Metrobloggen

I förra inlägget skrev jag om nomineringarna till riksdagslistorna i Blekinge och att det kan bli rekordmånga denna gång av olika orsaker. En annan fråga jag då ställer mig efter att ha suttit på tåget från Lund är vilka övriga personer som finns att rösta fram. Jag har inte hittat någon uppgift om Vänsterpartiet och Miljöpartiet  fastställt sina listor, men för övriga partier ser det ut så här på de platserna som blir riksdagsplatser om inte personvalen resulterar i annat:

Socialdemokraterna

1. Mats Johansson, Karlskrona
2. Kerstin Haglö, Karlskrona
3. Peter Jeppsson, Sölvesborg

Moderaterna

1. Annicka Engblom, Karlskrona
2. Gustav Nilsson, Karlskrona

Centern

1. Magnus Larsson, Karlskrona

Folkpartiet

1. Anna Ekström, Karlskrona

Kristdemokraterna

1. Inga-Lill Siggelsten Blum,  Karlskrona

Finns det bara Karlskrona-politiker som anses kvalificerade för riksdagen i partierna? Centraliseringen i partierna är inte ett dugg mindre än jätten Gluff-Gluff Karlskronas försök att roffa åt sig allt av värde i länet. Fullt jämförbar med i vart fall centralorten Ronnebys strävanden att utrota landsbygden i sin kommun. Möjligen är inte Ronneby ensamma i länet, men jag är just nu inte uppdaterad på allt.

Jag hoppas verkligen att personer utanför Karlskrona kommer att driva seriösa personvalskampanjer med avsikt att bryta dominansen från den för sin överlevnad gravt statsunderstödda avsides liggande residensorten i Blekinges sydöstra hörn.

Liknande situation fanns för 30 år sedan då 5 av 7 ledamöter var från Ronneby. Inte heller det var repressentativt för Blekinge. Vi har valkretsar för att ha spridning på ledamöters bostadsort. Dessa får i Blekinge inte göra halt vid Trossö med förorter.

I TV4 Sydost meddelades kvällen den 8 februari att socialdemokraternas ordförande i Blekinge, Mats Johansson, inom kort väntas tacka ja till en nominering som riksdagsledamot.  Med hänsyn till flertalet opinionsundersökningar torde det även efter nästa val finnas 3 socialdemokrater och 2 moderater från Blekinge i riksdagen. Det skulle då, om inga personvalskampanjer lyckas, bli sossarna Mats Johansson, Kerstin Haglö och Peter Jeppsson, samt moderaterna Annicka Engblom och Gusrav Nilsson som tar plats i riksdagen.

Detta gäller de fasta mandaten i Blekinge. Nu finns det även utjämningsmandat. Jag går inte in på skillnaden utan hänvisar till valmyndighetens hemsida. I stort kan man säga att ett parti som på riksplanet når 10 % ligger bra till att få utjämningsmandat. De kan även ta ett fast mandat i Blekinge, men det beror på hur främst sossarnas och moderaternas röstantal.

I fördelning av utjämningsmandat brukar partier i distrikt som inte tagit fasta mandat ha fördel mot distrikt där man tagit mandat. Således är det inte omöjligt att det kan bli ett eller två mandat till för Blekinge. F n ligger Miljöpartiet bra till i undersökningarna. Med tanke på att val till riksdagen ofta avgörs de sista två månaderna kan mycket ännu hända.

I det kommande valet finns även en aspekt till som påverkar Blekinge. Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen är det inte otänkbart att de har en gemensam lista för hela landet. Klarar de 4 % ger det troligen minst 15 mandat. Då är frågan vilka som står på den. Det är ingen alltför vild gissning att partiledaren Jimmie Åkesson från Sölvesborg kommer att toppa den. Karlskronas Rickard Jomshof har aviserat offentligt att han är intresserad. Han är ett tungt namn på riksnivå och kan mycket väl finnas med bland de 15. En troligt scenario är dock att dessa båda hamnar på en annan bänk än den blekingska.

Antag att som nationalekonomerna brukar säga: Fasta mandat är 5. Ett eller två partier når så många röster att de får utjämningsmandat. Sverigedemokraterna kommer in med två blekingar. Det är i detta fall inte otänkbart att Blekinge får 9 mandat nästa period mot dagens 5. Så många har man inte haft på år och dag, om det överhuvudtaget har varit så någon gång. Jag har inte hunnit kolla ännu. Slutfrågan kommer då ändå att bli. Kommer vi i Blekinge märka av en nästan fördubblad representation i riksdagen.

Är jag en svår regelförbrytare? Orsaken till min fundering beror på denna artikel i Sydsvenskan. Ett antal studenter vid en institution vid Lunds Universitet som bloggar får inte skriva om ämnena Politik och Religion då detta påstås kunna väcka anstöt. Bloggarna ligger under institutionen "Service management" och har till syfte att göra reklam för utbildningen. Men kontroversiella ämnen får man inte ägna sig åt där. 

Frågan är om Lunds Universitet likt det i Uppsala börjat göra gällande att man har monopol på sanningen. Där kan man läsa i aulan: "Att tänka fritt är stort, men tänka rätt är större." Vem som avgör vad som är rätt framgår inte.

Vän av ordning undrar då varför en 48-årig ronnebybo skulle se sig som regelförbrytare. Jo därför just nu går jag en kurs på Lunds Universitet. Inte på institutionen Service Management, utan "Historisk sakprosa" på Historiska institutionen. Min blogg handlar i högsta grad om politik, även om den mestadels är lokal. En relevant fråga är vad nästa begränsning av yttrandefriheten kan bli. Privata bloggar? Får  bloggarna sitta i kommunfullmäktige? I så fall blir jag som ersättare bara en halv förbrytare! Får studenterna gå i kyrkan?

Kan jag bli förbjuden att blogga för att jag heter samma sak som rektorn  på Lunds Universitet. Jag började en gång i tiden lägga till bostadsorten "Skönevik" i allt jag skrev offentligt. Orsaken var att en redaktion var nära att publicera en bild på rektorn till en, inte särskilt snäll, insändare jag skrivit. Rektor Per Eriksson var då rektor på Blekinge Tekniska Högskola. Kan risken för sammanblandning vara en godtagbar orsak att studenter skall inskränka sitt bloggande?

Min uppmaning till rektorn är:

"Stoppa dumheterna med begränsning av yttrandefriheten som tydligen en del av dina underställda håller på med. Visa att du håller yttrandefrihetens fana högt och var inte någon skam för ditt namn. Akademisk verklighet bygger på att man tillåts tänka fritt, utan att göra det tyst."

Debatten om människors fria val av utförare i den offentliga servicen tar sig nu något lustiga proportioner. Mest lustigt blir ett inlägg i Sydöstran 4 februari av landstingspolitikerna Kalle Sandström och Jeanette Andréasson-Sjödin. De låter som sårade oskulder över att man i Ronneby diskuterat vårdval utan att blanda in dem, utan "lagt skulden" på kommunalrådet Palmqvist som inte har med landstinget att göra. Tydligen har man inte kollat hur debatten startade, för det var genom ett inlägg av Palmqvist som det startade. Goddag yxskaft landstingspolitiker!

Palmqvist försöker i ett svar i BLT samma dag göra gällande att han vill diskutera sakfrågan och inte något annat. Han verkar ha missat att läsa sitt eget ursprungliga inlägg som just var ett ideologisk motstånd mot fria val. Endast politiker kan besluta sådant. I sitt svar idag undviker han t ex att bemöta Sune Håkanssons (rp) påpekande att skolnedläggningar har berott enbart på politiska och inte några val från brukarnas sida. Karl-Oskarskolan i  Ronneby kan möjligen påstås vara exempel på motsatsen men dess etablering är trots allt en direkt konsekvens av poltiska beslut och försök från politiker att lägga livet till rätta för vanliga människor.

Inte heller bemöter han Håkansson i frågan om hur man kommunicerar med medborgarna. Politiker som sitter i slutna rum och fattar beslut och offentliggör dem så sent att det blir svårt att göra något åt det är inget som leder samhället framåt.

Betr information så vill jag avslutningsvis delge bloggens läsare en liten händelse: För exakt en vecka sedan sammanträdde fullmäktige i Ronneby. Jag var av olika skäl osedvanligt tidig den gången, och satte mig i ett hörn och läste lite. De första som kom in var vänsterpartisterna Ronny Pettersson och Peter Bowin. Jag minnns inte vem av dem som sa vad men det blev en liten dialog där jag fick först kommentaren:

- Där sitter den där skvallraren. Sitter du och bloggar nu?

