Metrobloggen

Nu vill jag flytta hem till min gamla borg. Vad jag har saknat mitt andra hem, eller tredje eller fjärde- vad det nu är men i alla fall ett ställe som jag känner mig hemma...

Jag ska skriva igen på min DR-ö !

www.dr.blogg.se om nu länken inte fungerar.

Hej då- beklagar mina ständiga flytt men så är det men nu har jag hittat hem.

Igår blev jag irriterad, arg och ledsen. därför stängde jag av mobilen och låg i soffan helt ensam hela natten, här skulle jag bara skälla ut Thomas "allt är hans fel" helst undvika då.

 därför. vet inte varför jag känner mig tvungen att berätta för er alla om min dag igår men inget allvarligt hände, ett tvunget behov känner jag nu- skumt nog.

Jag lider av stress just nu. det tycker jag inte om. jag försöker lugna ner mig nu. Det löser sig alltid. När jag lider av stress smiter jag alltid ifrån allt. Och bara strunta i allt och ligga i sängen och tittar på filmer, det är jag duktig på. Grymt duktig på det där. Kan lägga allt åt andra sidan. som bara stänga mobilen och strunta i breven och hotmail.

Men nu ska jag vara seriös. Jag börjar med breven. sen betala räkningarna. skatteverket- 650 kr tillbaka- ett tecken på jag JOBBAR ändå. hyran. skuld där. fan skit. men nu ska jag göra det.

Bara betala med stängda ögon. sen oj då. visst ja jag står här nu.

Ja livet är fantatiskt! O ja, å självklart!

John Lennon var så fin i sina bilder med Yoko. Ja jag har blivit påverkad av Thomas- de fula är fina. Hans glajjer var fina. Som Thomas hade på min bal.

När jag är irriterad vill jag ha sympati. Inte empati. Jag vill ha arga människor runt mig. Vara arga på en särskild person, fast du inte känner henne så väl men snacka skit om henne och att jag HAR RÄTT. ja, terrorisera! Här blir jag gladare av. Är det så fel? Att vara hemligt elak för en stund så jag slipper att känna mig som ett offer. 

ja ja nu får det räcka med mina obegripliga texter!

Såg en affisch från www.stopplangningen.se idag i stan

"Din dotter är oskuld och efter en flaska vin törs din dotter gå hela vägen - ditt ansvar ?"

Och bilder på tjejer i bara underkläder.

Varför får jag aldrig se så här?:

"Din son är uppfostrad men efter ett par öl våldtar din son brutalt och äckligt- ditt ansvar ?" och en bild på den lilla kuken?

Fulheten.com tipsad av malik är bara så love! den där serien som handlar om mannen i kortkort och tjejerna som våldtar och sen blir tjejerna polis/politiker/advokater efter våldtäkten på mannen i kortkort med alkohol i blodet. LOVE!

(bilden har inget med inlägget att göra i bristen på en bild på systrarna)

När jag gick in tonåren hittade jag min lillasyster i min tröja- och hon sa jämt "mamma sa jag får använda" Vände mig till mamma "du använder ju aldrig den"

JO DET GÖR JAG VISST! Sen hämnas jag hennes fina byxor och försvarar mig med "du lånade ju min tröja igår"

Storasystern var det värsta offret, vi småsystrarna snodde alltid de kläderna, hon är ju äldre och ballare.

Det är något visst med att ta kläder utan att be om lov. Men det brukade vi säga nej.

Men jag hatade som mest: när Julia använde mina kläder då de på skolan sen sa till mig "Julias kläder passar bra på dig också".

Våra morgnar... Ja alltid handlade om kläder. "mamma sa jag får", "du förstörde ju mina egna så jag har rätt till det". "du använder ju aldrig dom"

Och detta har jag fått men för livet. Försvinner något plagg måste jag skylla på någon. Den enda människan utom mig bor här är ju Thomas den manlige med bredare axlarna.

-"Men varför skulle jag använda din BH på mig?"

-"ja, jag gillar verkligen de blommiga linnen på mig..."

-"ja när du är borta brukar jag sno dina klackskor och kjol plus nylonstrumpor på mig, min hemliga hobby som jag nu avslöjar"

Aldrig varit mycket för såna TV-program, de filmar alltid så fort och jag orkar inte med gladiatorerna eller wipeout men den här gillar jag skarpt, till och med bättre än Maijde! Eller är de samma program?

Fick mig gott skratt i dag. så brutalt men lagom! Robinson är ett exempel som jag gäspar gärna för, de är bara så överdrivet- självvält (självvält? jo på TV4s villkor) och snack om prakt osv osv men här får jag se en riktig laganda!

Askungen och jag är konstiga ihop. Vi förhandlar ihop som om det är ett viktigt uppdrag vi antar. Blogg är vår viktiga del i vårt liv, vi arbetar ihop. Vi fantasierar en hel del att vi tror på det. Och folket som inte har tagit del av det kan uppfatta det lite..... YOU ARE SICK! Vi har mur runt oss och tror det är livsviktigt. Och det är roligt att vara hennes bloggoffer, hon mitt. Nu har ni tagit del av våra skummisar.

Jag som tycker att jag har uppdaterat sjukt mycket på sistone, ingen feedback och ni hinner ändå aldrig. Jag föredrar min lilla dagbok och verkligheten. När det är så fint ute, eller hur? Och jag undviker datorn när jag är mitt i aggressiva stunderna. Jag vill inte att ni ska få smaska allt detta när jag inte får mitt tillbaka. Är löjlig här nu. Men nu förstår ni.

Du som inte är Askungen, Malik, Elsa, Benny Barry, Mia och systrarna:

Vem är du?

Jag är nyfiken på vem som kikar in. Är du blyg att avslöja dig, komma ut från garderoben men här kan du vara anonym men svara:

Vart bor du?
Ålder? 
Frivilligt: namn.

Kram och puss!

Därför ville jag ha en köksoffa jättelänge tills nyss. Jag är ju en sofflpotatis djupt i blodet men äta hela tiden i vardagsrummet är ju fult för en viss hemma så nu blev det mysigt med en soffa och gamla SkönaHem-tidningar från år 98.

En gång var jag på någon annans trädgård och låg på marken med Thomas (iförda kläder!)  och skrattade ihop och gissade vem som äger trädgården. Ett par som äger företaget som gör post-its och det fick vi skratta grovt åt. Sen plockade vi bladen från deras buske. Sen gick vi vilse i skogen och sen var vi plötsligt i sjön över knän, sen skrattade vi åt det. Och bara simmade iväg till en annan trädgård. Jag såg döda mårdar upphängda jag blev arg. Han sa SKYNDA NU! Vi sprang och sprang och föll ihop på HANS trägård. Och diskuterade om vår framtid.

Det var den första gången vi gjorde det. Samma sommar vi bestämde oss att vara oss två så länge vi vill, längre än vi vill. Flyttade in honom hösten sen och skrattar fortfarande åt Post-its-företaget.

Nu kan vi dricka öl helt lagligt vi både tillsammans och diskuterar om jobb, så fort vi har råd- ska vi köpa en stuga året runt på max 100 kvm. Vi är så seriösa. Vi får ångest men det blir alltid bra när vi nämner Hårband, Post-its, randiga strumpor och då plötsligt vill vi gifta oss!

Bad malin till höger om bilden efter samtalet med fjortonåringen...

Det är lite hemskt att vara 21, då är det längre inte så förbjudet att ligga med 40 åringarna, som råkar vara några år yngre än en gammal lärare. Eller bara prata med 45-åringen om sexlivet utan att det blir så pinsamt för honom. Att det är så naturligt, jag är faktiskt vuxen. Men?

Berättade också om att jag var också så ung, den hon ville vara- fri och vild och resa runt utan föräldrarnas tillåtelse. Då tänkte jag på bilderna, vår mini-resa till Köpenhamn då firade dövföreningen 500 eller 100 år jublieum och vi firade det i knasiga trapporna (om man vill gå ut ska man gå ner sen upp.) Jag är fortfarande ung?! Jag är bara mer stel nu än förut, för fan.

Jag tänker bara på pengar, pengar. Och det är onödigt att festa så här hårt efter vissa misstag- som att sova utanför ytterdörren i trapphuset för att jag tappade bort nycklar och döve sambo sov under tiden jag var med polisen. Grät och kramade en polis av två. I bara short och tunn jacka i augusti-natten sen fick jag fet räkning på 2300 för de nycklarna och taxiresan kostade mig 600 kr. Som sagt, jag är stel.

texten raderad önskad av någon.

Jag och Blondinbella sprang i den stora ängen med solrosor, vi kunde bara se varandras ansikte över solrosorna. Vi lekte lite, vi hittade några rosa solrosor. Sen åt vi kokta majskolvar och fnissade lustigt i vår veranda i det lantliga huset med utsikten över ängen med solrosor.

Vilken lyckodröm, vaknade med ett leende. Och kollade in hennes blogg efter evigheter sist och jaha, hon var ju i Mallorca. Kanske får jag alla hennes lyckokänslor hit till mig lilla vanligisen här i Örebro?

Nu ska vi ta upp vår sängstomme från källaren efter ett års paus från den fula svarta som jag hatade så mycket när vi bodde i baronbackarna, ett så fult område men nu tycker jag att den är ganska fin igen, den går ju inte sälja bort för pengar, Thomas äger ju den och dåligt samvete från min sida, tycker inte om att "slösa" på möbler de vi har!

