Metrobloggen

Nu är pragvåren här och det betyder att trädgården behöver rensas upp en aning.

Tre frukträd står i kö för att omvandlas till korv- och brasved. För detta ändamål så ska jag låna grannens motorsåg. Just nu slipar han kedjan. Han påstår nämligen att päronträd tydligen inte är att leka med.

Han har dessutom lovat att jag kan hämta den idag, men helst efter begravningsceremonin. Hans svärmor gick nämligen bort i början av veckan.

Jag föreslog självklart att jag kunde hämta den imorgon istället, men han envisades med att fredag är en bra dag att låna ut motorsågar på (finkänsligt värre).

...

Så här ser väderprognosen ut för i helgen, så om träden har otur så är det den här lördagen som trädens köandet kommer att upphöra.

R.

PS. Jag har också skaffat mig passande arbetskläder för ändamålet, ja  inte för ceremonin alltså, snarare för trädgårdsarbetet.

Idag föreslog jag för min kollega att vi kanske skulle börja äta sallad till lunch. Ja, som ombyte till det klassiska tjeckiska energi-, kalori- och fettrika maträtterna.

Om vi båda gemensamt skulle hålla oss till den regeln så måste det ju resultera i att kilona försvinner lite fortare. Ja för att peppa varandra liksom, menade jag.

Eftersom min kollega nämligen inte heller kan beskyllas för att vara i riskzonen för anorexi, så var han snabb med att hålla med om att det var en förträffligt bra idé.

Sagt och gjort, idag tog våra liv en ny vändning. Vi beställde en varsin portion fräsch sallad till lunch. Efter det att vi fått i oss allt det gröna så var vi faktiskt väldigt nöjda med oss själva.

Hurra! Nu ska kilona bort! blev vårt nya motto.

Men för en liten stund sedan så försvann min kollega ut ur kontoret för att sedan komma tillbaka med en tallrik i ena handen.

Han sätter sig vid datorn och börjar mumsa på något. Nyfiken som man är efter en salladslunch, så är ju frågan given.

-Vad äter du på? slänger jag hungrigt ur mig.

Utan att ens lyfta på blicken så svarar han följande mellan tuggorna;

- Mycket mager skinka,

- Får jag se? frågar jag honom.

Flinande med hela munnen full av "mycket mager skinka" så räcker han fram tallriken till mig och frågar samtidigt lite försynt;

- Vill du smaka?

Skitskalle!!

När jag skriver det här så har jag precis smakat på den "mycket magra skinkan" för fjärde gången.

R.

De senast veckorna så har en kollega och jag jobbat på ett gemensamt och helt nytt projekt.

Det flyter på bra men tyvärr så är vi tvungna att få hjälp med vissa bitar av vår IT avdelning.

Vår IT avdelning är inte den mest effektiva i världshistorien. Är det något som behöver göras, stort som smått, så är det ett rent helsike att få det i tid.

Hur som helst, min kollega tröttnade efter 4 veckors väntan på att en liten, liten uppgift skulle bli utförd av vårt IT team. Hon skickade då den här länken till mig och bad mig välja metod.

List_of_torture_methods_and_devices

Eftersom jag också hade tappat tålamodet så valde jag efter mycket omsorgfullt övervägande denna metod.

Flaying

Lämnar man skinnet på händer och fingrar så kan de väl fortfarande klinka på tangentbordet utan större märkbar smärta, eller?

Nu ska jag vässa sashimi-kniven och gå till verket.

R.

Inte bara min dator har fått hjärnblödning, vad det verkar? Vädret har tydligen också fått sig en släng, eller så hade vi lyckan att uppleva en väderfanatikers blöta dröm?

Vad vet jag?

Hur som helst, marken som just blivit snöfri och torr, fick under natten ett nytt fint lager av snö inom loppet av ett par timmar.

Japp, det var en kraftig snöstorm som drog förbi vår lilla by strax utanför Prag.

Men en snöstorm är ju faktiskt inget underligt under den här årstiden, inte ens i Tjeckien där dessutom vintern i slutet av veckan övergår till härlig vår, officiellt i alla fall.

Det som var en aning konstigt var att det inte bara var stark vind och snö det handlade om. Den var nämligen inte bara vindens tjut och ylande som hördes. Det var också ett rejält mullrande och smällande som jag inte direkt kunde få grepp om.

Men det tog inte lång stund förrän det gick upp för mig vad det egentligen var.

Helt plötsligt badande vårt hus och tomt i starkt ljussken. Det första som slog mig var att någon måste ha slagit på mycket starka strålkastare.

Men inte var någon granne eller pubbesökare som slagit på billjusen.

Det var nämligen blixten som slog.

Det förklarade ju mullret i alla fall. Men åska under en snöstorm är det verkligen möjligt?!?

