse ensam i centrala Kristinehamn Torsdagen den 15 Juli. Rädd och hungrig. Han har redan fått ett hem, tack vare Djurskyddet Kristinehamn så fick han snabb hjälp att fångas in och komma till oss. Jag tror att någon har haft Trollets mamma hemma som fött bäbisar, och när de sen tröttnat på hur vilda kattungarna är när de upptäcker livet, så har de slängt ut Trollet och syskon ihop med mamma nånstans, sen har mammakatt flyttat kattungarna för att det varit otryggt och lilla Trollet blev då ensam kvar i lådan eller väskan eller dylikt  när näst sista bäbisen blev ivägburen. Så lilla Trollet har irrat sig iväg och hittades som tur var innan nåt hände honom av Djurskyddet Kristinehamn. Den som slagit larm om Trollet har nu koll i det området efter mammakatt och Trollets syskon." 

Trollet själv tillägger: "Jag heter Trollet för att jag har charmat alla som har sett mig, alltså CHARM-Trollet .  Matte tror det är så som hon skrivit här ovan då jag är 100% rumsren och jag slutade vara rädd efter bara 1 dygn inomhus."

Mjau vad härligt! Och jag vet att Djurskyddet Kristinehamn är ett jättebra katthem som även bryr sig om skyggisar! T ex mina vänner Klosterkatterna Assar och Sixten kommer faktiskt därifrån, och fick den där första hjälpen av dem i Kristinehamn. *jubeljam och svansdans*

Kattungen Tore kommer här!

Och matte Marias berättelse är så fin, så den tar jag med som helhet:

"Jag har 2 katter, Sabrina och Tore, samt en "änglakatt", Julle. Av dessa 3 är Sabrina och Julle katthemskatter som jag köpte när de var vuxna, så tyvärr så har jag inga kort på dem som kattungar :-(

Min tredje katt, Tore, köpte jag för 100 kr som kattunge när han var ca 10 veckor av mina grannar som bodde under mig. Grannarna hade 2 katthonor, mor och dotter (okastrerade, förstås) som båda var utekatter och hade kattungar jämt och ständigt. Jag och min dåvarande sambo kunde till slut inte värja oss när vi stod på vår balkong och tittade ner på 6 jättesöta småkillar, alla i olika röda och vita nyanser som busade runt på balkongen under oss. Så sambons dotter, då 11 år, fick överlycklig gå ner till grannarna och välja ut en kattunge till oss. Vi fick vänta ca en vecka för kattungarna skulle avmaskas först, men sedan en kväll fick sambons dotter bära upp honom till vår lägenhet och ställa ner honom på golvet, för att våra andra två katter skulle få hälsa på honom.

Kortet är taget på hans andra dag hemma hos oss. Han hade busat runt ett litet tag och skulle sova en stund och fick syn på sin matte (mig) som satt i en mycket klättervänlig rottingstol. Han klättrade upp och lade sig tillrätta för att sova på mitt bröst en stund. Sedan dess har hans stora kärlek varit mig. Han älskar att sitta i mitt knä, vare sig jag sitter framför datorn (då ligger han och pustar förnöjt) eller framför TV:n, han ligger bredvid mig i sängen på natten och när väckarklockan ringer på morgonen så ska ligga på mitt bröst och gosa en stund innan jag kliver upp.

Tore är fortfarande min lilla bebis, fast han idag är 7 år och en ganska bastant herre på ca 6 kg. För mig är han fortfarande det sötaste och goaste som finns, men han är också resultatet av något som jag idag aldrig skulle tänka mig att stödja, nämligen helt okontrollerad huskattavel. Jag behöver kanske inte tillägga att han förstås är kastrerad, ID-märkt och vaccinerad.

Den andra bilden är på Tore som han ser ut idag idag när han ligger i vardagsrumsfönster och sover."

Lyckliga Tore! *spinner*

Mattarna plockar biggaråer, hussarna slår getingar och katterna flämtar i värmen...

Så förlåt att jag inte hinner svara på alla kommentarer direkt - vi försöker hinna med att njuta lite av sommaren också?!!

NosPuss Wikki

PS. Nova rekommenderar: ICA:s förpackning med sex stycken prasselmöss med snören! Just nu får Grön Råtta nr 1 en hård jakt! Orange Råtta nr 2 är redan borttappad. Matte får troligen gå ned till grannen under vår balkong och leta igenom deras uteplats... Men det är fyra kvar... Bild kommer senare!

Oj här kommer en riktigt festlig bild från Sams matte:

Ser ni Sam? Ser ni den otroliga blicken???!!

Matte Charlotta skriver: "Vi fick hem en ny kattunge för snart ett år sedan, världens sötaste lilla sibiriska katt vid namn Black Sam. Ett par veckor efter att han flyttat hem till oss var vi ute och plockade mängder med gula kantareller, som vi smörstekte och lade på en hemgjord pizza (tillsammans med lövbiff, oliver och fetaost). Redan vid rensningen av svampen visade Sam intresse och här ser vi honom i husses knä, med sikte inställt på den färdiga pizzan! Han är verkligen ett litet busfrö med massor av spring i tassarna och lek i sinnet. Han är en otroligt social katt som vill vara med överallt och hatar stängda dörrar."