"i nytt år. En man hade ramlat i havet. Sen kom ambulas hämtade Honom. Honom var halvdöd! Han kunde inte simma. Sedan Jag träffade döv tant. Men han var död nu. Hälsning Malin Beckman!"

Det var då vi stod på Lilla Bommen i Göteborg då skulle vi titta på fyrverkerier i folkmassan och då kom det en verkligen full tjock man och bara föll ner i kanalen sen hämtade räddningstjänsten honom i dykarkläderna . Beklagar sorgen.

I dag påskaftonen efter middagen hos syrran undersökte vi i källarens fynd. Hittade mina dagböcker, mina anteckningar i svenska övningar = Ramla, Ramlat, Ramlade, en hel lång rad. Och alla mina leksaker. Och min bamse samling i fyra flyttlådor totalt!

"När jag var 9 år. Jag var i Kannebäcksskolan då. Jag kände ensam. XX resta mig. XX lura annat att jag har reta XX. Alla reta mig. Jag blir ledsen!! Alla säga att min fel att jag reta XX. Nej säga jag! Sedan jag flytta till Vänerskolan!"

Jahapp, en av anledningarna att jag bytte skola när jag var liten. Jag var ledsen hela tiden, jag "restad" av alla.

"Britt-Marie är Konstiga! Hon alltid visa för mig och annat hur hon springa runt fyra gånger i rummet. Hon är dummast. Hon är också mattelärare inte bara Gympa. Hon tycka jag är dåligt på matte men hon säga jag Kan. Men nej säga jag! Jag kan Ej! Jag försöka många gånga men jag kan Ej! Hon är konstiga, min klass tycker inte om Hon! Rektor vill inte tro för oss! Men min klass en st älskar hon! Det är orsak för att klass en st är hankidapp i handerna och öra och Inga tycker om hon en st i min klass men Britt-marie är en som tycka om en st i min klass! Jag hatar Britt-marie! jag sur och ledsen! Jag kan ej springa Fort! inte matte också! Hon förstå Ej!"

Åh, många tjatar att gymnasiet är det stadiet värre än alla andra stadien men Grundskolestadium är det värsta sen jag har genomgått gymnasiet fyra år, än i dag min 10 år på två grundskolor är det mest mentalt jobbigt! och roligt att minnas allt också...

amen

Har fått kommentar från den i bland galna kvinnan :askungen. Hennes inlägg förstår jag inte alltid. Men det inlägget hon skrev om djuren och rasution-någonting kunde jag inte sluta skratta, det är en del av min sjuka fantasi. Hon som tycker att jag har ryskt utseende och där är det självklart att jag tänker på ryskt vis. Det är så roligt att umgås med henne, vi bara upphetsar varandra. Här behöver vi inte förklara eller fråga varandra bara att låta vara eller uppmuntra. Mina andra vänner har märkt av mina knasiga fantasier, de förstår inte alltid inte min pojkvän heller, han försöker men han sover hellre.

Jag är ganska vulgär av mig. Jag som tycker att ordet Vagina är vansinnigt snuskigare än Fitta. Finare klang på fitta. Slida- hemsk klang. Kuk, normal. Penis- fnitter, fnitter från mig. Snopp! babyspråk!

Det gör det svårare i "mitt yrke" - haha, vad flottigt det låter- jag jobbar som kontaktperson en gång i veckan. Hon bara "va va sa du? Så får man inte säga så!" Min storasyster har kommenterat ofta, så ska man inte säga så, det ska man bara inte. Men mina systrar...

Men med mina vänner. Lyssnar jag mest på. För att de är så fantatiska som personer. En som är otroligt stark, får lätt jobb och vänner från alla håll, en sån envis ska alltid kriga för sin rätt. En som bara får resa och resa. En som säger alltid så kloka saker, jag bara blir så rörd.  En som håller på att utvecklas så ständigt och snabbt, jag blir nästan rädd vart hon ska iväg till?

Jag ska alltid försöka att unna dom till de de har blivit till och kämpat för. Det är ok att en av dom har mycket lön efter skatt. En annan är bara så duktig på plugget, det förtjänar hon. En förtjänar en massa kärlek och en massa barn och en bostadrätt, det är dom som har gjort det själva. Ska man inte bli avundssjuk och missunna dom, nej.

Ryskt ryskt... Minns du Jenny vår så kallade dans?!

Men du Isabel. Våra ryska fantasier! Jag får tyvärr stå för ditt inlägg. Men vi behöver inte förklara oss. Bara för en viss eller dom som har blivit Ponny eller marsvin. Inte annan utanför den här. Det är ok. Och jag har så roligt med dig hela tiden. Inte alltid håller jag med dig, så  vansinnigt olik är du i bland men det gillar jag skarpt. Jag gillar att någon är lik mig eller så olik från mig, det gör det bara roligare.

I går hela bilresa fick jag spela upp rollerna för Thomas de där Sylvester och Al Pacino eller Sean Penn gjorde i sina filmer. Vinner jag något pris för de rollerna jag härmade de tre gubbarna ska jag FIRA eller FÖRLOVA  mig med Thomas. Det är tack vare honom jag blev så förälskad i deras skådespeleri de alla tre. eller en teaterroll överhuvudtaget ska jag fira Thomas inför alla.

Och det är så roligt med barn. Att låna. Jag tror att jag blir en annan person för de små varelserna på världen när jag får egna. Jag har en massa engeri i mig att stå ut på de små. Titta på sjuåringarna som inte har blivit så hämmade att dansa med Beyond med mig. SLÄPPA LOSS, JA VISST! Få skratt från 1½ åringen för mina danssteg. Eller för våra fantasier för ett lamm som skruttar iväg på det avlånga gräset med hängande hake. Eller femtonåringen som inte kan hålla masken om min predikan om rökningen, hur det är äckligt med att röka med en viss. Jag funderar återigen på om jag ska bli pedagog. Blir jag det ska jag inte skaffa egna barn. Jag ska spara all engeri på de där under 20 år gamla....

Googlade fram mig och är glad att jag är med!  Facebook, mina resultat av skolmästerskap 2004- låg etta på bowlingen för högstadiet- wow, varit på sdu-årsstämma... Men nu kommer det roligare:

Jag som 13 eller 14 i svart hår och berättade om min tuffa Adam&Eva-bok, mitt tuffa teckenspråk på Vänerskolan:

videoinlägg nr 1  (klicka på teckenspråk, adam-eva boken)

och så nyss: som skoförsäljare  =
http://orebro.tspkulturskola.se/teater.php

hihi, en kändis här verkligen.

Nu ska jag försöka behärska mig. Nu snart får jag alla pengarna från Grönland, det ska bara ordnas ett möte på banken med tolken. Sen måste jag tyvärr spärra in dom på ett konto på någon avlägsen bank, som är långt dit att åka för att hämta. För att de ska gå till körkortet! Och de ska bli min buffert. I så fall det händer något. För att det har blivit alltid resor, sen åkte jag hem för att spara sen blev det resor.

Nu år 2009 ska jag inte alls resa utomlands, inte ens Danmark tror jag. Men varför anses det alltid att jag skryter när jag berättar om alla resmål?

Jag har inget skolbetyg att skryta med, inget något jobb, ingen någon lön, inget barn, - allt annat är så fult att prata om. Här har jag bara en hyresrätt med begagnade möbler och en pojkvän som har långt hår och en fågel och två systrar plus ett syskonbarn.en pappa med flintskalligt huvud. Men nu ska jag "skryta" om alla resmål jag har gjort, blunda om ni vill, för att det är något jag är stolt över och ni kan faktiskt härma!

Norge:  ligger så nära Vänersborg, Oslo var billigare skolresa än resa till Stockholm. och min pappa bor i Trondheim, bland bergen, fint ställe.

Danmark: Färjan dit, bara båten var rolig. Köpenhamn är cool stad. amen.

Finland: varit där i bara tre timmar för två år sen. amen.

Polen! : Mitt första utlandresa utanför Norden, wow! Var där på konfirmandsresa då besökte vi koncentrationslägren och saltgruvan plus alla bibelsång morgon och kväll. Krakow full av alla duvor plus män med hög panna.

Turkiet... wow: Min första FLYGRESA som sextonåring med storasyster som var 20 år gammal, en partypingla var hon. Och Alanya... Blev anfallen vart femte minuten- alla ville gifta sig med mig. Jag var ju BLEK med isblåa ögon blont hår och fräsch- oskuldfull tjej! Nästa gång ska jag ha FET ring och svart hår med orange utan sol-kräm överallt på mig.

Tyskland: Var där i bara några timmar under europatour. Vi åt pizza på en restaurang, alla gubbar satte mot oss och glodde på oss. kan inte kommentera mer, minns knappt.

Holland: Var i Hasch-Amsterdam. Bara det var unikt. Striptease, Hororna som skyltdockor i de stora fönstren, The Red Light! Fina broar överallt om jag ska nu kommentera annat än de där vulgära.

Franrike!: Paaaris! En plats med en pojkvän, ska det vara. Men här sov vi i svenska kyrkans bibliotek med svensk mat och skulle komma hem kl 23 men de har fina bäddsängar. Men... Paris! Versailles! Och sen.. Nice. Nej. Nice. Nej. Men Nice passar bra de som gillar turistfällorna.  Men Korsika! vackert.

