Metrobloggen

Hej alla!

Så var det tisdag. Helt otroligt vad tiden går, Elliot är nu 24 dagar. Snart en månad! Dagarna bara går, det är helt otroligt.
Gick upp hyfsat tidigt idag, runt 9-tiden (blir liksom så när K åker iväg och jobbar om morgnarna). Har dock knappt fått nånting gjort, förutom att amma, trösta och vagga omkring med lillgrabben.

Så fort jag lägger honom ifrån mig skriker han, och de 2 senaste timmarna har jag ammat mer eller mindre konstant. (Avancerar dock allt mer i konsten att skriva med en hand, hoho)
Känns som jag måste börja tänka mer på att slappna av medan han äter; har upptäckt att jag spänner mig som f*n och har typ ständig värk i armar, axlar och rygg. Men det är så svårt - känner mig ofta så stressad när han skriker och man kämpar för att få in rätt grepp, rätt "sittställning" och så vidare. Värst är det om nätterna.
Jaja, är väl lite av en vanegrej kanske.

Här är lite bilder från den mysiga dagen igår, och prommisen jag och E tog igår. Känns mer och mer tryggt att gå ut med lillen, och inte lika mycket av den där tafatta "köra omkring med en dockvagn"-känslan som fanns i början, haha.

Fikade med supergod hasselnöts-brownie som min fina vän bakat.

Elliot sov sött till en början...

Men beslutet att gå ut var mindre populärt hos honom.

Lugnade dock ned sig till slut...

Ska nu försöka få i mig något att äta och sedan bär det iväg till BVC igen. Intressant att se hur mycket Elliot lagt på sig till denna gång...

Hm, vårt hus måste vara extrem olycksdrabbat eller något. Det här är tredje gången inom en månad som jag sett ambulansmän i vårt trapphus...
Försöker vända bort blicken men det går liksom knappt när man närapå krockar med båren där det ligger en stackars människa.
Och den allra första gången var det ju jag... heh.

Dock har det ju varit olika folk från deras personalstyrka varje gång. Hade ju varit lite sjukt att liksom nicka igenkännande till varann annars.

Första dagen i mitt nya liv som "mammaledig" är härmed snart avklarad.
Har varit en jättemysig dag, inte minst tack vare söta vännen E som kom över. Hade med sig brownie med hasselnötter till oss, förutom Elliot då som fick nöja sig med mammas mjölk som vanligt. ;)

Vi tog även en härlig promenad med barnvagnen ute i friska luften, vilket verkligen behövdes. Jag som är så van vid att "röra på mig" och flaxa runt utomhus har verkligen svårt att vänja mig vid att vara mer eller mindre bunden hemma. Men snart blir det bättre, våren är precis runt hörnet (nästan) och det blir redan ljusare ute. Underbart! Ser verkligen fram emot promenader med lillen i solskenet.

Inatt hände nåt jag aldrig i livet trodde skulle hända inom en snar framtid: Lillen ville bara ammas EN GÅNG. Hallelujah! Mirakel kan ske trots allt! Förstår fortfarande inte vad det berodde på, men man kan ju alltid hoppas det sker fler gånger...

Så idag är jag piggare än på länge, trots att jag ändå var vaken långa stunder under natten (dels av vana och dels av chock, man blev ju nästan orolig - han som alltid brukar vara så glupsk!)

Men, istället var Elliot EXTREMT kinkig hela förmiddagen och skulle ammas konstant... så well, det är väl "straffet" för att man fick en hyfsat skön natt ;)

Nu kommer K hem närsomhelst, men tiden har gått väldigt snabbt faktiskt. Känns härligt och speciellt att få vara ensam med min lilla grabb, och imorse fick jag ett litet, litet leende till gensvar när jag ammat och gullat med honom en stund :)

Imorgon börjar K jobba igen. Och man kan väl säga att min "nya tillvaro", den som mammaledig, börjar på riktigt. Från och med nu och ett bra tag framöver.
Dessa 3 veckor har man ju självklart lärt sig en himla massa och fått in små rutiner, ändå känns det lite småläskigt att plötsligt vara själv. Nu kommer mitt nya "heltidsjobb" att starta.
Vara hemma, amma, byta blöjor, mysa, gå barnvagnspromenader, ta hand om saker och ting där hemma. Se Elliot växa och årstiderna växla. Mysigt, läskigt och hisnande!
(Minns förresten hur jag, som icke-gravid för 1-2 år sen, ibland studerade alla lattemorsor med barnvagnar på stan. Nyfiken, lite avundsjuk - vad mysigt att gå omkring med sitt lilla knyte hela dagarna!, och med en smula medlidande. De såg ju alltid så trötta ut. Nu vet man såklart varför, haha)

