Metrobloggen

Singing in the Rain är den absolut bästa musikal jag någonsin sett. Den går inte så länge till, tyvärr. Inte vet jag vad jag egentligen förväntat mig, men detta var som att se en perfekt film där ensamblen sätter allt i första tagningen. Tre timmar försvinner i ett huj.

Maria Lundqvist is a STAR! Jag kommer mest ihåg henne som Sally på TV och den rollen gillade jag inte. Här spelar hon stumfilmsstjärnan Lina Lamont och hon gör det med bravur. Jag älskar henne! Hon är suverän! Och vilken röst hon lyckas få fram!

Karl Dyall tar andan ur mig, som han upphäver tyngdlagen! Jag kan inte ta ögonen ifrån honom när han dansar. Rennie Mirro dansar bara snäppet under och dessutom sjunger han underbart. Hanna Lindblad dansar så jag avskyr mina gamla stela ben.

Det var en upplevelse som heter duga. Regnet skvalade ner på scenen och som avslutning så fick även vi nära scenen en dusch från dansarnas skor.

Stockholm: I love you! Jag kommer verkligen att sakna dig och ditt utbud!

Ibland går det inte riktigt som jag tänkt mig. Förra helgen satt jag i solen på den inglasade balkongen med en tjock roman och ett glas vin. Eftersom jag var helt fångad av boken så kom vinet så att säga i andra hand. Jag läste, vände blad, räckte mig efter det fulla vinglaset, smuttade, njöt och skulle ställa tillbaka glaset på bordet. Då råkade jag stöta vinglasets fot mot bordskanten, jag tappade greppet, glaset flög iväg och i förbifarten färgades bokens sidor röda. Det är märkligt hur snabbt en bok kan dra åt sig vätska, beror väl på det billiga papperet förstås, som är något, men bara en aning bättre än dasspapper. Fort in och hämta hushållspapper och sära varje bokblad och placera ett hushållspapper emellan, för jag ville absolut läsa färdigt boken.

Nästa problem var att torka upp vinet som spritt sig över balkonggolvet. Glaset höll, konstigt nog. Och så till det stora problemet: Det var inte min bok! Nej, den tillhörde läsecirkeln på Akademibokhandeln. I torsdags tog jag i alla fall mod till mig och gick in med omslaget till boken och tittade skuldmedvetet på kvinnan bakom disken och så: "Det hände en liten olycka, jag råkade dränka Presidentens hustru i vin. Jag ska be att få betala boken." Skrattsalvan som följde delades av mannen i kassan bredvid. Sedan tyckte de att jag stått för dagens underhållning, så jag behövde inte betala.

Nästa bok jag lånade var Michelle Obama (en biografi av Liza Mundy) - tror ni det är att utmana ödet?

Presidendens hustru kan du läsa om på min bokblogg.

Motvilligt startar jag datorn, jag måste ha fått en överdos och behöver semester från den bärbara slavdrivaren, det går väl över så småningom.

I alla fall kom jag ner till Borås efter flera ombokningar och inställda tåg. Tänk vad den här vintern ställt till det: tak som rasat, båtar som fastnat i is, tåg som inte går och alla inställda raska promenader, för vem kan annat än försiktigt stappla fram på detta knöliga isunderlag. I Borås är det isigare än i Stockholm. Gårdagen var underbart solig och jag satt på balkongen i solen, läste en bok och smuttade på ett glas vin. Härligt och vårkänslan infann sig även om den ännu verkar vara långt borta.

Kram på er alla bloggare!

Jag förstår inte politiker! Varför i herrans namn är RUT inte bra för socialdemokrater? Det vet väl alla som jobbat heltid med små barn att det är ett himmelrike att komma hem en fredag kväll och det är städat! Man kan umgås med familjen. Och städaren får bl.a. pensionspoäng. Jag förstår inte vad haken är? Tänk efter lite, Mona Sahlin.

Nu säger du kanske: "Alla kanske inte har råd att utnyttja städhjälpen och fixaren Rut" - men det är alltid en avvägning - för att få något, måste man avstå från något. Dessutom finns ingen millimeterrättvisa, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas.

Heder åt RUT! Jag tycker hon/han är bra som skapar arbete när arbetsmarknaden i övrigt misslyckas. Fram för vita jobb! Även jag måste tillstå att detta är något som den sittande regeringen gjort bra!

Bokrea! Var kan man bättre botanisera än på Bok och Bild på Drottninggatan 9? En fantastisk bokhandel, trångt, men här gör jag alltid fynd, även när det inte är bokrea.

