Metrobloggen

Ååååhhh, vad jag varit dålig på att blogga! Och jag kan inte skylla på att jag gjort så himla mycket skoj de senaste dagarna att jag inte har hunnit heller... Jag har bara prioriterat annat, och jag kan inte direkt säga att det var bättre eller mer produktiva saker jag prioriterat. Men, så är det ibland!

Milton fick gungat idag oxå; och redan när jag svängde in vagnen på lekplatsen så han såg gungan började han vifta och hoppa av glädje! Verkligen jätteroligt om han kan gilla att vara på lekplatsen, det blir ju en naturlig mötesplats för oss hemmavarande föräldrar under sommaren, kan jag tänka.

Lilleman fick förresten sin första puss av en flicka idag! Han låg på golvet inne hos en av grannarna, och grannflickan (en vecka yngre än Milton) ålade sig fram och pussade Milton på kinden; försiktigt och tre gånger! Milton låg helt förstenad och tittade på mig med stoooora ögon. Jag och flickans mamma tjöt av skratt... Det såg så himla roligt ut! Milton har en flickvän, Milton har en flickvän...

En lång promenad och en kort har vi oxå hunnit med, och när Peter kommit hem och vi ätit middag fick jag en timme för mig själv på gymmet. Peter har varit duktig och satt upp den nya mörkläggningsgardinen i Miltons rum; den vi köpte igår när vi besökte IKEA efter att jag jobbat. Nu får vi se om liten sover längre imorgon...

Här kommer ett par bilder på Milton som fick gunga för första gången i sitt unga liv. Det var helt klart populärt!

Provade även rutschkanan, även den var en hit. Så roligt nu när det blir varmare så vi kan vara ute och leka. Det kommer att bli toppen denna vår och sommar!

Trots att jag är supertrött på grund av åt helsicke för lite sömn om dygnen, så är jag ändå energiladdad idag. Solen skiner, för andra dagen i rad och jag har sett snödroppar!

Igår hade vi familjedag, tränade tillsammans på morgonen, hjälptes åt med städning här hemma och åt lunch ute och gick lite i affärer och tog en fika. På kvällen hade vi kompisar här och såg Melodifestivalen ihop.

Just nu sover Peter medan en nymatad Milton sitter på golvet och leker. Lilleman fyller 8 månader idag! Det ska vi fira med att lite senare åka till farmor och farfar, och om en stund ska vi gå ut i det fina vädret och prova gungorna på lekplatsen för första gången. Såklart stora killen ska prova att gunga! Bilder kommer förhoppningsvis senare...

Milton ligger och sover i gästsängen; han somnade utan protest och jag behövde inte ens ligga bredvid honom. Antar att turen till Center Syd tog på hans krafter, han är så nyfiken på allt som händer när man går inne på köpcentrum, så det finns inte en chans att han skulle somna i vagnen där...

Min lille underbaring! Blir helt tårögd av lycka när jag tittar på honom när han ligger där och snusar. Det känns som om kärleken till honom äter upp mig inifrån, sliter och drar i mitt mamma-hjärta!  Tanken på att något ont ska hända honom eller att han skulle försvinna från mig är mer än vad jag mäktar med att ens tänka klart. Tårarna som rinner vid sådana tankar är oerhört smärtsamma, och jag är glad för att vi kan leva i nuet och inte veta vad som döljer sig i framtiden. Trodde inte att jag skulle njuta såhär av att vara mammaledig, men att få chansen att vara hemma med min ögonsten är en chans jag inte kan låta mig gå förbi. Just nu finns det inget som gör mig lyckligare än min underbara lilla familj!

Blev ingen träning imorse då vi skulle möta upp två vänner med bebisar på Burlöv Center för att äta frukost på Espressohouse. När vi satt där kommer ytterligare en vän med bebis förbi, så det blev fullt runt vårt lilla bord! Jättetrevligt och mysigt att träffas så för en stund, och gott...

