Metrobloggen

Ja då var man tillbaks från visiten i Norge.

- Borta bra, men hemma bäst. Som man brukar säga. Men jag vet inte ja. Jag kom faktist att trivas där bland berg och dal. Fina gutter och god mat. Kan det bli mycket bättre en så? Tror inte det. Men bäst var väl ändå den tiden med kusinen, som vi tillbringade tillsammans utan att egentligen göra någonting. Vi bara var helt enkelt. Fast, ibland blev vi kanske lite väl apatiska. Nåja, det krävdes inte mycket för att underhålla oss. Allt gick ju så väldans fort. Tid och rum tycktes inte existera bortom bergen. 

Men nu sitter jag här somsagt, efter att ha besökt morföräldrarna. Där serverades lunch. Mormor som är känd för attt expremintera i köket hade verkligen "överträffat" sig själv den här gången. 

Hon var målmedveten om att jag skulle stanna över på en bit mat och när jag frågade vad som skulle komma att serveras, snörpte hon på munnen och gjorde klart för mig att det tänkte hon då absolut inte avslöja.Detta lät oroväckande i mina öron, så därför försökte jag dra mig ur det hela. Men hon tog inte emot någon ursäkt som svar, utan tryckte istället ner mig vid köksbordet, i väntan på denna "exotiska maträtt". Det var någon form av gryta där hon tycktes ha blandat ihop gårdagens rester. Där fann vi bla. potatis, kassler, ris, ärtor, samt nå form av klet på toppen. Snällt åt jag upp det som serverats på fatet, för att sedan smita ifrån efterrätten och tacka så mycket för mig. För att glädja min mormor krävs det i stort sett bara en stor aptit. Så där ligger jag väl i lä....

 Snart drar det ihop sig till festival här i byn. Så nu laddar ungdommarna för fullt. Detta är dock nytt för min del, så jag hoppas att jag kommer att bli positivt överraskad. Om inte, så lär jag nog bli överraskad i varje fall, då vännen min tydligen "fixat ett ragg" till mig. Så det lär nog bli spännande. Självklart blir ni de första att uppdateras om de "saftiga" detaljerna. Så håll ut min vän, hål ut.... 

Jag vet....Moget tycker du. Men gissa om jag känner mig frustrerad. Hade lagt ner massvis med på arbete på ett inlägg, som sedan helt utan förvarning upplöstes. Det bara försvann. Borta. Jag som i vanliga fall brukar försöka vakta mitt språk, nåja, någorlunda iallafall, sitter nu här med en hel uppsjö av köns- och diverse gröva ord. Vreden bubblar inom mig. Tänk att man kan blli så uppgiven över något så simpelt. Visst, det går ju ann att drömma, men man får inte heller glömma bort att leva. Så jag borde väl göra ett försök nu. Lätta på mina bördor. Kusinen står här otåligt och trampar för att ta en sväng ut....så jag får väl tacka för mig. För idag iallafall. Ni skulle bara veta vad ni gick miste om!

Nu närmar sig hemresan. Tänker tillbaks på den här  veckan som gått. Under den här tiden har vi hunnit med en hel del intressanta diskussioner. Bland dessa  samtalsämnen finner du t.ex:

• Mans bröstens funktion
• Könsbyte(bla. hur ev. errektion  uppstår)
• Partnerskap(t.ex att ett äktenskap ej är ett alternativ för min del, homosexualitet, barn osv)
• Gamla minnen(Åh, vilken nostalgi)
• Bananflugor(Till vår förskräckelse fick vi veta att dessa lägger ägg i den annars så goda frukten, vilket innebär att du kan få i dig både det ena och andra genom att inta denna föda)
• Klagomål(Familj omständigheter, det yttre, ekonomi samt dessa prisskillnader)
• Framtiden(Vår oro över att förbli oskulder, visoner gällande våran karriär, längtan efter att gå pension så att vi utan problem ska kunna handla impulsivt utan några större konsekvenser)
• Drycker(mitt koffin beroende har visats vara ett hett samtalsämne, något en annan tagit för givet, coca-cola eftersom det nu gick upp för oss att det tidigare innehållit kokain, bruk av alkohol)
• Föda(våra gemensamma beroenden som t.ex frukt, frukt, mera frukt samt nötter  i stort fång. För att inte glömma spenat!)
• Allsång(hur vi älskar denna underskattade aktivitet och hur gärna vi skulle vilja delta där vid skansen)
• Våra magbesvär(smärta i form av kramper, gaser etc)
• Genetiska drag(som vår bristande IQ, organisations förmåga, matvanor)
• Våra tv vanor(då vi har en benägenhet att se på de mest sämsta ting, både vad de gäller film och diverse tv-såpor)
• Hur vi pratar och plannerar, utan att egentligen få någonting gjort(ja, det säger väl allt...därav detta meningslösa inlägg)