Dagens skörd blev tre böcker, trots att jag bestämt mig för att inte köpa några. Jag ska ju snart flytta. Det blev:

Sista andetaget av Denise Mina
Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell
Min far hade en dröm av Barack Obama

Samtliga kostade 50 kronor styck och de är inte en specialupplaga för bokrean utan gedigna inbundna böcker med bra papper. Dessutom fanns det en trappa ner stora, fina konstböcker för 50 kr. Helt fantastiskt.

Missa inte denna bokhandel när du är i Stockholm.

Det är nog gott att vara taxichaufför just nu. Det kryllar av taxibilar på Liljeholmstorget och de får snabbt körningar av trötta resenärer eftersom tunnelbanan nu vägrar att fortsätta. Liljeholmen har plötsligt blivit slutstation.

Själv fick jag gå några stationer i dag för att komma hem och kylan bet ordentligt i kinderna, och jag tänkte att jag inte skulle bli förvånad om jag mötte en isbjörn. De lär ju figurera på vykorten ...

Allt annat än kallt är det i mitt lilla hyresrum. Fastighetsägaren har monterat bort termostaten, nästa vecka ska systemet justeras och veckan därpå  ska vi få nya termostater. Under tiden har man varnat för att det kan bli varmt. Varmt? Det är rena bastun. Jag har sovit med öppet fönster och fönstret måste stå öppet hela tiden för att det ska vara något så när drägligt. Just nu har jag drygt 22 grader. Jag grillas på ena sidan av elementet och kyls ner på den andra av draget från fönstret, så statistiskt sett så har jag det rätt lagom.

Som om inte detta vore nog så ringdes jag upp av en automatisk röst (robot?) från SJ som meddelade mig att mitt tåg till Borås var inställt på fredag och jag kunde få pengarna tillbaka. Helvete också!

Livet är fullt av vägskäl. Nu har jag kommit till ett sådant och vet inte riktigt vad som kommer att hända framöver. Det blir kanske tyst här ett tag. Kanske återkommer jag, kanske inte.

Lev väl!

Dottern med familj har lämnat Bangkok och slappar nu på hotell i Koh Chang (var sjutton det nu ligger) och lyxar sig med 30-gradigt vatten i havet.

Själv drömmer jag mig också till Thailand och frossar i mina bilder från 2004:

Utsikt från hotellet, en underbar strand och hav som bara lockar till bad.

Bostäder på vatten ...

Jag längtar tillbaka till Thailand och bort från snöyran.

Denna morgon bjöd på elva minusgrader när jag gick till busshållplatsen precis i tid för att se bussen försvinna och till nästa buss skulle det dröja ca en kvart. Nu har jag ju privilegiet att kunna ta tvärbanan och byta till pendeltåg i stället.

Sagt och gjort, iväg till Årstaberg. Högtalarna upplyste om växelfel i Södertälje, vi resenärer börjar bli vana med att SL inte klarar kyla och absolut inte snö.

Tåget kom, men vi fick tränga oss in (ingen hängde utanför i alla fall). Jag har ofta funderat på hur det kommer sig att människors jobb alltid tycks finnas på andra sidan stan i förhållande där de bor. Det verkar vara någon sort oskriven regel.

I vagnen fick jag stå utan möjlighet att hålla i mig någonstans, men å andra sidan hade det varit ganska omöjligt att trilla omkull, så det var ingen större fara.

Vid Stockholm Södra så öppnades och stängdes dörrarna i 15 minuter, tåget kom inte iväg, nu hade de problem med dörrarna också. Vi alla vinterklädda resenärer började bli ganska varma och att stå inklämd i värme, men okända människors varierande "dofter" i näsan fick mig att börja må illa. Klaustrofobi kallas det. Vi kom iväg till slut och fram till Solna kom jag ordentligt försenad.

Hua! Hur blir det i morgon? Enligt meteorologerna väntas snöfall och hård vind.

I morse gick jag för att handla lite mat, trodde jag. När jag kom utanför dörren fångades jag av det vackra vädret, solen sken och det var alldeles vindstilla och ungefär minus 8 på termometern. Det kändes betydligt varmare och jag tog en promenad i stället över broarna till centrum. Eftersom jag egentligen inte tänkt mig ut på någon längre tur så låg ju kameran tyvärr hemma.

Efter Västerbron gick jag ut på isen som så många andra, där promenerade människor även med barnvagnar, joggare stegade förbi, skidåkare både motionärer och träningsåkare och så en herre som satt på en stol och fiskade. Och över oss alla lyste solen. Det är så vintern ska vara.

Väl inne i centrum så köpte jag ett par Ecco-skor i Goretex. Jag behövde nya skor för mina promenader. Och så blev det några böcker också i den allmänna förskingringen ... Mat får jag handla i morgon.

Jag har precis sett filmen på bio. Så många skratt, så ljuvlig, så levande. Meryl Streep är underbar!

