Metrobloggen

Hörde detta samtal mellan två flickor i mitten av tonåren(med förbehåll för språklig tolkning), och allt jag kan säga är: jag känner mej trygg i min vandring mot ålderdom. Tack du anonyma! Mina ögon tåras än....

"Svär du?"

"Ja, Jag svär!"

"Men hur kan jag veta att det inte bara är som du säger?"

"Tillit, vännen, tillit!"

"Är ju lätt för dej att säga, men med så många svek som far omkring i världen så vet jag inte om det ordet 'tillit' har någon betydelse längre. Jag har blivit sviken fler gånger än jag kan minnas."

"Just därför. Allt du säger eller gör i livet är byggt på någon slags tillit, även om det inte är något uttalat så lämnar du ändå ut dej själv med din blotta existens, så chansa - Ge mej en chans att förtjäna ditt förtroende. Visst, du kan bli besviken, men du kan också fånga en sann vänskap."

"Ja, men jag kan ju även förlora en vän om du sviker."

"Du förlorar ingenting, för vill du verkligen ha mej som din vän om du inte med säkerhet kan lita på mej? Vill du verkligen behöva ifrågasätta min vänskap varje gång du har något att berätta, eller kanske bara mår dåligt över något? Och kan jag kalla dej min vän om du inte visar mej den tilliten?"

Livet kom till mig och sa: Du, din tid är slut. Allt det som du någonsin haft, är för alltid borta nu. Och alla dom du älskar, dom du kallar din familj, ska sörja vid din mörka grav inatt.

Döden kom och tog min hand, bar mej som ett barn. Bort från livets trygga famn - mot Karons berg till strand. Jag vände mej i vanmakt, och ropade högt ditt namn. Men rösten min bar inte ända fram.

Därför ber jag dej, min älskade, sjung för mej inatt. En sång om livets glädje - Med sorgen i ett skratt. Sjung för mej min älskade, sjung en livets sång. Låt mitt minne finna sej till ro.

Om inte hästen kommer till bonden, får bonden gå till frun...

Om man gräver en grop åt andra bör man få bra betalt.

Har man förövrigt någon chans att få till det? Ja ni vet så där i största almänhet??

Hittade denna formidabla dikt i min skrivbok från fyran. Bear kunde inte skriva när han var 11 heller.....

Lite till och lite framåt - litet bak blir liten tårta

lite in och lite ut - litet snöre blir en knut

lite upp och lite ner - lite blind  man inte ser

lite skimmer lite glans - lite halt blir konstig dans

Citat: "Även en blind höna kan nackas"

"Om man går riktigt fort och skrattar mycket, så märks det inte att man är ful"

Jag skrev en gång en bok om misslyckanden. Den sålde bara i ett fåtal exemplar, så jag antar att det var en succé.

Var dessutom på anställningsintervju förra veckan. Allt var lite märkligt upplagt då kvinnan som skötte intervjun först bad mej visa mina händer, sedan mina tänder. Efter detta skrev hon några rader och bad att även att få se mina referenser, det var nog då jag visade fel.

En kompis har just köpt sej en lägenhet i Sockholm, fint och lugnt läge i slutet av en enkelriktad gata. Dit kom han.

"Saliga äro de korkade, ty de flyta"

Att vara dum är att inte veta

"Samborombom" sa han

"Hur menar du då?" sa hon

Kanske är det första gången du hittar in på denna sida. Jag skulle vara rätt så förvånad om någon gjort det. Detta är min lilla sida med allt det där som interiktigt passar sig i min "vanliga" blogg, men som jag ändå av någon outgrundlig anledning finner för gott att publicera.

Ta det inte på alvar, vad som än råkar skrivas, bara låt det vara en del av allt annat du råkar läsa, men inte fäster något vid.

Ooo du flapprande flärp

Du fladdrande läm i vinden

Saknar du aldrig det som var

När du smattrade mot kinden

Ooo du vibrerande skinflik

Du hoppande, skuttande bihang

Längtar du ännu tillbaka hit

Där du var din mästares bästa slang

Ooo du slaka gurkmojäng

Du slagna ursäkt till ett skärp

Minns du än den tid som var

Ooo du min flapprande flärp

När du möter din största skräck,
har du få val...
Slåss...eller fly.

Du hoppas att kunna stå emot rädslan...                                                          men ibland flyr du ändå.

Tänk om skräcken följer efter...

Var kan du gömma dig då?

Jag är aldrig den du tror. Jag är han som ser dig för den du är, utan masker, utan lögner, utan hat.

Jag är den du alltid vet. Du ser mig utan rädsla, utan allt du aldrig haft, utan det du tror du har.

När du sett mig är det för sent, för sent för rädsla, för sent för trots.

Jag tar dig snabbt, bara för att det är du, bara för att du är min. Då, nu, för alltid.