Har inte riktigt bestämt helt hur vi ska dela upp föräldradagarna och så vidare. Lite av en djungel det där.
Känns över huvud taget svårt att blicka in i framtiden nu, ja nästintill omöjligt. Som i fredags (då vi skrev på faderskapspapprena hos kommunen) då vi fick information om förskole-utbudet i stan och hur det funkar med kösystemet. Herregud, vi har knappt vant oss själv vid att ha vårat barn hos oss, tanken känns på att någon annan kommer ta hand om honom i framtiden känns än så länge overklig. Ändå kommer ju den dagen, och säkert med en rasande fart! Det får mig att bara vilja stanna upp tiden en smula och pussa och klappa på Elliot, riktigt kapsla in den är spädbarnstiden i en liten ask, att kunna ta fram och njuta av i framtiden.
Och samtidigt längtar man förstås till andra tider, till Elliots alla framsteg, och till att få sova. Bara en enda natt... Oh boy, vad jag kommer njuta nästa gång jag känner mig verkligt utvilad.

Ja, när jag tänker på allt inser jag verkligen vilket stort och okänt äventyr som väntar. Och det känns både jäkligt ovant och häftigt att inte riktigt ha framtiden bekvämt utstakad framför sig, för en gångs skull. Livet med ett barn går ju aldrig riktigt att planera eller kontrollera till 100%, och för ett kontroll-freak som mig kan det nog vara ganska coolt att upptäcka att det kan bli underbart ändå.

OMG. Sitter och äter en såndär "drömsemla" från 7-Eleven, och shit vad gott det är. Blev lite skeptisk först (en semla med vaniljkräm UTAN mandelmassa... kan väl inte vara något?) men detta var helt enkelt smaskigt. Även om vanlig semla fortfarande ligger mig varmast om hjärtat.
Och just nu när min kropp tycker att fett är typ det godaste som finns så slinker allt med grädde ner...

I förmiddags var vi som sagt på brunch med vänner, på Waynes Coffee vid Rådmansgatan. Det gick faktiskt över förväntan. Elliot skötte sig exemplariskt (han blir på nåt skumt sätt alltid lugn när det är folk omkring som vill pilla på honom) och det var mysigt att komma iväg lite och sörpla latte som förr i världen, haha. Fast själva brunchbuffén var väl inte mycket att hurra för, kändes lite trist à la billig hotellfrukost ungefär.

Slank in på toaletten en sväng och ammade honom bara, haha, kände mig ännu inte riktigt redo för att flasha boobsen offentligt. Måste dessutom köpa mig en sån där riktig amningströja känner jag. Finns både snygga och sköna om man kikar runt lite. Och grymt smidigt är det ju.
Igår köpte vi också en amningskudde (alltså, det verkar inte finnas nån hejd på produkter-för-barnfamiljer-branchen). Känns extremt lustigt med den där gigantiska pingvin-mönstrade armen som smiter åt runt ens midja. Men ryggen och armarna får bra stöd och Elliot kan vila tryggt mot den. Ett bra köp för en gångs skull, känner jag!

Håller just nu på att kolla runt på Sodastream-maskiner på nätet. Känns som en bra investering då jag kånkat hem en del Ramlösa-flaskor från affären på sistone. (Dricker ju redan vatten som en kamel, men har trots det ÄNDÅ aldrig lidit av så mycket vätskebrist som nu - och då känns bubbelvatten med lite funky smaker snäppet lättare att få i sig)
Nån som har tips på vilken modell som är bäst/mest prisvärd? Funderar på Pure. Som förmodligen även funkar för min ytlige karl, haha.

Har precis kollat på Solsidan på TV, ska bädda ner oss i sängs snart...
Elliot tog ett litet bad tillsammans med pappa ikväll, vilket gillades starkt.
Han blir alltid lika lugn, trygg och storögd i badrummet på nåt vis. Kanske fattar han själv att det var där han kom till världen, hehe.

