Metrobloggen

Innan jag går och lägger mig. Det är så helvetiskt varmt. Vårt hus är som en ångkamin. Visserligen skönt, i denna kyla. Men jag vet inte hur jag ska svalka mig. I vårt sovrum är element av och jag har ändå fått värmeutslag. Förmodar jag. Tredje dagen med dessa konstiga utslag. Sitter med fönstret på glänt och jag känner inte ens av kylan...

Imorgon ringer läkaren. Får se vilket svar det blir.

Jag har fått enorm lust. Efter bananer. Inget annat verkar gå ner lika lätt just nu.

Härlig dag på jobbet, men ändå krävande. Men med MI klarar man av det. Börjar bli frälst påMI, kanske inte riktigt kan hantera metoden fulländat, men bara andan och veteskapen ger mig ett lugn. Fast ibland är vissa känslor inte hanterbara och speglar av sig. Men då är handledning bra. Apråpå handledning. Sist vi åkte slutade med mig under bilen. Det var halt ute. Vi kom från Göteborg och skulle tanka. Jag öppnar dörren från passagerarsidan och sätter foten, stänger dörren. Sedan är jag där, halvägs under bilen. Men kollegorna fick ett gott skratt. Och jag skulle säkerligen vinna lite cash från American funniest home videos. Om jag hade varit bosatt i staterna vill säga.

Dirty dancing, suck. Lika romantisk varje gång jag ser den, likadana varma känslor och lyckoberusning. Jag såg den när jag var tio första gången, tog då kort på tv när de gör lyftet och satte in i mitt blommiga fotoalbum. Och filmen har jag, cd-skivan har jag och ändå har jag sett den två gånger på en vecka bara för att TV4 film visar den nu. Visst vissa perioder i filmen är lite långtråkig efter alla dessa femtiotal gånger jag sett filmen. Och H, ja han sneglade lite konstigt på  mig när jag babblade replikerna innan de sades i filmen, och sångerna kan jag ju utantill och ja suck. Har hållt på i ett år och övertalat H att vi ska bli de nya Johnny och Baby. Har inte lyckats än. Men vi har ju tänkt leva tillsammans resten av livet, så jag har ju ett flertal tillfällen att övertala.

När vi ändå talar film, så läcker Brad Pitt på något konstigt sätt är i Snatch. Inte min still den rollkaraktären han spelar, men ja nåt visst finns det.

I natt drömde jag att hela min mage hade massa utslag. Och när jag vaknade så hade jag massa utslag över hela magen och sidorna. Skumt. Mina kollegor och man tror det är värmeutslag??!? Men jag har definitivt inte svettats under natten. Vad beror detta på? Fick be vår sjuksköterska på jobbet kolla, och hon tänker också värmeutslag, men frågade mig om jag har haft barnsjukdomarna...Måste rota fram mitt vaccinationskort som jag hade som barn...Kanske inte tål vårt nya hus;)

I vårt nya hem. Hela förra helgen gick åt att städa bort allt slipdamm och att flytta saker. Måndagen var inte så kry så jag vart hemma. Idag är en sådan dag där allting börjar hamna på plats.

Det var en lättnad att se dessa nyheter nu. Trots att jag inte visste att jag var bekymrad över det så jättemycket. Men man följer ju med, och SAAB har ju alltid funnits här, såsom eiffeltornet tillhör Paris, tillhör SAAB min stad.

2010 börjar bra!

Jag vet att jag skulle må fruktansvärt dåligt om jag inte hade koll på min ekonomi, om jag bara faller för vad jag vill. Jag har haft koll på ekonomin sedan jag fyllde typ 11 år. Och jag skulle aldrig göra något så att min ekonomiska trygghet raseras. Det är ganska nödvändigt. Alltså att jag är sådan i mitt arbete, det skapar stabilitet i mitt liv, vilket gör att jag kan fokusera på att försöka ge verktyg till andra så att de kan ta tag i sin ekonomi. MEN just ibland, när folk rycker i en från alla håll och kanter, så önskar man att individer kunde komma långt innan och be om typ budgetrådgivning, innan det blir kalabalik.

Sedan tycker jag det är så fel att folk tror att människor som jobbar med myndighetsutövning är styrda robotar. Det är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Såg ett svar till en bloggare, som beskriver tjänstemän inom socialtjänsten ungefär som stela, känslokalla robotar bakom ett skrivbord. Det är verkligen inte alls så. De flesta, utan att vilja generealisera, valde ju detta yrket för just tvärtom, för att de har sådan vilja att hjälpa, sådan empati och känsla för sina medmänniskor att många till slut tar knäcken på sig själva inom det sociala arbetet. Många socialarbetare vill ge så mycket, och i yrket använder man sig själv som verktyg och det är verkligen en balansgång över hur mycket man ska ge av sig själv... Men visst finns det dilemma, hur mycket man än vill hjälpa, blir ingen individ hjälpt av att bara få lösningen i sitt knä, utan individen ska nå lösningen själv, komma fram till det. Och när det handlar om ekonomiskt bistånd, så är det många som tänker att det är min rättighet, givetvis, men det finns även skyldigheter, och socialtjänsten är verkligen det yttersta yttersta man ska vända sig till. Många vill ha hjälp direkt från socialtjänsten, men exempelvis kan man försöka lösa allt på egen hand via sitt nätverk först. Men när det är det yttersta så finns ju socialtjänsten där.