Jag svarade:

- Nej jag läser en bok med en titel som skulle kunna ha handlat om socialismens historia.

Sedan visade jag vilken bok jag läste. Det var "Stora döden" av Dick Harrison, och den handlar om Digerdöden.

Tydligen är det surt för folk som sitter och kuckilurar i de slutna rummen när deras mörkläggningsidéer kommer ut trots allt. I synnerhet när det gäller den som själv myntat uttrycket "De slutna rummen".

Sydöstran har 30 januari två mycket intressanta artiklar i papperstidningen. Jag undrar bara om länets politiker är medvetna om det som pågår och så har gjort en lång tid. Ironiskt nog är huvudpersonen ett f d småländskt kommunalråd och hans hustru.

Blekinge är det största länet för inflyttning av personer som fyllt 60. Oftast är det blekingefödda som flyttar "hem" efter ett yrkesliv. Fyra län är särskilt stora, utöver Blekinge även Skåne, Kalmar och Stockholm. Jag minns den enorma uppmärksamheten i slutet av 1980-talet då industrimannen Hans Werthén, i samband med Ericssons neddragning av verksamhet i Blekinge, menade att länet skulle satsa på boende för äldre, även om det i pressen (felaktigt) framställdes som att han ville göra länet till ett rent ålderdomshem.

Jag känner igen situationen från min egen horisont. Mina blekingefödda föräldrar återvände till Blekinge 2000, efter 45 år i Göteborg. I min  bekantskapskrets finns många som gjort samma sak. Jag själv tillhör en "närbesläktad" kategori, andragenerationens bleking som fötts och vuxit upp i "exil". Kontakten med Blekinge, främst sommartid, har alltid funnits och nyfikenheten har gjort att jag flyttade hit när tillfälle gavs 1998. Vände hem till "rötterna" kan man kalla det. Bara i Skönevik är vi 4 andragenerationare av c:a 40 bosatta, men knappast unika i Blekinge.

Den stora frågan är vad de hemvändande har för förväntningar och önskemål. Detta har jag i tankarna när jag undrar om politikerna är medvetna om frågan. Ett vanligt scenario, som i artikeln och i min egen familj och bekantskapskrets, är att flytta till sommarstugan. En vanlig första åtgärd har varit vinteranpassning. Även Vatten- och Avloppsfrågan kan spöka, och det rejält.

VA-frågan orsakar ofta bryderier, då det finns höga krav på miljö och teknik, samt att det är tunga ekonomiska investeringar. Ibland har de boende tagit egna initiativ där man inte alltid använt samma tekniska lösning som kommunen. Jag är inte expert i frågan, men talar man med personer som kan bättre, och har olika utgångspunkter för sitt intresse, är jag övertygad om att både miljömässiga, ekonomiska och tekniska lösningar finns. Troligen är det låsning till egna lösningar som är problemet.

Alla flyttar inte till sommarstugor. Många vill ha lägenheter, t ex för att slippa snöskottning. Men önskemålen varierar.  Därför måste kommunerna ständigt ha kontakt med aktörer  specialiserade på boendefrågor. Vi kan inte räkna med att kommunala bostadsbolag skall lösa allt. De har för övrigt fullt upp med att lösa frågan om renoveringar av miljonprogramshusen som närmar sig 50-årsåldern med stormsteg.

Blekinge är tyvärr en av gammalsocialismens sista bastioner. Ronneby i synnerhet. Detta är ett hot mot viljan att flytta tillbaka, då de som nu börjar flytta tillbaka är 40-talistgenerationen. Denna generation har i hela sitt liv vant sig vid att säga ifrån, och (rättmätigt) ställa krav på att så långt som möjligt själva styra sina liv.  Då krävs lyhördhet från de som skall lägga grunden i olika typer av infrastruktur dit både VA-frågor och bostadslokalisering hör.

Innehållet i de senaste dagarnas debatt om denna frihet på BLT:s insändarsidor främjar inte att viljan att "flytta hem". Det är ironiska att det Sydöstran gjorde reportaget. Samtidigt är dess ledar(s)kribent Hans Bülow, tillsammans med Ronnebys kommunalråd JanAnders Palmqvist, den som tydligast vill att fler politiska beslut skall styra människors vardag. Samtidigt går deras egen partikongress motsatt väg. Jag förstår om väljare som funderar på att rösta (S) blir förvirrade.

För drygt 30 år sedan var jag med på min första kongress i Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU), idag Liberala Ungdomsförbundet. Sådana kongresser brukar vara en skola för blivande politiker, där man lär sig det s k hantverket. Man diskuterar ingående och ofta detaljerat hur man vill ha samhället. Det var på min tid inte ovanligt att någon s k "plojmotion" dök upp och gav upphov till  munterhet. I dessa dagar kan jag inte låta bli att tänka på 1979 års kongress som högtidligen beslutade att förbjuda långa och kalla vintrar, samt att lagom vintrar skulle införas. (Att motionen var skriven av ett barnbarns barn till en känd sagoboksförfattare gjorde inte saken sämre.)

Det finns gränser för vad politiken kan göra. Bor man i Ronneby och följer lokalpolitiken kan man ibland undra hur länge det dröjer innan förslag som detta skall dyka upp. Vissa vänstermärkta politiker verkar aldrig ge upp tanken på att politiker skall styra allt. Det finns en gammal övertro från folkhemstanken att man med politiska beslut kan lägga livet tillrätta så vi till slut når ett drömsamhälle likt Utopia.

Det jag tänker på är förändringarna för barnhälsovården i Listerby som bl a BLT skrev om igår den 27 januari. Kommunalrådet var i en insändare inte sen att skylla på att det var bristen på politisk styrning som var orsaken. Det han inte sa något om är huruvida det blivit annat beslut om han fått bestämma själv. Hans landsbygdspolitik har inte direkt kännetecknats om omtanke om de som bor utanför centralorten. Det är lätt för honom att tycka i frågan. Frågan beslutas av Landstinget Blekinge där kommunalrådet i Ronneby inte är engagerad.

Ronnebypartiets Sune Håkansson kommenterar i dagens pappers-BLT. Där framgår att om marknaden, d v s vi konsumenter och brukare av offentliga tjänster, skall fungera krävs tillgång till  information. Där har media en viktig uppgift. Dels att föra ut den genom att berätta om vad som sker samtidigt som man kritiskt granskar verksamheterna. Det är även medias (inkl bloggares) sak att påpeka när information göms undan. Detta är inte alltid så populärt hos de som styr.

Jag har de senaste dagarna skrivit en del, och hänvisat till andra bloggar, om att det verkar pågå översyn inom Landstinget Blekinges olika verksamheter. När kommunstyrelsens ledamöter t o m uppmanas av en annnan ledamot, därtill på hög position i Landstinget Blekinge, att hålla tyst så är detta ett exempel på hur det inte får gå till för att marknaden skall fungera. Personen ifråga, vänsterpartisten Ronny Pettersson, var dessutom den som en gång myntade uttrycket "de slutna rummets politik". Men Vänsterpartiet är ju trots allt det parti man mest förknippar med detaljstyrning av människors liv.

Jag vet inte hur diskussionerna om barnhälsovården i Listerby hade varit om informationen om planer på ändringar offentliggjorts  tidigare under ordnade former. Jag kan inte detaljerna, men av tidningarna framgår att det kan finnas underlag för i vart fall några dagars öppethållande i veckan. Är det så att centraliseringsivrarna åter vill ha allt i centrum, för att systemet är det viktigaste och inte människorna systemet skall serva. Då är bristande information en överlägsen taktik. När sedan beslutet mer eller mindre blir klart hänvisar man till sin egen avsaknad av möjlighet att diktera besluten, och anger det som alibi för att man dragit ner.

Oavsett vad man tycker om olika beslut så är man som politiker, precis som alla andra, tvungen att "gilla läget" när villkoren inte är de man vill. Klarar man inte det skall man avgå.

Jag har skrivit om likheterna mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna förr. Jag kommenterar inte själv denna gång, utan lämnar bara några länkar.

Det är Alexander Bard och Jan Söderqvist, aktiva i det liberala nätverket Liberati som skrivit en (rätt lång) artikel på Newsmill. Läs själva och fundera:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/25/s-och-sd-r-samma-andas-barn

En annan artikel i samma ämne, i tidningen Axess, som är läsvärd är skriven av professor Stefan Svallfors vid Umeå universitet:

http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=397.