Det är det tydligen, för under en halvtimme så slog det blixtar i alla väderstreck runt byn..

Ni som upplevt effekten när man slår på helljuset under en nattlig bilfärd i dimma eller kraftigt snöfall kan ju gissa hur det såg ut när blixten slog under snöstormen.

Föreställ er den effekten men den lilla skillnaden att allt omkring dig är vitt, ett starkt reflekterande ljussken helt enkelt.

Lägger man sedan till de tillhörande ljudeffekterna, så måste man nypa sig både en och två gånger för att förvissa sig om att det faktiskt är verkligt.

...

Om man nu ska lita på media så måste det vara antingen finanskrisen eller svininfluensan som är orsak till det underliga vädret?!?

Nej, vänta, var det inte något annat som forskarna har varnat oss för de senaste åren? Hmm.. jag minns inte, men en sak är säker Armagedon är i antåg....

...kanske?

R.

PS. Lite bildbevis Video

...vad trött jag är på människor som inte har kurage nog att erkänna sina egna misstag.

Under min tid här i Tjeckien har jag aldrig hört att någon säga att de gjort ett fel eller ett misstag. Alltid ligger felet hos någon annan.

Jag menar inte att man måste hitta den skyldige, men att det alltid skylls ifrån sig och ljugs värre än troll, hjälper aldrig att lösa ett problem.

Jag vet inte om det är ett tjeckiskt fenomen, men det är fruktansvärt irriterande och stjäl mycket och dyrbar tid.

R.

Jag gillar att äta frukost på café.

Jag ska erkänna att det inte händer så ofta som jag skulle vilja av olika anledningar, men ändå.

En frukostmeny innehållande en stor kopp rykande varmt gott kaffe, en klassisk ostfralla, och en morgontidning som närmsta sällskap på ett trevligt och lugnt café, är faktiskt en mycket eftertraktad start på dagen.

Tyvärr så är snålt med bra frukostserveringar i Prag.

Förmodligen kommer säkert ett antal caféälskare, som har upplevt Prags kaffeserveringar inte att hålla med mig, eller så kanske gör de det? Vad vet jag?

Att hitta ett ställe i Prag som serverar gott kaffe (efter min smak) är inte lätt.

Det har blivit bättre sedan espressomaskinerna erövrade landet. Men även en espressomaskin är inte en garanti att kaffet blir bra.

Man måste faktiskt ladda maskinen med något som i alla fall kan liknas med något som har kommit från en kaffeböna. Ibland undrar jag om de verkligen vet vad de stoppar i maskinerna, för en sak är säker kaffe kan det inte vara!?!

Innan espressomaskinerna gjorde sitt intåg så var det bara "Turek" eller kaffe med sump (på ren svenska), som var tillgängligt på restaurangerna i Prag.

Recept på tjeckiskt "Turska kava" (turkiskt kaffe).

- Ett stim teskedar malet kaffesubstitut öses ner i en tom och hyfsat ren kaffekopp.

- Häll därefter i en skvätt kokhett vatten i koppen.

- Krydda med socker efter behov.

- Rör om.

- Vänta tills sumpen har lagt sig.

- Drick tills bara sumpen finns kvar i botten.

FUJ!!!!  ("Blä!!!!" på svenska)

En stor del av den tjeckiska befolkningen anser att det är så man dricker kaffe och att något alternativ till detta inte finns.

Men det fanns och finns faktiskt ett till alternativ....

....och det är pulverkaffet.

Bryggt kaffe som sedan frystorkas till pulver har aldrig heller varit i min smak. Men det finns ju faktiskt de som också gillar denna form av kaffeutövning.

Vi svenskar är väl kanske inte mycket bättre. En kopp svart bryggkaffe med en skvätt mjölk och en eventuell sockerbit är kanske inte heller vidare exotiskt.

Själv är jag just en sådan svensk bryggkaffe-anhängare. Mollbergsblandning utan varken mjölk eller sockerbitar är mumma för mina smaklökar.

Flera år så fick jag t.o.m. kaffepaketen skickade till mig från Sverige. Ja, jag var inte "riktigt" nöjd med det tjeckiska kaffeutbudet.

...

Men idag var det en hyfsat bra frukoststart. Jag slank nämligen in på café "Paul".

"Paul" tillhör en fransk franchisekedja och som säger sig vara ett bageri med te och kaffeservering.

I en mycket trevlig och rökfri miljö med otroligt tillmötesgående personal i tjeckiska mått, fick jag i mig en stor Espresso som verkligen smakade

kaffe. Och jag fick dessutom njuta av en fräsch och mycket god tonfiskbaguette.

I bakgrunden spelades det Jazz i högtalarna. Musiknivån var varken för stark eller för svag, precis så där precis lagom märkbar.

De övriga gästerna gjorde som jag, satt och läste eller bara njöt av sin frukost.