Som myndighetsövare i en rättsstat ska man se till att klienten får sina ansökningar prövade, och varenda sak skall prövas individuellt samtidigt som det även ska prövas mot generella riktlinjer, då det handlar om en ramlag, samtidigt har man krav uppifrån politikers håll att inte vara så frikostig för pengarna räcker inte till allt, då får man ta från annat håll exempelvis skolan om det skulle gå så långt. Ju fler som inte arbetar i en kommun, desto mindre skattebetalare och ju mindre pengar delas ut till varje enhet. Sedan finns det ideologier, idéer, metoder man också skall tänka på och följa. Och dessutom handläggning och möten. Dessutom krav, då det ska finnas något mätbart resultat, och även då det handlar om skattebetalarnas pengar, och för att minska depression och andra tillstånd som kan komma. Och övertiden ökar och dagarna hinns inte med. När ska jag ta ut min övertid? Aldrig känns det som.

Men trots lite frustration så älskar jag mitt jobb, älskar mitt yrke och önskar bara gott ska hända de individer jag möter.

Dagens rubriker:

Aj - biopsin orsakar smärta, men krämen är än värre jag fick på recept. Bränns.

Hola - Träffade på min första arbetsledare som är spansktalande.

List - Vi har köpt våra allra första taklister.

Klockservice - H förkortade sitt klockarmband som han fick från mina morföräldrar, julklapp från Schweiz.

Badrumstak - H målar så fint, och så noga. Vårt trätak är glänsande vit.

 Matshopping - Frukt och mat är vår stora glädje. Idag blev det kycklingburgare och pommes:) Inget wow men snabbt när vi var så hungriga.

Sweetie - Har ju påbörjat återigen min hälsosamma kost, anpassat för mig. Och för att krydda till det ska vi pröva en ny exotisk frukt varje helg ett tag framåt. Idag blev det sweetie - en sötare variant av grape verkade det som. H var på bushumör och sa att jag givetvis måste dricka vatten efter jag hade ätit frukten. Vilket blev en oerhört bisarr smakupplevelse i munhålan.

Pulka - Vi åkte vid 22.00 hem till mamma för att lämna bilen. Passade då på att springa till baksidan för att ta fram min rosa pulka med broms. Den satt dock fast i något och jag slet och jag slet. Tills jag hörde ett väsande ljud, jag blev livrädd, det kan ju vara en råtta eller något annat djur. Jag skrek, vände mig om och blev än räddare då ett stort ansikte möter mig, jag är nära att ramla i snön och sen ser jag ju att det är min älskade riddare, min man i vått och torrt som förmodligen fortsatt sitt bushumör, inspirerat av funniest home videos.

Pulkaåkning - Vi tar våra cyklar och åker iväg till en isig hög och brant backe. Och jag filmar min mans första pulkaåkning och hans hisnande skratt gav mig och honom en härlig berusning. Vi åkte sedan ett antal gånger tillsammans och tur var det väl att bromsarna fungerade på pulkan, annars hade vi suttit inne i en skog.

God natt-Buenas noches - Iyi aksamlar - buena notte - bonne nuit -

Myt: Ungdomar som bjuds på öl och sprit hemma får ett mera avdramatiserat förhållande till alkohol.

Sanning: Föräldrar kan inte lära ungdomar hur de dricker alkohol genom att bjuda hemma. Det enda man lär dem är att dricka alkohol.

Myt: Det känns inte så spännande att prova alkohl tillsammans med vänner om man får smaka hemma.

Sanning: Studier visar att barn som blivit bjudna av sina föräldrar dricker mer alkohol även i andra sammanhang jämfört med de som har föräldrar som inte bjuder på alkohol.

Myt: De flesta tonåringar dricker för att koppla av och att det är gott med alkohol.

Sanning: De allra flesta ungdomar dricker helt enkelt för att bli fulla.

Idag slutade jag tidigare, precis vid lunch. Hämtade min man som kom ut med stora påsar med mat, räkor, pizzor, kyckling you name it. Frysen på hans jobb hade gått sönder, och personalen fick håva in maten till sig själva då de annars hade fått slänga det! Härligt med en proppfull frys!

Vi åkte sedan till grannkommunen till det stora sjukhuset. Där fick jag göra en biopsi, då jag fick en akuttid igår då jag har kanske ett skov igen och det är viktigt att få 100% diagnos. Det gjorde så ont när de bedövade, tårarna sipprade fram. Men sköterskans varma klapp på armen var betryggande. Sedan skärdes det loss. Och sen var det över. Svaret kommer om ett par veckor.

Snart får ni se badrummet här på bloggen. Snart är det färdig och snart kan vi få flytta in.

Nu har jag suttit kvällen igenom och kikat på gamla minnen, bland annat brev och kort. Och den längsta vänskapen är den med H, sedan vi föddes ungefär har vi varit vänner. Och vi hörs av när vi hinner, och ses när det går. H och jag har upplevt mycket, barndomens alla händelser och lekar och resor, tonårstidens upp och nedgångar, flytt och studier. Hon är väldigt omtänksam och jag minns speciellt en gång när vi skulle på semester ihop och hon hade köpt med sig en låda cherrytomater som jag älskade att äta på den tiden. Jag hoppas hon har det bra i Oslo, och att jobbet blir bättre. Annars kommer jag till hennes försvar åtminstone som stöd:) Våra vänskapsband är starka, kanske inte för gemensamma intressen utan för barndomen som väver starka band för livet och som inte släpper taget. Vi har glidit isär och åkt ihop, som en jojo som aldrig släpper barnets finger ifrån sig. Det känns skönt och tryggt. Vi vet vart vi har varandra.