Sam måste vara helt urtjusig idag?! *spinner*

Sixtens matte hade så svårt att bestämma vilken av Sixtens bilder hon skulle skicka till tävlingen så det blev ett litet collage! Och följande härliga berättelse hör till bilderna: "Sixten är nu 11 år gammal, han har fått vara på Öland ända sen han var en liten kattunge då min pappa byggde huset där och vi först hade det som sommarstuga innan vi flyttade dit permanent. Sixten älskar verkligen livet på Öland, oftast när vi skulle åka hem så var han puts väck och vi fick alltid vänta på honom. Nu som storvuxen 11-åring är han Herre av Runsbäck(området där vi bor) har han nog större revir än någon annan kastrerad katt, stora jaktmarker som han nyttjar för fullt och ofta kommer han hem och visar upp sina trofeer med ett riktigt segerjam. På bilden vid diskbänken är han inte så gammal, är nog tagen bara en liten tid efter att han kom hem till oss. Då var han ej rädd för vatten utan mer nyfiken, men efter ett för nära besök av ett vattenfyllt badkar så avskyr han idag vatten. På den andra bilden i kollaget så är han lite äldre men man ser fortfaran kattungen i honom, han är nog ca 1 1/2 år där och ligger såklart och gosar in sig ordentligt på Mattes nystrukna kläder.
Jag hoppas ni alla tycker det är lika roligt som jag att se tuffe Sixten som en liten och gullig kattunge. Tass på er/ Puma & Sixten med Matte"

Jag kan inte annat än spinna imponerat - vilka jaktmarker du har Sixten, det låter som att halva Öland är ditt?

Å vad det är spännande att ha en tävling - det lyser trots allt upp tillvaron när man konfronteras med sommarens alla tragiska kattnyheter... Här kommer en bild som är så full av minnen och lycka:

Det är Tess som skriver: "Tävlingsbild nr 21 påminde om min första katt så jag var tvungen att leta upp denna bild till tävlingen. Här är jag 5 år gammal och Tulo var runt 13 veckor tror jag. Året var 1985 och Tulo blev nästan 18 år gammal innan han gick bort."

Å jag ser en famn full av kärlek! Tack Tess!

Till min blogg kommer många kommentarer, de flesta med hjärtevärmande ord och sköna bekräftelser för en bloggande liten katt. (Sedan finns ibland kommentarerna som är spydiga eller rentav dumma - men jag brukar både besvara sakligt inte ovänligt och publicera dem ändå, för dumhet brukar ofta straffa sig själv utan att jag behöver nedlåta mig till att bli likadan...)

Men så kommer kommentarerna som träffar mig som isande spjut i hjärtat, som får tårarna att bränna och tänka "Men Goda SkaparKatt, vad ska jag göra?!! Hur kan det bli så här?!!"

Igår kom den här kommentaren till mitt första inlägg om de hundratals avlivade katterna i Grödinge som sätter sig som en tatuering i själen - en våg av smärta:

"Var är min Nisse? Myndigheter och "kattvänner" som har haft kännedom om kattsamlandet hos dessa personer. Min hankatt Nisse här i Gröndal, Liljeholmen har blivit matad av någon under den här vintern. Han försvann helt í början av sommaren. Nisse har en tatuering i örat 92WA. Jag har misstänkt hela vintern att det finns en kattsamlare, massor med annonser om försvunna katter. Och så här får jag veta i texttv och nu när jag kollar i Google att myndigheter och "kattvänner" har haft kännedom om denna kattsamlarfamilj, ingen varning någonstans. Jag mår illa. Paula"

Ja, hur svarar man, ärligt? Det är ju just sådant här jag är rädd för ska hända, när myndigheter har så obeskrivligt bråttom att göra det som är enklast för dem själva, så att inte liv skonas... Tänk om Paulas Nisse fanns bland dessa katter? Hur noga kollade de öron efter märkningar, katter efter chip? Inte alls, gissar jag, för då hinner man inte avliva hundratals katter på en dag! Å, det gör så ooooooooooooooont i mitt hjärta!

Hur ska det då inte vara för dem som kanske mist en kär och saknad katt i den där fatala insatsen från Länstyrelsen... Av all personal som fanns på plats där i Grödinge och assisterade den veterinär som skötte detta - vem såg närmare in i en rädd katts ögon och gav nåd?

Varför ställer jag frågor som inte har några svar?! *heta tårar på nosen*

...med en humla! Hon och husse cyklade till stan igår kväll och handlade lite och på hemvägen smackade hon ihop med den stackars humlan! Det blev ett rött märke under ögat på matte - men undrar hur det gick för den stackars lilla humlan?

När en liten hittekatt får förtroende för sin människa - en del får det direkt, för en del tar det lite tid - så kommer den härliga stunden då missen är helt avslappnad och man får klia på magen...

