Metrobloggen

Min blogg har flyttat, gått vidare, sökt efter det gröna gräset på andra sidan. Den finns numera här. Fast, egentligen backat eftersom jag är tillbaka på min ursprungliga adress. Klickar ni här så börjar ni direkt följa min blogg med bloglovin (och vem vill inte det?).

PUSS och NUFFS

hos MansonDust om en snygg sjal! Klicka här!

En utav de stora nyheterna som cirkulerar i bloggosfären just nu är den om att bögar får ge blod (vilket de inte fick tidigare). Med rubriker såsom "Homosexuella får bli blodgivare" och "Även bögar får bli blodgivare" så basuneras nyheten om att det tidigare livslånga förbudet att ge flod för män som har haft sex med en annan man någon gång i sitt liv äntligen upphävs. Nyhetsartiklar målar upp att nu är problemet löst, nu får man ge blod även om man är bög.

Jag blir förbannad när jag läser det här, för oavsett om reglerna lättas på så görs det fortfarande skillnad på vanliga människor och bögar. En "vanlig" människa måste vänta tre månader efter en ny sexpartner innan de får ge blod. Att ha en stabil partner är dock inga problem, inte så länge det har gått tre månader sen man hade sex med varandra första gången. För att en bög ska få ge blod krävs enligt de nya reglerna ett års celibat! Det handlar inte om att man inte får ge blod om man knullar runt utan det handlar om att inte ha sex på ett helt år, till skillnad mot tre månader sen ny sexpartner för oss andra dödliga.

Jag tycker det är pinsamt, fruktansvärt, diskriminerande oförsvarbart... Ja, en jäkla massa saker tycker jag det är. Bara så ni vet, man behöver inte vara homosexuell och ha analsex för att bli smittad av hiv. Att ha regler som insinuerar det är så ofantligt kränkande. Arg är vad jag blir!

Läs nyheterna här, här och här.

Igårkväll så såg jag och David New moon. Jag är imponerad över hur bra den följde boken. Det är ett plus. I övrigt så tänker jag nog inte tycka så mycket. Det enda jag dock vill nämna är att jag har väldigt svårt att förstå hela Edward-hysterin. Alltså förlåt, men han är bara kantig, helt hålögd och har ful frisyr. Jacob däremot har muskler som ingen annan och ser inte galen/manisk/schizo ut när han ler. Jag hade valt varulven över vampyren any day of the week...

Ni kanske minns att jag har varit på TV för inte sålänge sedan, tidigare i höst var jag och ett par kompisar livepublik i Tinas Cookalong, det har jag bloggat om här. Nu har jag gjort det igen, varit på TV alltså - helt enastående. Ihoplagt med när jag var typ åtta (?) och stod och höll på att kissa på mig i direktsänd TV när stadskampen kom till Kristianstad så blir detta tre gånger. Det ni. Eller, kanske två och en halv gång...

Kika på klippet här, jag syns ungefär när mätaren står på 0.45. Men jag rekommenderar dock klippet som handlar om scouternas förbundssämma som jag var på i helgen!

Här är förövrigt ett kollage jag gjorde efter Tinas Cookalong...

Okej. Påstående: jag är van vid att vara en av de bästa.

Sen jag började läsa engelska på Högskolan för två snart år sen så har jag ständigt varit en av de bättre i klassen, jag har presterat som aldrig förr och det har kännts jävligt bra. Under mina två terminer engelska fick jag VG i allt jag gjorde och fan vilken pepp det var för självförtroendet. Även terminen när jag läste svenska i våras gick jättebra med nära på enbart toppbetyg.

Nu går jag på en utbildning som bara släpper in de bästa. För att överhuvudtaget bli övevägd så måste man prestera på ett prov. De 22 som till slut kom in är således väldigt duktiga. Alla. Konkurrensen är hög.