    

Imorgon ska vi iväg på födelsedags-brunch, för en av K's kusiner. På café, vilket blir lite småpirrigt. Har inte direkt gjort några sådana här "utflykter" med Elliot än, förutom de tio minuters-långa promenaderna runt kvarteret eller till affären typ.
Ska bli intressant att se hur han sköter sig.
Man har ju fortfarande lite "nybörjar-ångest" när det gäller att ta hand om sitt barn offentligt, vad man ska göra när han skriker osv... Ett talande exempel var väl förra veckan då vi gick in på ett bageri för att köpa lite grejer, men SNABBT backade ut i halv-panik eftersom Elliot började låta och gnälla mitt bland alla människor. Haha... ja sådana situationer lär man väl tackla och vänja sig vid så småningom. Just nu känner man sig fortfarande en smula klumpig och nybörjar-aktig.

Annars kämpar vi på som vanligt, nattsömnen detta dygn var väl inte den bästa, men man börjar verkligen kunna utnyttja och uppskatta de små stunder man får. När jag väl sover drömer jag JÄTTEDJUPT och fattar typ inte var jag är nånstans då jag vaknar, hihi. Men blir såklart alldeles pirrig och glad - fortfarande som ett barn på julafton - då jag ser lille Elliots stora ögon bredvid mig. Trots allt så är det så himla fantastiskt och ofattbart att han är HOS OSS nu, alldeles verklig i vår egen säng... det där lilla pyret som gömt sig i magen 9 långa månader.
(Förresten börjar Elliots ögon bli bruna nu, som ni kanske ser. Skitcoolt! Måste kännas häftigt för honom senare att veta att man varit blåögd en gång i tiden, som värsta kameleonten, haha...) 

Hmm. Så kan det gå.
Har gjort ett sånt där evighetslångt personlighetstest. Barnsligt roligt.

Tydligen passar jag bra att jobba som lärare, vetenskapsman, psykolog, militärofficer, entrepenör eller researcher.
Well, kanske något att fundera på under mammaledigheten... Fast en karriär inom det militära tror jag att jag skippar.

Klicka här för att göra ditt test.

Tänkte först och främst säga tack för alla råd, och tips och styrkeord som strömmat in efter gårdagens inlägg. Blir lika oväntat glad varje gång jag kikar här på bloggen. Fina ni!

Den här natten blev faktiskt en av de bästa på länge, känns som jag fick sova en evighet (fast det var antagligen bara några timmar, haha). Men man vänjer sig så fort vid den fullständiga tröttheten att varje sömnstund känns som lyx efter det ;)

Vet inte om det var för magdropparna vi provade igår (eller våra ihärdiga försök att rapa honom efter måltiderna), eller om Lilleman kanske bestämt sig för en lite mer human dygnsrytm.
I och för sig så ville han amma heeela morgonen idag haha, så han tog väl igen sitt matintag där istället...

Ska även prova ännu mer med nappen och de tips ni föreslog. Elliot lyckades faktiskt behålla en av napparna i munnen i några sekunder (bevis nedan...) 
Men han ser fortfarande riktigt äcklad ut varje gång man försöker ge honom den. Hela ansiktet drar liksom ihop sig till en bekymrad och ledsen grimas, hahah, stackarn...

Hoppas ni har en härlig torsdag!

Idag var det dags för andra BVC-besöket. Kändes ganska skönt med tanke på att vi hade en del frågor och funderingar.

Fick en smärre chock alla tre när vi såg att Elliot gått upp ÄNNU ett halv kilo sedan förra veckan, och ligger nu på 4000g. Haha... vi hade typ gissat på 3700, högst.

Och det förklarar även delvis våra problem... lillen är helt enkelt ett MATVRAK. Har ju verkligen ammat mer eller mindre konstant de senaste dagarna. Inte konstigt egentligen att han får magknip och blir svullen, så mycket föda som glidit ned i den lilla magen på sistone. Verkar inte finnas nån hejd på grabben och nattsömnen, kroppen och psyket har definitivt blivit lidande för både mig och K.

Nu fick man ju i alla fall bekräftat att Elliot får tillräckligt med näring iaf. Barnmorskan rådde oss att kanske försöka trösta honom på "andra sätt" när han skriker och verkar vilja suga. Han får ju uppenbarligen i sig det han behöver, och kanske är det bara sug/närhetsbehovet som behöver stillas.

Samtidigt tycker jag det är så himla svårt, jag menar, han SKRIKER ju, och tycks otröstlig tills man ger honom mat. Känns ju hjärtlöst att bara strunta i det... eller hur? Och samtidigt är det ohållbart för mig att amma mer eller mindre konstant dygnet runt.
Har provat en massa grejer, t.o.m. napp (3 olika sorter... som han spottar ut direkt) men oftast är det bara bröstet som kan trösta honom.