Jag tänkte vara lite kulturell också, så jag lånade nobelpristagaren Herta Müllers bok "I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv". Efter att ha läst halva så förstår jag titeln, jag känner ingen lust att träffa henne heller, suck, jag är nog för ointelligent för att njuta av vissa böcker. Huvudpersonen sitter fortfarande på spårvagnen på väg till ett förhör hos säkerhetspolisen efter halva boken. Lång väg! Men har jag nu kommit så här långt så ska jag väl komma igenom den.

Svenska nekrofilföreningen? ”Som många redan vet är det alltså Svenska Nekrofil-föreningen som nu skänker 500.000 kr. för att försäkra oss om att liken som förs hem från Haiti är i så gott skick som möjligt, dvs vi kommer inte behöva ha sex med folk som är lemlästade.” Skulle en sådan förening existera, så skulle de ligga mycket, mycket lågt. Men någon fick sig ett gott skratt i alla fall.

Men flickor och pojkar, vill ni hjälpa katastrofdrabbade så sänd alltid pengar via välkända hjälporganisationer. Visserligen finns ju rötägg även där, t.ex. f.d. rödakorschefen, men i det stora hela så fungerar dessa.

ICA-Stig firar och jag fick tre rosa rosor i går.

Det var väl inte så svårt? Två klarade det, Red och Hebbe. Grattis!

Just nu visar termometern -3, men det har varit varmare under dagen. Stockholmsslasket har återvänt. Himlen är grå. Till och med snön verkar grå och mitt på dagen låg skymningen över staden.

I går gjorde syrran och jag en promenad ute på Djurgården. Sedan åt vi lunch på ett fik på Kungsgatan och pratade lite allmänt. Syrran är ju med i pensionärsorganisation och är en av de som drabbas av lägre pension i år. "Men alla har ju fått det sämre i lågkonjunturen", sa hon, "vi måste ju vara solidariska."

Vadå? Alla har inte fått det sämre. De som har jobb har fått det betydligt bättre under denna lågkonjunktur, även de som inte fått någon löneförhöjning att tala om. Jobbskatteavdraget har gynnat oss. Jag märker det, och jag är ett s.k. ensamhushåll. Hur mycket bättre ska då inte ett hushåll där båda jobbar ha fått det.

De som vi låter få känna av lågkonjunkturen ordentligt är de som blivit arbetslösa, de sjuka och pensionärerna. Det känns inte rätt!

Närverket Resurs har skrivit ett öppet brev till Gunnar Axén. Jag hoppas han läser och förstår.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article6438782.ab

Bildgåtan verkar vålla mycket huvudbry, därför har jag försett den med ytterligare ledtrådar. Kom igen nu!

Jag är så fredagstrött att det får bli en bildgåta. Orkar inte blogga, inte ens en balja java får mig att piggna till.

Den här gången är bildgåtan betydligt enklare.

Eftersom ingen ens vågar gissa så får jag förse bilden med en ledtråd:

Det som göms i snö, kommer upp i tö. Finns kanske inte i varje hem just nu, men har säkert passerat någon gång i någon form. Hör absolut inte hemma i naturen, det kallas nedskräpning!

... i romersk mytologi heter Aurora. Jag tror att hon har flyttat till Stockholm. Nja, egentligen så tror jag att det härliga röda ljuset på morgonen när jag går till jobbet beror på stadens ljus som speglas i både luftföroreningar och moln. Men vackert är det, eller hur?

I går hade vi ungefär -10 och det var så vackert. Jag saknade att jag inte hade kameran med mig när jag gick till jobbet, så jag tog med den i dag. Men i dag var det betydligt varmare och inte riktigt lika fint, men det fick duga.

Stockholm har vinter och jag hoppas att den håller i sig. Men dagens temperatur på -4,5 och fuktig luft gör mig orolig. Men bilderna på lunchen blev rätt bra i alla fall.

Trädens grenar har iklätt sig värmande "bomull"

Här har ni den "enkla" lösningen till bildgåtan. De flesta av oss har nog ett låsningsvred till toadörren, eller hur? Men det var inte så lätt att gissa med den hårda beskärning jag gjort av bilden. Så här ser hela bilden ut:

Närmast kom Pege som visserligen garderade sig med ringklocka, men också gissade på ett ej specificerat låsvred på en dörr.

Ibland måste man få leka lite med färger, svart/vitt - men ändå inte:

Om inte om hade varit så hade käringen skjutit haren med ärtbössan, sa man alltid hemma i Finland. Och det stämmer nog: om inte jag varit så förgrymtansvärt gammal så hade jag nog startat något eget nu.

Tjohej!

Ett riktigt härligt vinterväder med sol hade vi här i Borås i dag. Just nu syns de sista strålarna över horisonten.