Italien...!: Desenzano blev ett spontant ställe efter Manifestation i Milano som var iövrigt en äcklig plats, var bara och för i sig på tågsstationen men Alassio är också fint det. Minns inte riktigt vad gabrielles ställe heter? Bottaro Poggio?, en vindruvor-odling med citronträd. Men deras pasta är god. Stämmer riktigt bra.

Portugal: Lissabon är en kaklad stad. Fint. Grov strand. Skum gubbe på vandrarhemmet men de har fina sängar och ett riktigt kök men spis med gaaaas!!!!

Spaanien!: Barcelona ska jag absolut återvända till. De har många fina affärer som jag inte kunde gå in för att min ryggsäck var full. Madrid! Minns nästan bara Irland-puben och bilen.

HongKong: en så COOL stad! Fick nack-värk efter alla skyskrapor! Överdrivet trevligt folk. God och billig mat. Hongkong-dollars! En stad jag så gärna återvänder till. På genomresa kanske vidare till Peking...

Macau: grannland till Hongkong med en timmes båtresa (men de kräver pass och en annan penga-valuta, så det så!)  En så överdriven ö med alla casinos med alla kostym-nissar.

Gröönland: eftersom den ö inte är längre Danmarks sen höstas och är under processen på väg till egen till 100% (äntligen) Har bara varit i deras lilla huvudstad på 15 000 invånare med snö mitt i juli. Inuiterna- hjärta. Döda sälar. Valar runtomkring. Isberg. Tofthus. Båtar. Blått och vitt. Men tuff tid att vara ensam i! inget jag ångrar.

Har nu bestigit alla 21 länder och det är så många, många jag vill besöka! Därför ska jag spärra in pengarna på annat konto. Jag ska absolut volontärarbeta minst halvår nånstans. Jag måste någon gång lämna ALLT på en gång för att kunna älska allt igen. Det är min stora plan, det ska bli av snart, snart.... Först måste jag skaffa ett riktigt jobb för att kunna leva på de alla pengarna i en så lång tid.... Mongoliet och Kenya plus Ghana har jag fått kontakt med. Bara att åka. Men nej, inte än....

Hej! Imorgon ska jag i alla fall resa till Vänersborg, genom TVÅ län!

Nu har jag dåligt samvete, han är en så fin fågel och har bott hos min mamma för länge, de långa dagarna. Jag saknar honom speciellt när jag diskar då sitter han alltid där och går runt på tallrikarna, i bland måste jag diska om men det menar han aldrig illa utan bara vilja hjälpa till genom att näbba på dom som när jag har vått hår då pysslar han med det, tar en slinga för slinga och "torkar" rent dom. Vara med när jag fönar håret. Få höra Thomas gnäll om Mary nu igen han bara följer honom överallt. I dag snickrade jag ihop Niklas tavla-ramar och han skulle vara där för mig och lyssna på allt oljud det för sig med.

Och drömde om honom inatt, jag sålde honom till en ny ägare och skriva på ägarbevis och jag blev ledsen- Han är inte någon att äga! Men jag tog ändå betalt, för 15 tusen för att vara på den säkra sidan. Men han är ingen någon handelvara! Jag grät i 10 år och aldrig veta om han är trygg, får han vara fri om dagarna? Min pojke som jag ska få se imorgon igen!

Därför gör det så så ont när jag får läsa alla djuren på blocket.se Varför? av familjeskäl, ändrade omständigheterna? USCH.

svårt med den där tavlan, vad ska hon sitta på, vad ska hon titta på, ska hon tycka mycket om växter? här handlar det om att ge en person en personlighet.

Hade fönstret öppet och min egen sovande gubbe som skyddar gardinen, ett säkert vårtecken i morse, bara en sån sak. 

Gubben gjorde jag i syftet som fönster-skyddare när jag bodde i en gammal lägenhet med omoderna fönster som kan bara flyga iväg fritt och nu bor jag i en till gammal lägenhet, tror att han ska bli mig trogen när jag ändå dras till gamla hus.

Igår som arbetslös jävel hade jag massor tid at ägna mig åt. Vi mätte vår balkong i planer på att nätta upp den när vi har fågel hemma, men nu saknar jag fågeln igen. Här åt jag pizza UTE med eftermiddagsol ute i balkongen, solade upp mina benvita ben. Bara en sån sak.

Nu firar Thomas påsklov, här bestämmer jag att jag ska också ha ett. För att må bättre.

Jag är kär.

Men många har svårt för att kommentera mig. Jag har skrivit om hur dumma ni är. Med hur ni kommenterar. Jag vill kunna skriva ris om er utan att bli anklagad för avundsjuka... AVUNDSSJUKA?! En förnekelse från min sida kanske? Jag föredrar att inte kommentera alls. Och jag har spytt galla på era kommentarer till mig. Ni märkte det, blev ledsna och slutade skriva något till mig och jag förstår det. Jag får inga glada, löjliga kommentarer längre för att jag är så mörk som person. Anser ni säkert.

Men ni måste acceptera mina kommentarer till er. Låt mig tycka att era bilder är äckliga och försvara er om ni vill. Jag tycker att din blogg är sjukt löjlig, som bara handlar om din kärlek, ditt barn, du lever ett perfekt liv men jo ni bråkar om disk, inte så perfekt liv lever ni säger du men jag är så cynisk och älskar sarkasm och försöker förstå att ni inte klarar av det och avlider nästan.

Ändå läser jag era alla bloggar, som har blivit en tråkig informationskälla och jag försöker avvänja mig från er tråkiga bloggar men ändå läser jag. Varför läser ni mig så jag måste helt enkelt läsa er med. Men ack så tråkiga ni har blivit!

Ni suger så dåligt på att blogga. När ni skriver ett inlägg om halvår som handlar om att ni funderar på att sluta och era anhängare övertalar er att inte sluta men varför ska ni inte sluta? Om jag säger så får jag skit. och anfaller mig för min såkallade avundssjuka.

Min blogg faller kanske inte i din smak, men jag faller inte heller i din smak och det är inte ditt fel men min hjärna är beroende av de sjuka bloggarna för att få ideer. Min hobby är så tragisk.

Vad sägs om ärlighet här? det är att uppmuntra varandra?

Här umgås jag med min lillasyster, hon tar ur mina sidor som jag vanligen inte visar för andra, det är något med henne och jag tar hennes sidor ut för bara mig, det är något med mig. Det är vår relation till varandra. I bland skriver jag eller beter jag mig är på grund av henne. Det är något med henne som får mig att bete mig så här. Det är okej för er alla, ni förstår det, vad jag menar.

Sen umgås jag med en gammal kompis sen vi var två år gamla. Vi är inte systrar men vi vet allt om varandra. Får varandra till upphetsade av alla sjuka fantasier, här vågar vi mer för att vi är med varandra. Hon stödjer mig och jag henne. Uppmuntrar varandra. Låter mig falla i hennes famn och hon i mig. Ni förstår. Ni har själva era bonus-kompis som gör galenskaper.

Jag har olika människor i mitt liv som tar ur mina sidor i mig och vissa människor förstår inte min sarkasm då beter jag mig en annan. Det är inte att anpassna någon, Jag är mig själv i alla läge, sällskap, platser.

Och jag anser att hela mitt liv och i framtiden kommer jag att träffa nya människor som sen blir mina nya vänner och en ny kompis upptäcker en ny sida av mig som jag aldrig har använt i andras sällskap och den "gamla" kompisen blir chockad av att jag aldrig har betett mig så här och förvarnar mig att jag håller på att "sjunka" ihop till nya kompisens kopia. Jag är inte mig själv längre. VAR MIG SJÄLV bad en.

Men det är jag hela tiden för mina egna vänner. Som jag har själv låtit den bli min nära vän och en annan accepterar inte det och bestämde sig för att förvarna mig. Det sårade mig litegrann, vad vet du om mig egentligen? Känner du inte mig? Du har inte sett en annan sida som den nya har tagit. Vet du.

En kompis äger aldrig mig. En ska respektera mig till en egen som låter mig att utvecklas utan att anklaga mig att inte vara mig själv. Att fråga är OK. inte annat. Utvecklas gör jag hela tiden, det gör du också. Jag vägrar att vara trång  hela livet ut och träffa bara de jag hade men jag kan inte bli ensam tant i Örebro utan att ta chans på andra nya. Och jag har roligt.

Hoppas att inte den texten blev för svår att läsa för dig.

Bättre med Al Pacino i den rollen och utan hårbandet, förknippas med Alaska och HongKong. Men nu tänder jag på alla patroner runt, speciellt om de sitter på mig och har de när jag gör som han:

Sen faller jag ner i vattnet/poolen och Världen är din....

Men jag gillar bäst att köra i en folkvagga eller vad den nu heter, VW:s minibuss från 60-talet eller något och ratten sitter som i en riktig buss gör och jag håller geväret och alla patroner runt mig i en vit linne med röd BH och midjelångt vitt hår och grovt sotade ögon plus hånglasönder rött läppstift och Thomas sitter under och håller styr i ratten när jag skjuter folk som åker förbi mig och allt sker i en slowmotion.

Helgen i Leksand var inte mysig utan fullständigt knasig. OBS, poistiv klang i ordet Knasig.