Det har varit rätt skönt väder idag, kallt och grått, men vindstilla och klar luft, så utan mål gav jag mig ut med vagnen efter lunch. Hade en fundering på att kanske gå förbi gymmet och se hur mycket folk där var, så jag la vattenflaska, skor och lite leksaker under vagnen innan vi gick. Milton sov en stund på promenaden och när vi passerade gymmet konstaterade jag att där verkade väldigt lugnt, så det blev ett eftermiddagspass för axlar och vader. Milton verkae lite konfunderad; vi brukar ju aldrig vara där vid den tiden; men han fann sig snällt i det oxå. Precis när vi skulle gå började det komma mer folk och jag hörde när vi lämnat bygget att volymen på stereon ökat, så vi gick i rättan tid. Det känns fantastiskt att jag kan göra så mycket med Milton, att han är så lugn och snäll att ha med sig. Visst, jag får underhålla honom så han inte blir grinig, men det är ett litet pris att betala med tanke på vad jag får ut av det. Jag ser det inte som en belastning att ha honom med överallt, snarare som en belöning. Men visst, ibland är det skönt (och viktigt) med tid för sig själv. En vän sa igår att vi kunde prova att lämna Milton där nån gång när jag sticker och tränar och det gjorde mig jätteglad. Hon har en dotter som Milton går bra ihop med, och han gillar även min vän, så det kan nog funka bra!

Det blir allt mer fokus hos lilleman när han sätter sig för att göra något; som här där han ska ha tag på pappas snusdosa:

Lätt fånget, lätt förgånget...

Har varit med Milton på BVC idag, den sk 8-månaderskontrollen. Han har växt en del på längden, men inte gått upp så mycket i vikt. Lång och smal, vår lille kille, men han följer sina kurvor väldigt proportionerligt, så allt är väl.
Han fick även testat hörsel, reaktion och lite annat och det blev en ok-stämpel i rumpan på liten!

Efteråt körde vi in till jobb och tvättade och städade bilen (Peter gjorde det mesta medan Milton och jag fixade middagen och handlade) så nu ser vi vilken färg vi har på bilen igen... Och jag slipper bli helmögig om jackan när jag ska in i den nästa gång...

Imorgon ska jag träffa ett par vänner för frukost, mamma- och bebisfrukost. Känns lyxigt att äta frukost ute nånstans, och jag ser faktiskt fram emot det jättemycket. Mat är fiiiiint!!

Har läst ut en bok. Vilken, och vad jag tyckte hittar ni här!

Jobbade igår. En vanlig dag på jobb, känns bra. När jag kom hem gick känslan över; ALLT gick emot mig. Milton var urgnällig, skålen jag köpt min middagssallad i gick sönder, Milton välte ut sin gröt över golvet, tvättkorgen var överfull, köksgolvet jättesmuligt och jag blev allmänt sur och trött. Men, det var bara att bita ihop och ta itu med allt. Torka gröt, dammsuga, tvätta en maskin, vika lite tvätt och leka Milleman glad.

Ytterligare en ganska strulig natt har följts av ett surt pass på gymmet nu på morgonen. Jag fick verkligen stressa för att träna så fort som möjligt då Milton var trött och gnällig. Ibland önskar jag att jag skulle kunna få träna lite själv, inte behöva dra med honom varenda gång, men det är ju såhär det ser ut.

I eftermiddag ska vi till BVC på 8-månaderskontroll. Nyfiken på vad Milton väger nu, känns som om han blivit smalare och lättare, han äter inte som han gjorde innan, har blivit mer strulig och kräsen. Men å andra sidan är det kanske en känsla som grundar sig i att han blivit längre?

8 månader... Var sören har tiden tagit vägen?
Och på tal om tid; är nu klar med planering och fix inför vår 3-årsfest som boende på Gryningen. Tre år! Var sören har DEN tiden tagit vägen?

Två dagar gammal...

Nu känner jag mig hemlig... Har precis gjort klart inbjudningskorten till våra grannar inför vår 3-årsfest (med tema!) och fixat lite tävlingar till kvällen, på temat såklart. Kan ju säga att jag gärna själv deltagit i dessa tävlingar, för dom är precis sådana som jag älskar. Sen passar det kanske inte alla, men det brukar bli bra när man gör sånt som man själv gillar.