Hoppas verkligen detta gå över snart, han kanske bara är i en extrem "tillväxtperiod" eller något, haha. Och BM sa ju att såna här problem är rätt vanliga. (Även "gaserna" och kråkljuden han gör på nätterna... :P)

Jaja. Växt på höjden hade Elliot också, 3 cm. Min stooora pojke. Det börjar nästan kännas som styrekträning att lyfta upp honom. (Ja jag vet, mina muskler har antagligen förslappats totalt vid det här laget, haha...)

Chillar på pappas axel

Fyllde i en liknande lista under graviditeten. Men mycket roligare att sammanfatta nu ju, när allt är över ;)

När fick du reda på att du var gravid? Juni 2009.
Hur gammal var du? 20
Hur tog din partner det? Han blev glad :)
Mådde du mycket illa? Nja, var mest extra känslig för dofter under sommaren, men inga spyor som tur var...
Hade du mycket halsbränna? Nej, inget alls.
Var du känslig? Oh ja, kunde böla till slutet på en Disneyfilm typ.
När kände du bebisens första sparkar? Hm, tyckte det var oerhört svårt att veta vad som verkligen var bebisens röresler... men efter vecka 20 nån gång började de väl komma, och mer regelrätta "sparkar" runt v. 25 kanske.
Var du ofta orolig? Faktiskt inte. Har nog aldrig varit så lugn och harmonisk som under graviditeten.
Sparkade bebisen mycket? Alltså, man har ju inget att jämföra med så... Antagligen tycker väl ALLA att deras bebisar sparkar mycket :D
När började du läcka bröstmjölk? Kanske runt v. 20 nån gång (minns den sjuka känslan)
Fick du bristningar? Nej.
Blödde du någon gång? Nej
Hur många Ultraljud gjorde du? 3 st (v. 12, 18 och 32)
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Ja du, jag hade väl pluggat in allt som gick att läsa - men var också beredd på att man aldrig på förhand vet hur ens förlossning blir. (Dock förberedde jag mig ALDRIG för det som faktiskt hände, haha) Närde en liten dröm om att köra med så lite smärlindring som möjligt, men tänkte samtidigt att jag antagligen skulle ta ALLT, väl i stundens hetta... Ville för övrigt INTE föda i liggande ställning.
Hur började din förlossning? Hm, det undrar jag också. Verkligen. Men den där diffusa ryggsmärtan under förmiddagen var väl en sorts förvärkar, förstår jag nu i efterhand, annars fanns inga DIREKTA tecken på att nåt var på G.
Hur många timmar tog din förlossningen? Hum, hur ska jag räkna här... Men från att jag kom hem från min "promenad" till att Elliot var ute tog det väl typ en kvart.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in? När jag kom in var allt redan klart... haha
Vilken smärtlindring tog du? Ingen
Dragen med sugklocka? Nej
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Någon minut?
Blev det komplikationer? Nej
Vad tyckte du var jobbigast? Den stora paniken och skräcken när jag insåg att det var PÅ GÅNG och att jag aldrig i livet skulle hinna in till BB.
Var du rädd för något? ALLT! Att jag skulle dö, att det skulle vara något fel på bebisen, att jag skulle göra fel, att det skulle bli komplikationer... och att det liksom skulle vara mitt fel alltihop.
Skrek du? Nja, hann väl knappt göra det... men efteråt (de 5 minutrarna innan K kom hem) var jag ju smått hysterisk, småskrek och pratade för mig själv typ...
Hur många var inne i förlossningsrummet? Badrummet menar du? Jag... och så bebben förstås :D
Hade du någon nära med dig? Tyvärr inte...
Fick du sy? 2 stygn.
Vilken vecka födde du i? Första dagen i v. 41, 40+0.
Vad var vikt och längd på bebisen? 3220 gram, 50 cm lång
Ammar du? Ja
Hur gammal är bebisen nu? snart 3 veckor
Vad tyckte du om förlossningen? Läskig, overklig, men i eftarhand rätt häftig ändå. Vet fortfarande inte hur jag ska se på den. Men den resulterade ju i nåt fint i allafall. :)
När kommer nästa barn? Haha, vi tar nog och smälter det här först va... Och just nu vill nog inte kroppen vara gravid än på ett tag ;)

Tror Elliot tycker om musik. Han somnar ofta som en stock när vi har på musik i vardagsrummet, och med tanke på hur många låtar jag lyssnat på under graviditeten är det kanske inte så konstigt. Han kommer nog även under uppväxten vara ganska rejält omgiven av musik.
Återstår bara att se vad han själv kommer gilla i framtiden, haha... Hans föräldrars musiksmak kommer antagligen framstå som riktigt föråldrad och töntig. House, trance, indiepop och r'n'b - nä usch vad mossigt...