I lördags den 23 januari hade jag en artikel, i sin tur baserad på en artikel i Sydöstran samma dag om att landshövdingen klagat på passivitet från Ronneby kommun i fråga om utveckling av länet.

Idag den 25 januari har Sydöstran ett förtydligande att det enbart avsåg hamnverksamheten. Förtydligandet finns bara i papperstidningen, medans den ursprungliga artikeln även fanns på nätet. Nog tycker jag det hade varit hälsosamt om även förtydligandet hade funnits på nätet. Alla som läst nätartikeln har inte papperstidningen.

En följdfråga blir då om jag har något att ändra i min egen artikel. Min kritik mot kommunledningen var att man inte lyssnar "neråt" och inte agerar "uppåt". Det som avser "neråt" har jag ingen anledning att ändra. När det gäller agerandet "uppåt" så avsåg tydligen inte landshövdningen mer än hamnen. Rättelsen anger bara att landshövdingen meddelar att hon får förslag och idéer även från Ronneby.

Icke desto mindre kan jag inte komma ifrån att passivitet kan ha varit en starkt bidragande orsak till Högskolans flytt från Ronneby. Jag har tidigare skrivit om hur moderaten Lennarth Förberg för ett antal år sedan i fullmäktige efterlyste en handlingsplan för att just detta inte skulle hända. Han avfärdades då med att detta inte kunde hända. Det antyddes att man inom socialdemokratin i Blekinge kommit överens om att inte röra den organisationen. Facit vet vi. Vi vet även att den nytillträdde ordföranden i Landstingsstyrelsen Kalle Sandström röstade för en flytt. JanAnders Palmqvists försök  att stoppa hans utnämning lyckades inte heller.

Runt nyår kunde vi även läsa om vad kommunalrådet Palmqvist var mest nöjd med under 2009. Det var att ha hindrat privatisering av kommunal verksamhet. Om man nu inte har något att peka på där man utvecklat utan bara stoppat förändring tycker jag det visar att så mycket agerande för utveckling verkar det högsta hönset inte ha åstadkommit. Det påminner mer om hur han likt Sven Duva i Fänrik Ståls sägner inte "släpper någon j*vel över bron". Det leder inte till någon utveckling. Kanske är det med ledningen i Ronneby som slutsatsen om Sven Duva: "ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott".

I Sydöstran 23 januari fanns en artikel om Vårdcentralen i Hoby. Detta med anledning av vårdvalet, där det nu skall fastställas antal patienter som listats på olika centraler för att kunna planera vidare. Klinikchefen Anna Svensson säger i artikeln att det inte handlar om att ev lägga ner Hoby som det gått rykten om. Om detta har man kunnat läsa på bl a Landsbygdsupproret och Bygd i samverkans hemsidor.

Jag vill inte påstå motsatsen eller skrämmas i onödan, men kan inte låta bli att fråga mig om klinikchefen verkligen kan vara säker. Men jag kan inte låta bli att tänka på ett tidigare inlägg på denna bloggen. Det handlar om en eventuell flyttning av distriktssköterskemottagningen i Hallabro. Detta var något som Ronnebypartiets Sune Håkansson fick veta vid ett möte i Kommunstyrelsen.

En sak som nämndes vid samma möte var att Ronny Pettersson, Vänsterpartiet, tillika hög chef inom Landstinget Blekinge, ville att man skulle "ligga lågt" med denna uppgift. Han och JanAnders Palmqvist  brukar, enligt samma källa, antyda att det vore bra att information inte spreds. Underförstått skulle det vara illa om information sprids. De verkar tycka att det skall vara ett kommunalråd eller annan i ledningen, som skall ha rätt att bestämma lämplig tidpunkt. Jag känner igen tankegången sedan tiden jag själv satt i Kommunstyrelsen.

Risken är då stor att det är för sent om man låter avgöra när det passar de styrande att offentliggöra. I det aktuella fallet skulle Bräkne-Hoby riskera att läggas ner därför att man inte är rädd för nedläggning, då relevant dialog med medborgarna kommit igång för sent.

Det kan också bli så att folk inte bryr sig om att ge information till omgivningen, exempelvis till ledamöter i kommunfullmäktige. Då får vi nya vidablicksaffärer. Ingen bryr sig om att berätta när det slarvas ...

Orden kom enligt Sydöstran 23 januari från landshövding Gunvor Engström  vid ett besök hos SPF Ronneby. Hon sammanfattar bra  varför Ronneby just nu står still, och ledande politikers agerande de  senaste åren. Först en liten lokalhistorisk utvikning.

Åren 1862-1967 var Bräkne-Hoby egen kommun. Den ledande politikern var ordföranden i Kommunalnämnden. Under många år innehades uppdraget av personer från norra kommundelarna, för att sedan övergå till boende "söder om kustlandsvägen". De 20 år som föregick sammanslagningen med Ronneby, kom de från  "byn". Ledningens bostadsort anses starkt ha påverkat kommunens  fokus.

I synnerhet den sista perioden ansåg landsbygdsfolket att centraliseringen till "byn" var påtaglig. Protesterna uteblev inte. Det uppstod t o m ett parti, Landsbygdspartiet, som en utbrytning ur Socialdemokraterna i protest mot detta. Denna form av centralisering har varit tydlig de senaste åren, men i ett större geografiskt område. Nedläggningen av högstadiet i Hoby är det mest påtagliga. Nu sitter de styrande i Ronneby samhälle, där den ledande klicken bor, med några perifera "utombys" boende kraftlösa figurer som alibi.

Protesterna har inte uteblivit denna gång heller.Nu bildades inte  nytt parti. Det blev en massiv opinionsbildning, med en protestmarsch motsvarande 10-15 första-majtåg och ett par tusen namnunderskrifter som höjdpunkter. De styrande förstod inte kraften i detta. De stod som fågelholkar i fullmäktige utan att förstå var de befann sig. De var inte vana vid att lokala grupper agerade så här för att utveckla sin bygd, eller som i detta fall förhindra avveckling.

Åter till landshövdingen. På samma sätt som dagens kommunledning inte förstår vad lokalt agerande för utveckling innebär,  så förstår de inte att de själva måste agera i nästa instans för kommunens utveckling. Jag får kalla kårar längs ryggraden när isolationismen visar sig så tydligt. Ronneby kommuun kan inte utvecklas utan samarbeta med grannkommuner.  Blekinge kan inte utvecklas regionalt utan samarbete med grannlänen. Det är bara frågan om på vilken nivå de olika frågorna skall avgöras.

Men initiativen måste komma underifrån. I Bräkne-Hoby har man förstått att vissa frågor "äger" man inte lokalt. Därför agerar mot nästa instans. På samma sätt måste Stadshuset agera mot nästa nivå. För att citera kungen i ett jultal för ett par år sedan:

"Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte bemödar dig om att göra ditt bästa".

Kanske skall Hobyborna i framtiden uppvakta landshövdingen direkt.  Det verkar som om hon väntar på att någon i Ronneby skall höra av sig. Och i Bräkne-Hoby finns både idéer, vilja och initiativkraft. När nu Palmqvist, Yngveson & Co är upptagna i stadshuset med att förhindra förändringar som ändrar det bestående så får andra agera om någon del av Ronneby kommun skall finnas kvar även i framtiden.

... det är frågan: månn ädlare att lida och fördraga ett bittert ödes styng och pilar eller att ta till vapen mot ett hav av kval och göra slut på dem med ens.

Möjligen är det tankar av detta slag som, likt Hamlet just nu plågar S-politikern Yvonne Sandberg-Fries i Karlskrona. Jag fick lite små funderingar när jag läste bloggkollega Bengt Mauritzsons inlägg om hennes våndor över att bli kommunalråd i Karlskrona.

Vad är det då som är haken som hon inte vill klämma ur sig i den intervju Bengt hänvisar till? Tillåt mig gissa att det kan ha med saker som denna artikel berättar om. Yvonne tillhör de som vågat säga vad hon tycker och inte alltid jamsat med partikoryféerna. Sådant är inte alltid lätt i en auktoritär miljö. Hon har lång erfarenhet av politik med 14 år i riksdagen och 9 år i EU-parlamentet. Hennes erfarenhet av kommunalpolitik vet jag inte något om, men det är inte konstigt om man med tidigare tunga uppdrag inte känner sig motiverad att spela andrafiolen som kommunalråd i en kommun med drygt 60 000 invånare när man suttit i EU-parlamentet ett decennium. I synnerhet inte om man även har ett sätt där man ibland gör sig obekväm.