Igår fick vi tillbaka vår grammatiktenta, och grammatik är min grej. Jag fick ett B. Ett B är bra, jag hade 98 av 103 poäng så att säga att jag är missnöjd känns inte helt rimligt. Däremot är det en GIGANTISK tagg i ögat att veta att gränsen för A, dvs det högsta betyget, ligger på 98.5 poäng. Det är helt enkelt inte okej. Det gör mig ofantligt irriterad. Inte ens ett poäng var jag ifrån.

Det påminner mig om när jag skrev högskoleprovet och hade två poängs marginal till 1.7 enligt tidigare normeringstabeller som varit oförändrade i flera år men som trots allt förändras med, wait for it, TRE poäng just precis då när jag skrev det. Jag hamnade alltså precis under gränsen och fick 1.6 istället.

Missförstå mig rätt, jag är nöjd och tacksam med att jag har läshuvud, visst är det en utmaning men det är en utmaning jag kan ta med ro många gånger. En utmaning som är rolig och det vet jag att det finns många som inte kan säga. Så jag är inte otacksam, jag är bara väldigt irriterad på att marginalerna INTE vill vara på min sida just nu.

Så egot fick sig en törn igår. Man skulle kunna säga att jag insåg att jag inte är odödlig eller nått. Eller så kan man bara säga att jag har underliga prioriteringar i livet som låter en så fånig sak som en grammatiktenta störa mig. Det är bara att välja. Värt att väga in är att jag faktiskt drömde om att tentan var felrättad i natt, i min dröm så hade min lärare rättat fel och jag fick mitt betyg höjt. En sked narcissim någon, jag har i överflöd...

Jag är nyss hemkommen från skolan/träningen. Idag har, bortsett från alla dumma människor som går ivägen för mig, varit en bra dag. Jag har varit på föreläsning och kunskap är skoj. Jag har varit produktiv och skrivit klart en skrivupgift samt fortsatt på en annan. Jag har tränat arslet av mig.

Det finns alltså lite att blogg om, men träningen skriv jag om här. Och att skriva om att skriva verkar supertråkigt, detsamma gäller väl att skriva om min lektion i samtalsanalys.

Kanske ska jag bli modebloggare? Berätta in detail vad jag har på mig. Hela tiden. Enbart. Fast, det skulle bli ganska trkigt i längden. Och så skulle jag slita ut H- och M-tangenten på tangentbordet... Men, just for fun, vi provar en gång.

Dagens outfit:

Tjocktröja från Vässarö <3
Allt annat: H&M
Coolast: mina piratstrumpor!

Förresten så undrade Malin om mitt hat mot folk som är ivägen är någon ny 08-företeelse. Det är det inte. Det är däremot en av de främsta anledningarna till varför jag ALLTID har varit skeptisk mot Stockholm. I Bergshamra trivs jag, det är ungefär lika öde som Osby eller Vinslöv. Alla får plats utan att trängas. Och det är bekvämt att ha city nära tillhands med tunnelbanan. Men flytta till innerstan, nä, över min döda (eller i alla fall medvetslösa) kropp!

Jag har skrivit om rökare tidigare, framförallt respektlösa sådana som tycker det är okej att röka överallt utan att reflektera närmare över världens resterande befolkning som helst inte har lust att inhalera deras canserröksrester. Tidigare idag o mitt huvud målade jag upp vivida bilder på hur jag klämde en puckad rökares illaluktande huvud i dörren in till universitetet. För ja, hon stod tillräckligt nära, och således INTE de femton meter bort som reglerna säger att hon ska göra.

Jag känner helt enkelt att jag har en ganska arg dag idag. Mycket energi och ilska som vill komma ut av någon anledning. Idag blir jag även irriterad på människor som går sakta och är i vägen. Ska det vara så svårt att pinna på lite, se sig för och visa lite HÄNSYN? Jag kan åka slalom men jag föredrar att göra det med ett par skidor på fötterna i en backe ute i snön. Inte inne i en trång universitetskorrider med femtoielvatusen människors instängda svett hängande i luften. Helst vill jag lägga krokben för alla som är i vägen, ska det vara så svårt att fatta att jag vill komma förbi eller?