Aporna hoppar runt och Tuppen blir sönder någon gång, det blir hennes tur någon gång och Räven blir tvunget accepterad, inte blockerad för att det får man inte göra så.

Puss.

ett- lära känna mig- inlägg:

Imorgon den lördagen är det ett år sen jag och Thomas blev sambos på riktigt i den här nuvarande lägenheten som jag har trivts jättebra i ETT ÅR  - det har gått ett år

och i dag flyttanmälde jag mig.

Tog fram lådan igår och var ledsen över min arbetslöshet och den kom fram och en massa papper och jag granskade alla pappren och det var ett uppdrag, det! Och postade 12 brev i dag. Hälften gällde flytt, medlemskap i två organisationer- som SDU och djurens rätt, sjukhus, tandvård och sen var det jobb ansökan! var ledsen igår, fick nej från hälften jag sökte och det var ungefär 30! Men det måste vara värre att bli varslad från ett jobb än nej från ett jobb jag aldrig jobbat på. Nå ja.

Imorgon ska jag till Leksand, vad mysigt det ska bli.

Tar med mig datorn så ska jag blogga därifrån. En upplevelse som jag lär mig ständigt med att handskas med vissa

vissa

vissa människor. Men det finns mysiga människor som kompletterar det hela, va?

Vin ska det bli. Hälften av mina vänner lärde sig dricka öl långt efter min vildaste period i livet och nu ska jag göra samma sak som dom, dricka vitt vin. Bara vitt. Rött blir det sjukhuset, min trauma.

Jag glömmer aldrig...

Jag festade och hade kul. Sen vaknade jag i ett främmande rum med gul filt. Och nål i armen och namnband runt armleden och ser M där i hörnan och sen upptäcker att jag är bara i trosor och BH. Varför ligger jag här? Varför? Sen kollade jag min kropp, inget var brutet, inget sår, inget ärr. Sen kom det barnsjuksköterska.

Sen när M berättade allt som har hänt fick jag sitta med psykologen i en timme med frågor om vem langade mig, vilken släkting som är alkoholist som kan hända att föra vidare över mig sen till resultatet av min natt. Jag som åkte i ambulans för första gången i mitt liv och jag inte ens minns det?! Sen fick jag låna kläder från en storasysters vän och blev hämtad av Heden-personalen och skulle bli avstängd från kollevtivet i en vecka eftersom jag hade dåligt inflytande på alla ungdomar där.

Allt där av två flaskor rött vin- aurora. Framkallar kräks.  Ett giltigt skäl att inte börja dricka. Okej två skäl, det ni alla nykteristerna.

"Det viktigaste är inte att aldrig ramla utan resa sig upp varje gång man gör det" 

(i natt drömde jag om att jag bildade en tidning som blev plötsligt större än aftonbladet och min trick är att bara skriva en rad på 30 sidor och den blir omtalad i hela Europa och den meningen som blev sen succe "Du är äcklig" / jornalisten Malin , bildreg. Malin, red. Malin, utgivare. Malin.)

Kronfågel tar in tillbaka all kyckling pga glasbitar i avlidna fåglar. 

740 000 fåglarna dog i onödan, vet det ni? Jag menar, ät upp på egen risk och får ni det i tungan eller i tarmarna kan ni se det som er egen karma? Ni kommer kanske dö av glasbitarna, låt det bli er död.

Varför ska vi jämt bli så skyddade och ängsliga och sätter oss själva i första rummet? Galna kosjuka? Skyll er själva. Jag kommer inte att känna medlidande om ni råkar dö av sånt, utan be dina nära och kära tänka om. Varför ska vi bli drabbade?

För att det ska bli vår tur någon gång.

Tanke på hur alla mat-djuren i Sverige behandlas är glasbitarna ingenting.  Och det är en massa bilder på grisar och kycklingar under de här jesus-högtiderna och jag förstår inte? Jag förstår inte hur ni ser med era ögon inkopplade med hjärnor?

Och sen kalla er själva för djurvänner, som bryr sig om djur-våldtäkt, hund-mat i Kina men de är ju samma sak som på era tallrikars historia? 

...KARMA.

I dag såg jag på desperate housewives som jag alltid gör sen de började sändas för fyra år och då hade jag oftast tekväll hemma hos mig i Baronbackarna ocg såg på den tillsammans vi alla. Innan det tittade jag lite på Äntligen Hemma och tänkte på mina kvällar med mamma. Sånt här blir jag lite ledsen och en timme senare tänker jag att göra något åt det, resa oftare. Börja prata i mobilen. Det är som vid skolstarten eller nyårslöften- man börjar planera att förbättra på sig själv sen blir det bara så.

Men jag är glad att jag har några att sakna. Än sakna något som jag inte har.

Några av de i min lista som jag saknar mest just nu. :)

Känner mig iövrigt som en pensionär som är rastlös men ändå orkelös av att göra något vettigt om dagarna. Blir det bara några ärende som bank (15 minuter) och mathandlande (20 minuter) blir jag helt slut när jag kommer hem, det är som om jag arbetar på riktigt! Nu vill jag inte ha så mycket ledigt längre, jag vill bidra till något! Jag har nu klickat på olika utbildningar. Ett steg närmare. Ni som arbetar/studerar, var glada- det suger att inte ha mycket ledigt men inte heller ha många bollar i luften, pengarna till att resa till vännerna/ familjen. Man hinner att fundera så mycket och sen lätt bli känsloladdad av olika slag. Ja ja, så fort jag får något vettigt att göra ska jag inte vara långledig tills jag blir 65!

Min älskade nymfparakit !

Mary Todd Bellman, min pojke som är nyfiken, ENVIS och lugn men har en massa känslor som han gärna visar upp. En stor personlighet inne i ett så litet odjur.

När jag blir hemifrån flera timmar blir han arg, skriker, skriker, skriker i mitt öra och näbbar slagsmål med min näsa eller skalle. Eller så blir han ledsen över Thomas, han som kanske är hemifrån en hel helg visar han sina upprörda känslor, äter inte alls, inte ens dricka vatten. Inte ens kikärter som är hans bästa godis. Bara sitta där och sova i all hel evighet och det gör ont i mig. Därför lämnar jag ALDRIG honom ensam mer än 6 timmar om dagen.

Därför är det komplicerat med honom också, när vi båda reser. Snälla mamma som har passat honom två hela somrar när han saknar sin Gud-Thomas som mest (då skriker han så vansinnigt att mamma blir tokig) och nu blev mamma också fast hemma, inte kunde hon resa runt som hon ville, så själviska jag och Thomas är! Och i helgens, inte den enda helgen fick min lillasyrra passa Mary när vi njöt av att vara i Uppsala- där föräldrarna är jägare med vapenlicens och hatar levande djur hemma runtomkring. Så Nej tackade de till det snälle djuret.

Och nu helg ska jag och Thomas vara borta IGEN! Fy fan, vad arg mary ska bli sen men det finns utantag för honom. När det är Julia och Mamma som ska passa är det okej för honom, blir ändå glad över att få se oss, det betyder att han har haft roligt ändå. Och nu helg ska Julia satsa på att ha två burar- marsvinet Åke OCH Mary i sin lilla rosa bur till en som kan prata och höra honom, min mamma! Det är hon som han får bröd med smör varje morgon och får det han vill äta på några minuter, mammas öron är ju fantatiska, för mig måste han ju dansa runt så jag börjar haja till att han vill ha mat!

tackför

1. Har lyssnat på informationen från Thomas mamma och jag kollade upp på Hemnet.se och kikat efter NYA hus som är byggda för 3 år sen, t ex och nu är de till salu.Och det är MÅNGA såna hus som är till salu just nu. Och nya tapeter, nytt kök i de 10 år gamla hus och nu är till salu. Sen på Kronofogden har de många hus som också ligger på Hemnet.se. Och de säljer också soffor, köksgrupp, sängstomme för köpta några månader sen. Sen så nördig jag är kollade jag upp statisken nånstans som hon visade oss för- Brukets tid är den bästa välmående tiden som ska komma igen om några år. Att den kommer igen innebär det att den här perioden innan brukets tid den bästa tiden är den dåliga och nu har vi finanskris men det är inte ens botten än. Snart räcker bidrag inte åt alla. Eller okej, bidrag räcker för alla men den är inte tillräcklig för bolån, TV-liecens, renovering, värmepump, el-räkningar, TV-avbetalning och så vidare.

hemskt, bäst att använda de råden av en som har levt i brukets tid som ung som köpte hus ekonomiskt för all framtid- "Kom igen, det har tagit oss 30 år att nå hit och tålamod och älska det man har, det är också fint." 

De perfekta små läpparna, innan processen dit...

Ja! Gissa fritt om ni alla vill! Jag och KJ har något tillsammans, det har vi visst...!

Förbaskat vad jag var irriterad på honom! Han skulle absolut ha kängor men han lyssnade på alla andra så det blev lyckvis inga kängor från skogen men glasögonen vågade ingen än mig tjata bort dom men det finns en viss kategori som gillar glasögonen utan styrka som han hittade i någon second hand men hatt...! Jag ville att han skulle bli Brolle! Han liknar lite honom- skaffa fram ragg-frisyr när han ändå hade långt plattat hår!

Här diskuterade vi fram en perfekt bild på oss, en bild att hänga upp nånstans i hemmet men självklart blir det bara roligt och pinsamt för oss två.