Ovanor. Vi har dem allesammans. Procedurer i olika former som utsmyckar vår vardag. Kanske är det något som blivit lite utav en rutin. Själv har jag en tedens  till att börja sjunga i de diverse situationer.  Kanske vid förknippelse av ett ord, eller enbart för att fylla ut tystnaden. Det är av en ren reflex jag brukar ta till ton.  Kan inte påstå att jag har en tallang för detta. Nej, tvärtom. Men alltför många gånger har jag kommit att underhålla min omgivning med denna ytterst nassala stämma. Visst, även om det kan roa i vissa stunder, blir det hela rättså uttjatat i längden. Men i kombination med detta och min "något" perversa humor, kan det komma att bildas riktig poesi. Ja, det är väl en konst i sig. I vanliga fall blir det egna tolkningar av de mest folk kära strofer. Som t.ex;

- Ser du kuken rakt upp stå, allt du önskar kan du få....  

Sen händer det att jag sammanverkar med de nära och kära. Och då kan det låta ungefär såhär:

Ex.1

IYou can brush my hair, touch mer everywhere I'm elastic, so fantastic.

- Come and fuck me

- If you suck me!

Ååh, ååh, åååh(stön)

Ex.2

(Vårt svar på "Vi är pojkarna som busar")

Vi är flickorna som smakar på pojkarna små stakar.

Vi vrakar och vi väljer

- Kanske t.o.m sväljer.

Ja, detta var enbart en litet smakprov av det vi lyckats framställa. Påtal om smakprov, så vill jag ta och tipsa om frysta bananer. Gott, samt snabbt och lätt. Alltså ett förträffligt snacks för dem som funderar på att hoppa över den där där chokladkakan

Hej. Nu var det ett bra tag sen sist. Ett trevligt återseende - Tycker du inte? Om inte, så slutar du förmodligen att läsa ungefär vid det här laget. Vem är jag att hindra dig? Nej, det är ju trots allt på ditt eget behåg som du har trätt in här. Lite intressant faktist. Borde kanske rent utav känna mig hedrad. Jag menar, utav alla dessa bloggar har du valt att hälsa på här hos mig och därmed få en liten insyn i min ytterst "intressanta" vardag. Ska väl inte klaga. Faktum är att jag befinner mig långt, långt bort från mina egna hemtrakter. Är på besök i vårt alltför vackra grannland, Norge. Om det nu inte vore för detta fuktiga klimat, skulle jag inte tveka en sekund på att ta mitt och pick och pack för att bosätta mig här. Som idag, då regnet(precis som vanligt) öste ner. Väl hemma var jag självklart genom våt. Paltorna mina, som låg slickade mott min kropp, påminde mer om korvskinn än något annat. En annan nackdel med detta land, som vanligen brukar kommenteras, är de skyhöga priserna. Och om jag, som i vanliga fall inte är av den ekonomiska naturen, t.o.m reagerar över detta, ja, då kan man ju börja undra. Men i övrigt har allting varit bra. Ja, hitills så att säga. Dagarna går förvånatsvärt fort fram här. Trots att vi ständigt stöter på motgångar, då till och med en sån simpel sak som att stiga upp ur sängen kan framstå som ett stort hinder. Kämpigt va? Det är iallafall vår mening. Ja, tänk vad snabbt det har gått ändå. Tiden bara rusar iväg. Snart är sommaren slut. Dags att återvända till de vanliga rutinerna. Inte för att det behöver vara något negativt. Nej, tvärtom kan det vara sunt. Men visst kan det bli något uttjatat i längden. Men då kan jag iallafall trösta mig själv med att det varit en ovanlig händelserik ferie. Ja, sommaren har kommit att erbjuda många stunder fyllda av både skratt och glädje. Liksom nya möten med människor - En del framgångsrikare än andra. Bla. något så "oskyldigt" som en sommarflirt. Vilket jag nu i efterhand betraktar med viss skam. Men istället för att älta det hela fram och tillbaka, har det bidragit till en hel del skratt under de mest gråa dagar. Det var ju trots allt "en engångs grej". Inget som bör upprepas. ALDRIG. "Säger hon, ja" Tänker väl du( för att citera "Fem myror är fler än fyra elefanter", som jag förövrigt anser vara ett helt förträfligt barnprogram). Måste dessutom passa på att dela med mig utav en väns hypotes, som gick ut på att jag skulle väcka en större förståelse för skammen som kan komma att dyka upp efter ett engångsligg. Den löd något i den här stilen: "Jo, men du. Det är ju ungefär som när du unnar dig en chokladkaka. Du mår bra för tillfället, för att i efterhand känna skuldkänslor över det du stoppat i dig". Detta bidrog till ett gott skratt. Men tänk att hon känner mig såpass väl. Faktum är att jag inte kan undvika att känna mig en gnutta imponerad såhär i efterhand, då hon visste precis hur hon skulle fånga min uppmärksamhet. Jag fick genast en större förståelse för den ångest hon kom att genomgå efter dessa små upptåg. Själv har jag en ovana att förtränga de ting som kan komma att tynga mig. Men det var med ett leende på läpparna jag häromdagen sände iväg ett sms med texten "Åh fa-aan...lite choklad skulle inte sitta fel just nu", efter att betraktat stadens manliga sortiment. Med en sådan kvalité, krävs det då ingen garanti eller sparat kvitto....

