Metrobloggen

Dagens låt:

Detta är en låt som får mig att må bra, en riktig killer fox låt är det.
Mysfaktorn är HÖG på låten.

Jag har senaste tiden blivit sjukt såld på hiphop/street och locking speciellt. Tänkte bjuda på några tips på i mina ögon grymma dansare.

Finns fler men orkar inte leta upp alla klippen nu.

När jag gjort min gaddning ska jag verkligen spara ihop pengar och gå lite streetkurser. Jag vill verkligen kunna en bråkdel av det dem kan på det här klippen...

Det känns som om det var evigheter sedan som jag skrev här på bloggen, och det är det också. Det finns verkligen inte en lugn stund just nu. Jag får bara inte tiden att räcka till. Visst allt handlar om prioriteringar och just nu priar jag annat än att skriva här. Bra eller dåligt vet jag inte vilket det är. Men det känns iaf rätt val att ta hand om den tid jag har på det sätt som jag just nu vill iaf.

Detta blir en kort blogg idag, men jag kommer ändå ta med det vesäntliga som hänt sista dagarna.

I helgen var jag på dansbandskampen och jobbade. Jag och Tobbe gjorde ett reportage och intervjuade bland annat Peter Settman. Det var kul, artikeln den fick bli publicerad på vår hemsida Dansmaffian.se och för att läsa den kan ni klicka på länken längst ner i bloggen.

Vad har jag mer hunnit med? Varit och Dansat i Ljungsbro, helt sjukt kul kväll var det och ofantligt många härliga människor som jag inte sett på evigheter. Vet att det var minst ett år sen jag var där sist iaf. Kan vara ännu längre sen.

Fick mig några underbara danser med väldigt mysiga och trevliga tjejer ;) och det är aldrig fel. Vet inte vad det är med östergötland men det fullkomligt vimlar av snygga sexiga och supersöta tjejer där. Inte nog med det så är dem väldigt trevliga och mysiga att umgås med. Så denna kväll var en jackpot.

Men det mest intressanta är nog att jag har sett en varelse som i mina ögon är något utöver det vanliga. Det sjuka är att jag träffat denna varelse tidigare, men då tänkte jag inte mycket mer på det utan jag hälsade bara när hon stod och pratade med en vän till mig. För att vara artig helt enkelt. Sedan förra veckan tyckte jag mig känna igen henne när jag var förbi lokalen och lattjade med polarna, men då visste jag inte vem det var.

I tisdags däremot så mötte jag ett par ögon som smälte mitt hjärta. Jag fick en syn som inte var av denna värld. Jag blev helt tagen.
En känsla for inom mig och jag tror att jag då föll direkt.Dock sa vi inte ett ord till varandra vad jag minns iaf. Jag fegade nog ur måste jag erkänna. Det e larvigt jag vet, men jag kan väl inte rå för att jag är blyg av mig. Då jag har råkat ut för sånt tidigare och snabbt kom jag på andra tankar och beslöt mig för att jag bara intalade mig själv något. Det var min hjärna som spelade mig ett spratt. Eller???

Idag var jag återigen förbi lokalen och gissa om jag blev förvånad när jag såg henne där. Helst sanslöst, jag blev helt varm i kroppen. Kände av lite handsvett och blev helt röd i ansiktet. Kan iofs ha att göra med att jag just då dansade en rätt snabb bugglåt vilket kan ha varit det som gett mig dessa symptom i kroppen.

Men jag tänkte att denna gång ska jag bjuda upp henne. Jag ska säga hej. När jag var färdig med dansen jag höll på med gick jag och satte mig hos en vän och började småprata lite medan jag pustade ut. Döm om min förvåning när denna varelse dök upp och gick fram till oss och började prata.
Hon kände tydligen min vän oxå vilket gjorde saker och ting mycket bättre :).

Då jag oftast har lättare att bjuda upp nån som jag redan pratat med var detta perfekt. Jag inväntade rätt tillfälle och bara någon minut senare kom en perfekt låt. Nu minns jag inte vilken det var, men en bra låt och jag bjöd upp. Hon sa att hon inte var så duktig men vem bryr sig. Det handlar inte om det. Det handlar om att ha kul och det sa jag till henne. Och kul hade vi. Vi småpratade hela tiden och lärde känna varandra.