Vissa människor skulle kunna se en rejäl  inkomst som en morot för att ge sig in i en tillvaro med fullspäckad almanacka igen. Med hennes parlamentariska bakgrund har hon en inkomstgaranti på drygt 36 000 i månaden om jag räknat rätt utifrån uppgifter på riksdagens hemsida. Vad en kommunalrådsinkomst för den som inte är ordförande i Kommunstyrelsen är i Karlskrona har jag inte lyckats utläsa av kommunens hemsida (de borde ta efter Ronneby i den sortens tydlighet). Men en gissning utifrån äldre tidningsartiklar torde den ligga knappt 10 000 högre. Med en marginalskatt på uppåt 55-60 % blir det inte mer än runt 4 000 extra i månaden. Med allt vad det innebär i extraarbete och påfrestningar i övrigt är det kanske förståeligt att 4000 extra klinke-dink i fickan är otillräckligt. Jobbskatteavdraget bättrar möjligen på klinke-dinket med 1773 kronor då jag antar (hoppas) att inkomstgarantin verkligen inte grundar sig för detta avdrag. Den exakta siffran har jag fått från sidan www.jobbskatteavdrag.se.

Man kan undra om inställningen varit annorlunda med ett dubbelt kommunalrådsarvode. Skillnaden i arbetsinkomst och arbetsfri inkomst som detta, låg bakom nuvarande regerings "arbetslinje". Möjligen har vi här ett konkret fall där den gäller även politiker.

Ronnebyalliansen oenig påstår BLT den 19 januari. Ronnebypartiets gruppledare Sune Håkansson kommenterar det på rp-bloggen.

Utifall någon trott att Ronnebyalliansen var en partisammanslagning så är det fel. De svar som lämnades var inget slutligt till Kommunstyrelsen f v b Kommunfullmäktige. Det kommer senare, då diskussionerna om ett ev gemensamt förslag tas. Hitintills har diskussionerna förts i partigrupperna. Detta har varit nödvändigt inte minst praktiska skäl.  Jag känner inte till närvaron hos Moderaternas och Centern, men om den var som hos Ronnebypartiet hade det varit över 50 personer samtidigt. Det kan vara en tungrott arbetssätt.

Ronnebypartiets svar går ut på att politikerna i nämnderna skall besluta i övergripande frågor som mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Tjänstemannen bereder ärendena och verkställer besluten. Beslut som är löpande förvaltning delegeras. Dessa återrapporteras till nämnden som godkänner dem. De har även möjlighet att dra in delegationen om de inte anser att det verksamheten fungerar.

Det är till syvende och sidst politikerna i nämnden som skall ta ansvar för fattade beslut. Då krävs att nämndernas ansvarsområden är greppbart för en lekman som politiker är. I synnerhet när politikerna fullgör uppdragen på fritiden, och har begränsad tid att tillgå. Även heltids förvärvsarbetande är viktiga i den politiska processen. Inte bara yrkespolitiker, arbetslösa och pensionärer.

Detta är orsaken till att Ronnebypartiets vill begränsa nämndernas verksamhetsområden, så de förtroendevalda kan fatta beslut till fromma för Ronneby kommun. Vi menar att antalet politiker idag är för många. Vissa partier har inte folk och dubblerar mycket. Just nu är det Kristdemokraterna som sticker ut mest. Vi vill dra ner på antalet ledamöter något och halvera antalet ersättare. Tillsammans med några nämnders sammanslagningar, där vi inte bedömer det olämpligt, gör att antalet politiker minskas med c:a hälften. Det kommer mest att märkas genom att det blir färre dubbleringar och trippleringar, såvida nu inte någon tillåts tillskansa sig många uppdrag av t ex födkrok. Om det sparar pengar är svårt att säga, men kostnader för distribution av handlingar är inte några små summor det heller.

De som kan komma i kläm är mindre partier i fullmäktige. Vi menar att Kommunstyrelsen förblir oförändrat 15 personer, vilket ger de flesta partier en plats. Samarbete mellan partier gör att även små partier kan få insyn i sina hjärtefrågors behandling. Men man kan fråga sig hur mycket inflytande ett parti med 1 mandat av 49 i fullmäktige egentligen kan kräva.  Det är inte givet att man har tillräckligt stöd av väljarna att det berättigar till både en plats i ledningen för näst största nämnden och ha ordinarie plats i Kommunstyrelsen.

Ronneby kommun har haft en organisationsutredning. Ronnebypartiet har nu svarat på detta och detta kan nu läsas på antingen Ronnebypartiets blogg:

rp-bloggen: rp-bloggen.ronnebypartiet.se

eller på partiets Facebook-sida.

Bloggkollega Mauritzson ger ett långt reportage om händelserna på Lugnevi igår den 13 januari. Isytan som vi väntar på kommer att vara efterlängtad av många. Hur gammal frågan om konstfrusen isbana i Ronneby är vet jag inte. Jag har letat i gamla handlingar men kan inte få fram något spår. Troligen är den i alla fall yngre än frågan om stadsmuséum, vilken troligen väcktes första gången 1934 och således nu har passerat tre kvarts sekel i ålder. Det är på tiden att den väcks upp snart den med.

Konstfrusna isen är dock en fråga med anor den också så det är glädjande att i vart fall en gammal surdeg nu för jäsa upp till något användbart. Ett gammalt spår om konstis har jag emellertid funnit i ett stadsfullmäktigeprotokoll från början av 1960-talet. Då var det fullmäktigeledamoten Gösta W Pettersson, fader till dagens lokale vänsterledare Ronny Pettersson, som ville anlägga en isbana på den då nyinköpta Rönninge gård. Av protokollet framgick att han inte var så förtjust i att bygga en golfbana som sedermera blev fallet.

Golf är ju något som kommer från de brittiska öarna, närmare bestämt Skottland. Jag kan i detta läget inte låta bli att tänka på ett nummer Galenskaparna & After Shave hade om brittisk bandy. Tänk om det hade blivit en kombinerad anläggning vid Rönninge av båda dessa idrotter. Kanske skulle det då ha kunnat se ut så här:

Det förekommer tankegångar inom Landstinget Blekinge att flytta distriktssköterskemottagningen från Hallabro till Backaryd, meddelar Sune Håkansson efter gårdagens sammanträde i kommunstyrelsen. Skälet lär vara att få en mindre lokal, kanske också att föreberda för en eventuell överflyttning av hemsjukvården till kommunerna.

Jag skrev igår om en del märkliga turer vid nomineringen av Folkpartiets riksdagslista för Blekinge. Nu har jag tagit del av resultatet i provvalet som föregick nomineringen. Märkligheterna blir knappast mindre när jag sett resultatet. Dock först en förklaring till hur det gick till. Medlemmarna kunde sätta en 1:a på den person man ville ha först på listan. Två 2:or för de följande, och tre 3:or för nästa. Det finns dock inget allmänt vedertaget sätt hur man skall räkna detta inte helt lätta system. En vanlig tolkning är dock att den som får flest ettor anses ha vunnit. Den av återstående som får flest ettor och tvåor tillsammans har blivit tvåa. Sedan räknar man antalet valsedlar man finns med på för att få fram resten av resultatet. Det är så som  man gjort när man ställt upp resultatet av provvalet. Sett ur detta perspektiv så blev resultatet följande:

1. Heli Berg 41 förstaplatser.
2. Anna Ekström 35 förstaplatser.
3. Emanuel Norén 30 förstaplatser.

Övriga kom långt efter. I kraft av flest förstaplatser har således Heli Berg vunnit enligt den metod som vanligast anges när resultatet skall tolkas. I vart fall som det beskrevs under min tid i Folkpartiet i Blekinge.

Andraplatsen skall då räknas på kvarvarande personers plats 1 och 2 vilket ger följande resultat:

1. Anna Ekström 35 förstaplatser + 35 andraplatser = 70
2. Emanuel Norén 30 förstaplatser + 27 andraplatser = 57

Anna Ekström blir då tvåa i provvalet.

Tredjeplatsen går då till den av de återstående som har funnits med på flest valsedlar. Det är Emanuel Norén med 83 röster.

Systemet ger många möjligheter till manipulation av resultatet. Det har jag tidigare skrivit om många gånger och då hur jag själv behandlades i Ronneby 2006. När informationen inte går rätt väg, utan att den kandidat som får flest ettor får veta att hon placerats på en andraplats via "byaskvaller" och först efter att ha fått ryta till för att få ut provvalets resultat, förstår jag att hon drar sig ur och inte vill fortsätta att arbeta för partiet i valet, för det är vad Heli Berg har gjort enligt uppgifter hon lämnat på sin Facebook-sida.