Men t.o.m. statyerna fryser här och någon snäll person har klätt på den här kvinnan som står i Stadsparken. Visst blev hon fin?

Snön knarrar under fotsulorna, men solskenet gjorde att det droppade från taken och ibland rasade också ett litet snösjok ner.

I Viskan simmade änder och svanar. Jag blev lite överraskad över att se sångsvanar, i Stockholm är de flesta svanar knölsvanar.

Borås tar visst sitt dricksvatten från Viskan och det smakar riktigt illa. Ibland glömmer jag mig och tar ett glas direkt från kranen men jag spottar fort ut det igen. Jag använder mig av filtrerat vatten både som dricksvatten och som tevatten. Dottern påstår att vattnet smakar illa p.g.a. Borås dåliga vattenledningar, jag vet inte. Men jag kommer nog inte att vänja mig vid vattnet, det smakar inte bara illa, det luktar också illa.

I Borås finns otroligt vackra gamla träbyggnader och även gamla fabriksbyggnader i tegel. Jag vet inte vad som inryms i det här huset nu eller vad det har varit från början. Kanske någon boråsare som vet?

Så har jag försett bildgåtan med ytterligare en ledtråd.

Vad har jag hittat här då? Klura ut det om ni kan!

Ledtråd: Finns troligen i någon variant även hemma hos dig. Färgen kan variera ...

Det här var visst jättesvårt. Jag kan ju säga att någon klocka är det inte, och ingenting antikt heller.

Ledtråd nr 2: Sitter alltid monterad på ett ganska stort rektangulärt område, ungefär i samma höjd.

Gårdagens slöhet fick till följd att jag inte tog en promenad i det fina solskenet. I vanlig ordning trodde jag att det blir säkert lika fint i dag, men tji vad jag bedrog mig. I dag är det visserligen varmare, men mulet. Det var som att gå i ett svart/vitt landskap.

Trädens och buskarnas grenar tyngdes av snö, som vid minsta vindpust pudrade mig med finkorning snödimma.

I alla fall så roade det mig att slå över ett av fotona jag tog i färg till sv/vit. Man ser ju knappast någon skillnad. För tydlighetens skull: fotot till vänster är i färg!

Rastlösheten plågar mig, jag vet inte riktigt vad jag ska göra resten av mitt liv. Just nu hör jag inte hemma någonstans och då blir det att leva sitt liv i böckernas värld i stället. Förra året plöjde jag 62 böcker och sedan i fredags har jag läst ut en bok på 559 sidor. Böckerna är helt enkelt för korta.

Och så passade jag på att ta en bild på dottern i studion, jobbande in i det sista innan resan som startar i morgon bitti. Hon sitter säkert kvar till sena natten. Jag hoppas att de får en jätteskön resa i värmens Thailand och att hon nu vilar ut ordentligt.

Jag hittade det här testet på alltommat.se och lyckades till min förvåning med 5-7, dvs. de kryddor jag använder, men jag blandar inte själv. Pröva!

I dag har jag rensat lägenheten i Borås från allt julpynt, det är otroligt vad fort tiden går. Knappt hinner jag få upp tomtar, kulor och ljusstakar innan allt är över.

På måndag drar dottern med familj till Thailand i fem veckor. Jag hoppas de får det jätteskönt, hon är så stressad och utarbetad nu så hon behöver verkligen en vilopaus.

Vintern stannar ett tag till enligt tidningarna. Bra tycker jag, bara tågen går. Mindre bra för de hemlösa. Egentligen borde vi inte acceptera att folk inte har någonstans att ta vägen. Så var det inte när jag kom till Sverige, det var bl.a. därför jag hamnade här. Jag stod inte ut att se de hemlösa i Helsingfors - i Stockholm fanns inga, vad jag vet i alla fall. Nu har vi hemlösa och tiggare överallt. Tiderna förändras och inte alltid till det bättre.

Av Sveriges 1,8 miljoner pensionärer får 80% längre pension tre år framöver. Samtidigt vill regeringen att de äldre ska hänga kvar på jobbet upp till 70 års ålder (minst - helst ska de dö på sin post) medan våra unga går arbetslösa. Det är kanske billigare nu, men hur blir det framöver? Nu sänker man skatten för de som jobbar, högre sänkning om du tjänar över 33.000 kr per månad. Sladdertackan funderar, men det hjälper inte.

I morgon hastar jag iväg till Borås. Sj, snälla, låt tågen rulla!

Svar på bildgåtan: Javisst var det bark på en tall, lite lava växte också på den. Rätt gissat av Fogprincess
och Ellis (som garderade sig lite). Smarta tjejer på bloggen!

Vad har min kamera hittat här då? Gissa!

Ledtråd: Finns även hos dig ...