Metrobloggen

Hola!

Har äntligen fått Elliot att sova en stund. Otroligt vad sällskapssjuk grabben är, man kan gå runt med honom hur länge som helst och han är lugn och underbar och/eller sover jättedjupt, men så fort man lägger ned honom lite försiktigt så märker han det direkt och börjar galltjuta...

Tog en prommis med barnvagnen på morgonen, och på hemvägen fick jag syn på en sak i fönstret till asiat-butiken på vår gata. De hade extrapris på cup noodles-burkar med risgröt!
Mm, varm, len risgröt är en av mina absoluta favoriter från Hong Kong-vistelsen i somras. Något som jag verkligen saknar här i Sverige! Åt det till frukost varje dag där borta, och jag skulle gärna göra det här också om det fanns lite mer tillgängligt...

Blev riktigt exalterad och köpte två burkar, varav en ska provas strax. Kan ju knappast vara lika gott som den "äkta varan" i och med att det är pulverform. Men förhoppningsvis kan det tillfredstsälla mina Hong Kong-saknande smaklökar en smula iallafall...

Idag var det två månader sedan vår lilla grabb kom till världen. Minns alla som sa till mig "Ta till vara på den första tiden, den kommer gå såå fort!". Nu börjar jag förstå vad de menar. Om två månader svischar förbi så här snabbt, kommer det väl inte dröja länge innan Elliot börjar skolan och liknande...
Tänk, att vårt lilla knyte kommer bli en fullfjädrad liten människa med en egen PERSONLIGHET, vilja och åsikter...

Elliot var på sprallhumör vid min lilla "photo shoot" idag, haha :)

Aldrig i mitt liv har framtiden verkat så oviss och spännande som nu. Vadå? Du kommer ju vara "fast" med ett barn cirka 20 år framåt, kanske någon påstår, men jag ser det inte så.
Tvärtom kommer ju tillvaron fyllas med en massa överraskningar och moment som är totalt nya för mig. Jag bär på en massa frågetecken och undringar. Och det känns alldeles pirrigt och overkligt att tänka att de faktiskt kommer på svar en dag.
Elliots framtid, hur kommer den bli? Hans personlighet, utseende, skolgången, kompisar... hur kommer det kännas för mig att gå på föräldramöten och prata med lärare, det känns ju som NYSS jag själv var skolelev och lärde sig läsa och skriva.
Ja, det känns helt hisnande att tänka på alla dagar och moment som ofrånkomligen kommer inträffa i livet som förälder. Det är en sak att vara nybliven spädbarnsmamma, en annan att tänka på alla kommande år med ett dagisbarn, en skolpojke, en tonåring, en VUXEN son...

Men man kan ju inte göra mer än att ta en dag i taget.

En sak som dock ligger relativt nära i framtiden, faktiskt, är ju frågan om vad JAG ska göra efter mammaledigheten. Det känns ganska avlägset nu, men dagen kommer ju komma. Förr eller senare.
Sitter därför just nu och kikar runt på distansutbildningar.

Tanken är att jag ska antingen påbörja en utbildning, kanske på halvfart eller liknande, medan jag är mammeledig, eller läsa in några kurser som behövs till behörigheten.
Det är verkligen en djungel av olika utbildningar och program där ute.
Och jag som är så intresserad av mycket, VAD ska man välja? Ska jag ta något som verkar roligt och engagerande för stunden, eller ska jag försöka tänka "praktiskt" och fundera ut vad jag vill ägna mig åt i mitt yrkesliv, eventuellt vad som "behövs" på arbetsmarknaden?
Usch, vilka jobbiga val.

Ska fortsätta glutta runt lite, med Elliot i famnen, han är ganska kinkig just nu.

Puss och hej!