Nu är jag i Uppsala med Thomas, hans föräldrahem och jag är omgiven med alla Kalle anka-böcker runt mig i det blåa rummet med bården med barnsliga detaljer och en tuff blå soffa och en bild på bästis Micke på väggen och hemliga lådor med alla gamla bilder på flört-tjejerna och tuffa bilder på kändisar. Här gillar jag vara! Får se en annan del av honom, då.

Hjärta åt er alla

Nu är jag äntligen klar, orkar inte mer fixa med den där tavlan som är typ 90x70 eller större/mindre men en riktigt stor för mig! Och ägaren som höjde mitt självförtroende genom att be mig måla en stor till honom visade en bild på en annans tavla som jag blev först skraj för, sånt kan jag inte! Men jag hoppas att jag har förvarnat honom att jag inte är 100% skicklig än men ett försök har jag gjort, kan inte låta bli att måla de där fåglarna och det "tjejiga" in och min handstil är sån. Bara att acceptera :)

Ägaren, jag ber dig att be Elsa visa dig det glädjande tecknet! Om hon blir generad tvinga på henne, det tecknet funkar!Eller Johanna och Malin vet om det också. Tycker mycket om er många! Jisses, vad jag är kär i dag i massor! puss på er alla sparvar

En av utbildningarna jag ska söka till hösten:

Arkivvetenskap eller Arkivvetenskap och information.

Ja sånt här gillar jag också. Fick jobba lite med sånt på Räkfabriken när jag fick för mycket rengöring i fingrarna så jag inte kunde jobba med rensningen av räkor och så de 60 timmarna jag fick stå och kopiera alla papper, fylla i "OK", och sen lägga sen pappren i rätt lådor och sen posta resten. Kontrollera allt som ska stå rätt, jag som inte kan rätt ordning på bokstäver ABC men när jag stod där var det rätt roligt och avkopplande. Och sånt de här jobben finns överallt. Något ska jag åtminstone göra åt min framtid och min ekonomi- ha ha.  

Gick in storasysterns rum och var bara tvungen att pilla lite med julstugan, den stugan mamma byggde tillsammans med sin farfar som hon brukar ta upp den vid varje jul och så dockhusgalen jag är, dessa små saker- lampan tänd och lilla gran med alla kulor, så salig jag blir varje gång jag ser den och jag blev ertappad !, jag fick kanske inte röra eller skulle sova vid den tiden...

Gick i nian och ville ha håret mörkbrunt hela livet ut och letade efter förpackning som skulle hålla livet ut.

En så jobbig ålder, den jobbigaste hittills tycker jag. Alla systrarna hemma var inne i tonåren ungefär samtidigt, började tröttna på skolan speciellt "kompisarna"- de få som fanns- det var bara kanske 15 ungdomar på ett högstadium och var bara tjejer i en klass och började få hormoner en massa, som blev kär i en DR eftersom jag inte hade så många valmöjligheter i en så liten stad.

Skrev rätt mycket dagböcker som jag hittade i helgens!

Skrev bara listor från Andra Världskriget, hur många judar dog, vad för uppdrag SS-tyskar hade, skulle kunna göra en avhandling. MVG i SO-ämnen tack vare Andra världskriget och USAs delstater.

Ville bli Historielärare och svenskalärare för barn med problem, det var min källa kände jag.

Mo ha ha.

Mina älskade hyllor i köket, där jag happ damma i dag, alltid någon ny sak i varje månad.

Ja, fick plocka ur möblerna ur dockskåpet och satte dit mitt lilla kök in en av hyllorna.

Har en ful hylla ovanpå diskbänken, där jag hade lådor att fylla i krddor o sånt men här satte jag dit mina dockmöbler, ögongodis istället för mjöl!

Som mitt söta matbord med saft, tårta fastklistrade på bordet och nu får det stå på fönsterbräden.

Och så min vardagsrumsgrupp på TV-bänken. Med krona hängd över lotus-ljus men jag låtsas att den är en dyr fotfölj.

Jag löste problem med handdukarna, satte upp hängen efter halvår och ritade egna namn till den som ska få använda handduk. Billigt och ekonomiskt!

Närbild på min handduk-plats.

Och så Thomas

Inbrottstjuven får sin egen plats också plus så har jag också satt upp Gäst.

Nu har vi också äntligen satt upp hyllan över sängen, men vilket jobb det tog för envise Thomas som inte hade alla rätta saker till att skruva upp hyllan och får den till säkert för oss (huvuden under)

Där har jag också satt in mina dock-våningssängar.

Vi har inte bestämt oss om att vi ska ta upp vår sängram i källaren, jag vill spraya den till silver eller vit men Thomas tycker att det är onödigt med att spraya en ganska ny- bara 3 år gammal.... Så vi köpte hyllan istället.

Hej hej

Varit på second hand i dag. Det är affärens charm att den INTE är myrornas! Örebro är fattig med seconds och Stockholms stads mission hinner jag ändå aldrig. Där köpte jag guldlampa förra året och nu är det populärt med såna lampor (bilder nästa gång) och då kostade den bara 25 kronor medan de i butikerna kostar runt 400 kr. I dag köpte jag en till guldlampa direkt från 60-talet och den är så guld och rund.

Har bott hemifrån i 5 år och det har gått så sakta med inredning hemma. Det får mig uppskatta möblerna, små saker mer och genomtänkta shoppningsturer- de ska jag inte slänga. jag har så lite pengar över varje månad de åren och jag tror att det inte bara beror på min inkomst utan det är jag. Som mår illa av folk som bara säljer och säljer möbler BILLIGT och sen köper och köper nytt DYRT. Eller bara slänga bort de längst in förrådet sen flyttar man och de slumpar man bara till soptrippen pga ingen tid.

Och något är det med status. Svenskarna här är så fega, man måste haka på trenden JÄMT. Flyttar från nyrenoverat hus till nytt renoverat hus som de ska ändå renovera i eftersom det huset är 10 år gammalt. Nu är det okej med prickigt hemma. Men inte rutigt. Men om 4 år är det okej med rutigt och orange väggar då tapetserar alla om väggarna till orange

Tillbaka till second hand:

Oftast är sakerna ifrån dödsboenden, där deras barn eller barnbarn har slängt bort till seconds eftersom de är fula och passar inte in en IKEA-katalog men jag tänker så här: min "nya" guldlampa var på en dyr inredningsbutik och där ett nygift par födda på 30-talet köpte till deras första gemensamma hem och de bråkade om var den skulle stå. Sen många år senare avled frun och maken var ensam och led av nostlagi på non stop och då putsade han lampan så fint och tänkte på alla gamla minnen, den fick stå i sonens rum senare och sen stod den tillbaka till läshörnan i vardagsrummet. Sen tyckte maken att det var dags för honom att fara ut. Sen hamnade guldlampan här, sen hos mig och den ska vi sätta upp över vår säng. Den ska jag vårda om. Jag sköter mina seconds mycket bättre än de nya möblerna... Så typiskt.

Försök uppskatta ert hem som det är, det är okej med ett gammalt hem och lite slitet det också, uppskatta även era saker. Kläderna är en annan femma eftersom våra kroppar förändras men hemmet behöver inte förändras, det är bara vårt psyke som spökar...

:)

8 och 8 sanningar om mig. Å. svårt. Det blir säkrast repris för er alla:

1. Ser jag gympadojor i svart med billig silverdetaljer framkallar det inne i mig kräks. 1, Jag köpte gympadojjor en gång och sen åkte jag ut på kräkssjuka 2, köpte silvriga med svarta snöre åkte jag till akuten för långvarig yrsel och så kräks i en hel helg på sjukhuset 3, använde skorna och sen drabbades jag för vinterkräkssjuka. Nu är det mest psyko. som framkallar allt kräks av sådana skorna.

2. Vill bli barn-inredare för att jag ser de dagens småbarn håller på att få men för livet pga rummen de lever i. Man ska aldrig inreda Nalle Puh, Cars eller förvaringslådor med mcdonals leksaker-överallt. Och det vore roligt också 

3. Sarkasm är mitt andra namn. Eller något sånt. Men jag är snäll, det är jag verkligen, jag har gott hjärta som räcker åt alla, faktiskt, eftertanke är jag van med

 4. Lipar alltid åt djurens öde, speciellt på filmerna. Bara hästar kan vara skådespelare eller hundar också. men de stackarna som kaniner... kattungar. grisar. Jag skäller alltid på mitt sällskap i soffan. Som om det vore deras fel..."VARFÖR GÖR DU SÅ, VARFÖR LER DU, DITT SJUKE FAN, THOMAS!?" Jullan är alltid så väl förberedd på mina alla reaktioner.

5. Igår hade jag SNORSJUKDOM, förrigår hade jag hudcancer, imorgon ska jag ha ueyrneuro och just nu har jag livmoderscancer för att jag har mens. Jag bär alltid på någon sjukdom så fort jag kikar i min bibel - läkarbok.

6.. Men jag harhypotyreos. Och det är diagnoserat. haha. Det är INTE struma utan besläktat, ja! Det är så här att jag har brist på hormoner i halsen så jag blir trött, TJOCK, försämrat minne, torr hud o koncentrationsvårigheter.... Och vice versa. Käkar levaxin och får nästan aldrig rätt dos, är för trött att gå till VC för att ta blodsprover, tar de bara i fingret, aldrig i armen så det tar flera minuter.... Kan skriva novell på det här, jag som älskar att tycka synd om mig själv, jag och min så lilla sjukdom som är egentligen ingenting mot de alla jag inbillar mig dagligen.

