Metrobloggen

www.hooax.wordpress.com

Sedan blir inget sovande, inte ens halvslummer; jag läser johan kindes Ngn slags extas, är inte alls extatisk inte i närheten av hänryckt, bara trött på att vara vaken. 04.30 joggar en runda, tillbaka igen gör halvhjärtade armhävningar, inte ens sugen på kaffe. Inga böcker kvar. Värdelösa skitnatt; hur fan tror du jag ska ha en bra dag efter dig?

Jenny gör; jag vill med.

Juni 2000.
Min pv satt i fängelse, jag åkte dit en gång i veckan för sex på sladdrig välanvänd besökssäng. Jobbade krog, läste en engelskakurs, var rätt obekymrad trots att 98&99 varit de värsta åren jag upplevt. Fortfarande är.

Juni 2001.
Vintervägens lägenhet; flera resor till grekland. Var tjockast någonsin, tänker vägra ngnsin igen bli så stabbig; i vuxen ålder har jag spann på 30 kg uppåt-neråt; här var jag på toppen och såg ut som en gris. Arbetade, tjänade enda gången mitt liv hyfsat med pengar, läste psykologiA, avfärdade allt som skitnödigt skitprat.


Juni 2002.
Visste inte Sj skulle dyka upp nästan närsomhelst. Jobbade jobbade; jag & pelle bodde ihop och träffade oanständigt mkt pojkar, gick på bio varje vecka och gjorde om balkongen till ett växthus. Fick tillslut inte plats, fick sola ute. Alla minnen doftar kokosolja, Shawn, då 4 år, matvägrade hela sommaren och jag sjöng shawn-banan-sången tusen gånger om dagen för då åt han i alla fall ngn tugga banan, av bara farten.


Juni 2003.
Lyckligaste sommaren sålde Sj lgh och vi reste upp alla pengar. Alla ord om den sommar är förbrukade, det finns inga kvar berätta hur lyckliga vi var. Arbetslösa, med mörkbrunt skinn och vilda solblekta kalufser spelade vi tärning och kysstes i nya städer. Känslan bara salighet.


Juni 2004.
På vindarnas ö bodde vårt otäta hus, pappan semestrade en anstalt och jag tröstade mamma, försökte hålla reda på bror. Jobbade inget, levde på Sj. Skrev mycket, reste inget, älskade med större lugn och mindre intensitet.


Juni 2005.
Mådde helt fruktansvärt jävla värdelöst, drogade drog hela sommaren, ljög för alla, jobbade dygnet runt, speedad. Minns inte mycket. Några galna resor med H, hur jag struntade totalt i Sj, de många kvällar när satt ensam på trappen och rökte weed i smyg för att alls kunna somna. Obehagligt att minnas; vill inte.


Juni 2006.
Bodde med bror. Singel, för första gången egentligen. Kändes gammal förbrukad, sorglig. Gick intensiv terapi, träffade likasinnade psykungar, fick en diagnos, fick pengar för det; känslan av att jag bara lurat alla mkt stark. Försökte mest överleva. Starka mediciner, problem med avhållsamhet, med mat, med relation. Tänkte ofta på att hoppa från balkongen; grät jämt.


Juni 2007.
Ja! Bättre spår. Manisk men inte galen. Knarkade inte knark. Drack mest öl uteserveringar, var i denmark, låg runt. Träffade Sj en del; grät alltid när åkte ifrån honom. Trodde aldrig skulle det inte bli vi, trodde aldrig skulle en dag komma när jag inte längre var kär och livet inte bultade runt honom. Men jämfört förra juni; en resa med pariserhjul. Livet återupptäckt. Med bror mest hela tiden; snudd på lycklig emellanåt.

Juni 2008.
Klejs min klejs och jag, festivalskitiga och förundrade. Finns kärleken? På riktigt? För oss också? Oändligt antal tågresor mellan våra städer, oändligt många långa samtal, saknad. Fick avgångsbetyg, tog studenten. Nervösa höstplaner snurrandes, hatade/älskade klejs i vågor kom & gick flera gånger var dag. På ön firade vanlig midsommar under äppelträden, klejs med gitarr och veiron som brors allra finaste; jag tror det var ganska fint; jag tror det.

Juni 2009.
Lär bli turbulent; förutspår: jättegräl, himlastormande känsla, avgrundsvrål och en önskan; snälla, låt mig ha kvar min eftertanke; jag kommer behöva den.

Besiktigar vi lägenheten och struntar lättsinnigt smuts i hörnen, för det har på många sätt varit ett rent helvete inte ha ngnstans att bo. Släpar in kartonger, firar med skumpa på ballen, kollapsar i en soffhög; veiron & brolla; vi har vår lägenhet, nu kan sommaren börja.

Sen kanske alla är bakfulla och Sj tillbaka skrattar med mig och mamman & pappan, kanske ska det grillas mer kött drickas en öl, kanske ska man spela kort i glasverandan, se drullepappa & Sj vingla iväg till pubben och själv inte orka följa med, bredvid Sj i sängen läser vi varsin bok, Ni är som ett gammalt gift par, jepp; det är vi faktiskt.

Mer trädgårdshäng, en glass, vinka n00b&A, äta fisk från rökeriet och pussa Sj hejsålänge. Mamma & jag i soffan ser en film, delar kudde, slåss nästan inte alls om den.

Lovely ledighet tar jag fritt min hjärna, på semester är tanken och glad är magen en filbunke, en oas liten värmeboll vetekudde, i bilen hem talar mamma & jag om kärlek och hur den nästan aldrig uppför sig logiskt.

Sj uppe vid 05 pussade mig hejdå när jag sovmumlade i vårt gamla rum där taket brukade vara av guld med honom i mig, vårt orgasmlila tak var vitt & lite snett & vint, mkt fint men alls inte himlastormande vackrast.

Spankulerar dagen ensam, gör kaffe gånger många, otåligt ser klocka; när kommer de, när kommer de? Rusar mot busshållplats för att pussa n00b & hennes A välkomna min ö (jo, min ö) och sen ba hänga i trädgården där det aldrig regnar och man kan grilla och dricka tre liter vin och vara nöjd över det mesta.

Tog ledigt ifrån allt & mötte upp Sj i en hamnstad solblåsig. Vi fnittrade åt allt och höll handen över bordet på vår gamla favoritrestaurang; cyklade skrattandes storgatan i vinden gjorde alla andlösa; hemma drog fram madrass delade broderligt framför champions league-final, Sj sov till tvånoll-målet, jag åt mörk choklad och klappade hans hand vilade min mage.
Älskade Sj.

Timotejhår; jag drömde jag plockade bort extensions och mitt eget hade blivit långt tjockt slätt, med fantastisk krämgul färg. På min madrass som är i ett kök var jag vaken några timmar efter vargtimme; jag såg på taket och spelade luffarschack i huvudet.

Nu vaken till soldag, vaken till ett sms som innehåller ord jag säger så sällan att jag ibland i ensamhet formar dem framför spegeln, bara för att öva. Jag älskar så många; jag säger det gånger så få.

Rob säger Han har alltid varit annorlunda, men snella, jag tror verkligen han har fattat ngt, försöker göra ngt på ett annat sätt. Jag är partisk och vill ha dig i hans och därmed mitt liv; men på riktigt tror jag han har förändrats en del.

Jag suckar överdrivet högt ut i tystnad; för att markera hur lite jag bryr mig. Så lite bryr jag mig. Nästan mindre än ett gruskorn kilat sig fast trasig sula mina gamla CM. Så lite så lite.

Nä, jag tror inte ens på det själv.

Fö tycker jag idag lite mindre om min mor just för hennes jävla bokcirkel. Jag fick inte "komma hem å störa", för hennes boktanter skulle sitta där hela kvällen och vara låtsasintellektuella.

Nähänä. Men då sover jag väl borta då. Bortamatch på order av mama; urs, mkt urs.

Igår: Ja baby, jag önskar jag också; så spela min låt nu, titta lite på havet och skratta med A, innan du går gejmar en flicka mkt ung (akta henne!) att fördriva timmar med.
Var snäll mot henne imorgon fast du är stressad; säg ngt fint hon kan bära med sig - du hittar komplimangen - det där är du ju faktiskt bra på; hitta den lilla skärvan av människa som alltför sällan blir berömd, får beröm.