När jag sedan ser resten av listan blir jag en aning förvånad över sammansättningen. Folkpartiet har under hela min tid som medlem (c:a 30 år) berömt sig för att kämpa för jämställdhet. Nu har man föreslagit en lista med 13 män och 4 kvinnor. Sedan man schabblat bort Heli bara 3 kvinnor av 16, d v s 18 % mot rekommenderade 40. Är bristen på villiga kandidater så stor? Man börjar snart kunna jämföra sig med Kommunistiska Partiet i Karlshamn som vid de två senaste valen haft 12 resp 15 män på listan och inga kvinnor.

Vän av ordning undrar möjligen nu varför jag bråkar så mycket över listan i ett parti jag inte längre tillhör. Svaret är enkelt. Jag är engagerat i ett rent kommunalt parti som inte ställer upp i riksdags- och landstingsvalet. Men jag har för avsikt att rösta i valen. Folkpartiet ligger bra till i varje fall i riksdagsvalet, men jag ställer då krav på att det skall presenteras en lista tillkommen på justa villkor och inte efter intrigerande i kulisserna med märkliga tolkningar av valresultatet.

Nomineringsfrågorna står som spön i backen. Idag den 12 januari delger jag er några märkliga turer kring nomineringen till Folkpartiets riksdagslista.

Före jul höll partiet ett provval. Detta skall vara vägledande för en valberedning som skall sätta ihop ett förslag till riksdagslista. Den skall dock fastställas av ett föreningsmöte/årsmöte för länsförbundet.

Nu har valberedningen räknat rösterna, tror jag, för något resultat har inte offentliggjorts, något som är vanligt i andra länsförbund, även innan listan fastställs. T ex lade mitt gamla länsförbund ut resultatet på hemsidan innan förslaget till lista var klart. Det resultatet var svårtolkat vad gäller topplaceringarna, men löstes när EU-ministern Cecilia Malmström blev EU-kommissionär.

Vad som dock är klart är att man nu kallat till möte för att fastställa listan. Valberedningen har föreslagit en lista på de tre främsta namnen:

1. Anna Ekström, Karlskrona kommun
2. Heli Berg, Ronneby kommun
3. Emanuel Norén, Olofströms kommun

Det är här märkligheterna kommer in. Heli  Berg har inte blivit tillfrågad om hon kan acceptera nomineringen utan detta är något hon fått höra "på bygden". Ännu mer märkligt är det att hon inte ens fått veta resultatet av provvalet. Däremot har kallelsen till  mötet kommit. Vid kontakt med den politiske sekreteraren Emanuel Norén bedyrar han att valberedningens ordförande Stefan Sörensson inte gett honom uppdraget att fråga, något som hade kunnat vara en normal gång. Varken Sörensson eller annan i valberedningen har hört av sig direkt till Heli. Som konsekvens av denna virriga hantering har därför Heli Berg avsagt sig kandidaturen till riksdagen.

En egen reflektion är att jag inte är förvånad. Valberedningar i all ära, men huvudansvaret för nommineringsproceduren har styrelsen. I Folkpartiet i Blekinge finns en ordförande i arbetsutskottet som är huvudansvarig för organisatoriska frågor. I goda tider finns det normalt en ombudsman som kan få uppgifter delegerade till sig. Det finns ingen sådan just nu, bara en tjänstledig. Närmaste att delegera detta till är således den politiske sekreteraren i Karlskrona kommun och Landstinget, nämnde Norén som säger sig inte ha fått  något uppdrag.

Ordförande i arbetsutskottet och tillika tjänstledig ombudsman är Nils-Ingmar Thorell. Jag har åtskilliga gånger på denna blogg beskrivit hans krumbukter i nomineringsfrågor inför valet 2006 och under valrörelsen. Det var inte bara ojustheter mot mig, jag har även berättat om hans baktaleri och tjuvnyp mot Heli. Det skulle vara riktigt intressant att få veta vilken roll Nils-Ingmar Thorell har intagit i kulisserna denna gång.

Även om Nils-Ingmar inte är kandidat själv så  älskar han att styra från kulisserna. Under perioden 2002-2006 accepterade inte Heli att vara hans marionett. Jag har inget emot personerna Anna Ekström och Emanuel Norén, men jag tvivlar på att de har kraft och civilkurage att spjärna emot när Nils-Ingmar börjar köra med dem. De är helt enkelt för unga för att ha hunnit träna upp sig. Nu har Folkpartiet inget mandat i Blekinge. Med opinionssiffror på som bäst 7 % lär man inte heller få något i  Blekinge, så det hela är möjligen en strid om ingenting. Men snabba svängningar har skett förr, t ex 2002.

Skulle någon bli invald så har man att vara lojal mot i första hand riksdagen som uppdragsgivare och att se till  hela Sveriges bästa i de frågor man skall arbeta med. Samtidigt skall du vara talesman för länet du representerar. Det kan innebära målkonflikter. Det perspektivet har inte kommunal- och landstingspolitiker på hemmaplan. Där kommer länet och kommunen först. Detta är t ex något den tidigare S-riksdagsmannen Christer Skoog fick erfara när han som försvarspolitiker röstade för nedläggning av KA2,  och hade svårt att hamna rätt i frågan om minknäringen. Jag påstår dock att Heli klarade detta galant som försvarspolitiker, men till priset av att hon inte dansade efter de lokala "bypolitikernas" pipa, något som inte alltid var så lätt att hantera.

Tyvärr kommer nog detta att innebära att jag måste ta mig en funderare på hur jag skall rösta själv i riksdagsvalet. Inte för att jag har något emot Ekström och Norén utan bara för att jag inte önskar dem att bli utsatta för samma påfrestningar av Thorell som Heli fick utstå. Hur det blir får bli en senare fråga. Det är trots allt 9 månader kvar till valet.

Enligt bloggkollegan Bengt Mauritzsons blogg skall de senaste valens förstanamn på Socialdemokraternas riksdagslista i Blekinge, Jan Björkman, lämna riksdagen i samband med nästa val.

Björkman har länge varit en tungviktare i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. F n är han 1:e vice talman, efter att tidigare varit ordförande i Utbildningsutskottet. Jag minns när Ingegerd Wärnersson, då skolminister, sedan landshövdingen i Blekinge, på en partikongress hänvisade till Jan Björklund, då folkpartistiskt skolborgarråd, när hon menade Björkman. Jan Björklund har länge varit en så stor skräck för socialdemokraterna att deras egen skolminister inte kunde skilja på ett liberalt borgarråd och hennes talesman i riksdagen.

Frågan är hur tung Björkman varit i partiet. F n vädrar oppositionen morgonluft. Säkert har Mona Sahlin namn i åtanke för tyngre uppdrag efter en eventuell valseger. Förutom statsrådsposter skall även riksdagen ha en talman. Då är en sittande vice talman en tänkbar kandidat. Frågan är om Björkman fått indikationer på att han inte är aktuell och därför drar sig tillbaka. Det betyder inte att han skulle anses okvalificerad, utan endast att Sahlin "behöver den platsen" till någon f d "Persson-minister" som ställts utanför regeringen för att miljöpartister och vänsterpartister tar plats. Tidigare pekades Pär Nuder ut för den uppgiften, men han har nu dragit sig tillbaka. Men det kan finnas fler.

Frågan om listans topplatser högaktuelll. Plats 2 och 3 (och därmed riksdagsmän) har Kerstin Haglö, Karlskrona och Peter Jeppsson, Sölvesborg. Om de flyttas ett steg upp är plats 3 en öppen fråga. Flera kvoteringsskäl är uppfyllda.  En från öst och en från väst. En kvinna och en man. En från LO och en tjänsteman om jag minns rätt. Båda  från offentlig sektor, och Jeppsson även från småförtagande i minknäringen.  Möjligen klagar "sosseadeln" i IF Metall, men har de någon seriös kandidat? Förr var deras MAN JanAnders Lindfors i Karlskrona, i bredare kretsar troligen mest känd för att ha kallat oorganiserade arbetare för "avarter" och "gulingar". Vi kan hoppas att han inte anses rumsren längre. Fjärdenamnet från 2006 Suzanne Svensson från Karlshamn är kanske tänkbar. Eller gör Ronneby arbetarkommuns f d ordförande Nils-Olov Olofsson comeback. Han försökte 2006, men förlorade då mot Jeppsson. I båda fallen skulle mitten av länet bli repressenterat.