Har haft på låtar från Kents senaste skiva idag, och den verkade Elliot digga i allafall. Just nu ligger han totalt däckad i soffan bredvid pappa. Snart ska vi väl gå till sängs, med hopp om att natten blir hyfsat skonsam... Jag har iallafall provat att börja amma liggandes, och även om det är lite svårt så blir det inte lika ansträngande för min kropp.

Dagarna går fortfarande litegrann som i ett töcken haha, och det känns nästan lika bra att stänga in sig här hemma... Vi försöker ta en besöksfri vecka nu innan K börjar jobba igen. Känns lite som man behöver landa en gång för alla och hitta fungerande rutiner både dag och natt. Känns hemskt att säga nej till alla mysiga och snälla människor som vill komma på besök, men den här första tiden kommer trots allt aldrig tillbaka, och det känns viktigt att ha den lite för oss själva på sätt och vis.
Ha en underbar måndagskväll alla fina!

God måndag.

Hah, läste nyss att nyblivna mamma Gisele Bündchen (hon och andra vars bebismagar jag "följt" under hösten - var ju faktiskt en gång i tiden väldigt intresserad av modevärlden och alla dessa supermodeller, och tyckte det var skoj att flera av dem var gravida samtidigt som mig...) som fick sin son Benjamin i december, inte alls födde på sjukhus som tidigare påståtts, utan hemma i badrummet.http://abcnews.go.com/Entertainment/wireStory?id=9713323
I'm not alone, haha...

Man kan väl dock med största sannolikhet anta att det i hennes fall var MEDVETET. En del väljer ju trots allt att föda hemma, om än med hjälp och assistans av utbildad personal.
Kan också tänka mig att för en sådan superkändis som Gisele finns inget utrymme för slumpen: antagligen har hon både sin vanliga tillvaro och förlossningen planerad in i minsta detalj.

Ser nästan framför mig hur hon ligger där i badkaret med tända ljus, avslappande musik och vackra barnmorskor vid sin sida, och liksom andas ut sin perfekta lilla skapelse i fullständig harmoni. LÅNGT ifrån min blodiga kaos-upplevelse, haha.

Hur det än var, så utnämner jag alltså Gisele min badrums-buddy, haha. Våra små pojkar borde bli fotbolls-kompisar.
För övrigt ska det bli kul att se hur hennes lillgrabb ser ut - han borde ju få rätt hotta gener från sin modell-morsa och quarterback-farsan Tom Brady... Spännande, spännande!

Sitter och äter frukost. En av de fyllda bullarna från frysen som K’s mamma bakat. Försöker verkligen identifiera innehållet på denna, men det är nästinintill omöjligt. Så jäkla gott though - varför kan ingen starta ett kinesiskt bageri i Stockholm?

Solen utanför fönstret bländar mig i ögonen, men den kan ändå inte riktigt råda bot på min trötthet... Natten var hyfsat hemskt, Elliot lät som en kråka typ hela tiden, nåt nytt konstigt ljud han börjat med. Var extra kinkig och hungrig av sig... (Men jag börjar misstänka att han faktiskt inte är HUNGRIG alla gångerna han vill ha bröstet - det verkar trösta honom, helt enkelt)
Så antingen satt jag typ och ammade helt svimfärdig av trötthet, eller så låg lillen och frustade och lät så att ingen av oss kunde sova. Suck, han kanske har ont i magen eller något? Och snuvan hänger fortfarande kvar en smula, speciellt då på nätterna...

Idag ska jag nog för första gången på allvar försöka ta en tupplur under för- eller eftermiddag. Har alltid haft extremt svårt för att sova under dagtid. Men det finns liksom ingen annan utväg, om den här totala sömnlösheten tillåts förtsätta kommer jag snart förvandlas till ett monster (om jag inte redan är det... hm).

Så lite time out med andra ord. Ha en fin söndag allihopa!

 

LILLA BUSUNGE

Det höll nästan på att falla bort i minnet på mig att jag blivit utmanad, först av Philippa och sedan även Camilla och Johanna. Man ska tydligen fylla i 7 "intressanta fakta" om sig själv och sedan skicka vidare till 7 andra blogg-människor.