Det tycker jag om hos dig, att där jag bara ser fult sladderfläsk & risigt hår kan du se ngt sött vackert sexigt; jag gillar hur du tycker det är gulligt med tjejer som har finnar och hur du funderar på hur ännu bättre hon eller hon skulle bli med längre kortare mörkare ljusare hår.

Det är ett fint drag hos dig; att kunna se det vackra i alla ankungar; i mig; i skolans ballerina.

Ja baby, jag önskar jag med; så spela först inledning, säg Stop! snella-time!, och fortsätt. Först den gamla fula som jag hatar är min låt, sen violet som jag älskar är min, sen needles & pins som är oss, och kanske igen den du spelade häromdagen, den du gjorde om. Den är ju också min; jag gillade du sa du valt göra den reggae, jag gillade du ville spela den, den löjliga uttjatade skitlåt. Till inbilska uttjatande löjliga skitjag.



Hemma hos mamman äter jag köttbullar och myser. Fönster är öppet mot nattluft, så vi delar på en filt; jag smyger mitt huvud under hennes arm, knölar mig på plats i hennes knä. Min mamma. Min finafina mamma.

Nästa vecka har vi kärleksmöte under magnolian; jennyanders & min Sj, mammapappa, verajohn. Tjatar jag farmfar, Snälla kom? Familjekär just nu, vill omge mig deras omfamningar, vara älskad förbehållslöst. Kanske känner depressperiod närma, kanske vill samla dem som tröst. Men egentligen tror jag inte det. Jag tror bara de är de bästa bästa man kan ha; och att jag vill de ska veta det.


love overload.
nu dör jag älskdöden.

Fick svartsjukeanfall helt oprovocerat; bad om hjälp för det, han sa Haha nej aldrig, du kommer bara skriva det din dagbok. Jag är typ aldrig svartsjuk, didn’t see that one coming heller och nu måste jag tänka, för Sned frågade mig om sex och jag tycker det är mkt okomplicerat att jag naturligtvis kan vara kär och leva med ngn jag vill leva med medan ligger ngn annan lite ibland; naturligtvis.

Jag ser inte paradox med att på avstånd kärleksbulta efter ngn och sedan åter gå hem till L(xxxx), för så himla dålig är han inte och dessutom tror jag inte på att bedöma ngn som bra eller dålig på sexa. Kemi & doft, liknande preferenser; räcker längst. Och naturligtvis att ta lite jävla ansvar själv; så sjukt fegt ba Dålig, och ens inte försöka ta upp vad som skulle vara bra.

Men vilket sidospår.

Jag ser inte varför jag inte skulle Lxxxxa Lxxxa jensa Sj:a tina eller Mma mig, de har ju inget med en annan kärlek att göra. Trots att det är på alla olika sätt; som L(xxxx) som mest är rolig & lite dum, som L(xxx) som har generande stor snopp & är mkt dum, som jens är en liten trave harmoni & dreads som luktar schampo (!) och kittlar min näsa; som Sj ligger bakom mig med slak kuk vilandes mitt lår, viskar Jag älskar dig fortfarande, du vet det va? Som M är spännande och lite läskig och jag blir fnissig av när han ringer, som tina är så mkt brud, mjukvarm len med världens snyggaste (såklart små) bröst; alltså, jag menar, det är på så olika sätt man kan ligga, gilla, gnugga; på så många olika sätt utan att det är tjärlek som är som kärlek som är som en vägarbetares ryggtavla frestande nog få mig gå hem masturbera.
Förstå?
Nej, jag gör inte det själv.
Jag försöker bara tala om för mig hur irrelevant svartsjuka är som syndrom på ngt annat. Hur opraktiskt.

Min mor är med i en bokcirkel och jag insåg just att jag förmodligen älskar henne en liten smula mer; för att hon är med i en bokcirkel.

Igår barnsligt uppspelt trots mest bara spel: plump & tvsådant.

Uppspelad upptrappad för att brolla & veiron hängandes kollektivet är fint, vi umgås ju med
1 brollas vänner
2 veras
3 mina (nästan aldrig).
och att ha dem här med mina:  Fint.

Vägarbetarnas asfaltssvettiga skulderblad vinkar åt mig; hej fröken snella, vilka fina ben du har.

Det har jag inte; men jag har trasiga seglarskor, för liten jeansjacka och för stora glasögon täcker halva ansiktet, med snedlugg hela; jag blir så inkognito.

Frustrationen är ibland så nära.

Jag tror det är för att
det inte alls räcker för mig: att veta.

(jag ljuger sämst av alla jag vet)

Är rädd det flyter undan; du vet, tiden går för snabbt, sådär snabbt jag vill; och så MISSADE vi tåget.
(jag avskyr tåg som metafor; så slitet, så vansinnigt klichéfyllt)
Men såhär: Jag är rädd att för alltid ångra mig.
Är rädd jag trillar dit, innan du hinner.

hinner
hit.

Är rädd det blir en livslång undran:
skulle det blivit bra?

Rädd jag alltid kommer undra om inte vi var alltet.
Och jag som har så dåligt tålamod!
Kommer ju aldrig orka vänta.
Jag kommer aldrig orka vänta på dig.
Det gör mig rädd och ledsen.

_____________

Sen pratar vi; och vafan. Jag&du, ngnstans på samma ställe.
Eller har jag missuppfattat? Jag missförstår ju så mycket.
Tror både du&jag förvånade. Vi är inte såna som blir kära och fortsätter vara det. Vi är ju trashet, som är slynor och dåliga och alltid kukar ur. Bara river ned & förstör, inte klarar hela grejen, kommer halvvägs.

Och så nu; förvåningen. Iaf för mig är det förvåning; att jag fortfarande känner allt det där.  Och när du säger mig saker som gör ont och är finast samtidigt, är jag förvånad. Att jag inte hatar dig. När du säger allt det där om att det bara är jag hela tiden. Jag borde bli så förbannad förtörnad förargad förbenad.

(en gång sa du att du sa: Vi är inte såna som i slutet får varann. Men det var inte till mig du sa det.)

Dumma lilla rockstjärna, som är så stolt spela med en kopp, jag säger Sovgott lilla kopp och du svarar alltid Godnatt lilla skatt.

Som jag vill åka till dig; som. Vet du om att du inte bett mig? Du har sagt att det är vad du vill, fast du har inte bett mig om det. Är glad för det, twistat glad är, för jag kan ju inte ändå.
Fast som jag lipar tyst ned i kudden, som; bara för att jag inte kan det.
Den jävla stoltheten borde gå och dö, bada i sitt badkar tillsammans den där brödrost. Om jag inte hade stoltheten skulle jag åka, okej?

Fast det visste du ju redan.

*älska när jag överdramatiserar*

(Ha! Det gör ni med! Ni skulle aldrig läsa om jag inte vore en sådan dramaslampa; det skulle vara än tråkigare om jag ba Tjoru, livet är göttigt.)

Rosépeppar på köttet & laktosfri glass till en äppelpaj; somnar vi i soffan till dålig repris och jag stiger upp, ömkar dig. Om du inte fattar kan jag inte förklara för dig. Det gör ont att jag fattar hur du.. inte kommer.
Göra.Vara.Säga.
Gör ont du aldrig kommer ge mig det; att jag är ngt värd. Det gör ont att du aldrig kommer visa det för mig, och att din lathet är större än din kärlek till mig. Dina ord är så lite värda för mig att det krävs handlingar, och det gör faktiskt ont att förstå du inte kommer.. handla. Agerande är liksom inte... din grej. Kopp te. Ya're thang. Annan dålig ordföljd som innebär du är latoxe och jag otålighetens gudinna.

Fast egentligen jag har det nog lite för bra; för att verkligen hänge mig åt smärta, just nu.

Nostalgi schmostalgi; nuet är ju ändå finare.

Jag john & veiron snabbduschades lite fräschare deras posha hem; jag iklädd veras jeans med midja under brösten, see-through-blouse & snorhög stilett, hon gardinkjol presentlinning, maskulin kavaj; john skrynkligast, med kravatt. Snyggast. Alla. Vi.