Det finns två personer jag inte kan gå förbi, men då gäller det plats 1 direkt. Sådant händer när de mer etablerade, eller kändisar blandar sig i leken. Främst tänker jag på partidistriktets ordförande Mats Johansson, som förlorade 1988 mot Jan Björkman. Om han vill vet jag inte. Han tillhör samma SSU-generation som Mona Sahlin, och har suttit i SSU:s verkställande utskott då Anna Lindh var ordförande, och sitter idag i partistyrelsen. Hur hans relation till Sahlin är idag vet jag inte, men han kan vara tänkbar som statsråd. Dessa skall dock delas med MP och V så S har inte lika många poster som förr. Om S i Blekinge får 3 mandat kan även plats 4 kan bli intressant som en  tjänstgörande ersättarplats i riksdagen. Det hade även varit fallet om Björkman blivit  talman. Även den har en tjänstgörande ersättare.

Den andra fallet jag tänker på är att göra sig av med ett "problem" på hemmaplan, och ge någon en "säker" sned spark uppåt. Ronnebys kommunalråd JanAnders Palmqvist tänker jag på. Nog skulle det vara ett sätt att få bort ett impopulärt kommunalråd som snarare gett upphov till en politisk defekt än effekt. På en obetydlig plats i riksdagen skulle han inte ställa till någon skada lokalt, men vill han själv? Och vill blekingarna representeras av honom? Den sista frågan spelar nog mindre roll i sammanhanget. Väljarna val i riksdagsval styrs i mindre grad av person än av vad partiet gör på riksnivå.

Enligt tillförlitlig uppgift har styrelsen för Ronneby Miljö & Teknik beslutat att som ny VD utse Hans Nilsson. Han ersätter en annan Hans med efternamnet Olausson som går i pension. Vän av ordning kan inte låta bli att (i sedvanlig konspirationsteoretisk ordning säger vissa) ställa sig frågan om det här inte är frågan om en ny form av nepotism. Den avgående VD:n heter Hans. Den tillträdande VD:n heter Hans och styrelsens ordföranden heter också Hans (Häll). Man undrar om namnet är ett villkor för VD-skapet.

Hur som helst önskar jag Hans Nilsson lycka till i hans nya arbete. Det är ju inte en helt ny miljö för honom, då han fram tills nu varit driftschef för Miljötekniks verksamhet "Vatten- och avlopp".

I Sydöstran 5 januari 2010 kommenteras det ekonomiska utfallet för Ronnebys gymnasieskola. Enligt budgeten för 2009 skulle Gymnasienämndens verksamhet kosta c:a 119 mkr netto. Av detta avsåg själva kärnan, ungdomsgymnasiet c:a 99 mkr. Övriga medel var central administration och ledning, vaktmästeri, vuxensgymnasium och svenska för invandrare. Knorren på det hela var 570 000 kronor i underskott för de kommunala kossorna och annat under rubriken "Hoby Lant- och Skogsbruksdrift". F n pågår en utredning med avsikt att komma med förslag på att detta underskott skall omvandlas till kommunal kött- och mjölkproduktion till kommunens verksamheter. Fortsättning i det sistnämnda lär följa i fler artiklar från mig, allt eftersom frågan rör sig.

En intressant fråga som nu uppenbarar sig är framtiden för det den stora verksamheten ungdomsgymnasiet. I kommunens budget för 2009 angavs att antalet elever i gymnasieålder var 1149 personer. I kommunens gymnasieskolor gick 959 personer. 310 ronnebybarn gick i andra kommuner. Antalet "utsocknes" i Ronnebys skolor framgår inte av statistiken men torde således röra sig om c:a 120 om övriga siffror stämmer. Främsta orsaken till detta var att den utbildning de går inte finns i Ronneby och kommunen har skyldighet att betala för att de skall få göra det. Vissa inskränkningar finns. Enligt Sydöstrans artikel kommer nu slutkostnaden för dessa 310 att bli över 40 mkr. Det är inte så mycket att göra åt detta. Reglerna för avgiften till andra kommuner är lagfästade. För de elever som går i Ronneby från andra kommuner får vi drygt 18 mkr. Att kostnaderna är höga beror bl a på att Ronneby inte har något Byggprogram att erbjuda och detta är en dyr utbildning.

Verkligheten de närmaste åren kommer nu att ändras radikalt. Enligt senaste (preliminära) statistiken från SCB är antal elever i gymnasieåldern 2009 1124. Om inga större förändringar sker de närmaste åren kommer detta att minska under nästa mandatperiod till i  tur och ordning 1063, 1009, 915, 874 för att år 2014 och 2015 uppgå till 830 vardera åren. Det rör sig om mer än en fjärdedels minskning. Hur detta slår ekonomiskt är svårt att svara på eftersom vi inte vet vilka program de kommande eleverna väljer. Det styrs av om det blir många elever på väldigt teoretiskt inriktade utbildningar eller dyra praktiska.

En fråga som kan vara aktuell snart igen blir således lärarnas antal. Samtidigt som kraven på behörighet ökar på lärarna inte bara vad det gäller pedagogiska behörigheter, så krävs även ämnesbehörigheter. Det kan ställa till  problem med rekryteringen om man inte kan fylla ut heltidstjänster. Likaså kan det bli lediga lokalytor om man inte samlokaliserar med annan verksamhet, alternativt hyr ut till externa aktörer som kan verka i lokalerna. T ex en friskola.

Det jag dock menar är allra viktigast är att man agerar redan nu och inte om två år är raset riskerar vara i fritt fall. Ett sätt att agera på då är att ta in erfarenhet från andra sektorer i samhället, t ex näringslivet. En inte ovanlig  metod är att specialisera sig på de stora och några av de lite mindre programmen och köpa en del av de mindre. Även om det är dyrt med Byggprogram så skulle de investeringar m m som krävs för att ta över själva antagligen inte bli billigare för samhället i stort. Samma sak gäller för andra kommuner som möjligen tycker att det är dyrt att skicka elever till Naturbruksgymnasiet i Bräkne-Hoby. Primärt måsta man på högsta nivå i kommunen ta upp diskussionerna med grannkommunerna för att försöka få en samordning så alla inte satsar på samma sak. Det kan visserligen innebära att fler elever tvingas resa mellan kommunerna, men om detta sker med följd av bättre kvalitet i undervisningen och att lärarnas kompetens kommer fler elever till godo skulle jag tro att detta är man beredd att ta.

Min bloggkollega och gode vän Jan-Olof "Joppen" Petersson, folkpartist från Karlskrona, kommenterar i en krönika på Nyårsdagen "En udda årskrönika". Den som gjort den udda krönikan är Ronnebys kommunalråd JanAnders Palmqvist, svarar på frågan om vad som är det bästa med året som gått:

"Det bästa är att vi har lyckats stå emot krav på privatiseringar av offentliga verksamheter."

Tydligare än så kan dagens Ronnebyledning inte demonstrera sin  defensiva hållning. Man ser som sin största insats att man lyckats förhindra en utveckling, inte att man utvecklat kommunen. Orsaken torde vara att någon utveckling som kommunalrådet kan ta åt sig äran av inte ägt rum. Han kan inte heller peka på att han uppmuntrat någon annan till att göra något positivt för Ronneby. Vilka är hans visioner för Ronneby mer än att bibehålla allt som det är. Tydligare än så kan man inte visa att Ronnebys socialdemokrater är den verkliga högerkraften i dess traditionella bemärkelse, att bevara allt som det "alltid" har varit.

USA:s president i början av 1960-talet, John F Kennedy, satte upp målet att USA innan decenniets slut skulle ha placerat en man på månen. Det gjordes i en tid då Sovjetunionen hade övertaget i den s k rymdkapplöpningen.

Så här i det nya decenniets första självande minuter borde ledningen i Ronneby sätta upp ett mål som kan samla större delen av invånarna. Ett mål där vi alla får en chans att dra ett litet strå till stacken, allt efter egna förutsättningar. Jag tänker på TV4:s program Eldsjälsgalan dagen innan Palmqvists kommentar i tidningen. Där belönades ideellt och oegennyttigt arbete inom svenskt föreningsliv. Bland pristagarna fanns Mjällby AIF för bedriften att ett litet samhälle i en liten kommun fått upp ett lag i Fotbollsallsvenskan. Där belönades en eldsjäl i Högadals IS i Karlshamn. Även vår förre landshövding Lönnqvist skymtade förbi. Eldsjälar är en viktig del inom föreningslivet. Men det är även en svår konst att få många människor att dra åt samma håll och inte låta det spåra ur i rent självförverkligande.