Kvällen försvann, hur sjukt fort kan egentligen två timmar gå egentligen? Helt plötsligt var det dags att börja röra sig hemåt och gentleman som jag är ( ibland) så erbjöd jag mig att följa henne till T-banan, visserligen åt fel håll för mig, men vad spelar en station för roll när jag inte har brådis hem. Så hon tackade ja och förklarade att hon tyckte det var lite obehagligt att gå själv från lokalen och det förstår jag. Det finns mycket rötägg ute. Men i just detta område är jag HELT orädd, dels för att jag bott där förut, men mest för att jag känner på tok för många av de ligister som finns där. Och numera arbetar jag i området. Så JAG är då aldrig rädd där, inte ens om ett helt gäng står och för ett liv i centrum. De bekommer inte mig. För jag vet att jag kan gå där utan att någon vågar eller vill göra mig illa. Vad det beror på ska jag inte gå in på nu, men det är iaf saker som är bra och laglydiga sådana. Jag har arbetat mig upp till den respekt som jag får av dessa ligister där ute. Men nu finns väl antagligen inte många kvar antar jag. De från min generation sitter väl antagligen på kåken, är inte i liv eller flyttat därifrån. De få som är kvar ser man sällan. Så jag kanske borde vara nojjig men det är jag inte.

Nu kom jag av mig ju. Och detta var tänkt att bli en kortis. Kvällen slutade iaf väldigt bra och trevligt sällskap fick jag. Men vi får se, jag tänker inte ta ut någe i förskott. Inte ett dugg. Jag går in med en approach att det är en ny blivande vän. Jag tänker ta det väldigt piano. Har blivit bränd så många gånger så chanserna är inte stora om jag säger så. Men man vet aldrig vad som sker. Människan är trevlig och det är ett stort plus:)

Länken till artikeln

Vilken helg det har varit. I lördags efter att jag var och shoppade lite kläder, hittade ett par jeans som jag gillade. Tyvärr har jag inte tillgång till någon kamera. Så bilder blir svårt. Var förbi och kikade på vad som finns idag i mobilväg. Fann inget som jag gillade, men jag hade lite tråkigt och bestämde mig för att låtsas vara intresserad och se hur långt säljaren var villig att kämpa för att få sälja.

Historien börjar med att jag står och kikar över SE lurar ( Sony Ericsson). En säljare kommer fram till mig och är lagom kaxig, han säger något i stil med. Hej, ser att du är nyfiken på telefon. Vad har du för telefon idag? jo, sugen är man väl svarar jag. Jag lever på en stenålders lur. En K810i är det som används men som börjar ligga på sista andetagen nu.

Säljare fortsätter, Vad tycker du om telefoner med touch skärm. Njae, svarar jag. Är inte direkt intresserad av dem. Det känns osäkra lurar. ( Lärde mig rätt snabbt när jag jobbade på Anovo att telefon med touchskärm kan lätt gå sönder och garantin gäller oftast inte för det. Trots att man tycker att det borde ju gälla då man faktiskt måste trycka på skärmen för att använda luren).

Säljaren fortsätter, Va bra att du sa det. Här har vi ( modell minns jag inte) som är sony ericssons senaste modell. Den har bland annat.. Redan här stängde jag av öronen och lät han babbla på och låtsas nu vara lite intresserad.

Den har både touch skärm, och slide för att kunna fungera som en traditionell telefon.
Ok, svarar jag. Utan att visa för mkt ointresse. Killen tar fram telefonen och jag kikar på den. Då säger jag att jag inte vet hur lång bindningstid jag har kvar på mitt nuvarande abonnemang. Visar sig att jag bara hade några dagar kvar till jag kunde förnya abonnemanget. Killen som verkar säker på att han har mig i en ask fixar att telefonfirman släpper abonnemanget. ( tack för d tänkte jag). Han frågar lite frågor om varför jag har så hög pris på mitt abonnemang och jag svarar att det är för att jag ringer mkt. Och jag kan prata sjukt mycket i telefonen.

Han visar några andra erbjudanden och jag är faktiskt lite intresserad. Dock tycker jag att det alternativ han visar mig är inte något för mig. Så där bestämde jag mig för att nej tack. Det var inget för mig. Väntar och ser vad han säger om telefonen. Han börjar då prata ännu mer om telefonen och erbjuder mig ett par sjyssta hörlurar. Jag svarar att det där har jag redan hemma. I dubbel uppsättning och säger att jag har två burkar som jag använder dem på var sin. Ok, säger han och börjar fråga om jag har blåtandssnäcka. Och klart jag har det. Han säger då att han ska "övertala mig". Han går undan och ett annat par i butiken säger. Oj, han vill verkligen sälja. Du verkar vara riktigt bra på att få bästa möjliga erbjudandena av säljarna. Jovars svarar jag. Stanna kvar och se finalen:).