7. Jag och halsen. Ni vet redan. Men för nya läsare: vissa perioder river jag sönder huden i halsen. Det är någon skräck som jag fick under undersökningen för min Hypotyreos. Vill ni respektera mig ska ni säga H-A-L-S,  inte peka! Och ha inte tröjan eller halsbandet för snävt eller var inte för smala så jag ser alla detaljer. Jag svettas. Detta är en FOBI, faktiskt. Jag vet inte hur det kom sig och vill inte prata om det eller ens komma på utraljud. Fick lugnande medel för att göra utraljud och nål-test....

8.  Jag ÄLSKAR min pojkvän.

Jag i vilorummet och ni i väntrummet- nu är det dags igen.

Imorgon sticker jag med tre hemliga personer som heter T, J och M plus de två odjuren M och Å- Noah Ark färdar mot till Vänersborg och jag ska krama min mamma och hennes känsla som sprider sig ut överallt i lägenheten och sen kramar jag 1-åringen och lyssna på storasysters planer till deras riktiga hus med gillestuga i Vargön vid bergen, där Sveriges Kung brukar skjuta älgar vid älgmördar-perioden. Häftigt va? Jag har hemlängtan just nu. Själva småstaden med en massa träd plus en riktig sjö och de har berg som gör staden inte platt som Örebro. Och de få affärerna som finns där. Och tre lämpliga cafe att välja ut. Å, en helg borta.

Nästa helg blir det Uppsala för att hälsa på Thomas föräldrar och sova i Thomas pojkrum som han inte har förändrat sen han var 14 och alltid finns det läsk i källaren och fynden att ta ut i gillestugan. Och Uppsala är verkligen fin stad, stan känns så lagom stor och de har fina cafe, nära skolan och parken att promenera runt och Thomas fld-hus ligger på landet där kan jag träffa kor!

Någon helg efter den Uppsala-helgen blir det Leksand. Jag är himla glad att de i Eldsjäl-projektet valde Leksand som kurs-plats, annars skulle jag inte fått chansen att leva i den lilla egna värld med god mat och dessa Leksand-stolar och söta hus med tak som växer gräs ut. Och då kan jag se Siljan.

Å, Sverige är verkligen fin. Jag har min fördel med att bo i Örebro, allt ligger runt Örebro. 2 timmar till vännernas stad- Sthlm, familjens stad- Vbg som ligger 2,5 timmar bort, Thomas hemstad Uppsala 2,5 timmar och Thomas sommarstuga halvtimme bort från Leksand som ligger 3 timmar bort. Göteborg 3 timmar. Sommar-Skåne 5 timmar. Ja, det är bra så här. 

Grönland. Fått lite längtan igen. Den ensamheten. Skön faktiskt. Men nu har jag bestämt mig- jag ska läsa folkhögskolan tre ämnen, jobba (riktig månadslön minst 10 tusen, ej "arvode" vid terminslut) och spara. Sen sticker jag utomlands helt ensam för ett helt år. Det blir någon gång, om några år. Det ska jag. Har Grönland att tacka för den erfarenheten jag fick, att resa ensam för en period.

Hej hej.

(Varför är det så svårt att föreställa er mig som Bankir, Revisor, kontorist, ledare, politiskt aktiv utan att skratta? )

Kreativt stök. Nu finns det ingen plats i köket så det får bli i sovrummet men nej vi brukar sova där. Vardagsrummet då! Men nä- det har ett trägolv, vore dyrt att ersätta det....

Vad sägs om ett kolonihus som ett atelje ?  På somrarna kan jag måla ute medan alla andra grannarna planterar om blommor.

Jag drömmer om en hästgård - där en lada ska bli vår galleri och atelje, vore fint. Men vi är så oseriösa människor, vi det kära konstintresserade paret som inte kan ett dugg om allt ett hus kan innebära och kan jag behålla ett jobb  ?, så rastlös är jag och han den ensamme försörjaren och jag kommer att växa med plus 10 barn och hundar+ fåglar, får, minigrisar osv osv  då kan jag kanske begära av honom att betala allt och laga allt som vi inte kan laga, sen får vi sälja hästgården med ett pris som går mycket under det priset vi köpte.

Därför duger det kanske fint med ett kolonihus!? Det kan jag alltid sälja sen igen? Vart kan jag kolla upp?  En utställning som ni alla kan besöka in och huka er ner för det låga taket och får kaffekoppar ute i den lilla verandan och tittar på mina konst eller hans konst och jag varnar för mina grannar och mina hundar. Vore det inte fint?

Och jag är låginkomstintagaren men har alltid tänkt att jag har allt att skylla på mig själv, jag som får stå för följder därför klagar jag inte. Det enda matte-iska kan jag är att sköta ekonomi och räkna in slantar per dag och sen har råd att slänga ett par lappar in sparkontot. Så finans-smart är jag!

Men sen köpte vi möbler och nya kläder till mig själv plus vägrat göra mat hemma och festat lite mer extra. Det är det för att jag VET att jag har pengarna. I andras konto. Och det är sånt här jag får veta vilken typ av en så kallad vän verkligen är.

Det har varit en tuff vecka, jag och Thomas. letat efter småmynt, legat hungriga och kände oss allmänt ledsna och lata. Det är då vi inser, vi måste skärpa oss. Vi måste inse verkligheten. Nu är vi på väg till arbetslivet! Ho ho! Men så typiskt att det måste komma kriser då hajar jag till. Men jag är så nöjd med den inkomsten jag har. Men sådana människor (som tycker att man ska skylla på sig själv när man har lånat ut till h*n ) och mina intresse för resor och körkort får man nöja sig med extra extra än vanligt.

Oj långt inlägg! oj a. nu ska jag sova!

1. jag har skickat typ 100 ansökningar till jobb- tre städer. Hälften postade. Hälften mail.

2. Har gjort oss av hälften allt vi ägde bara i här lägenheten och hälften i förrådet. Hör ju till Slit och Släng-kulturen. Det tär och tär på samvetet men en så befrielse att göra sig av med förlutet.

3. Gått på möten, socialkontoret- såna människor kan jag aldrig bli. Men så är det väl med alla socialmänniskor men sen har jag smakat på kurdisk mat- överdrivet mycket bordet och de som var oroliga att jag inte äter kött men äh mycket stod det på bordet ser dem själva ju. Blivit en så nära relation att vi börjar kalla oss systrar, känner mig fin storasyster- jag måste komplettera den rollen som jag försummade min riktiga lillasyster.

4. träffat folk och smakat på god mat. Skönt att Någon ersätter en Dum människa och bjöd mig på mat och öl när Någon Dum har mina pengar till alkohol.

Nu är jag redo för en ny vecka:

1. Imorgon ska jag tvinga på tolken i telefonen att tala engelska eller danska, jag måste få alla mina "feriepenge, skatteholdpenge" HIT- jag har ju alla IBSAN, något mer med siffor att göra. Då kan jag resa lite- utanför Europa...! Grönland. Är en fin ö. Men deras bank. Är så liten och. Omodern. Jag måste egentligen åka dit för att hämta alla mina pengar men de har faktiskt mitt ID-kort foto.

2. Sen blir det en kortis på Dövteamet för att få min REMISS till de som ska bedöma min matte-hjärna- äntligen!

3. Skriva ett långt och långt brev till en annan Dum.

4. Gå in på AF för att gå på knäna- GE MIG JOBB NU SOMMAR. Svårt att erkänna att jag inte är Självständig. Men jag tror på mig själv. Jag har pengar överallt och privatpersonen nr 1 vill inte ge dom till mig. Företaget nr 1 vill se mig som ett bevis att jag inte har tvillingsyster.

Lite om min förra och kommande vecka. Ha och Ha. Läxläsning, möte, möte, möte och Af drömmar blir det också.

Träffade några som förväntar sig att barnet är dövt, när testerna inte fungerade de gångerna men man blir inte besviken om det blir hörande men gladare kan man få bli? Är det så fel?

Varför vill jag ha döva barn? Jo, om tio år kommer att de barnen med CI och går på hörande skolorna och känner  sig allmänt ensamma och konstiga som inte kan tala vissa ord, kan inte höra vissa saker och fasar alltid för badhusen och brukar då gå till andra tider än de gångerna med gympaklassen eftersom då de inte kan använda medlet då. TSS-tolkarna som deras egna mamma börjar det bli pinsamt att använda sig av på badhus-lektionerna då får man då sjukanmäla sig som om man har mens den dagen- varje gång.

Och de kommer inte att känna sig 100% bekväma men trots det uppmuntrar deras föräldrar- "Det blir bättre snart, den nya tekniken kommer snart, den vattenfasta och den som tål på brottas-matcher, det lovar jag dig, inte nu- men hör du mig nu igen? batterier- å nej, den är full- hallå hör du mig nu igen?"

De kommer att uppleva som de flesta hörselskadade upplever i dag, som tvingas göra deras föräldrar besvikna genom att gå till dövskolan med hörselklass och sen att vilja gå i en dövklass, där alla döva verkar ha det så bra och där utstöttar de ändå oss....