Taxifierades födelsedagsfesten, åt ohemul mängd grillat chirredirre tårta; fyllnade, nyktrade; gick jag barfota hem och var för tuff för glas-splitter att bita på; var mina jeans tajta och knalligt blå & skepparkavajen kantig tantig, mitt hår ett rufs av idioti & överflödiga känslor och blodet i bröstet dunkade av alla impulser jag kvävde; för nej, jag behöver dig inte; du behöver inte vara smart & cool & ba ’Jag ljuger så bra’- mitt liv är för kort för att du ska sätta stämningen, särskilt när du vill lägga ribban så lågt och orden under bälten; jag är iaf ärlig, säger Jag saknar dig; du är tramsig och kommer aldrig offra ngt för mig; du själviska fula underbara du.

Som det här blev den roligaste helgen kan jag mig minna, så som den blev, den blev en gröna-lundtrippa på i galoscherna och jag liksom svalde lyckoklimpen flera gånger, för att inte kräkas av pure harmony.

(jag kräks av lycka, ja. alla mina känslor bor i magen, det har jag ju sagt. jag kräks bara när
1 är väldigt lycklig
2 är väldigt olycklig
3 har druckit abnorm mängd alko
4 får ätstörningsflashback.)

Efter fotbollen, en korpenmatch att jubla 6-2, efter den somnade jag med en hand i min. Efter dagen som var lång & blåsig (det är någonting med blåst! Det är det där som är med blåst, du vet.), rullade cykeln som av sig själv hem till Lxxxx (ja ett X till) där jag veiron brolla & L drack öl och målade först tavla och sedan vägg. Impressionistiskt; med sprayflarra.

Inget behöver alls hända; det är bara så fint med hänge.

Sprang jag på stationen, sprang jag & vera på station; sprang vi rakt in i famnen på han som skrek Mina favoritflickor! och sen var hela kvällen ett kärleksludd.

Sitter jag utanför huset, mamas papas, röker tänker sväljer luft; går en liten man förbi, en gubbe, säkert 72. Han har två stora nettokassar, fyllda ser de tunga ut och han stapplar lite, går mkt långsamt, hasande.

Jag tänker att det tar nog mig 15 minuter att gå till netto härifrån, kanske 5 till hemköp. Jag tänker att det nog tagit honom längre än så och att han tänkt hemköp var för dyrt och sen sitter jag där på trappen och gråt svämmar över, tåröversvämmning fyller näsan snabbt upp snor, bara för jag inte är modig nog rusa efter honom och fråga ifall behöver han kanske lite hjälp.

Sen ägde telefonen noll pengar, fast jag ville ringa & svara & allt.
Anchela; no worries, jag bor här ett tag; lever som jag lär, lär mig leva och dricker definitivt alldeles för mkt; men annars mår jag väldigt bra.

Pratar om viktiga saker, och det glider undan; obehaget smulas lite, ligger som aska på bordet då alla är för fulla träffa koppen. Bekymren inte borta men i beståndsdelar kan jag titta atom för atom och greppa; som organisk kemi; det är väldigt tråkigt att tänka på, men man kan förstå det. Starka vätebindningar & vänskapband, båda så viktiga vitala; för överlevnad.

oj vad full.

Kvällen. För fin.

Jag. För full.

Önskar tiden gik snabbt.

Tills var jag där & förlät; du säger: Jag saknar dig så otroligt mkt just nu.
Vet du baby. ngn dag ska jag skriva ngt om kärlek. och då ska jag försöka förklara, på exakt vilket sätt; saknar jag dig just nu.

På alla.

Det är så FINT. ALLT. caps lock. allt.
önskar kunde förlåta ta tillbaka, idag.

men baby, du vet ju.
du måste göra pretty woman-gesture.
jag vet du kommer kräkas, men det är jag ju värd.
en liten spya dog ingen av; säger gannal bulimiker.

den stora filmkatastrofen, våra liv som drama & teater. Du måste!
Fattar du inte det? Då är det ju redan fel.
Fan.

Shajt. Så jävla dumfull. borde sova. Nej, kissa!
vänta.

du måste pretty woman,
fan.
du kommer kräkas.
menn det essentiela shit vad svårt stava, är att jag behöve r det.
den stora filmgesten.


du. måste göra. the big freakin gest.
springa på perrongen, ängen. and we will meet.
och det var där, kärleken var. fö vi lever så dåligt (eller aå bra) utan varandra.

Det är en äckelkänsla över mig.
Jag går och handlar. Det är äckligt.
Äckliga människor står för nära, andas för högt, luktar för mycket och för illa.

Jag hatar hela jävla skabbiga området; i vanliga fall kan jag se charmen; nu kan jag det inte.
Ser bara de många psykiskt sjuka, alla ickeintergrerade, alla socfall; all skit som östs ihop här ett fult ghetto där småungar slår varandra i sandlådan; ovetande om all världens misär, familjegräl (dvs polis kan inget göra), misshandel, stulna cyklar & alla dåliga droger som bara flödar omkring och byts emellan smutsiga händer med långa lillfingernaglar. Tvätta dina pengar innan du slickar på dem, alla slantar har hiv och någon blir våldtagen i lgh bredvid och du hör hur hon gråter och hela världen här är så förbannat äcklig att jag inte vill vara mer, vara med.

Skamkänsla över hur äcklas jag; hur krullar sig min mage av det motbjudande, hur skäms jag inte då; när borde jag försöka förstå, vara där, förstå. Jag hatar att jag vet och jag hatar ännu mer att det äcklar mig så, oroar mig så, ger obehagskänslor jag inte kan skaka undan. Jag vill stå där och vara stark och klippa; jag vill alltid vara klippan berget; den här gången tror jag inte jag kan.

Igår väldigt varsam; gick stilla på tårna, smög. Tänkte före och andades under tiden, spelade musiken gånger många; drack lite glögg, blev inte det minsta full.

Meddelandena, de som sändes, gsm; i de jag sa
Jag vill.
och han sa
Jag vill också.
han sa även
Men vad betyder det då?
jag svarade
Räcker det inte så? Bra början, två som vill. Sen får man väl ta det därifrån. Skitfint ju.

Jag tror jag tycker att det räcker så.
Jag vet vad jag vill.

Somnar ett plyschtyg, vaknar en sidensoffa;
tjärleken till hela alltet är så stor.

Rob ringde igår, det var väldigt roligt. Irriterande med mer Klejsinfo än jag ville ha, men å, jag saknar rob. Han är rolig. Vi säger vi kommer så bra överens för att båda han & jag tycker han skitrolig; men å andra sidan tycker jag också väldigt mkt om rob för att han alltid säger att jag är bäst. Alla andra flickvänner puckade.
Han säger det igen: Fan, k alltså; den mannen är fucked up. Sen bestämmer vi jag kommer och hälsar på i sommar; om det krävs lovar rob att spärra av hela Hby, ingen klejs genom vägspärrar, och så ska vi bli snorfulla och bara säga elaka saker om k hela kvällen. Rob säger han är arg på honom. Eller att han blev ledsen, av att k fuckat upp mig & oss, att det kanske var dummaste ngnsin gjort, klejs.
Vi tummar på att ses, och rob skrattar ihjäl sig när jag frågar om han också trycker tummen mot mobilen just nu. haha.

Jag blir lite arg av hela samtalet. Jag förstår lite mer än jag vill; och jag vill inte förstå ngt mer. Det är nog så; jag kommer aldrig förlåta K. (fint rim)
Han är för fucked up. Vafan. Det säger hans bästa kompis, då är det så.

Vaknar, borstar håret, spiller kaffe. Torkar slött med strumpan, urs.

Ilskan kom tillbaka igår; den var välkommen, så jag slängde iväg det där samtalet till R och krävde vi bokar en resa Jag vill resa med ngn jag älskar till ngnstans varmt; inte hänga här med ngn random jag fyller ut tiden med. Korsika, förmodligen. Möjligtvis Zakynthos, om vi kan fixa lgh önskade var vår förra gången vi var där. Isf ska åka till sjuka stranden igen; där har vackraste kärleksminnen & kondylomsmittor samlats; ibland önskar jag vi stannat där. R & jag föralltid på sjuka stranden och aldrig mer åkt tillbaka vardag, stressgnäll, snömodd.