Och då jag just för tillfället har en ledig stund med lilleman som sover (och samtidigt pysslas om av gästerna som är här ikväll), passar jag på att roa mig med ett ego-moment... mwahaha :)

Nu vet jag inte alls vad folk redan vet om mig eller inte, (eller vad som anses "intressant") men försöka duger väl:

1. Spelade fiol från och med andra klass till gymnasiet. Tycker fortfarande det är rätt skoj, men tar tyvärr inte lektioner längre...

2. Jag har synestesi , vilket innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. För mig betyder det t.ex. att jag ser färger för olika bokstäver, ord och siffor, och "strukturer" och konsistenser för olika tidsförlopp. (Typ månader och veckodagar)

3. Vantrivdes mer eller mindre under hela skoltiden. Studenten var symboliskt sett den bästa dagen i mitt liv...

4. Gjorde en barn-bilderbok som projektarbete i tredje ring. (Dock ej inskickad till något förlag... kommer antagligen aldrig våga det, hehe)

5. När jag var liten var jag extremt kinkig när det gällde mat. Åt ingen skollunch från lekis fram till 6:an. (Endast knäckebröd och ett glas mjölk... kan ju informera er om att jag hatar knäckebröd nuförtiden) Det mesta äcklade mig helt enkelt. Skulle jag hem på middag eller nåt hos en kompis var det riktigt traumatisk.
Numera är jag en ovanligt matglad människa, men har fortfarande svårt för vissa "vanliga" maträtter; typ hamburgare, lasagne, pulverpotatismos, spaghetti med köttfärssås... och allt med ketchup på.

6. Har storlek 41 i skor.

7. Älskar att lista saker. Hade exempelvis en period när jag var yngre då jag gjorde påhittade "klasslistor" för en hel skola... Komplett med namn, adresser, telefonnummer och personnummer för varje "elev". Haha. Ritade även klassfoton till :P Detta är nog nåt av det nördigaste jag haft för mig, men kan fortfarande inte förmå mig at slänga de gamla "verken".

Skickar vidare till Charlotte, Evelina, Thi, Luma, Veronica, Ewa och Carin...

Sitter och kikar igenom mobilbilderna från den senaste månaden. Upptäckte att jag tog lite magbilder precis kvällen innan lillen föddes. Rätt häftigt, tänk om jag då vetat att det faktiskt skulle bli de sista med min gravidmage ;)

Kan vara kul att jämföra lite...
Man hade ju undrat så länge hur det skulle kännas när magen var borta, efter att ha vant sig vid kulan i så många månader. Den hade ju blivit del av ens identitet på nåt vis.

Och ja... det kändes verkligen konstigt de första dagarna efter förlossningen.
Den där hårda, sköna bullen - som då och då darrat till av små söta bebiskickar - ersattes plötsligt av ett sladdrigt, löst och halvrynkigt daller.

Bilden till vänster är tagen dagen efter Elliots födelse... ser ut som om jag är i v. 20 eller nåt, haha. 

Bilden nedan är från häromdagen. Magen drog alltså ihop sig snabbare än jag trodde, även om jag fortfarande helst undviker att pilla på det där lösa... haha.

Men för mig spelar det faktiskt ingen roll hur kroppen ser ut nu efteråt. Den har ju faktiskt burit på ett barn, och det är fasen coolare än något annat :)

Sådärja. Nu blir det nog inga mer magbilder på ett bra tag, haha.

Åhh, idag vill Elliot amma heela tiden. Han är himla kinkig av sig dessutom, misstänker att han kanske har ont i magen eller något... Så svårt när man inte VET!!

Tycker så synd om ledsna honom och om trötta mig.

Ändå är det på ett sätt pisitivt att han "vänt" på dygnet och vill amma mer på dagarna, förut var det ju så på nätterna.
Nu känns det i alla fall som man fått in en rytm av att kunna sova 2-3 timmar i sträck mellan varje matningspass.

Ska försöka få i mig en sen frukost nu, tjolahopp!

Man lär sig snabbt att utnyttja tiden effektivt när man har barn. Eller, man försöker i alla fall.

För så fort jag sätter mig ned och ska skriva ett blogginlägg, eller för fram mackan till munnen för att ta en tugga, är det något annat som stjäl ens uppmärksamhet - oftast en liten gnällande Elliot som antingen vill ha mat eller bara lite sällskap. (Som tur är så är hans pappa ledig ytterligare en vecka till, vilket underlättar en hel del på den fronten)

Det är underbart förstås, men visst, en smula frustrerande ibland. Som när telefonen ringer några meter bort och man bara måste ta emot just det samtalet, men det samtidigt skär i hjärtat att behöva flytta bort en ivrigt ammande Elliot från bröstet.
Man önskar man kunde kapa sig själv i två eller nåt, helt enkelt.