Men framtida döva barn kommer inte att göra som vi gjorde när vi var små. De kommer att inte ha råd. Att välja bort dom som kan så där teckenspråk. De kommer att bli snällare än vi. De kommer att visa dom att vi döva har det bra med vårt egna språk.

Om jag får döva barn kommer de att bli förebilder för de i samma ålder. Ser de 40 åringar som tecknar är de för att då på den gamla stenålder-tiden CI inte fanns. Men ser de döva barn i samma ålder får de då annan syn och tänkande. Mina döva barn ska bli framtidens inspiration för rätten till eget språk och hur man kan känna sig fulländad utan alla tekniker, få sig känna 100% naturlig trots död hörsel.

Men får jag hörande barn är det helt ok- kom ihåg det! ;-)

He he...

Jag ville vara den vackraste på mitt eget bröllop så jag ville ha sushi som klädtema - alla kom lindrade i sushi. Maskerad-bröllop!

Försök föreställa er mina tärnor lindrade i sjögräs och stora ris plus två små titthål i sjögräsen så de kunde se mig i vit klänning och sen framkallade jag foton. hehe, vilka foton- det var bara jag och alla rullarna.

(min dröm i sömn, alltså efter allt tjat om sushi- jag hatar sushi, vet ni alla i sverige utom jag som älskar sushi!)

Förborgad

nanoblogga kommer jag aldrig göra mer framöver. Kanske en rätt bild, lättare då. Ha ha.

Att vara negativ är okej, men inte negativ-negativ.

Ni vet, den där lådan som föräldrar tillverkar till sina barn, man lägger in en mynt så fort de säger en svordom (vad är det för fel med det?). Eller lägga tvål i munnen. En av fördelarna till att vara döv, då skulle jag få tvålen i händerna.

Nu ska jag försöka skärpa mig. Se det fina i det fina. Mitt nya metod att tänka poistiva. Särskilt när det gäller människor.

Mitt nya metod? Det är knasigt men ett bra sätt. Jag börjar kasta sopor! Brukar annars låta det ansvaret till honom HELA TIDEN men nu gör jag det också. Jag går in sophuset och kollar på den fulaste sopan jag ser och sen vänder jag på den till det fina. Inte finaste men fin, ja. 

Sen går jag ut och tänker rosa moln igen. Och tvättar händerna. Då doftar jag tvål och gott igen!

Anledningen till jag inte vill ha barn.

Jag kommer kanske bli morsa en dag. Bli på smällen. Sen går på föräldramöten. Men jag svettas ändå när någon frågar mig eller oss om när det är dags för oss.

Bara för att vi har varit tillsammans lääääänge, då känner vi varandra för väääl. (men, vi jobbar inte ens vi båda, bor i en tvårummare vet ni ju?)

Men på sista tiden blir fler och fler i min omgivning en del av Föräldraskap. Då har jag fått sett en hel del- det mest som skrämmer mig:

Vi pratar inte om gyn-besök- det gör vi bara inte. Men när andra blir mammor pratar de om förlossning. Och sen om ammning. Och plötsligt har alla rätten till att prata om andras tuttar.

Träna inte eftersom dina tuttar krymper då och då avlider ditt barn, blotta ut dina tuttar inför mig då vet jag att du har ett ansvar  för ditt barn. Låt oss skita i om männen runkar, men det är ju deras privatliv men säkert gör de det eftersom din fitta har spruckit och dina tuttar är på mitt knä men Låt mig se om du matar ditt barn annars sprider jag ut rykten om att du MISSHANDLAR ditt barn genom träna bort dina hängande tuttar!

Sånt vill jag helst inte uppleva. därför.

Sorry, man kan inte klicka på bilderna. Sömnlös i Örebro. Ritar då mycket.

Den tredje bilden är en tavla som jag håller på just nu. Det vita hörnet ska jag sätta dit mer. Så kitsch. Den ska vara hos någon annans hem, känns verkligen bra när jag ändå slänger alla mina i förrådet.

Hej hej

Jag var 18 år gammal.  Jag hade egen kamera och brukade ha tema på varje fest, den gången var det toalettbilder, tog med någon med mig inne och inte kan jag lägga ut bilder på bloggen på dom! Jag hänger ut mig den unghonan med ett leende.

Nu rensar jag och Thomas vår lägenhet. Vi har inte tittat i skåpen på halvår. Å, vad jag hittar en massa här och de ska bort! Men behålla? Nä, ingen plats?

Det värsta är våra tavlor! Vi har egna problem som att hänga upp bilder på oss själva- eller inga foton alls det tycker vi inte om. Möt blickar, sen de där blickarna förändras- speciellt runt klockan 00.00. Sen också de tavlorna vi fint målade ser vi sen detaljer och va det där har jag inte målat så- har du också märkt det? Så de där lägger vi bara längst in förrådet. Köp dom om ni vill ;)

Nu är jag inne i en dödångest-period. 

Det är då jag inser att mina kära och nära inte kan leva för evigt. Min mamma! Mina systrar! Thomas?! Min fågel! Mina vänner. Nej nej.

Men nu den här gången är det lite annorlunda. Jag funderar mest på hur jag reagerar när min pappa dör? Jag önskar INGEN död. Även han är långt ifrån att förtjäna död, det vill jag inte, jag har faktiskt känslor. Men hur blir det kring begravningen? Jag önskar att den inte är den första gånge jag träffar min yngste lillebror och de andra syskonen som vuxna.Vilken knepig sits. Jag undrar vad mina första ord till dom blir? "Hej, mina syskon- vilken kanon pappa vi har, va?!"

När någon dör eller lever med sorgen brukar jag BRISTA UT I SKRATT. det är min jobbiga reaktion till någons död. På morfars begravning skrattade jag i början... Rå humor?

Det är nu den här perioden jag lever i, det avslöjar ju att jag har för mycket fritid....

Regler: Det här är svårare än du tror! - Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! - Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! - Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. - Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förrutom på första frågan)!

01. Vad heter du? Malin

02. Ett ord på fyra bokstäver: Mens
03. Flicknamn: Myra
04. Pojknamn: Molle
05. Yrke: murare
06. Färg: marinblått
07. Klädesplagg: manschester
08. Mat: makaroner 

09. Sak i badrummet: matta
10. Plats/stad: Mullsjö
11. En orsak att vara sen: mensvärk

12. Något man skriker: Mamma
13. Film: mannen som talar med hästar
14. Något man dricker: morot juice
15. Band: metallica
16. Djur: mård
17. Gatunamn: mellringegatan
18. Bil: mazda
19. Sång: Må du leva i hundra år 

20. Aktivitet med mer än en deltagare: mus och katt

jag utmanar de som heter M, roligare ju: Malin, Malin, Mia .

Vart jag än går hittar jag glitter.

Jag hittade glitter i stan, på bowlingshallen i dag. Sen städade jag här i lägenheten, på golven hittade jag glitter.

Och sen städade jag i skåpen som jag kanske inte har öppnat på halvår- i lördags ville Malin låna strykjärn och i dag hittade jag det - med glitter.

Jag blir vansinning snart. Andra ser det som ett fint tecken. Så mörk är jag.

Okej, nu ska jag skriva lite om mig och min pojkvän. Hur det blev vi. Har fått många frågor på sistone, men så mycket kommer jag inte håg början av förhållande- det var kaos i huvudet, nyförälskad var jag, man levde för nuet- till det fullständiga! Det var bara Han. Allt handlade om honom. Han, han. Vi bara körde. Sen glömma de sista minuterna som precis passerat förbi och nu blir det 4,5 år tillsammans och jag minns bara vissa glimtar, jag ska försöka.

(bilden är konstig just nu, men det är Vi plus vårt djur på hans huvud maj 2008)

- vore roligt med gamla bilder också- de värsta hångelbilder på fjortisbilder gjorde vi även som alla andra- har bara dom i papper och jag skäms...

Vi mötte för första gången hösten 2003 då var jag på besök i Örebro, gick i tian och skulle prova på estet på Risbergskaskolan och det var hans klass som jag och killen från Skåne praoade i.

Första dagen var det hela klassen utom han som tog emot oss. DR-klass, jag blev illamående men bara att låta vara. Men sen kom han några timmar för sent och jag trodde att han sprang till skolan hemifrån tanken på hans röda kinder!

Han brydde sig inte om oss två praoelever- bara sa sitt namn och noll ögonkontakt med oss ungarna.

Det enda han sa under den dagen och han frågade om jag hade döva syskon- japp det har jag! Julia! Han sa "eeh, Sofia N också? Eller Roger J ?"

Sen sa vi inget mer till varandra under hela veckan. Utom den frågan som jag ställde till honom angående hans röda kinder. Han sa att han var medfödd rödkind. Jaha.

Sen gick det hela året. Jag tjuvkollade på hans Dovas och Lunarstorm-krypin under det året som gick. Sen blev jag antagen in på estet på risbergska- det var tur att han fanns annars skulle jag söka annat program tanken på hans DR-klass. 

Och då under sommaren tog jag mod till mig och låtsades att vara tveksam och frågade "Är det du Thomas från risbergska?  

Han svarade "ja det är jag."

Sen var det inte mer med det. amen. Men jag tyckte att han var söt... Medfödd rödkind!

Skolstarten! Jag var nervös hela veckan, den första veckan på skolan och Gymnasielivet... Jag satte i matsalen och såg honom komma dit med starkt gul ryggsäck med 80-tal träningsjacka och trasiga jeansshort plus rött hår plus getskägg!