Imorgon blir det nog en sådan där "Paulfrukost" igen...

Hezky den!

R.

Min jobbdator lade precis av, efter många och intensiva upplivningsförsök så gick den tillslut igång igen.

Efter det att jag flyttat en bunt viktig data till servern, så fick min chef det här meddelandet i sin inbox.

"Hej XXX,

Härmed anhåller jag om en ny dator, den gamla datorn har fått hjärnblödning och är förnärvarande nära döden.

R."

Jag förmodar att min chef kommer att förstå allvaret i det hela.

R.

Igår var det festligheter för de hårt slitande anställda på företaget.

Ja, firmafest helt enkelt.

Ett tjeckiskt kalas utan "tombola"(lotteri), är inte ett riktigt tjeckiskt kalas.

Först köper man ett stim lotter!

Sedan hoppas man på att alla dina lotter dras!

Och om nu av en händelse någon av de inköpta lotterna blir dragna, så håller man tummarna att de dras för högvinsterna.

Och många vinster fanns det chans att vinna.

...

En av de tre högvinsterna!

...

Högsta vinsten! Och oj vad glad jag är att den inte hamnade på min lott.

...

(2-0 till Sverige).

...

En av de lyckliga vinnarna.

Självklart så måste det undersökas om storleken på de exotiska underkläderna är den rätta. Frågan är bara vem som är den lyckligaste av de två på bilden?

...

...

...

R.

En av de glada besökarna av vår lokala bypub har en förmåga att dricka sig till neandertalstadiet.

Han kan få i sig så mycket av berusningsdryckerna att han kan dricka en halv tjeckisk bypub under bordet, och det säger en hel del om vilka volymer det då handlar om.

Den killen har en del att fylla upp. Han är nämligen en aning överviktig. Med sina hela 150 kg och en höjd av 175 så är han jämnbred som en skapligt svullen öltunna.

Han är ganska behändig att ha på puben. Dyker det upp något bus så tvekar han inte att "tala" dem till rätta. Så det betyder att när han finns på puben så brukar det inte bli alltför stökigt...

...ja om man nu bortser från lite flygande dricksglas. Dessa glas brukar tyvärr oftast ha sin utgångspunkt från hans lite småsvullna näve... men annars är han trevlig att ha att göra med.

En dag när vår lite kraftigare vän hade gjort ett mycket imponerande försök med att tömma puben på starkvaror, så råkade han missbedöma sin omgivning en aning.

Den dagen så verkade det som om hans panna slätades ut för var glas han fick i sig. När ögonbryna och käkarna blivit så kraftiga så att det var svårt att skilja honom från en invånare i en apbur och en människa så beslutade han sig för att ta sig hem.

När han väl kommit hem så upptäckte han efter lång stunds letande i fickorna att han inte hade några hemnycklar. Han började då banka på dörren för att väcka sin förstående fru.

Men ingen förstående fru öppnade. Han började då ropa och hojta för att på så vis få sin frus uppmärksamhet. Men inte ens då öppnade frun.

Han förstod nu att hans fru förmodligen inte alls var så förstående och därför inte ville öppna dörren. Det var då lackade han till.

- Okej, tänkte han. Jag kommer hem väldigt sent och är dessutom aningen packad. Men för tusan det är väl inget skäl för att inte öppna dörren.

Han tar ett par steg tillbaka från ytterdörren och tar sats. Med armarna utsträckta och med en fart som vilken rutinerad Sumobrottare som helst skulle bli imponerad av, så viker sig dörren för hans kraftiga framfart.

Lagom när han kommer in i huset, nu stående på den uträknade dörren och samtidigt som dammet lägger sig så slår det honom att hans fru visst nämnde något om att hon skulle sova över hos hennes mamma just den här dagen.

Han kliar sig i huvudet för att sedan lite moloket köra händerna i rockfickorna och upptäcker nu till sin häpnad att han har hemnycklarna med sig.

Han ser på nycklarna som han nu har i ena handen, han tittar ner på dörren som han står på. Sakta vänder han sig om och ser på det gapande hålet där dörren fint hängde några få sekunder tidigare. Han konstaterar att dörrfodret är obrukbart för all framtid.

Han suckar och går och hämtar sängmadrasen från sovrummet, går tillbaka och lägger sig framför det gapande dörrhålet. Ja på så vis är chansen större att han vaknar vid ett eventuellt oväntat besök under den resterande natten.

...

Idag har han en ny jättefin och exklusiv dörr som han är väldigt stolt över.

R.

Nu är filmen framkallad.

Eller vad heter det egentligen när det handlar om bilder från en digitalkamera?

En bild från förra helgens maskerad.

Frun längst till vänster, Pippi under hästen, sonen under Pippi och en DJ längst till höger (den längst till höger är också den som slafsar till innehållet i den här bloggen).

R.