Metrobloggen

Ni undrar säkert varför jag blogar mindre. Det är så att jag sitter och skriver på min bok. Min första roman. Visst är det roligt? Skrivandet går framåt och jag känner att jag för första gången i mitt liv verkligen skapar något. Skapar något annat än död.

Boken kommer att släppas någon gång nästa år, förhoppningsvis tidigt 2010. Pratar fortfarande med förlaget flera gånger i veckan och vi är inte överens om detaljer. Men det där löser sig alltid.

Jag kan lova att det blir en rolig bok men med märka inslag som kan få er att tveka till att läsa mer. Den handlar om mitt liv, min väg tillbaka till livet, och om vilka hinder som fortfarande ligger utspridda. Hinder som lagts dit. Men av vem?

Jag säger bara en sak: läs boken!

Signerat / Gustaf Von Heiding

Hej alla heidingar! Sitter med min nya kvinna som jag skaffat och vi ska skriva godnatt till varandra här på blogen. Hon är så söt, sitter i mitt knä. Simpra heter hon! Tar man bort de tre sista bokstäverna i hennes namn så blir det "Sim", PRECIS som i det där spelet man kan spela. Sim Sim.. haha, nu drar det i mungiporna. Är för rolig jag. Men hon kan ju inte läsa det jag skriver nu, för hon är dum i huvudet. Nej jag skojar, hon är från Ryssland. Så hon förstår inte det jag skriver. Men nu ska vi skriva varannan mening.

Jag: Godnatt Simpra!

Simpra: Chom Gustafé

Jag: Nej, inte GustafÈ, inget E på slutet.

Simpra: Tihi, You is Cute... Gustafeeee

Jag: ...

Simpra: My little Gustafe man! Why you look at knife?

(Nu får hon inte skriver mer, blir arg. Mörkt blir det, kliar mycket i mina händer. Hör konstiga ljud igen! Vill inte!!!)

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Små blad ramlar

Dom famlar

Jag tänker

Medans lövet sänker

sig mot marken

kom inte emot barken

För då blir jag arg

Bygger en sarg...

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Nu blogar jag från stranden. Det är jätteskönt att ligga här tycker jag. Inga barn och bara några få människor.

Det är en gubbe som har tittat på mig ett längre tag som ligger en bit bort. Han har skägg... Vitt skägg... Han ser ut som tomten faktiskt. Ska jag springa dit och ta en bild? JA det måste jag göra. Vill ha en bild.

Haha, jag fick  bilden. Han ville ta en bild på sitt barnbarn men jag ställde mig ivägen hela tiden. Dom är arga nu.

Har ju inga vänner...

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Minns tillbaka till den tid då mor fortfarande var vid liv och ibland även nykter. Då brukade hon kommma in till mig och berätta "natt natt historier" så att jag kunde somna tryggt. En minns jag jätteväl, hon berättade dock bara den när hon luktade sprit.

"Det var en gång en liten pojke, han var 10 år gammal och hade massvid med drömmar. Pojken hade en mor och en far som han bodde med i ett stort vitt hus. Pappan var alkholist och brukade slå mamman tills hon svimmade vilket gjorde att pojken blev rädd. En morgon när pojken kom ner till frukosten så hade pappan hunnit dricka en HEL flaska med "absolut brännvin" och var jättefull. Och han var jättearg på mamman som hade råkat koka äggen så att dom vart hårdkokta istället för löskokta, ja som far ville ha dom. Så han slog mamma så hårt över ansikter att hon trillade ner på golvet. Pappan vände sig mot sin son och sa: Så ska dom tas! Pojken som hade gråten i halsen, men inte ville visa det för sin far då han viste att han blev jättearg då, höll minen och sprang upp på sitt rum. Sen åkta pojken till skolan, han luktade kiss hela dagen då han hade kissat ner sig pga det han sett sin far göra. Ungarna i skolan kallade honom för "kisskillen" och "Äckel Gustaf". För det var så pojken hette. Gustaf... Gustaf Von Heiding"

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Idag kom paketet jag väntat på jättelänge. Blir lycklig nu när jag ska kolla på videon. Har köpt en ny videospelare idag dagen till ära!

Här har ni en bild från filmen

Nu kliar det riktigt ordentligt!

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Förlåt för att jag missbrukat er som vänner. Men min mamma tog precis självmord så jag har varit tvungen att tagga ner på mitt blogande.

Min mamma blev 61 år gammal innan hon tog ner skylten. Trodde aldrig att hon skulle hänga sig, men det gjorde hon.

Nu är jag tillbaka och jag hoppas att ni fortfarande är intresserade av att följa mig. ( ? )

Signerat / Gustaf Von Heiding

Ni har väl inte glömt min chatt? Jag vet att jag inte varit så aktiv med att vara inloggad där, men jag ska bättra mig. Jag kommer också att bli bättre på att svara i telefon när ni ringer.

076-789 16 70

Signerat / Gustaf Von Heiding

Idag är det mörkare än på länge. Jag tror faktiskt inte att jag klarar av den här pressen så länge till. Medicinen påverkar mig inte som den ska längre, och det gör mig rädd, fruktansvärt rädd.

Hur mår ni? Ni som läser mitt skit.