Lördagen var riktigt trevlig och lagom fylld av händelser, jag vågade ju mig bland annat ut på stan med Elliot och fikade med ett gäng tjejkompisar. Jättemysigt, och vi höll oss kvar i nästan 3 timmar.
Bland annat så träffade vi Jenny och hennes 6 månaders-dotter Kimberly. Skitroligt, det var ju nästan första gången som Elliot "träffade" ett annat barn, och jag tycker det var jättespännande att se hur mycket sopm händer under 4 månader som skiljer sötnosarna åt :) Tänk, redan i sommar kommer Elliot kunna gripa efter massa saker, smaka "riktigt" mat, och sitta helt själv...

Så söta, och de ser lite ut som syskon, hihi

Söt mor och dotter! I bakgrunden ser ni den överfulla barnvagnsparkeringen, haha, nu fattar man vart alla helg-fikande morsor går...

 

Elliot var på gott humör och tycktes nyfiken på den livliga cafémiljön... men somnade till slut i min fina vän Lumas famn, hihi :)

Idag har vi tagit en skön söndagspromenad längs Norr Mälarstrand. Åh så fint det var att se ut på den glittrande isen, blå himlen och alla helg-strosande människor på promenadvägen. Det får bli fler sådana barnvagns-prommisar där i vår tycker jag, det blir alltför lätt att man annars bara går den "vanliga" trista rundan runt kvarteret liksom...

Åh, en härlig dag! Har precis varit på stan med K och lillplutten, och vi gjorde ett mycket trevligt inköp på Åhléns :D
Äntligen kan man promenera utan att frysa häcken av sig, eller oroa sig för snöras från taken...

Har ammat Elliot och ska nu till stan igen - denna gång för fika med några tjejkompisar. Har hittat ytterligare ett barn- och barnvagnsvänligt vänligt fik, vilket är ett måste nuförtiden haha.
Ska bli skoj!
Hoppas ni har en lovely lördag folks!

Åh, vilken duktig, men stressig dag.

Spenderade eftermiddagen i en lokal vid Hötorget för en marknadsundersökning (japp, ännu ett av mina "extraknäck" - så gott det nu går att ha dem nu som nybliven mamma).

Det hela pågick i drygt två timmar och det var första gången jag var borta från Elliot så länge. Nästan första gången jag var borta över huvud taget... Och det känns så jäkla tomt och konstigt! Och nervös var man. Stressen bara rev i mig mot slutet, ville bara att undersökningen skulle ta slut så jag kunde ringa hem till K och höra hur "allt hade gått".
Har ju äntligen införskaffat en bröstpump, och en flaska mjölk låg på lut hemma i kylen. Även om vi provat en gång förut (då Elliot slurpade i sig allt utan problem) så är det ju alltid lite pirrigt om det kommer "funka" när det väl gäller. Tänk om det inte skulle räcka, eller om han inte vill äta från flaskan... Nojiga tankar slår verkligen rot i ens skalle.
För en sekund blir man så medveten om hur totalt beroende ens barn är av mig. Bara mig.

Har dessutom sorterat massa tvätt och rensat bland "viktiga papper". Så, idag har jag känt mig ovanligt "effektiv" (fick t.o.m. en rejäl löprunda när jag skyndade mig till bussen för att komma i tid...) och bidragit lite till hushållskassan. :P
Även om det nog kommer dröja länge innan man på allvar kan (och vill) göra saker "på egen hand" så här, så känns det skönt att veta att det går att vara borta någon timme om det skulle krisa sig. Men som sagt, avslappnad är nog det sista man är i de fallen.

Nu är jag sjukligt trött, som vanligt, och ska nog lägga mig och försöka läsa några sidor i mitt roman-läsande som pågått i fleera månader nu. Varför passade man inte på att läsa ut den INNAN Elliot kom? Haha.

Har väl spelat sönder den några gånger, men faktum kvarstår: JJ är underbara. Är grymt nyfiken på deras nya album. Elliot verkar gilla de små struttiga fiol-ljuden också, haha.