Okej, så, check på att avreagera sig. Nu ska jag plugga. Förövrigt så kommer jag drömma mardrömmar om det här. Hur ska jag kunna klara mig igenom julen, kanske dags att bunkra upp redan nu? (Förklaring: I min familj så pratas det ofta om den julen när jag drack ca en halv back julmust själv under en julmiddag. Jag har alltid varit lite av en svamp och just julmust har alltid varit värst. Dags för avgiftning kanske? Eller bunkring? Svårt val...)

Bored out of my mind...

Jag är tydligen ingen riktig skåning. Det är så man skäms...

Vill man läsa om vår badrumsinredning och min trevliga kväll så rekommenderar jag ett klick här. PUSS <3

Bloggvärldsbloggen har ett nytt tema varje vecka, denna veckan är temat passande nog språk! Jag kan inte annat än vara på! Bland mina utkast så ligger det ett jäkligt flummigt prettoinlägg om hur sor inverkan språk har på oss i vardagen, om hur allvarligt språk är och att det är av största vikt att vi alla värnar vårt fina språk... Behöver jag säga att jag inte tycker det är så särskilt bra?

Nä, mitt bidrag till veckans bloggtema blir istället en liten lista (utan inbördes ordning) över mina tre senaste språkfunderingar. "En inblick i en blivande språkkonsults huvud" helt enkelt eller "vad som mest går en blivande språkkonsult på nerverna". Håll till godo!

Översättningarna på TV. Jag får gåshud när jag ser dåliga översättningar på TV ibland, gåshud av den dåliga sorten; ilningar i kroppen, kramper och spasmer, allmänt obehagliga besvär överlag. Jag kan inte låta bli att undra vad tusan som rör sig i TV-chefernas huvud när de låter översättningar som till exempel denna få figurera på deras kanal. Tycker de illa om anseende eller vad är det frågan om? Eller det här exemplet: to be proud of översattes häromdagen till: att känna ynnest över, det vill säga INTE till: att vara stolt över. VAR FINNS LOGIKEN I DETTA?! Vad är det som är så främmande med att bara DIREKTÖVERSÄTTA?! Varför göra det svårare än vad det egentligen är?

Särskrivningar. Det finns få saker som irriterar mig så mycket som särskrivningar (förlåt älskling, du är underbar i alla fall!). Okej att man slarvar ibland, det gör jag med, jag är faktiskt ganska usel på att korrekturläsa mina egna texter - till och med dem som jag ska lämna in för bedömning. MEN, ibland blir det bara för mycket, särskilt i bloggvärlden. Snälla, ta hand om vårt vackra språk! Det heter chokladpudding, inte chocklad pudding eller choklad pudding. Dröm tjej är fel, samtals ämnet är fel, kill kompisar är också fel. Vad händer med världen egentligen? Samtliga exempel är autentiska, tagna direkt ur bloggosfären...

Både ett, två och tre. Okej, nu blir det nörderi på hög nivå. Be aware. I Svensk ordbok, nyligen utgiven av Svenska Akademin så skrivs det att ordet både numera kan samordna mer än två led. Det vill säga att enligt Svenska Akademin så är det okej att säga följande. "Både mamma, pappa, storasyster och mina lillebrödrar var och hälsade på i helgen". Det är så fel som det kan bli i mina ögon och jag orkar inte ens förklara varför. Vad tycker du? Jag gjorde en empirisk undersökning häromdagen, jag använde både för att samordna tre saker i en text och skickade sedan texten till en kompis för granskning - gissa vad hon anmärkte på? Min empiriska och helt ovetenskapliga/oseriösa studie konstaterade därmed att både endast skall samordna två led. Annars blir det gröt i hjärnan!