Idag har vår gamla säng blivit "spinkeved" och ligger i carporten i väntan på sin sista färd till tippen. Vi har tränat, både Peter och jag, och ätit både god lunch och god middag. En bra söndag som avslutning på en bra helg. Igår var vi tex hos vännerna i Trelleborg på middag, och Milton är inte alls så avigt inställd mot deras dotter längre; bara det! Här är bildbevis, han gråter inte ens när hon är fripassagerare:

Ska bli roligt att se dom här två växa upp ihop!

Har varit ytterligare en stimmig natt, förstår inte varför han är så orolig på nätterna. Han vaknar ungefär en gång i timmen från klockan 22 om man har otur. Men nu ska jag jobba imorgon så nu får jag åtminstone en hel natts sömn, med öronproppar...

Inte mycket skrivande på ett par dagar; korta uppdateringar på FB är vad jag mäktat med. Solen skiner ju!!! Idag har det varit helt underbart, och även om det inte var tanken att jag skulle ut och gå idag, så gick det ju helt enkelt inte att låta bli!

Lite lurad blir man; det är kallare än vad det ser ut till att vara, så mitt ambitiösa projekt att tvätta fönsterna var lite överkurs, men det blev gjort; med genomfrusna fingrar...

Nu har vi snart bott 3 år i huset, och planeringen för en treårsfest pågår. Peter och jag har tagit det på vår lott, att anordna "födelsedagsfest"  för oss fyra familjer som flyttade in samma dag. Grunnar lite över om vi ska köra nåt tema i år, är lite sugen på det... De två föregående åren har vi haft temalöst, men lite ombyte kan väl förnöja?

Om en stund är det middag med vänner, ett bra sätt att tillbringa en lördagskväll. Trevlig afton på er!

Peter och jag kan tycka att Milton är gnällig av sig, inte jämt och ständigt, men ibland så det går en på nerverna ändå.

Men, när det väl gäller är han helt otrolig! Som i torsdags när vi tillbringade så många jobbiga timmar på the Studio; han var glad så gott som hela tiden, sov en stund, åt lite och tittade sig omkring. Eller som idag när jag tvingades ta med honom när jag skulle till doktorn, och han var försenad över en halvtimme; Milton satt så fint i väntrummet med mig, lekte lite, åt lite och såg sig omkring på alla människor. Eller som flera gånger i veckan när jag tar med honom på gymmet; han sitter så snällt och leker och tittar på allt som händer. En tjej sa till mig idag att man hör aldrig honom när jag har honom med, och det är sant. Han är så duktig när det gäller, och han gör sin mamma så stolt!

Om en liten stund är det baddax, en av Miltons höjdpunkter i vardagaren. Både jag och badrumsgolvet är fullständigt nedstänkt som han plaskar, och glad är han och glad blir jag, om än blöt.

Stackars lille Milton har inte fått den sömn han behövt idag.  Efter morgonens pass på gymmet somnade han när vi kom hem, men eftersom vi skulle va på mammafika hos en granne klockan 10 fick jag väcka honom efter 40 minuters sömn. Han var lite smågnällig på fikan, men det var å andra sidan flera av de andra 8 bebisarna oxå...

Lite lunch, och sen hann han sova en liten stund till innan jag åter igen fick väcka honom för mammafika nr 2 hos en från mammagruppen här i Lomma. Ännu gnälligare... Trodde han skulle slockna i vagnen sen när vi gick hem, men det gjorde han inte. Och inte fick jag honom att somna när vi var hemma. Inte heller somnade han nåt i bilen när vi körde en tur efter att Peter kommit hem.
Men så värst gnällig har han inte varit här hemma; han badade glatt, åt sin välling och satt och kelade en stund innan vi la honom i normal tid.

Skillnaden när han är trött nu och för nån månad sen, är att man kan underhålla honom och distrahera honom så han slutar gnälla; det gick inte tidigare. Så en del av de primitiva beteenden han fötts med börjar så smått försvinna. 

Gläder mig åt att nästan all snö är borta nu. Härligt att inte behöva kängorna på promenad, eller dra in en massa blask med vagnen. Solen sken helt underbart på eftermiddagen och det pirrade lite i kroppen av spirande vårkänslor. Hoppas på lika fint väder imorgon bittida då vi ska på morgonpromenad med en vän.