Sen skulle vi gå på vissa lektioner ihop och han frågade mig "Är det du Paulina?" Jag fnissade nervöst, det var något med honom.

Och hans ögon!

Hans ögon var så mörka men inte bruna, inte svarta utan ljusa men ändå mörka. Djupt blåögda. Matchar fint med hans röda kinder.

Sen såg jag honom på gympan. Då klickade det till i mig.  Han verkade inte bry sig om något. Han hade trasiga convereseskor och jeansshort och han spelade lacrosse, när han svingade med den med hans mörka ögon med all koncentration på sporten. Sen såg han mig och sa Hej. Jag dog nästan, sen cyklade jag hemåt.

Och sen kunde jag inte sluta att tänka på honom. Den dagen, den första veckan av september och då skulle det sen pågå i 4,5 år.....

Men...

Jag var 16 år gammal och han 20 år. Varför skulle han vilja ha mig?

Men sen hände det något under våra lektioner ihop.

Vi skulle framkalla foto i mörka rum med den röda lampan. Vi var helt enkelt tvungna att vara ihop ensamma i det rummet.

Sen skulle vi fika ihop under många pauser under väntan på foton. Och då började det där!

Och det blev sen lunarstorm-mejl. från Hej, bra? till Jag saknar dig på msn.  Men i verkligheten var det dött- djupare på nätet- så fegt.

Mycket msn-snack sen. Men jag hade ingen dator i Örebro och jag var bara hemma i Vbg varann helg då.

Lektionen på skolan var inställd. Jag var den enda i klassen som inte hade mobilen. Sjukt omodern människa var jag... haha. Och jag passade då på att kolla in Lunarstorms senaste mejl. Och det var det. Thomas. Jag svarade tillbaka. han svarade tillbaka genast! Jag frågade om hur det kom sig att han svarade så snabbt? Jaha, han var på skolan.  (även omodern människa utan dator)

Han sa vilket klassrum han var i. Jag gick dit. Hej sa jag till honom. Sen pratade vi om Lunarstorm, vilka grejor! coolt va, ja! Sen sa jag att mitt mål i Örebro att besöka alla kollektiven som finns här.  Han sa OK, då kan jag följa med honom hem för att spana in på I3. 

Då hade han gröna glasögon med gröna glas! Det var ändå något som jag drog mig till honom!

Vi promenade hem till honom.  Han ville visa sin nya cykel för mig. Han hade köpt en cykel som anpassnar sig för dvärgar eller något, det var trendigt då. Jag provcyklade och då ramlade jag. Han hjälpte mig upp. HET!

Och sen visade han mig sitt pyttelilla och stökiga rum med kök och dusch. Jag satte mig i hans säng och han i sin kontorstol. Han kokte sina nudlar som han inte frågade mig om jag också ville ha.

Sen pratade vi bara... och pratade. Pratade. Oj, det blev visst 8 timmar hemma hos honom!

Nästa dag frågade han om jag ville vara på hans kompis fest. Ok. Jag var på inspelning hos en klasskompis och det var bara jag och min kompis Malin som var inbjudna hos hans kompis fest. Men det blev visst en hel klass hem till honom. För första gången såg jag Johan. Oj, jag har visst varit isolerad i Vänersborg för länge, plötsligt ser jag alla coola killar här i magiska Örebro!

Han tog in bara tjejer plus en kille resten sumpade han bort.(hahaha, johan!) Thomas var där. Thomas kramade mig hårt- för första gången hade vi FYSISK KONTAKT!

Han och jag satte under matbordet och bara pratade. Han var full och öppnade sig rejält!

Sen sov jag med honom i sängen i samma rum som de två andra killar hos Johan. Plötsligt var jag cool som gjorde vansinninga saker! (veckan innan den var jag ju på sjukhuset o nästan bli magpumpad)

Och då blev det så....

Deb 30 oktober blev det vi:

Jag var hemma i Vänersborg för höstlov. Han i Uppsala. Jag har precis fått en 3g! Då ringde jag upp honom. Och vi pratade.

Fnissade.

"Men alla frågar bara om vi är ihop eller inte?!" frågade jag.

"Ja, ok- lika bra att vi blir ihop nu?" han.

Och då blev det klockan 17.42  och vi ihop.

Här får ni den versionen. Säkert snart kommer jag på något mer..... :)

Där finner ni mina tavlor ute på hemnet.se !

Nähä, i själva verket är bilden på hemnet bland de andra bilderna från min storasysters hem som de ska sälja och sen flytta till huset ute på landet. Det rummet är förstås min systerdotters sovrum.

Sådana tavlorna som jag målade sen tröttnade på och gav bort till Rut istället för att kasta och blir ändå stolt över mig själv när jag ser mina tavlor på andra ställen även om de är på hemnet i annat syfte....

Tycker mycket om uppskattning, de som verkligen vill ha tavlor från mig- mitt självförtroende bara växer och växer då. Och alltid nervös när jag ska ge dom tavlorna på beställning och kollar in deras reaktion men de brukar bli glada och jag blir inte mer lycklig än så. Att de tror på mig och ger mig gärna slantar för de tavlorna. Den senaste jag nu målar är Niklas tavla, vill inte lägga ut bilden innan han får den på riktigt, därför men tycker mycket om hans feedback o så.

Det är sånt jag vill jobba med! Men tyvärr är det svårt att säga och bli accepterad "jag jobbar faktiskt hemma" - "vad" - "jag målar!" - "men vilket företag?" - "eeh, mitt egna"

så det här ses som en hobby. Det är det kanske, tanke på att jag inte får lön i timmar och så. formellt ses jag som arbetslös. informellt- jag är hemmaarbetare- vaddå?! :)

Nu snöar det ute i Örebro och alla mina vänner har åkt, så här hastigt och å vad jag tycker om dom mycket. Och nu Thomas har bestämt sig för att stanna kvar hela veckan istället för bussresa till Tyskland och å vad jag uppskattar min pojkvän så mycket mer.

Och så snäll man jag har, i bland för så snäll att jag får dåligt samvete, vad kan jag återgälda honom med? Min store prins, det är han verkligen som gärna ställer upp för att köra mig och mina vänner och städa sig efter oss så stökiga tjejer. Så glad är jag verkligen för att ha honom i mitt liv. Å, i natt var jag bara så tvungen att sova med honom i soffan trots man kan få ryggproblem av att vara två i den här soffan. Å.

Och sen fick jag ett leende. Mia som jag pratade med i går på galan, hon visste vad jag överdrev med vilka ord i mina meningar, jaha så hon känner mig så väl. Andra kan tolka det som att hon märker mina dåliga sidor men nej, det visade sig bara att hon känner mig. Och dockhus-snack. Hjärta.

Sen hämtade vi Mary Boy hem från snälla lillasyster och sin flickvän, som gärna ställde upp med bajsfågeln i en hel helg. Ett stort tack till er två.

Ja, känslomässig helg var det verkligen, humorsvängningar till supersnabba växlingar men för det mesta var jag glad innerst, vet ni alla som hade tålamod, tack för att ni alla kom! Puss.

Nu ligger jag i soffan och kollar in lite. Bakis här men nu mår jag bättre. Nog om min hälsa nu, har allt att skylla på mig själv- det blev en massa skratt i natt ändå.

Som planerat skulle Elsa och Malin sova över hos oss och det blev Johanna i natt också, fick mms en timme innan att hon skulle skippa tentaplugg (KTH+ ingenjör!) och då sov vi alla tillsammans i sängen, (Thomas stackarn sover i soffan) och tack o lov att sängen är 180 cm bred.

Kollektivt boende, det längtar jag efter i bland. Visst är det mysigt att få tillsammans med vännerna på det sättet.

Nu söndag blir det nog jobbigt för mig efter halva veckan med minst tre personer i en och samma lägenhet då ska jag bli ensam i en vecka! Och den veckan råkar bli min mest lediga vecka... hmm hmm. Thomas soldaten ska till TYSKLAND på skolresa, konstgrejor var det visst. Och alla andra återvänder till Stockholm, här ska jag sitta fastfrusen helt ensam.

Då gäller det bara att njuta medan det varar! Två timmar kommer de tjejerna tillbaka med egen nyckel till lghen då ska vi fixa oss inför galan, ska ta upp min svarta balklänning, måste få valuta för pengarna jag köpte den!

Hej hej

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Såna här tester på nätet är löjliga.  

Den här veckan har jag fått pms. Och det är ALLTID så här när alla andra som är så gladaste i den månadsperioden. Käcka. Käcka människor. Det känns som om de hoppar med ballonger runt och sminkar sig till clowner och äter tårta för att vi lever! Livet leker!

I dag har jag ätit middag på det snuskiga stället Elvis som har goda fetaostrullar trots det med en som också har PMS. Vilken deppig middag. Hålla masken. Jag måste vara lycklig över det fantatiska livet jag leker o lever med. "Kollegan" höll masken. Ville bara gråta, för att det är så synd om mig.

MEN! Elsa är här och sover tillsammans med mig i dubbelsängen och Malik ska komma imorgon också så vi tre myser ihop och firar Visuell filmgala- det blir mycket fir o fir. Låt mig va käck ändå! Fir fir- blåsa upp ballonger!

Därför pi lite frånvarande från bloggen just...