Vellinge kommun är i blåsväder, med all rätt. Deras inställning till ensamma flyktingbarn är skrämmande trångsynd och osolidarisk. Vad hände med att behandla andra som man själv vill bli behandlad? Vad hände med medmänsklighet och solidaritet? Med argument som "Våra egna barn då? Hur blir det nu med deras trygghet?", "Vi vill inte ha hit dem!" och "Det kommer på skattsedeln" så vill vellingeborna slippa ta emot ensamma flyktingbarn.

För det först så tycker jag att kostnadsargumentet är pinsamt, Vellinge har den absolut lägsta skatten i hela landet och med argument om att de inte vill ta emot flyktingar för att det kostar så visar både kommunen och dess invånare hur snåla de är! Jag hittar ingen bättre likhet än med Krösus Sork, den snåle som inte lyfte ett finger för att hjälpa någon annan och som konsekvent vägrade att låta sina pengar gå till något vettigt. Krösus Sork är en skurk, det är ett ord jag just nu tycker stämmer bra även på Vellinge. Vellinge är en skurkaktig kommun!

Viktigt att påpeka är att kommunerna faktiskt får ersättning för barn de tar emot, "det kostar pengar"-argumentet är således ett nollargument helt enkelt för att dölja sina översittartendenser och rasistiska åsikter.

Jag vet vad solidaritet betyder, något jag är tveksam till att Vellinge gör. Det betyder att man inte alltid ska sätta sig själv först utan se till helheten - att fråga vad som gynnar våra medmänniskor? Vad behöver vi göra för att alla ska få ett drägligt liv? Och inse att det bland inte är en fråga om vad man vill göra utan om vad man  faktiskt måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Två av tre kommuner i Sverige vill inte ta emot ensamma flyktingbarn samtidigt som det finns över 500 ensamma barn utan någonstans att bo. Uppenbarligen så finns det en problematik, någonstans finns en brist. I ett sånt här läge kan man antingen hävda att vi ska hjälpa till eller inte. För mig är det självklart, vi behandlar andra såsom vi själva vill bli behandlade. Skulle det varit tvärtom, hade det varit vi, vi svenskar, som tvingats fly vårt hem och söka hjälp i ett främande land hade jag velat bli mottagen som en människa med rättigheter. Inte som ett problem. När två av tre kommuner inte ser det så utan först och främst ser till sig själva då finns det en stor problematik och jag tror att många fler än bara Vellinge och dess invånare behöver fundera på vad solidaritet betyder.

I FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter lyder första punkten såhär: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.". Var finns gemenskapn, förnuftet och samvetet i Vellinges rasistiska attiyd gentemot ensamma flyktingbarn? "Med etnisk diskriminering menas orättvis eller kränkande behandling på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse." (källa). När Vellinge kommun och dess invånare säger "Vi vill inte ha hit dem" då har jag svårt att INTE kalla dem rasister och trångsynda, främlimgsfientliga kräk.

Slutligen så tycker jag att det är skrattretande och på gränsen till pinsamt att Vellinge marknadsför sig som en kommun som kan erbjuda "något för alla". Hur definierar de då termen "alla" om de inte ens kan tänka sig att erbjuda några av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna till en viss, utpekad grupp människor? Den 25 artikeln i FNs deklaration slår fast att "Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande", i detta ingår bland annat bostad - något som just nu i denna stund förvägras ensamma flyktingbarn av Vellinge kommun. Skärpning!

Läs mer här, här, här, här, här , här och här. Fn: allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna finns här.

Varje dag som går så blir idealkvinnan mindre och mindre. Size zero-idealet blir bara extremare och extremare, alla vill bli smalare och smalare för varje dag som går. Samtidigt så förändras definitionen av tjock i samma takt. Något som tidigare var helt normalt anses plötsligt vara fult, äckligt och onormalt.