När jag väl får en skön lugn stund för mig själv (Elliot brukar ju till exempel ha ett låångt sovpass på eftermiddagen då inget tycks kunna väcka honom) försöker jag genast sätta mig ned, ta några djupa andetag, en kopp te, och göra sådant som är riktigt lättjefullt och meningslöst.
Typ surfa runt på receptbloggar och sånt. Riktig matporr. Speciellt såna där barnsligt goda grejer som kladdkakor och liknande, och upptäcka hur många varianter det finns.

Häromdagen gjorde jag exempelvis en kladdis med mörk choklad och marshmallows (hade ju trots allt en halv påse som legat och halvruttnat i skafferiet ett tag). Blev riktigt nice! Så, i brist på annat roligt får ni här ett oerhört suktande kladdkaks-exemplar av vilket jag själv inspirerades av. Dregla på bara.

(Recept på tasteline.com)

Och så lite bilder med lille E förstås. Känner att jag börjar bli en sån där jobbig förälder som inte kan låta bli att lägga upp foton på sitt barn hela tiden. :P

Weehoo, vi har äntligen fått hem namnskylten till barnvagnen :) Himla fint blev det, med både datum och 2 flaggor - en för Sverige och en för Hong Kong.

Ska snarast sätta fast den på Buggan. Vi undviker dock lite att gå ut med Elliot just dessa dagar, är lite rädda att han blir snuvig igen. Gud vad man längtar till våren nu och alla solpromenader, haha...

Men tiden går fort!
Elliot är snart 14 dagar, 2 veckor har alltså gått sedan den där läskiga och samtidigt fantastiska dagen.
Får både liksom "myskänslor" och obehagliga flashbacks när jag ser något här hemma som påminner om den 16:e januari.
Till exempel boken som jag hade uppslagen och som jag tänkte ta med mig till BB som "lektyr", men som inte alls hann komma med, haha...

Men jag antar att jag till största del hunnit smälta händelsen, och tänker mest framåt nu. Går inte att göra så mycket annat med ett lillpyre som kräver all ens fokus för tillfället, hehe :)

(För er som undrar: Finns en mängd olika varianter av namnskyltar hos Swedish Plate :))

Besöket från BVC gick jättebra, Elliot var så duktig och lugn ;) Låg och stirrade på oss hela tiden medan vi pratade haha, man märker absolut att hans blick är mer fokuserad och inte lika "vinglig" längre...
Barnmorskan var supertrevlig och ville precis som alla andra höra den ovanliga berättelsen om hur pyret kom till världen.

Elliot hade också gått upp ett halvt kilo sedan förra veckan! Vilket iochförsig inte förvånar mig med tanke på den enorma aptit lillgrabben har... Och hans ansikte är MYCKET knubbigare än förut, han börjar till och med få lite mage, haha.

Amningen gör inte heller lika ont längre, vilket är sååå skönt.
Och jag förstår verkligen vad folk menar med att man upptäcker nåt nytt varje dag hos spädbarn. Han gör små leende-liknande grimaser nu (även om det inte är riktiga leenden), och då ser man att han faktiskt har en smilgrop i ena kinden! PRECIS vad jag önskade mig att han skulle ärva från sin pappa, hehe.

Ska nu passa på att borsta tänderna och göra sånt man får SKYNDA sig att göra medan lilleman sover. Allt går liksom i seeegt tempo här hemma numera, men det är det värt :)

...fast de kommer hem till oss denna gång.

Spännande! En smula nervöst också, tänk om de har synpunkter på ens sätt att sköta sitt barn... tänkt om jag typ gör allting fel?! (En ganska onödig farhåga, jag vet, men det är väl från och med man får barn som nojigheten alltid på nåt sätt blir del av ens tillvaro ;))

GRATTIS förresten till Kim som äntligen fått möta sin lillgrabb (den 19 januari), samt Charlotte och Mia som fick varsin flicka den 20:e resp. 22 januari. Så roligt med alla bebbar som ploppar ut nu!

Jag har huvudvärk. Vet inte hur längesedan det var sist, men ett bra tag i alla fall.
Har ju varit oförskämt frisk under hela min graviditet - inte ens när K hade influensa blev jag ju smittad - så kanske därför allt känns så ovant nu. Att inte må... fysiskt bra.