Igår först ferre, sen buggade en runda värsta sleezy äckelstället; fantastiskt roligt. Träffade 3 pojkar som läst the game lite för noggrannt och det var.. intressant. Fick fina analyser av min person, min lovely persona (fylleglappig, bröst på väg ur urringning, sned kajal), och en av dem var söt. En annan låtsades hans fv nyss gjort slut, en tredje låtsades han hade en svartsjuk fv; ”Amanda”. Jag rådde dem att läsa mystery istället.

Iaf. Cyklade i regnet; frihetskänslan, regnet, kombinationen; elin skrek JAG ÄLSKAR MIN CYKEL och jag skrattade så nästan trillade; jag gillar min cykel jag med, men kanske inte lika paschånerat. Skulle till E, men bestämde tankningsstopp (hon, ansikte lyste upp; Alltså, jag har ju SPRIT hemma.), sen där fastnade efterfesten och det var massa bra musik, men alla låtar var sådana med på ”På riktigt & på låtsas; Klas öppnar sig för Hannah”-skivan; hans 1a blandskiva till mig.

Därför tvungen smsa, fast först ville faktiskt veta ngt om textrad pipeline/we should kill time, sen spårade jag ur och blev fylleäcklo; ba typ ”säg att jag är bäst & snyggast & att du älskar barabara mig” i tusen sms. Han dissade mig massa. Rätt åt mig.
Jag är dum, barnslig; beter mig som en idiot. Är elak både mot honom&mig; är så jävla impulsiv och kan inte tänka att det är bättre att sova på sak (som på en ärt, hon var prinsessa) och låta mig ha ledigt från honom, och han ifrån mig.
(stackarn. han måste få ha semester mig; jag är jobbig. På riktigt alltså, jag är ett as ibland.)

Fast sen skrev han fint med;

Du vet hur jag känner för dig, å när du ber om det av annan anledning än desperation för att du saknar nåt annat så berättar jag det gärna igen, å igen. Å igen.

och då backar jag såklart.
För jag vill inte vara med honom. Inte nu. Han har rätt och jag hatar när han har rätt.
Bläbläblä.
Jag är den dummaste jag vet.

Ska jogga två varv runt sjön som straff. Kvavt ute, kommer svettas ihjäl. Rätt åt mig. Vätskebrist kan jag ha.

  

Ser the slayer; alla säsonger alla avsnitt, sitter vi en halvmeter från teven på madrass, röker och sjunger falskt. Minikollektivet trivs.

Jag lyssnar sígur ros och det händer läskiga saker i gamla lgh, exsambo berättar långa krångliga historier och jag medömkar, tycker synd om, men är väldigt.. less, på hela gbg & dess människor (inte jenny), går där under fulaste himmeln i sverige, har en rand vid halsen där pudret slutar. Och B, tja, he's insane. Nä, det är ingen bra idé att bo i hans lgh.
I höstas jag levde livrädd med honom; sov påklädd med viktiga papper nedpackade bredvid sängen + liten fruktkniv under kudden. Vågade aldrig somna, ramlade bara utmattad ihop när det inte gick vara vaken mer, fuckade mina tentor för jag så slak i hjärnan, så utpumpad hela blodomloppet.

Nu händer mer onämnbara saker men jag känner bara trötthet, orkeslös orkar inget mer råd ge; mäktar inte stödja knappt ens förstå; jag är bara trött på den där delen, av liv.

Tog tag i diet efter fruktansvärd vågsiffra blinkade elakt; fläbbet var fläbbigt och alla byxor trånga. Tappat 2,6 kg (vatten) på 2 dagar; joggat & gymmat. Aldrig i livet tänker vara missnöjd när det snart är sommar och jag för första gången på en evighet är singel och faktiskt kan fullfölja raggexperiment.

(Ny bra: Säg Vad snygg du var!
obs använd imperfekt, obs träna på graden av förvåning i tonfall; gör väldigt stor skillnad. För förvånad är inte bra och utan förvåning bli det ju bara lamt.)

Somnar efter gryning; oro i kroppen och myrkryp hel hjärna.
Igår mest orolig lilla syster; Är du okej? Säkert? Okej?
Önskar så elchockerna kommer resultera underverk, jag vet att det är barnsligt hoppas mirakel; men jag gör det, för lilla syster gör jag verkligen det. Otäcka tanke ligger hon en brits och blir strömförd genomborrad elenergi; jag tänker i vild&otäck fantasi hur de säger Kräma på!, och så blundar jag mentalt; det är en obehaglig bild.

Bara det hjälper, snälla gör så det hjälper.

Ser att några jag sannerligen inte tänkt skulle läsa här har hittat; men vet ni verkligheten; jag bryr mig inte om det mer. I min realitet mer lär jag Miljon spela gitarren; han skrattar varje stränganslag, och har ngn ngnsin sett ngt så fint? Miljon skulle kunna vara finaste ungen, ngnsin.

Rättelse: Miljon finaste ungen ngnsin.

Läser mkt lite blogg just nu; för tillfället knarkar bara 3.

(Förutom de jag känner & älskar; dvs ni irl, plus naturligtvis därför, som är speciell.)

kniven

linna

nina

Går en omväg för att se om magnolian blommar, det gör den inte; den kommer att göra det snart.

Skickat i söndags. Läst, diskuterat. Den som orkar läsa borde få min blötaste puss. Klejs orkade; och jag fick bra svar; svar jag inte gör ngt av förutom att spara i en liten liten burk under sängen. Där ligger de och mognar tills jag vet mer om mig själv.

"Howdy cowboy.

Jag kan inte. Har försökt skriva ngt skitlänge, så väldigt länge.
Försökte ta det i punkter; ifrån sms:en. De miljoner smsen.
Ja, jag skrev ner allihop; sen raderade jag, alla mess. Och ditt jävla tfnnummer.
Har tom kommit ihåg att radera från ’senast skickat’-listan. Borta. Puts-väck. Hoho.
Men alltså; nu blir det förvirrat, det blir förvirrat och jättelångt. Okej? Bra.

(ja, du svarade ’okej’. det var bra.)

Iaf. Innan sms om mids igår; jag tänkte jättelänge innan, verkligen, på riktigt. Kanske tror du inte det; känner mig för väl; vet allt om hur jag menar att saker är genomtänkta efter 5 minuter & en cigg på det.

Men jag försökte känna efter på riktigt, du vet.
Jag har så svårt med avslut, aldrig mer; att säga hejdå. Jag var för fan kär i B i 100 år, det säger väl allt. Jag vill vara säker på att jag saknar dig, att det inte är ett anfall av borderline och att ha problem med farväl som är grejen.
Ville tänka efter, ville känna om tycker jag verkligen det är värt försök, värt att träffa dig, se. Att be dig komma hit är stort; betyder mycket. Ville inte hafsa fram, ville vara säker jag verkligen ville.

Jag antar jag tyckte det, ville det; fast inte orkade bestämma. Inte orkade ta ansvar, ijävlagen. Alltid mitt ansvar. Orkade inte. Gav dig en boll.
Studsa den! Kicka! Håll den upp i segergest! Släng den i buskarna där den kan tuggas sönder av skabbig rabiesräv; utsvulten! Gör vad fan du vill med den; tänkte jag kanske.

Trodde du skulle svara min boll med ngt intetsägande, ngt avmätt om att du inte kunde; och så skulle det vara.. löst för mig. Du skulle säga Nä, jag skulle tycka du var en tönt, sova gott.

Och ”Fel svar”; tja, du skrev precis vad jag inte ville höra; att du inte visste. Jag ville att du skulle bestämma och jag slippa. Ville ngt slags initiativ & beslut skulle vara ditt. Och så bara.. pfft.

Jag fattade inte dina sms om obsession-över-under-läge.
Jag har en sådan obsession, absolut. Men jag kände väl isf mer att jag lade mig med tassarna upp, visade magen och hoppades du skulle klia? Typ. Skitmetafor.
Jag tänkte inte i termer av över/under. Tänkte att jag ’sträckte ut en hand’ & du sa Nja.
Det är okej.
Fast jag sa ngt i stil med att du skulle hoppa upp i din egen röv & dö, så är det okej.
Jag vet att jag var barnslig; gjorde det till en allt-eller-inget-grej. Du har rätt i att jag är självförstörande i mina sådana faser; att jag dödar kärlek och eldar hat. Brinner fort.