Gröna Anna-bloggen har skrivit ett väluppmärksammat inlägg om siz zero-idealet. Hon visar bilder på hur bilden av den perfekta kvinnan - det vill säga modeller - har förändrats på fem år. Från att en liten söt putmage, mjuka lår och normala armar var vackert har vi nu ett ideal med ben som sticker ut överallt som ett tecken på skönhet. En bild utan synliga nyckelben, revben och höftben är inte en bild på en vacker kvinna.

När jag nu då läser om att Lindex lanserar en klädlinje som bara innehåller storlekarna S och M så bekräftas ytterligare bilden av ett krympande ideal. Formen vi ska passa in i blir både mindre rent fysiskt och trängre mellan ytterligheterna. Vi som inte passar i något mindre en M blir förpassade till Lindex Generous, märket för storvuxna kvinnor. Tydligen så vill "Större kvinnor vill gärna ha en annan passform." Ska vi inte sätta en stor röd självlysande stämpel i pannan också med ordet "tjockis" också? Så att vi en gång för alla klargör skillnaden mellan en vanlig person och någon som är överviktig?

Jag tycker det är diskriminering. Det är även en fruktansvärt oroande trend, hur många år tar det innan gränsen sänker sig till alla över storlek 40? 38?

Vem är egentligen tjock? Vem kan avgöra vad en "tjockis" vill ha för kläder? Vem har rätt att placera någon annan i ett fack på det sättet?

Gröna Annas inlägg hittar ni här, det är läsvärt. Även Blondinbella har tagit upp frågan här, det är även därifrån jag har lånat bilden ovan. Artikeln om Lindex finns här, men läs den inte om ni inte vill bli arga.

Empirisk: Om något är empiriskt så betyder det att det är grundad på erfarenheten. I motsats till om något skulle vara grundat på ett teoretiskt resonemang. En empirisk studie är således en studie baserad på egna efterforskningar och inte på någon annans/några andras teoretiska material. Källa: NE.se.

Jag tycker väldigt illa om respektlösa rökare, inte deras val att röka men när de konsekvent förbiser det faktum att omvärlden faktiskt har valt något annat: att INTE röka. Det har jag skrivit om här.

Idag så såg jag något som fick mig att skaka på huvudet riktigt ordentligt! En kvinna som hade så bråttom att röka att hon redan i rulltrappan upp från tunnelbanan hade en cigarett i munnen. Hon tände cigaretten i samma andetag som hon gick utanför dörrarna. Pinsamt. Patetiskt. Pucko. Det är några av orden som figurera i mitt huvud tillsammans med mitt minne av denna kvinnan. Om man inte kan vänta längre en än sekund än vad man måste med att få tända sin efterlängtade cigarett - har det inte gått för långt då?

Jag tror det är viktigt att fundera över vilka faktorer man låter vara styrande i livet! Är det begäret? Hänsynen? Alla vi andra som också kom från tunnelbanan fastnade i hennes rökmoln eftersom hon inte kunde vänta en enda minut och gå undan från den värsta folkmassan.

Visst är de för söta :)

Jag vaknade vid elvatiden imorse(?), typiskt lagom för en lördagsmorgon om man kommer hem vid halvtvå tiden kvällen innan.

Idag har jag hunnit med att:

• skicka en massa viktiga mail
• se ett avsnitt Alias
• se idol från igår
• vara glad för att Rabih äntligen åkte ut och för att Calle ständigt sitter säkert!
• träffa Malin och bli hudvårdskonsulterad av Emma
• blivit småförälskad i Mary kays olika produkter, framförallt Satin hands!
• ätit middag på en mysig pizzeria, dock inte pizza!
• åkt tunnelbana, mer än en gång ;)

Nu sitter jag och kollar på hål i väggen. Skitskoj va?

Ikväll så missade jag Idol för andra gången irad - jag måste ha ett liv. Hemska tanke!