Nu kommer säljaren ut med två olika förpackningar. Den ena innehåller högtalare och den andre en digital fotoram. EN sådan som jag faktiskt velat ha ett tag. Dock vet jag att just dne modellen han erbjöd med i paketet på telefonen är inte av bästa modell och kostar säkert inte mer än typ 400kr och är inget som han förlorar på" för jag vet att de har marginaler och " förblindar en" med att säga att de bjuder på kostnaden osv, men i sjävla verket tjänar de på det iaf. Polare som arbetar på TPH ( the phonehouse) har berättat hur det fungerar. Så jag blir lockad, men inte övertalad. Jag säger ärligt till killen att jag tycker han är en bra säljare och har riktigt bra argument, men jag måste tänka mig för så jag inte gör något förhastat ( jag vet ju faktiskt inte hur länge jag har kvar mitt arbete). Då säger killen, Du får mitt sista erbjudande, jag bjuder dig på ett års försäkring. Det innebär en kostnad på dryga 1400kr ( minns inte exakt vad han sa). Det var ju bra iofs. så nu kunde jag välja dessa alternativ.

1: köpa luren med högtalare till datan

2: köpa luren med en digital fotoram på köpet.

3: köpa luren med ett ett års gratis försäkring

4: Tacka nej och fundera på det.

Gissa vilket alternativ jag gjorde?

Självklart tackade jag nej. Visst det är kanske dumt, ur den aspekten att om jag vill ha luren sen så gäller inte samma erbjudanden som killen kom med. Men eftersom jag inte ens vill ha touchskärm ( i dagsläget) så gör det inte mig något. Telefonen tilltalade inte mig. Jag ville bara roa mig själv lite genom att se hur långt killen var villig att gå för att få igenom en affär med mig.
Han var beredd att gå långt. Men jag var honom på spåret och lät mig inte "luras" i en fälla där jag kunnat hamna och kanske inte kunnat betala för mig och få kronkalle efter mig. Så Jag är stolt över att jag lyckades säga tack men jag måste tänka. Med andra ord. Jag är inte intresserad.

Måttligt sliten efter en after work kväll med Brolle, Antonio och Roberto. Blev rätt mkt pilsner så jag borde vara sängliggande idag,men med endast måttlig huvudvärk i protesen så ska jag nu fara iväg och shoppa jeans till kvällens DBK. Snygga men dansvänliga jeans är målet för dagen.

Kollade precis saldot och räknade ut att jag drack 11 bira igår. Varav 4 som jag svepte. Snabbaste tiden på en öl igår var 6.05 sekunder enligt Roberto som tog tiden.

Ska försöka få tag på filmklippet som han har så jag kan lägga upp det här. Personligen har jag sett värre saker än så, men det var lite kul att se faktiskt. Men nu börjar resan mot nya jeans.. Ha en toppen dag idag...

Gulliga fåglar, det är så gulligt att det faktiskt är lite humor. kolla in dagens flummigaste klipp.

Hemkommen efter att ha haft danskurs i södertälje. En riktigt bra kväll och en ännu bättre kurs. Jag kan inte låta bli att le över tanken på att våra kursare är otroligt engagerade och verkligen VILL bli bättre, de VILL prova nya saker och försöker verkligen testa de utmaningar vi kommer med Jag och Ellen.

Det är väldigt intressant att följa deras utveckling. Jag är oerhört stolt idag som kursledare och inspiratör. Jag tror att det blir ännu roligare ju mer erfaren jag blir som kursledare. Det är en utmaning för mig då jag personligen känner att jag "inte" är tillräckligt duktig dansare ännu och än mindre bättre kursledare rent pedagogiskt för att hålla en form av inspirationskurs. Men jag känner stödet och jag börjar sakta tro på att jag faktiskt har något att erbjuda.

Ser fram emot att snart få börja ta hand om mig själv som dansare och utbilda mig själv ännu mer. Jag behöver få input och nya infallsvinklar. Jag behöver känna att jag utvecklas. Visserligen krävs det en hel del som kursledare att man tänker till på vad man faktiskt gör och man tvingas att fokusera på det man gör och göra "rätt" och tydligt. Och det i sig gör att jag på sikt blir bättre dansare då jag blir mer medveten om vad jag gör. Men det tar tid, kanske skulle processen gå fortare om jag hade några att träna för och framförallt ha någon att utvecklas med. Men det är en helt annan historia som jag inte tänker bolla i mitt huvud just nu. Nu är det dags att kasta sig i säng, för imorgon ska jag åka och inhandla nya danskläder ( Reklamtröjor o skjortor). Jag ska till dansbandskampen i helgen och vill ha lite mer stilrena reklamkläder så man inte ser ut som en vandrande reklampelare hela tiden

Nu är det flera dagar sedan jag skrev sist. Jag som tänkt berätta om helgen i Örebro där vi hade en släktträff. I korta drag innebar det en hel del skratt, spänning och ja gud vet mer vad som hände.