Den där smärtan och utmattningen i kroppen börjar vid det här laget lägga sig, men när man aldrig får någon riktigt sömn så känner man ju sig nästan sjuk i alla fall. Mitt huvud är förvirrat, känner inte att jag hinner med något vettigt under dagen, och känner lite skuld över de människor man borde kontaktat vid det här laget.
Amma amma amma, och ändå oroa sig över om lillen är mätt och nöjd.
Yrsel och svimningskänslor så fort jag reser mig upp.

Men jag vill ändå inte klaga. Inte alls, faktiskt. Att ha en liten frisk, väldoftande, supercharmig och mysig bebis hemma - som dessutom är ens alldeles EGNA - slår verkligen det mesta. Till och med när jag vaknar för tusende gången på natten och han gnäller om amnings-dags, kan jag inte låta bli att le inombords. Det var ju det här som man fantasierat och försökt föreställa sig så himla länge, men innerst inne inte riktigt trodde kunde hända en själv. Att man inte skulle nå ända fram till det underbara, att få möta lilla knyttet i magen.
Och så hände det i alla fall (på ett sätt som jag aldrig i livet kunnat drömma om). Han är här. Och tiden rusar redan, idag är han 9 dagar! Så sjukt!

Mm... ett av mina absoluta favoritsnask. Bullar med mungbönsfyllning, inhandlat på asiatbutiken ett kvarter bort...

Vi tog en liten tur med vagnen och har nu skafferi och frys fyllda med nudlar, dumplings, fisk och annat smått och gott. K ska ju fortsätta vara ledig en vecka till eller så det kan vara bra att ha ett rejält lager med mat hemma ;)

Lilla Elliot snällt sovandes i den fina body’n han fick från min vän S i veckan...

Vi var ju lite bekymrade över Lillens allmäntillstånd igår, han andades ljudligt och nös med jämna mellanrum.
Som jag nämnde provade vi med bröstmjölk, saltlösning och även den läskiga nässugen - men utan något direkt resultat. Tyckte så synd om Elliot när han nästan kippade efter luft ibland, speciellt vid amning... och han var ganska allmänt kinkig hela dagen.

Senare på natten vaknade vi att han andes extra ljudligt... i en trött dimma försökte vi igen med saltlösningen och sugen om och om igen, och plötsligt - så nös Lillen FEM gånger i sträck, riktigt ordentliga nysningar.
Och så... syntes plötsligt något som stack ut ur näsan... "Vad faan är det där?!" utbrast K, uppenbarligen skrämd av den brunaktiga tingesten.
"-Jag vet inte, ta bort den bara, ta bort den", grymtade jag... och det visade sig vara en jättelik snorkråka som tydligen fastnat i Elliots stackars näsa. K sprang iväg till badrummet och slängde bort den fort som attan.
Och helt plötsligt andades han normalt igen!
Gud vilken lättnad, det verkade alltså inte vara någon elak förkylning som drabbat Lilleman. Bara en elak snorbobba som hamnat lite fel...
Vi garvade lite trött åt saken och somnade lättat om.
Hade sen en ganska "skön" natt, han ville kanske ammas två eller tre gånger innan morgonen. Vilket känns som lyx efter denna kaosvecka... haha.

(Haha, jag inser plötsligt vilket himla "intressant" inlägg jag nyss suttit och skrivit - ni får ursäkta, det är sådana här saker man roar sig åt i vardagen som nybliven spädbarnsförälder ;))

Aaw. Lilla Elliot har sen imorse verkat så täppt i näsan, och nyser lite då och då... Vi har försökt både med "husmodersknepeet" att droppa mjölk i näsborrarna och med saltvattenlösning, får se om det hjälper.
Känns så hemskt att se honom gråta och ha problem med andningen, och själv känna sig så maktlös :(

Kanske dags att minska antalet besökare en smula, fastän det såklart är mysigt med alla som vill kika på honom... Man vet ju inte vilka baciller som kan fara i luften.
Idag kom i alla fall Elliots farmor och farfar förbi en snabbis. Enligt dem är han inte så lik sin pappa som liten, hehe. Känns dock svårt att avgöra - bebisar utseenden förändras ju så snabbt. Tiden får avgöra vem han blir mest lik ;)

Vi har dock kommit fram till att han med säkerhet ärvt mina öron - som tydligen är ganska speciella :P

För övrigt emottages tacksamt tips för nästäppta/förkylda små spädbarn... Ibland orkar man helt enkelt inte googla runt bland alla mamma-forum, hehe.