Jag har hursom varit på supertrevlig dubbelklassträff! Jag har också hunnit med en sväng ner på lingonords 00-tals pub. En helt trevlig kväll! Det är ungefär vad jag orkar skriva, nu ska jag sova. David ligger redan och snarkar. Tjingeling...

Jag kan inte riktigt sova, så jag bloggar istället. Men det är för sent för att jag ska orka komma med något roligt eller insiktsfullt - så, jag bjuder på en bild istället. Jag tar dock inte ansvar för eventuell maktbalans som må uttryckas i bilden.

Något säger mig att det eventuellt är så att någon har glömt någon form av penna i ett par byxor. Eventuellt. Kanske. Vad tror ni? En tuschpenna möjligen? Någon som eventuellt känner sig skyldig?

Okej, det är för mig helt okej att folk röker om de känner att de har lust att medvetet förstöra sin hälsa. Det är deras ensak och inget jag känner att jag kan lägga mig i. MEN, när de röker utan att visa någon respekt för oss övriga som inte har lust att ta del av deras livsfarliga vana då blir jag förbannad!

På universitetet finns regler om att man ska stå 15 meter ifrån byggnaden när man bolmar - för att inte inverka negativt på arbetsmiljön. 15 METER inte 15 DECIMETER. Det var vad jag ville skrika åt nått pucko idag som stod precis utanför dörrarna och rökte. När det regnar så får man ta att bli blöt och frysa, det är ett aktivt val att röka och då får man ta konsekvenserna av det!

Jag blev så förbannad när jag såg det här att jag ville skrika, gorma och knäa personen i ansiktet så att cigarettjäveln åkta ända ner till tårna. Men, jag är en person som respekterar andra så jag muttrade bara lite och gick vidare. När jag sen stötte på två IDIOTER som stod och rökte nere i tunnelbanan så höll jag på att smälla av - världen visar verkligen inte sitt fina ansikte utåt idag. Jag blir så förbannad!

Taget från sl.se:

Det kan jag, stava till hänsyn alltså, det ser ni ovan. Därför så sa jag inget, att det sen var två stora läskaiga arbetarkarlar som blängde på mig när jag blängde på dem har absolut inget med min feghet och avsaknaden av civilkurage att göra...

För ett par veckor sen så var David iväg, då passade jag på att låna en av hans tröjor som jag gillar. Man får liksom passa på när han inte är hemma och kan ha åsikter... Sen så skulle jag ta bild på detta och lägga upp på bloggen, jag tog i runda slängar 30 bilder för att jag aldrig blev nöjd. Men, nu får ni resultatet ändå!

Och om ni inte fattade så är det altså jag som är råttan...

Äggwrap är min nya favoritmat, man steker en äggpankaka och fyller den med vad man nu tycler är gott att äta. Supergott och lätt att ta med sig. Och visst ser det gott ut! Klicka på bilden så får ni läsa mer!

Kom nyss in från en synnerligen kall kvällspromenad med Bamse och såg att det var Fawlty Towers på burken. En favorit sen jag var jätteliten! Så nu fastnade jag framför datorn igen trots att jag hade värsta intentionerna att gå och lägga mig.

Imorgon är det skola igen, attans tur att vi inte börjar förän klockan ett - jag kan då se till att göra det sista av det jag ska göra imorgon innan skolan istället för nu. Jag skulle till och med ha tid för en liten sovmorgon men det är inte så realistiskt med tanke på att vi tidigt imorgonbitti får besök både av Elton och av hantverkare som ska vålda bort lite betong i badrummet.

Egentligen så kan vi nog bara stryka alla sovmorgnar i veckorna fram till jul rakt av. Nu stundar två månader med extrahund och hantverkare. Ett riktigt äventyr, inga sovmorgnar (!), det blir nästan som att leva ett normalt liv där man går upp om morgnarna... Vad säger ni om det?

Bamse och Elton in action!