Hm, varför blir man alltid så full av tankar på kvällen... Eftertänksamhetens och melankolins timmar.
Fast, nu är det ju inte så sent egentligen; inte som förr i tiden när jag kunde sitta upp till 3-snåret och bara surfa, grubbla, minnas...
Ens dygnstrytm har ju förändrats något.

Är så trött så ögonlocken håller på att falla igen, men kommer ändå på på 100 småsaker som jag bara vill göra innan jag går och lägger mig. Riktigt onödiga sådana. Fasen, jag som trodde man skulle bli riktigt tidseffektiv och förnuftig så fort man blev mamma, haha.
Kommer trots allt försöka tvinga mig själv ner i bädden snart - Elliot sover ju djupt, och det är banne mig bäst att passa på och utnyttja det.

Det var någon som frågade hur jag känner nu, angående förlossningen och det. Det har ju trots allt gått snart två månader.
Och visst, på det yttre planet mår jag nog skitbra. Kroppen är så gott som återställd, tillvaron med Elliot är fascinerande, och jag skrattar ganska många gånger varje dag.
Men visst kommer det ännu tillbaka obehagliga minnen och flashbacks. Ibland ren och skär ångest.
Litegrann är det som att pilla i ett sår; det går liksom inte att tänka på dagen och händelseförloppet utan att det svider en smula. Vilket gör att jag för det mesta undviker det. Måste liksom akta mig för att ramla för djupt i tankarna, och nästan lurar mig själv att gå omvägar dem.
Varför? undrar ni kanske. Allt slutade ju ändå toppenbra.
Men det är just de där svårdefinierade känslorna av skuld, overklighet, förvåning, misslyckande, ånger och tänk om-tankar som spökar. 
Kanske också just det att jag inte vet hur jag ska känna kring den här händelsen.

Men usch, nu börjar jag ju grubbla igen, dags att göra avslut. (Fast detta kanske hade lite av ett terapeutiskt syfte i alla fall ;D)
Måste verka helt schizofren för er läsare. Ena inlägget sprallande glad, andra jobbigt djup och melankolisk. Fast det är ju just det som är jag, mwaha.

Imorgon är det torsdag och nästan helg, wiiho. Hoppas på fint väder och lättsamma, trevliga händelser!

Sitter här i "dator-rummet" (tja, Elliots framtida rum), med Lilleman halvsovandes i famnen. Har fönstret lite öppet och de friska vårvindarna gör det lagom svalt och skönt här i rummet. Ser ut att bli en fin dag igen, yay!

Liten knubbis!

Tog lite bilder på grabben för en stund sen. Nu när man upptäckt att han växer så himla SNABBT (både på längden och, tja, bredden :) ) inser man hur viktigt det är att faktiskt ta foton... hela tiden. Otroligt häftigt att jämföra mellan veckorna hur han utvecklas! Jag hade faktiskt ingen aning om att det gick så fort med bebisar. När min minsta lillasyster var liten tyckte jag det kändes som en evighet mellan varje "utvecklingssteg" (kändes som hon typ var ett år när första leendet kom, haha), men iofs kändes ju alltid tiden seeeg när man var yngre :)

Ska på BVC nästa gång på fredag, intressant att se hur stor Elliot blivit då. Shit, måste förresten hitta lappen med tiden om föräldragruppen, typiskt mig att tappa bort sådant...

Åh, kan man bli annat än glad av detta väder?

Det är nästan konstigt hur överrumplad man blir varje år när solen börjar titta fram och man känner doften av vår... Att det var så här underbart! Och äntligen lön för mödan efter den långa vintern.
Har sovit helt okej i natt (haha, som ni kanske märker så är det typ det som avgör om min dag blir bra eller dålig)

Elliot ligger bredvid mig och gör små gulliga tjut för sig själv... Han har varit SÅ glad idag, gjort små kiknande skratt-läten och "pratat" med mig med roliga små ljud.
Jag badade honom (efter att han gjort nr 2 för första gången på typ en vecka, hm) och det är så härligt att se hur lugn han blir av vatten. Och håret som nästan blir lockigt när det är vått, hihi. Ser ut som en litet troll!