Signerat / Gustaf Von Heiding

Som ni har märkt kära blogläsare så har jag inte skrivit så mycket den sista tiden. Jag mår för dåligt. Och vill inte att ni bara ska få lyssna på hur jag inte orkar mer, hur jag blir arg på saker och ting. Jag vill bara att ni ska vara lyckliga. Och jag tror inte att någon av er blir lycklig av mig.

Ska jag fortsätta?

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Bara bra musik förståss

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Ja, du finns i min hjärna hela tiden. Kan bara inte släppa dig. Du är så fin när du sitter där på knä och städar golvet. Tittar upp mot mig med små hundögon. Vad tigger du om? Jag vill inte att du ska tigga. Då blir jag arg och vill klia på dig! Du ska inte titta mig i ögonen. Utan du ska sitta på knä och skrubba mitt golv. Varför förstår du inte? Varför gör du inte som jag säger!!!

Är det här verkligen kärlek?

Varför lärde min pappa mig det?

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Idag kliar det i mitt huvud. Vet knappt var jag är eller ens vem jag är.

Idag bör ni akta er. Jag ska ner på stan. Hoppas ingen tittar mig i ögonen.

Signerat / Gustaf Von Heiding

När jag ser den här bilden vill jag bara slå in ditt huvud i den. Vill ta dig runt nacken och forsera din skalp genom cementen. Går din skalle sönder före väggen, tror du? Det gör inget.

Jag dunkar din slöa, blodiga kropp mot väggen tills den går sönder. Det kommer kanske att ta tid. Men. Jag har all tid i världen.

Signerat / Gustaf Von Heiding

Jag saknar dig, min gula lilla flicka. Varför lämnade du mig!? FAAN! Var det för att jag ströp? Tog jag verkligen i så hårt? SVARA!!!! FAAAN!

Den här dagen kommer att bli tung, fruktansvärt tung. Ping kommer att vara i mitt huvud. Tänker på den där natten för två år sedan. NEJ! Jag vill inte tänka på det! Varför drack jag så mycket den kvällen?

Signerat / Gustaf Von Heiding

Jag blir så glad att min bästa vän Maläna gick vidare!!!!

Jag känner henne jättebra!

Hon har suttit på min stol precis som Miguel gjorde!!

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Pratade med Jessica nyss. Hon är fortfarande kvar hos mig. Jessica har haft det väldigt tungt i sin barndom och hon kämpar hela tiden med sina minnen. "Jag tror att jag har gjort mitt nu", sa hon nyss. "Jag orkar inte mer." Då gick vi ner till källaren för att reka en lämplig plats, och för att se om jag hade några svarta sopsäckar hemma. Jessica vill nämligen inte att någon ska hitta henne. Och jag hjälper ju henne med det.

Naturligtvis.

Signerat / Gustaf Von Heiding

Denna vackra morgon så tog jag min kaffekopp till den västra flygeln, inte så ofta jag är där nu för tiden. Det är ju mer en festlokal, och fest, det har jag inte så ofta. Inte sen den natten för 2 år sedan. Från ett av fönstren kan man skåda detta.

Är ju ganska mysigt väl? Och ser ni huset, som är lite skymt, rakt framför mitt hus. Ja det med dom 2 skorstornen. Det var där Miguel bodde. Han jag kidnappade och satte på min stol. Har ni sett det klippet? För er som inte har sett det så såg det ut så här

Hoppas ni får en fin dag!!

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Herr Heiding har börjat dansa salsa! Ja det är sant och det är riktigt roligt faktiskt!

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Älskar den slappa huden. Den kan man stoppa in i munnen. Leka med skinnet mellan tänderna och upp i gommen. Jag ser att hon skakar av upphetsning. Hon kallar mig för Åke. Det är nog hennes döde man. Men jag säger inget. Jag låtsas vara Åke. Jag gillar det.

Nu kommer Jessica in genom dörren. Måste underhålla henne nu. Vi hörs, mina små Heidingar.

Signerat / Gustaf Von Heiding

Igår ringde min mobil. Det var Jessica. Hon och jag hade inte träffats på över ett år. Vi växte upp i samma stad när vi var unga, och vi har alltid haft en speciell relation. Så skönt att umgås med henne igen. Älskar när vi har sex och sen ligger och röker hela nätterna. Jessica och jag kan samtala om allt.

Jag älskar dig!

Signerat / Gustaf Von Heiding

Tycker min blog är bra. Gillar att bloga.

Tycker ni om min blog också?

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Jag har ett bekymmer...

Jag vet inte hur länge jag kommer att finnas kvar på denna jord, därav så funderar jag mycket hur jag ska använda den tid jag har. Jag gillar ju att bloga. Men är blogen rätt ställe för mig.

               

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Jag blir så arg när jag inte förstår! Förstår ni det? Och när jag ser något som jag inte förstår så vill jag bara klia på den eller det!

Signerat/ Gustaf Von Heiding

Idag är det en solig dag och då brukar Herr Heiding gå ner till fiket som finns här i skärgården (där rika människor bor). På vägen ner så mötte jag henne...

Hon bara stod där och tittade ut över havet. Hon hade ett lugn i sina ljusgröna ögon och hennes mörka hår dansade med vinden. Hon såg så fridfull ut och jag ville gå fram och berätta för henne precis det jag kände. Men det finns inga ord i detta språk som kan sägas eller skrivas för att förklara hennes perfektion.

Jag tror jag är kär...

Signerat/ Gustaf Von Heiding