Idrotten är något som engagerar många människor i Sverige, så även i Ronneby. I Ronneby har det såvitt jag kunnat se av mina efterforskningar inte funnits något lag i högsta serien i någon av våra stora klassiska lagidrotter med boll: fotboll, handboll, ishockey och bandy. Numera räknas även innebandy dit. Den internationellt stora sporten Volleyboll är ett undantag där Kallinge VBK varit i högsta divisionen 3 säsonger. Till stora lagbollsporter får vi även räkna Basket även om jag är osäker på om det finns något sådant lag i Ronneby. Finns det fler seniorlag i Ronneby ber jag om ursäkt för att jag i mina snabba efterforskningar inte hittat er.

Jag tycker att kommunledningen skall utmana de idrottsklubbar som finns i Ronneby att senast 2019 placera ett seniorlag inom bollsporter, dam eller herr spelar ingen roll, i sin idrotts högsta serie.

Initiativet kan måste dock komma från klubbarna själva. Man kan inte fatta beslut i fullmäktige att skicka lag till Allsvenskan. Det som kommunen kan göra är främst infrastrukturella insatser. I och med att vi snart även får en bandyis finns arenor för samtliga de stora lagidrotterna med boll. Ronneby är dessutom den enda blekingenkommunen som har lag i de fem sporter jag inledningsvis nämnde. Kommunen kan även sätta upp en morot. T ex 100 kronor per åskådare vid seriematcherna året man kvalificerar sig. Och därefter lika mycket om man klarar sig kvar i högsta serien. Som jämförelse kan sägas att Mjällby i år hade 36660 åskådare på sina seriematcher den gångna säsongen. Det allsvenska lag som hade sämst siffror var Brommapojkarna med 42900. Bäst var mästarlaget AIK med 261330. Visst är prissumman hög men om man jobbar på rätt sätt har dessa pengar tjänats in redan när utbetalningen sker.

Därefter är det upp till de aktiva i klubbarna att anta utmaningen. För företag och andra sponsorer att bjuda till vad de kan komma med. För att travestera John F Kennedy igen:

"Fråga inte vad Ronneby kan göra för dig. Fråga vad du kan göra för Ronneby". Ronneby kommun skall då svara som Kennedys sentida efterträdare Barack Obama:

"Yes, we can!"

De, förvisso preliminära, siffrorna över befolkningsutvecklingen i Ronneby under år 2009 visar på en minskning med 76 personer. Inte så farligt, kan det tyckas. Exempelvis förväntades högskolans pågående flyttning ge ett större utslag. Vad värre är: Befolkningsminskningen är så snett fördelad. Det är skogsbygden, som drabbas hårdast, liksom Bräkne-Hoby. Det kan vara intressant att se utvecklingen under en längre tidsperiod:

I stora delar är de gamla församlingarna borta. Detta hindrar inte att befolkningen redovisas enligt de gamla gränserna, vilket naturligtvis också gäller för kommunen.

I avfolkningsbygder är det oftast de unga, som flyttar. Därav följer låga födelsetal. Där befolkningsminskningen har pågått länge, minskar också antalet äldre. Ditt har man kommit i exempelvis Eringsboda. Där får man gå 30 år tillbaka i tiden för att nå ett år med ett lägre antal personer, som har fyllt 75 år.

I Backaryd har, sedan i början på 2000-talet, antalet under 50 minskat med mer än 100, medan antalet över 50 år har ökat med några tiotal. Det är åldrarna 50-70 år som är välfyllda.

Ronneby kommun har idag ingen långtidsprognos vad gäller befolkningsutvecklingen i de olika kommundelarna. Debatten om skolorna, liksom den behövliga planeringen inom äldreomsorgen, gör det nödvändigt att nu göra en sådan prognos. Den förra, tio år gammal, visar en förbluffande träffsäkerhet.

2009 har mycket hänt i Ronneby som gör det till et t ”annus horribile”, ett ”hemskt år”. Det började med konkurs för ett av kommunens största företag, IT-företaget UIQ. Detta för att ägaren inte ville ta betalt för produkten längre. I ett svep ökade vakanserna åtskilligt på Soft Center. Till detta kommer att Blekinge Tekniska Högskola snart flyttar till Karlskrona. Hur läget är just nu för Soft Center Fastighets AB vet jag inte, men det är nog en inte helt vågad gissning att de har det kämpigt. Folkmängden i Ronneby kan möjligen stå inför ett ras under 2010.

I organisationen Svenskt Näringslivs ranking om kommunalt näringslivsklimat placerade sig Ronneby sist. Möjligen vaknade kommunalrådet Palmqvist tillfälligt. Han såg i alla fall oroad ut på mötet med näringslivsföreträdare en tid efteråt. Av hans senare yttranden verkar hans i grunden negativa syn på näringslivet inte ha förändrats.

Till det positiva hör att den företagsmässa som hölls i höstas var mycket lyckad, och som dokumenterades av filmaren Mats Harrysson. Men som företaget Ericssons (vackert namn) nye VD Hans Vestberg säger, ”inget är så bra att det inte kan bli bättre”. Det jag gärna ser nästa mässa är att man kan hitta en större lokal för att få in fler företag och kanske bredda utbudet. Jag, precis som många andra, saknade i synnerhet en sida av näringslivet. De s k mjuka företagen, de som bjuder ut tjänster till enskilda, var inte så många. Möjligen vill inte de styrande i kommunen det, då det skulle bli att lyfta fram konkurrenter till dem själva, och det är man rädda för.

Det finns positiva näringslivsbesked från 2009. Ronnebyföretaget Ronneby Svets & Smide har haft fått utmärkelser som bra företag. WaterJets grundare, Jan Rydh, fick Kungliga Patriotiska Sällskapets näringslivsmedalj för att under lång tid utvecklat och drivit företag som gett många arbetstillfällen, inte enbart för egen vinning. Sådana finns, trots att Ronnebys kommunalråd som sagt verkar tro motsatsen.

Ett nytt företag är Karl-Oskarskolan, som etablerades i Ronneby efter skolstriden 2008-2009. Den slutade med att fullmäktige avslog kravet på folkomröstning om skolans organisation. Nedläggningen av Bräkne-Hoby högstadium, Blekinges bästa, öppnade för en friskola. Förhoppningsvis får skolväsendet i Ronneby nya injektioner. Frågan är om kommunen sparar något på nedläggningarna. Troligen inte. Systemet för finansiering är sådant. Det hade kunnat mildras om kommunen hyrt ut delar av den nedlagda skolan i Hoby. Med det friskolehatande kommunalrådet i spetsen blev det intet. Karl-Oskarskolan har dessutom visat framfötterna då en av deras elever, Tor Molin, är ett sådant mattesnille att han kommer att få vara med som en av 38 elever i Sverige i högstadiets matematiktävling.

Jag kan inte komma ifrån att jag finner många likheter mellan Ronnebys styre och Snövit och de sju dvärgarna. Vad sägs om följande:

• Nils-Ingmar Thorell, fullmäktiges eget pastellfärgade ”modeorakel” som Glader.
• Systern Kerstin Johansson som Blyger, då hon blivit mer och mer osynlig. Men hon skall ju ändå snart avgå även formellt.
• Ulla Svensson med kompetens att häva ur sig stolligheter av alla de slag är självklart Toker. Fast riktigt säker är hon inte. Toker är stum i filmen. Stark konkurrent blir ”Tyste Börje” i Johannishus som efter 25 år i fullmäktige ännu inte yttrat sig på fullmäktiges möten. Dock i kaffepauserna, så tala vet vi att han kan.
• Margareta Yngveson ser ofta sorgsen ut, i synnerhet när hon går upp i fullmäktiges talarstol. Hon visar tydligt att hon ogillar denna offentlighet. Hon får bli Butter.
• Så den mest självklara: JanAnders ”Prosit” Palmqvist. Om han gör eller försöker göra något blir det som en nysning som bara ger Ronneby lunginflammation. Man ser det på både näringslivet och Vidablick.
• Tommy Andersson som Trötter är lite svårtolkat. Inte för att jag vet om han är trött, men oförmågan att få fram sitt budskap mot Prosits nys om simbassängen vid Brunnen och fördelar med konstfrusen isbana hade tröttat ut de flesta. Kanske är han trött på sitt parti?
• Återstår då Kloker. Någon klokhet finns inte i Ronnebys politiska ledning. Vakant!
Då återstår bara Snövit. Den glada som lyser upp en mörk tillvaro. De som mest har gjort sig förtjänt av en utmärkelse att ha på lyst upp Ronneby är The Playtones när de vann SVT:s Dansbandskampen. Inte bara för att det inträffade när dagarna var som kortast, utan att detta var en positiv nyhet Ronneby kommun och Kallinge så väl behövde. Och det var en nyhet som kom snabbt. Bara tre veckor från första till sista framträdandet. Och det var ett enskilt initiativ från dem själva (sedan får Tomas Deutgen säga vad han vill). Ingenstans fanns det något politiskt beslut som beordrade fram deltagandet eller röstandet. Och det var svenska folkets röster man vann. Tänka sig att det kan ske något positivt utan politiska beslut inblandade, eller en folkvald som ”lägger saken tillrätta” med ett perspektiv ”von oben”.