Nu ska jag gå och hämta tvättlasset i maskinen, (dagens husmoderliga syssla, höhö.) Hoppas ni har en fin dag!

Åh, måste bara få dela med mig av receptet på den GUDOMLIGA brownie-cheesecaken vi gjorde i helgen. FIck med mig en bit hem till Stockholm, och jag lovar, den är verkligen to-die-for.

Kakan hittades på en Matklubben.se, men eftersom man måste vara medlem där så länkar jag istället till en annan blogg som publicerat receptet: http://matmedkarro.blogspot.com/2010/01/chocolate-chip-cheesecake-fudge-mudcake.html

Särskilt perfekt om man älskar kladdig kladdkaka lika mycket som krämig cheesecake. Som jag.

Looks like a mess, men resultatet var nåt av det godaste jag ätit. Vi åt den med en klick grädde och hallon till; perfekt smakbrytning.

Så, då var man hemma i Stockholm igen. Roligt det där med vad man ser som "hemma", länge kändes det ju som att komma hem varje gång jag lämnade Stockholm för min hemstad.
Men nu har ju sakta men säkert hela mitt liv förflyttats hit... och visst är det en viss känsla av glädje och trygghet som infinner sig numera så fort man kör in mot huvustaden och dess alla glittrande ljuspunkter.

Är grymt trötta, både jag och K, och säkerligen Elliot också - speciellt med tanke på att han hållt sig vaken och gnällt sig igenom de senaste nätterna.
Vistelsen uppe i norr var grymt mysig och lyckad, men som sagt, piggare har man ju känt sig. Hela min kropp värker av trötthet och jag hatar själv att gnälla såhär, men såhär utmattad har jag verkligen aldrig varit i hela mitt liv. Och då förtjänar man kanske att få klaga lite, hihi.

Resan hem gick trots allt bra, och vi gjorde t.o.m. ett stopp hos min farmor i Hudiksvall och träffade lite släktingar som fick kika på Elliot för första gången :)
Och kylen är proppad med mat och diverse godsaker, som alltid medskickat från mamma, och jag försöker se fram emot en vecka med sol (?), härliga promenader och positiva tankar.
Så, godnatt världen, nu ska jag försöka slockna och hoppas på en gaanska god natts sömn iallafall.
Tjo!

Tjoho, fick ett litet ryck att uppdatera såhär innan jag bänkar mig i TV-soffan.
Melodifestivalen Andra Chansen alltså. Spännande, tycker om en hel del av låtarna i år.
Känns som det var evigheter sen jag verkligen följde detta spektakel "på riktigt"... Men när man väl ger sig in i det hela och följer alla deltävlingar så blir det rätt roligt. Och nuförtiden har man ju inte så mycket andra val än att mysa hemma framför TV:n om kvällarna ;)

Åt en riktigt god middag, mamma hade lagat spenat- och fetapaj med rökt lax och guacamole till. En cheesecake med kladdkake-botten väntar på matbordet nu.

De senaste dagarna har verkligen varit sköna, lugna och mysiga: som sagt är dte ovärderligt med lite avlastning när det gäller min lille plutt ;)
Han har dock varit hyfsat lugn och belåten här uppe, men hans enorma glupskhet verkar ha återkommit och jag ammar många gånger varje natt.
Tror aldrig jag varit såhär svimfärdigt trött i hela mitt liv, men på nåt sjukt sätt så vänjer man ju sig även vid detta.

Oh, nu börjar Melodifestivalen, dags att springa till vardagsrummet ;D
Kram på er!