Men, jag fattade ju inte varför mids med mig skulle fucka hela 09. Blev arg, less.
Typ jaha. Träffa mig = hela året förstört. Skrev ngt om att jag varit inbilsk, trott jag var courtney el ngt. Du sa att det var exakt din poäng; kloka människor fattar hur destruktivt det är m såna premisser.
Jag fattar fortf inte vilka premisser. Jag fattar inget av det där. Men nu vet jag hur du menade; och allt ser annorlunda ut med några dagar till, nu vet du menade ngt helt annat med att fucka upp ett år.
Fast i stunden, upplevde bara: jag sa Hej jag tänker på dig och kanske kommer älska dig tills jag döden dör; ska vi ses och kolla om vi kan samarbeta mer än 5 minuter åt gången?
Och så ville jag du skulle svara ja eller nej och så skulle jag slippa fundera mer.
Det ville jag.
Fast sen är jag liksom så arg, fortfarande arg; så allt kommer ut snett.
Och så blev jag knasfull & satt naken i ett kök med blodiga bröst och skickade förvirrade saker till dig, för det var liksom det jag hade i huvet.

Dina sms efter det tycker jag nog är elaka idag också. Jag tyckte det igår iaf. Klasisk lathet (haha. du är tråkig), tänker noga, ditt liv en räcka tillfälliga bekräftelser, tror inte att ngt ordnar sig m mig, krävs mer, jag räcker inte, bara värt om inte blir skit osv osv.
Tror lackade där ngnstans, sa hejdå. Eller okej; sa Fuck you & whatever.
Sårad stolthet. Här ligger jag och ber; och du vill inte! Du som borde be mig ju! Jag vet att du inte läste att jag bad, att det bara var min känsla. Att jag egentligen formulerade mig nonchalant respektlöst, slarvigt. Att du uppfattade det som att jag drev med dig, försökte vara elak, försökte manipulera dig, att lekte jag ondskefullt ditt hjärta i klorna; rispade.

Kanske gjorde det, också. Men däremot bryr jag mig om dig, visst.
Du har fel. Jag bryr mig mkt om dig.

Klart jag vill höra Jag gör vadsomhelst, men det är inte det jag vill ha. Förstår du inte? Jag är ju bara.. sårad. Egentligen. Jag vill bli ansträngd för, slippa känna mig värdelös. Vafan. Jag vet inte. Vill vara värd en ansträngning. Vill inte värdelös. Nä. Jag kan inte sätta ord. Vill inte känna som förra våren, övertyga dig, att jag är värd det. Fyfan vad jag kände mig liten & värdelös då; aldrig mer. Jag vill du ska välja ngt helt jävla själv och stå för det och sluta med minsta motstånds lag och så lite krångel så möjligt. Jag kanske vill vara krånglig; då få veta om du tycker det är värt det? Inte servera. Kanske. Jag vet faktiskt inte, foh real.

Det är inte alls lätt svälja den stoltheten. Sluta tänka att det är din boll och tärning som kastad och skylla allt på dig och du borde ordna allt och och och. Och i en evighet.
Jag vet inte ens omv ill svälja stolthet. Kanske kräks den upp i munnen, tuggar om den; tuggar samma gamla skit.

Men jag är säker på jag saknar dig. Jag har det bättre nu; och det tycker jag ngn tvistad stans lite om; att jag saknar dig ändå; fast jag mår bättre nu. Det är lite fint.

I början saknade jag dig inte alls; och det var skönt att vi inte hördes. Kändes skönt slippa alltihop. Typ leva för egen skull; göra saker jag ville.

(Jag kunde här vasst inflika ngt om att d gjorde du redan innan, men jag avstår. Vill inte bråka. Meningslöst. Inte alls det jag är ute efter. Vad jag är ute efter? Förklara. Min besatthet av att få förklara mig sträcker så långt, och jag vill inte vara hätsk, ens mot dig, utan att förklara hur jag tänkt.)

Jag har varit i N & lite annat; nu flyttar runt hos kompisar.
Mest: Skriver, super, skrattar.
Har brunt trassligt löshår som är rätt fult men typ sexigt; är inte så tjock fast otränad; skrivkrampar varje dag (kommer aldrig bli klar); sitter på balkong dricker rött tjut och läser kafka om nätterna, som ett annat jävla kliché-freak.
Nä, nu ljög jag.
Fast jag läste en massa sartre ett tag. Och massor om NLP; då saknade jag dig; hade ingen att diskutera det med.

(Utilitarism? Läste vi tillsammans? Jag läste och tänkte på dina frågor om vem man skulle rädda ur sjunkande skepp och sånt.Vem ska jag fråga sånt? Vem vill prata med mig om det? Vem pratar du med?)

Mer? Flyttar t MÖ i aug, L har köpt en lgh.
Måste bo med 2 katter. Har börjat fobiträna. Skriver på en sida som ger litelitejävligtpyttelite betalt.. Somnade i solen igår. Har en röd skinka. Tog ett hål till i örat med. Bröstvårtan var en bitch. Gjorde sjukt ont. Har jobbat på mitt gameande och du skulle vara stolt över mig. Har smugit in hemliga lappar i helgen; känt mig skitnöjd.
Bra. Glad. Värd.
Det är jag rädd för att du skulle ta ifrån mig; att du skulle få mig att känna mig så jävla värdelös igen. Jag skällde så mkt på mig själv, var så hård mot mig för min låga självkänsla gjorde jag inte litade. Och så var det inte ens så. Bara din självkänsla eller ditt ego eller ngt annat, i varje fall ngt DITT, som gjorde jag mådde så.
Svårt att förlåta. Misstänker: omöjligt.

____________________________________________________
Nytt saxat dagbok, skrivet ngn vecka sen:

Jävla skit.
Jag har bara älskat 2 personer, förbehållslöst.
Du är tyvärr en av dem.
Jag skulle velat att jag aldrig tänker på dig; knappt minns ngt. Jag påminner mig om det dåliga tråkiga värdelösa. Jag vet att jag inte vill ha tillbaka dig. Jag har det så mkt bättre nu; jag är lycklig på helt annat sätt; jag är inte kvävd av dig. Din trista svartsjuka, ditt sätt att hålla mig borta från resten av ditt liv, din arrogans, din inbilskhet, DINA TRÅKIGA JÄVLA MONOLOGER; ditt sätt att aldrig lyssna, att bara vara intresserad av dig själv. Jag hatar allt det där. Och jag vet du hatar att jag är elak; att jag inte är att lita på, att jag ibland knarkar till det, att jag är en tönt, att jag ljuger och surar och aldrig slutför ngt och kan leva på enbart glass mångamånga dagar.

Och nu går vi runt varsitt hörn av jorden; saknar ändå.
Det är så idiotiskt.
Vi är skitdåliga tillsammans (utom sexbiten. Där är vi grymma. Du är defini en av mina bästa. Ibland tänker jag på dig när jag onanerar. Om du fortfarande läste här skulle du flina nöjt nu.), tar fram varandra sämsta sidor.
Eller, du tar iaf fram mina dåliga. Som jag är nu känner jag igen mig; jag mår freakin BRA och tycker om mig själv igen. Du fick mig att tvivla på mig och det har jag svårast förlåta. Du fick mig bli ngn ville jag inte; anklagade mig för det och ignorerade att allt jag tänkte var sant och att det var du som borde anklagas.
Och du, som när du blir tråkig när jag är med; för du är rädd för mig. Vågar inte göra bort dig inför mig. Sätter mig på för hög piedestal, där jag sitter så jävla uttråkad, utestängd. Du måste ju inte imponera på mig, varför har du aldrig fattat det? Jag gillar ju att du är en fjant.
Min fjant. Min apa, spjuver, spelevink.
Jag har för fan väst Ta mig där bajset bor, naken i ett badkar medan du filmade. Hur kan du inte våga göra bort dig för mig?