En helt underbar kvinna som jag så smått lärt känna via bloggen väntar barn, och har väntat på sitt lilla Mirakel i snart 38 veckor. Idag fick hon reda på att hon pga att Miraklet ligger i säte, kommer att bli mamma på torsdag! Jag är så glad för hennes och hennes mans skull; och lite spänd och nervös för deras skull oxå.

Tänk att inte bara sitta med vetskapen om att man ska bli förälder endera dagen, utan att dessutom veta NÄR det kommer att ske. Jag var nervös när jag väntade på Milton eftersom jag inte visste när han skulle behaga komma ut, men antagligen hade jag varit än mer nervös om jag haft ett datum och klockslag att räkna ner till.

Önskar er all lycka till på torsdag, underbara Palle och Frida!

Snön är nästan borta, och jag kan se gräs överallt! Eller; med tanke på att det regnar så är det väl mer lera än gräs och inte särskilt lockande att springa över, men det är ändå så bra mycket bättre än snömassorna som låg där för bara nån dag sen. Så... våren är kanske på väg?

Hade en mysig kväll med grannarna igår; åt gott och tittade på Melodifestivalen. Sen blev det lite Buzz-spel oxå innan vi gick hem. Lagom avstånd när man ska hem och skönt att lilleman kan sova i sin egen säng när vi umgås med vänner hemma hos dom.

Peter tänkte träna igår, men kom hem igen efter bara några minuter, då det satt en lapp på dörren att det var nåt tekniskt fel så dörren var låst och man kom inte in.  Vi tänkte att tills idag måste det ju vara fixat, så jag cyklade dit på morgonen, men ICKE. Vårt gym; Lomma Träningsverk, hyr lokal av Hälsa På Väg och om inte HPV har öppet är dörren låst och vi medlemmar av LTV går in med tag. Men nu var alltså nåt sönder, och dörren var lååååst. HPV skulle ha öppet nu på kvällen, så jag fick cykla dit en gång till och kom då in och fick tränat. Lite småsur är jag allt, även om jag förstår att det är sånt som kan hända.

Imorgon är det jobb, och Peter och Milton får ha en grabb-dag!

Jag trodde inte på fullaste allvar att man kunde älska någon så mycket. Men Milton har bevisat för mig att det går. Min kärlek till honom bubblar upp i hela kroppen och gör nästan ont! Igår när jag gick och la mig inne hos honom och hörde hans suckande andetag när han vände sig lite steg tårarna i mina ögon; tårar av lycka för att han finns och för att han är min.

Han är så gosig nu, kan sitta i knät och borra in huvudet under min haka och bara mysa; klappa mig på kinderna när han dricker ur sin flaska, hålla om min hals när jag bär honom och visa hur mycket han tycker om mig. Vill inte att han ska bli stor för fort, vill ha kvar honom som min gosige lille kille så länge det går.
Tänk att han ska gå på dagis, börja skolan, söka jobb, träffa flickor (kanske?) få sitt hjärta krossat (antagligen), bilda familj osv... Min lille påg...

Och så är ju livet, och det kan jag inte göra något åt. Det jag (och Peter) dock kan göra är att ge Milton ovillkorlig kärlek, trygghet och stabilitet i samband med skoj, spontanitet och trams; och på så vis förhoppningsvis ge honom en bra grund att stå på. Visa att livet har allt att ge om man är beredd på att ta emot det.

Men än så länge är han min lille gosse; gosig, spontan, oförstörd, och ett fullständigt oskrivet blad. Och jag ska njuta av honom som han är nu, och imorgon, så länge jag kan. Och säkert fälla ytterligare tårar av lycka för att han finns, och att han är min.

Undras vad gårdagens aktiviteter gjort med min lille son; han är så fullständigt harmonisk sen vi var där igår! (Om vi bortser från nattens vanliga stök...) Han är på gott humör, skrattar, leker, busar och tappar sällan tålamodet som han brukar göra. Märkligt, men trevligt!