Haha, då har man äntligen provat Ballerina Kladdkaka som jag suktat efter ett tag nu... (Jag menar, vad som helst som har med kladdkaka att göra får det väl att vattnas i munnen...)
Att man dessutom rekommenderas att "doppa" kakan i mjölk fick mig att gå igång lite extra, eftersom jag är en sån som jämt brukar doppa saker i dryck annars. Hehe.

Och visst smakade det okej. Liite besviken blev man väl dock, det var inga smaksensationer. Men man kan väl trots allt inte ha så höga förväntningar när det "bara" är en vanlig Ballerina-kaka, fast med lite extra gojsig choklad i mitten.

Doppningen vet jag inte om det gjorde så mycket skillnad. Som sagt; jag brukar ju alltid doppa grejer så för mig smakar det ungefär som vanligt ;D

Men vanlig hembakad kladdkaka är nog och förblir det godaste. Hm, såg förresten att det fanns kvar en bit i köket från den som mamma bakade för några dar sen, ska göra mitt bästa för att försöka hålla fingrarna borta...

Min lilla bäbis ligger och sover sött. Solen lyser även idag och det är fredag... igen! Rätt så lovely.
Har hunnit gå två promenader i det vackra vita landskapet, och Elliot får uppmärksamhet så det räcker och blir över av sina båda mostrar och sin mormor ;)

Imorgon blir det Mello - andra chansen på TV (haha, jag älskar att jag blivit så svennebananig) och ikväll blir nog också lite fredagsmyyys framför TV:n.
Ha en bästig helg ni därute!

Åh, så var man äntligen ännu en gång rymt bort från avgaser och storstadsstressen i Stockholm.
Idag mår jag jättebra, har nyss tagit en promenad och andats norrlandsluft, bländats av solen och klunsat runt lite i snömassorna. Allt är så ljust! Och snövitt! Och tyst.

Elliot verkar också trivas, han ligger däckad som en sten i fåtöljen här bredvid.
Så otroligt skönt, äntligen kan jag få lite avlastning och njuta och vila för mig själv - vilket knappast händer på förmiddagarna annars.
Vi kom hit med bilen igår natt (blev lite senare än vi tänkt oss...) och sov sedan djuupt alla tre i mitt gamla "flickrum". Hihi.

Nu har mamma lagat nån pyttipanna och jag känner hur matlusten börjar infinna sig så smått.
Sen ska jag nog fixa iordning nån hemmagjord semla, med myycket grädde och myycket mandelmassa. Hoho.

En underbart behaglig dag för en gångs skull, hoppas ni också har en fin torsdag!

Har fått hyfsat med sömn i alla fall, detta känns som en bra onsdag! Elliot har varit jätteglad hela morgonen, med ett smajl ända upp till öronen så fort man pratar med honom.
Har just slevat i mig en stor portion havregrynsgröt utan mjölk, med massa gojibär och kruskakli och sånt (BRA DÄR TOVA!). Solen skiner och muntrar upp.

Ikväll blir det förhoppningsvis lite roadtrip bort från Storstan, spännande! Lillplutten ska ju inte bara behöva andas Stockholmsluft hela sitt liv, haha...

Lika som bär?

Hoppas ni får en bra onsdag!

Ett av bok-köpen från rean var den fantastiska pocketen "Växa och upptäcka världen". Säkert är det många av er småbarnsföräldrar som känner igen den, men själv blev jag helt överrumplad och fascinerad så forr jag började läsa.
Boken beskriver olika utvecklingssprång under spädbarnets första år. Den förklarar varför ett barn kan vara ovanligt kläningt, skrikigt och "omöjligt" ibland, och att det inte är nåt fel på en som förälder utan något NATURLIGT som händer.
Har redan fått en massa aha-upplevelser genom de sidor jag läst. Elliot var ju exempelvis riktigt jobbig för 1-2 veckor sedan, och det kan bero på "5-veckorsfasen" då spädbarnen plötlsigt upplever världen på ett helt nytt sätt och därigenom blir både ängsliga och "krävande"...
Men precis som boken beskriver får man också sin belöning i slutet av perioden då barnet plötsligt visar upp en mängd nya förmågor och en helt ny "livlighet" i blicken.