Gå runt här varsitt hörn och saknaälskalängta; fast båda har det bättre utan.
Det är så idiotiskt.
______________________________________________



Jag tror inte allt bara ordnar sig för att du uppför dig som jag vill & jag är snällare.
Jag vill inte skylla allt på dig; jag är alldeles för vidrig själv.

(kommentar till ev läsare av blogg: Nej. Bara jag har hela historia. Verkligen bara jag. Påpeka inget om hur mkt sämre han är. Jag har inte talat om för ngn vad jag gjorde mot honom; okej? Det här skriver jag, och därför redigerar jag som jag vill, dvs kanske inte alls har lust att tala om mina fel. Hellre understryker andras. Det här blir en helt annan diskussion, men det är därför jag har så svårt att kommentera bloggar, så svårt att ta kommentarer. Man får en sådan liten skärva verklighet, vinklad förvrängd. Visst kan man tycka utifrån vad får läsa, men hela tiden minns: Sanning inget absolut begrepp.)

Jag tror inget skulle ordna sig för att du skrek JAMEN HÄRREGU JA SÄTTER MÄJ PÅ TÅGE NU och jag kunde få min lilla vinst; att du gör ngt, för min skull.
Dessutom vill jag inte du ska sitta på nå tåg; jag är inte riktigt.. redo, klar, färdig; träffa dig. Vill tänka mer. Tänkte mids så långt fram att det kommer vara mer.. insjunket då. Eller nå. Jag vill iaf inte träffa dig just nu. Inte nu och nej, du har rätt; det kanske är aldrig. Fast det tror jag inte.

(Och just det; vill du jag ska blockera några från min sida? Tänkte mest så det inte blir krångligt för dig; jag kan inte låta bli skriva men typ.. välja ord bättre, ev. Har inte skrivit om dig förrän nästan nu precis; senaste vecka. Lite i början kanske med. Och jag vet bara X & kanske ngn Y (?) som läser; men det är massor med fejkkonton med; nya hela tiden. Och så good ol’ Z; som kollar bilddagboken också. Jag tror jag skulle sakna henne om hon slutade läsa. Det känns lite mysigt att hon finns där.)

________________________________________________

Den 15e februari skrev:

Jag tror aldrig han kommer läsa det här, och därför kan jag skriva:
Hej baby.
Du har gjort mig illa, och jag vill inte ha med dig att göra.
Jag kanske innerst inne önskar att du skulle förstå och förändra; att du skulle bli bra nog för mig, och så skulle vi träffas om ett år och älska ihjäl varandra. Kanske hoppas jag det någonstans.
Men jag tror verkligen inte du kommer fatta hur ledsen du gjort mig, och hur du slagit mig under bältet, och hur mycket jag tyckt om dig. Jag tror inte du vill förstå det, du med ditt minsta motstånd och sätta sig i försvarsställning. Nu vill du ju vara arg på mig, eller hur? Det är mycket lättare att vara arg på mig än på dig. Jamen, okej; Här får du anledning:
Jag tycker du är en dålig människa. Jag tycker inte bara dina handlingar är dåliga, jag tycker DU är dålig. Jag tycker du är feg och lat och korkad; jag blev en smula avtänd de där sista dagaran med dig när du hade tjock mage, jag tycker du är skittråkig när du själv tycker att du är rolig; jag tycker det är skittråkigt att du är en sån som allt måste kretsa runt för annars tappar du intresset, jag tycker du är skitdålig på att anstränga dig och att det är helt värdelöst att umgås med dig om man inte låter dig hållas och spela din teater för dig själv, låter dig hålla dina monologer.
Se där. Nu kan du vara skitsur på mig, jag är ju jättedum.

Tidigare ikväll låg min mamma och pappa skavfötters i soffan, och han pussade på hennes fötter och de skrattade och fjantade. Ja, du förstår; det gjorde mig ju ledsen. Mina fötter och du, och ja, jag vet inte. Jag tycker ju du är fin, också. Jag tror att du kan bli alldeles fantastisk, oemotståndlig; jag tror du kan bli finaste bästa, och nu tar jag tillbaka att du är dålig. Du har varit dålig för mig, du är inte dålig. Och jag tror du egentligen ville vara bra för mig - även om tanken inte räknas just nu.

Jag tror vi är meant to be; men du är en idiot och jag har inte tålamod kvar. Du får självhata dig själv ensam, eller skjuta upp det några år till, du får vara en rolig apa tills du tröttnar eller för alltid; roliga apor kan vara mänskliga, humana, också; de kan vara roliga och ha roligt fast de har något mer, något bättre. Du smsade mig det en gång: Mäh, du har ngt mer, ngt bättre. Och så menade du dig själv, och att jag inte skulle ligga med richard. Jag gjorde inte det, men det är jag som är ngt bättre för dig. Det tror jag du vet, att jag är världens bästa för dig. Jag tror du vet att jag är fast punkt och som att komma hem och den enda du står ut med.

Jag kommer sakna att du gör mig hel.
Det betyder inte att jag känner mig trasig nu; men jag har känt mig hel med dig; på riktigt.
Jag är ledsen att jag har varit så svår och krånglig.
Förlåt för det.
_____________________________________________________


Det här blir så sjukt långt.
Jag har skrivit några timmar, till & från. Tänkt. Försökt inte säga fel, för mycket, för lite. Fast the drama queen har spårat; jag kan inte stoppa henne. Alltihop är genomtänkt, fast det kommer ut så förvirrat. Läs nu bara inte de sista meningarna, och hoppa på Klejs-manér inte över det som inte känns lika skönt att höra. Klart det finns konklusion; men den är inget värd utan allt ovanstående; betyder inget om du inte hör alla Men, Fast & Aldrig I Helvete.

Iaf.
Konklusion.
Jag vill inte ha guld i ngn grön skog.
Jag vill bara ha dig.

Fin slutkläm, eh?

/HANNAH Nxxx Exxxx Sxxxxxx; klåpare, dramatiker, misantrop & depraverad dekadent."

Tisdagens morgon och tror aldrig ngnsin varit så full som igår. Är förmodligen fortfarande; det här tar sjukt lång tid skriva, jag måste tänka för att stava och nu när tänker på det: sitter fan snett.

Säkert; aldrig ngnsin. Det är jättejättefull. Helt seriöst ska ha två vita veckor nu. Blir nyttigt.

I övrigt hata när folk inte fattar om jag är snygg. Alltså, när de missuppfattar mig. Eller alltså, när de tror att det är fel fast; äh. dålig jag var på förklara det.
Såhär:
1. Hata när folk säger Ja det är snyggt; men ditt hår är så trassligt? Ska du inte borsta?
NEJ, FÖR DET SKA VARA SÅ FÖR JAG GILLAR NÄR DET ÄR TRASSLIGT OCH DITT EGET HÅR ÄR SÅ JÄVLA TÖNTIGT OCH PLATTÅNG ÄR DET SÄMSTASÄMSTA GUD VET.

2. Hata när folk påpekar att läppstiftet kommit lite utanför.
JA DET ÄR MENINGEN DITT MONGO, jag VILL att det ska vara lite kladdigt, det är fint och JAG SKULLE HELLRE DÖ ÄN ATT ANVÄNDA LÄPPENNA SOM ANNAN JÄVLA LANDSORTSBRUD MED STRING & PUSH-UP. Push-up förresten. Vilken jävla SKYMF mot bröst. DET ÄR SÅ JÄVLA FULT; trycka ihop tuttar i en klyfta.

3. ”Din mascara har klumpat sig”. Tänker inte ens bevärdiga besvara. Fuck you & your issues. Det är som att säga ”Du har hål på dina jeans”, i mitten av 90talet.


Dessutom har råkat bli tjock igen utan att ens märkt det. Surt. Gud vad jag hatar den boken, kom jag på nu; Tjock! Inte ens läst den. Hatar ändå. 