Idag jobbade jag på som vanligt. Med undantag från ett "litet" missöde, flöt det på hyfsat bra. Det var så att när jag skulle till att öppna en puréförpackning, skvätte det tomatsås över hela köket, inklusive mig själv. Där stod jag något chockad i röran och kunde inte förmå mig själv till mycket mer än att skratta. Själv anser jag mig inte vara boven i dramat, då det var min chef som skakat om förpackningen rejält, innan hon lämnade över den till mig. Men om hon nu tog på sig skulden för detta, det vet jag ej. Men det var ju iallafall jag som fick ligga och skrubba golvet på alla fyra.

Från en sak till en annan. Dubbelmoral. Finns det något värre egentligen? Vi råkar väl alla ut för det titt som tätt. Gör si gör så, brukar det heta. Man säger en sak och gör en annan. Ta föräldrarskapet som exempel. Självklart gör man väl det man anser vara bäst för sitt barn. Men då du uppmanar den lilla till att avstå från något som exempelvis alkohol och tobak, för att sedan själv konsumera dessa varor. Detta sänder ut dubbla meddelanden. Den yngre gennerationen, som inte vill något hellre än att stå på egna ben, tar efter de äldre. Vad vill jag nu säga med detta? Jo, tänk dig för och lev som du lär. Det får väl bli dagens läxa

Underbart väder vi serverades idag. Ja, lite omväxling är alltid trevligt. Men själv har jag spenderat störe delen av dagen inne på fiket, där jag jobbar för närvarande. Inte för att jag klagar. Nejdå, jag stortrivs. Men självklart skall man bli utsatt för en riktig hagga då man tycker att de flyter på som bäst. Bara för att kundens vilja bör komma i första hand, skall inte denna utnyttja detta genom att behandla sin "medmänniska" som om den inte ens vore luft värd. Ja till en början med kom hon in med en sur min och klagade över hur lite smaker det fanns bland glass-sortimentet. Sedan dög inte sättet glassen lades upp på. Och då fick faktist chefen nog och sa "Att om det inte dög, så behövde hon minsann inte ha någon glass". Damen snörpte på munnen och gick raskt vidare. En annan kunde knappt hålla masken. Jag menar, vad är väl det för uppförande? Men har man inget bättre för sig så är det väl personen i frågans problem. Det är inte ens värt att lägga någon energi på.