Matte Jenny berättar: "Här kommer ett bidrag från min lille Zigge. Jag adopterade honom från KattKommandoSyd i Augusti 2009. Han och hans syskon hade blivit dumpade i skogen och de hittade hans syskon först. Sen några dagar senare så hittades Zigge. Han var så lycklig att återse sina syskon så de döpte honom till Lycklig och lyckligare katt får man leta efter. Han är alltid snäll och glad. Han har bus i varenda klo och är helt klart den livligaste av mina 3 katter. Jag brukar kalla honom på skämt Monstret. Hans första halvår var han sjuk i klamydia och det var svårt att bota men till slut gick det. Jag tyckte han var livlig när han var sjuk men herre jisses vad han blev busig när han blev helt frisk. Zigge fyllde 1 år i maj så han börjar växa upp och bli stora killen."

Sånt här gör mig varm i hjärtat! Att få en matte som kämpar t o m för en svårt sjuk katt, det är något alldeles extra! Lyckliga Zigge, det namnet passar verkligen!

Från mina uppskattade vänner Nalle och Lasse (Som är på väg mot ny marknad i veckoslutet, Kalmar igen tror jag det var - med mig som "FlatCat" med i bagaget!) kommer en så vacker kattungebild:

Ser ni den belåtna minen hos den lilla kattungen? "Hos den här människan är jag trygg och varm och får god mat!"

Nalle beskriver bilden så här: "Lasse nappar en av våra små hittekatter.  Busan är för länge sedan borta... En alldeles liten speciell dam som vi fortfarande minns med stor kärlek och som vi ofta pratar om."

Jag ser kärleken i bilden, Nalle. Och att bli ihågkommen är att få leva vidare. Busan ler i KattHimlen!

Jag undrar om ni kan förstå vilken glädje det är för mig att få visa era fina kattungebilder och få ta del av så många underbara kattungeberättelser? Det är som en varm famn som öppnar sig och så härligt att dela med sig av...

Förhoppningsvis är det samma sköna värme som sprider sig i hjärtat hos alla er som tagit sig mödan att leta fram en alldeles speciell och kanske rentav gulnad kattungebild ur fotoalbumet, scanna in och skicka den?! En bild från den tiden då inte allt var digitalt... men då kattungar också var kattungar och hamnade på härliga foton!

Tyvärr har jag inga bilder från min egen kattungetid. Jag vet inte ens om det finns några. Som ni säkert vet, så bodde jag i många hem innan jag kom hit till matte och husse och var en helt annorlunda katt än vad jag är nu när jag kom till dem:

Jag var bara ett litet spret... och då ska ni tänka att jag ändå haft en kull ungar! Det är ju lite skillnad mot nu:
Man kan väl lugnt säga att jag vuxit till på alla ledder, även den mentala, och är idag en trygg och glad kisse. Höll jag på att skriva förnöjd? Se det är jag nog inte, utan ganska krävande! Jag vill så mycket så att matte får nippran på mig ibland, framför allt vara med, hela tiden. Men det betyder bara Kärlek ur ett litet KattHjärta!

Jag är så rädd
Jag är så rädd för rävens tänder
hökens klor och bilens hjul
Jag är så rädd för hårda händer
höjda röster, skarpa ljud

Jag är så rädd
Jag är så rädd för djupa vatten
köldens bett och eldens glöd
Jag är så rädd för de vassa skratten
stängda dörrar, svältens nöd

Jag är så rädd
Jag är så rädd när du rör mig
fast den är mjuk, din varma hand
Jag är så rädd att du överger mig
när jag äntligen nått din famn 

Kattungen på bilden heter Imse och finns på ett av Örebro katthems jourhem tillsammans med syskonen Bimse och Simse. Hon är född omkring 20/6 av hemlös  mamma i Bånghammar söder om Kopparberg. Ett försiktigt knyte som behöver tid på sig för att lära sig lita på människor...

Kissen ser kanske lite motsträvig ut, men ni vet ju hur jobbigt det är att behöva posera på bild?!! Den här söta tjejen, som dock är den som förtjänar uppmärksamheten, är Emma, en av de flitigaste katträddare jag känner, en förebild för många hittekattsentusiaster!

Tidningen SydÖstran beskiver henne som "Katternas Beskyddarinna" och det stämmer mer än väl! I Kattkommando Syds region är Emma en av dem som tar reda på döende, sjuka, utsvultna och utkastade katter med en outsinlig kärlek. Hur hon orkar och hur hon hinner, det är en gåta. Emma skriver också en gripande blogg om katternas öden och där finns ofta rop på hjälp.

Vill du stödja KKS och Emma finns information här. Och visst vill vi hjälpa till?!

Det kommer en raring till från Brittmari:

Det är hennes första katt Emma, som likt alla "första katter" lämnat outplånliga minnen: Hittade denna bild...på min första katt...Emma - född 1981 och kom till mig som en 3-månaders liten kattunge...och somnade in november 2000 - 19,5 år. Hon älskade att springa upp i draperiet och hängde sig fast längs upp vid dörrkarmen. När man gick förbi så tog hon tag i håret på mig och sedan rusade hon nerför och till andra sidan lägenheten och så upp i draperiet igen. En riktig liten Tarzan-tjej...*saknar henne*

Mjau, nu är det nog många som sitter och tänker tillbaka på sin Första Katt!??