Jag har tidigmorgon med laxfrukost. Om det inte var måndag skulle mixa en mimosa; för att fira. Lyssnar på jakob hellman;

det är när du tystnar ett tag
det är när du tittar på mig
jag måste tänka mig för
ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör

och jag fnissar för jag minns:

hon har ett sätt att säga: ”mhmm”
jag inte trodde fanns
och hennes kläder följer inga enkla
lagar om obalans
(…)
hon är en sån man skulle vänta länge på
om man fick en chans

och

och fråga efter hennes namn
tror jag inte att jag ska
jag är lite rädd
att hon ska heta något som inte låter bra


plus

om hon var min, om det var jag
skulle jag ge, ge mina dagar
men hon är inte; det är klart
någonting man har

och jag fnissar för jag minns; kanske var jag 10 år? Älskade jakob då. Nu känner mig träffad. Alla sånger handlar om mig. Det gör de flesta sånger, oftast.

Sedan caj karlsson och jag är avundsjukast på hanna; caj är hennes ex och jag önskar jag också hade legat med ngn som skrivit texter som han. De jag ligger med skriver mer om att alla vill till himlen; och det är FAN INTE thåström jag menar. Då hade jag aldrig mer varit olycklig. Om jag fått ett brev från tionde våningen.

(Minne: Klejs & jag på konsert; han bakom, med armar om mig; gråter. Jag älskade honom för att han grät till thåström.)

Iaf.
Caj skriver prosa och sjunger hest och är skitigt snygg. Älska smutsig sexighet. Plus fint med samhällsintresse; som cornelis peta i rännsten, rota alkoproblemen samtidigt som kritisk vilket patriarkat som helst. Sexy. Hanna is lucky bastard.

Du får avfärda mig som tokig
Du får kalla mig imbecill
Tycka att jag är sopig
och inte duger något till
Du får hävda att jag är en av dom som inte borde daltas med
Tycka att jag kunde stannat kvar i dom ensligas allé

Så svårt vara ledsen när träffar jag en av världens bästa människor, en viktig riktig, och när jag läser senare, hennes inlägg säger:

när vi sitter du o jag trängs under fläkten cigg efter cigg öl efter öl, det slår mig flera gånger att du är den enda, den FUCKING enda som vet o som jag kan prata med på riktigt o som pratar med mig på riktigt.
vi lyssar på caj sjunger om snö o vandringar o lipar pratar om knark o sex o hatar o älskar o blöder o skrattar...
sanningar o hemligheter.

du säger mycket ärligt som ingen annan säger till mig, rakt i ansiktet, jag ÄLSKAR dig för det, jag vill hellre det än kissass som alla andra för mig. ibland, jag dömer hårt jag vet, försvar förmodligen...
du säger frågar påpekar.

Fina fina. Jag vill alltid ifrågasätta, alltid påpeka. Jag är så lycklig du upplever det så; jag ingen rövslickande svansviftande; så glad; för precis så vill jag vara: fråga säga påpeka.
Jag fucking älskar dig.

En nattpromenad med J, som är bra på att vara tyst. Skönt, för jag behöver tänka.

Jag skickade ett mail, ett långt. Sen pratade vi på msn. Kanske lyckades förstå varandra en stund. Är överens om att ingen ska slänga sig på ett tåg ngnstans; att inte resonera som om ’all you need is love’. Tänka. Tänka före.

Det är skönt att han är nykter ordentlig eftertänksam.
Han är klokare än jag; just då.
Jag har så mkt impuls, vill bara gå på känsla som helst ska vara svart eller vit.
Gråskalor: blaskiga, dassiga, uttråkar mig.
Men nu är det ju bra, med grått. Bra han tänker före. Vill göra rätt.
Han säger ngt liknande:
Ibland vill jag bara komma rusande, skita i allt det andra. Fast jag tänker att det skulle bli likadant igen. Jag vill inte. Vill inte igen förstöra allt. Vill göra bra & rätt. Tänk om jag gör fel. Det är bra att inte du vill, att det ska vara VI NU. Det är ännu bättre att det finns ett kanske; det lever jag på.  Egentligen har du mig lindad runt fingret, och det är bra att du är taskig & arrogant så ofta; stoppar mig. Hindrar mig slänga mig det där tåget, skrika Det är du alltid bara du snälla förlåt jag vill alltid bara dig snälla ta tillbaka mig snälla snälla nu. Att du är arg. Det är bra.

Jag tänker att jag inte är lindad runt hans fingrar; tänker samma igen om att jag har det mkt bättre nu. Det är bara det att det Är Klejs. Och bara med Klejs kan man ha Klas&Hannahsdagar. De där. Som är det jag definierar som vi. Bakfylla. Dricka slattar, röka fimpar. Lyssna musik i sängen, inte klä på sig hela dan, inte stiga upp. Klejs pladdrar. Hannah säger M, kom vi ligger istället. Okej!
När jag vet att det är såhär det ska vara.

Jag klarar mig utan. Fast jag vet inte om jag vill.

Berättar lite om date på öland; om fjantiga ragg. Han berättar lite sina. Frågar om skola. Artiga. Säger Ta Hand Om Dig och Ha Det Bra. Som några vuxna fjantiga människor. Jag vill aldrig vara artig mot honom.


Ska sova själv inatt. Skönt. Trött på skramliga inviter. Skramlande. Skrämmande. Skamliga.
Ska se ngn rysarskit anno 72 eller dylikt; det brukar få mig lugn & snäll i magen.
Ska sova nästan snart.
Ska gilla läget, borra min näsa ner kudden, tänka på allt jag har.
Jag har så mkt.

Och jag ljuger.

Jag är i högsta jävla grad närvarande.
Jag bjöd honom till öland. Midsommar. Min enda viktiga helg.
Jag vet inte om han tackade ja.
Jo, det vet jag. Lögn igen.

Det enda vi verkligen var överens om var att det inte skulle lösa ngt; men att båda ville.
Att han jobbade med sig själv och jag ’pissade på det’ (jo han skrev så. säkert.), att jag vill ha mer & att han vill ha mer & enligt honom: att jag kräver för mkt, ställer ultimatum och är fjantig.
Enligt mig: Att han är ignorant och inte försöker förstå mig och är fjantig.
Jag skrev elaka saker liknande ”whatever. fuck dina jävla issues. orka”.
Elakt, onödigt. Och jag är ju bara.. sårad? Egentligen. Vafan. Jag vet inte. Vill vara värd en ansträngning. Vill inte värdelös.

Och jag lovade skicka ett mail ikväll, förklara ngt av vad jag menade, och kanske skulle jag försöka skriva det då.
Jag har ingenfuckinjävlaaning vad det borde stå i det.

Sen urartar det.
Och urartar mer.

Klejs & jag proddar 36 sms; jag har räknat dem idag; strax innan raderade. Under tiden hinner göra hål min nipple; med kanyl. Blodigt. Hinner ragga mer på servitör; han har sned mun och blev glad över lapp; frågar när kommer jag tillbaka. Hinner bli apfull. Hinner pussas med snyggservitör; och nej jag kommer inte ihåg vad han heter och ja det kommer bli skitjobbigt när han ringer och jag ska låtsas veta vem det är. ”Erik? Jaså, ERIK; vad roligt.” Buhu.

Hinner ragla genom stan på jakt efter cigarett; hinner bli oförskämd och odräglig och prata sluddrigt med brolla (om livet); allt det hinner jag. Plus dricka cirka 100 öl och lite sprit.

Medan klejs&jag kommer fram till.. inget.
Är elaka, kärleksfulla.
Nålsticker, pussar försiktigt. Rappar till, parerar.
Jag vet inte.
Han säger han får spö för vad jag skriver, de läser ju; men att han vill säga mig saker ändå; säger han är desperat efter mig, vill säga det fast jag kommer skriva det.
Jag antar jag betalar tillbaka med att inte skriva då?
Det känns konstigt.
Men jag vill ju han ska ha det bra; inte bli bråkad på för.. mig. Jag är inte där. Jag kommer nog inte tillbaka. Jag är inget ..hot? Jag är historia; värsta bästa; men historia. Jag ligger m andra, som är dåliga, bra, tråkiga eller sjukt spännande. Jag är inte svartsjuk, inte ägande. Klejs trodde jag var det; men det var fel. Jag skulle aldrig försöka hindra honom från att ligga med ngn. Jag sa honom miljoner gånger att det inte spelar ngn roll för mig. Jag vill att han ska ha det BRA, vafan. Det kan väl verka overkill att önska bra sex åt ex; men jo; jag önskar honom inget dåligt. Jag är så snäll att jag blir dumdum, jag är så generös jag ger bort hela mig själv; jag är en idiot när det kommer till människor jag en gång börjat gilla; jag älskar dem för alltid; önskar dem bara det bästa. Oavsett vad fan de ger mig.
Och nu, ska jag inte skriva då?