Förutom att jag var och kikade på Hockeymatch, min kusin Wille spelar i juniorhockey lag och hade match mot brynäs som de fullkomligt sopade mattan med.

4-2 blev resultatet och matchens snyggaste mål gjordes av ingen mindre än min kusin. Stolt är jag över honom. Han som en gång var så liten, men nu som 15 åring är han ett muskelberg. Ja han är faktiskt sjukt vältränad för att bara vara 15 år.

Nästan så att man blir lite avundsjuk. Men det kommer jag aldrig erkänna till honom ;). Ett filmklipp från matchen kommer vid tillfälle.

Tänkte att jag skulle dela med mig av lite gamla bilder ur släktalbumet idag, något som vi gjorde i helgen var att alla i släkten bidrog med några bilder och vips så hade vi ett helt album på över 200 bilder. Det tycker jag var oerhört kul.

I övrigt har det det inte hänt så mycket som varit extremt. Jag ska på DBK på lördag och på Torsdag ska jag till vår Profilerare och hämta ut lite sjyssta kläder att ha på mig så man dels gör reklam dels är lite mer presentabel som representant för Dansmaffian.

Självklart ska jag plåta plaggen senare...

Men här kommer några släktbilder.

Evelin ( kusin)

John Cleese ( Morbror Kent)

Fr Vä: Mamma carina, Morbror Kent, Moster Anette och numera hennes make Bengt

Mamma när hon fyllde 40

Världens bästa morfar Hans fyller 75

Min kusin evelin som liten ( söt som attsingen)

Hela släkten( mammas sida enbart)

Pappa

Mamma

Syrran ( linda t vä) Jag i mitten och moster annica t höger

Mamma  och min moster Annica

Morbror Marcel och min kusin Elias

Jag och syrran

Snacka om revansch för Date

Förra året åkte de ut med mickstativen före.
I år vann de både tittarnas röster och en guldmedalj.



- Det är helt otroligt. Vi fattade först inte att vi hade gått vidare. Vi har nog fortfarande inte fattat det. Nu kommer det att bli en lång natt. Vi ska dansa på borden, stänga baren, vara sist från stället, jublade killarna i bandet.

Se filmklippet.. klicka från länken

Breven började komma för ett par år sedan. Mannen som skrev dem hade kartlagt mina vanor och mönster. 
Han visste var jag bodde, jobbade och vilka mina vänner var.

Han ringde på det hemliga telefonnumret och skickade suddiga bilder som han tagit på mig. Skrev att vi måste träffas.
En eftermiddag stod han där, utanför fönstret.

Jag skaffade överfallslarm, pepparspray och sov med mammas gamla schweiziska armékniv. Köpte heltäckande gardiner till alla fönster, hade dem ständigt fördragna. 
Mitt hem blev en bunker.
Ett skyddsrum.

Läs hela artikeln: www.metro.se/2009/10/23/33/han-hade-val-sett-dig-naken/index.xml

Sånt här som tas upp i artikeln gör mig så extremt förbannad. HUR F-N kan polisen räkna med att vi hör av oss när de behandlar civila så här extremt nonchalant. Jag har gång på gång mött poliser som är riktiga rötägg. Nu känner jag blivande poliser och jag inser vikten av att dela med mig av mina artiklar och bolla dessa tankar med dem. För kan jag påverka de att sticka ut från svinen bland grisarna så kanske fler följer deras exempel.
Något jag också blir riktigt jäkla förbannad över är att vissa män inte förstår gränserna. Som inte accepterar att ett nej är ett nej.

Män eller snarare människor ute med en penis mellan benen, men det gör inte dem till män för det. Det är en förolämpning mot andra män att kalla dessa penis havande typer för män. Det finns gränser och sekunden de går lite för långt, tappar jag all respekt för sådana människor. Och de finns ingen chans att få den tillbaka från mig. Eller chansen finns, men är så pass minimal, att frågan är om den ens existerar.