Idag har vi varit på gymmet, och sen fick jag cyklat 30 minuter och dammsugat nedanvåningen medan Milton tupplurade.
Efter lunch gjorde vi ett snabbesök hos grannen och visade fotona från igår och lilleman fick leka med kompisen litegrand.

En promenad ner till byn är oxå avverkad, i något som gränsade till vårväder! Helt underbart, åtminstone på vägen dit. Hemåt var det motvind och rätt ruggigt, men lite vårkänsla hann jag med att få.

Nu väntar vi på att Peter ska komma hem så vi kan börja helgen med en god kyckling- och pastasallad och nåt gott att dricka.

Idag har Milton och jag tillsammans med vännen från Trelleborg och hennes dotter varit på The Studio i Malmö (Turning Torso) och blivit sminkade och fotograferade! Var lite orolig för hur lilleman skulle fixa dagen; visste att det skulle ta nånstans mellan tre och fyra timmar, men både han och kompisen har varit mönsterbarn! Lite småkinkigt när det blev trött, men dom somnade båda i sina vagnar en stund efter att vi fotats.

Det var jäkligt skoj, men väntan mellan de olika hållpunkterna blev lite lång. Vi var där klockan 12 men kom inte till sminket förrän närmare 13... Sen väntan på fotografen... När vi blev fotade gick det undan; min vän fotades när jag bytade outfit och tvärtom, och däremellan underhöll vi glinen med hjälp av vännens syster som gjorde en stor insats som barnvakt!
Sen var det vänta igen, på att redigeraren skulle bli klar med bilderna i datorn och kalla in oss för att se. Jag kunde inte bestämma mig för vilka jag ville ha, så jag köpte allihop! Blev ändå inte dyrare än en månad för Peter vid pokerbordet på datorn när han spelar som mest...

Lite smakprov:

Och till sist min egen favorit...

En jätterolig, men tröttsam dag. Milton slocknade direkt i bilen och sover än, själv blir jag nog inte långvarig ikväll...

Jag hann med allt jag skulle göra igår kväll, och var klar tills klockan var nio! Sen satte jag mig och läste en stund för att varva ner innan läggdax. 
Milton har inte vaknat så många gånger inatt, så jag känner mig om inte på topp så åtminstone på god väg.

Lite frukost nu till oss båda, sen fixa det sista innan vi ska på vårt lilla äventyr idag!

Milton är så med nu, han förstår att han kan nå saker men inte hur han ska ta sig dit. Han sträcker sig allt vad han kan, men när han ändå inte når blir han fly förbenad! 
Igår la jag honom på alla fyra, och han klarade att hålla sig uppe en liten stund och sken som en sol när han stod där. Men sen försökte han röra på sig och då föll han ihop som en liten hög på mattan och blev... rätt gissat; fly förbenad! 
Han springer runt i sin gåstol och drar i allt han kommer åt. Dörrarna på skänken i vardagsrummet är spännande, och han får tag på knopparna och försöker öppna. Men... gåstolen tar emot så han får inte upp dörrarna och åter igen: fly förbenad!

Det är med andra ord en ilsken liten krabat vi har, som blir arg när han inte kan själv, och inte kan allt på en gång. Känner så väl igen det, i mig själv... Hoppas han inte ärvt min långsinthet oxå, bara...

Helgen är över, det mesta är över, jag är tillbaka och nu kör vi igen. Måndag morgon, smörgåsarna i magen, matlådan packad. Dricker mitt kaffe och ser på hockey i väntan på att köra till jobb.

Är trött idag; har hört Milton ett par gånger i natt då Peter försökt få honom att somna om. Han grät och gnällde som sören vid 1, så då gick jag in och kollade vad dom pysslade med. "Ge honom mat" sa jag. "Redan?" sa Peter. Well... Milton kan inte klockan; han har ingen aning om att klockan bara är ett; han är hungrig ändå... Efter flaskan blev det tyst...

Och precis när man trodde att vintern oxå var över, njöt av att gå i slask och tö i lördags, så slår kylan till igen och fryser oss en isgata och bjuder på vindar kalla som i Sibirien... Mer snö har dom tydligen oxå lovat. Ge dig nu, vintern! Ingen tycker att det är kul längre!
Tror inte att Milton och Peter kommer ut på promenad idag, tom jag hade nog stått över i denna kyla och blåst. Och snö... (ser jag nu)

Fridens vänner!