För att hon blir arg, för att de blir arga. För att han inte berättar om mig; informerar: snella, mitt ex; jag är fortfarande kär i henne.

Och samtalet som utspinner sig, jag kan höra: Varför i helvete säger du så? Varför har du inget sagt om det? 
- Jag vet inte. *blir tyst som mussla, går iväg & berättar aldrig mer ngt om sig själv*

Jag önskar ingen det.

Och jag hatar folkhögskolor; där det blir spännande som följetong skvallra på lunchen OM VAD JAG SKREV I DAGBOK ATT K HADE SAGT TILL MIG.

Sjuka sjuka internatvärld.

Nästa dag får SUPERGRYMMASTE IDÉN. Vet med mig: när jag får supergrymma ideér är de inte alltid .. supergrymma, efter ett tag. Vid eftertanke. Tänker därför i säkert två timmar. Rådfrågar Hanna. Hon säger Ja, mitt hjärta säger Ja, mitt huvud säger Aldrig i livet är du dum i huvudet eller?
2-1
Då blir det ja.
Ju.

Därför skickar det där sms:et. Som är en hand, eller en lina eller en sträng dallrande saliv; dinglar där sen sista puss på göteborgs kukfula station någon gång i.. februari?

Vad konstigt allt blev.

Jag åkte på semester och och och.. jag vet inte?

Bakfull & svettig;
åka bil
massa mil.

Soltrapp.
Sms Hanna som fattar allt och kommer på studs; studsar: Vill du ha en biiiiira?
Eftersom jag är ganska alko-laserad vill jag det.
Och jag sover tidigt, pillar på honom; tänker.

Jag möter upp, jag räcker fram; jag håller tillbaka. Jag biter honom i axeln.

På restaurang är jag VÄRSTA COOLA när jag skriver på kvittot:

Årets första sommarkatt: *mitt mobnr*.
Ring när du ska bju på kaffe.
/hannah.

och date märker inget när jag pillrar nota till snyggosnyggoservitörkille jag nästan hellre vill bita i axeln; han jag oftast biter ser ingenting och servitör ler hemligt mot mig när vi går and AM I A PLAYER OR WHA? Jag är så sjukt bra.

Studsstegar. Är en liten boll av lycklighet. Sommar så lätt att bära. Han pussar min kind; jag mest babblar. Solar. Leker. Drullar.

Låtsas.

Klippt ur kalendern:

Ja godmorgon; det är en god; den smakar kaffe och förväntningar på fabuhelg.

Biblio.
Cykel.
Pitstop.
Mc.
Solstol.
Havslinje.
Hans valkiga hand.

God morgon.

Dagen bara gick och gick och nu ska jag se film och hålla handen med en sån där jag gillar.

För övrigt hade jag igår så kort kjol att ena skinkan, den lägre, hängde utanför. Jag antar jag har åldersångest eller dyl. Eller är desperat; jag ligger för lite.
Ska råda bot detta, på torsdag. Då jävlar i havet ska det liggas. Weekend med lovely lipo; han med haklinjen. Är uppstissad redan nu. Sorgligt.

Spelade ett spel igår som resulterade i att jag berättade för alla om senaste gången jag kissade på mig. Känns sådär idag.
När jag blir stor ska jag lära mig hålla käft.

och

allvarligt.
jag saknar dig så jag dör här.
jag är full jämt.
jag längtar till hösten, då jag får flytta och göra nytt.
jag saknar dig för mkt just nu.
jag vill bara du ska fixa till dig. vara den där; jag vill.
jag saknar dig.


nej. jag ångrar mig.
jag saknar dig inget.
för jag har spelat twister och vet du kommer älska mig tills du dör.
räcker inte det; borde inte räcka?
jag tycker nog det.
jag har ju det så bra.
ingen anledning klaga.
imorgon åker jag iväg igen; ska pussas i smyg; med lovely lipo.
han gör mig glad.
du gör mig inte glad. har aldrig gort mig speciellt glad.
men å. du är ju den enda jag står ut med.
hur ska jag kunna stå ut med ngn annan?
berätta det för mig.

Skjutsar B min gamla cykel; vi knirkar ner till sjön och sen smiter jag och köper en kjol & ett linne jag inte har råd med. Men skitsammadå.

Rånar systemet. Nu blir det fest.

Döljer jag situationen bakom cigarettmoln; ler jag blankt för är som fernissad, en lackad yta med bara repor därunder; trasiga trosor unders s-v-i-n-d-y-r-a jeans; på pricken, ja.

All ledsenhet och saknad jag aldrig orkar tala om; alla ord säger jag inte för jag orkar inte för jag vill bara vara gladgladglad och aldrig mer tänka på Om Inte och Kanske.

Snart krashar jag.
Tänker bli snyggt lik, ej i förnedrande position.

Och kanske kan man hitta en sån här, i lägenheten ngnstans.

Då kan man bli glad.

när du är full som hunden;
dina våldtäkter syns i din mascara,
å när din intelligens möter hans,
vem d än är..
då är du sexigare än gud tänkte sig från början.


Ja. Visst. Okej.
Jag gillar biten med våldtäkter. Det är fint.
Jag hatar två punkter efter varandra i fjärde raden. Det ser infantilt ut. Skulle varit bättre med fuckin parantes.

Och; jag skulle kunna ta åt mig; tänka jag är sexig precis så; så ser jag ju min sexighet; med sminket runnet, med mindfucks; intellekt mot streetsmart är du mitt EEG; vi hjärnbultar hjärnröntgar varandra.

Fast för helvete.
Jag tror kanske inte alls det där var till mig.
Jag tror det kanske skickades till många; för sån är han; sprider sina gracer; sår frön ifall hungersnöden dyker upp framöver. Sån är han; trillar omkring, och tänker inte. Att han inte har ngn jävla rätt att skicka dikter som strävar efter att vara expressionistiska (?) till mig; det tänker han inte.

Absurdism; in absurdum.
Dumskalle.

Vaknar den där madrassen, var tog mitt lakan vägen? Svettig & sur gör sju koppar kaffe och tänker elaka tankar, surfittiga. Näsa och ögon bestämt att i år fick jag pollenallergi; pollenallergi? Jag har inte tid med allergier.

Igår planerade hur släpar jag alla möbler till malmoe, planerade hur vi säljer & säljer, planerade hur vi loppis blir av med allt onödigt överflöd. Småpengar på fickan och inga ord till att beskriva ngt annat än ytliga lyckan; all olycka måste vänta tills det är lugn&ro min snurresprätthjärna. Tills jag får tid att.. ngt.

Jag älskar mitt liv.

Jag älskar lelle och hennes stora knasiga juggefamilj och att jag dansar långdans och äter jugge-borek och röker i köket hos bobbane. Hans svenska är kass, min jugoslaviska sträcker sig till ”pivo”; men hans 61 år (idag!) är roliga att få veta mer om medelst vilda gester. Dessutom spelar han gameboy på toa; bara det gör ju att man måste älska honom.

Jag älskar att lelle och jag flyttar ihop snart igen (6 år sen sist!), att jag är så jävla välkommen och att hon KÖPT LOSS världens fetaste lägga, vår finafina lgh - hon fuckin ÄGER den nu; vi kan gå banan och bygga en balkong! (kollade upp; går på ung 100 papp. det fixar vi fan.)
Till hösten vi pluggisar med badkarstassar och kristallkronor, med danska pojkar (sonny! åh sonny.), med mig tjyvrökandes genom fönstret, med knaslila sovrum och innergård där fläsket steker och päser när vi blir snyggast i malmoe; iGEN. Älskade lilla hora, malmoe. Älskar’na.

Jag älskar att D skjutsar mig ’hem’ och att det är en fest pågående som jag kan igga, istället sitta nörda mig och jag älskar att lilla syster gjort ett collage med bilder på kollektivet och att jag är full på ALLIHOP, jag älskar snart sommar och freakin brolla & veiron & alla alla alla; jag älskar fan allt.