Farväl min vän. Vi ses nog aldrig mer. Men tänk på mig när du far en sista gång med Karon mot dödens säkra famn.

Skymning     Mörker     Död

Mörkret är min vän. Inte för att det skyddar mig, det gör väggar också. Nej, mörkret omfamnar mig, blir en del av mitt innersta väsen. Mörkret är vad ljuset aldrig kan vara: En vän.

Jag har alltid föredragit att "arbeta" i mörker. Tryggheten som finns där kan kanske jämföras med den trygghet du en gång kände i din moders buk. Som en skugga om natten är ett otillräckligt utryck. Skuggor har nyans, men mörker är bara i symbios med mörker.

Problemet är att normala människor skyr mörkret som en iskub skyr elden. De anar sig till en fara som oftast inte finns där. Oftast inte, men ibland. Jag älskar de gånger enfalden tagit över någon oförsiktig. Jag älskar de gånger då min spontanitet får utlopp, när mitt sinne får härja fritt. Och det är alltid de gångerna jag verkligen känner mig som ett med mörkret, livet och kärleken till den själ som nu blivit en del av mig. Seendet är mig fjärran, men hörseln, lukten, känseln och ,om jag har tur, smaken, blir en lika stor del av upplevelsen som mörkret. Ett skådespel i total harmoni med livet som huvudaktör och mig som dess regissör. Stilla låter jag min hand sköta regin och söka sig fram över rädslans skal. Jag vill inte ta det realistiska ur skådespelet. Allt skall vara fritt att hända. Om jag vill!  Jag har makten att välja nu, inte som då, för länge sedan när valet var utom mitt sinne. Jag bestämmer!

I mörkret hör man saker som annars är i det fördolda på samma sätt som de fysiska ting du berör. Ett andetag är den renaste av toner, och ett till, ett till, ett till....Tyst....Skakande lemmar i ett otaktens cressendo. Högre Högre Högre...... Sedan....Tyst....

I mörkret finner du vad du annars har fördolt. I mörkret bor din skräck. I mörkret bor din fasa. I mörkret bor dina dovaste drömmar.

                               I Mörkret Bor Jag

Värmen av dina sista andetag är värmen i mina. Jag vill bara låta dig somna in, men du ger mig inte den glädjen. Jag håller ditt huvud i ett fast grepp, men din kropp skakar i kramper. Varför somnar du bara inte in, delar dina sista få sekunder med mig? Låter mig bli en del av dig?

Jag släpper sakta din lelösa kropp och kysser ditt sinne en sista gång, lägger din kropp till rätta och lämnar dig ensam, för alltid, i frid.

Sov nu min sköna!

Jag är en mördare. Jag lever för att ta liv, och jag kommer en dag dö av samma anledning. Jag är inte ute efter ditt liv, eller någon i din familj, eller någon av dina kära. Men om....Men om, ber jag inte om förlåtelse. Jag tackar dig för det du gav mig: Odödlighet! Närhet! Njutning! Livet!

 Du har släckt min törst. För en stund.

Missförstå mig inte nu, jag är bara en varelse av kött och blod. Jag har känslor och vardagliga behov som alla andra.

Jag bor inte ensam i ett isolerat, avlägset hus. Jag bor inte ens hos min Mamma, herregud, nej. Jag lever ett liv som många andra. Ett normalt jobb, med en normal lön. Jag kör en medelstor, röd bil, jag slår inte barn, jag älskar djur. 

Och kan vara din granne.

Jag är han som hälsar glatt varje morgon du startar bilen, väntar på bussen, cyklar till skolan eller tar morgonkaffet i trädgården, en av de där underbara dagarna när solen för med sig en ljum morgonbris och allt känns underbart.

Jag är den människan!

Min resa började, som för så många andra, med ett misstag. Ungdom är ett konstant tillstånd av förvirring, förivring och förförelse. Att vara ung, den suddiga gränsen mellan barndom och vuxenliv är det närmaste vi kommer skärselden under vår korta vistelse på denna plats. Där gör vi det första valet, mot Himmel eller Helvete. För många är valet lätt, för andra kan det beslutet ta en normal livstid, för några få finns aldrig valet. Någon annan har tagit det beslutet. Du är bortom. Har du tur så tar livet slut där, har du otur tar du det livet. Jag tog det livet. Min första...Stora...Kärlek. 

Jag ville, min kärlek ville, till en början. Livets Moder kan vara grym. Jag fick aldrig ta beslutet, men jag fick kraften. Hela min kropp fylldes av den. Jag andades den, kramade den, såg den, kände den, från hud in i benmärg. Min första orgasm kom till mig i samma ögonblick min älskade drog sitt sista andetag. Jag var kraften.Är kraften.

Följ mig på min resa