Så har det varit ett par dagar, och så som utsikterna är blir det även så ett par dagar framöver. Lilleman är inte sig själv, snorig och dan. Lite piggare idag ändå, fast arg som ett bi när jag vill torka hans näsa, och kelen och klängig på mamma. Funderar över om man inte kan återanvända snor till nåt, med tanke på mängden jag suger ut, fångar upp och torkar av... Milton har gjort tester med att kleta det i mitt hår, men som hårstylingsprodukt går det bort. Inte heller känns det som en vinnare inom hudvårdsserier.

Ikväll är det hockey för hela slanten, både Peter och jag är på hugget när Tre Kronor spelar. Och än så länge ser det bra ut, men på gott och ont är det ju så att i hockey kan allt hända, och vända, på väldigt kort tid...

Vi ses när vi ses!

Idag hade vi besök av en gammal bekant till mig; från mitt "förra liv" som jag brukar kalla det. Vi har inte träffats på snart 7 år, och det var tack vare Facebook vi fått kontakt igen, och jag var lite nervös när klockan började närma sig slaget vi bestämt. Hon var tidig, och jag bjöd på fika så vi slog oss ner. Lite trevande i början, men jäklar vad vi sen babblade loss! Uppdatering för de senaste åren avhandlades, och sen en faslig massa annat snack. Jag är jätteglad att hon kom förbi, och jag hoppas att det inte var en engångsföreteelse.

Milton har varit rätt sur idag, och snorigare än innan i veckan. Skulle varit på fika med mammagruppen men stod över då jag tycker att det är onödigt att smitta ner andra. Han är ju inte så bra på att hålla för munnen när han nyser eller hostar, och lyder inte när man säger att han inte får stoppa andras leksaker i munnen heller...

Dieten fortskrider för mig och Peter; han har tappat mest i vikt än så länge, men han har å andra sidan mest att tappa oxå. Jag hänger mest på för att "tighta till mig" lite; bryr mig inte om vad som står på vågen. Svårigheterna ligger i alla mammafikor... Är glad för min goda karaktär som tillåter mig att säga nej till kakorna och som tvingar ut mig på en extra promenad med vagnen om jag är allt för sugen och inte kan stå emot läckerheterna.

Morgondagen är ett oskrivet blad; hoppas kunna träna om Milton är pigg, annars vet jag inte. Behöver inte handla nåt, middagen för kvällen är redan klar, huset är nystädat och det är inget roligt att hälsa på på jobb när jag ändå ska dit på måndag. Vi får helt enkelt se vart vindarna bär!

Nu ska jag hejja på Anja i backen!

Jobbade igår, idag var det Mille-dag. Och allt har flytit på som jag tänkt mig, Peter hade lämnat min tag till gymmet hemma tex, så vi kunde gå och träna på morgonen! Sist Milton var med kunde han inte sitta själv, så nog har det hänt nåt på fyra veckor med utvecklingen. Idag satt han själv i korgen till vagnen och lekte medan jag tränade; hur bra som helst.

Långpromenad på 50 minuter har oxå avverkats, och sen har vi pysslat hemma. Vattnat blommor, dammtorkat, handlat, lagat mat, satt in foton, lekt och plockat undan. Så mycket man hinner när man inte startar datorn...

Läste idag en artikel om en kvinna som förlorat sitt barn, och jag blev så illa berörd. Jag har alltid tyckt att sådant varit hemskt, men helt obemärkt har jag blivit hysteriskt tagen av sådant sen jag fick Milton. Inte trodde jag att en sån liten människa skulle vända upp och ner på hela min värld som han gjorde. Ibland om nätterna får jag säga till mig själv på skarpen för att inte ta över honom i min säng bara för att jag vill ha honom nära mig. Han är verkligen det finaste jag vet och både jag och Peter förundras varje dag över att vi fått en så fin son.

Läs gärna mitt inlägg om traditioner i min andra blogg. Klicka!