I min barndom på 60-talet hette sångtanten med stort T, Gullan Bornemark. Jag minns särskilt strofen: ”så kommer julaftons kväll, och då måste du vara snäll”. Det är inte lätt. Olika media har rimstugor med julrim till allehanda kändisar för tänkta julklappar, så även jag, till ledningen i Ronneby.

2010 väntar kvalet,
för då kommer valet.
Ni får slita så att ni blir yra,
ifall Ni vill fortsätta att styra.
Slitit har Ni gjort en del,
fast det har ju mest bli’tt fel.

Ni skulle för de äldre bygga,
för att deras ålderdom trygga.
Men vattnet ifrån duschen bakåt runnit,
och inte det Ni rättat hunnit.
Så här får Ni en kontrollör,
som kolla kan vad tysken gör.

Tomma skolbänkar blev fler,
så flera skolor ni lade ner.
För ni trodde er kunna spara,
men hur, ni glömde att förklara.
Väljare, folkomrösta ville om skolornas placering,
men nobbades av Er, vår lokala regering.

Skolbarn tog då en annan kontakt,
och kommunen utmanats om skolans makt.
Av Karl Oskar barn nu undervisas,
där mattesnille bland elever i nationen prisas.
En kurs i psykologi ni här nu få,
så ni kan se hur ogenomtänkt beslut kan gå.

I vårt näringsliv folk kämpar för sin dagliga mat,
trots ett uselt kommunalt klimat.
JanAnders aldrig någonsin lärt sig att förstå,
att ett dåligt klimat för företag inte alls kan gå.
Han tycker att företagare är ett gissel,
att de bara ägnar sig åt fiffel.

Nils-Ingmar trodde i sin makthungriga plattityd,
sig kunna ändra JanAnders attityd.
Men han har ej kommit någon vart,
för det blir The Playtones som på näringar får fart.
Nils-Ingmar får en ateljé som går i rött,
där han som modekreatör sitt nästa jobb har fött.

Ronnebyalliansen ville i sin mänsklighet,
låta äldre med sin service få större valfrihet.
De äldre skulle kunna välja mera fritt,
vem som skulle städa huset sitt. 
JanAnders, med vänster- och KD-stöd skrek: NEJ.
Allt som göres skall bestämmas utav MEJ.

Han förnekar folket detta fria val,
kan hända blir det förlusten i hans kval.
Alla vackra ord om solidaritet i talen,
räcker inte för att styra uti Ronnebysalen.
En yrkescoach han får som hans försörjning får lösa,
då han med FP- och KD-vänner, av väljarna gjorts arbetslösa.

Sköne Per I Viken få härmed hemställa om att besvära alla sina läsare om en GOD JUL! 

Så här i slutfasen av 2009 fick vi äntligen en positiv nyhet kopplad till Ronneby kommun i allmänhet och Kallinge i synnerhet. The Playtones vann SVT:s tävling Dansbandskampen. Ett stort grattis riktar jag och säkerligen tusentals blekingar till grabbarna i The Playtones.

Det är inte bara i lokaltidningarna BLT och Sydöstran man läser om framgångarna för bandet. Även i de stora rikstidningarna finns det stort uppslagna artiklar t ex Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten. Denna positiva uppmärksamhet är ovärderlig reklam för bandet och deras fortsatta musikaliska verksamhet. Men  glöm inte ordspråket "när det regnar på kyrkoherden, så droppar det på klockaren". I det här fallet Playtones som kyrkoherden och Ronneby kommun som klockare. Hur många spaltmillimeter tidningsartiklar eller antal sekunder TV-tid det droppar vet jag inte, men det torde vara åtskilligt. Vad det kostat om det var betald annonsplats eller TV-reklam kan vi bara spekulera om. Ovärderlig reklam. Tack Playtones för att ni ställde upp och gjorde så bra ifrån er att ni vann tittarnas röster. Eller är det så att det är jurymedlemmen, radio Blekinges Tomas Deutgen som vi skall tacka, han säger i alla fall  att det var han som övertalade The Playtones att ställa upp.

Om jag ser lite allmänt på fenomenet, så är det några saker som slår mig. Det var banndets enskilda initiativ som startade det hela. Deras insatser framför kameran, efter åtskilliga timmars repetition och framföranden var grunden till framförandet. Inte någonstans har det funnits ett politiskt beslut om att The Playtones skall ställa upp i tävlingen. Inte heller har man kunnat planera något i förväg när man aldrig vet hur det skall sluta.

Jag påstår att detta är ett bra exempel på att initiativen som leder till de största succéerna kommer från den s k marknaden, d v s ur folkdjupet. Den positiva bild som Ronneby kommun och samhället Kallinge nu fått hade aldrig åstadkommits, oavsett antal miljoner som hivats upp i reklampengar. Och det är ingenting den mest demokratiskt valda politiska församlingen hade kunnat diktera. Det är de enskilda människornas insatser som bygger samhället underifrån, inte något fåtal styrande uppifrån, oavsett hur de utsetts.

En organisation som i sammanhanget är direkt patetisk är LO:s minsta förbund, Musikerförbundet. Dessa har stämt SVT för brott mot kollektivavtalen. Man kallar villkoren för de tävlande för slavkontrakt för att det inte betalas avtalsmässiga löner.

Visst skall man betala anständiga löner till folk som medverkar, men man måste se helheten och till dagens verklighet. Dagens verklighet är att de band som ställde upp i tävlingen var en form av företag. De gick in i tävlingen och var på förhand medvetna om villkoren. Visst, 1500 kronor per band är inga stora pengar, men vad Musikerförbundet inte vill begripa är vilket värde det trots allt är att få framträda i TV, lördag klockan 20-21.30, vilket torde vara bästa sändningstid i hård konkurrens med fredag samma tid. Dessutom slippa reklamavbrott!

Flera av de tävlande har varit band som inte varit särskilt kända. Medias genomslagskraft är enormt, något jag själv kan vittna om.  Sedan om man kan spinna vidare på reklamen är upp till en själv. Hade man något att komma med som lockade en publik? Var man förberedd? Gjorde man bort sig? Allt detta och mer därtill är sådant man måste tänka på innan man anmäler sig. För en företagare kallas  detta för risktagande.

För en del hade detta framgång redan i år. 4 av de fem nominerade till Grammies var med i förra årets Dansbandskamp. Det var förutom segrarna Larz Kristerz även Scotts, Jannez och de från Ronneby sprungna CC & Lee. Om någon av dess skulle rå på den femte nominerade, branschen gigant och "grand old man" Benny Andersson så är bedriften så stor när man ser möjligheterna av tävlingen att Musikerförbundet borde gå och gömma sig någonstans.

Musikerförbundet är en kvarleva från det gamla industrisamhället där ren anställning var det enda acceptabla. Det viktigaste för LO-förbunden är kollektivavtal, det som bygger deras egen existens. Att musikbranschen är en bransch där de aktiva människorna uppträder som egenföretare är ett hot mot fackförbundsledare. Utvecklingen har gått i denna riktningen vilket i princip har gjort Musikerförbundet överflödiga. Är det möjligen ännu ett fackförbunds dödsryckning vi skådar?

Musikerförbundet uppmaning om strejk i direktsändning verkar ha klingat ohörd. Jag har inte haft möjlighet att se alla programmen, men antar att en aktion i direktsändning hade fått en uppmärksamhet ingen kunnat undgå. Möjligen stör utvecklingen övriga LO. Deras existens bygger på lönearbetare. Deras funktionärer försörjer sig på det. Systemet med hög andel egenföretagare riskerar att sprida sig till andra branscher vilket hotar andra förbunds existens. Målare, snickare, markentreprenörer m fl i byggbranschen som driver eget finns det mycket av. Ett förbund med skräck för att systemet skall sprida sig är Kommunal som kan mista en massa medlemmar om det blir många småföretag inom deras traditionella områden som t ex parkskötsel och städning.