Otroligt fascinerande, speciellt som man hittills inte riktigt haft en aning om vad som egentligen pågår i det lilla spädbarnets huvud...

Fick även en förfrågan om att dela med mig av tips på gravidböcker. Nu hann jag ju inte läsa så jäättemycket under graviditeten, men visst var det flera böcker som fångade mitt intresse och liksom gjorde tiden lite extra rolig:

  

På Smällen, av allas vår Ann Söderlund och Hannah Rosander, var en riktig humörhöjare många gånger under graviditeten.
Det är inte en vanlig gravid-uppslagsbok uppdelad i veckor och månader, utan en ganska humoristisk skildring av vad som pågå i ens huvud under de där läskiga och fantastiska 9 månaderna.
Kom på mig själv med att sitta och fnissa och nicka igenkännande flera gånger då jag läste boken... Kan verkligen rekommenderas, ska man bara köpa en bok under graviditeten tycker jag det ska bli denna!

Att föda av Gudrun Abascal fick jag låna av en kompis. En mer "seriös" bok i ordets rätta bemärkelse, men också en oumbärlig vän för den som är rädd/nyfiken/undrande inför förlossningen (och vem är inte det?). Själv var det nog denna bok en av de största orsakerna till att jag mot slutet av graviditeten blev riktigt LUGN och harmonisk vid tanken på förlossningen. Tanken om att lita på sin kropp och följa det naturliga förloppet, gjorde mig positiv och blev en slags ledstjärna i min inställning till barnafödandet.
(Sen hade jag ju i efterhand inte så mycket hjälp av alla idéer om smärtlindring, förlossningsställningar, "smärthantering", osv. eftersom förlossningen gick som den gjorde... men nu i efterhand är jag ju faktiskt bara ÄNNU mer övertygad om att barnafödande trots allt är något naturligt, som kroppen kan klara av mycket bättre än man tror!)

Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger. Detta är en typisk, maffig, amerikansk klunseduns till bok, med ALLT för den vetgirige. Här finns verkligen vecko-beskrivningar med massa kulig fakta, och detaljerade bilder av både fostrets och kvinnans utveckling. Hur många gånger slog jag inte upp sidorna med den nakna exempel-kvinnan och jämförde min egen mage med hennes, eller stirrade mig blind på de suddiga 3D-fotografierna av fostrets utveckling i magen... Boken eggar verkligen till fantastier, drömmar och förväntningar om vad som komma skall. Som nationalencyklopedin fast för gravida!

Även om det är en riktigt faktaspäckad bok, så förespråkar även denna bok det "naturliga" vid barnafödande. Författaren Sheila Kitzinger (som ju är något av en pionjär när det gäller kunskap om kvinnans upplevelse av förlossningen, och kroppens egna "naturliga" styrka) tar upp en mängd idéer och metoder gällande detta. Alltifrån andningstekniker, massage, förlossningsställningar och avslappningstips som är ganska lätta att ta till sig, till lite mer flummiga inslag om vattenfödsel, mjukförlossning, och tankar om att göra barnets födelsögonblick till ett fantastiskt och nästan "heligt" ögonblick. Som sagt, riktigt kul att bläddra i!

Ojoj, vilket långt inlägg det blev. Kanske borde jag satsa på en karriär som bokrecensent eller nåt, haha.
Jaja, lika bra att utnyttja tiden medan Elliot sover, och snart ska vi ju iväg på tjejfika och förhoppningsvis lite trevligt skvaller :D

Puss & hej

Tjo!