Efter en dag på jobbet kommer man hem, trött och sliten. Jaha, då är det första man bemöts av sin mors vädjan att hämta upp tvättan. Med en suck lunkar jag nedför trapporna, då vi bor näst högst upp i hyreshuset, medans tvättstugan befinner sig på bottenvåningen. Så där har jag pendlat upp och ner. Men nu sitter jag här. I någonlunda ro och pustar ut. Har också svängt förbi hos min vän för att hämta cykeln som stått där sen några dagar tillbaks, då jag(självklart) hade slarvat bort nyckeln. Hon var alldeles till sig över alla dessa killar som tycks flockas runt omkring henne, medans hon stolt visade upp sin nya solbränna. Själv så har jag det rätt så torrt på kärlkeksfronten. Men det är väl självförvållat antar jag, vilket också vännen antydde då hon uppmanade mig att inte vara så väldans kräsen. Vilket jag, själv så att säga, inte alls anser mig vara. Jag menar, det enda jag eftersträvar är en social person med ett sinne för humor och som förhoppningsvis attraherar mig på något plan. Är det verkligen för mycket begärt? Jag tycker inte det. Men visst möts jag av ett visst motstånd, då jag ständigt är på resande fot. Det blir inte mycket mer än en flirt eller ett leende här och där. Det skulle inte direkt skada självförtroendet att känna till ens valmöjligheter. Måste det verkligen vara så svårt? Kanske gäller det bara att spärra upp ögonen. För alltför ofta sjunker jag in i min egen lilla värld. Det blir väl vad man gör det till. Nej, nu ska jag till snabbköpet. Kanske döljer det sig ett lämpligt ragg där bland äpplena, som känner för att vara fruktsam på andra plan.... 

Sitter här och petar i maten medans jag försöker finna ispiration till något att skriva. Varför sitta här och fumla, när man egentligen inte har något vettigt att säga, kan man ju undra. Det är en sån där dag då allt bara känns så tomt och meningslöst. Allt går förbi mig obemärkt, medans jag stint stirrar ut i luften.

Var ute ett slag idag. Mötte en vän och några av hennes bekanta. Underbara människor. Sådär härligt spralliga. Men jag förmådde mig inte mycket mer än att avundas deras livsenergi. Självklart lade min vän märke till detta och kommenterade att jag var ovanligt tyst. Jag svarade kort och gott "Är det verkligen något negativt?", då jag vet med mig att jag kan vara lite utav en "glappkäft". Medans vi satt där kom en kvinna spatserande med ett par stavar. En av flickorna i gänget hojtade till för att fånga hennes uppmärksamhet. Hon kom över till vårt bord där vi satt och började tala med en bred och finsk dialekt.Trots att jag är av delvis finskt blod, uppfattade jag inte hälften av vad hon sa. Flickan som tjattrade på med denna, begärde nu iallafall en riktig finsk massage. Vad nu detta skulle betyda vet jag ej. Men snart försvann de bakom hörnet. Inom kort kom flickan tillbaks med ett brett leende på läpparna. Ja, men vad som egentligen hände där bakom förblir ett mysterium..... 

Och igår, liksom i fredags blev festplanerna inställda. Men nu var det inte pga. dålig plannering, nej, utan en rejäl baksmälla hos partyfixaren själv. Nåja, sådant händer och lika bra var väl det. För jag tror att det skulle bli minst sagt svårt för min omgivning att hänga med i mitt tempo. Iallfall med dessa humörsvängningar jag nu besitter. Kan tänka mig att jag är en aning oberäknelig. Är också därför inte vidare upplagd inför morondagens arbete, men det är väl bara att bita ihop antar jag. Ja, för då ska de bakas, så jag får verkligen ta och skärpa mig. Nu ska då inga hunkar få distrahera mig, för då lär de väl bli pannkaka av hela smeten. Ska nog ta en nypa luft "för att rensa tankarna" tänkte jag säga. Bara det att de är så gott som tomt där uppe i knoppen. Är väl just det som är problemet. Jaja, får väl hoppas att det enbart är något tillfälligt. Men farväl....för vem vet? Med denna bristande hjärnkapacitet kanske jag inte finner tillbaks på mång, många dar....

Då var man hemma efter visiten hos morföräldrarna, där jag tillbringat en tid med min "lilla" och alltför underbara kusin. De där fyra åren i vårt grannland, har faktist satt sina spår i hennes tal. Då man rättar henne säger hon kort och gott "Jag är norsk"(och tvärtom, då hennes vänner kommenterat hennes svenska brytning). Men detta gör henne om så möjligt, ännu charmigare. 

Men vad har vi då egentligen gjort under de här två veckorna? Förutom att hänga inne på Maxi så att säga. Jo, här har det gått villt till vill jag lova. Mellan kaffet och mormoderns klappningar där bak, har vi sjungit allsång, därbland med en alkohol påverkad man inne på närköpet. Sedan har vi hälsat på de övriga kusinerna, ätit salta nötter(och då menar jag saltade). Och när vi inte ätit, har vi drömt om mat och massa andra förbjudna ting. Vi har dansat i köket mitt i natten. Vilket ledde till en gemensam vision av att öppna ett cafe med exotiska dansöser(därbland vi två skulle ingå). Vi har diktat upp perversa sånger och hållt den äldre gennerationen vaken om nätterna, då vi legat och vridit oss av skratt. Gått på poseikväll, för att väcka uppmärksamhet då vi snubblade ut därifrån. Men i förbifarten hann vi dock plocka på oss det fika som serverades...Sedan har vi filosoferat och frågat oss själva saker som t.ex.:

•  Varför kallas den fullvuxna hönan för kyckling när den serveras till bords
• Förbränner du tuggimits innehåll under dess förbrukning
• Enligt bibeln födde Eva enbart två söner(Kain och Abel). Innebär då detta inavel
• Om du nu tumlat runt i sängkammaren ett antal ggr, utan att haft "traditionellt" sex, är du då fortfarande oskuld
• Skulle en utväxt iform av ytterligare en kvinnlig bröstvårta ha samma funktion som de övriga
• Hur kommer sig sexställningens namn Missonären
• Varför är det så att en person som utger sig för att ha skådat ett helgon eller ett gråtande krucifix mm, betraktas med en väldig vördnad och respekt, då en person som istället upplevt en annan form av uppenbarelse, i flera fall anses vara psykiskt labil 
• Varför är det mer acceptabelt med homosexuella kvinnor än män
• Varför sitter jorgubbens kärnor utanpå.

Ja...detta är värt att fundera över. Kom gärna med förslag och teorier. Nu är det dags att gå till kojs, för imorgon väntar arbete på caféet. "Ha de!" Som norrmännen säger

Okej. Då var man rödhårig igen då. Och då menar jag extremt. Själv älskar jag det, medans familjen självklart ska komma med bittra kommentarer. Men en så länge rör det mig inte i ryggen. Så länge du själv tycker om och trivs med det du gör, så borde det inte spela någon roll vad andta tycker och tänker. Utan då kan du istället stå rakryggad upp för det du gjort. Det gäller allt egentligen. Jag skrattar istället åt folks blickar och övriga reaktioner. På så vis har jag nog utvecklats som person. Jag menar, att jag inte håller på att älta fram och tillbaks på samma vis, som jag alltför ofta gjort tidigare. Ibland måste man faktist få sätta sig själv i första hand, utan att framstå som egoistisk. Det är såna här små saker, i form av förändringar och nya upplevelser etc., som lyser upp min vardag och inte gör den fullt så grå. Det kan rent utav stärka ditt självförtroende. Visst, ibland blir väl de där tingen inte fullt så lyckade. Inte som du tänkt i varje fall. Men vad gör väl det? Gör något roligt av det istället. I framtiden kommer du säkert titta tillbaks på de där stunderna och skratta åt det hela. Så när man tänker efter, så kan felstegen komma till nytta längre fram på vägen. När och hur, det vet jag inte. Men det kan ju alltid fungera som en liten tröst. Sä när du trillat dit, för det kommer du, de lovar jag. För alla begår vi misstag. Förmodligen flera gånger om. Men som man brukar säga "att fela är mänskligt". Så sant som det är sagt. Men det behöver inte enbart betyda en massa nackdelar. Utan du kan förmodligen lära dig något av det hela. Vilket innebär livserfarenhet. Du växer som både människa och individ. Det är ju trots allt våra upplevelser, som formar vår person. Så jag uppmuntrar er nu att ge er ut och begå era egna misstag, dvs. leva livet.....