Hoppas ni haft en bra måndag.
Själv känner jag mig på mycket bättre humör än imorse. Galet hur man kan pendla så!
Nu kan jag inte låta bli att kika på Elliot heela tiden och bara tycka han är världens underbaraste. Har myst i soffan nu på kvällen, (framför "Halv 8 hos mig" och "Familjen Annorlunda" - vår nya måndagsrutin, hoho) och det är näsan sjukt hur totalt uppslukad man kan vara av en liten bebis och hans små miner och läten.
Just nu ligger Elliot och småpratar för sig själv bredvid mig. Sötnos  ♥

Ska dock försöka lägga oss så fort som möjligt, kanske kan man ta igen några timmars sömn i natt i alla fall. Typiskt att alla kvällar ska bli senare än man tänkt sig. Suck. Kanske borde jag ställa ett alarm för SOVDAGS eller nåt, blir så lätt att man bara kollar liite mer på tv eller surfar en liiten stund till på datorn.

Trots det pissiga vädret hoppas jag på en trevlig morgondag. Fika med några av girlsen står på schemat. När man känner sig lite smådeppig brukar ju faktiskt sällskap och lite gammalt hederligt tjejsnack vara ett bra botemedel ;)

Ha're!

Den här veckan och dagen fick inte precis nån bra start.
Undrar om lillkillen är i nån ny växtspurt eller nåt...
Kunde börja inte klä på mig förrän kl 11, heela morgonen var han extremt kinkig och skulle bara ammas. Ammas. Ammas.

Fick till slut honom någorlunda lugn (eller rättare sagt, jag ORKADE helt enkelt inte amma mer) och gick ut en mini-sväng med vagnen. Vände dock ganska snabbt igen eftersom det snöade.

Nu har jag äntligen fått i mig lite frukost, i vilken sekund som helst kommer väl Elliot börja skrika igen.
Och det är så hemskt, nu har han börjat gråta med tårar också. Hjärtskärande!

Det jag forfarande finner ironiskt är att han oftast är jättelugn när vi är bland andra människor. Igår var vi t.o.m. på IKEA och det gick superbra (fram till att vi preciiis skulle åka hem... haha)
Och vissa tycks inte kunna förstå att det faktiskt ÄR en pina när jag är ensam hemma med honom på förmiddagarna.

Jaja, hoppas eftermiddagen bli trevligare. Ska väl försöka vila en stund också om tillfälle ges; de senaste dagarna har jag varit så trött att jag bokstavligen varit nära att svimma flera gånger. Och just därför känns det så hemskt att ens ansträngning och utmattning inte tycks vara värd något; Elliot verkar ju ledsen och otröstlig i alla fall.
Man får försöka tänka att det ändå är värt nåt i längden och att allt det jobbiga är övergående.

Ha en bra måndag!

Hel alla helgglada!

Lördag. Mm, så underbart.
Den bästa tiden på veckan är nog fredageftermiddar och lördagsförmiddagar, enligt mig. När helgen fortfarande bara hägrar så där underbart framför en. (Som sagt, trots att jag är mammledig så är det fortfarande nåt speciellt med helger. Inte minst eftersom K är ledig och man får grymt skön avlastning hemma)

Idag har vi tagit en promenad runt kvarteret. Shoppat lite på bokrean och kikat i en matt-affär (mindre roligt, haha). Så ljust och härligt ute!

Nu ligger lilla Elliot i soffan och smålåter och gurglar för sig själv. Så gulligt så man dör. Då och då skriker han plötsligt till, som ett klämt marsvin typ. Geez vad stark röst grabben fått. Det verkligen skär i en när han tjuter. Magproblemen verkar dock ha blivit liite bätte, peppar peppar.

Ska surfa runt lite nu och se vad som händer i bloggvärlden. K och jag har precis klämt i oss varsin Drömsemla, och mer gött lär det väl bli till Melodifestivalen ikväll. Läskigt vad sötsugen man är nu när man ammar! Saknar min gravida tid när jag bara suktade efter fett och kött... (Men de kära kebaberna slinker fortfarande ned utan större problem, haha)

Ha en skön dag!